tisdag 29 december 2009

Ericsson - ett företag utsatt för hård konkurrens, prisvärd aktie?

I januari 2008 startade jag en tråd på nya PoP om Ericsson, som jag då tyckte vad fundamentalt för lågt värderad. Och där ledning och bolag var ratat. Det följande är inspirerat av detta grundinlägg och tråd på PoP:

http://www.pratompengar.se/viewtopic.php?t=200&start=0&postdays=0&postorder=asc&highlight=

Jag gick tillbaka och tittade på min analys och mina uppföljande inlägg på PoP och vidareutvecklade, modiefierade denna på ganska många olika punkter. Bland annat var jag fel ute för 2 år sedan vad gäller SonyEricsson. Jag såg då SonyEricsson som ett guldägg, men de är nu riktigt illa ute. Dock har faktiskt Ericssons aktie sedan Jan 2008 gått något bättre än index. Detta eftersom aktien sjönk som en sten redan under senare delen av 2007. När jag rekommenderade aktien i Januari 2008 fanns det därför värden i aktien i förhållande till priset.

På senare tid har det haglat sälj rekar för Ericsson. Jag ser dock ett starkt argument till att Ericsson är potentiellt undervärderat idag - balansräkningen. Endast ca 40 av 270 miljarder i tillgångar är goodwill och immateriella tillgångar. Inte mycket luft där endast ca 15% Vidare är de kortsiktiga placeringarna och kassan väsentligt större än de långsiktiga skulderna skulderna. (80 miljarder mot 47). Kundfodringar och övriga kortsiktiga fordingar är lika stora som de kortsiktiga skulderna ca 80 miljarder. Det finns också finansiella tillgångar i andelar i Sony Ericsson etc för flera miljarder. Räntebärande skulder är således ca 47miljarder och nettokassan är ca 33 miljarder.

Ericsson är ett av de mest genomanalyserade på börsen. Ett flertal analytiker följer nästan enbart Ericsson. Men det viktigaste argumentet mot att äga aktier i teknikföretag som Ericsson är att man skall undvika att placera sina pengar i bolag som man inte begriper sig på. Buffet och Munger har blivit rika på att inte äga denna typ av aktier. Och hur många kan säga, som inte är Civilingenjörer i elektroteknik eller datateknik, att det begriper vad de är Ericsson, Cisco, Intel etc egentligen gör. Detta är mycket svårförståelig materia, åtminstonde för mig. Och paradigmskiften inträffar - hela tiden - och då kan Ericsson komma helt fel. SonyEricsson har t ex delvis missat ett paradigm som Apple skapade för mobiltelefoner. Mobilt internet är ockås lika ett omfattande teknikskifte - paradigmskifte - som kommer att få mycket långtgående konsekvenser för företagen i denna hightech bransch. Kinesiska Huawei leder mobilt internet revolutionen.
Läser man på Ericsson historia så slås man av att Ericsson har hamnat i kris många gånger under 1900-talet. Och alltid klarat sig. . Detta beroende på långsiktiga ägare under större delen av denna tid (Investor och Industrivärden). Det har också haft perioder av sanslös framgång. Två kriser på mindre än 10 år inte bra.

Är denna slogan sann idag i slutet på 2009?




Här är Ericsson i bullet points:

  • Den fundamentala värderingen är ca 1.5 ggr egna kapitalet. P/e strax under 30 (SonyEricsson gör förlust, vilket påverkat Eet). P/S ca 1. Stark soliditet 52 %. Räntabiliteten 8 - 9 ggr, som ett skogsbolag. 11- 12 % i rörelsemarginal. Minskad omsättning senaste kvartalen. Detta ser inte så billigt ut, men heller inte dyrt. Ericssons vinster för tillfället är mycket nedtryckta, man tar stora omstruktureringskostnader och SonyEricsson blöder. Det kan dock vara så att systems kommer kunna ha något högre marginaler i framtiden. Huawei och ZTE, de nya duktiga konkurrenterna till Ericsson använder inte längre bara pris som konkurrensmedel på samma sätt längre. De gör att vi håller kanske på att få ett nytt stabilt oligopol igen - men med nya spelare. Och då kan de nya mer slimmade Ericsson redovisa bra mycket högre vinster än dessa.

  • SonyEricsson går riktigt dåligt men har ändå ett hyffsat varumärke. Men de har en krympande del av världsmarknaden för mobiltelefoner men visar röda siffror. Sony är ett ledande konsumentelektronikföretag, men har problem. När mobiler nu blir allt mer lika en minidatorer bör Sony ha vissa fördelar. Detta via i kunskaper från Vaio, Playstation etc. Men SonyEricsson har ruggiga konkurrenter i Samsung, LG, Apple och RIM - Google phone?. Men SonyEricsson skulle kunna verka i högmarginalsegmentet med framgång?

  • Systemsidan för Ericsson är fortfarande marknadsledande. Och som är världsledande i sin bransch, om än med Huawei och ZTE i hälarna. NokiaSiemens och AlcatelLucent är också spelare att räkna med.  Mycket höga inträdesbarriärer i denna bransch. De är bara kineserna som har brutit sig in på denna marknad, och de har haft statsstöd. Dessutom är Cisco och Juniper Networks  på Ericssons marknad och konkurrenter i och med det teknikskifte som skett.

  • Infrastrukturbolag som Ericsson har generellt en spännande framtid. Detta av demografiska faktorer. Många operatörer går väldigt bra även i lågkonjunktur och är stabila. Och de behöver uppdatera sina nät kontinuerligt. Framförallt uppgraderas nät i den mindre utvecklade delen av världen. Indiska operatörer är kanske inte så sugna på att låta kinesiska bolag skapa deras infrastruktur. Den politiska dimensionen finns också där.

  • Många av Ericssons konkurrenter är ganska veka eller har gått i konkurs. Kineserna är på frammarsch. Huawei som säljer utrustning till 100 länder, satsar mycket på R&D och hade en tillväxt på 46% 2008. ZTE har 62000 anställda i världen, en stor del inom R&D och säljer telekomutrustning till ca 140 länder. Huawei och ZTE är antagligen Ericssons huvudkonkurrent för tillfället - åtmisntonde på sikt. Dessutom Cisco och Juniper Networks. NokiaSiemens är ok men inte mer. Alcatel-Lucent och Qualcomm har haft problem. Motorola har nästan kursat och Notel gick konkurs. Ericsson köpte verksamhet av Nortels konkursbo vilket stärkte bolaget i Nordamerika och även gav viuss teknik som inte satsat på. Se följande utmärkta analys av Carlbom från VA: http://www.va.se/nyheter/2009/12/30/ericsson-hart-pressat-av-teknikskifte/

  •  Professional service växer snabbt inom Ericsson, fortfarande. Likaså äkar multimedia något. Här finns potential.

  • Ericsson skulle kunna tvingas att renodla, göra sig av med Sony Ericsson. Men två starka ägare motsäger detta? Speciellt Industrivärden? Men med Ericssons soliditet och kassa kan man om man vill prioritera att dela ut mycket pengar. Urstark balansräkning. Utan SonyEricsson mer fokuserad och bättre? IBM sålde av sin persondatordel. Till kineser. Utdelningen förra året blev låga 1.85kr/aktie. Det blir knappt 3% till dagens kurs. Ericsson skulle säkert kunna dela ut 2.50kr/aktie - Industrivärden vill säkert detta. Det skulle ge närmare 4% i direktavkastning.

  • Telekominvesteringar har sina egna vågor  - ryckiga ibland - och verkar inte i allmänhet följa den allmänna konjunkturen direkt. Men denna kris har påverkat Ericsson också. Networks har tappat lite men speciellt är det SonyEricssons mobiler som blöder. Ericsson har de senaste två åren tagit stora omstruktureringskostnader. På sikt blir det bra, vidare kostar SonyEricsson miljardbelopp för tillfället.

  •  Ericsson är inte beroende av en viss marknad. Säljer över hela världen och producerar över hela världen. I Kina räknas Ericsson nästan som ett kinesiskt bolag. USA, Kina och Indien största marknader  - tillsammans 26% av Ericssons försäljning. Ericsson har varit globalt länge, tänk att de sålde utrustning till Mexico redan på 1890-talet.

  • Sverige är ett av de länder som satstar mest i världen på forskning och utveckling i förhållande till BNP. Ericsson har haft och kommer att ha mycket glädje av detta.

  • Ledningen och styrelsen har ganska mycket Ericssonaktier. Mer än snittet i andra Investor och Industrivärdenbolag. Detta ar värt att beakta. Skall bli intressant att följa om den nya VD'n gör som Svanberg - köper mycket aktier.


  • Värdeförvaltare som Sparinvest, köpte in sig för drygt ett och halvt år sedan, och investmentbolag som Öresund har köpt in sig det senaste redovisade kvartalet 09. Hagströmer & Qviberg har såvitt jag vet inte ägt en större post Ericsson på en lång, lång tid - strax efter mitten av 90-talet senast?

  • Ericsson skulle faktiskt också kunna bli uppköpt av t ex Cisco systems. Det skulle naturligtvis vara en trigger för aktien. Att det blir fler strukturaffärer i branschen står klart. Ericsson var te x länge intresserat av att förvärva Juniper Networks. Vi kaommer med stor sannolikhet att få se mer av samgåenden av typen Nokia-Siemens och Alcatel-Lucent. Det är dock inte vad jag skulle vilja se, det tar många år att få två företagskulturer att dra åt samma håll. 

    På PoP skrev jag i januari 2008
Aktien är därför långsiktigt intressant. De kan dock ta lång tid innan aktimarknaden omvärderar Ericsson, så man skall inte förvänta sig några snabba klipp. Men säg om fem år, 2013 i Januari, då tror jag att Ericsson värderas på ett annat sätt givit att de har kunnat lösa huvuddelen av problemen som de kortsiktigt möter just nu. Men det finns naturligtvis ett riskmoment att de inte lyckas att klara av dessa problem. Och det är det man får betalt för som aktieägare. Att ta den risken.
Problemet med kassaflödet är kanske över. Istället har de fått ett blödande, krympande SonyEricsson i knäet. Men framförallt är konkurrensen allt hårdare; nya Huawei med mobilt bredband, gamla nya starka aktörer som Cisco - dessutom Apple och Google i närheten av att bli konkurrenter.

Under början av 2009 sålde jag mitt innehav i Ericsson för att delfinansiera mitt dubblande av aktier i Industrivärden. På så sätt kom jag över Ericsson med rabatt. Det var så här i efterhand helt riktigt, även om det kostade i courtage. Eftersom Industrivärden blev ett av mina tyngre innehav, och Investor är ett betydligt innehav för mig känns det onödigt att direktäga Ericsson. Men jag skulle hellre öka i Investor idag än att köpa Ericsson. I Investor får jag många lågt värderade aktier, ur olika perspektiv och av olika skäl; Astra, Ericsson, ABB och SEB. Astra har starka kassaflöden och delar ut väl, Ericsson och ABB har nettokassa och SEB är en väl kapitaliserad bank som kommer att behöva ta stora (?) kreditförluster 2010 och 11 - men sedan ser det bättre ut. Dessutom onoterat och EQT på köpet p g a ganska stor substansrabatt. Dock får man bara 8% Ericsson för tillfället. Köper man Indutsrivärden som också är en möjlighet, får man idag ca 11% Ericsson.    

onsdag 23 december 2009

Att allokera kapital effektivt - totalavksatning i Riskminimerarens värdeportfölj

Att allokera kapital effektivt, det är detta Buffet säger sig ha talang för. Munger likaså. De tar t ex utdelningar från helägda bolag och investerar dessa på annat håll. Kanske köper de ett nytt helägt bolag. Coca Colas utdelning från ett år kanske är med att finansierar en investering i Kraft Foods. De investerar det där de finner störst möjlighet till avkastning. Detta är också anledningen till att vi aktieägare i Berkshire Hathaway inte får någon årlig utdelning. Hur skall vi kunna finna en mer effektiv allokering av detta kapital än vad Munger och Buffet kan? Dessutom slipper vi betala skatt.  Nu har deras bolag så stort börsvärde att vi faktiskt kanske kan utmana. Men från 60-talet och fram till idag. Då fanns det ingen i världen som allokerade kapital mer effektivt än dessa herrar.

I min fiktiva värdeportfölj (jag äger personligen dessa aktier indiekt eller direkt), som är presenterad här på bloggen, har jag valt att inte återinvestera utdelningar i portföljbolagen när jag räknar totalavkastning. Det är nämligen inte speciellt realistiskt. Det är väldigt sällan jag återinvesterar utdelningar i samma bolag som ger utdelningen. Oftast finner jag vid tillfället för utdelningen större värden i ett annat bolag, eller en fond kanske vid detta tillfälle verkar klok att investera i. Hur många av er återinvesterar i de aktier ni redan äger? Problemet blir naturligtvis att jag i mitt fiktiva exempel inte får någon avkastning på min utdelning. Och detta under en 5-årsperiod. Men å andra sidan bör man nog ha en kassa i en seriös portfölj också. Om jag skulle investera utdelningarna som portföljen har samlat på sig under 2 årsperiod skulle jag nog i nuläget lägga allt i Investor. Här har du lågvärderade bolag på rad; Astra, SEB, ABB; Ericsson och en onoterad portfölj som är intressant och EQT verkar göra intressanta affärer bl a i Tyskland för tillfället.

tisdag 22 december 2009

Hattlyft för Hagströmer, Qviberg och Dahlbo




Under våren och sommaren 2008 såg det illa ut för Öresund. Man låg felpositionerad in i krisen. De hade varit för offensiva. Kassan var liten. Man satt t ex kvar i en stor position i Nobia, trots att man övervägde att sälja delar under 2007. Under hösten 2008 och vintern 08/09 kunde man vid några tillfällen komma över en aktie av detta fina investmentbolag för tre selmor. Nu får man punga ut med 6 selmor och lite mynt för att komma över en aktie. Kursen har alltså dubblats sedan dessa lägstanivåer. Och så har man fått hög utdelning och en inlösen.

30 sept 2008 HQ Bank, Avanza, Nobia,  Fabege, Electrolux B, SkiStar, Volvo, Husqvarna, Industrivärden, Klövern, Övriga värdepapper ca 26% och kassa ca 17%. Så såg portföljen ut förra hösten. Öresund hade sålt av mycket aktier och satt på en stor kassa. 87 kr substansvärde.

31 Maj 2009 Listan är ungefär samma som ovan men Bilia och ABB finns med istället för Volvo och Industrivärden. Kassan var då 5%. Substansvärde 95 kr. Så man utnyttjade vårrean på aktier i Fenruari/Mars till att köpa aktier.

Senaste 30 Nov 2009, var substansvärdet 123 kr. Intrum Justitia, Haldex och Ericsson har hittat in på 10 listan. Electrolux och Sandvik, ABB och andra verkstadsbolag har åkt ut från denna lista, men finnssäkert kvar i den övriga portföljen.

Öresund har gjort en del kanonaffärer. Electrolux. Volvo. Bilias nyemission. De köpte in sig i Fabege och Klövern till mycket bra priser. Deras två banker går från klarhet till klarhet, HQ bank kom över delar av Glitnirs verksamhet snorbilligt (HQ direkt idag) och Avanza utökar sina tjänster hela tiden. Haldex kom de över mycket billigt, och genom nyemissionen har de säkert stärkt sina kort ytterligare. Man har trimmat Nobia, Fabege, Husqvarna, Sandvik, Electrolux, Volvo när kurserna har kommit tillbaka till hägre nivåer. I Skistar äger de andelar i ett unikt bolag. Deras onoterade bolag ser spännande ut. Investeringen i Ericsson är intressant. Contrarian. Likaså investeringen i Astra Zeneca, ett värdebolag nu för tiden.

söndag 13 december 2009

Riskminimeraren värdeportfölj 2-årsutvärdering

Denna portfölj presenterade jag den 6e december 2007 pa Aktiespararnas hemsida. (Sedan presenterade jag samma portfölj på det nya PoP där jag tidigare var aktiv). Portföljen skapades vid en tid då vi bara var i början av ett hejdlöst fall på världens aktiemarknader.

Första avstämmning blir nu 12 Dec 2009; eftersom jag har varit bortrest dagarna kring 6 Dec.

Slutgiltig utvärdering blir Dec 6 2012 - 5 års tidshorisont.

De värdeaktier jag identifierade vid den tidpunkten kan ses nedan. Flera av dessa aktier föll kraftigt under 2008, men har nu återhämtat det mesta av raset. Så här i efterhand hade man således kunnat få dessa aktier till ett mycket billigare pris hösten 2008 och under februari och mars 2009. Det jag tycker är intressant är hur snabbt kurserna dök, och hur raskt de har hämtat sig. Mr Market är som bekant nyckfull. TeliaSonera för 60 kr var i backspegeln inte så prisvärt, och det var mitt femte val av värdeaktie. Dock tror jag att den placeringen kommer att bli ok ändå; det finns stora dolda tillgångar i bolaget, som bara delvis är inprisade av marknaden i nuläget.


Startkurser:                                                          Idag:                                    Resultat kursutveckling

Svenska Handelsbanken A 203 Kr                      200,50 Kr                                         - 1.23%

Securitas B 88,50 Kr                                           70.00 kr + Loomis                            - 21.9% + Loomis

Investor B 150, 50 Kr                                         131.10 kr                                          - 13.6%

SCA B   116 Kr                                                    96.45 kr                                            - 16.9%

TeliaSonera 60,25 Kr                                           51.30 kr                                            - 14.9%

Portfölj - 13.7 % + Loomis

Om vi räknar med värdet på Loomis: Loomis handlas i dagarna till 82 kr aktien. Vi fick 1 Loomis per 5 Securitas. För varje Securitas aktie skulle vi kunna lägga på en femtedel av Loomis värde. Detta är 16.40 kr. Då blir Securitas kurs 86.40. Då har Securitas aktiekurs gått ner ca 2.4% sedan mitt inköp. Detta innebär att min portfölj är ner 9.8%.

Totalt är således Riskminimerarens portfölj ner - 9.8% i kursutveckling givit ovanstånde resonemang för värdet på utdelade Loomis aktier.

Låt oss titta på index. OMX Stockholm 30 är kanske det mest lämpliga jämförelseindexet. Detta var runt 1100 i början av December 2007 och är idag ca 950. OMX Stockholm 30 har således sett en nedgång på ca - 14% under denna tvåårsperiod.

Min portfölj har således hittills följt index, men med den skillnaden att jag har fått Loomis på köpet. Det är det som skiljer mig från index. Med Loomis har värdet på min portfölj gått ca 4 % bättre än OMX 30 index i reella tal.

Finns det någon läsare som tycker att ett annat index är ett bättre jämförelseindex. Vilket i så fall? Hur hittar jag data för detta?

För värdeinvesterare är dock utdelningar synnerligen relevanta att räkna in. Låt oss beakta dessa.

Utdelning per aktie (inkl extra utdelning) under 2008 följt av 2009:

SHB A 13.50 kr +  7kr = 20.50 kr/aktie
Securitas 3.10 kr + 2.90 = 6 kr/aktie + aktier i utdelade Loomis (1 aktie per 5 Securitas)
Investor B 4.75 kr+ 4 kr = 8.75 kr /aktie
SCA B 4.40 kr + 3.50 = 7.90 kr/aktie
TeliaSonera 4.00 kr + 1.80  = 5.80 kr /aktie

Dessa utdelningar är med största sannoliket över snittet för utdelningar från Stockholmsbörsens bolag under denna tid.Jag vet dock inte i vilken utsträckning utdelningarna har varit generösare än index, t ex för Large Cap Stockholm, men SHB och TeliaSonera har delat ut rikligt. Tyvärr har jag ej hittat ett jämförelseindex att jämföra med.Finns det någon läsare som har något sådant?

Utdelning i procent av inköpspris av aktien (två utdelningar erhållna):
SHB A ca 10% utdelning

Securitas 6.8% + Loomis

Investor 5.8%

SCA 6.8%

TeliaSonera 9.6%

Genomsnittlig utdelning över 2 år per aktie är alltså 7.8% (ej inkluderat värdet på Loomis). Givet räntenivån vi har haft den senare tiden får det sägas vara mycket bra. Strax under 4% avkastning vad gäller utdelningar per år (utan att räkna Loomis).

Portföljen är alltså ned - 9.8%, och samtidigt har 7.8% utdelningar erhållits på dessa aktier som inköptes dec 6 2007. Detta innebär tyvärr fortfarande negativ totalavkastning under denna tvåårsperiod. Men vi börjar att närma oss en positiv totalavkastning. Det skall också sägas att totalavkastning oftast inkluderar återinvestering av utdelningar i portföljaktierna. Det har jag inte gjort i detta exempel. Jag vill att utdelningarna skall synas för sig själv. Väldigt få aktiesparare återinvesterar sin utdelning i de aktier de redan har i sin portfölj. Själv ökar jag ofta i en fond eller köper någon eller några nya aktier.  

Det finns fortfarande stor potential i portföljen. Jag tycker att SHB är ganska rimligt värderat, men de har samtidigt stärkt sina position på nordisk bankmarknaden under denna kris. Investor och SCA är lågt värderade, den först nämda har hög substansrabatt och betydande potential i flera av de större innehaven i deras portfölj. Securitas och TeliaSonera är båda defensiva aktier som jag tror har en ganska blygsam värdering för tillfället, och speciellt Securitas kan stå inför något av en omvärdering de kommande åren.

lördag 12 december 2009

Marknadsmisslyckanden - del 4 asymmetrisk information

"The Market for Lemons: Quality Uncertainty and the Market Mechanism" skrevs 1970 av nationalekonomen George Akerlof (se bilden)



Den behandlar det som inom economics kalals information asymmetry, vilket kan ske när säljaren vet mer om produkten än köparen (det kan också vara köparen som har mer information än säljaren). Akerlof, Spence och Stiglitz fick Nobelpriset i Ekonomi 2001 för deras forskning relaterat till asymmetrisk information. Akerlof's skrifter behandlar kvalitetsosäkerheten vad gäller begagnande bilar. Det finns bra begagnade bilar och dåliga begagnade bilar ("lemons"), säljaren vet vad han säljer men köparen vet inte om det är en skitbil, eftersom han är i underläge vad gäller information. Den bästa gissningen en köpare kan göra är att bilen är av medelgod standard, så det är han villig att betala. Om du därför äger en riktigt bra begagnad bil kommer du inte kunna få ut det rätta priset, för köparen måste gardera sig utifall det är en skitbil. Riktigt bra beganade bilar kommer därför antagligen inte ens ut på begagnat marknaden. Vilket gör att medelkvaliten sjunker på begagnade bilar.

Det är inte svårt att se kopplingen till aktieinvesteringar. Det kan naturligtvis vara så att de bästa bolagen inte handlas på börsen, utan de är privatägda. Medelnivån på bolag som är listade på en börs blir då lägre. Då har vi ett liknande resonemnag som ovan. IKEA är t ex inte på börsen, och den gamle Person har sagt i intervjuer att han ångrade att han satte H&M på börsen på 70-talet. H&M har aldrig behövt riskkapital utifrån, eftrsom de har växt av egna vinstmedel. Men det gjorde arvsfrågor lättare att vara börshandlad.

Om ledningen och styrelsen för ett bolag som handlas på t ex Stockholmsbörsen inte redovisar korrekt information, är en annan typ av informationsproblem. De kanske undanhåller viss information, om t ex vissa risker i företaget, förluster i korta placeringar med finansiella instrument, eller mörkar etiska, sociala och miljömässiga frågor som kan påverka bolaget och dess omgivning. Vi är lyckligt lottade i Sverige genom att få ganska bra inforamtion om företagen vi investerar i. Detta gäller i vart fall på de stora listorna och kanske även First North. Men det finns flera fall på det riktigt små listorna där detta inte har varit fallet. Detta är också en anledning till att jag av princip bara investerar direkt i bolag som är listade i länder som är fungerande demokratier och rättsstater. Men jag kan t ex tänka mig att investera direkt i Hong Kong, som inte är en demokrati, men som har transparent lagsystem och bra lagstiftning kring vad bolagen måste redovisa. Men jag skulle inte göra direkta aktieinvesteringar i Ryssland eller Kina. Jag är också tveksam till om jag skulle köpa aktier på de riktigt små listorna i Sverige. Även om jag faktiskt, för en 3 - 4 år sedan, köpte en mycket liten post i WESC när de hette We Rock och handlades via Remium. Jag fick tillräckligt med information för att i vart fall kunna räkna på bolaget, och den informationen kändes rimlig. Men jag hade inte investerat några större summor på de premisserna.

En annan aspekt av asymmetrisk information är naturligtvis att stora och långsiktiga ägare och styrelseledamoter och ledningspersoner ibland kan ha ett informationsövertag på de övriga aktörererna på marknaden. Det är därför vi har en insiderlagstiftning och det är därför Finansinspektionen förtjänstfullt redovisar alla transaktioner av insiders.

Under finanskrisen köpte t ex Stefan Persson sina första nya aktier i H&M på nästan ett decennium. Han betalde ca 250 kr aktien. De var i det närmaste bottenkursen för H&M i denna nedgång. Det klart att han vet vad bolaget ungefärligt är värt. Och vid den tidpunkten betalade man runt dryga 10 ggr årsvinsten i H&M. Det var rekordbilligt ur ett fundamentalt perspektiv för det bolag på Stockholmsbörsen med kanske den största kvaliten. Marknaden kunde naturligtvis se att det var billigt och hade mycket information - ja marknaden hade till och med förnämlig information. Men jag tror dock att få analytiker kan bolagets styrkor och svagheter lika bra som Persson - eller har helhetsperspektivt, bakåt såväl som framåt. Framförallt tror jag inte att marknaden i snitt hade den informationen fullt ut. Jag vill också tillägga att jag ine lägger någon moralisk aspekt på Stefan Persson s handlande.  Genom sina köp sände han också positiva signaler till marknaden, där Mr Market hade en djup depression vid detta tillfälle.

Jag tyckler att vi små aktieinvesterare får mycket bra information från fr a årsredovisningar. Delårsrapporter och kvalificerade analyser i tidningar som t ex Affärsvärlden och Aktiespararen ger också fina insikter i bolagen. Men har vi tillgång till samma information som en person som har varit styrelseldamot eller VD i ett bolag i ett decennium?

onsdag 2 december 2009

Marknadsmisslyckanden - del 3, 10 orsaker

Dessa 10 olika orsaker, samt några andra, till marknadsmisslyckanden kommer att behandlas djupare i kommande inlägg.

1) Inkomst och förmögenheters omjämlika fördelning i en marknadsekonomi - detta kan leda till kriminalitet och sociala spänningar, ibland även till minskad aggregerad efterfrågan. Omstritt bland ekonomer. Rio de Janerio, Brasilien intressant exempel.

2) Imperfekt marknadskonkurrens - Utnyttjande av en stark marknadsposition t ex monopol eller oligopol. Produceterna är vinnare på konsumenternas bekostnad. Inte optimalt ur ett samhälleligt perspektiv. Exempel Microsofts utnyttjande av sin position på sin marknad.

3) Produktionsfaktorers orörlighet - t ex arbetskraft; de kanske inte flytta så lätt mellan olika användning som markandsekonomin föresätter. En arbetslös person i Degerfors kanske kan få ett nytt jobb i Ystad. Men denne person kanske har släkt, vänner, en historia i Degerfors. Han eller hon kanske har industriarbetarbakgrund och jobbet i Ystad är inom omsorg. Många barriärer att bryta för att ta jobbet i Ystad, det tar tid att ställa om, nya kunskaper och kanske livsattityder kanske behöver införskaffas.

4) Assymetrisk information/Informationsproblem - En försäljare av begagnade bilar har ett informationsövertag på köparen. I marknadsteori skall båda parter ha likvärdig information. Så är inte fallet för de flesta av oss när vi köper en begagnad bil.

5) Public good - Detta är något som marknaden inte kommer att tillhandahålla eftersom man inte kan exkludera någon från att konsumera denna service (eller vara) och man konkurrerar inte som konsument med någon annan när man konsumerar denna service. Exempel public service media. SVT och SR.

6) Merit good  - Detta är varor och tjänster som har positiva ringar på vattnet effekter vid konsumtion och produktion. Utbildning och sjukvård är bra exempel. Här finns dock en marknad, men vi förstår inte det fulla värdet av dessa tjänster ur ett samhälleligt perspektiv. Dessa tjänster (och varor) blir underkonsumerade och underproducerade i en marknadsekonomi i förhållande till den samhälleliga optimala situationen.

7) Demerit goods - Detta är produkter som har negativa sidoeffekter. Cigaretter, snus, alkolhol - och Coca-Cola. Dessa produkter ger enskilda individer positiva upplevelser - utility - t ex cigarrrökning. Men den passiva rökningen av tredje part ger negativa sidoeffekter. Och dessa positiva upplevelser på kort sikt kan få negativa långsiktiga effekter på samhället; minskad produktivitet, ökade sjukvpårdskostnader t ex. Dessa varor (och tjänster) blir överproducerade och överkonsumerade i en marknadsekonomi.

8) Kortsiktig vinstmaximering istället för uthållig utveckling; ekologiskt såväl som ekonomiskt. Ett kemiföretag gör kortsiktiga vinster (vinstmaximering) genom att inte rena utsläppen i en flod i t ex Kina. Kan få stora långsiktiga konsekvenser för detta ekosystem, såväl som den framtida ekonomin.

9)  Omöjligt att prisätta värdet på en sällsynt fågel som kanske utrotas vid ett bygge av en flygplats, samt de negativa sidoeffekterna som denna verksamhet sedan åstadkommer. Därför kan vi inte göra cost- benfit kalyler som är exakta. Vad är värdet på ren luft? På en urskog? Eller det objektiva värdet på en sällsynt fågel?

10) Positiva och negativa externaliteter - när konsumption eller produktion har effekter på en tredje part. T ex en rökares effekt på omgivningen som inte har någon nytta av rökningen. Eller de kostnader för samhället som enegiproduktion vid ett kolkraftverk åstadkommer som denna producent inte betalar för vid en fri marknadsprissättning, t ex luftföroreningar.

fredag 27 november 2009

Marknadsmisslyckanden - del 2; government or market failures?

Så var det sags att riktigt påbörja en liten serie med blogginlägg om marknadsmisslyckanden. Vi börjar med en man som måste vara marknadsekonomins förespråkare nummer ett: Milton Friedman. Studera detta korta You Tube klipp noga. Professor Friedman är väl medveten om att marknaden misslyckas ibland. Men han kan inte riktigt erkänna detta utan att på samma gång säga att government failures är ännu större än market failures. Marknadsmisslyckanden i hans väld är något vi får leva med och inte något större problem. Detta eftersom kapitalismen har varit så dynamiskt och skapat så mycket välstånd. Men politisk styrning det skapar stora problem, i Miltons värld, t ex när man försöker åtgjärda marknadsmisslyckanden.

Notera också den enorma respekt som studenten har för Friedman. Inspelat vid University of Rochester, 1978 - två efter att Milton Friedman fich Nobelpriset i ekonomi.

http://www.youtube.com/watch?v=VHFIbfUi5rw

onsdag 25 november 2009

Carlsberg: en tänkt långsiktig investering - eller?

Tidigare när jag var aktiv på forum av typen PoP kunde man ofta läsa skribenter som ville ha råd om portföljer för 20 år eller mer. Ofta undrade jag hur många som behöll sina portföljer så länge. Jag antar att karaktärer som aktiestinsen inspirerde till dessa ambitioner. Och jag misstänker, efter att ha tagit del av många småsparares portföljer att det inte blev några decennier annat än i undantag.

Själv har lyckat behålla ett antal aktier sedan 2003 då jag seriöst började köpa aktier, fr a i investmentbolag. Men har också sålt t ex Investor 2006 på hösten, inköpt sommaren 2003, och sedan köpt tillbaka detta bolag. Det är svårt att sitta på en portfölj under väldigt lång tid. Men jag blir bättre och bättre på att behålla mina aktier.

Under veckorna som ledde upp till jul 2008 ficka jag syn på nyckeltalen för Carlsberg. Jag tyckte att det såg väldigt billigt ut., p/e under 10 för ett av världens största bryggerier och började att analysera bolaget. Det finns en handfull jättar i branschen; Anheuserbusch-Inbev, SAB Miller, Heineken, Asahi och så Carlsberg. De tre första är störst. Carlsberg stod innan jul i ca 180 Dkr, man betalade 90 % av egna kapitalet och p/e 9 för ett stabilt bolag i en oligopolliknande bransch. Börskursen hade sjunkit raskt från 600 Dkr till 180. Detta beroende på i huvudsak två anledningar; tillsammans med Heineken hade Carlsberg mitt i högkonjunktur köpt ett stort brittisk byggeri och därför blivit ganska högt skuldsatt, och allt som hade med Östeuropa och Ryssland åkte ner i källaren under denna tid (Carlsberg är jättestora i Östeuropa, speciellt Ryssland). Jag köpte aktier. Och tänkte ha dem på lång sikt, jag visste t ex att W Buffet hade varit inne i denna bransch via Guiness (andra ägarkonstellationer då).

Eftersom jag har så få utländska aktier (Berkshire ett av undantagen) tänkte jag att jag skulle behålla Carlsberg länge. Efter ett knappt halvår sålde jag Carlsberg. Varför behåll jag inte?

Jga började läsa mer och mer om bolaget. Och om branschen. Carlsberg är inte alls speciellt lönsamt jämfört med sina konkurrenter. Räntabiliteten i Carlsberg är endast som SCA ungefär, skulderna är stora och  politisk risk finns i stora marknaden Ryssland. Dessutom dubblade jag mina pengar. En långsiktigt investering blev till en bra, ganska kortsiktig affär. Så kan det gå. På lång sikt kanske det var dumt att läma Carlsberg, de växer antagligen ordentligt i Östasien och Östeuropa de kommande åren. Men till p/e närmare 20 och väl över egna kapitalet och ovan nämnda risker tackade jag för mig. Jag har blivit intresserad av ett par andra bryggerier ifall jag skall göra en långsiktig investering i denna bransch.

söndag 22 november 2009

Essential Buffet - med mina kommentarer

24 investeringsstrategier från Warren Buffet:




1 Choose Simplicity over Complexity - Cloetta och Fenix Outdoor framför Karo Bio, Icon Media Lab och Morphic.

2 Make Your Own Investment Decisions - Lyssna inte allt för mycket på bankerna, men använd gärna deras breda analysunderlag för att fatta egna beslut- om du har tillgång till detta som större kund.

3 Maintain Proper Temperament - känslorna, känslorna - det skall nästan göra ont i magen att investera i ett bolag som man gillar men som för tillfället har svårigheter. Då har man inte köpt för dyrt. Undvik högmod, ilska, revanchkänslor etc när du investerar i aktier. Mycket svårt.

4 Be Patient - bra sittfläsk behöver man som aktieägare, enligt M Qviberg. Så rätt.

5 Buy Businesses, Not Stocks - Detta är fundamentalt. Företaget i fokus. Förr eller senare stämmer företagets vinstutveckling överrens med aktiekurs. Heta aktier, momentum etc - fel fokus. Istället vad är ett riktigt bra företag värt. Kan man få detta för en ok peng är det bra.

6 Look for a Company That Is a Franchise - H&M

7 Buy Low-Tech, Not High-Tech - Bongs kuvert framför Ericsson

8 Concentrate Your Stock Investments - Skaffa dig stora kunskaper om några bolag. Köp in dig och se till att ha tid att följa dessa. Du kan ha mindre investeringar i en bred palett av bolag. Men spara krutet till ett halvdussin större investeringar.

9 Practice Inactivity, Not Hyperactivity - Jag köpte H&M 2004/2005 för ca 200 kr aktien. (Min frus val). Jag har inte gjort något annat än att inkassera ökande utdelningar. Bolaget har en stabil affärside.

10 Don´t Look at the Ticker - men läs årsredovisningar. På papper. En gång om året. Ingen stress.

11 View Market Downturns as Buying Opportunities - Omöjligt att veta om det blir ännu billigare imorgon. Jag började köpa alldeles för tidigt i denna nedgång.  Men kan du köpa något bra till låga nyckeltal (kurs/eget kapital, p/e, p/s etc) blir det oftast en ok investering på lång sikt ändå.

12 Don´t Swing at Every Pitch - Vissa saker måste man låta bli. Man kan inte köpa allt. Alltid. Men ibland ångrar man sig. Jag hade en köporder på Rezidor i Mars i år som jag tog tillbaka. Dumt på de nivåerna. Men man kan inte köpa allt - alltid.

13 Ignore the Macro, Focus on the Micro - Jag har läst en del Nationalekonomi. Mikroekonomi är mer värdefullt än att försöka gissa räntor, ekonomisk tillväxt och utifrån detta välja aktier. Bra bolag klarar alla konjunkturer. Fenix Outdoor och SHB har t ex gjort det utmärkt i denna finans/ekonomisk kris. Coca Cola är en av tre spelare i ett globalt läskedrycksoligopol; Pepsico, Schweppes är de andra två spelarna. Dessa bolag har makt över prissättning och med nonpricecompetition kan de stänga ute många andra mindre bolag från marknaden. De är därför intressanta investeringar.

14 Take a Close Look at Management - Stråberg i Electrolux verkar tråkig och bra.

15 Remember, The Emperor - När tidvattnet sjunker ser man vem som badar naken.

16 Practice Independent Thinking - alltid lätt att säga att man gör. Mycket svårarare att göra.

17 Stay within Your Circle of Competence - själv köper jag mest svenska enskilda aktier. (Globala fonder) Genom att regelbundet läsa di, affärsvärlden, va, dn, svd, aktiespararen kan jag mycket om svenska bolag. Jag var t ex i våras intresserad av franska Carrefour. Men jag förstod inte bolaget efter att ha läst årsredovisningen. Oklart med skuldsättning. Asienstrategi. Jag blev intresserad för bolaget när jag besökte deras supermarknader i Peking när jag bodde där. De var i imponerade grad kinesiska. Aktien har stigit sedan dess.

18 Ignore Stock Market Forecasts - ingen kan veta hur aktiemarknaden kommer att vara om en månad, 6 månader, ett år eller 5 år från idag. Your guess is as good as mine.

19 Understand "Mr. Market" and the "Margin of Safety" - Mr Market är manodepressiv. Vi åker för långt ner. Och för högt upp. Kortsiktigt. Kan man köpa SCA för 60% av det egna kapitalet, som man kunde i februari och mars i år, när bolaget har en mycket lönsam, stabil och växande hygiendel och är europas största privata skogsägare. Då har man margain of safety. Förr eller senare blir detta bra. Vad än Martin Löf hittar på för konstiga förvärv eller annat på förpackningssidan.

20 Be Fearful When Others Are Greedy and Greedy When Others Are Fearful - Återigen. Lätt att säga. Svårt att utföra. När Sandviks VD talade om en superkonjunktur på våren och försommaren av 2007 kostade Sandvik 140 - 150 kr aktien. Du har kunnat få den för 50 spänn i början på 2009. Men då var folk oroliga. Huvudägaren Industrivärden gick på knäna. Sandvik har ganska stora skulder. Efterfrågan ner i källaren. Det krävs mod att gå in då.

21 Read, Read Some More, and Then Think - Man skall verkligen tänka igenom vilka bolag man gillar. Och köpa dessa när lägen uppstår. Kan man ett bolag behöver man inte hålla på att sälja och köpa tillbaka etc. Då sitter man lugn i båten. Men naturligtvis med lite magknip om världens finansiella system håller på att braka samman.

22 Use All Your Horsepower - Jag tror att intelligens är överskattad i aktiesammanhang.  Disciplin, nyfikenhet och noggrannhet är mera viktig. Att läsa sina årsredovisningar i lugn och ro. Och inte låta negativa känslor ta överhanden. Vi gör alla felaktiga investeringar. Jag ökade i Industrivärden C på ca 100 kr. Det var inte roligt när de stod i 50 kr ett knappt år senare.På 100 kr är vi inte ännu tillbaka, men på lång sikt var detta ett ok pris tror jag. Men jag dubblade också innehavet pa dryga 40 när allt såg helt becksvart ut. Så totalt ät jag ok nu.

23 Avoid the Costly Mistakes of Others - Sandviks VD. Han med superkonjunkturen ökade i Sandvik under våren 2007, om jag minns rätt. Och den fantastiska Lundberg köpte sina Husqvarna dyra också under 2007. Men om dessa herrar är långsiktiga blir det säkert ok ändå.

24 Become a Sound Investor - Det är målet. Men ack så svårt. Man kan i vart fall undvika att bli för mycket av en spekulerare.

Upp till kamp - enastående TV-drama

Såg ni denna denna fantastika dramproduktion 2007?  

Eftersom jag är utlandssvensk såg min fru och jag den först för några månader sedan på svt play. Miniserien i fyra delar repriserades då och var där tillgänglig ett tag.

Upp till kamp består av fyra 90 minuter långa avsnitt. De är brilliant författade av Peter Birro. Birros manus är oerhört stilsäkert och scenografin träffar samtiden mitt i prick; det handlar om fyra unga människor i något slags vänskapsrelation (variera över tid) Erik - överklasskillen, Lena - en intellektuell vänstertjej, Rebecka - en idealistisk läkare med arbetarbakgrund och Tommy - arbetaren,musikern, och drömmaren med pappa inom varvsfacket.


Serien är förträffligt regisserad av Mikael Marcimain (gjorde TV-produktionen av Lasermannen). Det alldeles makalösa fotot står schweizaren Hoyete van Hoytema för. Se exempel nedan:




Produktionen kretsar kring fyra ungdomars liv i Göteborg. Under de spännande och mytomspunna åren 1965-1976. Fokus är på vänsterrörelsen och FNL - studenter inhysta i kollektiv (i idag medelklassiga och hippa)i Haga, varvsnedläggning - fantastiska scener med personer från det dogmatiska stalinistpartiet ­KFML-r , socialdemokratisk övervakning av vänstersympatisörer - både Sahlgrenska sjukhusspion historien/IB , narkotikaproblem - några scener är oerhört tunga att se och slutligen en fantastisk spegling av musiken under denna period.

Skådespelapresentationerna är överlag riktigt bra, och många aktörer är verksamma och har sitt ursprung i västsverige, vilket ger autencitet. Men Erik Westfeldt (se vänster i fotot ovan) som Simon J Berger måste framhållas. Denna överklasskaraktär bor hos sina föräldrar i Göteborgs motsvarighet till Danderyd - Örgryte. Han är Handelshögskolestudent och dras på sitt speciella vis in dessa frihetstörstande, rebelliska och nydanande tider.Här har Sverige en ny kommande filmstjärna.


Om ni inte har sett Upp till Kamp. Se den och ni förstår mer om Sveriges moderna historia. Göteborg är ofta lite bortglömt i produktioner om vår samtid. Men här träder staden fram i en vansinnigt skicklig Tv-miniserie.  


fredag 20 november 2009

En annan mer kompetent riskminimerare - Laszlo Szombatfalvy

Laszlo Szombatfalvy, 82 år, är en aktieteoretiker och investerare som närmast har mytisk kraft. Han ansågs ligga bakom Affärsvärldenmodellen för att analysera aktier på fundamentalt vis. Det handlar om att hitta undervärderade aktier. Men framförallt att minimera risker. Han har varit läromästare åt kända finansmän som t ex Christer Gardell, Thomas Fisher och Patrik Brummer. På 70-talet jobbade han på Alfred Berg bl a tillsammans med ovan nämnda Brummer. Som jag förstår lär Laszlo ha skrivit en artikel 1967 i Ekonomisk Tidsskrift om fundamental aktievärdering (har försökt få tag på denna, ej lyckats ännu) inspirerad av Graham & Dodd, värdeinvesteringarnas fäder.

Innan börskraschen 1987 sålde tydligen Laszlo alla sina aktier och höll sig helt borta från aktiemarknaden fram till hösten 1999. Han köpte då aktier för cirka 50 miljoner kronor i investmentbolaget Lundbergs. Efter att ha ökat något sålde han sedan hela innehavet hösten 2001, med en vinst på runt 40 miljoner kronor enligt uppskattningar från våra affärstidningar.

Istället köpte han en miljon aktier (4 miljoner omräknat för split) i  Castellum. Aktien stod då i strax över 25 kronor. Fastighetsaktier klarade dotcom kraschen mycket fint, något som också t ex Öresunds aktieägare fick uppleva frukterna av. Laszlo är fortfarande en av Castellums största ägare. Bara i utdelningar har affären varit lysande.


Nu är Laszlo aktuell med en bok där han vill anväda sina modeller för att minimera risk på fyra globala hot: klimat, miljöförstöring, fattigdom och organiserat politiskt våld. Se länk till artikel i di.se nedan:




http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009\11\20\362793§ionid=BorsMarknad

Själv kommer jag att beställa och läsa denna bok under julhelgen.

SHB uppgraderad - är riktkurser meningsfulla?

Idag pa förmiddagen avancerade SHB A 0,9 procent till 199 kronor. Detta för att Morgan Stanley har höjt rekommendationen för Handelsbanken till övervikt från tidigare jämvikt. Riktkursen höjs till 224 kronor från tidigare 131 kronor.

Hur kan en investmentbank som Morgan Stanley höja sin riktkurs för en aktie fran 131 till 224 kr utan att nagot speciellt nytt har hänt med SHB's rörelse? Kontexten har förändrats i och med att det finasiella systemet är i bättre ordning. Men skall inte en bank som Morgan Stanley kunna skilja agnarna fran vetet?

torsdag 19 november 2009

Buffet angående köpet av BNSF

Källa: http://www.cnbc.com/id/33992661

Från Charlie Rose intervju med W Buffet angående Burlington (BNSF) (min sammanfattning och översättning)

  • Buffet vill investera i något som kommer att vara igång de närmsta århundrandena. Miljövänligt, effektivt sätt att tarnsportera gods.Om den amerikanksa ekonomin kommer att gå bra, kommer denna typ av godstransport att gå bra.
  • Man kan inte flytta en jörnväg till Kina eller Indien. USA måste därför gå bra för att investeringen skall lyckas.
  • Munger var som vanligt kritisk, men han tyckte det inte var heltokigt. Ett grymtande på ett förslag är så bra det kan bli från Munger. Men han sade att detta är en reglerad industri. Och väldigt kapitalintensiv, man måste reparera spår etc. Med starka fackföreingar. '
  • Men växthuseffekten påverkas mer av lastbilstransporter. Detta kommer att bli en ok investering. Vi har 10 miljarder USD att investera varje år. Det här är så bra det bli. Service från utilities och järnvägar är npgot som månnsikor och företag behöver.
  • Kol är en last för järnväg. 40% av USAs elektricitet är producerad genom förbränning av kol. Det kommer att ta en lång tid att ställa om detta. :en generellt kommer vi att flytta mer grejer de kommande 10-20-30 åren än vi gör nu.
  • Vallgrav runt slottet. Om någon skulle återskapa Burlington SF skulle de behövas en investering av 100 miljarder USD eller något sådant. Sådant skapar vallgravar.
  • BSNF och de andra järnvägsbolagen är mycket mer effektiva idag. 1,5 milj anställda i braschen efter andra vk transporterar mindre gods än vad ca 200 000 anställda gör idag.
  • Berkshire har gjort en jätteinvestering, nu kommer det att dröja med en ny jätteinvestering.  

måndag 16 november 2009

Långt kvar till toppen, skriver Dagens Industri

http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009\11\16\362075§ionid=BorsMarknad

I vår svenska affärspress finner vi artiklar av ömsom vin, ömsom vatten. Denna artikel på di.se finner jag ytterst relevant för den långsiktige aktieägaren (något modifierad). Tack Carl Björk för denna översikt. Publicerad 2009-11-16 17:05

Ni finner nedan siffror för åtta intressanta bolag på Stockholmsbörsen:
Bolag, högstanotering (i fetstil), datum för denna högstanotering, aktuell kurs måndag 16 nov 2009, förändring sedan årsskiftet och slutligen så mycket måste aktien stiga för ny högstanotering

Ericsson 832,34 06-mar-00 72,55 23% 1047%
Telia Sonera 92,23 13-jun-00 50,05 28% 84%
Swedbank 226,69 15-feb-07 52 76% 336%
SEB 129,23 20-apr-07 46,73 49% 177%
Volvo 153 13-jun-07 72,4 68% 111%
Hennes & Mauritz 450 27-apr-07 417,5 36% 8%
Investor 189,5 13-jul-07 129,6 11% 46%
Sandvik 150,5 17-jul-07 73 77% 106%

Direkt äger jag aktier i dessa av ovan bolag; lite TeliaSonera, lite Swedbank, en större del SEB, H&M och Investor. Via Industrivärden, ett av mina största innehav; Volvo, Ericsson (här finns Investor med också) och Sandvik.

Det är anmärkningsvärt att bankerna har så långt kvar till högstanotering, likaså Sandvik och Volvo. De har trots allt gått mycket starkt hittills i år (mellan 49 - 77% upp).

Ericssons all time high är dopad från IT-boomen och känns närmast overklig. TeliaSoneras all time high är också dopad, men av Rosengrens introduktionskurs till galna multiplar. De kurserna hade inget med rimlig marknadsvärdering att göra.

torsdag 12 november 2009

Riskminmerarens värdeportfölj 29 aug 2009 - uppföljning

29 Augusti 2009 var situation följande:

Svenska Handelsbanken A 203 Kr Idag 186 kr. - 8,4%
Securitas B 88,50 Kr Idag 69,70 kr. - 21.2% (- ca 6.2 om Loomis räknas med till dagens kurs)
Loomis inköp 0 kr Idag 67 kr För varje 5 Securitas aktie har vi fatt 1 Loomis. (Detta skulle kunna innebära att vi skulle kunna lägga pa 13. 40 pa varje Securitas aktie i värde.)
Investor 150, 50 Kr Idag 134,25. - 10.5%
SCA B 116 Kr Idag 95,30 kr. - 17.8%
TeliaSonera 60,25 Kr Idag 47kr. - 22%

Large Cap Index är ner ca 18 %% sedan 6 Dec 2007. Min portfölj är ner ca 16 % om man antar att den var viktad 20% i var och en av dessa aktier. Kursutvecklingen är saledes 2% bättre än index + värdet av Loomis-aktierna.

Men mina ungefärliga värden pa Loomis i tilägg till Securitas: - 13% vilket är 5% bättre utveckling än index i reella tal (ca 28% bättre utvecling än index i relativa tal). Detta är utan utdelningar.

Men aktierna i värdeportföljen har också delat ut fin utdelning per aktie (inkl extra utdelning). SHB A 13.50 2008 och 7 kr 2009, totalt 20.50/aktie, Securitas 3.10 + 2.90, 6kr/aktie, Investor B 4.75 + 4kr, 8.75/aktie, SCA B 4.40 + 3.50 kr, 7.90 kr/aktie och TeliaSonera 4 + 1.80 kr, 5.80kr/aktie. Utdelningen är en bit över snittutdelningen för Stockholmsbörsens storbolag.

Utdelning i procent av inköpspris pa aktien (tva utdelningar erhallna):
SHB A ca 10% utdelning
Securitas 6.7% + Loomis
Investor 5.8%
SCA 6.8%
TeliaSonera 9.6%

Avkastningen är saledes hittils till belatenhet i relation till index. Men även inräknat tva utdelningar är den totala avkastningen negativ. Nästa gang jag avrapporterar har vi förhoppningsvis natt positiv avkastning. Men att ligga bättre till än index är till att börja med inte sa pjakigt. Totalavkastning inkluderar vanligtvis återinvestering av utdelningar i portföljaktierna. Det har jag inte gjort i detta exempel. Jag vill att utdelningarna skall synas för sig själv. Väldigt få aktiesparare återinvesterar sin utdelning i de aktier de redan har i sin portfölj. Själv ökar jag ofta i en fond eller köper någon eller några nya aktier.

Riskminimerarens värdeportfölj - 6 dec 2007

Denna portfölj presenterade jag den 6e december 2007 pa Aktiespararnas hemsida. Vid en tid då vi bara var i början av ett hejdlöst fall på världens aktiemarknader. Sedan presenterade jag samma portfölj på det nya PoP.

Avstämmning är till att börja med 6 Dec 2009. Slutgiltig utvärdering Dec 6 2012 - 5 års tidshorisont. Dessa aktier var de värdeaktier jag identifierade vid den tidpunkten.

Flera av dessa aktier föll kraftigt under 2008, men har nu återhämtat sig. Så här i efterhand hade man således kunnat få dessa aktier till ett mycket billigare pris hösten 2008 och under februari och mars 2009. Det jag tycker är intressant är hur snabbt kurserna dök, och hur raskt de har hämtat sig. Mr Market är nyckfull. TeliaSonera för 60 kr var i backspegeln inte prisvärt, men jag tror att den placeringen kommer att bli ok ändå; det finns stora dolda tillgångar i bolaget.
Startkurser:

Svenska Handelsbanken A 203 Kr
Securitas B 88,50 Kr
Investor 150, 50 Kr
SCA B 116 Kr
TeliaSonera 60,25 Kr

De delade ut fin utdelning per aktie (inkl extra utdelning) under 2008. SHB A 13.50 kr, Securitas 3.10 kr, Investor B 4.75 kr, SCA B 4.40 kr och TeliaSonera 4.00 kr. Utdelningen är över snittutdelningen för Stockholmsbörsens storbolag. Det är SHB och TeliaSonera som drar upp utdelningen i portföljen. Men SCA, Securitas och Investor delar ut väl också.

Totalavkastningen slår därmed tot.avk. index hittills. Men låt oss vänta till 6 dec 2012 innan vi ropar hej. Det skall också sägas att totalavkastning oftast inkluderar återinvestering av utdelningar i portföljaktierna. Det har jag inte gjort i detta exempel. Jag vill att utdelningarna skall synas för sig själv. Väldigt få aktiesparare återinvesterar sin utdelning i de aktier de redan har i sin portfölj. Själv ökar jag ofta i en fond eller köper någon eller några nya aktier.

onsdag 11 november 2009

Buffets agerande under krisen

Detta är en av mig översatt sammanfattning av ett utdrag från 31 nyskrivna sidor i pocketupplagan av Alice Schroeders bok om Buffet som har diskuterats i ett annat inlägg på denna blogg. http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/01/snowball-warren-buffet-and-business-of.html

Buffet gjorde enligt Schroeder kanonaffärer under krisen. Berkshire köpte:

  • 300 miljoner USD Harley Davidson skuld med 15% ränta.
  • 150 milj USD Sealed Air skuld med 12 % ränta
  • 250 milj USD obligationer i Tiffanys till 10 % ränta
  • 2.7 miljarder USD av konvertibler i Swiss Re med 12% ränta. Detta skulle ge en 30% ägande av denna försäkringsgigant om konveriblerna används. Är detta början på en strukturaffär mellan General Re och Swiss RE?
  • 300 milj USD av kovertibler i USG till 10% ränta

Pekka Kääntä instämmer

I ett tidigare inlägg gav jag berömm åt IMF att sälja guld till dagens priser. Efter detta har det visat sig att IMF lyckats hitta ytterligare en köpare, Indien, till det guld IMF har till salu. Jag lyfter på hatten för IMF och hoppas att de kommer att ge bättre lånevillkor för pengarna de får in än vad som många ggr har varit fallet de senaste decennierna.

Jag tror vi har lite av en guldbubbla för tillfället, och tror inte att guld blir en bra placering de kommande 10 - 20 åren. Den duktiga makroekonomen Pekka Kääntä har kommit till liknande slutsatser i sin VA-blogg:

11 september 2009 | 13:24
Guldpriset - en bubbla redo att spricka

Guldpriset har tuggat sig uppåt ordentligt under de senaste veckorna. Från att ha legat runt 950 dollar i slutet av augusti så ligger priset idag, i alla fall tidvis, över 1000 dollar. Vid årsskiftet låg spotpriset på guld runt 850 dollar per ounze.
Den kraftiga uppgången förklaras av 1) minskad produktion, 2) ökad privat efterfrågan och en allt 3) svagare dollar. Till detta ska dessutom läggas att en 4) fortsatt stor oro kring hur världsekonomin kommer att utvecklas gör att många väljer att ha guld som något av en grundförsäkring i sin sparportfölj.

Så långt är det ökade priset på guld logiskt men själv får jag samma känsla när det gäller dagens guldpris på 1000 dollar som jag fick när oljepriset rusade upp i över 140 dollar per fat. Det rusande guldpriset liknar allt mer en spekulationsbubbla som riskerar att spricka.
Att guldpriset stiger samtidigt som världsekonomin stabiliseras är en tydlig varningsklocka. Bättre konjunktursignaler borde betyda att efterfrågan på guld som ett skydd avtar. Inflödet till de större guldfonderna har också minskat under senare tid. Det nuvarande höga priset gör dessutom att smyckesindustrin, den stora guldförbrukaren, börjar dra öronen åt sig. Normalt innebär perioden efter sommaren att smyckesindustrin ökar sina inköp av guld men vid dagens höga priser kommer många att skjuta på sina inköp, inte minst som finans- och konjunkturkris bör dämpa efterfrågan ni konsumentledet.

Visserligen kan guldpriset fortsätta uppåt men då främst drivet av en svagare dollar och ökad spekulation. Så visst kan guldet mycket väl hitta en plats i en mycket kortsiktig spekulationsportfölj men på lite längre sikt är det stor risk för att guldpriset åter börjar falla tillbaka.

Publicerat av Pekka Kääntä
http://www.va.se/asikter/bloggar/makrobloggen/2009/09/11/varning-for-guldbubbla/index.xml

tisdag 10 november 2009

Marknaden misslyckas ibland - del 1; värdeinvesterarna

Värdeinvesterare som de som har gått i Grahams skola; Buffet, Ruane, Schloss vet om det. H&Q, Lundberg, Stillström och Sten K Johnson vet om det likså. Slutligen vet Stensrud, Weintraub, Hollekim aoch Rasmussen om det - naturligtvis.

Marknaden misslyckas ibland. Det finns också stort stöd i Nationalekonomisk forskning för detta, likaså allt mer sofistikerade teorier rörande detta tema.

Människor fattar bara delvis rationella beslut. Det finns likaså stort stöd för detta i samhäälsvetenskaplig forskning i allmänhet, och ekonomisk forskning i synnerhet.

Detta innebär att aktiemarknaden utgörs av aktörer som bara delvis är rationella. Och att marknaden, t ex andrahandsmarknaden för aktier och obligationer, ibland misslyckas.

Om detta kommer jag att skriva inlägg de kommande månaderna. Jag vet inte hur många inlägg det blir. Men det som på engelska heter market failure är något osm jag intresserar mig mycket för. Och det är i denna kunskap som jag har hittat stöd för min investeringsstil. Värdeinvesterarens.

tisdag 3 november 2009

Berkshire lägger bud på Burlington (BNSF)

Buffet är beredd att göra sin största investering någonsin - köpa ut resten av Burlington Northern Santa Fee för 26 Miljarder dollar (77.4% av bolaget). BRK äger reda drygt 22 % av bolaget, men lägger idag ett bud närmare 30% över kursen innan budet. Berkshire kommer att ta över 10 miljoner i skulder från BNSF. 60% i cash och 40% i aktier för resten av järnvägstransportbolaget. För att kunna göra aktietransaktionen kommer B aktien att splittas 1/50. Detta kommer att göra det möjligt för småsparare att köpa in sig i Berkshire, och vi som redan äger B-aktier får 50 ggr fler av dem.

Vilka multiplar får Buffet betala?

1)De sensate 5 åren har bolaget avkastat drygt 16% på eget kapital i snitt
2)BNSF värderas till drygt 2ggr det egan kapitalet
3)P/E runt 15 ggr årsvinsten, och knappt 2 ggr färsäljningen


Buffet säger i intervjuer att han "bettar" på den amerikanska ekonomin, "an all in bet", och dess återhämtning. Det är också frågan om miljövänlig transport, säger Buffet. Järnvägsbolag har traditionellt varit en cykliskt verksamhet, med mycket stora och dyra investeringsbehov. Men denna infrastrukturindustri har omvandlats positivt och är mycket mer produktiv idag, enligt Buffet.

Se CNBC telefonintervju:

http://www.cnbc.com/id/33602516
Buffet säger:

"They do it in a cost-effective way and extraordinarily environmentally friendly way. BNSF last year moved on average, it moved a ton of goods 470 miles on one gallon of diesel. It releases far fewer pollutants into the atmosphere. It saves enormously on energy consumption and, you know, it diminishes highway congestion. Rails last year moved 40 percent, more than 40 percent, over the country. They moved more than all those trucks, just the four big railroads. It's a very effective way of moving goods. I basically believe this country will prosper and you'll have more people moving more goods 10 and 20 and 30 years from now, and the rails should benefit. It's a bet on the country, basically."

tisdag 27 oktober 2009

Om Sokol tar över - då kan vi sitta lugnt i båten

Jag vet inte hur många ni är. Aktieägare i Berkshire hathaway alltså. Det är en av mina största investeringar. Har ägt i flera år - är på plus, men inte mycket och dollarn är låg. Och utdelningar får man inte.

Årsredoviningar som finns på hemsidan för bolaget. Rekommdenderas varmt. Buffet har en lysande penna.

Om ni aktieägare är oroliga för vad som skall hända när Buffet och Munger ger upp. Ta en titt på en intervju med mannen som är dem mest troliga ersättaren. Jag har ingar problem att låta en påse av mina pengar förvaltas av Sokol.

Se intervjun:

http://www.cnbc.com/id/33491407

Intressant i slutet på intervjun. Buffet har gjort kanonaffärer de sista 18 månaderna. Enligt Sokol.

lördag 3 oktober 2009

Sitt lugnt i båten

Så var vi där igen, börsen har tappt 5 - 10% och ekonomisajter och förtsåsigpåare gapar i kör. Det är dags att sälja. Börsen har gått upp för mycket. För fort.

Men varför skall vi göra detta? Börsen styrs av vinstutvecklingen i bolagen. Förr eller senare återfår de allra flesta bolag mer normala vinster, t o m bra visnter, och värderingen som var för några veckor sedan är helt rimlig. Ja, om några år komnmer det t o m att vara billigt. Det tar naturligtvis tid för en del bolag. Nobia toksäljer inte kök för tillfället, SKF ("kulan") har inte stark efterfrågan för sina kullager och Volvos lastbilar går inte som glass i juli direkt. Men efterfrågan kommer att komma tillbaka. Vinsterna likaså. Oftast. Som aktieägare skall vi beakta hur företagen ställer om sin verksamhet till olika efterfrågan, hur mycket de jobbar med att ta fram nya produkter, om de försvarar sin marknadsposition osv. Det skall vara vårt fokus. Aktiekurser är mer sekundärt.

Vi har långt kvar till nästa konjunkturtopp och överhettning i ekonomin då eventuella försäljningar kan vara något att fundera på. Kapacitetsutnyttjandet är drygt 70% i tillverkningsindustrin i Sverige just nu.Det är såldes mycket lågt kvar.

Resan till en stark ekonomi är skakig. Speciellt om man stirrar sig blind på aktiekurser istället för bolagens utveckling.

Mr Market är nämligen mycket nyckfull. Och manodepressiv.

Så därför dammar jag av den gamla klyschan: sitt lugnt i båten.

måndag 28 september 2009

Wallenberg har fel om SHB

I dagens nätupplaga av di.se finns följande intervju med bankexperten Andre Wallenberg:

"Handelsbanken och SEB bör inom två år ha avvecklat sina verksamheter i England respektive Tyskland". Det kräver bankexperten André Wallenberg som ansvarar för banksektorn hos Pricewaterhouse Coopers.
Det är i en debattartikel i Dagens Industris måndagsnummer som André Wallenberg för fram sitt förslag om att de svenska bankerna nu bör se om sitt hus och avveckla utländska verksamheter.

För di.se förtydligar André Wallenberg att det främst är Handelsbankens engagemang i England och SEB:s verksamhet i Tyskland han avser.

"Att bankerna har följt sina svenska företagskunder utomlands är en sak. Men nu har bägge gått in på den mycket tuffa retailmarknaden. Det handlar om omfattande investeringar för de bägge bankerna, investeringar som jag har svårt att tro blir riktigt lönsamma. Till exempel SEB har 140 kontor i Tyskland. Det är en droppe i Tyskland men en väldigt stor investering för SEB", säger André Wallenberg.

Hur snabbt vill du att en avveckling ska ske?
"Säg på två års sikt. Det här handlar inte om verksamheter med extremt hög risk och just nu är det inte läge att sälja. Inget överilat, alltså".

Swedbanks och SEBs stora risker i de baltiska länderna Estland, Lettland och Litauen tror han inte ska avvecklas.

"Baltikum måste även i fortsättningen finnas med. Steget att helt avveckla blir för dyrt - både i ekonomiska termer och förtroendemässigt", skriver André Wallenberg.

Tror du frågan om avveckling i England och Tyskland finns på agendan hos Handelsbanken och SEB?
"Det skulle jag tro. Den frågan finns på agendan hos alla".

SEB:s vd Annika Falkengren har dock sagt att satsningen i Tyskland inte är fel och att banken ska finnas kvar i landet, även om förändringar är att vänta för retaildelen som inte nått upp till nödvändig storlek.

"Den är subscale, vilket betyder att vi även kan lägga till något. Men ett alternativ är att avhända den. Vi överväger olika alternativ, även förvärvsmöjligheter. Men jag tror att det ska till mycket för att vi ska komplettera med något", slog hon nyligen fast i Dagens Industris månadsmagasin Dimension.

I sin debattartikel pekar André Wallenberg på att bjässar som Citibank och GE Money Bank har avvecklat delar av verksamheten i Norden och att de isländska bankerna försvunnit eller blivit uppköpta.

"Men de större svenska bankerna har ännu inte avvecklat utländska verksamheter i någon större utsträckning utan fokuserat på att rensa i balansräkningarna", skriver André Wallenberg.

Hans korta råd till främst SEB och Handelsbanken:

"Det är dags att ta beslut och agera".

MOSSE WALLÉN
Publicerad 2009-09-28 17:24
Uppdaterad 2009-09-28 17:25
http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009\09\28\354488&sectionid=Ettan


Andre Wallenberg har säkert rätt i fallet SEB. Det borde avyttra Tysklandsenheten så fort de får ok betalt.

Men han verkar inte veta mycket om SHBs affärsmodell. Handelsbanken fungerar lite som retailbankernas H&M. Kontoret är allt. Och kontorschefen har makt över kontoret. SHB är nämligen väldigt decentralicerat. Detta har de varit sedan Jan Wallanders dagar på 70-talet. När man lägger till ett land som UK, innebär det att man på flera lokala och regionala marknader går in med sitt mycket riskmedvetna och försiktiga - men framgångsrika kontorsutbyggnadssätt. SHB har en stark kultur, och växer fr a organiskt, kompletteat med små förvärv som senast i Danmark.

Jag tror att SHB har en mycket ljus framtid i Storbrittanien. Och de kommer sakta att växa på denna marknad. En marknad som är mycket större än Norden. Och där SHB kommer att göra sig ett namn de kommande decennierna. För kunderna gillar nämligen SHB.

tisdag 22 september 2009

Lars Calmfors stöder min huvudpoäng

"Regeringen har tagit till sig av kritiken att de vidtagit för få finanspolitiska åtgärder. Omfattningen som nu presenteras tycker jag är rimlig, ungefär i den storleksordning vi rekommenderat i vår finanspolitiska rapport", säger Lars Calmfors.

"Men det kom för sent. Mycket borde ha kommit redan 2009, eller minst ha aviserats för under 2009. Då hade exempelvis kommunerna kunnat planera sin verksamhet bättre", fortsätter Lars Calmfors.

Se hela artikeln i Dagens Industris nätupplaga:

http://di.se/Nyheter/?page=/Avdelningar/Artikel.aspx%3FArticleID%3D2009%255C03%255C06%255C327543

söndag 20 september 2009

Frågor Borgs finansplan (höstbudget)

Enligt TT (Tidningarns Telegrambyrå) 20 Sept 2009:

Regeringen räknar med att arbetslösheten stiger till 11,4 procent nästa år och 11,6 2011. Finansminister Anders Borg beskriver läget som "väldigt besvärligt".

-Vi befinner oss i ett historiskt krisläge. Svensk ekonomi krymper kraftigt i år och det blir svag tillväxt nästa år. Det är ett väldigt besvärligt läge i svensk ekonomi, sade finansminister Anders Borg när han presenterade finansplanen på ett journalistseminarium.

Han påpekade att det finns en påtaglig risk för att arbetslösheten i Europa fortsätter upp och fastnar på en hög nivå strax under 10 procent

-Finanspolitiken 2010 måste därför vara starkt expansiv, sade Borg.

Han uppgav dock att det finns positiva tecken.

-Det finns möjlighet till en något bättre återhämtning än vi trodde tidigare, sade Borg.

Han tillade att många andra bedömare är mer optimistiska än regeringen. Borg anser att det fortfarande finns en risk för att situationen i Baltikum kan försämra prognoserna.

Regeringen räknar finansplanen med en arbetslöshet på 11,4 procent nästa år och 11,6 procent 2011. Ökningen av bruttonationalprodukten 2010 tros bli 0,6 procent för att stiga till 3,1 procent året därpå och till 3,8 procent 2012.

Jämfört med vad regeringen trodde i våras är det en förbättring med 0,4 procentenheter 2010 och 0,7 procentenheter 2011.

Inflationen bedöms bli 0,4 procent nästa år, 0,8 procent 2011 och 1,8 procent 2012.

Källa: TT

2009-09-20


Mina frågor till Borg är följande:

1) Varför väntade de med expansiv finanspolitik till 2010? Vi vet att timelags gör att effekterna kan komma så sent att det antagligen spär på inflationen vid en uppgång i ekonomin. I USA håller nu stimulanspaketen redan på att slå igenom.

2) Varför vänta med extra miljarder till kommunerna till först nu? Kommunerna har redan dragit ner, och jobb har gått förlorade i vad regeringen kallar välfärdens kärna.

3)Borg tror att tillväxten blir 3.8 % 2012, men inflationen blir 1.8%. Det innebär att det då enligt Borgs prognos fortfarande finns mycket ledig kapacitet av produktiosnfaktorer outnuttjad i form av t ex arbete och maskiner (capital). Annars skulle inflationen varit högre. Om nu inflationshotet inte har varit mer av ett problem, varför inte stimulera den aggregerade eftefrågan mer i denna den kanske värsta kris sedan andra världskriget? Detta när våra finanser har tillåtit detta.

4) Hur kommer hushållen klara en eventuell värdeminskning på sina fastigheter 2011 och 2012, beroende på högre arbetslöshet och en högre ränta, samtidigt som de kommer att få högre räntekostnader? Och hur mycket kommer ökade räntekostnader att påverka den inhemska privatkonsumtionen och i slutändan den samlade efterfrågan?

lördag 19 september 2009

Regeringen vs Riksbanken - och krisåtgärder

I inlägget We are all Keynesians now http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/04/we-are-all-keynesians-know.html skrev jag följande, den 8e April i år:

I USA är helt plötsligt Keynes tillbaka på scenen. Paul Krugman har fått Nobelpriset, han är en nykeynesian. Och FED's (den amerikanska centralbanken) Bernanke är en av världens ledande experter på 30-talsdepressionen. USA blåser på allt vad de har fär att stimulera den aggregerade efterfrågan. Stimulanspaket, skattesänkningar, 0-ränta och sedelpresserna har bärjat gå varma. Detta trots att de har en enorm statsskuld och årliga enorma underskott. Det kommer att ta många år för USA att få sin ekonomi i balans. Men de har gjort allt för att inte hamna i en depression till. I tid.

När skall ett av världens mest Keynesianskt influerade land under 1900-talet, Sverige, ocksa agera som ett sådant? Vi har en mycket bättre utgångsekonomi än Storbrittanien och USA. Enormt mycket bättre statsfinanser. Vi har råd att gasa. Det finns stora timelags i penningpolitik (här har Ingves et al agerat och vi har låg ränta) och speciellt finanspolitik. Om vi skall få effekter fram till 2011 måste vi blåsa på ännu mer. Nu. Att bygga nya skolar, järnvägar, sjukhus, energianläggningar och vägar tar tid. Det är ingen ide att bygga dem 2014 om vi skall ta oss ur denna kris.


Nu hyllas Borg och hans finansdepartement i många av våra ledande liberala tidningar. De har visat sig vara kloka, anser man, genom att inte använda finanspolitik genom ökade utgifter - stimulanspaket - i så stor utsträckning som t ex man gjort i USA eller i Storbrittanien. Många i hyllningskören är kritiska till J M Keynes och vad hans läror "ställt till med i världen" och ser i nuläget situationen som sådan att Sverige antagligen kommer att gå ur denna kris med fortsatt starka statsfinanser och begränsad ny upplåning. Viss stimulering genom finanspolitik har skett genom skattesänningar, vilket naturligtvis också hyllas av ovan nämda röster. När vi börjar komma allt närmare ett val, ca ett år, är det naturligtvis inte oväntat att julklappar från regeringen dimper ner hos medborgarna via mer pengar till kommunerna och skattesänkningar. Men i och med att både finans- och penningpolitik har innboende tidsfördröjningar - timelags - kan dessa valtaktiska överväganden göra att dessa stimuleringar får effekt när vi redan är på väg ut - eller än värre är ur krisen. Då ger detta ökat inflationstryck.

Ingves och Riskbanken har agerat helt annorlunda än Borg och Finansdepartementet. De har ganska tidigt i cykeln stimulerat ekonomin - genom penningpolitiken. De har gjort detta ordentligt genom historiskt mycket, mycket låga räntor. Detta har hjälpt hushåll - speciellt bostadsägare - såväl som företag. När väl kreditmarknaden nu börjar fungera kan hushåll och företag till låga räntor finna finansiering till sina verksamheter.

Jag tror att det är för tidigt att säga om Borg och co har gjort rätt. Mycket talar för att de stimulansåtgärder de genomfört nu - och kommer att genomföra fram till valet - kommer att ge ekonomiska effekter för sent. Kommunerna och landsting har redan dragit ner på sin personal, så extra miljarder nu skapar antagligen inte mera jobb. Detta eftersom framtiden är oviss för landsting och kommuner, och de därför håller i sina pengar, nya som gamla. Ökad arbetslöshet minskar naturligtvis också skatteinkomsterna för kommunerna, speciellt i de delar av landet som är mest beroende av tillverkningsindustrin.

Alla de som är varslade, och naturligtvis än värre permitterade, inom framförallt tillverkninsgindustrin - speciellt den exportberoende - i Sverige kanske ser situationen annorlunda än Borg och co. Industrin har dragit ner investeringarna med 25% på årstakt, och kapacitetsutnyttjandet är dryga 70%, vilket är mycket lågt. Exporten av t ex person- och lastbilar har minskat dramatiskt. Det pågår en strukturomvandling, och vi blir allt mer en utpräglad serviceekonomi (det kan vara så att arbetslösheten under 2010 fr a kommer att öka i servicesektorn eftersom en del av denna verkar mot den bantade offentliga sektorn). Att vi blir mer utan en serviceekonomi behöver inte vara något negativt, det är antagligen en naturlig process som mer utvecklade ekonomier genomgår. Men hur man hanterar de negativa sidoeffekterna av denna creative destruction, för att tala med Schumpeter, och dess effekter på människor är en i högsta grad politisk fråga.

Regeringen Reinfeldt hade kunnat göra mera för att stötta den tillverkande delen av ekonomin, såsom t ex Frankrike och Tyskland gjort. Men man valde att inte göra detta. Och nu är det antagligen för sent. Likaså hade många av dessa nya arbetslösa kunnat få jobb i divere infrastrukturprojekt. Men här har regeringen valt att vara relativt passiv, man hade kunnat tidigarelägga många planerade infrastrukturprojekt och lånat upp pengar till detta. Istället valde man istället t ex skattesänkningar för de som hade jobb. Vilket naturligtvis ökar chanserna att vinna nästa val, då de som har jobb är ca 90% av den arbetsföra befolkningen. Många av de med störst inomster och stabila jobb väljer dessutom att amortera lån eller spara, vilket missgynnar den inhemska konsumtionen på kort sikt. Och i kriser som denna är kort sikt inte att negligera.

Sverige hade råd att bedriva Keynsiansk klassik politik i denna kris. Men vi har bara delvis gjort det. USA et al har bedrivit utpräglad sådan politik, även om de egentligen inte har haft statsfinanser att göra det. Sverige och dess företag, t ex Skanska, blir därmed free riders på effekterna av deras stimulanser.Kinas enorma och tidiga stimulanspaket har spelat en stor roll psykologiskt och reellt då deras infrastrukturinvesterinagr har hållit upp efterfrågan i konjunkturkänsliga branscher.

De billiga räntorna som räddat vår ekonomi och fastighetsmarknad från kollaps kommer naturligtvis tidsnog att följas att höga räntor - antgaligen under en längre tid - för att trycka tillbaka inflationen. Vi kan om en inte alltför avlägsen framtid antagligen ha ganska höga långvariga räntor i Sverige och omvärlden. Detta då inflationstrycket kommer att öka i slutet av krisen. Den troligen ganska branta ökningen av räntorma runt om i världen talar inte för att de nya arbetslösa i denna kris inom tillverkningsindustrin skall få nya jobb inom en nära framtid.

Den politiskt självständiga riksbanken (hur länge till?) kommer då att framstå som skurken, eftersom de har satt den höga styrräntan. En del bostadsägare kommer att vara mycket pressade av de höga räntorna, vilket kommer att hämma privatkonsumtionen. Likaså kommer lånefinasierade nyinvesteringar för företag att bli dyra att finansiera.

Men regeringen hade kanske kunnat göra mer i denna kris genom rimliga stimulansåtgärder såsom infrastrukturprojekt. Detta utan att äventyra de relativt starka statsfinanserna, eftersom människor som arbetar betalar skatt och bidrar till statsfinanserna och inte drar på nya kostnader. Via multiplikatoreffekter kunde dessa nya arbeten också ge positiva ringar på vattnet effekter.

Keynesisk klassisk kontrcyklisk politik funger antagligen bäst under depressioner och riktigt allvarliga kriser som 1930-talets och den vi upplever nu. Men bara för att politiker och centralbanker inte klarat av att bedriva sådan politik under fr a 70- och 80-talet väljer nu Borg et al att väldigt försktigt stimulera ekonomin. Det kan visa sig vara raka motsaten till klokhet.

IMF - bra tajming för guldförsäljning

TT rapporterar följande (2009-09-19):

IMF-guld hjälp till fattiga

Internationella valutafonden (IMF) säljer drygt 403 ton guld för att få in pengar att låna ut till fattiga länder. Guldet är värderat till 13 miljarder dollar. IMF:s styrelse fattade säljbeslutet i fredags. Guldet utgör en åttondedel av fondens nuvarande tillgångar.

Försäljningen är i linje med vad G20, en grupp med 20 rika och snabbt växande länder, sade i april: Pengarna som guldförsäljningar ger ska möjliggöra för IMF att erbjuda förmånliga lånevillkor för det fattigaste länderna. I juni stödde fondens styrelse att resurserna att låna till länder med små inkomster ska öka.


IMF är en organisation som med rätta har varit hårt kritiserad de senaste decennierna. Deras krav på låntagande - fattiga - länder har i många fall varit kontraproduktivt för den utveckling de ämnar främja. Men nu har det enligt min mening gjort något mycket klokt. De har beslutat att sälja guld till ett pris över 1000 USD/uns. Det måste vara ett väldigt bra pris för guld. I början av 2005 var guldpriset drygt 400USD/uns, men i takt med oro för världens finansmarknader, finanskris, lågkonjunktur och misstro mot den amerikanska ekonomin i allmänhet och dollarn i synnerhet har det guldpriset stigit till - enligt min mening - mycket höga nivåer. Vi kan faktiskt ha lite av en guldbubbla för tillfället. Den kommande 5-årsperioden - och framförallt 10-årsperioden - tror jag guld inte alls kommer att vara en speciellt intressant placering för IMF eller oss andra. Man får ingen dividend och guld är endast attraktivt före och under kriser t ex under världskrig eller finasiella kriser. Men inte under återhämtning eller uppgång i världsekonomin.

IMF har enligt min mening handlat rätt i första läget. Låt oss nu också hoppas att man kan börja ge lån de allra fattigaste länderna med villkor som inte trasar sönder t ex deras utbildnings- och sjukvårdssektor. Friedmans och Chicagoskolans pojkar - med sin övertro till marknaden - har haft ett alltför stort inflytande över IMF. Men jag tror att vinden har vänt och mer balanserade ekonomer har börjat få inflytande över valutafonden. I vart fall hoppas jag det för världens fattigas skull.

onsdag 9 september 2009

Sparinvest kan också - om du vill rulla tummarna

Odin fonder som jag kort introducerade i mitt förra inlägg är ett bolag som med rätta har fått mycket uppmärksamhet; men de har ändå hamnat i skugga av Skagen fonder där Stensrud och Weintraub är lite stjärnor i svensk affärspress. Jag kommer lite senare i höst att komma tillbaka till Skagen fonder. I detta inlägg tänkte jag dock kort introducera den tredje duktiga värdeförvaltaren i Norden. Och kanske den som följer Graham och Dodds filosofi mest bokstavligt. Vi kanske kan kalla danska Sparinvest lite skämtsamt för värdefundamentalister. Det studerar fundamenta och letar lågt prissatta värden, och är bokstavstrogna mot den djupa värdefilosofin.

Sparinvest har både aktiefonder av intresse. Och företagsobligationsfonder.

Först aktiefonderna.

Global value:

http://www.sparinvest.se/get/3321.html?lang=sv&currency=EUR&country=SE&fund=LU0138501191&sortby=&sortorder=&tab=

Detta är en utmärkt globalfond för den som sparar med lång tidshorisont. Här pratar vi minst 5 år, gärna decennier. Låg risk. Bolag med starka balansräkningar som är fundamentalt lågt värderade på mogna och transparanta marknader. Inga direktinvesteringar i Indien eller Kina här. Istället Philips, Deutche Postbank och AP Moeller Maersk A/S. Fonden har också mycket investeringar i Japan för tillfället. Många bolag där är lågt värderade och har starka balansräkningar, enligt Sparinvest.

Vidare finns en fond med europeisk inriktning, globala småbolag. Innehaven delas dock ofta emellan fonderna, men med olika viktning.

Dessutom två intressanta globala företagsobligationsfonder (som gått mycket bra på sistonde):

http://www.sparinvest.se/get/3322.html?lang=sv&currency=EUR&country=SE&fund=LU0232765429&sortby=b_fundname&sortorder=ASC&tab=

http://www.sparinvest.se/get/3322.html?lang=sv&currency=EUR&country=SE&fund=LU0264925727&sortby=b_fundname&sortorder=ASC&tab=

I både obligationsfonder och aktiefonder används verktygen från värdeinvestering. Mycket noggrannt. Dessa fonder är inget för spekulanter. Här köper man och behåller. Länge. Sparinvest kan behålla värdepapper under en lång tid, om de anser att detta inte värderas till sitt rätta värde. Men när potentialen är uppfylld säljer de och investerar nytt. Någon annanstans. Men de har stort tålamod. Vilket vi skall ha som investerare.

Slutligen rekommenderas denna intervju med förvaltaren av Sparinvest Global dansken Jens Rasmussen:

http://www.daisymedia.eu/sparinvest/valueequityen/valueequityen.html

tisdag 8 september 2009

Odin vet att förvalta dina pengar väl

Om du vill ägna livet åt annat än att analysera aktier - vilket oftast låter som ett gott val - kan Odin Fonder vara något för dig. I följande intervju kan du lyssna till deras förvaltare Nils Petter Hollekim. Då får du också flera ledtrådar varför de fonder han förvaltat (Odin Sverige, Fastighet och Norden) över tid har överavkastat.

http://www.odinfonder.se/Nyheter/Enkeltnyhet?articleId=2975&artSectionId=131

Deras rapporter är också i allmönhet alltid läsvärda. Det här är ett fondbolag som är sanna Grahamianer. The Intelligent Investor och Security Analysis av Dodd & Graham finns närvarande i nästan allt de skriver och alla investeringsbeslut de fattar. Detta är ovanligt på den nordiska fondmarknaden.

torsdag 20 augusti 2009

Tid, stress, långsiktighet och krabbfiske

Ja, så var det dags att börja blogga igen efter ett långt sommaruppehåll. Att skriva en blogg är något som skall vara lustfyllt. Detta eftersom det är något man gör på sin fritid. Och jag har inte haft lust. Förrän nu.

Jga har inte gjort några förändringar i min portfölj sedan tidigt i våras. Men jag var aktiv under hela perioden av börsnedgång från sensommaren 2007 fram till Mars/April 2009. Mitt agerande var i början av denna period av nedgång- nu så här i efterhand - inte så rationellt. Jag använde min kassa och del korta räntefonder till att köpa aktier för tidigt i nedgången. När bolagen var ner 30% från toppen 2007 började jag att köpa. Det var för tidigt - i just denna specifika nedgång, vilket nödvändigtvis inte vore fel i de flesta andra nedgångar. Jag köpte dock bolag av kvalitet, i de flesta fall bolag som jag redan kände väl och ägde. Jag ökade således.

Men kraften i denna nedgången tog mig liksom många andra på sängen. 2008 blev inget muntert år. Jag agerade dock så här i efterhand helt riktigt efter Lehmann brothers konkurs etc. Under hösten 2008 och de första tre månaderna av 2009 omvandlade jag alla besparingar jag hade till aktiefonder och aktier - och någon företagsobligationsfond. Jag sålde bla mitt innehav i Brummer Helios under hösten efter fin uppgång under ca 5 år. Att sälja en hedgefond i det värsta raset sedan mannaminne kan tyckas riskfyllt. Så såg jag inte det. Brummer & Co lyckdes öka och skydda mina penagr även under 2008. Att köpa aktier för dessa pengar skulle på hösten, med de värderingar jag såg fundamentalt ge högre avkastning än en bra hedgefond på 10 sig års sikt. Då i höstas efter stora nedgångar i min portfölj utgjorde Helios 15 - 20% av min portfölj. De värdepapper jag då köpte har gett väldigt fin avkastning - i vart fall hittills. Jag ökade bl a i Öresund, Kinnevik, Sampo, köpte Säki och mot slutet lyckades jag köpa Industrivärden och SEB väldigt billigt. Dessutom köpte jag mycket mindre poster i intressanta högkvalitativa bolag som t ex Kabe, Munters och Oriflame. Dessutom i intressanta fundamentalt lågvärderade bolag som Transcom, Swedbank, Nischaya och New wave.

Fonder som Skagen Global och några av Sparinvests fonder ökade jag också i. .

Nu kan man se en viss stress i media. Många har missat uppgången. Men om man följer bolagen istället för börsens hastiga, ryckiga och kortsiktiga svängningar kan man ta det lugnt. Under sommaren har jag fiskat krabbor i stället för att läsa ekonominyheter. Jag äger bra bolag. Några har haft tillfälliga problem. Men jag känner till vad deras rörelse går ut på. I de flesta fall äger jag bolag med starka balansräkningar. Då kan man sova lugnt. Även om efterfrågan minskar kan de parera för detta. Svenska Handelsbanken har varit en fröjd att vara aktieägare i under de ca två år denna kris har varat. Kursen är nu i stort sett oförändrad sedan sommaren 2007. Det är ruggigt bra gjort av en av de bättre bankerna i Europa. Jag sover gott som aktieägare i SHB.

Så för att sammanfatta, jag har en bra portfölj, Jag har ökat kraftigt under denna börsnedgång, i vissa fall till kurser betydligt högre än lägstakurser. Men det är OK. Man kan inte pricka alla bottnar. Men jag köpte i vart fall när det såg som mörkast ut. Och jag tror att jag tog lägre risker då - än att köpa aktier nu. De fundamentala värderingarna av vissa av de bolag jag köpte var så låga att de gav en stor margain of safety.

Och nu gäller det bara att ha sittfläsk och invänta långsiktigt rimliga värderingar. Och när de blir höga om några år, kanske det är dags att avyttra aktier. Vem vet. Men i huvudsak tror jag på att behålla sin portfölj i stort sett intakt - och öka när tillfälle ges. Som under denna nedgång. Nästa sommar skall jag fiska krabbor med mina barn igen. Och sova gott som liten aktieägare i fina bolag.

fredag 19 juni 2009

Kinnevik - summa summarum

Då var det dax för inlägg fem; summa summarum.

Kinneviks bolag finns representerade på många olika marknader, Norden, Europa, Östeuropa, Afrika, Asien, Central- och Sydamerika, inom främst telekommunikation. Jag är personligen inte förtjust i att placera mina pengar i länder med dåliga juridiska system, politisk instabilitet och dålig transparens. Jag har t ex inga investeringar i ryska bolag, då den politiska risken måste betraktas som mycket hög. Genom att investera i Kinnevik kommer man åt intressanta tillväxtmarknader, som t ex Östeuropa och Afrika. Och många politiska risker finns naturligtvis kvar när man investerar i Kinnevik, men riskerna blir minimerade. På ett sett ger Kinnevik exponering mot flera tillväxtmarknader som är relativt oberoende av varandra, och fungerar därför som en tillväxtmarknadsfond. Nu är dock eventuell oro i Ryssland mycket värre för oss aktieägare av Kinnevik, än oroligheter i exempelvis Chad, eftersom Kinneviks exponering mot Ryssland är oändligt mycket större.

Belåningen i Kinnevik är idag kankse inte så hög som många analytiker gör gällande. Aktierna inom noterade kärninnehav är värda ca 25 miljarder. Belåningen är på knappt 3 miljarder. Det ger dryga 10 % belåning, väsentligt lägre än t ex Industrivärden, men högre än t ex Investor - och ungefär som Latour skulle jag tro? Jag skulle dock vilja betrakta Kinneviks noterade portfölj som i huvudsak defensiv, telekom och media. Och dessutom har dessa bolag relativt starka balansräkningar inom sina sektorer, speciellt Tele2.

Utöver denna belåningen finns det ett större lån mot det helägda dotterbolaget Korsnäs. Som tidigare beskrivits är Korsnäs kassakon i Kinnevik, och kassaflödet har användts till nya investeringar under en lång tid. Cirkus 6 miljarder i belåning på ett bolag som Korsnäs kan tyckas högt. Om Holmen skulle ha sådan belåning på börsen skulle det straffas hårt i dessa tider. Trumfkortet, som gör belången möjlig är den stora delen av försäljningen som utgörs av vätskekartong och den stora stabila köparen Tetra Pak. Relationerna mellan Korsnäs och Tetra Pak är av typen ömsesidigt beroende. Det multinationella bolaget Tetra Pak är konjunkturstabilt och privatägt, kvartalskapitaism påverkar inte bolaget. De har dessutom SHB som sin huvudsakliga husbank, precis som Kinnevik.

Kinnevik belånar sin kassako Korsnäs högt för att maiximera sin avkastning. Som ett private equity bolag, med skillnaden att faktiskt Korsnäs Industrier är ett relativt stabilt bolag som med största sannolikhet tål detta. Vilket inte t ex Nimbus båtar är. Det är mycket värdefullt för ett investmentbolag som Kinnevik ha ett helägt dotterbloag som genererar kassaflöde. Där hittar vi nyckeln till finansieringen av dagens framgångsbolag som Millicom, men också pengar som har bränts i projekt som problembarnet Metro.

Räknar man in alla tillgångar och skulder i koncernen blir belåningen runt 20 %. Börsens värdering av de de tre stora noterade bolagen spelar naturligtvis roll för denna procentsats.

Christina Stenbeck har börjat att trappa ner i vissa styrelser, t ex Transcom, för att hitta mer tid för Kinnevik, där Nya Investeringar ligger. Mia Brunell Livfors stöttar henne säkert i detta fokus på att hitta nya spännade ideer. För faktum är att Millicom, Tele2 och MTG är ganska mogna bolag idag.

Makten finns numera i Kinnevik och hos Christina Stenbeck. Detta sedan Kinnevik lade ett bud på sin huvudägare Emesco. Känns upplägget igen? Visst, det är en liknande reverse takeover, samma som pappa Jan H gjorde när dotterbolaget Fagersta (inlägg två) köpte Kinnevik för att kunna försvara sig mot attacker. Men i detta fall är det mer för att renondla ägandet i Stenbecksfären. Det har varit mycket uppstädning och renodlande på sistonde. Vi får se vad Kinnevik och Christina har för ideer och fantasifulla investeringar, hennes ord, de kommande åren. Med substansrabbatt, som vanligt, och några stabila bolag, tror jag att framtiden blir något mindre sväning, men ack så intressant för oss aktieägare. Utdelningarna från MTG, Millicom och Tele2 kommer att vara rikliga de kommade åren, nu när deras tillväxttakt avtar, och dessa kassaflöden kan plöjas ner i nya Kinnevik projekt.

måndag 8 juni 2009

Öresund - långt ifrån början på slutet?

Anders Billing på Sveriges traditionellt sett bästa affärstidning Affärsvärlden (är inte så säker på att den är detta längre, men historiskt har den varit det) kommer fram till en helt annan slutsats än mig rörande Öresund. Han är mycket kritisk till vad H&Q&D har åstadkommit det senaste åren. Jag tänkte klistra in artikeln i blått och kommentera själv med denna stil.

Affärsvärldens webbtjänst. Publicerad: 2009-06-04

Vakna aktivister!

Investmentbolaget Öresund med profilerna Sven Hagströmer och Mats Qviberg verkar ha förlorat förmågan att hitta nya klipp. Bolaget liknar i dag en aktiefond med två osäljbara älsklingsinnehav.

Ja, men vilka fina osäljbara älsklingsföretag. Om man skulle plocka fram två riktigt lönsamma bolag inom finanssektorn i Norden som kombinerar tillväxt och potentiell framtida tillväxt med välskött och konservativt ägarskap och låg finansiell risk i rörelserna, skulle antagligen H&Q Bank och Avanza komma väldigt högt på denna lista. H&Q bank hade 0% kreditförlsuter under 2008 och ökar hela tiden sitt utbud av tjänster. Avanza lockar allt fler sparare (pensionssparare tex) som vill ha låga avgifter. Deras utbud av service ökar kraftigt, likaså kvaliteten på dessa tjänster. Jag tror att kombinationen av dessa finansbolag kommer att fullständigt krossa ett Nordiskt finansindex de kommande åren, antagligen även årtiondena. Dessutom är H&Q&D synnerligen aktiva i dessa två bolag, och vaksamma på nya möjligheter beaktat riskerna. De köpte inte Carnegie, istället köpte H&Q bank delar av islänningarnas korthus i finansbranchen när man köpte en del av Glitnir. Köpet av Börsveckan, vilket ger kvalificerade analyser av de mindre bolagen, skapade för Avanza än större möjlighet att intressera små aktiesparare att öppna konto hos banken. Små investeringar. Men kloka.

Om man ska sammanfatta framgångsfaktorn bakom investmentbolaget Öresund och dess huvudägare Mats Qviberg och Sven Hagströmer så är det förmågan att skaka liv i trötta bolag på börsen. De har historiskt varit mycket skickliga på att identifiera bolag som är underuppmärksammade eller förlamade av inre maktintressen. Där har de sedan gått in, drivit på och därigenom lyft fram värden åt aktieägarna, i några fall genom att stycka och dela ut pengar.
Inte minst har deras måltavla varit investmentbolag - denna egentligen onödiga företeelse på aktiemarknaden. Till att börja med tog de över ett trött investmentbolag, Öresund självt. Sedan köpte de in sig i trötta Custos, tidigare ett maktbolag i Skanska/Volvo-strukturen, och styckade det. De fick också det då rätt trötta Skanska (som på sitt sätt var ett investmentbolag) att göra sig av med fastigheter och annat onödigt utanför byggverksamheten.
Duons fiender har alltid varit tjänstemän i noterade bolag som inte har drivit förändring i sina bolag. Men nu ser det tyvärr ut som om herrarna Hagströmer och Qviberg själva håller på att bli som det de alltid har föraktat.

Det har se senaste åren medverkat till att bygga upp ett fantastikt skidanläggningsbolag i Skistar tillsammans med bröderna Paulsson (Fabege har de också gemensamma intressen i)
Med denna unika position de har på den nordiska marknaden skulle nog Munger & Buffet applådera herrarna H&Q till denna investering. Snacka om vallgravar runt slottet. Vi har bara ett antal höga berg i Norden, men rimlig närhet till infrastruktur, som ger potential till bra skidåkning. Om man äger anläggningarna (och fastigheterna) vid dessa snötäckta berg, ja då har man ju skapat i lokalt monopol. Man kan förstås, om man t ex är dansk, åka till St Anton och åka skidor. Men det är en mycket längre bilresa. Och med familjen är Sälen eller Hemsedal ett mer realistiskt val. Och en familj köper flera liftkort, äter många mål mat i backen, hyr skidor etc. Man kan säga att de på sikt bara har växthuseffekten emot sig.

Bilia och Nobia är två bolag där Öresund också aktivt har varit med att plocka fram värden. De låg kvar ganska tungt i dessa bolag när Northern Rock kollapsade hösten 2007. Det var ett misstag. Men de har köpt mer aktier väldigt billigt under krisen och deltagit i nyemission. Bilias fastigheter knoppades av i Catena innan finanskrisen, vilket tydliggjorde deras värde i bolaget. Nobia har förvärvat och bidragit till en omvandling av köksmarknaden. Tillsammas med Douglas har H&Q&D en katapult när marknaden vänder. Den europeiska köksmarknaden har stor potential. Om inte några av dessa köksbolag som ingår i Nobia var trötta, eller om inte Bilia var ett trött bolag innan H&Qs intrång, då vet jag inte var trött är. Hagströmer har sagt att de är och har varit lite av lumpsamlare; Bilia, Electrolux m fl har inte tillhört de mest populära bolagen på börsen när H&Q har klivit in - om man säger så.

Men låt oss först sammanfatta de positiva faktorerna:
Öresund har skapat mycket hög avkastning för sina aktieägare under 1990-talet och början av 2000-talet. Den som har ägt aktier sedan Mats och Sven tog över har blivit rik.
Bolaget är helt obelånat, en stor styrka i dagens läge.
Genom återköp har Öresund lyckats få bort investmentbolagsrabatten och har på senare tid till och med handlats med premie.
Duon H&Q har byggt upp två företag från scratch, Avanza och HQ Bank - banker som fortfarande står stadigt efter kreditkrisen och därmed har stärkt sina marknadspositioner ytterligare.
De har genom sin aktivistiska inställning drivit på slöa bolagsledningar och andra trötta ägarkonstellationer, och därmed - även om alla kanske inte håller med - varit ett nyttigt tillskott till ägarutbudet på Stockholmsbörsen.
De stora affärerna har varit inhoppen i Skanska respektive bostadsbolaget Drott som de sedan tog makten över och styckade - en slakt som gav de inblandade över en halv miljard i vinst. Samt avvecklingen av Custos. Dessa storaffärer gav avtryck i Öresunds avkastning (substansvärdets utveckling jämfört med avkastningsindex). Efter stora minusår under 1998 och 1999 var överavkastningen enorm fram till och med 2002.
Volatilt - javisst, men det är naturligt för en aktivist som får vänta länge på rätt byte.

Har inget direkt att tillägga till detta.


Problemet är avkastningen åren efteråt. De sista pengarna från Drottaffären bidrog till en överavkastning på 13 procent år 2004. Sedan var överavkastningen 3 procent 2005, 8 året därpå, för att under 2007 och 2008 ligga nästan på index.
Om man granskar de stora köp och försäljningar som Öresund har gjort mellan 2005 och 2008 finns inte ett enda substanscase av tidigare snitt. I stället ser bolaget faktiskt ut som en konventionell svensk aktiefond: årslånga positioner, passiva köp och försäljningar i storbolag. Köp av SSAB ett år, försäljning ett annat, upp i Swedish Match ett år, ned nästa. Och så vidare. Vid sidan av detta finns förvaltande av fastighetsbolag som Fabege och Klövern, men där Öresund inte verkar driva några strukturfrågor.

Jag säger bara Skistar, Bilia, Nobia.

Vidare tror jag att Öresunds lyckade aktieaffärer i fastighetsbolag de senaste 10 åren har gett dem stora kunskaper om svensk fastighetsmarknad. Wihlborgs, Klövern, Faberge; det är bolagen de på senare tid har investerat ganska stort i. De sitter i dessa bolags styrelser (Mats Qvibergs son i Wihlborgs) och har säkert tillfört mycken klokskap om fastigheter. Detta även om säkert bröderna Paulsson har lagt upp riktlinjerna i fallet Fabege. För tillfället är fastigheter näst störst inom Öresund med sína dryga 15% av värdert. Och fastigheter har varit en betydande del av portföljen de senaste decenniet, och jag tror att de så kommer att vara. Bank + fastigheter = 40% av Öresunds substans. Om välskötta är detta låg risk och bra avkastning.

Men visst ägande av små poster Electrolux, Husqvarna, ABB, Sandvik, Volvo kan tyckas fjuttigt. Men Öresund har ett antal teman som man identifierat. Miljöteknik är ett. De tycker att ABB är en mycket bättre investering i denna sektor än många förhoppningsbolag. Sandvik är ett mycket bättre innehav i temat råvaror än att äga oljebolag eller gruvor. Slutligen hänger Electrolux ihop med Nobia. Boendet och köket är allt viktigare för oss runt om i världen. Och trädgårdar vill vi ha mer och mer av så Husqvarna passar in.


Under de senaste fyra åren saknas faktiskt investeringar där Öresund går in och styr upp ägandet. Inte ett enda av Öresunds större nettoköp (med årsredovisningens definitioner) sedan 2004 har lett till någon ny styrelseplats. Det innehav som verkar ha fått herrar H&Q att röra på fötterna mest de senaste åren verkar ha varit... Bilia och Haldex! Båda småpengar, båda i bilindustrin. Vad har egentligen hänt med aktivisterna?

Se ovan. Jag vill också nämna att det som inte fungerat under dessa år som Billing kritiserar H&Q&D är investeringarna i Industrivärden och Investor. Det var slött. Det har för lite kapital för att investera och att kunna ge sig på bolag med sådana börsvärden, speciellt under högkonjunktur. Men om de hade sålt av Bilia, Fabege och Nobia under sommaren 2007. Och investerat dessa pengar i Industrivärden i början av 2009 hade det faktiskt kunnat få en lite mer betydande post Industrivärdenaktier. Men jag vet inte hur de tänkte med dessa båda investeringar. Det var helt enkelt brist på ideer. Dessutom har ju Herr Lundberg redan köpt in sig i Industrivärden i början på detta millenium. Han köpte för övrigt också Hufvudstaden av Öresund (del av Custos). Att göra om Custos en gång till vore naturligtvis kul, men man gör bara en sådan affär i livet som investerare. Vad Hagströmer, Qviberg och Gardell lyckades med i Custos måste vara en av de bästa riskjusterade substansaffärerna i norden på hela 1900-talet. Makalöst. De plockade fram värden ur Custos som trollkarlen plockar fram kaniner ur sin hatt.


Lägg därtill att Öresund i dag har hela 30 aktier i portföljen (varför?) så blir likheten med en aktiefond ännu mer slående.

Går vi tillbaka till de åren som, enligt Billing, Öresund var framgångsrika så hade de minst 30 bolag i portföljen. Jag har ganska noggrant läst deras årsredovisningar från 1995. Och jag skull faktiskt vilja hävda att de har en mer koncentrerad portfölj idag än under många av dessa 14 - 15 år som jag kan något om.

Dessutom är Öresund via investeringar i några onoterade bolag inne i intressanta bolag som Acne, EWork Scandinavia och Kreditor. Och de vill säkert utveckla denna portfölj.

Den enda fördelen är att Öresund har avsevärt lägre förvaltningskostnad, men man antar att det inte är så bolaget vill profilera sig.
En annan kritik man kan rikta mot investmentbolag är att de är för ovilliga att förändra sina kärninnehav. Antingen när det gäller att medverka i strukturaffärer, eller att ändra bolagens egna strukturer.
Hur står det då till med Öresunds egna kärninnehav - Avanza och HQ, som i dag är Öresunds två största värdemässigt? Hur är actionnivån där? Tja, noll kan man säga. Visserligen går både Avanzas och HQ:s rörelser som nämnts bra, men frågan är om Mats och Sven är lika beredda att sälja dessa som de andra bolagen.

Varför skulle de sälja dessa bolag? Vad skulle vara en bättre investering? Angående Nordnet är det väl bra att ha någon att benchmarka sig mot. Så man alltid är på tå.

Öresund har från ett ägande på 20 procent för några år sedan segat sig upp till dagens 25 procent. Trots att det har funnits öppningar (Nordnet för Avanza) och HQ (Carnegie m. fl.) har det inte blivit några strukturaffärer. Har Öresund blivit lika kära i sina två kärninnehav som I-värden är i exempelvis SCA?
Konkurrenterna bland investmentbolagen, Ratos och Investor, har minskat sina noterade investeringar, och i stället köpt onoterat och private equity. Öresunds andel onoterat var vid årsskiftet futtiga 4 procent, där det största var reklam- och modeföretaget Acne.
En passiv aktiefond med stor portfölj, utan nya idéer, med lite onoterat och med två överbeskyddade kärninnehav. Överdrivet elakt? Kanske, men Öresund har helt klart blivit tråkigare.
Om bolaget hade haft en investmentbolagsrabatt hade man kanske kunnat hoppas på någon annan yngre och modigare ägare som gick in och utmanade H&Q med deras egna medel. Men dagens värdering med premium utesluter substansklipp.

Tvärtom är risken stor att rabatten ökar igen när marknaden inser att Öresund har blivit "Industrivärden 2".

Det är nog att ta i lite, eller?

Öresunds huvudsakliga portfölj utgörs av små och medelstora bolag, med små börsvärden och stora möjligheter till tillväxt. Investor och Industrivärden har andelar i huvudsak i svenska Large Cap. Visst, Sandvik kan växa, Atlas Copco likaså, men jag tror nog att H&Q bank eller Nobia har bättre tillväxtmöjligheter över tid.

Då återstår två skäl att köpa Öresund. Att ledningen vaknar ur sin dvala, eller att framgångarna HQ och Avanza blir ännu större i framtiden. Men om man tror på det sistnämnda kan man lika gärna köpa de bolagen direkt.

Om man skall köpa de 30 bolag de har sin portfölj och hänga med på t ex blankningarna i Volvo då får man ligga i. Öresund gör många nyanserade förändringar hela tiden. Säljer delar av innehav. Ökar på i andra. Dessutom får man inte de onoterade investeringarna. Och hela tiden letar de nya affärer. Nu säkert mer än 2005 - 2007. Det är liksom billigare nu. Att köpa en corner i Haldex t ex. Men visst, Billing har en poäng H&Q&D har inte lyckats lika bra de sista åren med Öresund. Men det vore märkligt om de skulle upprepa 1995 - 2005. Då hade de ju Custos att plocka kaniner ur. Varje år plockade de fram någon nytt. Men nu har man istället två högavkastande banker som utgör ankaret i portföljen. Det är inte dumt det heller. Jag ökade kraftigt i Öresund i december 2008. Det var - hittills - ett mycket väl valt tillfälle att öka i ett av mina favoritbolag. Låt oss se om fortsättningen på lite längre sikt leder till överavkastning. Det tror jag, speciellt om beaktar abslutavkastning. Utdelningarna i Öresund är inte kattskit.


Blå text: Anders Billing

URL: http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article589822.ece