Omstuvade investmentbolag, fadersuppror och nya fadersgestalter?

Mitt populäraste inlägg här på bloggen avhandlar investmentbolag, från Mars 2014: 10 skäl att äga en korg svenska investmentbolag. 

Min huvudtes har varit att jag som amatörinvesterare inte har tiden, expertisen och erfarenheten som gör att jag har en edge mot de skarpaste professionella finanshjärnorna. Därför har jag i allt ökande grad köpt in mig i investmentbolag sedan sommaren 2003; hittills en fruktbar strategi.

Den 13e Mars i år skrev jag följande inlägg.  Jag ökade då i Investor och Industrivärden som jag där redovisade. (Tidigt 2016 ökade jag också lite i Traction då substansrabatten var hög). Jag köpte också mer Kinnevik på försommaren för drygt 200 kr/aktien.

Varför köptes mer av dessa investment bolag då?

A) Ny VD i Industrivärden (Stjernholm) som har mandat att delvis stöpa om det lite trötta f d tjästemannastyrda bolaget. Något bolag på väg ut (Ericsson, kanske ICA); minskad skuldsättning önskas av huvudägaren och något/några mer medelstort bolag kanske läggs till portföljen. Lundberg kontrollerar och har investerat mycket av sitt kassaflöde från sitt investmentbolag i Industrivärden aktier, såväl som i SHB, Sandvik och Skanska som enskilda aktier. Lundbergs har köpt ut Indutrade från Industrivärden. Jag tyckte också att SHB då var ganska lågt värderad, det fanns potential i Sandvik, Volvo och Skanska till rimliga värderingar. Dessutom blev man indirekt exponerad mot SCA caset. Ganska bra substansrabatt också vid den tiden.

B) Investor. Ägt i någon form sedan sommaren 2003. Forssell fortsätter på Ekholms kloka väg. SEB var då ganska lågt värderat och rimliga värderingar i ABB/Atlas (i vart i mot hur de brukar värderas nuförtiden). Astra hade/har en bättre pipeline än på länge. Bra substansrabatt då som nu. Patricia Industries är mycket intressant med sin demografiska fokus, mot en åldrande befolkning (tyvärr får Ekholm annat uppdrag nu). Speciellt Mölnlycke ser fint ut - och är lågt värderat i boken. EQTs kassaflöde in i Investor är nog också underskattat.

C) Kinnevik. Har jag ägt sedan 2005 i någon form. Tycker bra om Cristina Stenbeck. Undervärderade men också mycket svårvärderade tillgångar. Ganska stor substansrabatt givet att man köper värdering av onoterat. Zalando potentiell guldkalv men också mycket hög värdering på tyska börsen. Mer riskfylld portfölj sista åren, med lite svajiga Millicom (som då var ganska lågt värderat) och stabilare Tele2 som kassako. (Tidigare Korsnäs och stabil vätskekartong till Tetra Pak som kassako.) Funkar i diversifierad portfölj som min, men inte alls lika stabila som t ex Investor. Men det finns många potentiella vinnare i deras portfölj.

D) Traction (se slutet på inlägget).

Nyligen har jag också gjort ett "metaforiskt" fadersuppror och minskat kraftigt i Douglas, Buffet/Mungers och Lundbergs bolag. Dessa finansfarbröder respekterar jag mycket och de har har gjort det fantastiskt över tid. De har inspirerat mig och gett bra avkastning! Men...

Latour blev jag ägare i 2011 när mina SÄKI aktier (inköpta innan och fr a i finanskrisen) slogs samman med Latour. Latour har sedan utvecklats fantastiskt, se graf nedan (från Reuters). Men nu känns värderingen väl tilltagen. Assa Abloy som är ett fint bolag men har mycket hög värdering( P/e 24, 19ggr kassaflödet, låga ental i tillväxt nu, högre goodwill än eget kapital), utgör stor del av Latours substans. Dock tog det emot att minska, men har minskat lite i början på 2015 också. VD'n Jan Svensson i Latour har nog varit Sveriges mest underskattade börs VD och gjort ett fantastiskt jobb. Men jag kan komma öka igen vid senare - bättre -  tillfälle.

Fredrik Lundberg är som en sköldpadda som vinner mot haren. Sakta, sakta bygger han och får över lång tid fin avkastning till låg risk. Men han har haft medvind med hur de allt lägre räntorna de sista 15 åren har påverkar hans fastigheter. Med hög värdering på flera portföljinnehav och premievärdering var det dags att minska. Har ägt i ca 5 år. Fin utveckling, se nedan.
                               

Vid kurser på 580 kr blir det svårt att motivera med en substans som utvecklas som nedan (se graf). Flera bloggargrannar som kan bolaget väl (t ex Stockman och Lundaluppen) hjälpte mig till detta beslut. Det tar emot att minska i något som är så här välskött med en så duktig huvudägare. Men så har vi det här med värderingen...och man kan öka en annan gång i bolaget.

I Juni 2006 gjorde jag min hittills största aktieinvestering i Berkshire Hathaway. Jag hade börjat läsa och begrunda Buffetts brev till aktieägarna,  och läst texter/biografier om Munger och fr a Buffett. Jag satte mig in ordentligt i bolaget, även om aspekter av en så omfattande försäkringsrörelse är teknisk och svår att fullt förstå. Åtnminstonde för mig. Jag har minskat lite en gång tidigare, men nyligen gjorde jag en större minskning. Bolaget är en maskin med enorma kassaflöden från helägda bolag och utdelningar från noterade bolag. Stor billig float att investera. Man återköper kring 1.2 ggr substansen.

Men nyligen sålde jag ganska mycket, men bolaget är fortfarande ett av mina största innehav. Jag har fått knappt 150% i avkastning på ursprungsinvesteringen från 2006 (se graf). 9.6 % om året (tack anonym). Bra givet risken.

Buffett är helt enastående som person och investerare. Munger är mycket lärd och skarp - lite svårare att gilla som person kanske? Men de är gamla. Munger är 92 år. Buffett 86 år. Och de rattar ett bolag med ett börsvärde på ca 350 Miljarder USD. Visst finns det duktiga medarbetare redo att ta över inom bolaget. Men det finns något med vad som hänt i Wells Fargo som oroar mig. Och att förränta en sån enorm tillgångsmassa är svårt. I vart fall om man skall slå index. Dessutom har USA gått fantastiskt sedan 2009 och värderingen är hög i många fall.


                                 
Vilka är mina nya "aktiefadersgestalter"?

Traction. Har ägt i någon form länge. Deep value inriktade klyftiga och duktiga Stillströms (fader och son) sköter Traction med den äran. Gör bra saker med ganska ordinära bolag. Hittar lågt värderade bolag med potential. Rekordstor kassa i Traction. Försiktigt, de är oroliga för negativ räntegalenskap. Har ändå gett fin avkastning. De var inne i Academia redan för länge, länge sedan, likaså Haldex, de hittar bolag som Nilörn. Förutom större poster i mindre bolag där de är aktiva, gör de bra finansiella placeringar på börsen. Köpte t ex stora poster SCA och Swedbank i finanskrisen; grym avkastning på dessa innehav.

Öresund. Mats Qviberg verkar som Munger vara en mycket skarp man, men kanske inte alltid den mest enkla att ha att göra med? Men han är nog Sveriges skickligaste förvaltare. Hittar ofta lågt värderade bolag som har potential. Grym stock picking gick tex in i Oriflame exakt rätt. Såg tidigt potentialen i Bilia och har varit med att omskapa. Hittade både bolag som Klarna och eWork tidigt. Och alltid en väl balanserad portfölj, stora som små bolag, som är riskminimerande. (Räknar inte in HQ bank i detta sammanhang. FI förstörde kanske ett bolag där?) Har gått mycket bra sedan splitten med Hagströmer (som i fornstora dagar). Innan finanskrisen mitt största innehav. Läs gamla Öresunds-årsredovisningar! På 90-talet och 2000-talet gjorde H & Q sanslöst bra affärer. Om och om igen. Exempel: fastighetsbolaget Drott, eller med Gardell som VD, vad de gjorde med Custos.

Bure Equity. Jag köpte ett lågt värderat Skanditek i finanskrisen. Hösten 2009 blev mina Skanditek - aktier i Bure Equity. Tigerschiölds är nog också lite underskattade. Att hitta och vara med att skapa både Vitrolife och Mycronic har gjort aktien till en raket. Nu kring 100 lappen. En femtaggars på fem år. Investerar i bolag utanför mitt investeringsuniversum. Men har stor kassa som skydd för riskerna i rörelsebolagen.

Vad tycker ni? Skall man grunda sin portfölj ordentligt med en korg investmentbolag (som jag gör)? Aktiestinsen sålde aldrig något i sina investmentbolag, oavsett värdering. Skall man kanske inte kladda i sina portföljer (som jag gör)? Skall man kanske inte ens vara aktiv - utan bara köpa in sig passivt i Spiltans investmentbolagsportföljer? 

Verkstadsinnehav blev mer investmentbolag i veckan...

Under slutet av Januari och början av Februari gjorde jag direktinvesteringar i en handfull svenska verkstadsbolag när kurserna kom ner på vad jag tyckte attraktiva nivåer (jag tog in dem i min korta portfölj). Eftersom jag har en tyngdpunkt på investmentbolag i den långa portföljen har jag inte investerat mycket direkt i svensk verkstad. Närmast ingenting. Äger man Investor (ABB, Atlas), Industrivärden (Sandvik, Volvo) och Latour (Assa) så har jag exponering ändå. Men i veckan sålde jag av nästan all nyinköpt verkstad och köpte mer Investor och Industrivärden istället. Dessa verkstadsbolag har på denna korta tid avkastat vad man kan begära på ett år inklusive utdelningar. Se diagrammen nedan:

Volvo

SKF 

SANDVIK 

ABB

Volvo verkar fortfarande ha en attraktiv värdering, trots uppgången, och värderas bara till 13 - 14 prognostiserad vinst. Men det är just det: prognoser. Och Volvo brukar tyvärr inte följa sådana... men på lång sikt har bolaget mycket potential via bl a effektiviseringar. Balansräkning är bra efter mycket arbete, men lite oroande att de inte säljer mer lastbilar med så låga räntor? Hursomhelst, potentialen  får jag ta del av via Industrivärden. 

SKF har också en låg värdering givet prognos, kanske 12 - 13 ggr 2016 vinst. Men bolaget får allt mer konkurrens från b la Kina och har sänkt sina finansiella mål. Ingen stark balansräkning. De är duktiga, men kommer att behöva vara detta, och jag undrar om de klarar prognosen 2016? Här tappar jag min exponering. 

Sandvik kom med ett bedrövligt bokslut för 2015. Men nytt dreamteam vid spakarna. Värderas på 17 ggr 2016 vinst (som jag tror inte de kommer att klara). Ingen stark balansräkning. Ser dyrt ut just nu men på lång sikt tror jag detta blir bra, och då får jag ta del av detta via Industrivärden. 

ABB värderas på ca P/e 17 för 2016 och ser ganska dyr ut. Men här finns omstruktureringspotential och stora möjligheter. Bra balansräkning. Men Investor har ökat upp här så jag får ta del av detta via dem. 

Atlas Copco köpte jag inte men värderas nu till 18 -19 ggr 2016 vinst. Men Investor ger natuligtvis ganska stor exponering. Stjärnan i sektorn det senaste decenniet. 

Det enda bolaget jag behöll var Alfa Laval, som har en liten annorlunda inriktning. Efter Atlas (och kanske Assa) har Alfa Laval nog högst kvalité av dessa verkstadsbolag? Tycker de ser intressant ut på sikt och värderas just nu till ca 15 ggr vinst för 2016. Och jag får ingen exponering via investmentbolagen i detta bolag. 

Avslutningsvis kom jag med mina väldigt ungefärliga beräkningar fram till att substansrabatten i Industrivärden och Investor har ökat i år. Det blev därför attraktivt att sälja dessa verkstadsbolag till hyfsad vinst efter kort tid och köpa dem (och andra bolag som jag gillar) med rabatt i investmentbolagen. 

Verkar dessa resonemang rimliga? Min portfölj blir därmed ännu tråkigare. Men jag får färre bolag att följa i detalj. Och det är ju bra eftersom tid är en knapp resurs. 

Industrivärden, Lundberg och SSAB

Som ni säkert har sett har kursutvecklingen för SSAB åkt ner i källaren. Tuff stålmarknad just nu och andelen specialstål i ordets verkliga betydelse för SSAB är tyvärr inte så hög. I Kina har vi t ex ett stort överutbud på stålmarknaden när efterfrågan har avtagit (med många statsunderstödda/statsägda stålverk som inte följer marknadsekonomiska lagar). Skyddstullar kommer att delvis skydda bolag som SSAB från kinesiskt - och annat billigt importerat stål - på marknaderna i Nordamerika och Europa.

SSAB har inte en så hög skuldsättning, men dock en alldeles för stor goodwill-post på balansräkningen. Detta sedan Faxanders äventyr i Nordamerika (köpet av IPSCO) under brinnande högkonjunktur 2007. Denna i kombination med en relativt svag marknad i USA och Europa och en vikande tillväxt i Kina/världen har skickat ner aktien i källaren. Eventuellt anar också marknaden en nyemission för att skriva ner goodwillen.

Nu finns det mycket uppgifter i media om att Fredrik Lundberg skulle vilja driva på en avyttring av SSAB från Industrivärden till finska statens bolag Solidium. Detta bolag äger redan aktier i SSAB sedan de senare förvärvat finska Rautarukki. Om Solidium skulle köpa Industrivärdens del skulle de inneha nästan 30% av rösterna och kapitalet i SSAB. I dagsläget har de ca 10% och Industrivärden ca 18% av SSAB.

Detta tror jag inte på. Jag har följt Lundberg ganska länge. Han gillar realtillgångar: Fastigheter, skog, kraft. Bolag med substans. Han gillar inte högt belånade bolag eller svaga balansräkningar. Faxanders äventyr som skapade stor skuldsättning (rör-delen såldes, vilket gjorde att åtminstonde skulderna kom ner lite) och en massa goodwill var inte i Lundbergs smak. Dock gillar Lundberg att gneta och krama ur det mesta ur realtillgångar. Titta på hur välskött Holmen är trots att de verkar på flera marknader i utförsbacke, som t ex tidningspapper.

Här kommer min gissning. Det finns tre bolag som Lundbergs inte gillar så mycket i Industrivärden, i rangordning av ogillande:

1) Ericsson: detta högteknologibolag (inte Lundbergs kopp av te) med komplicerad konkurrenssituation; flera traditionella konkurrerande bolag har kursat eller gått samman, medan andra t ex kinesiska Huawei och teknikjättar i USA seglar upp som relativt nya konkurrenter. Konstant underperformer under de sista decenniet. Men kanske Industrvärden behåller av historiska skäl och ansvar mot Sverige? Också kontaktyta mot Wallenbergsfären.

2) ICA gruppen - vad kan Industrivärden om denna typ av bolag? Vad kan de tillföra? Lundbergs kan fastighetsdelen av bolaget. Men resten? Dessutom skyhög värdering och vad jag tror mycket mer konkurrens i framtiden.

3) Volvo - Ett relativt nytt bolag i sfären. Osäker om Lundberg är intresserad.

Så vitt jag förstår har Lundbergs köpt väldigt lite i dessa bolag direkt (lite Volvo?). Medan t ex SHB, Sandvik, Skanska  är viktiga bolag för Lundbergs, via direktägande, utanför Industrivärden.

Tror ni jag är rätt ute?

Ankarna i Riskminimerarens portfölj - del 1 Lundberg/Handelsbanksfären

Min portfölj har en grund av bolag med mycket substans. Lundberg-SHB sfären är mitt största ankare i portföljen. I storlek är Lundbergs störst, följt av Industrivärden tätt bakom, sedan Handelsbanken och SCA. De är inköpta vid olika tillfällen de senaste decenniet. Första bolaget jag köpte var Industrivärden sommaren 2004 (och ökade till närmast bottennivåer i början av 2009), sedan följde SCA 2005 och Handelsbanken köpte jag tidigt 2007, precis innan krisen (det enda rimligt värderade bolag jag kunde hitta då). Lundbergs köpte jag i krisen men inte till absoluta bottennivåer.

När jag köpt dessa bolag har de mött Graham's kriterier för en värdeinvestering i huvudsak. Lågt P/e tal, lågt värderat eget kapital, stark balansräkning (i fallet SCA var skuldsättningen lite högre, men 2.6 miljoner hektar skog ger en viss trygghet) mm. Vad gäller investmentbolagen har substansrabatten varit ganska stor vid inköpen. Jag har inte sålt i Lundbergs eller SHB, men har i Januari i år trimmat SCA med 1/3 del p g a väldigt hög värdering och jag trimmade Industrivärden med 1/3 i början av 2011.

Lundbergs är enligt min mening den mest riskminimerande aktien på Stockholmsbörsen. Lågt värderade och lågt skuldsatta helägda fastigheter. Och med substansrabatt får man det mest konservativa fastighetsbolaget med de bästa fastigheterna, Hufvudstaden, och lågt skuldsatta Holmen med ca 1 miljon hektar skog och egen kraft. Vidare med substansrabatt substansrika bolag i Handelsbanksfären: Industrivärden, Skanska, Sandvik mm. SHB mest konservativa banken i Europa. Intressanta Indutrade. Enda plumpen under den tid jag varit delägare är Husqvarna. Väldigt bra investering för mig, skall öka om priset kommer ner. Stort förtroende för familjen Lundberg. Rimligt värderad.

Industrivärden har varit en "svänging" men mycket bra investering för mig. Jag har kommit in i aktien på bra nivåer och eftersom många bolag i deras portfölj är konjunkturberoende blir aktien rejält uppvärderad när tongångarna blir positiva i ekonomin/vinsterna ökar. SHB utgör en stabil grund. Sandvik och Volvo har stor potential, men upp till bevis de kommande åren. Skanska och SCA fina bolag. Ericsson är ett bolag jag inte skulle köpa men ok. Vidare ICA gruppen, SSAB och lite dyrt köpta Kone. Jag har inte varit imponerad av Nyren. Ibland har skuldsättningen blivit för hög och man har gjort dyra inköp av Sandvik och Volvo aktier för lånade pengar. Dessutom skulle man gått ur SSAB innan finanskrisen, något man övervägde. Många bolag i detta bolag har dolda tillgångar t ex Skanska. ICA affären verkar vara bra. Att få SHB, Sandvik, Volvo och Skanska till rabatt är nästan tillräckligt för att köpa aktien. Rimligt värderad.

SHB: brillierar. Växer, har låga kostnader, hög kärnkapitalrelation och hög räntabilitet. En av de mest välskötta bankerna i hela världen. Utvecklingen i Storbritannien och Nederländerna skall bli spännande att följa. Duktig VD i Boman. Rimligt värderad. Bra investering även om köpt precis innan finanskrisen. Var inte omtyckt då p g a de tog för lite risk.

SCA: 2.6 miljoner hektar skog, en jätteintressant hygiendel med bl a världsledande inkontinentsskyddet Tena. Bolaget är nu klassificerat som konsumentvarubolag och här därmed värderats upp av internationella investerare. Men låg räntabilitet, i paritet med t ex Carlsberg. Skall vi gissa på en strukturaffär med Holmen inom 10 år (post Sverker Martin-Löf). Skogen och kraften läggs i ett bolag, hygienen i ett och förpackning, papper etc i ett. Högt värderad i förhållande till räntabiliteten.

Nomura upptar bevakning av SCA med rekommendationen köp och riktkursen 210 kronor.

Oerhört optimistiska tongångar igen i  SCA analys av Nomura, daterad den 4 juni. Som jag tidigare har kommenterat känns det närmast overkligt för oss som köpt in oss i vad som då var en undervärderad värdeaktie med konglomerat-rabatt. Industrivärden har nog faktiskt tagit till sig vad herrar Gardell och H&Q sade en gång i tiden när de utmanande om makten i SCA. 

"Trots den starka utvecklingen under de senaste 18 månaderna tror vi att det fortfarande finns en väsentlig uppsida för aktien. Vi anser att marknader underskattar omfattningen av de förändringar som sker hos SCA", skriver investmentbankens analytiker.

Nyckeln till SCA:s väntade framgångar ser Nomura inom hygienverksamheten, som står för 79 procent av försäljningen.

"Vi väntar oss en årlig organisk försäljningstillväxt om 4,5 procent på medellång sikt för Hygien", skriver bankens analytiker.

Andra delar av koncernen anses dock också komma att bidra till en ökad lönsamhet.

För bolagets affärsområde Skogsindustriprodukter väntas en återgång till positiv tillväxt från och med 2014, i takt med att SCA minskar sin exponering mot tryckpapper och ökar fokus på andra produkter som till exempel kraftliner.

Även koncernens satsning på grön energi kommer att lyfta framöver, enligt Nomura.

"Kombinationen av kostnadsbesparingar/synergier och den snabba utvecklingen av SCA:s vindkraftprojekt bör höja rörelsemarginalen från 10,1 procent under2012 till 14,6 procent 2016", menar banken.

Vidare beskrivs hygienjättens värdering som "relativt lite utmanande", sett till förväntningarna för 2014.

Av: Direkt / Affärsvärlden

Om konsten att investera i aktier

Mitt jobb kräver just nu väldigt mycket av min tid så det har inte blivit mycket bloggat trots väldigt intressanta händelser; Hakon Invest/ICA/Industrivärlden, Berkshire Hathaways köp av Heinz tillsammans med en brasiliansk affärsman (vän till Warren) i ett typisk Buffet upplägg, den första årsredovisningen av nya Öresund och dessutom kom Buffets brev till aktiägarna i dagarna.

Många tycker att Heinz var ett dyrt köp av Warren och Munger. Och visst har det höga multiplar. Men räntabiliteten är kring 40% och många av världens stora tillväxtmarknader är ganska obearbetade av Heinz. När Berkshire gick in i Coca-Cola på 80-talet ansågt detta inte vara en riktig värdeinvestering, men de hade många tillväxtmarknader utan störrre försäljning på den tiden. Och nu ser Buffet likannade möjligheter för internationell expansion för Heinz. Jag tror att det blir jättebra på sikt. Men detta handlar mer om aktieinvestering som konst än som vetenskap (se nedan för ett av mina bättre inlägg från 2011 som behandlar detta), med alla numeriska multiplar du kan se nu är detta ett dyrt köp för en värdeinvesterare trots hög räntabilitet.Men Buffet baserar inte bara investeringsbeslut på kvantitativa fakta. Kvalitativa faktorer är också mycket viktigt. 

Vad gäller ICA så skall jag vänta och titta hur detta bolag kommer att handlas som ICA gruppen innann jag kan tänka mig en investering. Dock sålde jag dagarna efter Ahold/Hakon/Industrivärlden affären min frus aktier i Hakon Invest. Köpte dem till hennes portfölj en gång för att jag tyckte att ICA, fastigheterna etc var lågt värderade - alla fokuserade då på de små usla andra innehaven Hemtex m f (Kjell & Co undantaget). Industrivärden verkar att ha gjort en bra affär här. Om Moeller/Maersk kan äga Dansk Supermarked, kan Industrivärden naturligtvis äga delar av ICA. Men när Industrivärden gick in i Hemtex som man nu ironiskt eventuellt blir pytteliten ägare i igen räknade man säkert på alla nyckeltal som fanns tillgängliga. Men man saknade de andra parametrarna, mer kvalitativa, för en lyckad investering - investering som konst. Man kan industribolag, men man saknade de kunskaper liknande de som jag tar upp inlägget från 2011 i länken nedan för ett bolag som Hemtex.

Öresunds årsredovisning var mycket intressant. Fabege, Klarna, Acne, Bilia, Skistar och eventuellt Carnegie är alla intressanta stora innehav. Qviberg med flera har säkert räknat på alla parametrar när man gått in i dessa bolag. Men det handlar återigen om aktieinvestering som konst baserat på mer än kvantitativa fakta. Nu har Öresund köpt mindre poster i bl a MQ, Finneveden, Poolia och skriver att några av dessa kan bli aktiva innehav i framtiden. Säkert har räknenissar varit aktiva, men det är bara en del av beslutsunderlagen

Vad gäller Berkshires brev till aktieägarna, så finns det inte mycket att tillägga; försäkringsverksamheten går fint, Burlington går som tåget, Midamerican har investerat enorma belopp i hållbara energiskällor, Wells Fargo är största aktieplaceringen, Combs& Wechsler investerar större och större belopp har fått upp Directv som en av de större innehaven. Slutligen köper Buffets tidningsbolag upp Bohuslänningen och Värnamo nyheter, fast i USA. Tror att de kan tjäna pengar både på nätet och på papper för sådana lokala tidningar.

Buffets brev till aktieägarna osar av aktieinvestering som konst, inte som vetenskap.


Aktieinvesteringar mer konst an vetenskap

Att äga SCA

När man har följt SCA under en knapp tioårsperiod tror man knappt sina ögon när man ser något som jag läste idag:

Veckans Affärer pekar ut två köpvärda aktier i veckans nummer.

SCA har förvandlats till en konsumentjätte det senaste året, men det finns gott om potential kvar i lönsamhetsförbättringar och tillväxt på hygiensidan. Veckans Affärer fortsätter att rekommendera köp och sätter riktkursen till 175 kronor.

Cristoffer Stockman fick mig intressarad av SCA en gång i tiden och det mesta jag kan om det bolaget har jag lärt på hans blogg eller kanske fr a via Stockmans inlägg på gamla pratompengar (vilket fick mig att börja läsa SCAs årsredovisningar etc).

När jag för ca 7 - 8 år sedan började att läsa Graham, Buffet mm framstod SCA också som väldigt intressant. Det har ibland gått att få aktien till under eget kapital dock medräknat goodwill (under sent 2008 och tidigt 2009 betalade man bara ca 65% av eget kapital), P/e kring 10 ggr och dessutom har den långa serien av utdelningar (ökande sådana fram till finanskrisen) gjort aktien till en värdeinvesterarfavorit. Lägger du till långt över 2 miljoner hektar skog som har varit konstant lågt värderad i balansräkningen har du ett riktigt case.

Idag får du betala ca 148 kr för B-aktien vilket innebär att många av de värden som varit dolda under många år börjar att bli synliga. P/e är över 15.

Jag har ägt SCA på många sätt: indirekt via Öresund, Industrivärden, Traction, Lundbergs, Midway Holding. Direkt gick jag in 2008 vid två olika tillfällen; alldeles kring och strax under eget kapital, för tidigt skulle det visa sig men ändå väl under dagens kursnivåer. Idag betalar du nästan 1.8 ggr eget kapital.

När Hagströmer och Qviberg på 90-talet kom över Custos som var storägare i  SCA, försökte de driva på en utveckling att stycka de gamla bolaget i tre delar (eller i vart fall i två). Skog, förpackning (där man ville ha strukturaffärer) och hygien. De ville att bolaget skulle sluta göra stora dyra investeringar i traditionella skogsföretagsnicher och rikta in sig på investeringar i det mer lönsamma hygienområdet. De stångade sina huvuden blodiga mot en mycket envis Sverker Martin Löf et al.

Nu i efterhand kan man se att herrarna H&Q var helt rätt ute. Men deras förslag var lite före sin tid. Nu är bolaget dock kvar som helhet men har gjort strukturaffärer i förpackningar och satsat pengar från försäljning i det mycket mer högavkastande och växande hygien. Man har också uppvärderat skogen.

Industrivärden har ju ägt SCA ett bra tag (om man säger så) och bolaget är ju insnärjt ordentligt i Handelsbanksfärens korsägande. SCA har t ex en ganska stor post Industrivärden på sin balansräkning. Jag såg att SCA nu utgör ca 14% av Indudstrivärdens substans.

Traction har gjort fina affärer de senaste åren, bl a i SCA. De tycker jag affärspressen har missat. De ägde bolgat redan för fem år sedan och lyckades öka kraftigt på kurser på 60 kr i krisen. Under 2009 hade man 1 Milijon SCA aktier, vilket var mycket för ett litet investmentbolag som hade marknadsvärde på cirkus dryga miljarden.Nu har man så sakterliga börjat sälja av sitt innehav till väldigt fin riskljusterad avkastning. Även lilla Midway Holding har ägt SCA från tid till annan.

Men jag kommer att ligga kvar i SCA. Bolaget har en hög värdering och vi får säkert en dipp snart, det tar tid att växa i den nya konsumentvaruvärderingskostymen. Vi är på ATH nu. Men hygiendelen växer fr a i Sydamerika, Östeuropa och Asien. Världsledande Tena inkontinensskydd i en värld med en allt större åldrande befolkning är t ex riktigt bra. Skogen finns där vilket ger stor trygghet och framtida användningsområden är många, bl a i gemensamma vindkraftparker på markerna. Bolaget är dessutom en stabil utdelare.

Men jag tycker det är anmärkningsvärt att VA rekommenderar köp på dessa nivåer. Att betala nästan dubbla egna kapitalet för ett bolag som avkastar väl under 10 % på eget kapital är saftigt. Men om hygiendelen fortsätter att växa ökar naturligtvis räntabiliteten, men skogen och de kapitalintensiva anläggningarna kommer att hålla tillbaka avkastningen en bra tid framöver. På riktigt lång sikt ser det dock bra ut och jag behåller.

Verkstad vs retail - räntabilitetsanomali

H&M har förutom fantastisk tillväxt haft en räntabilitet mellan 30% till 45% på eget kapital de senaste 10 åren. Men man har fått betala mellan ca 5 och 10 ggr det egna kapitalet på marknaden för för detta skuldfria bolag. Kvalitet kostar. Och H&M är alltid dyrt. Och detta är det enda större bolaget i klädbranschen på börsen. 

Många verkstadsföretag verkar dock högt värderade om man ser till räntabilitet. Sandvik har t ex negativ räntabilitet för 09 men har annars pendlat mellan drygt 10% och drygt 30% under senaste decenniet. I snitt kanske kring 20%. Detta har du fått betala i spannet 3ggr och toppen 6 ggr egna kapitalet för att få under denna period. Ett bolag som avkastar kring 20% på eget kapital kanske kan var värt 2 till 3ggr det egna kapitalet. Men knappast mer än detta. Speciellt eftersom det är konjunkturkänsligt och vinsterna kanppast kan sägas vara stabila. Dessutom har de långa skulderna tredubblats under denna tidsperiod och har på sistonde varit lika höga som det egna kapitalet, så räntabiliteten på eget kapital har varit lite dopad. Intressant är att Sandvik faktiskt för drygt 5 år sedan var lika högt värderat som H&M (dock när H&M var som lägst värderat i förhållande till eget kapital under i denna 10års period) och vi fick betala kring 6ggr det egna kapitalet för Sandvik i superkonjunkturernas tidevarv.
Volvo är mitt andra verkstadexempel. De hade stor negativ räntabilitet 09, kring 0-strecket 03, annars mellan 12 och 20%. Förutom toppen förra året på 22%. Snittet blir knappt bättre än 10% ränatbilitet för Volvo under en 10-årsperiod. Du har betalt från ca 1,5 ggr till upp mot 4ggr det egna kapitalet för Volvo under detta decennium. Oftast kring 2ggr. Det är ganska högt om snittet är 10% för räntabilitet på eget kapital. Men om förra året är början på ett mer högavkastande Volvo (över 20%) är det kanske inte dyrt. Men Volvo är t o m lite mer skuldsatt än Sandvik så här har vi också viss doping när vi ser ränatbilitetssiffrorna på eget kapital.

Jag kommer nu att jämföra med mindre retailföretag (endast H&M är riktigt stort på Stockholmsbörden). Men i grunden är jag ute efter högavkastande och riskminimerande bolag så storleken är kanske inte alltid avgörande. Fenix Outdoor har avkastat mellan 24% och 28% de senaste 5 åren. Och innan det mellan 7% och 24%. Trenden är stigande räntabilitet över de seanste decenniet. Du har de senaste 7 - 8 åren betalat mellan 2 till 5 ggr egna kapitalet för ett ytterst lite skuldsatt och ganska snabbt växande bolag. På sistonde mellan 2.5 och 3 ggr. Med en snitträntabiliet på drygt 25 % de senaste 5 åren är det inte speciellt dyrt. Problemet för Fenix är hur negativt konsumtionen kommer att bli drabbad här i Nordeuropa de kommande åren. Hur kommer konsumenterna i t ex Sverige agera om sjunkande bostadspriser och ökande amorteringar? Men samtidigt har Fenix varit ett bra mycket stabilare bolag i sin intjäning än Sandvik och Volvo.

Samtidigt finns det ju också orostecken för Volvo och Sandvik vad gäller världskonjunktur, t ex om Kina bromsar in. Dessa båda bolag är för övrigt, efter SHB, de mest betydande innehaven för Industrivärden.

Ibland är det intressant att jämföra nyckeltal för bolag i helt olika branscher.

Ett bud pa mina Munters att beakta

Jag har haft som investeringsstrategi sedan manga ar ligga tung i investmentbolag. Dessa ar langsiktiga investeringar. Men när nagot portföljbolag i dessa verkar undervärderat fundamentalt sett kompletterar jag med kortare affärer i detta. Munters för ca 30 kr i finanskrisen verkade fundamentalt billigt sa da köpte jag lite sadana aktier. Bade Industrivärden och Latour, tva bolag jag äger langsiktigt, äger aktier i detta intressanta och över tid högavkastande bolag. Nu kanske det är dax att sälja till hyffsad exitvinst.

När Peter Lynch ägde Volvo pa 1980-talet - och Volvo idag

One upon Wall Street är en klassiker. Peter Lynch och John Rothchild skrev denna bok som har inspirerarat mangen amatöraktiesparare, sa ocksa mig.  En bok säkert färre har läst är "Beating the Street", av samma författarpar. Under rubriken My travels abroad s 122 - 125 finns en fantastisk berättelse om hur Lynch, da förvaltare för den otroligt framgangsrika fonden Fidelity Magellen aker till Sverige och nagra andra länder pa företagsbesök.

Först, hur framgangsrik var Lynch som förvaltare? 1000 USD 1977 insatta i Fidelity Magellan under Lynch förvaltarskap var hela 28000 USD när han slutade 1990. Och mycket intressant, Volvo var under en lang tid det största eller bland de det största innehavet i Magellen fonden.

Vad upptäckte Lynch pa sin resa? Han reste till nagra länder i Europa, till nagra länder i östasien och hittade en del intressanta bolag till fonden. I Sverige besökte Lynch bl a Aga, Esselte, Volvo, Ericsson, Skandia, Alfa Laval, Electrolux. När han kontaktade Volvo och sade att han skulle vilja besöka bolaget, fragade de i princip: Vem vill du träffa? De var mycket fa amerikanska analytiker, eller svenska för den delen som gjorde företagsbesök pa 1980-talet, även pa ett bolag av Volvos dignitet.

Volvo 1985 var ett konglomerat i transportbranschen som nu, men dessutom med personbilar som väsentlig del. Dessutom hade Gyllenhammar diversifierat till mat, läkemedel, energi o s v. En Volvo aktie kostade 34USD. Lynch fann att de var den summan som Volvo hade i cash per aktie. Man fick alltsa allting annat gratis; anläggningar, dotterbolag, patent, varumärken, fastigheter mm. Lynch trodde knappt sina ögon. Hur hade analytikerna missat detta i ett sa stort bolag som Volvo. Han köpte även aktier i AGA, Esselte, Electrolux och Skandia till sin fond. Ca 20% av Magellan bestod av internationella aktier. Och Volvo var hans "top pick".
Volvo 2010 da? Det har länge saknats en stark ägare av kött och blod i Volvo. Det gjorde det även pa 1980-talet. Leif Johansson är säkert en bra VD i många avseenden. Jag tror inte på många byten utan anser istället att det är bra med stabilitet i ledningen. Djup kunskap om en bransch och ett bolag ackumelars med tiden. Östling i Scania hyllas med rätta, Johansson är säkert nästan lika bra, han också. Men Scania har haft en långsiktig ägare i Wallenbergsfären i nästan ett sekel innan det kärninnehavet avyttrades häromåret. Volvo har istället haft svaga institutionella ägare. (Dock finns det en indisk man och en kinesisk kvinna i styrelsen, vilket är poitivt givet bolagets globala verksamhet) Renault äger 20% av rösterna men verkat inte så engagerade. Det var detta Cevian och Gardell såg. Detta är ett bolag som inte är helt välskött. Industrivärden såg det också - eller de sag i vart fall den langsiktiga potentialen, de tänker alltid i decennier...

Vad är Volvo AB idag? Lastbilar, anläggningsmaskiner, bussar, penta, aero etc. Men lastbilar står för långt över hälften av omsättningen. Det här är bra produkter, bra motorer etc. Man äger också fina varumärken i Nordamerika, Asien, och Europa; Renault trucks, Mack, UD trucks(Nissan Diesel, Dongfeng), Prevost och Nova buss och så Volvo i olika branscher, dock ej personbilar. Dessutom dotterbolagen Volvo IT som säljer sina tjänster till Volvo och många andra företag,Volvo Financial Service där Volvos kunder kan låna pengar till t ex en lastbil, Volvo Logistic som säljer servicelösningar extern och internt, samt lite fastigheter och framtidsteknikinvesteringar.

Låt oss titta närmare på bokslutet: (31 dec 2009). Vi är otroligt langt fran balansräkningen 1985 när Lynch investerade. Det finns ingen jättekassa (som motsvarar bolagets aktiekurs). Langt ifran. Detta är ett ganska hart skuldsatt bolag. Ett konjunkturkänsligt verkstadsbolag som har en soliditet på ca 20%. Inte sa stabilt, om man säger sa. Volvo under Gyllenhammar pa 1980-talet var som vi tidigare nämnt diversifierat i mat, läkemedel etc. För de som tycker att Volvo är ett spretigt konglomerat idag, det var mycket mer sa da - men det var ocksa mindre konjunkturkänsligt. Volvo 1985 var nästan ett investmentbolag.

Volvo har enligt bokslutet följande Långsiktiga skulder: Obligationslån på nästan 50 miljarder (det har ökar med nästan 14 miljarder på ett år),övriga lån drygt 56 miljarder (detta har ökat med nästan 9 miljarder på ett år),övriga skulder 9.5 miljarder (minskat med 1,5 miljard på ett år) Detta innebär långa skulder på ca 115 miljarder. (Dock har Volvo långsiktiga kundfodringar på nästan 40 miljarder.) Volvos egna kapital är idag ca 66 miljarder, efter en ganska kraftig minskning genom den stora förlusten 2009.

Volvo har 38 miljarder i korta placeringar och likvida medel. Immateriella anläggningstillgångar värderas till 41.6 miljarder, det här är goodwill från t ex uppköp, varumärken etc. Naturligtvis finns värden, är dessa dryga 40 miljarder, vem vet? Lagret har minskats kraftigt under senaste aret. Men nettoskulden är 41.5 miljarder SEK, varav industriverksamheten star för 35.5 miljarder.

Jag tycker inte detta är en stark balansräkning för ett bolag i en sa konjunkturkänslig bransch. Och Lynch skulle nog knappast köpa aktien till dagens nyckeltal och med dagens balansräkning. Men jag för förstar vad Industrivärden ser. Gardell ser andra möjligheter, men kommer antagligen att fa det svart i den kampen om Volvo. Industrivärden är myckert mindre av ett hot för Volvo. De har manga värderingar gemensamt. Likt t ex SCA har Volvo manga dolda värden.

Lundbergs investeringar i SHB-sfärens bolag

Fredrik Lundberg har som privatperson, eller via andra medlemmar i familjen, eller i störst utsträckning via Lundbergs köpt in sig i Industrivärden (IndV) eller direkt i dess portföljbolag sedan 2001 - 2002. Det här inlägget kommer att behandla detta. Cristoffer Stockman har utmärkt på sin blogg http://cristofferstockman.blogspot.com/ behandlat Lundbergs i vid mening i en ganska omfattande analys i flera delar. Han har kanske i sina inlägg speciellt fokuserat på den företagsekonomiska historien, fastigheterna, byggbolag och skogen. Men ocksa i viss man behandlat Lundbergs intåg i Industrivärden.
Den här versionen är en förbättrad version, tack Cristoffer Stockman och Gustav för era kloka rättelser och synpunkter.  Jag har ändrat, hoppas jag, de värsta felaktigheterna. 

Lundbergs IndV-aktier ger för den som köper Lundbergs rabatt på rabatt, då båda bolag har ganska betydande substansrabatt. Risken med den höga belåningen som Industrivärden haft de senaste åren har man kunnat undvika genom att köpa bolaget genom stabila Lundbergs. Där finns dock en helägd fastighetsrörelse och huvudägarskap i fastighetsbolaget Hufvudstaden som står för drygt hälften av substansvärdet, så man har bara fått en del SHB-sfärbolag genom att köpa Lundbergs portfölj. Fastigheterna i Lundbergs är mycket lågt belånade. Lundbergs har, enligt årsredovisningar, ett konservativt mål om att skulder inte skall utgöra mer än halva fastighetsinnehavet och aktieportföljen skall vara obelånad. Det klarar man galant.

Industrivärden har en enkel förvaltningside: börsnoterade aktier i nordiska börsbolag. I praktiken är detta stora svenska industriföretag. Investmentbolaget har en transparent portfölj, eftersom det inte finns några onoterade bolag i portföljen. Tidigare nämnda Cristoffer Stockman har också påvisat hur skattereglerna för Industrivärden gör det ganska enkelt att förstå och beräknna utdelningar år för år.

Industrivärden är ett maktbolag i SHB-sfären. Man tar ett långsiktigt ansvar i några svenska klassiska bolag som man kommit över, av en rad olika skäl, vid olika tillfällen i den ekonomiska historien. Vissa tillkom så tidigt som i spåren efter Kreugerkraschen. Industrivärden ändrar inte mycket på kort sikt. Den senaste större förändringen är de stora investeringarna till högt pris i Volvo 2007, som ökades under 2008 till något bättre priser, men som lånefinasierades i ett läge där finanserna inte egentligen tillät detta. Men där hade styrelseordföranden Tom Hedelius tydligen haft viljan att köpa in sig sedan slutet an 1990-talet, så det var ingen direkt förhastad investering i sig. Men Cevian och Gardell hade helt andra planer för Volvo än vad Industrivärden hade, så man fick ge sig in i strid med dem och köpa aktier dyrt så Cevian inte blev största ägare efter Renault. Man har också under flera år förhandlat med Renault som äger 20% A-aktier i Volvo. Renault blev ägare till dessa aktier när Volvo köpte Renault trucks.  Eftersom Volovo säljer lastbilar under varumärket Renault är det ju heller inte konstigt att Renault vill ha inflytande över sitt varumärke, och dessutom har man fortfarande ett ben i lastvagnsmarknaden via ägandet i Volvo. Sandvik, som är det största innehavet tillsammans med SHB i portföljen idag, kom till i slutet av 1990-talet och är kanske den stora förändringen innan man köpte in sig i Volvo. En annan förändring är nu noterade industrihandelsbolaget Indutrade, noterades 2005. Detta var tidigare helägt och onoterat tillsammans med ett par andra bolag. Den onoterade delen av IndV har avvecklats (de andra bolagen Isaberg Rapid och Össur såldes) och alla bolag är nu publika bolag som Industrivärden äger andelar i.

De stora kärninnehaven bestämmer i mångt och mycket avkastningen. Substansvärdet har ökat kraftigt under 2009 (men föll kraftigt från sommaren 2007 och fram till mars 2009) beroende på att den stora andelen cykliska industribolagen i portföljen har värderats upp, vilket gör att skuldsättningen blir mindre i förhållade till detta substansvärde. Men skuldsättningen gjorde att IndV inte på något nämnvärt sätt har kunnat utnyttja de låga priserna på tillgångar i denna kris. Industrivärden får i stället vårda sitt eget kassaflöde. Sandvik, SSAB och Volvo kommer inte att dela ut mycket under 2010 - några av dessa bolag kanske inget alls - istället kan det bli fråga om att stötta en nyemission i något eller några av dessa fall för IndV. Därav eventuellt konvertibellånet på 5 miljarder härförleden.

Vad äger då Lundbergs i SHB-sfären?

Lundbergs köpte in sig tungt i IndV 2002. Det var kris i Ericsson och dotcom-boomen hade kraschat. Lågkonjunktur. Man kunde då komma över IndV-aktier mycket billigt. Från sommaren fram till flaggninsgmeddelandet i oktober köpte Lundbergs upp 5% av de röststarka A-aktierna i Industrivärden. Han köpte aktier för långt över 1 miljard kr. Troligtvis kommunicerade han sina intentioner till Hedelius, han sitter i vart fall i Lundbergs styrelse så hans intåg kan inte ha skapat allt för mycket förtret. Det slog dock ändå ner som en bomb i finanssverige. Under 2003 köpte Lundbergs 651 miljoner mer IndV aktier och under 2004 ökade han ytterligare med aktier för 701 miljoner. Under Februari 2009 investerades ännu 79 Mkr i IndV. Idag har Lundbers 11.2% av kapitalet och 15.5% av rösterna i Industrivärden. Hittills har Lundbergs köpt aktier för nästan 2.6 miljarder i IndV och de är värda kring 3.9 Miljarder i senaste delårsrapporten. (Mer idag, som alla värden när jag refererar till senaste delårsrapport.)

I sitt vd-ord i årsredovisningen för 2002 - på våren året efter - beskrev Fredrik Lundberg bakgrunden till det första köpet i Industrivärden."Lundbergs är sedan många år koncentrerade till fastighetsbranschen och skogsindustrin. Genom investeringen i Industrivärden får vi en viss riskspridning utanför dessa områden. Vi bedömer också att det, efter den långa börsnedgången, nu är rätt tid att öka exponeringen mot aktiemarknaden."

Dessutom äger privatpersonen Fredrik Lundberg 4.5 Miljoner aktier (värde närmare 400 miljoner kr) i IndV. Hans två döttrar, som är storägare i Lundbergs, äger ocksa mycket aktier i Industrivärden privat. Räknar man samman de innehav som finns inom familjen, bedömmer Cristoffer Stockman ägarandelen av Industrivärden till ca. 20%.

Lundbergs har, enligt senaste rapport, ca 2.3 Mdr (inköpt för 1.9 Mdr) innehav i Svenska Handelsbanken. SHB har klarat krisen galant och den mest konservativt skötta banken av storbankerna i Norden. SHB har kunnat vara lite offensiva, försiktigt på sitt sätt, när konkurrenterna såväl i Sverige som internationellt har fått vara defensiva och to m  krympa sin verksamhet på vissa håll. Organisk tillväxt i Norden och Storbrittanien är en sund strategi tycker jag. Med ett och annat mindre förvärv, som i Danmark 2008 till bra pris, som integreras i den decentraliserade bankrörelsen. Svenska Handelsbanken investearde Lundbergs lite i redan i början av detta millennium. Men 2005 - 2007 investerade Lundbergs ca 1.1 miljard, 500 miljoner respektive 520 miljoner. Lundbergs är några hundra miljoner plus hittills på denna bankinvestering, högre än senaste rapportens värde, och så har man fått stabila höga utdelningar vilket bättrat på Lundbergs kassaflöde ytterligare. Men man har inget större inflytande äver bolaget direkt med knappt 2% av rösterna. Men styrelsplats finns där. SHB är viktigt i Industrivärden så Lundbergs har mycket mer inflytande den vägen. Fredrik Lundberg har även privat köpt aktier i banken.


Sedan finns verkstadsbolaget Sandvik med ett innehav på 1.2 miljarder (inköpt för ca 1.08 Mdr) enligt sensate rapport. Sandvik är av många ansett som pärlan bland verksstadsbolagen på Stockholmsbörsen. Skuldsättningen var dock hög in i krisen. Ledningen i bolaget trodde på en superkonjunktur - vad styrelseledamoten Fedrik Lundberg trodde vet vi inte. Men Sandvik har höga marginaler i många av sina nischer och kan därför tjäna pengar även om eftefrågan minskar i några divisioner. Men i denna nedgang blev det dock röda siffror. Sandviks har sedan försökt spara sig ur denna kris för att stärka kassaflödet så man slipper nyemission. Industrivärden är antagligen inte sugen på en nyemission. Hittills är nog Lundbergs 3-400 miljoner plus på denna investering, och till det några bra utdelningar innan krisen. Man äger drygt 1% av Sandvik, kanske uppåt 1.3% idag. Fredrik Lundberg har även investerat privat i Sandvik.

Slutligen investerade Lundbergs 288 miljoner i Indutrade år 2005. Det gör att Lundbergs är tredje största ägare efter IndV och Afa Försäkring i detta grossistföretag i industriella komponenter och system, men också till viss del tjänster. Den investeringen har varit lyckosam. Aktiekursen har dubblats sedan denna investering.


Lundbergs har köpt in sig i SHB-sfären genom att använda en del av kassaflödet fran Lundbergs. Efter investeringar i fastighetsrörelsen, utdelning till aktieägarna, omkostnader, skatt, finansiella poster blir det årligen ett investeringskapital kvar till aktieförvaltning. 2005 investerades 1.6 miljarder där huvuddelen gick till en investering i Svenska Handelsbanken (dryga miljarden), av ett kassaflöde pa 2.7 miljarder. 2007 investerades hela 2.7 miljarder i huvudsak i Husqvarna (Investorbolag), men ocksa i Sandvik och SHB, av ett kassaflöde pa ungefär samma summa. 2008 investerades dock bara 218 miljoner av ca 1.6 miljarder, istället minskades nettoskulden. Cristoffer Stockman uppskattar att Lundbergs genererar i snitt ca 1 - 1,2 miljarder att nyinvestera varje år. Fantastiskt.

Makten i Handelsbankssfären är uppbyggd på ett intrikat cirkelägande.  De stora ägarna i Industrivärden är SHB stiftelser, Oktogonen (om banken är mer lönsam än konkurrenterna skjuts pengar till) och SHB:s pensionskassa. Tillsammans har de tillsammans ca 20% av sfärens totalt 35 % röster i IndV. Räknar man med SCA's ägande i IndV ökar ägandet av andelen röststaka aktier då SCA (huvudsakligen deras pensionsstiftelse, men ca 5.7% ägs av SCA direkt) äger en rejäl post Industrivärden A-aktier. Sfären har kanske har upp mot 50% av rösterna vid detta sätt att räkna. SCA's huvudägare är naturligtvis Industrivärden. Industrivärden är, häng med nu,  även huvudägare i Handelsbanken och utser också styrelsen där. Styrelsen i banken utser sedan styrelserna i pensionsstiftelsen och pensionskassan. Som...

Fredrik Lundberg har kommit in i sfären via Industrivärden och delvis SHB. Han har ännu inte direktinvesterat i SCA. Lundbergs dotterföretag Holmens äger ca 1 miljon hektar skog. SCA är Europas största skogsägare med 2 miljoner hektar. Fredrik Lundberg skulle kunna bli skogens konung om han gav sig in i SCA också, via Industrivärden har han ju dock redan visst inflytande över SCA. SSAB, Munters, Höganäs,Volvo, Ericsson och Skanska har han heller inte direktinvesterat i. Men via NCC äger han redan ett konkurrerande byggbolag till Skanska och SCA och Holmen överlappar varandra också. Strukturaffär har det spekulerats om i flera år mellan Holmen och SCA.

Om Lundbergs kassflöden skall fortsätta att slussas in i Industrivärdenbolag är nog Sandvik och SHB ingen dum gissning. Där finns gott om utrymme att öka på ägandet utan att trampa på ömma tår. Lundberg sitter redan i styrelserna och de är centrala i Industrivärden. Men om det blir sa, det får framtiden utvisa.