Det var länge sedan jag skrev om dessa herrar. Och längesedan jag skrev om bolagen de kontrollerar. Öresund var en gång i tiden mitt största innehav. De var väldigt duktiga. Men hur mycket har egentligen Creades och Öresund tagit skiljda vägar i avseende på inriktning, risk och investeringar efter separationen? I dagarna kom dessa två bolags bokslut så det kan kanske vara dags att titta till dem. Jag äger båda bolag, men är överviktad i Öresund.
Det kan framstå märkligt givet kraschen i "Qvibergs HQ bank", och de stora risker som togs i trading portföljen där, men Qviberg verkar mer riskmedveten av de två. Öresund har mycket mer riskspridning än Creades, och Öresund har ett balanserat portföljtänk till skillnad från Creades. Öresunds bokslut visar visserligen stora innehav i Bilia 16.6% av portfölj och Fabege 15.3%, men här har Qviberg och ledningen styrelsplats och kunnande om dessa bolag sedan en lång tid tillbaka. Många kanske tänker på Bilia som ett bolag som säljer bilar men det är mycket mer ett förklätt Mekonomen än många förstår. Att ha en stor position i ett fastighetsbolag går en lång tid tillbaka för Öresund och fastighetsbolaget Drott. I förhållande till risk har nog den investeringen varit den bästa investmentbolagsaffären på årtionden. Och Fabege är i sort sett en del av "gamla" Drott och verkar vara ett välskött fastighetbolag. De tar rimlig risk och har många utvecklingsprojekt, är en fin stöttepelare för portföljen - och i dessa lågräntemiljöer ser detta mycket bra ut.
Sedan balanserar Öresund upp med några stora stabila bolag: SEB, Telia Sonera och ABB. De har uppempot 20% i dessa bumlingar, men natutligtvis inget inflytande eftersom de äger små andelerar av det totala antalet aktier i dessa bolag. De ger fina utdelningar alla tre och det finns viss uppvärderingspotential i dem då värderingarna är rimliga. (Man har också ägande, men minskat sådant, i Securitas, Electrolux och Nordea, bokslutet anger inte hur mycket - och man kan se att de har köpt in sig lite i SCA och Nokia)
Sedan har Öresund kommunicerat att man förutom onoterade Carnegie och Acne (tillsammans drygt 11% av portfölj) vill hitta noterade mindre och medelstora bolag som man kan vara med aktivt att förbätta. Här kan man se MQ, Svolder och Bulten som enligt bokslut nu är betydande innehav med ca 13% av portföljen tillsammans. I MQ och Svolder tror jag att Öresund kommer att vara väldigt aktiva. Den största investeringen under 2014 är 176 Miljoner SEK i Oriflame, ett bolag som jag känner väl, och den har hittils inte varit lysande men här finns stor potential om ett antal faktorer färändras i rätt riktning. Och om man har stabila Fabege, SEB, TeliaSonera och ABB - då finns det utrymme för Oriflame i en portfölj. Intressant är att Öresund till viss del blankar aktier vilket man bara kan se i deras årsredovisningar, men det har man gjort i mindre skala så länge jag har följt bolaget: bl a har man förra året blankat Getinge, Kinnevik, MTG, samt dessutom två av Creades allra största portföljbolag Avanza och Lindab! Sid 37, Årsredovisning 2013.
Kursen för Öresund har i stort sett dubblats sedan senhösten 2011, när delningen med Creades offentliggjordes. Utdelningen blir i kontanter i år (tidigare Fabege, Bilia och Skistar-aktier)och 7.50kr/aktie vilket ger lite drygt 4% i direktavkastning.
Creades bokslut visar nu att Pan Capital är helt ute ur bilden. De satte ordentlig press på Hagströmer. Sedan introduktionen sent i januari 2012 har bolaget kurs stigit med drygt 30%. Man har i ett inlösenförfarande av Creades aktier delat ut Avanza till aktieägarna. Tidigare VD Charette hittade ett guldägg i Haldex som blev tre bolag, där Creades delvis är kvar i Concentric men har tjänat fina pengar på de andra två avyttrade delarna (Haldex och Concentric utgjorde 15 - 20% av portföljen ett tag).
Portföljen är dock mycket mera riskfylld och beroende av ett fåtal bolag än Öresunds. Dock tror jag att tidigare nämnda Pan kapitals intåg och utmanare som storägare tog bort fokus för Hagströmer från bolaget. Högt värderade men föträffliga Avanza bank utgör nästan 30% av portföljen, omstruktureringscaset Lindab nästan 20%. Det är mycket i två bolag som båda har fina kvaliteter men t ex där Ryssland är en stor marknad för Lindab och Avanza värderas som H&M.
Carnegie, som verkar vara i riktigt fint skick nu när det blir mer och mer företagsaffärer, utgör 13% av tillgångarna. Transcom (också ett omstruktutreringscase) och Acne utgör 6% vardera. Slutligen finns små positioner i Note, Ferronordic och Global Batterier.
Men Creades är medvetna om slagsidan i portföljen och har ca 15% i kassan. De har svårt att hitta billiga bolag, enligt Hagströmer. Med 200 kr i substans/aktie finns viss rabatt mot de 187 kr bolaget värderas till över börsen. Bolaget måste dock hitta ett par nya bolag att engagera sig i, nästan 50% i två bolag är för mycket. Ingen traditionell utdelning i år heller: Styrelsen för Creades föreslår istället ett inlösenprogram som motsvarar en direktavkastning på 6 procent.
Hittills har min övervikt i Öresund varit klokt både ur risk och avkastningshänseende. Dock kommer jag att behålla mina Creades aktier; Avanza är ett oerhört starkt växande bolag, Lindab har också stora möjligheter och kan hamna i strukturaffärer eller så kan bolaget delas upp som Haldex för att ta fram värden. Det kommer säkert dyka upp möjligheter framöver och nya VDn Per Franklin vill säkert visa sin duglighet. Han skriver i bokslutet: "I samband med höstens börsnoteringar har Creades utvärderat värdepotential och möjlighet att uppnå en
position som engagerad ägare i de nyintroducerade bolagen. Creades har genom en företagsägd
kapitalförsäkring deltagit i flera av dessa noteringar och sammantaget uppnått en avkastning på över 20% och
gjort en vinst på mer än 20 Mkr. Under året har löpande ett antal investeringsmöjligheter i onoterade bolag
utvärderats."
Om man bortser från ett mycket litet orosmoln för Öresunds räkning vad gäller ekobrottsrättegången gällande HQ mot Qviberg et al, så ser Öresund ut som ett bra ankare i en aktieportfölj.
Visar inlägg med etikett Hagströmer. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hagströmer. Visa alla inlägg
lördag 24 januari 2015
torsdag 2 maj 2013
Att äga Creades
Det första jag vill nämna är att jag hade Öresund, innan HQ-fiskot, som ett av mina största innehav. I delningen fick vi en större post Creades än Öresund. För inte så länge sedan sålde jag lite i Creades för ca 130 kr, som också för övrigt var introduktionskursen. Jag gillar Sven Hagströmer, men Öresund har en mer riskminimerande portfölj, därför hyvlade jag ner Creades lite så jag hade ungefär samma investering i båda bolagen. De kompletterar varandra väl tror jag, dock med helt olika inriktning.
Avanza utgör idag ca 25 % av substansen i Creades och är ankaret i portföljen. Det är fantastiskt att detta bolag är startat från scratch men deras affärsmodell är verkligen upp till bevis nu. Efter år efter år av stora framgångar möter bolaget nu lite motstånd. Oligopol-bankerna har sänkt sina courtage på aktieaffärer och förbättrat sina internetbanker. Dessutom har de förbättrar sina fondutbud och säljer t o m indexfonder och börshandlade fonder för billiga penningar. Frågan är om tillväxten kommer tillbaka. Det finns uppgifter om att Avanza har förhandlat med Nordnet om en sammanslagning men att Hagströmer och Dinkelspiel inte har kunnat komma överens om vem som blir styrelseordförande etc. Att dessa förhandlingar har pågått säger lite om Avanzas position. Det möter konkurrens från bolag som har skalfördelar och kan ge subsidier till de områden som konkurrerar med Avanza och Nordnet finansierat genom andra lönsamma delar av deras rörelse.
Lindab, näst största innehav, är ett byggprodukt och ventilationsföretag och ett intressant case. Bolaget går dåligt i denna konjunktur men har historiskt tjänat mycket pengar. Systemair som delägare visar på möjligheter till en strukturaffär som kommer att förtydliga värden i ventilationsdelen av bolaget. Ett klassiskt Öresundsinvesteringscase om det lyckas. Uppdelningar och strukturaffäter tar fram värden - creative destruction = Creades. Dock har Lindab en bedrövlig Europakonjunktur emot sig i allmänhet och byggindustrikonjunktur i synnerhet.
I Haldex vet vi att Öresund har plockat fram värden via en delning av bolaget i tre delar. Traction såldes, Haldex som säljer komponenter för bromssystem till fordonsindustrin går bra. Concentric som gör hydraulikprodukter och pumpar till dieslelmotor är ett ganska stort innehav i Creades och verkats också vara på väg som nishad aktör. Att vara specialiserad underlerantör till lastvagnar och fordondsindustri ger ett intressant spel på en konjunkturåterhämtning. Och det finns tillväxtmöjlighter, t ex har Concentric etablerat sig i Brasilien. Tillsammans utgör Concentric och Haldex det tredje största innehavet. VD Stefan Charette kan ta på sig äran för denna fina omstrukturering och utveckling, värden har verkligen kommit fram.
Carnegie är det fjärde betydande innehavet i Creades potfölj och jobbar intensivt för en turnaround. Fonder, private banking går bra men investmentbanking är svårt nuförtiden. Dock har nedskärningar i denna del börjat visa svarta siffror efter en tids blödande.
Klarna internetbetalningar går från klarhet till klarhet och Acne imponerar också. I dessa tillväxtbolagsjuveler är Creades delägare med Qvibergs gäng. Ework platsar också i detta sällskap. Global batterier är en udda fågel som dock går en spännande framtid till mötes.
Transcom och Note är små innehav men riktigt utmanande turnaround case. Vilket är min huvudkritik mot portföljen - det mesta är inriktat på turnaround, omstrukturering och tillväxt. en ganska stor del är onoterat. Till försvar för Creades skall dock sägas att små och medelstora företag av denna typ är prioriterade för deras affärsmodell och inriktning. Det passar därför in i en diversifierad portfölj som min, men större stabilare bolag behövs för att balansera upp. Creades resa kan bli ganska svängig om jag får gissa, vilket inte behöver vara ett problem om huvudriktningen är framåt och uppåt. Utdelning har uteblivit hittills.
Är detta ett bolag för dig?
Avanza utgör idag ca 25 % av substansen i Creades och är ankaret i portföljen. Det är fantastiskt att detta bolag är startat från scratch men deras affärsmodell är verkligen upp till bevis nu. Efter år efter år av stora framgångar möter bolaget nu lite motstånd. Oligopol-bankerna har sänkt sina courtage på aktieaffärer och förbättrat sina internetbanker. Dessutom har de förbättrar sina fondutbud och säljer t o m indexfonder och börshandlade fonder för billiga penningar. Frågan är om tillväxten kommer tillbaka. Det finns uppgifter om att Avanza har förhandlat med Nordnet om en sammanslagning men att Hagströmer och Dinkelspiel inte har kunnat komma överens om vem som blir styrelseordförande etc. Att dessa förhandlingar har pågått säger lite om Avanzas position. Det möter konkurrens från bolag som har skalfördelar och kan ge subsidier till de områden som konkurrerar med Avanza och Nordnet finansierat genom andra lönsamma delar av deras rörelse.
Lindab, näst största innehav, är ett byggprodukt och ventilationsföretag och ett intressant case. Bolaget går dåligt i denna konjunktur men har historiskt tjänat mycket pengar. Systemair som delägare visar på möjligheter till en strukturaffär som kommer att förtydliga värden i ventilationsdelen av bolaget. Ett klassiskt Öresundsinvesteringscase om det lyckas. Uppdelningar och strukturaffäter tar fram värden - creative destruction = Creades. Dock har Lindab en bedrövlig Europakonjunktur emot sig i allmänhet och byggindustrikonjunktur i synnerhet.
I Haldex vet vi att Öresund har plockat fram värden via en delning av bolaget i tre delar. Traction såldes, Haldex som säljer komponenter för bromssystem till fordonsindustrin går bra. Concentric som gör hydraulikprodukter och pumpar till dieslelmotor är ett ganska stort innehav i Creades och verkats också vara på väg som nishad aktör. Att vara specialiserad underlerantör till lastvagnar och fordondsindustri ger ett intressant spel på en konjunkturåterhämtning. Och det finns tillväxtmöjlighter, t ex har Concentric etablerat sig i Brasilien. Tillsammans utgör Concentric och Haldex det tredje största innehavet. VD Stefan Charette kan ta på sig äran för denna fina omstrukturering och utveckling, värden har verkligen kommit fram.
Carnegie är det fjärde betydande innehavet i Creades potfölj och jobbar intensivt för en turnaround. Fonder, private banking går bra men investmentbanking är svårt nuförtiden. Dock har nedskärningar i denna del börjat visa svarta siffror efter en tids blödande.
Klarna internetbetalningar går från klarhet till klarhet och Acne imponerar också. I dessa tillväxtbolagsjuveler är Creades delägare med Qvibergs gäng. Ework platsar också i detta sällskap. Global batterier är en udda fågel som dock går en spännande framtid till mötes.
Transcom och Note är små innehav men riktigt utmanande turnaround case. Vilket är min huvudkritik mot portföljen - det mesta är inriktat på turnaround, omstrukturering och tillväxt. en ganska stor del är onoterat. Till försvar för Creades skall dock sägas att små och medelstora företag av denna typ är prioriterade för deras affärsmodell och inriktning. Det passar därför in i en diversifierad portfölj som min, men större stabilare bolag behövs för att balansera upp. Creades resa kan bli ganska svängig om jag får gissa, vilket inte behöver vara ett problem om huvudriktningen är framåt och uppåt. Utdelning har uteblivit hittills.
Är detta ett bolag för dig?
tisdag 22 januari 2013
10 lärdomar av Neuraths Den stora bankhärvan
Många pennor har på ett utmärkt sätt recenserat denna bok. Och jag håller med de flesta skribenter att Carolina Neurath har gjort det bra. Det är inte mycket jag kan tillägga. Lundaluppen har t ex på sin blogg skrivit bra för inte så länge sedan.Vissa effekter av HQ-kraschen ser vi i dagarna nu när Creades och Pan Capital har kommit överens om Creades och det blir en ny inlosen.
Men jag tänkte istället försöka mig på tio lärdomar eller reflektioner av denna bok:
1) Människor är komplexa, motsägelsefulla och ibland nyckfulla så också finansmän, företagsledare och investerare. Mats Qviberg är den som i Öresund ville ta minst risk, han var nog varit lite en ordningsman i bolaget på vissa sätt, slutförd examen på Handelshögskolan från ganska enkla förhållanden, svensk medelklass. Sven Hagströmers egna fondkommision var i väldigt dåligt skick när Qviberg och några andra kom in i bolaget. Han har varit slarvig med fakturor i sin privatekonomi ibland, slutförde inte sina studier på Stockholms Univesitet innan han började hos Wallenbergarna, han är adlig. Ändå är det Qviberg som ser genom fingrarna och tar all risker i tradingen på HQ bank. Hagströmer som är ansvarig för Avanza blir chockad när han får se insidan av HQ-bank i samband med krisen. Kanske var det Qvibergs bakgrund som stjärnmäklare på SEB och Carnegie som gjort honom van vid kortsiktig tradingverksamhet baserad på bonusar. Det var problem i flera år i tradingen innan FI drog in bankrättigheterna. Qviberg visste, stoppade huvudet i sanden som en struts och förhindrade negativ information till andra ägare i HQ-bank. Var det Qvibergs tävlingsinstinkt att HQ skulle slå Avanaza som gjorde honom att acceptera trading över egen bok till summor långt över vad som var rimligt givit det egna kapitalet? Och köpet av Glitnir i det läge som HQ befann sig i var också en märklig risktagning av Qviberg. Det var som han tog rikser med HQ-bank som han inte var i närheten av vid andra investeringar i Öresund.
2) Medias bild av ett företag utifrån är ofta väldigt annorlunda hur det ser ut på insidan. H&Q var älskade av affärsmedia, onelinerleverantörer av rang och väldigt framgångsrika. Neurtah ger en skildring av HQ-bank, det är naturlivis hennes bild baserat på intervjuer, besök, årstämmor och redovisningar, som inte är smickrande. Speciellt inte för Qviberg. Det har varit tufft att jobba på HQ-bank. Personalen har kunnat tjäna pengar via bonusar etc men det har också i många fall varit rädda för Mats, som utan att vara VD har lagt sig i verksamheten. Utåt har Mats charmat om hur det är på banken, innåt har han ofta varit en annan och arbetsmiljön för vissa direkt otrevlig. Men Qviberg har också gett stora möjligheter och stort fötroende till några individer och byggt en privatbank som var väldigt lönsam. Inget är svart och vitt.
3) Investmentbolag är tryggare än enskilda aktier eftersom de ger riskspridning. Det var inte roligt för de som hade stora investeringar i HQ-bank. Det förlorade i stort sett allt. För oss som inte ägde HQ-bank direkt utan istället via Öresund; vi klarade oss ganska bra till slut. HQ var bara en del av det bolagets tillgångar. Hur Creades och Öresund utvecklas får vi se men våra andra tillgångar är kvar, om Carnegie lyckas har vi kanske inte ens blivit skadade. H&Q brukade skriva i de gamla Öresunds årsredovisningar att aktier i bolaget var för änkor och faderslösa. Detta gällde dock inte vissa enskilda innehav som H&Q var storägare i.
4) De stora elefanterna klarar sig; Qviberg och Hagströmer sitter i massa styrelser och är storägare i bolagen kopplade till Öresund och Creades. König, Dahlbo och Craaford har så vitt jag vet inte haft den möjligen. Speciellt Dahlbo framstår, enligt Neuraths version, som ganska illa behandlad i denna soppa. Han var lojal, kompromissvillig och jobbade hårt för att HQ-bank skulle överleva. Qviberg blev enligt Neurtah ganska passiv och okonstruktiv vid krisen, flera andra personer var mer konstruktiva. Några av dessa fick sparken t ex Dahlbo.
5) H&Q hade avdelningar som få kunde första vad de gjorde, hur de tjänade sina pengar och vilka risker de tog. Deras tradingavdelning var närmast mystisk och Craaford et al hade ganska fria tyglar. Om riskerna ej clearades av riskansvarig, direktsamtal till Mats och klappat och klart - han var ibland inne och detaljstyrde och körde över ansvariga personer. Vinsterna från denna del av banken var naturligtvi kul ur ägarsynpunkt när de tickade in. Men vinster som man inte förstår vad de kommer ifrån skall man vara skeptisk mot också. Buffet har kallat derivat för financial weapons of mass destruction. I HQs fall skulle de verkligen stämma. Crafoord (och Qviberg) måste bl a ha ångrat positionen i tyska Dax indexet som skulle folja OMX i uppgången efter krisen men inte gjorde det inom en kortare tidsram. Det kostade en massa pengar att komma ur denna position.
6) SEB's roll för att HQ föll. Det svenska bankoligoplet är starkt. Jag måste erkänna att jag vid tiden för HQ-kraschen misstänkta att någon av storbankerna skulle kunna ha givit information till Finansinspektionen. (Från en tjänsteman som bytt över från HQ till någon av storbankerna t ex.) Det klart att de fyra stora är som hökar när de bevakar en uppstickare som HQ. Ett sätt att hantera bra uppstickare är att köpa upp dem och integrera dem i verksamheten och Swedbank köper enligt Neurath nästan banken vid ett tillfälle. SEB kanske skulle kunna ha hjälp HQ mot slutet. De hade juridiskt varit ett sorts garant för HQ bank. Det fanns enligt Neurath tillfällen på slutet när SEB förstod hur illa det stod och där de krävde högre räntor för lån och faktiskt ocksa tvinagde fram en stängning av tradingen. Detta när de kanske skulle kunnat givit en hjälpande hand genom att göra denna till en mer utdragen process och inte sa förlustbringande, men samtidogt kunde SEB förlora pengar på en HQkrasch. Men om man kommenterar och kritiserar t ex Investor som Mats Qviberg gjorde kan man nog inte vänta sig en hjälpande hand.
7) Näringslivsjournalister och deras förhallande till företagsledare och affärsman. De är tydligt hur Carolina Neurath känner av hur olika aktörer i denna härva forsöker att använda näringslivsjournalister för sina syften i medgang och motgang. Om man är för kritisk får man inga intervjuer. Detta spel är en av många behallningar med boken. Qviberg ar den som får mest stryk, Hagströmer skildras ganska positivt generellt. Neurath får nog inte många intervjuer med Qviberg i framtiden. Samtidigt kan man undra om Sven skulle ha satt sig in mer i HQs verksamhet tidigare, han var ju trots allt största ägare i Öresund och HQ var ett betydande innehav. Detta belyser inte Neurath så mycket, hon kan nog få en intervju med Hagströmer?
8) H&Q sade ofta att alla deras innehav var till salu till ratt pris. De förhandlade med Swedbank, sedan med Robetson Stephens investmentbank och slutligen fusionsplan med Carnegie, nagot som visade sig vara valdigt viktigt. Qviberg var allstå redo att sälja banken tva gånger och fusionera den med Carnegie en gång. Det sist nämnda skedde ju nastan till sist och att man försökt tidigare gjorde att Carnegie kunde HQ-bank och vise versa. (Att Harlad Mix på Altor hade sommarstuga nära Mats hjälpte också till. Likaså att Hagströmer kände Tigerschiöldarna på Bure. Annars skulle Cranegies köp av HQs tillgångar antagligen aldrig kommit till).
9) En fungerande finansbransch måste ha starka och väldigt kunniga revisionsbyråer och en stark finansinspektion. Om inte revisorer fullt förstar komplicerade finansiella instrument kan de inte göra sitt jobb. KPMG hade kunskapen i detta fall (utomlands) men HQ bytte revisor inom organisationen för att klara sig ur en riktigt kritisk och jobbig granskning. En stark fristaende finansinspektion är ocksa oerhort viktig, denna del av marknaden med stora egon och mycket girighet kan inte självreglera (vad de en säger). Och jag tycket att finansinspektionen gjorde rätt som drog HQs tillstand, men de skulle varit mycket hårdare långt tidigare. Den riskfyllda tradingen pågick länge och finansinspektionen anade ugglor i mossen länge. Anledningen till att den nya HQ ledningen bara forväntade sig höga böter var att innan hade FI inte tagit i med krafttag. Jag tycker också det var ett korrekt beslut att staten (riskgälden) gick in och raddade Carnegie. Sammanhanget då var annorlunda och under den krisen kunde man inte låta Carnegie gå i konkurs givet vad som hänt i Lehman och att banker inte litade på varandra och därfor inte lånade ut pengar till varandra.
10) Slutligen något lättsammare. Mats Qviberg är sedan en lång tid ordförande i Svenska Bridgeforbundet och är en passionerad bridgespealre. Warren Buffet är ocksa en passionerad spelare av detta kortspel (spelar bl a med Bill Gates online). Det handlar om att anlysera sin hand. Tillsammans med en medspelare göra det bästa av denna hand och göra det svårt for de två motståndarna att göra det bästa av sin hand. Att investera i aktier är som detta. Qviberg har försakt att spela varje hand rätt. Olika tidpunkter ger olika möjligheter i olika bolag - man har olika kort på hand. Begränsingarna är där, Stockholmsbörsen, det bästa man kan göra ar att spela varje hand sa bra som möjligt. Sedan blir det en ny giv, världen förandras, och då far man spela den handen på bästa möjliga satt. Mats Qvibergs dåliga sidor kommer fram tyligt i Neuraths bok. Men han har också varit en fantastiskt framgångsrik investerare. Läs gärna denna lilla intervju (innan HQ-krashen) från Aktiespararen (Unga aktiesparana) 2007:
Stjärninvesteraren och Trädgardsmasteren Marts Qviberg
Men jag tänkte istället försöka mig på tio lärdomar eller reflektioner av denna bok:
1) Människor är komplexa, motsägelsefulla och ibland nyckfulla så också finansmän, företagsledare och investerare. Mats Qviberg är den som i Öresund ville ta minst risk, han var nog varit lite en ordningsman i bolaget på vissa sätt, slutförd examen på Handelshögskolan från ganska enkla förhållanden, svensk medelklass. Sven Hagströmers egna fondkommision var i väldigt dåligt skick när Qviberg och några andra kom in i bolaget. Han har varit slarvig med fakturor i sin privatekonomi ibland, slutförde inte sina studier på Stockholms Univesitet innan han började hos Wallenbergarna, han är adlig. Ändå är det Qviberg som ser genom fingrarna och tar all risker i tradingen på HQ bank. Hagströmer som är ansvarig för Avanza blir chockad när han får se insidan av HQ-bank i samband med krisen. Kanske var det Qvibergs bakgrund som stjärnmäklare på SEB och Carnegie som gjort honom van vid kortsiktig tradingverksamhet baserad på bonusar. Det var problem i flera år i tradingen innan FI drog in bankrättigheterna. Qviberg visste, stoppade huvudet i sanden som en struts och förhindrade negativ information till andra ägare i HQ-bank. Var det Qvibergs tävlingsinstinkt att HQ skulle slå Avanaza som gjorde honom att acceptera trading över egen bok till summor långt över vad som var rimligt givit det egna kapitalet? Och köpet av Glitnir i det läge som HQ befann sig i var också en märklig risktagning av Qviberg. Det var som han tog rikser med HQ-bank som han inte var i närheten av vid andra investeringar i Öresund.
2) Medias bild av ett företag utifrån är ofta väldigt annorlunda hur det ser ut på insidan. H&Q var älskade av affärsmedia, onelinerleverantörer av rang och väldigt framgångsrika. Neurtah ger en skildring av HQ-bank, det är naturlivis hennes bild baserat på intervjuer, besök, årstämmor och redovisningar, som inte är smickrande. Speciellt inte för Qviberg. Det har varit tufft att jobba på HQ-bank. Personalen har kunnat tjäna pengar via bonusar etc men det har också i många fall varit rädda för Mats, som utan att vara VD har lagt sig i verksamheten. Utåt har Mats charmat om hur det är på banken, innåt har han ofta varit en annan och arbetsmiljön för vissa direkt otrevlig. Men Qviberg har också gett stora möjligheter och stort fötroende till några individer och byggt en privatbank som var väldigt lönsam. Inget är svart och vitt.
3) Investmentbolag är tryggare än enskilda aktier eftersom de ger riskspridning. Det var inte roligt för de som hade stora investeringar i HQ-bank. Det förlorade i stort sett allt. För oss som inte ägde HQ-bank direkt utan istället via Öresund; vi klarade oss ganska bra till slut. HQ var bara en del av det bolagets tillgångar. Hur Creades och Öresund utvecklas får vi se men våra andra tillgångar är kvar, om Carnegie lyckas har vi kanske inte ens blivit skadade. H&Q brukade skriva i de gamla Öresunds årsredovisningar att aktier i bolaget var för änkor och faderslösa. Detta gällde dock inte vissa enskilda innehav som H&Q var storägare i.
4) De stora elefanterna klarar sig; Qviberg och Hagströmer sitter i massa styrelser och är storägare i bolagen kopplade till Öresund och Creades. König, Dahlbo och Craaford har så vitt jag vet inte haft den möjligen. Speciellt Dahlbo framstår, enligt Neuraths version, som ganska illa behandlad i denna soppa. Han var lojal, kompromissvillig och jobbade hårt för att HQ-bank skulle överleva. Qviberg blev enligt Neurtah ganska passiv och okonstruktiv vid krisen, flera andra personer var mer konstruktiva. Några av dessa fick sparken t ex Dahlbo.
5) H&Q hade avdelningar som få kunde första vad de gjorde, hur de tjänade sina pengar och vilka risker de tog. Deras tradingavdelning var närmast mystisk och Craaford et al hade ganska fria tyglar. Om riskerna ej clearades av riskansvarig, direktsamtal till Mats och klappat och klart - han var ibland inne och detaljstyrde och körde över ansvariga personer. Vinsterna från denna del av banken var naturligtvi kul ur ägarsynpunkt när de tickade in. Men vinster som man inte förstår vad de kommer ifrån skall man vara skeptisk mot också. Buffet har kallat derivat för financial weapons of mass destruction. I HQs fall skulle de verkligen stämma. Crafoord (och Qviberg) måste bl a ha ångrat positionen i tyska Dax indexet som skulle folja OMX i uppgången efter krisen men inte gjorde det inom en kortare tidsram. Det kostade en massa pengar att komma ur denna position.
6) SEB's roll för att HQ föll. Det svenska bankoligoplet är starkt. Jag måste erkänna att jag vid tiden för HQ-kraschen misstänkta att någon av storbankerna skulle kunna ha givit information till Finansinspektionen. (Från en tjänsteman som bytt över från HQ till någon av storbankerna t ex.) Det klart att de fyra stora är som hökar när de bevakar en uppstickare som HQ. Ett sätt att hantera bra uppstickare är att köpa upp dem och integrera dem i verksamheten och Swedbank köper enligt Neurath nästan banken vid ett tillfälle. SEB kanske skulle kunna ha hjälp HQ mot slutet. De hade juridiskt varit ett sorts garant för HQ bank. Det fanns enligt Neurath tillfällen på slutet när SEB förstod hur illa det stod och där de krävde högre räntor för lån och faktiskt ocksa tvinagde fram en stängning av tradingen. Detta när de kanske skulle kunnat givit en hjälpande hand genom att göra denna till en mer utdragen process och inte sa förlustbringande, men samtidogt kunde SEB förlora pengar på en HQkrasch. Men om man kommenterar och kritiserar t ex Investor som Mats Qviberg gjorde kan man nog inte vänta sig en hjälpande hand.
7) Näringslivsjournalister och deras förhallande till företagsledare och affärsman. De är tydligt hur Carolina Neurath känner av hur olika aktörer i denna härva forsöker att använda näringslivsjournalister för sina syften i medgang och motgang. Om man är för kritisk får man inga intervjuer. Detta spel är en av många behallningar med boken. Qviberg ar den som får mest stryk, Hagströmer skildras ganska positivt generellt. Neurath får nog inte många intervjuer med Qviberg i framtiden. Samtidigt kan man undra om Sven skulle ha satt sig in mer i HQs verksamhet tidigare, han var ju trots allt största ägare i Öresund och HQ var ett betydande innehav. Detta belyser inte Neurath så mycket, hon kan nog få en intervju med Hagströmer?
8) H&Q sade ofta att alla deras innehav var till salu till ratt pris. De förhandlade med Swedbank, sedan med Robetson Stephens investmentbank och slutligen fusionsplan med Carnegie, nagot som visade sig vara valdigt viktigt. Qviberg var allstå redo att sälja banken tva gånger och fusionera den med Carnegie en gång. Det sist nämnda skedde ju nastan till sist och att man försökt tidigare gjorde att Carnegie kunde HQ-bank och vise versa. (Att Harlad Mix på Altor hade sommarstuga nära Mats hjälpte också till. Likaså att Hagströmer kände Tigerschiöldarna på Bure. Annars skulle Cranegies köp av HQs tillgångar antagligen aldrig kommit till).
9) En fungerande finansbransch måste ha starka och väldigt kunniga revisionsbyråer och en stark finansinspektion. Om inte revisorer fullt förstar komplicerade finansiella instrument kan de inte göra sitt jobb. KPMG hade kunskapen i detta fall (utomlands) men HQ bytte revisor inom organisationen för att klara sig ur en riktigt kritisk och jobbig granskning. En stark fristaende finansinspektion är ocksa oerhort viktig, denna del av marknaden med stora egon och mycket girighet kan inte självreglera (vad de en säger). Och jag tycket att finansinspektionen gjorde rätt som drog HQs tillstand, men de skulle varit mycket hårdare långt tidigare. Den riskfyllda tradingen pågick länge och finansinspektionen anade ugglor i mossen länge. Anledningen till att den nya HQ ledningen bara forväntade sig höga böter var att innan hade FI inte tagit i med krafttag. Jag tycker också det var ett korrekt beslut att staten (riskgälden) gick in och raddade Carnegie. Sammanhanget då var annorlunda och under den krisen kunde man inte låta Carnegie gå i konkurs givet vad som hänt i Lehman och att banker inte litade på varandra och därfor inte lånade ut pengar till varandra.
10) Slutligen något lättsammare. Mats Qviberg är sedan en lång tid ordförande i Svenska Bridgeforbundet och är en passionerad bridgespealre. Warren Buffet är ocksa en passionerad spelare av detta kortspel (spelar bl a med Bill Gates online). Det handlar om att anlysera sin hand. Tillsammans med en medspelare göra det bästa av denna hand och göra det svårt for de två motståndarna att göra det bästa av sin hand. Att investera i aktier är som detta. Qviberg har försakt att spela varje hand rätt. Olika tidpunkter ger olika möjligheter i olika bolag - man har olika kort på hand. Begränsingarna är där, Stockholmsbörsen, det bästa man kan göra ar att spela varje hand sa bra som möjligt. Sedan blir det en ny giv, världen förandras, och då far man spela den handen på bästa möjliga satt. Mats Qvibergs dåliga sidor kommer fram tyligt i Neuraths bok. Men han har också varit en fantastiskt framgångsrik investerare. Läs gärna denna lilla intervju (innan HQ-krashen) från Aktiespararen (Unga aktiesparana) 2007:
Stjärninvesteraren och Trädgardsmasteren Marts Qviberg
torsdag 17 januari 2013
Att äga SCA
När man har följt SCA under en knapp tioårsperiod tror man knappt sina ögon när man ser något som jag läste idag:
Veckans Affärer pekar ut två köpvärda aktier i veckans nummer.
SCA har förvandlats till en konsumentjätte det senaste året, men det finns gott om potential kvar i lönsamhetsförbättringar och tillväxt på hygiensidan. Veckans Affärer fortsätter att rekommendera köp och sätter riktkursen till 175 kronor.
Cristoffer Stockman fick mig intressarad av SCA en gång i tiden och det mesta jag kan om det bolaget har jag lärt på hans blogg eller kanske fr a via Stockmans inlägg på gamla pratompengar (vilket fick mig att börja läsa SCAs årsredovisningar etc).
När jag för ca 7 - 8 år sedan började att läsa Graham, Buffet mm framstod SCA också som väldigt intressant. Det har ibland gått att få aktien till under eget kapital dock medräknat goodwill (under sent 2008 och tidigt 2009 betalade man bara ca 65% av eget kapital), P/e kring 10 ggr och dessutom har den långa serien av utdelningar (ökande sådana fram till finanskrisen) gjort aktien till en värdeinvesterarfavorit. Lägger du till långt över 2 miljoner hektar skog som har varit konstant lågt värderad i balansräkningen har du ett riktigt case.
Idag får du betala ca 148 kr för B-aktien vilket innebär att många av de värden som varit dolda under många år börjar att bli synliga. P/e är över 15.
Jag har ägt SCA på många sätt: indirekt via Öresund, Industrivärden, Traction, Lundbergs, Midway Holding. Direkt gick jag in 2008 vid två olika tillfällen; alldeles kring och strax under eget kapital, för tidigt skulle det visa sig men ändå väl under dagens kursnivåer. Idag betalar du nästan 1.8 ggr eget kapital.
När Hagströmer och Qviberg på 90-talet kom över Custos som var storägare i SCA, försökte de driva på en utveckling att stycka de gamla bolaget i tre delar (eller i vart fall i två). Skog, förpackning (där man ville ha strukturaffärer) och hygien. De ville att bolaget skulle sluta göra stora dyra investeringar i traditionella skogsföretagsnicher och rikta in sig på investeringar i det mer lönsamma hygienområdet. De stångade sina huvuden blodiga mot en mycket envis Sverker Martin Löf et al.
Nu i efterhand kan man se att herrarna H&Q var helt rätt ute. Men deras förslag var lite före sin tid. Nu är bolaget dock kvar som helhet men har gjort strukturaffärer i förpackningar och satsat pengar från försäljning i det mycket mer högavkastande och växande hygien. Man har också uppvärderat skogen.
Industrivärden har ju ägt SCA ett bra tag (om man säger så) och bolaget är ju insnärjt ordentligt i Handelsbanksfärens korsägande. SCA har t ex en ganska stor post Industrivärden på sin balansräkning. Jag såg att SCA nu utgör ca 14% av Indudstrivärdens substans.
Traction har gjort fina affärer de senaste åren, bl a i SCA. De tycker jag affärspressen har missat. De ägde bolgat redan för fem år sedan och lyckades öka kraftigt på kurser på 60 kr i krisen. Under 2009 hade man 1 Milijon SCA aktier, vilket var mycket för ett litet investmentbolag som hade marknadsvärde på cirkus dryga miljarden.Nu har man så sakterliga börjat sälja av sitt innehav till väldigt fin riskljusterad avkastning. Även lilla Midway Holding har ägt SCA från tid till annan.
Men jag kommer att ligga kvar i SCA. Bolaget har en hög värdering och vi får säkert en dipp snart, det tar tid att växa i den nya konsumentvaruvärderingskostymen. Vi är på ATH nu. Men hygiendelen växer fr a i Sydamerika, Östeuropa och Asien. Världsledande Tena inkontinensskydd i en värld med en allt större åldrande befolkning är t ex riktigt bra. Skogen finns där vilket ger stor trygghet och framtida användningsområden är många, bl a i gemensamma vindkraftparker på markerna. Bolaget är dessutom en stabil utdelare.
Men jag tycker det är anmärkningsvärt att VA rekommenderar köp på dessa nivåer. Att betala nästan dubbla egna kapitalet för ett bolag som avkastar väl under 10 % på eget kapital är saftigt. Men om hygiendelen fortsätter att växa ökar naturligtvis räntabiliteten, men skogen och de kapitalintensiva anläggningarna kommer att hålla tillbaka avkastningen en bra tid framöver. På riktigt lång sikt ser det dock bra ut och jag behåller.
Cristoffer Stockman fick mig intressarad av SCA en gång i tiden och det mesta jag kan om det bolaget har jag lärt på hans blogg eller kanske fr a via Stockmans inlägg på gamla pratompengar (vilket fick mig att börja läsa SCAs årsredovisningar etc).
När jag för ca 7 - 8 år sedan började att läsa Graham, Buffet mm framstod SCA också som väldigt intressant. Det har ibland gått att få aktien till under eget kapital dock medräknat goodwill (under sent 2008 och tidigt 2009 betalade man bara ca 65% av eget kapital), P/e kring 10 ggr och dessutom har den långa serien av utdelningar (ökande sådana fram till finanskrisen) gjort aktien till en värdeinvesterarfavorit. Lägger du till långt över 2 miljoner hektar skog som har varit konstant lågt värderad i balansräkningen har du ett riktigt case.
Idag får du betala ca 148 kr för B-aktien vilket innebär att många av de värden som varit dolda under många år börjar att bli synliga. P/e är över 15.
Jag har ägt SCA på många sätt: indirekt via Öresund, Industrivärden, Traction, Lundbergs, Midway Holding. Direkt gick jag in 2008 vid två olika tillfällen; alldeles kring och strax under eget kapital, för tidigt skulle det visa sig men ändå väl under dagens kursnivåer. Idag betalar du nästan 1.8 ggr eget kapital.
När Hagströmer och Qviberg på 90-talet kom över Custos som var storägare i SCA, försökte de driva på en utveckling att stycka de gamla bolaget i tre delar (eller i vart fall i två). Skog, förpackning (där man ville ha strukturaffärer) och hygien. De ville att bolaget skulle sluta göra stora dyra investeringar i traditionella skogsföretagsnicher och rikta in sig på investeringar i det mer lönsamma hygienområdet. De stångade sina huvuden blodiga mot en mycket envis Sverker Martin Löf et al.
Nu i efterhand kan man se att herrarna H&Q var helt rätt ute. Men deras förslag var lite före sin tid. Nu är bolaget dock kvar som helhet men har gjort strukturaffärer i förpackningar och satsat pengar från försäljning i det mycket mer högavkastande och växande hygien. Man har också uppvärderat skogen.
Industrivärden har ju ägt SCA ett bra tag (om man säger så) och bolaget är ju insnärjt ordentligt i Handelsbanksfärens korsägande. SCA har t ex en ganska stor post Industrivärden på sin balansräkning. Jag såg att SCA nu utgör ca 14% av Indudstrivärdens substans.
Traction har gjort fina affärer de senaste åren, bl a i SCA. De tycker jag affärspressen har missat. De ägde bolgat redan för fem år sedan och lyckades öka kraftigt på kurser på 60 kr i krisen. Under 2009 hade man 1 Milijon SCA aktier, vilket var mycket för ett litet investmentbolag som hade marknadsvärde på cirkus dryga miljarden.Nu har man så sakterliga börjat sälja av sitt innehav till väldigt fin riskljusterad avkastning. Även lilla Midway Holding har ägt SCA från tid till annan.
Men jag kommer att ligga kvar i SCA. Bolaget har en hög värdering och vi får säkert en dipp snart, det tar tid att växa i den nya konsumentvaruvärderingskostymen. Vi är på ATH nu. Men hygiendelen växer fr a i Sydamerika, Östeuropa och Asien. Världsledande Tena inkontinensskydd i en värld med en allt större åldrande befolkning är t ex riktigt bra. Skogen finns där vilket ger stor trygghet och framtida användningsområden är många, bl a i gemensamma vindkraftparker på markerna. Bolaget är dessutom en stabil utdelare.
Men jag tycker det är anmärkningsvärt att VA rekommenderar köp på dessa nivåer. Att betala nästan dubbla egna kapitalet för ett bolag som avkastar väl under 10 % på eget kapital är saftigt. Men om hygiendelen fortsätter att växa ökar naturligtvis räntabiliteten, men skogen och de kapitalintensiva anläggningarna kommer att hålla tillbaka avkastningen en bra tid framöver. På riktigt lång sikt ser det dock bra ut och jag behåller.
fredag 20 januari 2012
Öresundsoppan - ljummen mot Vostoksoppan
Öresund är ett av mina större innehav. Efter att ha ägnat lång tid på http://www.oresund.se/ började saker och ting att klarna angående splitten. Jag visste hur jag skulle göra, jag hoppas det var rätt...
Under våren, April, 2009 övertygade jag min far att också köpa Öresund. De var för billiga, men i mars var mitt aktieinvesteringskapital slut.
Nu ringe jag min far för att briefa honom om läget i Öresund, framförallt bakgrunden till splitten. Jag förklarade. Det blev tyst. Jag förklarade igen. Du får ringa min bank och förklara vad jag vill göra med inlösenrätter, Newco, öresund, 9 till 5 relationer etc - sa far. Det här är fär komplicerat för mig.
Detta är verkligen komplicerat. vad var det riktga värdet på inlösenrätterna? vad är det nya öresund värt? Vad är newco (goldcup på engelska) värt? Hur skall vi förhålla oss till substansrabatterna? Vilket bolag har mest intressanta bolag som innehav för framtiden? Vad händer med de gemensamägda bolagen?
Men kolla in följande artikel om Vostolk Nafta och Vostok Gas (röriga händelsen 2007) från 2008 i Aktiespararens deklarationsspecial:
Hur skall vi småsparare kunna hänga med i svängarna vid sådana här upplägg. H & Q har sagt att Öresund är för änkor och faderslösa. Det var inte lätt för alla dessa att agera rationellt med dessa inlösenrätter. Vad gjorde Pan Capital med sina aktier i öresund och inlösenrätter? De är aktörer som dessa som antagligen är vinnare på splitten. De har kunskap och resurser att utnyttja en speciell situation som denna.
Kunniga bloggare som Lundaluppen Lundaluppen Öresunds inlösen har hittar stategier för arbritageaffärer som utnyttjar dessa antagligen felprissatta inlösenrätter. När Öresund själva får gå ut och informera om att prissättningen antagligen är fel. Då har vi ett svårgenomträngligt upplägg som många antagligen missförstått.
Eller vad tycker ni?
Under våren, April, 2009 övertygade jag min far att också köpa Öresund. De var för billiga, men i mars var mitt aktieinvesteringskapital slut.
Nu ringe jag min far för att briefa honom om läget i Öresund, framförallt bakgrunden till splitten. Jag förklarade. Det blev tyst. Jag förklarade igen. Du får ringa min bank och förklara vad jag vill göra med inlösenrätter, Newco, öresund, 9 till 5 relationer etc - sa far. Det här är fär komplicerat för mig.
Detta är verkligen komplicerat. vad var det riktga värdet på inlösenrätterna? vad är det nya öresund värt? Vad är newco (goldcup på engelska) värt? Hur skall vi förhålla oss till substansrabatterna? Vilket bolag har mest intressanta bolag som innehav för framtiden? Vad händer med de gemensamägda bolagen?
Men kolla in följande artikel om Vostolk Nafta och Vostok Gas (röriga händelsen 2007) från 2008 i Aktiespararens deklarationsspecial:
När Vostok Nafta bytte namn till Vostok Gas och knoppade av Vostok Nafta blev det rörigt för aktieägarna. Och inte blir det mindre rörigt när transaktionerna ska deklareras. Här finns i alla fall en vägledning. I år blev det lite rörigt för aktieägarna i Vostok Gas, med både namnändring och avknoppningar. En extra bolagsstämma i Vostok Nafta Investment beslutade den 24 maj 2007 om att ändra bolagsnamnet till Vostok Gas och att genomföra en aktiesplitt 2:1, kombinerad med tvingande inlösen.
Aktiesplitten på 2:1 med tvingande inlösen innebar en aktieuppdelning varvid de som på avstämningsdagen den 29 maj 2007 var aktieägare (innehavare av depåbevis) i Vostok Gas för varje innehavt depåbevis i Vostok Gas erhöll ett ordinarie depåbevis och ett inlösendepåbevis. Handel med inlösendepåbevis kunde ske på Stockholmsbörsen under perioden 30 maj—8 juni 2007, varefter bevisen automatiskt löstes in mot likvid i form av teckningsoptioner i Vostok Nafta Investment Ltd (Vostok Nafta).
Skatteverket har meddelat att av anskaffningsutgiften för ett ursprungligt depåbevis i Vostok Gas (före detta Vostok Nafta) bör 88 procent hänföras till kvarvarande depåbevis och 12 procent till inlösendepåbeviset. Varje inlösendepåbevis i Vostok Gas som lösts in mot likvid i form av en teckningsoption i Vostok Nafta Investment bör anses avyttrad för 46,70 kronor. Varje teckningsoption i Vostok Nafta Investment Ltd som erhållits genom inlösen bör anses anskaffad för 46,70 kronor. Exempel: Om anskaffningsutgiften för ett depåbevis i Vostok Gas var 100 kronor ska 12 kronor (100 x 0,12) hänföras till inlösendepåbeviset och 88 kronor till kvarvarande depåbevis. Löses inlösen-depåbeviset in uppkommer en kapitalvinst på 34,70 kronor (46,70 – 12). Aktiespararna Deklarations special Vostok Nafta/GasSjälv är jag ägare i Vostok nafta på senare tid. Så jag agerade inte på ovan. Skatteverket skrev följande instruktioner: Skatteverket Vostok Nafta Vostok Gas
Hur skall vi småsparare kunna hänga med i svängarna vid sådana här upplägg. H & Q har sagt att Öresund är för änkor och faderslösa. Det var inte lätt för alla dessa att agera rationellt med dessa inlösenrätter. Vad gjorde Pan Capital med sina aktier i öresund och inlösenrätter? De är aktörer som dessa som antagligen är vinnare på splitten. De har kunskap och resurser att utnyttja en speciell situation som denna.
Kunniga bloggare som Lundaluppen Lundaluppen Öresunds inlösen har hittar stategier för arbritageaffärer som utnyttjar dessa antagligen felprissatta inlösenrätter. När Öresund själva får gå ut och informera om att prissättningen antagligen är fel. Då har vi ett svårgenomträngligt upplägg som många antagligen missförstått.
Eller vad tycker ni?
onsdag 28 december 2011
öresund vs. "newco"
Jag har ägt öresund ganska länge nu, men inte tillräckligt länge för att ha fatt riktigt bra avkastning. Det är ett av mina större innehav. Jag har mer varit med om hela det snopna slutet. Men jag har läst alla deras föredömliga arsredivisningar sedan start. Iakttagit och förundrats över alla kaniner de har trollat fram ut hatten. Som när Gardell var chef för Custos. Trakigt att det skulle sluta med HQ kraschen. Men Hagströmer (H) och Qviberg (Q) har ocksa utvecklats at olika hall oavsett HQ-affàren. Qviberg gillar, förenklat, ganska stabila bolag med mycket reell substans som t ex fabege och skistar. Mer av förvaltande. Konstigt kanske att riskerna togs i hans bank: HQ.
H gillar, om vi förenklar, kanske mer entrepenörsbolag som Avanza och att omvandla mindre bolag som Haldex, eller kanske Note. Verkar vilja vara mer aktiv än förvaltande.
Ni kan tro att det gamla näringslivsetablissemanget kände skadeglädje när finansinspektionen gjorde mos av utmanarbanken HQ. Wallenbergarnas bank var för systemviktig för att krascha i början av 90-talet. Vi har nu ett än mer befäst bankoligopol i Sverige. Därmed inte sagt att inte HQ gjorde bort sig. För de gjorde dom.
Vi börjar nu skönja de nya lagen, speciellt ett av dem. Manga skriver kritiskt att kostnaderna kommer att ga upp med dubbla förvaltning. Visst. Manga skriver ocksa att H och Q är de som tjänar mest pa uppdelningen. Visst. De samäger ocksa en del bolag, vilket eventuellt kan leda till problem.
Men tror ni inte att dessa bada herrar enskildt vill visa marknaden att de kan förvalta pengar bättre än den andre? Det blir ett race, även om de naturligtvis kommer att spela ner detta. Jag kommer gladeligen att bli aktieägare i bada efter delningen, pa det sätt som det är konstrurerat.
Lag Mats Qviberg, öresund:
Laila Freivalds (intressant), Marcus Storch (begavad), Magnus Dybeck, Johan Qviberg och bolagets tillträdande VD Fredrik Grevelius. Notera att det är Civ Ing. Magnus Dybeck (född 77) som företräder Dybeckarna.
Öresund ca 41% av gamla öresund efter inlösen (Siffror fran pressmeddelande 11/16)
Substansvärde Mkr a) Antal aktier Marknads-värde Andel av portföljen
Fabege 10 793 144 606,0 25,7 %
Bilia 4 613 080 439,4 18,6 %
SkiStar 3 649 447 343,0 14,5 %
Övriga noterade värdepapper 241,9 10,3 %
Carnegie b), c) 332,1 14,1 %
Klarna c) 154,5 6,6 %
Övriga onoterade värdepapper 91,5 3,9 %
Kassa netto d) 149,4 6,3 % (Denna kan vara större efter Klarna affären)
Summa 2 358 Mkr
Lag Hagströmer Newco:
VD Stefan Charette. Mer vet jag inte. Kommer nagon av Bonnier, Ekman, Caneman, Josephsson eller Nachmanson fran gamla öresund styrelsen att ansluta? Richard Båge kanske ansluter. De sitter i styrelsen av Insplanet tillsammans.
"Newco" (59% av gamla öresund)
Substansvärde Mkr a) Antal aktier Marknads-värde Andel av portföljen (baserat pa pressmeddelande 16/11/2011)
Substansvärde Mkr a) Antal aktier Marknads-värde Andel av portföljen
Avanza 5 969 854 1 041,7 30,6 %
Concentric 5 780 061 231,2 6,8 %
Haldex 5 802 625 162,5 4,8 %
Bilia 1 600 000 152,4 4,5 %
Övriga noterade värdepapper 570,0 16,8 %
Carnegie b), c) 477,9 14,0 %
Klarna c) 222,3 6,5 % (Mindre efter afffär)
Övriga onoterade värdepapper 291,9 8,6 %
Kassa netto d) 251,6 7,4 % (Mer efter Klarna affär)
Summa 3402MKr.
Jag är optimist. Jag tror bada dessa bolag slar index över tid! De kommer att komplettera varandra väl.
H gillar, om vi förenklar, kanske mer entrepenörsbolag som Avanza och att omvandla mindre bolag som Haldex, eller kanske Note. Verkar vilja vara mer aktiv än förvaltande.
Ni kan tro att det gamla näringslivsetablissemanget kände skadeglädje när finansinspektionen gjorde mos av utmanarbanken HQ. Wallenbergarnas bank var för systemviktig för att krascha i början av 90-talet. Vi har nu ett än mer befäst bankoligopol i Sverige. Därmed inte sagt att inte HQ gjorde bort sig. För de gjorde dom.
Vi börjar nu skönja de nya lagen, speciellt ett av dem. Manga skriver kritiskt att kostnaderna kommer att ga upp med dubbla förvaltning. Visst. Manga skriver ocksa att H och Q är de som tjänar mest pa uppdelningen. Visst. De samäger ocksa en del bolag, vilket eventuellt kan leda till problem.
Men tror ni inte att dessa bada herrar enskildt vill visa marknaden att de kan förvalta pengar bättre än den andre? Det blir ett race, även om de naturligtvis kommer att spela ner detta. Jag kommer gladeligen att bli aktieägare i bada efter delningen, pa det sätt som det är konstrurerat.
Lag Mats Qviberg, öresund:
Laila Freivalds (intressant), Marcus Storch (begavad), Magnus Dybeck, Johan Qviberg och bolagets tillträdande VD Fredrik Grevelius. Notera att det är Civ Ing. Magnus Dybeck (född 77) som företräder Dybeckarna.
Öresund ca 41% av gamla öresund efter inlösen (Siffror fran pressmeddelande 11/16)
Substansvärde Mkr a) Antal aktier Marknads-värde Andel av portföljen
Fabege 10 793 144 606,0 25,7 %
Bilia 4 613 080 439,4 18,6 %
SkiStar 3 649 447 343,0 14,5 %
Övriga noterade värdepapper 241,9 10,3 %
Carnegie b), c) 332,1 14,1 %
Klarna c) 154,5 6,6 %
Övriga onoterade värdepapper 91,5 3,9 %
Kassa netto d) 149,4 6,3 % (Denna kan vara större efter Klarna affären)
Summa 2 358 Mkr
Lag Hagströmer Newco:
VD Stefan Charette. Mer vet jag inte. Kommer nagon av Bonnier, Ekman, Caneman, Josephsson eller Nachmanson fran gamla öresund styrelsen att ansluta? Richard Båge kanske ansluter. De sitter i styrelsen av Insplanet tillsammans.
"Newco" (59% av gamla öresund)
Substansvärde Mkr a) Antal aktier Marknads-värde Andel av portföljen (baserat pa pressmeddelande 16/11/2011)
Substansvärde Mkr a) Antal aktier Marknads-värde Andel av portföljen
Avanza 5 969 854 1 041,7 30,6 %
Concentric 5 780 061 231,2 6,8 %
Haldex 5 802 625 162,5 4,8 %
Bilia 1 600 000 152,4 4,5 %
Övriga noterade värdepapper 570,0 16,8 %
Carnegie b), c) 477,9 14,0 %
Klarna c) 222,3 6,5 % (Mindre efter afffär)
Övriga onoterade värdepapper 291,9 8,6 %
Kassa netto d) 251,6 7,4 % (Mer efter Klarna affär)
| Summa | 3 402 | 100,0 % |
| Summa | 3 402 | 100,0 % |
Jag är optimist. Jag tror bada dessa bolag slar index över tid! De kommer att komplettera varandra väl.
måndag 6 juni 2011
öresund ömsar skinn
De senaste aren har öresund gjort stora ändringar. Utrensats har stora bolag som Investor, Industrivärden, ABB, AstraZeneca, Ericsson mm.
Istället har man gjort onoterade investeringar som Global batterier, Klarna, Acne och nu senast USports (skall öppna 20 stor a megasportaffàrer i Sverige). Carnegie utgör den största onoterade investeringen med ca 13.5% av substansvärdet - men orsaken till denna är av annan natur, som ni alla vet.
Vidare har man fokuserat pa mindre omstruktureringscase över börsen som Haldex, Bilia, Note och nu senast köpet av ca 4 miljoner aktier i Transcom. Haldex och Bilia farmstar som särskildt lyckade case pa sistonde.
En tredje är snabbväxande bolag som man varit med att startat själv eller kommit in tidigt i som Avanza och eWork Scandinavia. Avanza utgör nu 1 av 5 kronor av substansvärdet. Ungefär som SHB i Industrivärdens portfölj.
Slutligen har vi de fastighetsorienterade aktierna som Skistar och Fabege. Men här har dock Klövern akt ut som jag skrev i mitt förra inlägg, vilket minskar vikten av denna grupp lite. 60 - 70 miljoner av pengar fran den försäljningen har nu gatt in i omstruktureringscaset Transcom.
Riskprofilen har ändrats pa innehaven men man är mer aktiv i de bolag man engagerar sig i sa det behöver inte innebära högre risk.
Istället har man gjort onoterade investeringar som Global batterier, Klarna, Acne och nu senast USports (skall öppna 20 stor a megasportaffàrer i Sverige). Carnegie utgör den största onoterade investeringen med ca 13.5% av substansvärdet - men orsaken till denna är av annan natur, som ni alla vet.
Vidare har man fokuserat pa mindre omstruktureringscase över börsen som Haldex, Bilia, Note och nu senast köpet av ca 4 miljoner aktier i Transcom. Haldex och Bilia farmstar som särskildt lyckade case pa sistonde.
En tredje är snabbväxande bolag som man varit med att startat själv eller kommit in tidigt i som Avanza och eWork Scandinavia. Avanza utgör nu 1 av 5 kronor av substansvärdet. Ungefär som SHB i Industrivärdens portfölj.
Slutligen har vi de fastighetsorienterade aktierna som Skistar och Fabege. Men här har dock Klövern akt ut som jag skrev i mitt förra inlägg, vilket minskar vikten av denna grupp lite. 60 - 70 miljoner av pengar fran den försäljningen har nu gatt in i omstruktureringscaset Transcom.
Riskprofilen har ändrats pa innehaven men man är mer aktiv i de bolag man engagerar sig i sa det behöver inte innebära högre risk.
lördag 2 april 2011
Först Öresund, exit Dahlbo, nu Berkshire Hathaway, exit Sokol.
Sedan Mars 2009 har jag gjort - i det stora hela - endast kosmetiska förändringar i min portfölj. Både min långa och korta portfölj har gått mycket bra under denna tid - liksom börser i världen generellt och kanske Stockholmsbörsen i synnerhet.
Ett av mina största innehav Öresund har herrarna H & Q som största ägare och investeringsmatadorer. De har varit oerhört framgångsrika över ett par decennier. HQ-bank debaclet är ett av deras få större undantag. Det slutade med att kronprinsen Dahlbo fick gå. Andra investerinagr var dock mycket lyckade för Öresund under 2010.
Nu är det ett annat stort innehav Berkshire Hathaway som har en mindre kris. Motsvarigheten, nåja, till Stefan Dahlbo i Berkshire Hathway, David Sokol, har fått sparken i dagarna. Den av många tippade eftertädare till Buffet - och Munger - om huvudansvarig för BKR's investeringar. (Buffet och den något äldre Munger, Qviberg och den något äldre Hagströmer - endast ytliga likheter?)
Sokol köpte 96,000 Lubrizol aktier i Januari, mindre än två veckor innan han rekommenderade Berkshire att köpa ut detta bolag från börsen (Han hade fått tipset av Citigroup att detta var ett intressant bolag för BKR). Berkshire H kom överrens att köpa hela bolaget för 9 Miljarder USD (Till premium mot aktiekurs under denna tid) Sokol tjänade uppskattningsvis 3 Miljoner USD på affären.
Buffett har litat på Sokol, 54 år, som städgumma och comming man i mer än 10 år. Han var t ex en oerhört duktig manager på den nästan helägda utilityn Mid American Energy, genomförde affären med BYD i Kina och han blev satt att vända på NetJets (Berkshires privatjet-uthyrningsbolag).
Gör Sokol-soppan att Buffet och Munger kommer att bli kvar ännu en tid? Jag tror det.
Gör HQ-soppan att Qviberg och Hagströmer kommer att vara kvar längre än de tänkt sig? Det hoppas och tror jag.
Ett av mina största innehav Öresund har herrarna H & Q som största ägare och investeringsmatadorer. De har varit oerhört framgångsrika över ett par decennier. HQ-bank debaclet är ett av deras få större undantag. Det slutade med att kronprinsen Dahlbo fick gå. Andra investerinagr var dock mycket lyckade för Öresund under 2010.
Nu är det ett annat stort innehav Berkshire Hathaway som har en mindre kris. Motsvarigheten, nåja, till Stefan Dahlbo i Berkshire Hathway, David Sokol, har fått sparken i dagarna. Den av många tippade eftertädare till Buffet - och Munger - om huvudansvarig för BKR's investeringar. (Buffet och den något äldre Munger, Qviberg och den något äldre Hagströmer - endast ytliga likheter?)
Sokol köpte 96,000 Lubrizol aktier i Januari, mindre än två veckor innan han rekommenderade Berkshire att köpa ut detta bolag från börsen (Han hade fått tipset av Citigroup att detta var ett intressant bolag för BKR). Berkshire H kom överrens att köpa hela bolaget för 9 Miljarder USD (Till premium mot aktiekurs under denna tid) Sokol tjänade uppskattningsvis 3 Miljoner USD på affären.
Buffett har litat på Sokol, 54 år, som städgumma och comming man i mer än 10 år. Han var t ex en oerhört duktig manager på den nästan helägda utilityn Mid American Energy, genomförde affären med BYD i Kina och han blev satt att vända på NetJets (Berkshires privatjet-uthyrningsbolag).
Gör Sokol-soppan att Buffet och Munger kommer att bli kvar ännu en tid? Jag tror det.
Gör HQ-soppan att Qviberg och Hagströmer kommer att vara kvar längre än de tänkt sig? Det hoppas och tror jag.
söndag 5 september 2010
Överaskande bra deal för Öresund
Carnegie köpte HQ Fonder för drygt 850 miljoner kronor, vilket är ett överpris, direkt från Öresund. Och löste samtidigt personalen på HQ:s konvertibellån på runt 250 miljoner kronor. Totalt alltså 1,1 miljarder kronor. HQ bank kostade ingenting. Men egentligen betalade man några hundra miljoner för HQ bank, då 850 miljoner i dagsläget naturligtvis är alldeles för mycket för HQ fonder. Men det var den summan som Öresund köpte fonderna från HQ bank så att de skulle slippa en hastig nyemission.
Vad fick då Öresund ut av detta?
Öresund erhåller konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i det sammanslagna Carnegie och HQ Bank i betalning för HQ Fonder. Konvertibla preferensaktier i Carnegie med rätt till konvertering till stamaktier motsvarande 9,9 procent av aktierna i Carnegie. Konvertibla skuldebrev som kan konverteras till motsvarande 7,6 procent av aktierna i Carnegie. I mitt ganska nyskriva inlägg om Bure finnar jag att hela Carnegie kanske i runda slängar är värt 5 -6 Miljarder. http://riskminimeraren.blogspot.com/2010/08/finns-det-varden-i-bure.html
Om vi lägger till en miljard för HQ fonder och bank i sin nuvarande form hamnar vi, lågt räknat, på drygt 6 miljarder för hela bolaget. 17,5% av 6 miljarder är drygt en 1 miljard. Öresunds marknadsvärde på Avanza är 1.2 Miljarder och det är överlägset det största innehavet vid senaste substansrapporten (för några dagar sedan). Ägardelen i det nya Carnegie skulle således bli det näst största innehavet. Bilia med ca 670 miljoner skulle vara tredje innehavet i storlek.
Samtidigt innebar affären att Öresund fick ta en förlust på 353 miljoner kronor på preferensaktier och förlagslån utställda till HQ Bank. Ren kapitalförstöring, som Hagströmer utryckte sig...
Men det nya Carnegie är inte noterat så vi vet inte vilket värde marknaden skulle ge bolaget. Jag har räknat lågt i min värdering av Carnegie i mitt inlägg om Bure. Det verkar som att Altor och Bure har varit ganska schyssta mot sina finansmatadorvänner givet den värdering det gett sitt bolag när HQfonder etc omvandlades till konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i dert nya CarnegieHQ. Jag tror att marknaden skulle värdera Carnegie mycket högre om det skulle varit börsnoterat än vad som framkommit i denna deal. Samtidigt är HQ, i normalt slag utan amoklöpande tradingavdelning, och Carnegie en perfekt match. Innan HQs kris hade det varit en klockren win-win och Carnegie hade mycket riktigt räknat pa HQbank.
Och om 5 ar när finanskrisen har lagt sig tror jag att denna deal, givet den prekära situationen Hagströmer & Qviberg befann sig i, kommer att framsta som riktigt bra. Det nya CarnegieHQ kan da vara börsnoterat och att äga 17.5% av det bolaget kan framsta som mycket bra för öresund.
Rättelse: Cristoffer Stockman har pekat ut ett viktigt fel i detta inlägg. Öresund får konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i Carnegie Investment Bank (CIB). Dett innebär att Carneige Asset Managment (CAM) är lämnat utanför affären (liksom Max Mattheissen). Därför blir situationen inte riktigt lika gynnsam för Öresund.
Jag beräknar värdet på CIB till 3.5 miljarder i min Bureanalys, detta plus ca miljard för HQ bank och fonder blir ca 4.5 miljarder. 17.5 % av 4.5 miljarder blir ca 790 miljoner kr. Detta skulle fortfarande göra CIBHQ till Öresunds näst största innehav. Det skall bli intressant hur länge CAM kan bli lämnat utanför detta bolag. Altor och Bure kanske säljer Max Matthiessen vidare och låter Öresund köpa in sig i CAM så att det kan komma med i det gemensamma bolaget. Om Öresund då måste betala lika dyrt som Carnegie fick för HQfonder så blir det dyrt för Öresund. Fortfarande gäller dock oklarheter hur mycket CIBHQbankfonder är värt då det inte är marknadsnoterat.
Som avslutning delägarskapet på 17,5 procent av Carnegie värderar Öresund till 850 miljoner kronor. Det värderar Carnegie Investment bank + HQbankfonder till till cirka 4,9 miljarder kronor. Nästan en halv miljard mer än min höftade värdering. Det är denna värdering vi kommer att se i öresunds delarsrapport inom en nära framtid.
Vad fick då Öresund ut av detta?
Öresund erhåller konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i det sammanslagna Carnegie och HQ Bank i betalning för HQ Fonder. Konvertibla preferensaktier i Carnegie med rätt till konvertering till stamaktier motsvarande 9,9 procent av aktierna i Carnegie. Konvertibla skuldebrev som kan konverteras till motsvarande 7,6 procent av aktierna i Carnegie. I mitt ganska nyskriva inlägg om Bure finnar jag att hela Carnegie kanske i runda slängar är värt 5 -6 Miljarder. http://riskminimeraren.blogspot.com/2010/08/finns-det-varden-i-bure.html
Om vi lägger till en miljard för HQ fonder och bank i sin nuvarande form hamnar vi, lågt räknat, på drygt 6 miljarder för hela bolaget. 17,5% av 6 miljarder är drygt en 1 miljard. Öresunds marknadsvärde på Avanza är 1.2 Miljarder och det är överlägset det största innehavet vid senaste substansrapporten (för några dagar sedan). Ägardelen i det nya Carnegie skulle således bli det näst största innehavet. Bilia med ca 670 miljoner skulle vara tredje innehavet i storlek.
Samtidigt innebar affären att Öresund fick ta en förlust på 353 miljoner kronor på preferensaktier och förlagslån utställda till HQ Bank. Ren kapitalförstöring, som Hagströmer utryckte sig...
Men det nya Carnegie är inte noterat så vi vet inte vilket värde marknaden skulle ge bolaget. Jag har räknat lågt i min värdering av Carnegie i mitt inlägg om Bure. Det verkar som att Altor och Bure har varit ganska schyssta mot sina finansmatadorvänner givet den värdering det gett sitt bolag när HQfonder etc omvandlades till konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i dert nya CarnegieHQ. Jag tror att marknaden skulle värdera Carnegie mycket högre om det skulle varit börsnoterat än vad som framkommit i denna deal. Samtidigt är HQ, i normalt slag utan amoklöpande tradingavdelning, och Carnegie en perfekt match. Innan HQs kris hade det varit en klockren win-win och Carnegie hade mycket riktigt räknat pa HQbank.
Och om 5 ar när finanskrisen har lagt sig tror jag att denna deal, givet den prekära situationen Hagströmer & Qviberg befann sig i, kommer att framsta som riktigt bra. Det nya CarnegieHQ kan da vara börsnoterat och att äga 17.5% av det bolaget kan framsta som mycket bra för öresund.
Rättelse: Cristoffer Stockman har pekat ut ett viktigt fel i detta inlägg. Öresund får konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i Carnegie Investment Bank (CIB). Dett innebär att Carneige Asset Managment (CAM) är lämnat utanför affären (liksom Max Mattheissen). Därför blir situationen inte riktigt lika gynnsam för Öresund.
Jag beräknar värdet på CIB till 3.5 miljarder i min Bureanalys, detta plus ca miljard för HQ bank och fonder blir ca 4.5 miljarder. 17.5 % av 4.5 miljarder blir ca 790 miljoner kr. Detta skulle fortfarande göra CIBHQ till Öresunds näst största innehav. Det skall bli intressant hur länge CAM kan bli lämnat utanför detta bolag. Altor och Bure kanske säljer Max Matthiessen vidare och låter Öresund köpa in sig i CAM så att det kan komma med i det gemensamma bolaget. Om Öresund då måste betala lika dyrt som Carnegie fick för HQfonder så blir det dyrt för Öresund. Fortfarande gäller dock oklarheter hur mycket CIBHQbankfonder är värt då det inte är marknadsnoterat.
Som avslutning delägarskapet på 17,5 procent av Carnegie värderar Öresund till 850 miljoner kronor. Det värderar Carnegie Investment bank + HQbankfonder till till cirka 4,9 miljarder kronor. Nästan en halv miljard mer än min höftade värdering. Det är denna värdering vi kommer att se i öresunds delarsrapport inom en nära framtid.
måndag 30 augusti 2010
HQ och Öresund - i ett större perspektiv har herrarna H&Q gjort det bra
Jag har aldrig ägt aktier direkt i HQ, men Öresund är ett av mina större innhav. Öresund utgjorde ca 10% av min portfölj innan HQ soppan och är ett av mina allra största innehav. För varje 100kkr som jag har investerat är således 10kkr i Öresund. I samband med Finansinspektionens ingripande och likvidationsförfarandet i HQ är nu mitt Öresund innehav kanske värt ca 8 kkr. Min portfölj har alltså gått ner ca 2% p g a denna historia. Under krisen slutet 08 och början 09 ökade jag kraftig i Öresund till ca 68 kr i snitt. I dag efter raset är kursen 96 kr och substansen kring 110kr. Vad HQ fonder kan vara värt och om det blir något kvar efter likvidationen gör det svårt att säga något säkert.
Jag har fortfarande mycket stort förtroende för herrararna H&Q. Det har varit fantastiska börsmatadorer och samtidigt sanna entrepenörer i och med HQ och Avanza. När man bygger upp rörelser som HQ bank innebär det ett risktagande. Dessutom är man som entrepenör underdog. Statsmakterna försvara gärna de stora spelarna i bankoligopolet Swedbank, Nordea, SEB och SHB (det behövs aldrig i det fallet) när det är finanskris. Men i det här fallet tolkade man lagen på ett så hårt sätt som möjligt och därmed är HQ bank under likvidation, dock ej HQ AB. HQ bank är en liten spelare som inte betyder mycket för det finansiella systemets fungerande eller inte - därför kan finansinspektionen agera så här.
Om det skulle bli så att Öresund kommer att vara kvar som helägare till HQ fonder om något år så är man tillbaka där man var för em 5 - 6 år sedan innan HQ blev en bank, men Avanza har under den tiden tagit sparmarknaden med storm. Med ett skadskjutit HQ-fonder och ett frisk Avanza har Öresund fortfarande två fina egenhändigt skapade finansinvesteringar. Det var klokt av Avanza att avstå från att försöka ta över HQ bank.
För er som inte håller med mig råder jag er att läsa Öresunds årsredovisninagr från 1995 till 2005. Vad H&Q gjorde under dessa år saknar motstycke i svensk fiananshistoria. Ur hatten från ett sovande Custos trollades det fram kanin efter kanin. Sedan in i bl a fastigheter under IT-bubblans slut vilket var lysande under en bra bit av 00-talet. Allt med relativt låg risk.
Hela soppan visar igen vikten av en diversifierad portfölj.
Jag har fortfarande mycket stort förtroende för herrararna H&Q. Det har varit fantastiska börsmatadorer och samtidigt sanna entrepenörer i och med HQ och Avanza. När man bygger upp rörelser som HQ bank innebär det ett risktagande. Dessutom är man som entrepenör underdog. Statsmakterna försvara gärna de stora spelarna i bankoligopolet Swedbank, Nordea, SEB och SHB (det behövs aldrig i det fallet) när det är finanskris. Men i det här fallet tolkade man lagen på ett så hårt sätt som möjligt och därmed är HQ bank under likvidation, dock ej HQ AB. HQ bank är en liten spelare som inte betyder mycket för det finansiella systemets fungerande eller inte - därför kan finansinspektionen agera så här.
Om det skulle bli så att Öresund kommer att vara kvar som helägare till HQ fonder om något år så är man tillbaka där man var för em 5 - 6 år sedan innan HQ blev en bank, men Avanza har under den tiden tagit sparmarknaden med storm. Med ett skadskjutit HQ-fonder och ett frisk Avanza har Öresund fortfarande två fina egenhändigt skapade finansinvesteringar. Det var klokt av Avanza att avstå från att försöka ta över HQ bank.
För er som inte håller med mig råder jag er att läsa Öresunds årsredovisninagr från 1995 till 2005. Vad H&Q gjorde under dessa år saknar motstycke i svensk fiananshistoria. Ur hatten från ett sovande Custos trollades det fram kanin efter kanin. Sedan in i bl a fastigheter under IT-bubblans slut vilket var lysande under en bra bit av 00-talet. Allt med relativt låg risk.
Hela soppan visar igen vikten av en diversifierad portfölj.
tisdag 29 december 2009
Ericsson - ett företag utsatt för hård konkurrens, prisvärd aktie?
I januari 2008 startade jag en tråd på nya PoP om Ericsson, som jag då tyckte vad fundamentalt för lågt värderad. Och där ledning och bolag var ratat. Det följande är inspirerat av detta grundinlägg och tråd på PoP:
http://www.pratompengar.se/viewtopic.php?t=200&start=0&postdays=0&postorder=asc&highlight=
Jag gick tillbaka och tittade på min analys och mina uppföljande inlägg på PoP och vidareutvecklade, modiefierade denna på ganska många olika punkter. Bland annat var jag fel ute för 2 år sedan vad gäller SonyEricsson. Jag såg då SonyEricsson som ett guldägg, men de är nu riktigt illa ute. Dock har faktiskt Ericssons aktie sedan Jan 2008 gått något bättre än index. Detta eftersom aktien sjönk som en sten redan under senare delen av 2007. När jag rekommenderade aktien i Januari 2008 fanns det därför värden i aktien i förhållande till priset.
På senare tid har det haglat sälj rekar för Ericsson. Jag ser dock ett starkt argument till att Ericsson är potentiellt undervärderat idag - balansräkningen. Endast ca 40 av 270 miljarder i tillgångar är goodwill och immateriella tillgångar. Inte mycket luft där endast ca 15% Vidare är de kortsiktiga placeringarna och kassan väsentligt större än de långsiktiga skulderna skulderna. (80 miljarder mot 47). Kundfodringar och övriga kortsiktiga fordingar är lika stora som de kortsiktiga skulderna ca 80 miljarder. Det finns också finansiella tillgångar i andelar i Sony Ericsson etc för flera miljarder. Räntebärande skulder är således ca 47miljarder och nettokassan är ca 33 miljarder.
Ericsson är ett av de mest genomanalyserade på börsen. Ett flertal analytiker följer nästan enbart Ericsson. Men det viktigaste argumentet mot att äga aktier i teknikföretag som Ericsson är att man skall undvika att placera sina pengar i bolag som man inte begriper sig på. Buffet och Munger har blivit rika på att inte äga denna typ av aktier. Och hur många kan säga, som inte är Civilingenjörer i elektroteknik eller datateknik, att det begriper vad de är Ericsson, Cisco, Intel etc egentligen gör. Detta är mycket svårförståelig materia, åtminstonde för mig. Och paradigmskiften inträffar - hela tiden - och då kan Ericsson komma helt fel. SonyEricsson har t ex delvis missat ett paradigm som Apple skapade för mobiltelefoner. Mobilt internet är ockås lika ett omfattande teknikskifte - paradigmskifte - som kommer att få mycket långtgående konsekvenser för företagen i denna hightech bransch. Kinesiska Huawei leder mobilt internet revolutionen.
Läser man på Ericsson historia så slås man av att Ericsson har hamnat i kris många gånger under 1900-talet. Och alltid klarat sig. . Detta beroende på långsiktiga ägare under större delen av denna tid (Investor och Industrivärden). Det har också haft perioder av sanslös framgång. Två kriser på mindre än 10 år inte bra.
Är denna slogan sann idag i slutet på 2009?
Här är Ericsson i bullet points:
Under början av 2009 sålde jag mitt innehav i Ericsson för att delfinansiera mitt dubblande av aktier i Industrivärden. På så sätt kom jag över Ericsson med rabatt. Det var så här i efterhand helt riktigt, även om det kostade i courtage. Eftersom Industrivärden blev ett av mina tyngre innehav, och Investor är ett betydligt innehav för mig känns det onödigt att direktäga Ericsson. Men jag skulle hellre öka i Investor idag än att köpa Ericsson. I Investor får jag många lågt värderade aktier, ur olika perspektiv och av olika skäl; Astra, Ericsson, ABB och SEB. Astra har starka kassaflöden och delar ut väl, Ericsson och ABB har nettokassa och SEB är en väl kapitaliserad bank som kommer att behöva ta stora (?) kreditförluster 2010 och 11 - men sedan ser det bättre ut. Dessutom onoterat och EQT på köpet p g a ganska stor substansrabatt. Dock får man bara 8% Ericsson för tillfället. Köper man Indutsrivärden som också är en möjlighet, får man idag ca 11% Ericsson.
http://www.pratompengar.se/viewtopic.php?t=200&start=0&postdays=0&postorder=asc&highlight=
Jag gick tillbaka och tittade på min analys och mina uppföljande inlägg på PoP och vidareutvecklade, modiefierade denna på ganska många olika punkter. Bland annat var jag fel ute för 2 år sedan vad gäller SonyEricsson. Jag såg då SonyEricsson som ett guldägg, men de är nu riktigt illa ute. Dock har faktiskt Ericssons aktie sedan Jan 2008 gått något bättre än index. Detta eftersom aktien sjönk som en sten redan under senare delen av 2007. När jag rekommenderade aktien i Januari 2008 fanns det därför värden i aktien i förhållande till priset.
På senare tid har det haglat sälj rekar för Ericsson. Jag ser dock ett starkt argument till att Ericsson är potentiellt undervärderat idag - balansräkningen. Endast ca 40 av 270 miljarder i tillgångar är goodwill och immateriella tillgångar. Inte mycket luft där endast ca 15% Vidare är de kortsiktiga placeringarna och kassan väsentligt större än de långsiktiga skulderna skulderna. (80 miljarder mot 47). Kundfodringar och övriga kortsiktiga fordingar är lika stora som de kortsiktiga skulderna ca 80 miljarder. Det finns också finansiella tillgångar i andelar i Sony Ericsson etc för flera miljarder. Räntebärande skulder är således ca 47miljarder och nettokassan är ca 33 miljarder.
Ericsson är ett av de mest genomanalyserade på börsen. Ett flertal analytiker följer nästan enbart Ericsson. Men det viktigaste argumentet mot att äga aktier i teknikföretag som Ericsson är att man skall undvika att placera sina pengar i bolag som man inte begriper sig på. Buffet och Munger har blivit rika på att inte äga denna typ av aktier. Och hur många kan säga, som inte är Civilingenjörer i elektroteknik eller datateknik, att det begriper vad de är Ericsson, Cisco, Intel etc egentligen gör. Detta är mycket svårförståelig materia, åtminstonde för mig. Och paradigmskiften inträffar - hela tiden - och då kan Ericsson komma helt fel. SonyEricsson har t ex delvis missat ett paradigm som Apple skapade för mobiltelefoner. Mobilt internet är ockås lika ett omfattande teknikskifte - paradigmskifte - som kommer att få mycket långtgående konsekvenser för företagen i denna hightech bransch. Kinesiska Huawei leder mobilt internet revolutionen.
Läser man på Ericsson historia så slås man av att Ericsson har hamnat i kris många gånger under 1900-talet. Och alltid klarat sig. . Detta beroende på långsiktiga ägare under större delen av denna tid (Investor och Industrivärden). Det har också haft perioder av sanslös framgång. Två kriser på mindre än 10 år inte bra.
Är denna slogan sann idag i slutet på 2009?
Här är Ericsson i bullet points:
- Den fundamentala värderingen är ca 1.5 ggr egna kapitalet. P/e strax under 30 (SonyEricsson gör förlust, vilket påverkat Eet). P/S ca 1. Stark soliditet 52 %. Räntabiliteten 8 - 9 ggr, som ett skogsbolag. 11- 12 % i rörelsemarginal. Minskad omsättning senaste kvartalen. Detta ser inte så billigt ut, men heller inte dyrt. Ericssons vinster för tillfället är mycket nedtryckta, man tar stora omstruktureringskostnader och SonyEricsson blöder. Det kan dock vara så att systems kommer kunna ha något högre marginaler i framtiden. Huawei och ZTE, de nya duktiga konkurrenterna till Ericsson använder inte längre bara pris som konkurrensmedel på samma sätt längre. De gör att vi håller kanske på att få ett nytt stabilt oligopol igen - men med nya spelare. Och då kan de nya mer slimmade Ericsson redovisa bra mycket högre vinster än dessa.
- SonyEricsson går riktigt dåligt men har ändå ett hyffsat varumärke. Men de har en krympande del av världsmarknaden för mobiltelefoner men visar röda siffror. Sony är ett ledande konsumentelektronikföretag, men har problem. När mobiler nu blir allt mer lika en minidatorer bör Sony ha vissa fördelar. Detta via i kunskaper från Vaio, Playstation etc. Men SonyEricsson har ruggiga konkurrenter i Samsung, LG, Apple och RIM - Google phone?. Men SonyEricsson skulle kunna verka i högmarginalsegmentet med framgång?
- Systemsidan för Ericsson är fortfarande marknadsledande. Och som är världsledande i sin bransch, om än med Huawei och ZTE i hälarna. NokiaSiemens och AlcatelLucent är också spelare att räkna med. Mycket höga inträdesbarriärer i denna bransch. De är bara kineserna som har brutit sig in på denna marknad, och de har haft statsstöd. Dessutom är Cisco och Juniper Networks på Ericssons marknad och konkurrenter i och med det teknikskifte som skett.
- Infrastrukturbolag som Ericsson har generellt en spännande framtid. Detta av demografiska faktorer. Många operatörer går väldigt bra även i lågkonjunktur och är stabila. Och de behöver uppdatera sina nät kontinuerligt. Framförallt uppgraderas nät i den mindre utvecklade delen av världen. Indiska operatörer är kanske inte så sugna på att låta kinesiska bolag skapa deras infrastruktur. Den politiska dimensionen finns också där.
- Många av Ericssons konkurrenter är ganska veka eller har gått i konkurs. Kineserna är på frammarsch. Huawei som säljer utrustning till 100 länder, satsar mycket på R&D och hade en tillväxt på 46% 2008. ZTE har 62000 anställda i världen, en stor del inom R&D och säljer telekomutrustning till ca 140 länder. Huawei och ZTE är antagligen Ericssons huvudkonkurrent för tillfället - åtmisntonde på sikt. Dessutom Cisco och Juniper Networks. NokiaSiemens är ok men inte mer. Alcatel-Lucent och Qualcomm har haft problem. Motorola har nästan kursat och Notel gick konkurs. Ericsson köpte verksamhet av Nortels konkursbo vilket stärkte bolaget i Nordamerika och även gav viuss teknik som inte satsat på. Se följande utmärkta analys av Carlbom från VA: http://www.va.se/nyheter/2009/12/30/ericsson-hart-pressat-av-teknikskifte/
- Professional service växer snabbt inom Ericsson, fortfarande. Likaså äkar multimedia något. Här finns potential.
- Ericsson skulle kunna tvingas att renodla, göra sig av med Sony Ericsson. Men två starka ägare motsäger detta? Speciellt Industrivärden? Men med Ericssons soliditet och kassa kan man om man vill prioritera att dela ut mycket pengar. Urstark balansräkning. Utan SonyEricsson mer fokuserad och bättre? IBM sålde av sin persondatordel. Till kineser. Utdelningen förra året blev låga 1.85kr/aktie. Det blir knappt 3% till dagens kurs. Ericsson skulle säkert kunna dela ut 2.50kr/aktie - Industrivärden vill säkert detta. Det skulle ge närmare 4% i direktavkastning.
- Telekominvesteringar har sina egna vågor - ryckiga ibland - och verkar inte i allmänhet följa den allmänna konjunkturen direkt. Men denna kris har påverkat Ericsson också. Networks har tappat lite men speciellt är det SonyEricssons mobiler som blöder. Ericsson har de senaste två åren tagit stora omstruktureringskostnader. På sikt blir det bra, vidare kostar SonyEricsson miljardbelopp för tillfället.
- Ericsson är inte beroende av en viss marknad. Säljer över hela världen och producerar över hela världen. I Kina räknas Ericsson nästan som ett kinesiskt bolag. USA, Kina och Indien största marknader - tillsammans 26% av Ericssons försäljning. Ericsson har varit globalt länge, tänk att de sålde utrustning till Mexico redan på 1890-talet.
- Sverige är ett av de länder som satstar mest i världen på forskning och utveckling i förhållande till BNP. Ericsson har haft och kommer att ha mycket glädje av detta.
- Ledningen och styrelsen har ganska mycket Ericssonaktier. Mer än snittet i andra Investor och Industrivärdenbolag. Detta ar värt att beakta. Skall bli intressant att följa om den nya VD'n gör som Svanberg - köper mycket aktier.
- Värdeförvaltare som Sparinvest, köpte in sig för drygt ett och halvt år sedan, och investmentbolag som Öresund har köpt in sig det senaste redovisade kvartalet 09. Hagströmer & Qviberg har såvitt jag vet inte ägt en större post Ericsson på en lång, lång tid - strax efter mitten av 90-talet senast?
- Ericsson skulle faktiskt också kunna bli uppköpt av t ex Cisco systems. Det skulle naturligtvis vara en trigger för aktien. Att det blir fler strukturaffärer i branschen står klart. Ericsson var te x länge intresserat av att förvärva Juniper Networks. Vi kaommer med stor sannolikhet att få se mer av samgåenden av typen Nokia-Siemens och Alcatel-Lucent. Det är dock inte vad jag skulle vilja se, det tar många år att få två företagskulturer att dra åt samma håll.
- På PoP skrev jag i januari 2008
Aktien är därför långsiktigt intressant. De kan dock ta lång tid innan aktimarknaden omvärderar Ericsson, så man skall inte förvänta sig några snabba klipp. Men säg om fem år, 2013 i Januari, då tror jag att Ericsson värderas på ett annat sätt givit att de har kunnat lösa huvuddelen av problemen som de kortsiktigt möter just nu. Men det finns naturligtvis ett riskmoment att de inte lyckas att klara av dessa problem. Och det är det man får betalt för som aktieägare. Att ta den risken.Problemet med kassaflödet är kanske över. Istället har de fått ett blödande, krympande SonyEricsson i knäet. Men framförallt är konkurrensen allt hårdare; nya Huawei med mobilt bredband, gamla nya starka aktörer som Cisco - dessutom Apple och Google i närheten av att bli konkurrenter.
Under början av 2009 sålde jag mitt innehav i Ericsson för att delfinansiera mitt dubblande av aktier i Industrivärden. På så sätt kom jag över Ericsson med rabatt. Det var så här i efterhand helt riktigt, även om det kostade i courtage. Eftersom Industrivärden blev ett av mina tyngre innehav, och Investor är ett betydligt innehav för mig känns det onödigt att direktäga Ericsson. Men jag skulle hellre öka i Investor idag än att köpa Ericsson. I Investor får jag många lågt värderade aktier, ur olika perspektiv och av olika skäl; Astra, Ericsson, ABB och SEB. Astra har starka kassaflöden och delar ut väl, Ericsson och ABB har nettokassa och SEB är en väl kapitaliserad bank som kommer att behöva ta stora (?) kreditförluster 2010 och 11 - men sedan ser det bättre ut. Dessutom onoterat och EQT på köpet p g a ganska stor substansrabatt. Dock får man bara 8% Ericsson för tillfället. Köper man Indutsrivärden som också är en möjlighet, får man idag ca 11% Ericsson.
tisdag 22 december 2009
Hattlyft för Hagströmer, Qviberg och Dahlbo
Under våren och sommaren 2008 såg det illa ut för Öresund. Man låg felpositionerad in i krisen. De hade varit för offensiva. Kassan var liten. Man satt t ex kvar i en stor position i Nobia, trots att man övervägde att sälja delar under 2007. Under hösten 2008 och vintern 08/09 kunde man vid några tillfällen komma över en aktie av detta fina investmentbolag för tre selmor. Nu får man punga ut med 6 selmor och lite mynt för att komma över en aktie. Kursen har alltså dubblats sedan dessa lägstanivåer. Och så har man fått hög utdelning och en inlösen.
30 sept 2008 HQ Bank, Avanza, Nobia, Fabege, Electrolux B, SkiStar, Volvo, Husqvarna, Industrivärden, Klövern, Övriga värdepapper ca 26% och kassa ca 17%. Så såg portföljen ut förra hösten. Öresund hade sålt av mycket aktier och satt på en stor kassa. 87 kr substansvärde.
31 Maj 2009 Listan är ungefär samma som ovan men Bilia och ABB finns med istället för Volvo och Industrivärden. Kassan var då 5%. Substansvärde 95 kr. Så man utnyttjade vårrean på aktier i Fenruari/Mars till att köpa aktier.
Senaste 30 Nov 2009, var substansvärdet 123 kr. Intrum Justitia, Haldex och Ericsson har hittat in på 10 listan. Electrolux och Sandvik, ABB och andra verkstadsbolag har åkt ut från denna lista, men finnssäkert kvar i den övriga portföljen.
Öresund har gjort en del kanonaffärer. Electrolux. Volvo. Bilias nyemission. De köpte in sig i Fabege och Klövern till mycket bra priser. Deras två banker går från klarhet till klarhet, HQ bank kom över delar av Glitnirs verksamhet snorbilligt (HQ direkt idag) och Avanza utökar sina tjänster hela tiden. Haldex kom de över mycket billigt, och genom nyemissionen har de säkert stärkt sina kort ytterligare. Man har trimmat Nobia, Fabege, Husqvarna, Sandvik, Electrolux, Volvo när kurserna har kommit tillbaka till hägre nivåer. I Skistar äger de andelar i ett unikt bolag. Deras onoterade bolag ser spännande ut. Investeringen i Ericsson är intressant. Contrarian. Likaså investeringen i Astra Zeneca, ett värdebolag nu för tiden.
måndag 8 juni 2009
Öresund - långt ifrån början på slutet?
Anders Billing på Sveriges traditionellt sett bästa affärstidning Affärsvärlden (är inte så säker på att den är detta längre, men historiskt har den varit det) kommer fram till en helt annan slutsats än mig rörande Öresund. Han är mycket kritisk till vad H&Q&D har åstadkommit det senaste åren. Jag tänkte klistra in artikeln i blått och kommentera själv med denna stil.
Affärsvärldens webbtjänst. Publicerad: 2009-06-04
Vakna aktivister!
Investmentbolaget Öresund med profilerna Sven Hagströmer och Mats Qviberg verkar ha förlorat förmågan att hitta nya klipp. Bolaget liknar i dag en aktiefond med två osäljbara älsklingsinnehav.
Ja, men vilka fina osäljbara älsklingsföretag. Om man skulle plocka fram två riktigt lönsamma bolag inom finanssektorn i Norden som kombinerar tillväxt och potentiell framtida tillväxt med välskött och konservativt ägarskap och låg finansiell risk i rörelserna, skulle antagligen H&Q Bank och Avanza komma väldigt högt på denna lista. H&Q bank hade 0% kreditförlsuter under 2008 och ökar hela tiden sitt utbud av tjänster. Avanza lockar allt fler sparare (pensionssparare tex) som vill ha låga avgifter. Deras utbud av service ökar kraftigt, likaså kvaliteten på dessa tjänster. Jag tror att kombinationen av dessa finansbolag kommer att fullständigt krossa ett Nordiskt finansindex de kommande åren, antagligen även årtiondena. Dessutom är H&Q&D synnerligen aktiva i dessa två bolag, och vaksamma på nya möjligheter beaktat riskerna. De köpte inte Carnegie, istället köpte H&Q bank delar av islänningarnas korthus i finansbranchen när man köpte en del av Glitnir. Köpet av Börsveckan, vilket ger kvalificerade analyser av de mindre bolagen, skapade för Avanza än större möjlighet att intressera små aktiesparare att öppna konto hos banken. Små investeringar. Men kloka.
Om man ska sammanfatta framgångsfaktorn bakom investmentbolaget Öresund och dess huvudägare Mats Qviberg och Sven Hagströmer så är det förmågan att skaka liv i trötta bolag på börsen. De har historiskt varit mycket skickliga på att identifiera bolag som är underuppmärksammade eller förlamade av inre maktintressen. Där har de sedan gått in, drivit på och därigenom lyft fram värden åt aktieägarna, i några fall genom att stycka och dela ut pengar.
Inte minst har deras måltavla varit investmentbolag - denna egentligen onödiga företeelse på aktiemarknaden. Till att börja med tog de över ett trött investmentbolag, Öresund självt. Sedan köpte de in sig i trötta Custos, tidigare ett maktbolag i Skanska/Volvo-strukturen, och styckade det. De fick också det då rätt trötta Skanska (som på sitt sätt var ett investmentbolag) att göra sig av med fastigheter och annat onödigt utanför byggverksamheten.
Duons fiender har alltid varit tjänstemän i noterade bolag som inte har drivit förändring i sina bolag. Men nu ser det tyvärr ut som om herrarna Hagströmer och Qviberg själva håller på att bli som det de alltid har föraktat.
Det har se senaste åren medverkat till att bygga upp ett fantastikt skidanläggningsbolag i Skistar tillsammans med bröderna Paulsson (Fabege har de också gemensamma intressen i)
Med denna unika position de har på den nordiska marknaden skulle nog Munger & Buffet applådera herrarna H&Q till denna investering. Snacka om vallgravar runt slottet. Vi har bara ett antal höga berg i Norden, men rimlig närhet till infrastruktur, som ger potential till bra skidåkning. Om man äger anläggningarna (och fastigheterna) vid dessa snötäckta berg, ja då har man ju skapat i lokalt monopol. Man kan förstås, om man t ex är dansk, åka till St Anton och åka skidor. Men det är en mycket längre bilresa. Och med familjen är Sälen eller Hemsedal ett mer realistiskt val. Och en familj köper flera liftkort, äter många mål mat i backen, hyr skidor etc. Man kan säga att de på sikt bara har växthuseffekten emot sig.
Bilia och Nobia är två bolag där Öresund också aktivt har varit med att plocka fram värden. De låg kvar ganska tungt i dessa bolag när Northern Rock kollapsade hösten 2007. Det var ett misstag. Men de har köpt mer aktier väldigt billigt under krisen och deltagit i nyemission. Bilias fastigheter knoppades av i Catena innan finanskrisen, vilket tydliggjorde deras värde i bolaget. Nobia har förvärvat och bidragit till en omvandling av köksmarknaden. Tillsammas med Douglas har H&Q&D en katapult när marknaden vänder. Den europeiska köksmarknaden har stor potential. Om inte några av dessa köksbolag som ingår i Nobia var trötta, eller om inte Bilia var ett trött bolag innan H&Qs intrång, då vet jag inte var trött är. Hagströmer har sagt att de är och har varit lite av lumpsamlare; Bilia, Electrolux m fl har inte tillhört de mest populära bolagen på börsen när H&Q har klivit in - om man säger så.
Men låt oss först sammanfatta de positiva faktorerna:
Öresund har skapat mycket hög avkastning för sina aktieägare under 1990-talet och början av 2000-talet. Den som har ägt aktier sedan Mats och Sven tog över har blivit rik.
Bolaget är helt obelånat, en stor styrka i dagens läge.
Genom återköp har Öresund lyckats få bort investmentbolagsrabatten och har på senare tid till och med handlats med premie.
Duon H&Q har byggt upp två företag från scratch, Avanza och HQ Bank - banker som fortfarande står stadigt efter kreditkrisen och därmed har stärkt sina marknadspositioner ytterligare.
De har genom sin aktivistiska inställning drivit på slöa bolagsledningar och andra trötta ägarkonstellationer, och därmed - även om alla kanske inte håller med - varit ett nyttigt tillskott till ägarutbudet på Stockholmsbörsen.
De stora affärerna har varit inhoppen i Skanska respektive bostadsbolaget Drott som de sedan tog makten över och styckade - en slakt som gav de inblandade över en halv miljard i vinst. Samt avvecklingen av Custos. Dessa storaffärer gav avtryck i Öresunds avkastning (substansvärdets utveckling jämfört med avkastningsindex). Efter stora minusår under 1998 och 1999 var överavkastningen enorm fram till och med 2002.
Volatilt - javisst, men det är naturligt för en aktivist som får vänta länge på rätt byte.
Har inget direkt att tillägga till detta.
Problemet är avkastningen åren efteråt. De sista pengarna från Drottaffären bidrog till en överavkastning på 13 procent år 2004. Sedan var överavkastningen 3 procent 2005, 8 året därpå, för att under 2007 och 2008 ligga nästan på index.
Om man granskar de stora köp och försäljningar som Öresund har gjort mellan 2005 och 2008 finns inte ett enda substanscase av tidigare snitt. I stället ser bolaget faktiskt ut som en konventionell svensk aktiefond: årslånga positioner, passiva köp och försäljningar i storbolag. Köp av SSAB ett år, försäljning ett annat, upp i Swedish Match ett år, ned nästa. Och så vidare. Vid sidan av detta finns förvaltande av fastighetsbolag som Fabege och Klövern, men där Öresund inte verkar driva några strukturfrågor.
Jag säger bara Skistar, Bilia, Nobia.
Vidare tror jag att Öresunds lyckade aktieaffärer i fastighetsbolag de senaste 10 åren har gett dem stora kunskaper om svensk fastighetsmarknad. Wihlborgs, Klövern, Faberge; det är bolagen de på senare tid har investerat ganska stort i. De sitter i dessa bolags styrelser (Mats Qvibergs son i Wihlborgs) och har säkert tillfört mycken klokskap om fastigheter. Detta även om säkert bröderna Paulsson har lagt upp riktlinjerna i fallet Fabege. För tillfället är fastigheter näst störst inom Öresund med sína dryga 15% av värdert. Och fastigheter har varit en betydande del av portföljen de senaste decenniet, och jag tror att de så kommer att vara. Bank + fastigheter = 40% av Öresunds substans. Om välskötta är detta låg risk och bra avkastning.
Men visst ägande av små poster Electrolux, Husqvarna, ABB, Sandvik, Volvo kan tyckas fjuttigt. Men Öresund har ett antal teman som man identifierat. Miljöteknik är ett. De tycker att ABB är en mycket bättre investering i denna sektor än många förhoppningsbolag. Sandvik är ett mycket bättre innehav i temat råvaror än att äga oljebolag eller gruvor. Slutligen hänger Electrolux ihop med Nobia. Boendet och köket är allt viktigare för oss runt om i världen. Och trädgårdar vill vi ha mer och mer av så Husqvarna passar in.
Under de senaste fyra åren saknas faktiskt investeringar där Öresund går in och styr upp ägandet. Inte ett enda av Öresunds större nettoköp (med årsredovisningens definitioner) sedan 2004 har lett till någon ny styrelseplats. Det innehav som verkar ha fått herrar H&Q att röra på fötterna mest de senaste åren verkar ha varit... Bilia och Haldex! Båda småpengar, båda i bilindustrin. Vad har egentligen hänt med aktivisterna?
Se ovan. Jag vill också nämna att det som inte fungerat under dessa år som Billing kritiserar H&Q&D är investeringarna i Industrivärden och Investor. Det var slött. Det har för lite kapital för att investera och att kunna ge sig på bolag med sådana börsvärden, speciellt under högkonjunktur. Men om de hade sålt av Bilia, Fabege och Nobia under sommaren 2007. Och investerat dessa pengar i Industrivärden i början av 2009 hade det faktiskt kunnat få en lite mer betydande post Industrivärdenaktier. Men jag vet inte hur de tänkte med dessa båda investeringar. Det var helt enkelt brist på ideer. Dessutom har ju Herr Lundberg redan köpt in sig i Industrivärden i början på detta millenium. Han köpte för övrigt också Hufvudstaden av Öresund (del av Custos). Att göra om Custos en gång till vore naturligtvis kul, men man gör bara en sådan affär i livet som investerare. Vad Hagströmer, Qviberg och Gardell lyckades med i Custos måste vara en av de bästa riskjusterade substansaffärerna i norden på hela 1900-talet. Makalöst. De plockade fram värden ur Custos som trollkarlen plockar fram kaniner ur sin hatt.
Lägg därtill att Öresund i dag har hela 30 aktier i portföljen (varför?) så blir likheten med en aktiefond ännu mer slående.
Går vi tillbaka till de åren som, enligt Billing, Öresund var framgångsrika så hade de minst 30 bolag i portföljen. Jag har ganska noggrant läst deras årsredovisningar från 1995. Och jag skull faktiskt vilja hävda att de har en mer koncentrerad portfölj idag än under många av dessa 14 - 15 år som jag kan något om.
Dessutom är Öresund via investeringar i några onoterade bolag inne i intressanta bolag som Acne, EWork Scandinavia och Kreditor. Och de vill säkert utveckla denna portfölj.
Den enda fördelen är att Öresund har avsevärt lägre förvaltningskostnad, men man antar att det inte är så bolaget vill profilera sig.
En annan kritik man kan rikta mot investmentbolag är att de är för ovilliga att förändra sina kärninnehav. Antingen när det gäller att medverka i strukturaffärer, eller att ändra bolagens egna strukturer.
Hur står det då till med Öresunds egna kärninnehav - Avanza och HQ, som i dag är Öresunds två största värdemässigt? Hur är actionnivån där? Tja, noll kan man säga. Visserligen går både Avanzas och HQ:s rörelser som nämnts bra, men frågan är om Mats och Sven är lika beredda att sälja dessa som de andra bolagen.
Varför skulle de sälja dessa bolag? Vad skulle vara en bättre investering? Angående Nordnet är det väl bra att ha någon att benchmarka sig mot. Så man alltid är på tå.
Öresund har från ett ägande på 20 procent för några år sedan segat sig upp till dagens 25 procent. Trots att det har funnits öppningar (Nordnet för Avanza) och HQ (Carnegie m. fl.) har det inte blivit några strukturaffärer. Har Öresund blivit lika kära i sina två kärninnehav som I-värden är i exempelvis SCA?
Konkurrenterna bland investmentbolagen, Ratos och Investor, har minskat sina noterade investeringar, och i stället köpt onoterat och private equity. Öresunds andel onoterat var vid årsskiftet futtiga 4 procent, där det största var reklam- och modeföretaget Acne.
En passiv aktiefond med stor portfölj, utan nya idéer, med lite onoterat och med två överbeskyddade kärninnehav. Överdrivet elakt? Kanske, men Öresund har helt klart blivit tråkigare.
Om bolaget hade haft en investmentbolagsrabatt hade man kanske kunnat hoppas på någon annan yngre och modigare ägare som gick in och utmanade H&Q med deras egna medel. Men dagens värdering med premium utesluter substansklipp.
Tvärtom är risken stor att rabatten ökar igen när marknaden inser att Öresund har blivit "Industrivärden 2".
Det är nog att ta i lite, eller?
Öresunds huvudsakliga portfölj utgörs av små och medelstora bolag, med små börsvärden och stora möjligheter till tillväxt. Investor och Industrivärden har andelar i huvudsak i svenska Large Cap. Visst, Sandvik kan växa, Atlas Copco likaså, men jag tror nog att H&Q bank eller Nobia har bättre tillväxtmöjligheter över tid.
Då återstår två skäl att köpa Öresund. Att ledningen vaknar ur sin dvala, eller att framgångarna HQ och Avanza blir ännu större i framtiden. Men om man tror på det sistnämnda kan man lika gärna köpa de bolagen direkt.
Om man skall köpa de 30 bolag de har sin portfölj och hänga med på t ex blankningarna i Volvo då får man ligga i. Öresund gör många nyanserade förändringar hela tiden. Säljer delar av innehav. Ökar på i andra. Dessutom får man inte de onoterade investeringarna. Och hela tiden letar de nya affärer. Nu säkert mer än 2005 - 2007. Det är liksom billigare nu. Att köpa en corner i Haldex t ex. Men visst, Billing har en poäng H&Q&D har inte lyckats lika bra de sista åren med Öresund. Men det vore märkligt om de skulle upprepa 1995 - 2005. Då hade de ju Custos att plocka kaniner ur. Varje år plockade de fram någon nytt. Men nu har man istället två högavkastande banker som utgör ankaret i portföljen. Det är inte dumt det heller. Jag ökade kraftigt i Öresund i december 2008. Det var - hittills - ett mycket väl valt tillfälle att öka i ett av mina favoritbolag. Låt oss se om fortsättningen på lite längre sikt leder till överavkastning. Det tror jag, speciellt om beaktar abslutavkastning. Utdelningarna i Öresund är inte kattskit.
Blå text: Anders Billing
URL: http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article589822.ece
Affärsvärldens webbtjänst. Publicerad: 2009-06-04
Vakna aktivister!
Investmentbolaget Öresund med profilerna Sven Hagströmer och Mats Qviberg verkar ha förlorat förmågan att hitta nya klipp. Bolaget liknar i dag en aktiefond med två osäljbara älsklingsinnehav.
Ja, men vilka fina osäljbara älsklingsföretag. Om man skulle plocka fram två riktigt lönsamma bolag inom finanssektorn i Norden som kombinerar tillväxt och potentiell framtida tillväxt med välskött och konservativt ägarskap och låg finansiell risk i rörelserna, skulle antagligen H&Q Bank och Avanza komma väldigt högt på denna lista. H&Q bank hade 0% kreditförlsuter under 2008 och ökar hela tiden sitt utbud av tjänster. Avanza lockar allt fler sparare (pensionssparare tex) som vill ha låga avgifter. Deras utbud av service ökar kraftigt, likaså kvaliteten på dessa tjänster. Jag tror att kombinationen av dessa finansbolag kommer att fullständigt krossa ett Nordiskt finansindex de kommande åren, antagligen även årtiondena. Dessutom är H&Q&D synnerligen aktiva i dessa två bolag, och vaksamma på nya möjligheter beaktat riskerna. De köpte inte Carnegie, istället köpte H&Q bank delar av islänningarnas korthus i finansbranchen när man köpte en del av Glitnir. Köpet av Börsveckan, vilket ger kvalificerade analyser av de mindre bolagen, skapade för Avanza än större möjlighet att intressera små aktiesparare att öppna konto hos banken. Små investeringar. Men kloka.
Om man ska sammanfatta framgångsfaktorn bakom investmentbolaget Öresund och dess huvudägare Mats Qviberg och Sven Hagströmer så är det förmågan att skaka liv i trötta bolag på börsen. De har historiskt varit mycket skickliga på att identifiera bolag som är underuppmärksammade eller förlamade av inre maktintressen. Där har de sedan gått in, drivit på och därigenom lyft fram värden åt aktieägarna, i några fall genom att stycka och dela ut pengar.
Inte minst har deras måltavla varit investmentbolag - denna egentligen onödiga företeelse på aktiemarknaden. Till att börja med tog de över ett trött investmentbolag, Öresund självt. Sedan köpte de in sig i trötta Custos, tidigare ett maktbolag i Skanska/Volvo-strukturen, och styckade det. De fick också det då rätt trötta Skanska (som på sitt sätt var ett investmentbolag) att göra sig av med fastigheter och annat onödigt utanför byggverksamheten.
Duons fiender har alltid varit tjänstemän i noterade bolag som inte har drivit förändring i sina bolag. Men nu ser det tyvärr ut som om herrarna Hagströmer och Qviberg själva håller på att bli som det de alltid har föraktat.
Det har se senaste åren medverkat till att bygga upp ett fantastikt skidanläggningsbolag i Skistar tillsammans med bröderna Paulsson (Fabege har de också gemensamma intressen i)
Med denna unika position de har på den nordiska marknaden skulle nog Munger & Buffet applådera herrarna H&Q till denna investering. Snacka om vallgravar runt slottet. Vi har bara ett antal höga berg i Norden, men rimlig närhet till infrastruktur, som ger potential till bra skidåkning. Om man äger anläggningarna (och fastigheterna) vid dessa snötäckta berg, ja då har man ju skapat i lokalt monopol. Man kan förstås, om man t ex är dansk, åka till St Anton och åka skidor. Men det är en mycket längre bilresa. Och med familjen är Sälen eller Hemsedal ett mer realistiskt val. Och en familj köper flera liftkort, äter många mål mat i backen, hyr skidor etc. Man kan säga att de på sikt bara har växthuseffekten emot sig.
Bilia och Nobia är två bolag där Öresund också aktivt har varit med att plocka fram värden. De låg kvar ganska tungt i dessa bolag när Northern Rock kollapsade hösten 2007. Det var ett misstag. Men de har köpt mer aktier väldigt billigt under krisen och deltagit i nyemission. Bilias fastigheter knoppades av i Catena innan finanskrisen, vilket tydliggjorde deras värde i bolaget. Nobia har förvärvat och bidragit till en omvandling av köksmarknaden. Tillsammas med Douglas har H&Q&D en katapult när marknaden vänder. Den europeiska köksmarknaden har stor potential. Om inte några av dessa köksbolag som ingår i Nobia var trötta, eller om inte Bilia var ett trött bolag innan H&Qs intrång, då vet jag inte var trött är. Hagströmer har sagt att de är och har varit lite av lumpsamlare; Bilia, Electrolux m fl har inte tillhört de mest populära bolagen på börsen när H&Q har klivit in - om man säger så.
Men låt oss först sammanfatta de positiva faktorerna:
Öresund har skapat mycket hög avkastning för sina aktieägare under 1990-talet och början av 2000-talet. Den som har ägt aktier sedan Mats och Sven tog över har blivit rik.
Bolaget är helt obelånat, en stor styrka i dagens läge.
Genom återköp har Öresund lyckats få bort investmentbolagsrabatten och har på senare tid till och med handlats med premie.
Duon H&Q har byggt upp två företag från scratch, Avanza och HQ Bank - banker som fortfarande står stadigt efter kreditkrisen och därmed har stärkt sina marknadspositioner ytterligare.
De har genom sin aktivistiska inställning drivit på slöa bolagsledningar och andra trötta ägarkonstellationer, och därmed - även om alla kanske inte håller med - varit ett nyttigt tillskott till ägarutbudet på Stockholmsbörsen.
De stora affärerna har varit inhoppen i Skanska respektive bostadsbolaget Drott som de sedan tog makten över och styckade - en slakt som gav de inblandade över en halv miljard i vinst. Samt avvecklingen av Custos. Dessa storaffärer gav avtryck i Öresunds avkastning (substansvärdets utveckling jämfört med avkastningsindex). Efter stora minusår under 1998 och 1999 var överavkastningen enorm fram till och med 2002.
Volatilt - javisst, men det är naturligt för en aktivist som får vänta länge på rätt byte.
Har inget direkt att tillägga till detta.
Problemet är avkastningen åren efteråt. De sista pengarna från Drottaffären bidrog till en överavkastning på 13 procent år 2004. Sedan var överavkastningen 3 procent 2005, 8 året därpå, för att under 2007 och 2008 ligga nästan på index.
Om man granskar de stora köp och försäljningar som Öresund har gjort mellan 2005 och 2008 finns inte ett enda substanscase av tidigare snitt. I stället ser bolaget faktiskt ut som en konventionell svensk aktiefond: årslånga positioner, passiva köp och försäljningar i storbolag. Köp av SSAB ett år, försäljning ett annat, upp i Swedish Match ett år, ned nästa. Och så vidare. Vid sidan av detta finns förvaltande av fastighetsbolag som Fabege och Klövern, men där Öresund inte verkar driva några strukturfrågor.
Jag säger bara Skistar, Bilia, Nobia.
Vidare tror jag att Öresunds lyckade aktieaffärer i fastighetsbolag de senaste 10 åren har gett dem stora kunskaper om svensk fastighetsmarknad. Wihlborgs, Klövern, Faberge; det är bolagen de på senare tid har investerat ganska stort i. De sitter i dessa bolags styrelser (Mats Qvibergs son i Wihlborgs) och har säkert tillfört mycken klokskap om fastigheter. Detta även om säkert bröderna Paulsson har lagt upp riktlinjerna i fallet Fabege. För tillfället är fastigheter näst störst inom Öresund med sína dryga 15% av värdert. Och fastigheter har varit en betydande del av portföljen de senaste decenniet, och jag tror att de så kommer att vara. Bank + fastigheter = 40% av Öresunds substans. Om välskötta är detta låg risk och bra avkastning.
Men visst ägande av små poster Electrolux, Husqvarna, ABB, Sandvik, Volvo kan tyckas fjuttigt. Men Öresund har ett antal teman som man identifierat. Miljöteknik är ett. De tycker att ABB är en mycket bättre investering i denna sektor än många förhoppningsbolag. Sandvik är ett mycket bättre innehav i temat råvaror än att äga oljebolag eller gruvor. Slutligen hänger Electrolux ihop med Nobia. Boendet och köket är allt viktigare för oss runt om i världen. Och trädgårdar vill vi ha mer och mer av så Husqvarna passar in.
Under de senaste fyra åren saknas faktiskt investeringar där Öresund går in och styr upp ägandet. Inte ett enda av Öresunds större nettoköp (med årsredovisningens definitioner) sedan 2004 har lett till någon ny styrelseplats. Det innehav som verkar ha fått herrar H&Q att röra på fötterna mest de senaste åren verkar ha varit... Bilia och Haldex! Båda småpengar, båda i bilindustrin. Vad har egentligen hänt med aktivisterna?
Se ovan. Jag vill också nämna att det som inte fungerat under dessa år som Billing kritiserar H&Q&D är investeringarna i Industrivärden och Investor. Det var slött. Det har för lite kapital för att investera och att kunna ge sig på bolag med sådana börsvärden, speciellt under högkonjunktur. Men om de hade sålt av Bilia, Fabege och Nobia under sommaren 2007. Och investerat dessa pengar i Industrivärden i början av 2009 hade det faktiskt kunnat få en lite mer betydande post Industrivärdenaktier. Men jag vet inte hur de tänkte med dessa båda investeringar. Det var helt enkelt brist på ideer. Dessutom har ju Herr Lundberg redan köpt in sig i Industrivärden i början på detta millenium. Han köpte för övrigt också Hufvudstaden av Öresund (del av Custos). Att göra om Custos en gång till vore naturligtvis kul, men man gör bara en sådan affär i livet som investerare. Vad Hagströmer, Qviberg och Gardell lyckades med i Custos måste vara en av de bästa riskjusterade substansaffärerna i norden på hela 1900-talet. Makalöst. De plockade fram värden ur Custos som trollkarlen plockar fram kaniner ur sin hatt.
Lägg därtill att Öresund i dag har hela 30 aktier i portföljen (varför?) så blir likheten med en aktiefond ännu mer slående.
Går vi tillbaka till de åren som, enligt Billing, Öresund var framgångsrika så hade de minst 30 bolag i portföljen. Jag har ganska noggrant läst deras årsredovisningar från 1995. Och jag skull faktiskt vilja hävda att de har en mer koncentrerad portfölj idag än under många av dessa 14 - 15 år som jag kan något om.
Dessutom är Öresund via investeringar i några onoterade bolag inne i intressanta bolag som Acne, EWork Scandinavia och Kreditor. Och de vill säkert utveckla denna portfölj.
Den enda fördelen är att Öresund har avsevärt lägre förvaltningskostnad, men man antar att det inte är så bolaget vill profilera sig.
En annan kritik man kan rikta mot investmentbolag är att de är för ovilliga att förändra sina kärninnehav. Antingen när det gäller att medverka i strukturaffärer, eller att ändra bolagens egna strukturer.
Hur står det då till med Öresunds egna kärninnehav - Avanza och HQ, som i dag är Öresunds två största värdemässigt? Hur är actionnivån där? Tja, noll kan man säga. Visserligen går både Avanzas och HQ:s rörelser som nämnts bra, men frågan är om Mats och Sven är lika beredda att sälja dessa som de andra bolagen.
Varför skulle de sälja dessa bolag? Vad skulle vara en bättre investering? Angående Nordnet är det väl bra att ha någon att benchmarka sig mot. Så man alltid är på tå.
Öresund har från ett ägande på 20 procent för några år sedan segat sig upp till dagens 25 procent. Trots att det har funnits öppningar (Nordnet för Avanza) och HQ (Carnegie m. fl.) har det inte blivit några strukturaffärer. Har Öresund blivit lika kära i sina två kärninnehav som I-värden är i exempelvis SCA?
Konkurrenterna bland investmentbolagen, Ratos och Investor, har minskat sina noterade investeringar, och i stället köpt onoterat och private equity. Öresunds andel onoterat var vid årsskiftet futtiga 4 procent, där det största var reklam- och modeföretaget Acne.
En passiv aktiefond med stor portfölj, utan nya idéer, med lite onoterat och med två överbeskyddade kärninnehav. Överdrivet elakt? Kanske, men Öresund har helt klart blivit tråkigare.
Om bolaget hade haft en investmentbolagsrabatt hade man kanske kunnat hoppas på någon annan yngre och modigare ägare som gick in och utmanade H&Q med deras egna medel. Men dagens värdering med premium utesluter substansklipp.
Tvärtom är risken stor att rabatten ökar igen när marknaden inser att Öresund har blivit "Industrivärden 2".
Det är nog att ta i lite, eller?
Öresunds huvudsakliga portfölj utgörs av små och medelstora bolag, med små börsvärden och stora möjligheter till tillväxt. Investor och Industrivärden har andelar i huvudsak i svenska Large Cap. Visst, Sandvik kan växa, Atlas Copco likaså, men jag tror nog att H&Q bank eller Nobia har bättre tillväxtmöjligheter över tid.
Då återstår två skäl att köpa Öresund. Att ledningen vaknar ur sin dvala, eller att framgångarna HQ och Avanza blir ännu större i framtiden. Men om man tror på det sistnämnda kan man lika gärna köpa de bolagen direkt.
Om man skall köpa de 30 bolag de har sin portfölj och hänga med på t ex blankningarna i Volvo då får man ligga i. Öresund gör många nyanserade förändringar hela tiden. Säljer delar av innehav. Ökar på i andra. Dessutom får man inte de onoterade investeringarna. Och hela tiden letar de nya affärer. Nu säkert mer än 2005 - 2007. Det är liksom billigare nu. Att köpa en corner i Haldex t ex. Men visst, Billing har en poäng H&Q&D har inte lyckats lika bra de sista åren med Öresund. Men det vore märkligt om de skulle upprepa 1995 - 2005. Då hade de ju Custos att plocka kaniner ur. Varje år plockade de fram någon nytt. Men nu har man istället två högavkastande banker som utgör ankaret i portföljen. Det är inte dumt det heller. Jag ökade kraftigt i Öresund i december 2008. Det var - hittills - ett mycket väl valt tillfälle att öka i ett av mina favoritbolag. Låt oss se om fortsättningen på lite längre sikt leder till överavkastning. Det tror jag, speciellt om beaktar abslutavkastning. Utdelningarna i Öresund är inte kattskit.
Blå text: Anders Billing
URL: http://www.affarsvarlden.se/hem/nyheter/article589822.ece
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)