Att följa flocken i sina investeringar

Charlie Munger har ganska vist sagt: “Mimicking the herd invites regression to the mean.”
Sedan några månader finns jag på twitter, @riskminimeraren, där jag har blivit allt mer aktiv både som läsare av tweets och som twittrare.  Dessutom följer jag svensk affärsmedia (DI, EFN, Placera, Affärsvärlden, SVD-N, VA och PA), internationell ekonomimedia (WSJ, FT, Economist) och många fantastiskt duktiga fr a svenska bloggare (men några från US också). Det som har slagit mig på sistone är hur vissa bolag får enorm plats i sociala media och affärspress medan andra konstant lever i skuggan. Det finns fantastiska - lönsamma - bolag (små, medelstora och stora) som sakta men säkert förbättrar sitt kunderbjudande, effektiviserar och försiktigt prövar sina vingar på nya marknader. 

Men många av bolagen som får plats i media (social och traditionell) är helt andra typer av bolag som antingen växer våldsamt, befinner sig i konstant turnaround, har fallit eller ökat i kurs kraftigt, delar ut stort i % utdelning (ofta också i förhållande till vinst), befinner sig i en bransch i depression - eller i den mest trendiga sektorn. Många twittrare, bloggare, affärspress och även analytiker analyserar samma extrema bolag i någon mening. Jag behöver säkert inte skriva namnen på dessa bolag, de poppar säkert upp när ni läste detta stycke. 

Jag tyckte det var intressant att se vilket intresse ett riskminimerande bolag som Heba skapade här på bloggen. Det är antagligen ett av de minst spännande bolagen som finns noterade i Sverige. Låg skuldsättning, försiktigt, delar ut lite, konservativt, inga våldsamma kursrörelser - men just nu förstås dock på en glödhet bostadsmarknad i Stockholm. Lundbergs rapporter skriver närmast ingen om eftersom så lite händer; ett bolag som gradvis utvecklas och förändras försiktigt. Svenska Handelsbanken skrivs det också relativt lite om av samma skäl. 

Nu tänker ni naturligtvis: "men du har ju skrivit en massa om poppisbolag bland bloggare som t ex turnaround-bolaget Bonheur". Det är riktigt. Men jag gillar familjeägda bolag så när jag läste Lundaluppens inlägg och började läsa bolagets rapporter tänkte jag att detta var ett intressant bolag som verkar i en branch som var ny för mig. Jag ligger fortfarande lite minus hittills på denna investering. Men långsiktigt tycker jag vindkraft till havs (och delvis på land) är helt rätt i norra Europa (också USA/Kanada t ex); tillsammans med vattenkraft och kärnkraft blitt detta en bra mix i globala uppvärmningstider. Visst, FOE har problem men jag tycket marknaden tar höjd för detta - en del av bolaget som kommer avvecklas? Dessutom har jag skrivit om turnaround-bolagen Oriflame (här var jag dock för tidig, både som investerare och bloggare?) och Tesco (hittills min sämsta investering, där jag nog gjort en av mina största men också antagligen sämsta analyser; i vart fall har inte de värden jag såg kommit fram ännu...).

Jag berättar bara om min långa portföljbolag på bloggen. Och där vet ni säkert att bolag som Berkshire, Lundsbergs, Investor och H&M väger tungt. Jag har i början på året ökat i H&M och Investor till vad jag tyckte vettiga kurser. I denna portfölj har jag nog skrivit om de flesta bolag men det finns faktiskt några bolag som jag köpt utanför Sverige som jag aldrig skrivit om. Det kanske kommer vid senare tillfälle, ett namn nämns senare. 

Men jag har också en portfölj för mindre och medelstora bolag på längre sikt, vissa kanske blir riktigt långsiktiga investeringar om bolagen utvecklas väl, samt för kortare positioner i större bolag (Med detta menar jag inte att jag går kort). Jag har de senaste åren ägnat en del tid åt att hitta rimligt värderade bolag bland små/medelstora bolag med kvalitet i Norden; stark balansräkning, bra marknadsposition, fin och stabil historik vad gäller vinster och försäljning, bra ägare (ofta familjekontrollerade) och ledning med bra värderingar som säljer en produkt/service som gör livet bättre för människor. Det som förvånat mig är hur många ganska anonyma riktigt fina bolag det finns där ute. Ibland finns få institutionella ägare, eller analyser från storbanker - och ibland finns inga blogginlägg alls om dessa bolag. Börsveckan, Remium, Introduce, Erik Penser (EP access) och AG equity research har ibland varit de enda som skrivit om dessa ofta lite mindre bolag. 

Men om man tittar på min långa portfölj, i värde stora portfölj, ligger den ganska tung i investmentbolag, försäkring och bank. Under de senaste två månaderna har jag börjat direkt-investera i europeiska verkstadsbolag, däribland svenska, sedan dessa har kommit ner en hel del i värdering. Förutom ett antal turnaround-case som utgör ca 15 % av portföljen; Bonheur, Tesco, Oriflame och Ratos (dessutom ett nytt bolag sedan i början av Februari år i tyska Thyssen Krupp; tre fina affärsområden, men också trista lågpresterande ståldelar och svag balansräkning - men jag har kommit in på mycket lägre nivåer än Cevian) tror jag min långa portfölj är mer diversifierad och mindre riskfylld än många aktieportföljer. Dessutom har mina turnaround-case antingen stora värden på balansräkningen, fina värdefulla delar, bra kassaflöden eller kassa - så det är antagligen mindre riskfyllda än vad många tror.  Om man skall köpa turnaroundcase måste man lägga mycket tid pa att läsa deras rapporter. Totalt är jag bekväm med risknivån. Ibland åker bolag ut ur denna långa portfölj, ett exempel är Getinge som åkte ur i december 2015 efter nästan 10 år; bolaget är ganska högt skuldsatt, växer inte, stor goodwill post i förhållande till EK, och har hög värdering. Kommer ta lång tid att fixa till, även om jag beundrar Bennet. 

Även min okända portfölj med mindre och medelstora bolag (och kortsiktiga innehav i stora bolag) tror jag avviker en del från portföljer man finner på Nordnet's och Avanza's tjänster för portfölj-delning/populära aktier för inköp. Jag blir dock inspirerad av twittter, blogg, förvaltare och affärspress - men försöker hitta mina egna vägar vad gäller de faktiska investeringarna. Ibland hittar man dock samma bolag som blogg/twitterkollegor/småbolagsförvaltare. Kanske för att man ibland har liknande kriterier?

Så till viss del följer jag flocken i portföljen för mindre och medelstora bolag. Men då fr a en ganska snävt avgränsad flock bloggare/twittrare jag delar värderingsmetoder med och eller specialiserade analytiker för de lite mindre bolagen. De har ofta bara ett begränsat inflytande på marknaden totalt, så här kan man avvika stort från ett slags index. Min omsättningshastighet är nog också lägre än snittet för mindre bolag. Men om man letar och köper stabilitet behöver man inte ändra så ofta.

I den långa portföljen försöker jag öka i bolag som jag kan sedan länge när tillfälle bjuds. Och även om Spiltan har en Investmentbolagsfond, så har jag annan sammansättning och dessutom andra bolag i min långa portfölj. Här följer jag dock flocken på ett speciellt sätt genom att jag köper in mig i investmentbolag som har investerare som jag beundrar vid rodret: Buffett/Munger, Watsa, Lundberg, Stenbeck eller Stillström. Det har hittills varit en bra strategi och jag har lärt mig mycket av att läsa deras rapporter/brev till aktieägarna och studera och följa deras (val av) innehavsbolag. Man kan kanske säga att jag förlitar mig på auktoriteter mer än flocken med detta investeringsbeteende?

Följer ni - handen på hjärtat - flocken i era investeringar?