lördag 28 november 2015

Om att fokusera mer på sina 'förloraraktier' än sina 'vinnaraktier'

Sedan finanskrisen 2008-09 har börsen gått starkt. Mycket starkt. För många av mina stora och stabila aktier har det gått väldigt bra sedan dess. Speciellt i de bolag som jag hade möjlighet att köpa eller öka under denna kris. Det är bolag som t ex Lundbergs, SCA, H&M och Sampo. De har utvecklats väl och delat ut väl (i direktavkastning) även om värderingen i t ex SCA är såpass hög att den blir liten i förhållande till dagens kurs. Men det var inte till de kurser som finns idag som jag köpte in mig i  - så det är inga rättvisa nyckeltal. 

Det intressanta är hur lite jag skrivit om t ex H&M, Sampo eller Lundbergs här på bloggen. Varför skriver jag inte om dessa bolags kontinuerliga och gradvisa framgång som avspeglar sig positivt i aktiekursen? Dessutom är dessa tre bolag riskminimerande, vilket borde borga för många inlägg på en blogg med detta namn. 

Istället har skrivit många och långa inlägg om de bolag som jag investerat i som inte gått så bra - och som innebär högre risk. En del bolag som jag skrivit om har hamnat i kriser jag inte förutsett. Ibland har det varit svarta svanar, men oftast har det bara varit dålig eller slarvig analys från min sida. 

Detta fenomen är helt klart en psykologisk - känslomässig - effekt.  Och det är inte speciellt rationellt. 

Den kursvinsten, t e x, jag har på mitt innehav i Berkshire Hathaway, inköpt i Juni 2006, är större än de samlade kursförluster jag har i ett antal andra aktier i min långa portfölj. 

Men ändå ägnar jag oproportionerligt mycket tid åt förlorarna. Och det intressanta är att när några av förloraraktierna lyckas med en turnaround - då minskat mitt fokus på dessa bolag.

Min mest omfattande analys och beskrivning av ett bolag här på bloggen är Tesco PLC. En undersökning i 10 delar. Och sedan har jag kommit tillbaka till bolaget. Och här känner jag en viss känslomässig frustration. Trots att jag ökat på närmast bottennivåer har bolaget - eller aktien för den delen - hittills inte lyckats med sin turnaround. Jag sade dock i samband med analysen att jag skulle ge bolaget fem år. Och det står jag fast vid. Jag tror nuvarande VD'n är bra och att det finns fortfarande stora värden i bolaget i t ex fastigheter och till viss del i e-handel. Dock har pensionsskulderna ökat kraftigt och man fick inte lika mycket för Homeplus-verksamheten i Sydkorea som jag hoppats. Men bolaget är fortfarande marknadsetta i UK. Det är dock tufft att gå emot Munger/Buffett som har sålt allt i Tesco...

Bonheur ASA är i liknade sits som Tesco. Det finns stora värden i bolaget men marknaden har förändrats i fr a oljeservice. Och precis som Tesco har man en hel del långa skulder i relation till eget kapital. Här tror jag också det kan se annorlunda ut om fem år.

Precis som Bonheur så har Ratos problem med en stor investering i den norska oljeservice-industrin. Bolaget har dock kassa och delar ut väl. Även om kursutvecklingen har varit skral sedan jag gick in i bolaget, tror jag att detta kan bli bra. Men jag har ägnat oproportionerligt mycket tid att begripa deras underliggande bolag och deras eventuella värde...

Ett annat intressant bolag som jag skrivit om och investerat i är Oriflame. Ett bolag med en intressant kapitalsnål affärsmodell, fr a verksamma i utvecklingsländer (jag har sett dem "in action" i Mongoliet och Sri Lanka) med starka kassaflöden. Här blev dock Rysslands kraschande ekonomi, Krim-invasion/Ukrainakris och lågt olje/gaspris med påföljande rubelras tufft för Oriflame. Speciellt som bolaget tidigare varit riskkapitalägt och därför hade en stor hävstång i skulder. Länge var min GAV kring 160 kr och när aktien gick ner till ca 100 kr var det inte så kul. Men jag ökade ytterligare kring 100 kr och faktum är att jag är lite plus till dagens kurs. Bolagets sista rapport var positiv och Latinamerika, Afrika, Kina och Asien växer fortare än t ex Ryssland och Ukraina backar. Tror att detta kan bli på några år, när skulderna är nedamorterade till lägre nivåer och bolaget böljar dela ut igen. Men jag gick in för tidigt i detta bolag. Nu när bolaget -förhoppninsgvis -  är på väg tillbaka kommer jag säkert inte ägna det lika mycket fokus... 

Ett annat bolag som jag inte tror att jag skrivit om, men jag har gjort en mindre investering i är Weight Watchers International (WWI). Jag läste lite analyser på svenska värde-bloggar och fr a Gannon & Hoangs monsteranalys på deras blogg. De gick in på vad jag tror var kring drygt 25 dollar/aktien. Bolaget påminde dock en del om Oriflame, det var riskapitalägt med hög räntabilitet, starka kassaflöden, gjorde stora återköp men hade tyvärr också stor hävstång i stora långa räntebärande skulder. Så jag avvaktade även om de verkar i en branch som tyvärr behövs mer än någonsin - och som faktiskt har en av de få metoder som faktiskt hjälper mot fetma och övervikt. Men när WWI gick ner till 13 USD kunde jag inte motstå bolaget. Det var halva priset mot Gannon & Huangs investering. Tyvärr sjönk aktien ytterligare ner till 5 - 6 USD, och jag blev förbannad på mig själv för att jag gått i en värdefälla. Men jag studerade bolaget igen och jag kom fram till slutsatsen att huvuddelen av de långa räntebärande skulderna skall betalas kring 2020. Och det är långt dit och bolaget har i och för sig minskade omsättning och vinster - men fortfarande ganska bra kassaflöden. Så jag dubblade innehavet till ca 6 USD, eftersom jag trodde att mycket kan hända till 2020. Och det gjorde det. För inte så länge sedan gick Oprah Winfry in som näst största ägare i bolaget och tog en styrelseplats. Hon kommer använda sitt TV-bolag att "endorsa" bolaget. Oprah har haft problem med sin vikt under hela sitt liv och anser som jag att WWI har en av de få metoder som faktiskt fungerar. Aktiekursen löpte amok. Kursen står idag kring 25 dollar igen och jag har sålt halva mitt innehav, d v s pengarna jag har kvar i bolaget är bara vinstmedel. Tror dock att WWI har en svajig resa till en riktigt turnaround - Oprah och ledningen kommer att få ligga i. Och kring 2020 måste bolaget ha mycket cash att betala sina skulder med...men mycket kan hända till dess. 

En annan förlorare på Ryssland och Östeuropa, förutom Oriflame, som jag äger är Raiffeisen Bank International (RBI). Banken såg riktigt billig ut, men så kom Putins eskapader i Ukraina som en svart svan. Att jag investerade i denna bank berodde dock på något positivt. Jag identifierade tre europeiska banker som skulle ta sig ur finanskrisens senare faser: Santander, Commerzbank och Danske Bank. Den sist nämnda har dubblats, Santander har stått still men jag har fått mer aktier i utdelning. Men också Commerzbank dubblades på kort tid, då sålde jag halva och köpte RBI. Hittills ett korkat beslut, som jag ibland grämer mig över. Men kanske inte om fem år, RBI är duktiga - lågt K/I tal - men har råkat ut för geopolitisk oro på sina marknader. 

Så då har jag igen skrivit om mina problembolag...Det är svårt att hålla sig ifrån detta

Är ni mer rationella än mig? Och undviker ni att fokusera för mycket på besvikelserna och förlorarna?  Eller man kanske lär sig något på att studera dessa?  Det finns gemensamma nämnare med casen Oriflame och WWI. Och mellan casen Bonheur, Ratos och Tesco. Dessutom visste man, vad gäller, RBI att det fanns viss politisk risk i Östeuropa. 

fredag 13 november 2015

Småspararnas hjälte Jonas Bernholm från Aktiespararen

Jag vet inte om ni läser det utmärkta magasinet Filter (samma gäng bakom den intellektuella fotbollstidskriften Offside). Där finns ett initierat reportage om läkaren Jonas Bernholm (se gammal bild), som jag tyvärr inte kan hitta en länk till online. Så som jag minns reportaget handlar det om Bernholms stora och unika samling av amerikansk musik (jazz, soul, men speciellt R&B) på vinyl. Så vitt jag kommer ihåg sålde han denna till ett mycket högt pris till samlare i USA. Jag kan tyvärr inte hitta mitt pappersnummer - om någon läsare har detta rätta mig gärna. Minnet kan svika mig...

Detta är dock en mycket privat man (all heder åt detta) så jag har inte så mycket mer information, mer än att han driver egen investeringsverksamhet sedan många år tillbaka.


Denne Bernholm är också en mycket originell och viktig skribent i tidningen Aktiespararen. I början när jag läste denna tidskrift förstod jag inte hans storhet. Men allteftersom jag har läst den har jag slagits av hur viktiga hans texter är.  Som ni vet botaniserar jag mest bland stora bolag, gärna investmentbolag så han skriver om ett annat universum än mitt.

Han skriver om små obskyra bolag som ibland svindlar oss småsparare. Som riskminimerare blir man påmind om hur många förhoppningsbolag, bolag med vag affärside och svaga finanser det finns på de mindre listorna. Dessutom är ett tema evinnerliga nyemissioner. Han åker på stämmor som inte många besöker och jag tror att han har erfarenheter och kunskaper om de riktigt små bolagen som matchas av få. Så vitt jag förstår investerar han också i bolag på dessa listor med ibland stor framgång och ganska ofta med katastrofala resultat. På Realtid (från 2011) fann jag följande beskrivning av hans investeringsverksamhet:


Jag vill dock påpeka att det finns bolag på t ex NGM, Aktietorget och First North ( kanske också Alternativa Aktiemarknaden?) av hög kvalitet. Några av dessa bolag kommer att bli stora betydelsefulla bolag. Tyvärr finns också många, många bolag som aldrig kommer att göra uthållig vinst, aldrig kommer att få till en affärside som är långsiktigt hållbar - och ibland finns rena svindlare. Det är de senare som Bernholm ofta skriver om - och varnar oss om. Många amatörinvesterare skulle få mycket bättre avkastning om de läste Bernholms artiklar och reflektioner. De skulle undvika många minor och vara mer riskminimerande...på det sättet är han en hjälte!

Denna länk ger er möjlighet att läsa många ärliga, initierade och tänkvärda inlägg av Herr Bernholm på tidningen Aktiespararen. Intressant inte sant?

söndag 8 november 2015

Tre läsvärda DI weekend intervjuer: Forssell, Stenbeck och Östling

Ni har säkert många läst den helt fantastiska intervjun med "Mr Scania", Leif Östling i DI Weekend. Om ni ni inte har gjort detta - gör det! Volvo har många, många år av förändringar om man ens skall komma i närheten av Scania...man får hoppas att VW förstår att förvalta denna guldklimp - och låta MAN lära.

Via den intervjun fick jag kännedom om en väldigt intressant intervju från i Maj i år med Johan Forssell, ganska ny VD på Investor. Som aktieägare var detta kul och intressant (jag delar Johans passion för fotboll). Och så är det kul när människor från min egen generation styr bolag av typen Investor.

Dessutom finns en ovanligt initierad och djupgående intervju med Cristina Stenbeck från Nov 2011. Som aktieägare i Kinnevik blir detta extra roligt. Detta eftersom vi delvis har facit på många av de visioner och planer som hon delgav i denna intervju.