Omstuvade investmentbolag, fadersuppror och nya fadersgestalter?

Mitt populäraste inlägg här på bloggen avhandlar investmentbolag, från Mars 2014: 10 skäl att äga en korg svenska investmentbolag. 

Min huvudtes har varit att jag som amatörinvesterare inte har tiden, expertisen och erfarenheten som gör att jag har en edge mot de skarpaste professionella finanshjärnorna. Därför har jag i allt ökande grad köpt in mig i investmentbolag sedan sommaren 2003; hittills en fruktbar strategi.

Den 13e Mars i år skrev jag följande inlägg.  Jag ökade då i Investor och Industrivärden som jag där redovisade. (Tidigt 2016 ökade jag också lite i Traction då substansrabatten var hög). Jag köpte också mer Kinnevik på försommaren för drygt 200 kr/aktien.

Varför köptes mer av dessa investment bolag då?

A) Ny VD i Industrivärden (Stjernholm) som har mandat att delvis stöpa om det lite trötta f d tjästemannastyrda bolaget. Något bolag på väg ut (Ericsson, kanske ICA); minskad skuldsättning önskas av huvudägaren och något/några mer medelstort bolag kanske läggs till portföljen. Lundberg kontrollerar och har investerat mycket av sitt kassaflöde från sitt investmentbolag i Industrivärden aktier, såväl som i SHB, Sandvik och Skanska som enskilda aktier. Lundbergs har köpt ut Indutrade från Industrivärden. Jag tyckte också att SHB då var ganska lågt värderad, det fanns potential i Sandvik, Volvo och Skanska till rimliga värderingar. Dessutom blev man indirekt exponerad mot SCA caset. Ganska bra substansrabatt också vid den tiden.

B) Investor. Ägt i någon form sedan sommaren 2003. Forssell fortsätter på Ekholms kloka väg. SEB var då ganska lågt värderat och rimliga värderingar i ABB/Atlas (i vart i mot hur de brukar värderas nuförtiden). Astra hade/har en bättre pipeline än på länge. Bra substansrabatt då som nu. Patricia Industries är mycket intressant med sin demografiska fokus, mot en åldrande befolkning (tyvärr får Ekholm annat uppdrag nu). Speciellt Mölnlycke ser fint ut - och är lågt värderat i boken. EQTs kassaflöde in i Investor är nog också underskattat.

C) Kinnevik. Har jag ägt sedan 2005 i någon form. Tycker bra om Cristina Stenbeck. Undervärderade men också mycket svårvärderade tillgångar. Ganska stor substansrabatt givet att man köper värdering av onoterat. Zalando potentiell guldkalv men också mycket hög värdering på tyska börsen. Mer riskfylld portfölj sista åren, med lite svajiga Millicom (som då var ganska lågt värderat) och stabilare Tele2 som kassako. (Tidigare Korsnäs och stabil vätskekartong till Tetra Pak som kassako.) Funkar i diversifierad portfölj som min, men inte alls lika stabila som t ex Investor. Men det finns många potentiella vinnare i deras portfölj.

D) Traction (se slutet på inlägget).

Nyligen har jag också gjort ett "metaforiskt" fadersuppror och minskat kraftigt i Douglas, Buffet/Mungers och Lundbergs bolag. Dessa finansfarbröder respekterar jag mycket och de har har gjort det fantastiskt över tid. De har inspirerat mig och gett bra avkastning! Men...

Latour blev jag ägare i 2011 när mina SÄKI aktier (inköpta innan och fr a i finanskrisen) slogs samman med Latour. Latour har sedan utvecklats fantastiskt, se graf nedan (från Reuters). Men nu känns värderingen väl tilltagen. Assa Abloy som är ett fint bolag men har mycket hög värdering( P/e 24, 19ggr kassaflödet, låga ental i tillväxt nu, högre goodwill än eget kapital), utgör stor del av Latours substans. Dock tog det emot att minska, men har minskat lite i början på 2015 också. VD'n Jan Svensson i Latour har nog varit Sveriges mest underskattade börs VD och gjort ett fantastiskt jobb. Men jag kan komma öka igen vid senare - bättre -  tillfälle.

Fredrik Lundberg är som en sköldpadda som vinner mot haren. Sakta, sakta bygger han och får över lång tid fin avkastning till låg risk. Men han har haft medvind med hur de allt lägre räntorna de sista 15 åren har påverkar hans fastigheter. Med hög värdering på flera portföljinnehav och premievärdering var det dags att minska. Har ägt i ca 5 år. Fin utveckling, se nedan.
                               

Vid kurser på 580 kr blir det svårt att motivera med en substans som utvecklas som nedan (se graf). Flera bloggargrannar som kan bolaget väl (t ex Stockman och Lundaluppen) hjälpte mig till detta beslut. Det tar emot att minska i något som är så här välskött med en så duktig huvudägare. Men så har vi det här med värderingen...och man kan öka en annan gång i bolaget.

I Juni 2006 gjorde jag min hittills största aktieinvestering i Berkshire Hathaway. Jag hade börjat läsa och begrunda Buffetts brev till aktieägarna,  och läst texter/biografier om Munger och fr a Buffett. Jag satte mig in ordentligt i bolaget, även om aspekter av en så omfattande försäkringsrörelse är teknisk och svår att fullt förstå. Åtnminstonde för mig. Jag har minskat lite en gång tidigare, men nyligen gjorde jag en större minskning. Bolaget är en maskin med enorma kassaflöden från helägda bolag och utdelningar från noterade bolag. Stor billig float att investera. Man återköper kring 1.2 ggr substansen.

Men nyligen sålde jag ganska mycket, men bolaget är fortfarande ett av mina största innehav. Jag har fått knappt 150% i avkastning på ursprungsinvesteringen från 2006 (se graf). 9.6 % om året (tack anonym). Bra givet risken.

Buffett är helt enastående som person och investerare. Munger är mycket lärd och skarp - lite svårare att gilla som person kanske? Men de är gamla. Munger är 92 år. Buffett 86 år. Och de rattar ett bolag med ett börsvärde på ca 350 Miljarder USD. Visst finns det duktiga medarbetare redo att ta över inom bolaget. Men det finns något med vad som hänt i Wells Fargo som oroar mig. Och att förränta en sån enorm tillgångsmassa är svårt. I vart fall om man skall slå index. Dessutom har USA gått fantastiskt sedan 2009 och värderingen är hög i många fall.


                                 
Vilka är mina nya "aktiefadersgestalter"?

Traction. Har ägt i någon form länge. Deep value inriktade klyftiga och duktiga Stillströms (fader och son) sköter Traction med den äran. Gör bra saker med ganska ordinära bolag. Hittar lågt värderade bolag med potential. Rekordstor kassa i Traction. Försiktigt, de är oroliga för negativ räntegalenskap. Har ändå gett fin avkastning. De var inne i Academia redan för länge, länge sedan, likaså Haldex, de hittar bolag som Nilörn. Förutom större poster i mindre bolag där de är aktiva, gör de bra finansiella placeringar på börsen. Köpte t ex stora poster SCA och Swedbank i finanskrisen; grym avkastning på dessa innehav.

Öresund. Mats Qviberg verkar som Munger vara en mycket skarp man, men kanske inte alltid den mest enkla att ha att göra med? Men han är nog Sveriges skickligaste förvaltare. Hittar ofta lågt värderade bolag som har potential. Grym stock picking gick tex in i Oriflame exakt rätt. Såg tidigt potentialen i Bilia och har varit med att omskapa. Hittade både bolag som Klarna och eWork tidigt. Och alltid en väl balanserad portfölj, stora som små bolag, som är riskminimerande. (Räknar inte in HQ bank i detta sammanhang. FI förstörde kanske ett bolag där?) Har gått mycket bra sedan splitten med Hagströmer (som i fornstora dagar). Innan finanskrisen mitt största innehav. Läs gamla Öresunds-årsredovisningar! På 90-talet och 2000-talet gjorde H & Q sanslöst bra affärer. Om och om igen. Exempel: fastighetsbolaget Drott, eller med Gardell som VD, vad de gjorde med Custos.

Bure Equity. Jag köpte ett lågt värderat Skanditek i finanskrisen. Hösten 2009 blev mina Skanditek - aktier i Bure Equity. Tigerschiölds är nog också lite underskattade. Att hitta och vara med att skapa både Vitrolife och Mycronic har gjort aktien till en raket. Nu kring 100 lappen. En femtaggars på fem år. Investerar i bolag utanför mitt investeringsuniversum. Men har stor kassa som skydd för riskerna i rörelsebolagen.

Vad tycker ni? Skall man grunda sin portfölj ordentligt med en korg investmentbolag (som jag gör)? Aktiestinsen sålde aldrig något i sina investmentbolag, oavsett värdering. Skall man kanske inte kladda i sina portföljer (som jag gör)? Skall man kanske inte ens vara aktiv - utan bara köpa in sig passivt i Spiltans investmentbolagsportföljer? 

Läs och lär från mästarna - Buffets (och Mungers brev till aktieägarna) 2014

Om ni inte har läst här är länken till årets brev till aktieägarna.  Som vanligt skriver Buffett intressant om 2014 vad gäller Berkshire Hathaway. Detta är mitt största innehav sedan 2006 så jag läser det också som aktieägare.

Men i tillägg till detta finns Berkshire – Past, Present and Future, sid 24 - 43, där Buffett och Munger summerar 50 år med Berkshire Hathaway. Mycket har man läst förut. Men detta är koncentrerad investerarvisdom och kan aldrig läsas för många gånger. Håll till godo!

Mungers och Buffetts parametrar för en långsiktigt bra aktieinvestering

Som jag har skrivit tidigare har min fru och jag en lång aktieportfölj där vi/jag gör så få transaktioner som möjligt. I vissa fall har vi köpt  - för att bara behålla. Dessa bolag måste vara mycket hög-kvalitativa. Ibland kan dock en aktie finnas med under några år i denna portfölj för att sedan säljas. I våran korta portfölj, som är väldigt begränsad in sin omfattning i dessa dagar, letar jag (min fru är inte delaktig alls i denna portfölj) mer värden på kort sikt. Det kan vara ett tillfälligt problem i ett företag jag känner till, en vinstvarning, eller allmän misstro mot ett företag. Här säljer vi generellt även om ett bolag som New Wave inköpt i finanskrisen visar på att bolag som utvecklas väl kan ligga kvar ett bra tag - i detta fall ca fem år - i den korta portföljen. Andra bolag kanske visar sitt värde efter ett halvår och åker ut redan då. Den korta portföljen brukar se väldigt annorlunda ut efter några år. 

I detta inlägg tänkte jag dock försöka sammanfatta allt jag lärt mig om hur man hittar de där kvalitativa företagen som skall vara basen i den långa portföljen - "Buy and hold companies". De tankar jag sammanfattar här kommer från vad Buffett och Munger har skrivit under åren i brev och essäer. Men också från diverse litteratur om speciellt Warren Buffett. Ursäkta lite swenglish...

Ett sådant här bolag som man köper in sig och äger på lång sikt måste först ha:

En "durable competitive advantage". 
Här måste finnas en "moat" - en kontinuerlig vallgrav som håller konkurrenter på en armslängds avstånd, dessa kan vara av tre typer:

1) De säljer en unik produkt, t ex Coca-Cola

2) De säljer en unik service, t ex Moody's

3) De är extrema lågkostnads köpare och säljare av en produkt eller service, t ex Walmart (Man har economies of scale)

Och de verkar i monopol- eller oligopolmarknader

Dessa företag måste ha en en uthållig konkurrensfördel som de klarar att behålla över tid. 

a) Höga bruttomarginaler, Coca Cola har ca 60%, vilket visar att man har uthålliga vallgravar. 

b) Låga kostnader för forskning & utveckling, t ex Wrigleys. Det är därför lite anmärkningsvärt att Berskhire har investerat i läkemedelsbolag som Sanofi Aventis de sista 10 åren då dessa har höga sådana kostnader. Visar på deras pragmatism?

c) Höga försäljnings-, maknadsförings- och reklamkostnader är ok, t ex Proctor & Gamble, antagligen för att man skapar vallgravar genom branding med dessa. Men som jag förstått skall dessa dock vara kontinuerliga från år till år och öka stabilt. Inga ryckigheter.  

d) Buffet och Munger hatar användningen av EBITDA. Depricieringar av t ex maskiner kan inte negligeras. Dessa kräver reparationer och slutligen måsta dessa bytas ut till en stor kostnad. Kvalitetsbolag som Coca-Cola har låga deprecieringar. 

e) Bra kvalitetsbolag skall inte behöva ha några skulder att tala om och skall därför inte behöva göra stora räntebetalningar. IBM är här dock intressant som investering för Buffet & Munger eftersom de använder hög skuldsättning för att få hävstång och högre räntabilitet. Kraft Foods är också skuldsatt högt. Bankers affärsmodell innebär att detta räntekostnaden är en ganska stor kostnad för dem.

f) Munger och Buffett använder ofta vinst innan skatt (Pre-tax earnings) som ett mått på ett bolags lönsamhet. Antagligen för att kunna göra lättare jämförelser? 

g) Nettovinst efter skatt skall ha en trend uppåt över tid och de skall vara kontinuerliga. Dessutom höga i förhållande till intäkter i denna typer av kvalitetsbolag med durable competitive advantage.

h) Vinst per aktie skall öka i en jämn takt. Inte svänga som Volvos vinster, där det ibland blir förlust.

i) Bolagen av denna typ skall inte ha stora investeringar i anläggningstillgångar på balansräkningen som fabriker, utrustning och dyra maskiner. Sådana bolag har höga kostnader att uppgradera, underhålla och ersätta dessa. Och de behöver ofta finansiera dessa investeringar med långa skulder. Rottneros eller Stora Enso skulle nog Buffett/Munger springa så långt de kunde från....

j) Varumärken som bolag har utvecklat själva syns inte som värde i balansräkningen. Dessa immateriella värden syns alltså inte på ett bolag som Wal Mart's balansräkning. Det kan delvis motivera att man betalar långt över eget kapital för t ex Coca Cola.

k) Låga skulder både korta och långa är att föredra. Riktigt bra företag med stora kontinuerliga vallgravar skall inte behöva ha några långa skulder alls. Men ibland har denna typer av kvalitetsbolag använt skulder som hävstång för att få större avkastning på eget kapital. 

l) Jag tror att Warren och Charlie inte gillar när de totala skulderna är högre än eget kapital. Men om bolag köper tillbaka mycket aktier kan de göra undantag, Moody's har t ex så vitt jag förstår ofta haft negativt eget kapital. Precis som jag tror Swedish Match har om jag inte missminner mig? 

m) Ökande balanserade vinstmedel; medel efter aktieåterköp och utdelningar. Berkshire Hathaway delar normalt inte ut och har bara nyligen återköpt aktier så denna pool av vinstmedel är väldigt stor för dem. Dessa investerade Munger och Buffett sedan i bolag som tjänade ännu mer pengar. 

n) Bolag med många återköpta aktier på balansräkningen är ofta framgångsrika. Om man har medel till återköp har man ofta en lönsam stabil affär.

o) Bolag med uthållig vallgrav skall ha hög räntabilitet på eget kapital. IBM har t ex med skuldhävstång 80 - 90%... Coca-Cola har kring 30%.

p) När de gäller kassaflöden så skall bolagen ha låga kapitalkostnader för fabriker, maskiner och utrustning. 

q) Denna typer av kvalitetsbolag genererar starka och stabila kassaflöden

r) De har en stigande utdelning och köper tillbaka mer och mer aktier över tid. 

Vilket svenskt bolag uppfyller dessa kriterier:

H&M, nästan alla. Dock inte att de återköper aktier. Istället delar bolaget ut mycket till aktieägarna. Buffet och Munger gillar nog återköp mer.

Vilka andra bolag än H&M  känner ni till i Norden som uppfyller dessa kriterier (eller de flesta av dem)?

Ankarna i Riskminimerarens portfölj - del 2 Berkshire Hathaway

Mitt andra ankare är också mycket substansrikt; jag har ägt aktier i Berkshire sedan 2006 (ett investeringstillfälle). Vi talar om världens största investmentbolag - ca 280 Miljarder USD i maknadsvärde. Warren Buffets och Charlie Mungers Berkshire Hathaway. Mycket finns skrivit om detta bolag. Och om Buffet. Här kommer min sammanfattning, hoppas att något är nytt för er läsare. Bolaget värderas till drygt 1.3ggr eget kapital (men många helägda innehav är upptagna till en försiktig värdering).

Bolaget har fyra delar:

1) En helägd försäkringsgrupp, både återförsäkringsbolag t ex Gen Re och försäkringsbolag t ex Geico. Ca 25% av intäkterna från helägda bolag kommer från denna del. Men genererar också float som kan investeras, den senaste siffran jag såg var drygt 70 Miljarder USD i float.

2) Helägda andra typer av bolag, i storlek baserat på intäkter: störst kanske inte så kända McLane (klicka och kolla in vad de gör, de har försäljning på nära 40 Miljarder USD - köpt för 10 år sedan av Wal Mart), Burlington Northern Santa Fe (tågtransport), MidAmerican (utilty), Marmon (industrikonglomerat) och Lubrizol (Smörjlmedel). Men här finns många, många fler mindre bolag i alla möjliga branscher från tegelsten (Acme Brick) till cowboyboots (Justin Boots) till choklad (See's Candies). Om man tittar på vinst isstället så ger BNSF, Iscar, Lubrizol, Marmon Group och MidAmerican Energy tillsammans mer än 10 Miljarder USD i vinst innan skatt. (McLane har låga marginaler).

3) Ägande av andelar av publika bolag: Coca Cola, Wells Fargo (USA's SHB), IBM, American Express, Proctor & Gamble, Munich Re, WalMart, Tesco, US Bancorp, DirecTV, Moody's, ExxonMobile mm. I flera av dessa stora kvalitetsbolag är man största ägare. Man håller på att kliva ur Washington Post, vilken man ägt sedan 70-talet och haft en otrolig avkastning på. Jag skulle uppskatta att värdet av dessa innehav är drygt 60 miljarder USD i nuläget. Vi får se i rapporten.

4) Cash, obligationer och andra finansiella instrument (inga financial weapons of mass destruction). I Mars 2013 hade man ca 50 Miljarder USD i Cash. Buffet will inte ha så mycket. Och sedan har detta minskat betydligt, affärer i Heinz, ExxonMobile etc, vi får se i rapporten hur situationen ser ut. Den sista siffran jag har sett är ca 28 Miljarder USD i cash. Buffet har sagt att 20 Miljarder USD vore lagom. Obligationsportföljen är på drygt 30 Miljarder USD (amerikanska obligationer, andra statsobliationer och företagsobligationer). Berkshire använder sig också av indexputtar för långsiktig utveckling för aktiemarknaderna för US, Japan och Europa. Utvecklingen har varit bra de senaste åren, inköpta i finanskrisen. Kreditvärderingsinstituten har inte varit så positiva till dessa, men jag håller med Buffet om att dessa är annorlunda än många mer riskfyllda derivat.

Det här är enligt min mening ett bättre alternativ till en S&P 500 indexfond. Förvaltningskostnaden är mycket låg, huvudkontoret för detta jätteföretag är en våning i en anspråkslös kontorsskrapa i Omaha, Nebraska. Och jag tror att Berksire kommer att slå index något över tid - till lägre risk. Orosmomentet kommer när Buffet och Munger kliver av. Men man har förberett för detta under en lång, lång tid och har många nyckelpersoner på plats operativt t ex duktiga Combs, Weschler, Jain och unga Tracy Britt Cool (också i styrelsen). I styrelsen sitter sonen Howard Buffet och vännen Bill Gates som kommer måna om de värden som Buffet och Munger har implementerat i bolaget. En aktie att låta barnen ärva. Och jag tror att man kommer att få utdelning i aktien när den tiden kommer...

Intressant analys av Berkshire Hathaway

Igen är det Alice Schroeder, som skrev den helt fantastiska biografin Snowball om Warren Buffet, som är i farten i denna ganska korta men mycket kärnfulla analys. Jag hittade den på Warren Watch pa Omaha Herald:

Schroeders analys: Berkshire Hathaway - to big to mess with

Hennes huvudpoänger är ungefärligen:

1) Heinz - har förlorat mot S&P 500 index Dec 2008 - Jan 2013, sedan 1997 har Heinz gått upp 67% och S&P har dubblats. Heinz har inte varit en investerarfavorit de senaste 15 åren. Buffet säger sig ha studerat bolaget en lång tid, Heinz har antagligen varit rimligt värderad vid affären.
2) Eftersom Heinz inte har hängt med marknaden skapar det ett tryck mot ledning att göra nagot, i detta fall blir det detta upplagg där Buffet köper aktier och en hel del preferens aktier med 9% kupong i ett lysande Buffetupplagg och Berkshire kommer att äga halva Heinz.
3) Berkshire som Wal Mart och GE har skalfördelar, distributionsnätverk, starka varumärken med vallgravar och politisk, ekonomiskt och legal makt att skapa gynnsamma förutsattningar for sin verksamhet. Dessa färetag är enligt Schroeder too big to mess with.
4) Heinz får kanske fördelar att ha Berkshire som ägare; Tesco och Walmart kanske har lattare att supporta Heinz som produkt och de i sin tur har bra relationen med lagstiftare och reglerare. Dessutom kommer säkert Buffet sjalv göra reklam for Heinz, som med t ex Coke.
6) Buffet gillar monopol eller monopolliknande rörelser: Vad han kallar survival of the fattest. Buffet är dock försiktig med att köpa för många bumlingar i samma område, for att undvika statsmakternas intresse och marknadskoncentrations-regleringar.
7) USA's stat är beroende av storbolag som Berkshire Hathaway för anti-terrorism arbete, internet säkerhet etc
8) Berkshire har skapat ett foretag som är en "slice" av företagsamerika, som en mininationalstat i staten. Enligt Schroeder går nog denna att köra pa autopilot ett bra tag. Berkshire är byggt så att det skall klara Buffet och Munger transitionen i framtiden. Vilket verkar tryggt for oss aktie ägare, för transitionen är den stora osäkerheten med aktien.

Mina Berkshire, som är min storsta aktieinvesterering, gjord 2006, har nu för övrigt ca 10 % om året i totalavkastning.

Om Buffet vore svensk...

...vad skulle Berkshire Hathaway da ha i sin portfölj. Lat oss leka med den tanken lite. Och eftersom de just har lämnat rapport blir ju detta extra kul. Dessutom skriver Warren att Munger och han själv har hittat 8 bolag i Europa som de investerat i innan jul. 175 Miljoner Euro i vart och ett av dessa "utmärkta bolag". Alltsa ca 1.4 Miljarder Euro.

Det fanns ett textilföretag som hette Algots som gick i graven med det mesta av svensk textilindustri pa 70-talet. Det svenska Berkshire skulle heta Algots. Lat oss tänka oss att Algots skulle ha en nordisk bas.

Vad skulle Algots innehalla?

1) Försäkringsbolag som genererar float. Det finns inga aterforsakringsbolag, som jag vet, i Norden. Men Berkshire har flera forsakringsbolag sa tva av Gjensidige forsikring/Storebrand fran Norge och Topdanmark/Tryg vesta fran Danmark skulle nog finnas i portföljen. Helst skulle dessa vara helägda och utköpta fran börsen sa man far tillgang till floaten. Gjensidige och Topdanmark blir mina val för Algots helägda bolag.

2) Reglerade kapitalintensiva bolag. Jag tror att han hade köpt ut Hafslund fran börsen, eller delar Vattenfall. Delar av Fortum eller EON är också ett annat alterantiv. En gaspipeline fran Ryssland till Norden skulle ocksa vara av intresse. Istället för Burlington Santa Fee skullle man i Algots köpa ut delar av SJ. Staten skulle inte lata en privat aktör köpa hela monopolet.

3) Tillverkning, handel och service - helägda bolag. Dessa bolag är heläga och köpta utanför börsen. Jag kan inte tillräckligt mycket om sadana bolag i Sverige sa jag ponerar att vi kan köpa ut bolag fran börsen som passar denna profil (ocksa har jag lagt till nagra privata som verkar intressanta). Dessa bolag skulle Algots vilja vara helägare till givet vad jag vet:

New Wave, Beijer Alma, Latours helägda rörelser, Midway Holding, Cloetta/Leaf, Ratos innehavsbolag, Kabe, Fenix Outdoor, Nordsjö färg eller Beckers, Rockwool isoleringsmaterial, Seco Tools, Indutrade, Guldfynd, Oriflame, Ullared/Gekas, Skistar, Bra Böcker, Bohuslänningen, Geveko, Mekonomen, Gunnebo, Nederman, Rejlers, Hexpol, Beijer Electronics, Husqvarna etc. Man skulle ocksa drömma om att köpa hela IKEA.

4) Större investeringar i börsbolag (Hög räntabilitet)
Wells Fargo - SHB
Munich Re/US bancorp - Sampo (och därmed del av Nordea)
Tesco -Axfood
Walmart - Netto (ägs av Möller Maersk)
Kraft foods - Orkla (inte helt klockrent)
Coca Cola - H&M
Posco - NorskHydro (SSAB passar bättre, men känns som för klent just nu)
J&J - Novo Nordisk
Sanofi - AstraZeneca
ConocoPhilips- Statoil
Washigton Post-Sanoma
IBM-Atlas Copco

Dessutom skulle Algots ha SEK i cash, Svenska, Norska, och Finska statsobliationer och puttar att Nordiska börsindex skall vara högre 2025 än de är idag.

Skulle ni ha köpt Algots?

Buffett brillierar igen i Berkshire Hathaway brev

At Berkshire’s “World Headquarters” our annual rent is $270,212,” skriver Buffett. “Moreover, the home-office investment in furniture, art, Coke dispenser, lunch room, high-tech equipment – you name it – totals $301,363.”  Ganska låga kostnader för ett huvudkontor i ett bolag som har helägda bolag med långt över 200 000 anställda.

Det bokfärda värdet på detta enorma bolag ökade med 13% under 2010.

Berkshire Hathaway 2010 letter to shareholder

För er som inte har läst de andra breven rekommenderas dessa varmt. De är roliga, smarta och givande för oss amatörinvesterare. Alla finns tillgängliga på bolagets hemsida.

Med nästan 40 miljarder USD i cash känns BKR som ett tryggt bolag. Det ger också möjligheter att heläga verksamheter som återförsäkringsbolag - som bl a genomför underwritings för supercats - där potentiellt jättestora förluster kan ske enksilda år. Ajit Jain får varje år stort beröm för sin insats inom denna del av bolaget. Och han är en av kandidaterna att ta över i en inflytlesrik position efter Munger/Buffet.

Men det ger också möjligheter att äga kapitalintensiva bolag som kraft/energibolag (utlities) och järnvägsbolag. MidAmerican Energy ägs till 95% av BKR och David Sokol har gjort ett jättebra jobb där. Så bra att Buffet skriver väl om honom i nästan vartenda brev till aktieägarna. Nu har denne kille också styrt upp Netjets. Han är aktiemarknadens huvudspår att bli huvudsaklig investeringschef efter Warren.

Buffett verkar väldigt nöjd med den nya stora investeringen i BSNF, järnvägstransportbolaget. USA har undermålig järnvägsinfrastruktur och service för persontrafik, men antagligen det mest effektiva järnvägsgodstransportsystemet i världen. BSNF är enligt Buffett effektivare och bränsesnålare per tonn än lastbilsåkerierna. Bra för miljön, dessutom har produktiviteten ökat markant för godstransporter på järnväg de senaste årtiondena. Det ser också ut som det blir bra för oss aktieägare också.

Buffett och Munger talar ofta om att det vill köpa in sig i bolag som har stora vallgravar runt slottet (min översöttning). MidAmerican Energy och BSNF är statsreglerade och kapitalintensiva bolag. Det finns viss politisk risk för att stasmakterna ändrar spelreglerna. Men dessa båda bolag är typiska naturliga monopol som de är definierade inom nationalekonomin. Och således med enorma vallgravar runt slottet. Ett naturligt monopol har enorma skalfördelar. Så stora att inget bolag fullt ut kan utnyttja dessa i teorin. Detta eftersom de fasta kostnaderna att starta upp denna verksamhet är enorm. De är kapitalintensiva. Men de kräver också enormt kapital att underhålla. I ett nationalekonomiskt modelldiagram för ett naturligt monopol är genomsnittskostnaden och marginalkostnaden kontinuerligt sjunkande för denna verksamhet. Ju mer enheter som produceras, ju mindre enhetskostnader och marginalkostnader. Men på grund av att typiska naturliga monopol som vattenbolag, energibolag producerar sådant som vi människor behöver, brukar statsmakterna reglera dessa så många människor kan köpa tjänsten/produkten till ett relativt lågt pris. Monopolen vill om de är vinstmaximerande sälja ett mindre antal enheter till ett högre pris. Även om reglerade är dessa bolag stabila och ger ofta obligationsliknande utdelningar.

Buffett avlsutar med att han och Munger är sugna på mer investeringar¨, BSNF var inte dersa sista stora investering.
“We’re prepared,” skriver han. “Our elephant gun has been reloaded, and my trigger finger is itchy.”

Koncentrerad eller diversifierad portfölj - det är frågan?

Din lokala banktjänstemann säger säkert att du skall diversifiera dina investeringar; olika tillgångsslag; obligationer, fastigheter, råvaror, aktier etc, varierande fonder i olika marknader, olika aktier, i mogna ekonomier och i tillväxtländer o s v. Du kan vara ganska passiv när du har en sådan diversifierad portfölj.

Sedan finns det de som hävdar precis tvärt om. Du skall ha en koncentrerad portfölj. Några få väl utvalda investeringar där du har läst på grundligt, följer noggrant och där du har investerat betydande belopp. Det leder till lägre risk - om än ibland kanske mer volatilitet. Charlie Munger inspirerade Warren Buffet att tänka i dessa banor - även om Berkshie H. idag är sa stort att det verkligen är fraga om ett diversifierat investmentbolag med manga olika tillgangsslag. Det leder alltsa till lägre risk eftersom du verkligen är oerhört insatt i t ex en handfull aktier. Men här kan man nog inte vara passiv. Förändringar av ägande i bolag kan ske och nya inriktningar av bolag komma till - som du inte alls gillar. Det kan bli fusioner och annan galenskap. Fördelen med denna modell är säkert att du ser dig verkligen som delägare i dessa bolag och lever med dem som om de vore dina egna nästan. Investeringar är mest intelligenta när de är businesslike, skriver Benjamin Graham i kapitel 20 i The intelligent investor.

I samma klassiska investeringsbok, samma kapitel, (fritt översatt av mig själv) finns följande passus om diversifiering. Det finns ett samband mellan margain of safety (säkerhetsmarginal) och principen om diversifiering. Även om man köper en aktie eller obliagtion med god säkerhetsmarginal, billigt i förhållande till underliggande värde, så kan t ex en enskild aktie utvecklas väldigt ogynnsamt. Säkerhetsmarginalen leder till större chans till gynnsam utveckling men inte till att förlust är uteslutet. Men om man käper en mängd sådana aktier och obligationer då är det mer säkert att den totala vinsten överskrider den totala förlusten. (Försäkringsbolag jobbar efter en liknande princip)

Huvuddelen av min portfölj är koncentrerad till stora fina bolag eller klassiska investmentbolag; SHB, Industrivärden, Kinnevik, Öresund, H&M, SCA, Berkshire Hathaway är några av dessa huvudbolag. Jag följer dem så noga jag kann, den mån tid ges och efter förmåga (det kan vara snarigt att hänga med i svängarna i investmentbolag ibland). Under tiden jag var aktiv på prat om pengar lärde jag mig mycket om dessa bolag, både genom att undersöka och skriva själv men också genom att läsa andras tankar, reflektioner och analyser. Det skrivs naturligtvis ocksa en del bra i Aktiespararen, Affärsvärlden och Dagens Industri med mera. Slutligen är det rapportena från dessa bolag och då speciellt årsredovisningarna som verkligen ger kunskap om ett bolag och hur det utvecklas.

Under vår senaste kris tänkte jag i banor likt utdraget om diversifiering från Benjamin Grahams klassiker. Min portfölj hade en slagsida mot stora bolag, även om jag redan innan krisen hade en del mindre investeringar i mindre bolag. Men nu fanns en chans att köpa in sig i en mängd mindre och medelstora bolag som p g a krisen hade fatt värderingar som var mycket intressanta. Som de flesta andra hade jag huvuddelen av mina pengar i aktier och fonder redan innan krisen, men jag lyckades frigöra en del medel. Huvuddelen av dessa pengar gick till att utöka investeringarna i den koncentrerade delen av portföjen som nämndes ovan.

Men en betydande del gick till nya mindre investeringar. När jag letade värde var det i bolag som jag kunde nagot om innan och hade varit intresserad av länge, men där värderingarna hade varit alldeles för höga. Det var ocksa bolag som jag kanske inte i normala falla skulle köpa men som jag av en eller annan anledning fann ordentligt undervärderade. Det fanns enligt min mening en margain of safety. Vissa av dessa bolag var dock i sadan kris att diversifîering var nödvändigt. Jag räknade faktiskt med att nagra bolag skulle kunna ga i konkurs, jag utgick t o m närmast fran det. Men sa länge vinsterna överskrider förlusterna...

Det skulle finnas en trigger, för att tala med Weintraub. Jag köpte bara bolag där nagot eller nagra av exempelvis följande faktorer; ledning, ägare, produkt, balansräkning, marknadsposition gjorde att jag trodde att det skulle reda ut sig. Jag köpte bolag som under normala affärsklimat har ganska stabila vinster, ger utdelning, har intressant utvecklingspotential o s v; New Wave, Swedbank (när jag käpte var börsvärdet relativt litet), Transcom, Munters, Oriflame, Kabe och Midway Holding för att nämna nagra. I vissa fall deltog jag i nyemissioner.

Slutsaten är att jag idag har en bredare portfölj dominerat av stora klassiska bolag och större investmentbolag. Men jag har ocksa ett ganska stort antal mindre bolag som hittills i flera fall har haft en väldigt fin utveckling. Har jag tillräckligt med tid att följa dessa bolag noggrant? Nej. Men i de fall där investeringen var lite större följer jag mer noggrannt. Nagra bolag har ocksa haft en sa gynnsam utveckling att de blivit betydande innehav. Kommer jag att äga dessa bolag forever. Varför inte? Men jag kanske ocksa säljer vissa aktier när de har väl tilltagna värderingar i framtiden. Vem vet. Skulle jag köpa dessa bolag till dagens värderingar - i flera fall inte. I andra fall skulle jag nog det.

Sa skall vi ha koncentrerade eller diversifierade portföljer? Jag har en fokuserad huvuddel, och sedan har jag del med en mängd mindre innehav som är diversifierad. Man kanske kan säga att min portfölj är diversifierad i sitt upplägg...

Hur är din portfölj sammansatt?

Att allokera kapital effektivt - totalavksatning i Riskminimerarens värdeportfölj

Att allokera kapital effektivt, det är detta Buffet säger sig ha talang för. Munger likaså. De tar t ex utdelningar från helägda bolag och investerar dessa på annat håll. Kanske köper de ett nytt helägt bolag. Coca Colas utdelning från ett år kanske är med att finansierar en investering i Kraft Foods. De investerar det där de finner störst möjlighet till avkastning. Detta är också anledningen till att vi aktieägare i Berkshire Hathaway inte får någon årlig utdelning. Hur skall vi kunna finna en mer effektiv allokering av detta kapital än vad Munger och Buffet kan? Dessutom slipper vi betala skatt.  Nu har deras bolag så stort börsvärde att vi faktiskt kanske kan utmana. Men från 60-talet och fram till idag. Då fanns det ingen i världen som allokerade kapital mer effektivt än dessa herrar.

I min fiktiva värdeportfölj (jag äger personligen dessa aktier indiekt eller direkt), som är presenterad här på bloggen, har jag valt att inte återinvestera utdelningar i portföljbolagen när jag räknar totalavkastning. Det är nämligen inte speciellt realistiskt. Det är väldigt sällan jag återinvesterar utdelningar i samma bolag som ger utdelningen. Oftast finner jag vid tillfället för utdelningen större värden i ett annat bolag, eller en fond kanske vid detta tillfälle verkar klok att investera i. Hur många av er återinvesterar i de aktier ni redan äger? Problemet blir naturligtvis att jag i mitt fiktiva exempel inte får någon avkastning på min utdelning. Och detta under en 5-årsperiod. Men å andra sidan bör man nog ha en kassa i en seriös portfölj också. Om jag skulle investera utdelningarna som portföljen har samlat på sig under 2 årsperiod skulle jag nog i nuläget lägga allt i Investor. Här har du lågvärderade bolag på rad; Astra, SEB, ABB; Ericsson och en onoterad portfölj som är intressant och EQT verkar göra intressanta affärer bl a i Tyskland för tillfället.

Buffet angående köpet av BNSF

Källa: http://www.cnbc.com/id/33992661

Från Charlie Rose intervju med W Buffet angående Burlington (BNSF) (min sammanfattning och översättning)

• Buffet vill investera i något som kommer att vara igång de närmsta århundrandena. Miljövänligt, effektivt sätt att tarnsportera gods.Om den amerikanksa ekonomin kommer att gå bra, kommer denna typ av godstransport att gå bra.
• Man kan inte flytta en jörnväg till Kina eller Indien. USA måste därför gå bra för att investeringen skall lyckas.
• Munger var som vanligt kritisk, men han tyckte det inte var heltokigt. Ett grymtande på ett förslag är så bra det kan bli från Munger. Men han sade att detta är en reglerad industri. Och väldigt kapitalintensiv, man måste reparera spår etc. Med starka fackföreingar. '
• Men växthuseffekten påverkas mer av lastbilstransporter. Detta kommer att bli en ok investering. Vi har 10 miljarder USD att investera varje år. Det här är så bra det bli. Service från utilities och järnvägar är npgot som månnsikor och företag behöver.
• Kol är en last för järnväg. 40% av USAs elektricitet är producerad genom förbränning av kol. Det kommer att ta en lång tid att ställa om detta. :en generellt kommer vi att flytta mer grejer de kommande 10-20-30 åren än vi gör nu.
• Vallgrav runt slottet. Om någon skulle återskapa Burlington SF skulle de behövas en investering av 100 miljarder USD eller något sådant. Sådant skapar vallgravar.
• BSNF och de andra järnvägsbolagen är mycket mer effektiva idag. 1,5 milj anställda i braschen efter andra vk transporterar mindre gods än vad ca 200 000 anställda gör idag.
• Berkshire har gjort en jätteinvestering, nu kommer det att dröja med en ny jätteinvestering.