Visar inlägg med etikett långsiktighet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett långsiktighet. Visa alla inlägg

fredag 3 januari 2020

Riskminimeraren summerar 2019 (och decenniet)



2010-talet är slut. Och det är dags att summera. Från Januari 2010 har vi haft en genomsnittlig årlig avkastning (CAGR) i vår långsiktiga breda portfölj med i regel lite större (ofta substansrika) bolag på knappt 12 % per år (i Euro). Vi - min fru och jag - är stolta över de siffrorna givet risken vi tar och vår relativt stora diversifiereing.



Fru Riskminimeraren har dock ingen aktiv roll i förvaltningen, förutom indirekt genom stimulerande generella diskussioner om allmän politisk och ekonomisk utveckling, säkerhets- och geopolitik och dessutom vetenskapsteori. Dessa diskussioner, samt erfarenheter från att leva och verka i diverse Östasiatiska diktaturer, har lett till att vi bara allokerar kapital till (västliga) demokratier.

Huvuddelen av pengarna finns i Norden (med stor tilt till Sverige), de senaste åren har vi dock ökat exponeringen mot Europa då vi funnit värden där. Utöver detta har vi aktier i Nordamerika; men detta är i princip bara amerikanska Berkshire Hathaway (störst i portföljen) och Fairfax Financials (Kanada). Detta innebär naturligtvis inte att vi inte har exponering mot Latinamerika, Afrika eller Asien. Fairfax har t ex en allt ökande exponering mot Indien, och flera av våra investmentbolag äger bolag som är ganska stora på andra emerging markets.

Portföljen har generellt haft ett stort inslag av investmentbolag. Ofta kring 50% portföljvikt (vilket ungefär är fallet nu också). Detta har haft mycket stor betydelse för vår avkastning. Bolag som t ex Latour, Bure, Svolder, Investor och Lundbergs har gått starkt under detta decennium.


                             

Vi har dock ej haft lika stor exponering mot vissa av dessa bolag hela tiden, vilket varit synd. Vi minskade t ex i Bure Equity när aktien nådde dryga 100-lappen, eftersom vårt GAV i den var drygt 20kr kändes det bra att ta hem lite vinst; Mycronic var då liksom nu hårt blankad och Vitrolife handlades till statossfärmutiplar då som nu. Vi skulle med facit i hand ha legat kvar med hela ursprungsinvesteringen då aktien nu har passerat 200-lappen med råge. Men, men.

Nedan sista året för bolaget.


                            


Ett problem i en svensk kontext är att vår långa portfölj finns hos en europeisk bank/finansinstitution. Det innebär att portföljen som helhet prissätts i Euro. Sedan 2012-13 har den fina utvecklingen i flera av de svenska innehaven, t ex investmentbolagen, inte fått riktigt samma fina effekt uttryckt i Euro.


Som ni kanske kommer ihåg slog vi inte index förra året - och hade då ett ganska mediokert år för vår långa portfölj. Så här skrev jag i nyårssammanfattningen för ett år sedan efter en kraftig nedgång i slutet av 2018.


"Vi gick in i 2018 med 15 - 20% kassa i den långa portföljen och har under 2018, fr a under sen höst och tidig vinter, köpt in oss i ytterligare några europeiska/nordiska, samt ökat i några av våra tidigare innehav. Kassan är nu ca 5 - 7%. Det som varit billigt i Europa under fr a delar av året är t ex bank/finans, industri och transport/fordonsrelaterat. Hittills har dessa bolag varit billiga - och blivit ännu billigare, många stora bolag i Europa handlas nu på mycket låga multiplar. Märkligt nog, givet konjunkturoron, har även några av europas ledande läkemedelsbolag också varit relativt billiga under 2018 och vi har köpt in oss i några."

I början av 2019 var vi alltså i princip fullinvesterare (endast liten kassa). Detta skulle visa sig vara riktigt bra. Den långa portföljen (i Euro) har haft en totalavkastning på kring 37.5 %. Detta är vi otroligt nöjda med. Men samtidigt ödmjuka nog att förstå att detta år var ett exceptionellt bra år för en portfölj av denna karaktär.

Dessutom skrev vi att vi skulle ha som mål för 2019:

"Men det finns en plan för 2019. Om inget helt galet inträffar kommer vi inte att göra några ändringar i den långa portföljen under nästa år. Vi har sagt att vi skall ta en titt i Juni 2019 när alla utdelningar trillat in och se om vi skall öka i något/några bolag."


Vi har endast köpt in oss i ett nytt europeiskt investmentbolag, samt adderat ett europeiskt fastighetsbolag till portföljen för de utdelningar som trillade in i (huvudsak) Maj och Juni. Transaktionskostnaderna i både pengar och tid har således varit mycket låga.
Men i dagarna sålde vi faktiskt hela vårt innehav i Creades. Det finns intressanta bolag i deras portfölj som Addnode, Apotea och Avanza men dessa har svulstiga värderingar enligt mig. Dessutom, enligt utmärkta IB Index är premien i förhållande till substans i Creades i dagarna helt galen. Se nedan.

Jag kommer gärna i framtiden att köpa in mig i Creades igen ("konkurrenten" Öresund verkar faktiskt t ex mycket intressantare just nu men vi har redan innehav)

Exempel på bolag som inköptes under 2018 var den Schweiziska högkvalitativa och diversifierade läkemedelsgiganten Roche. Gillar att de har ägare av kött och blod i familjen Hoffman och värderingen var aptitlig givet kvalitén. På ett år har den gått som följer (och dessutom bra under den delen av 2018 som vi ägde den innan):



En annan aktie som vi köpte i slutet av 2018 var det spanska kvalitetsfastighetsbolaget Inmobiliaria Colonial. De har riktigt fina kontor i Madrid, Barcelona och Paris, och dessutom intressanta projekt i dessa städer. De lade bud på spanska Axiare, ett bolag jag tidigare ägde, som hade liknande fastigheter så jag kände till kontexten. I vår korta portfölj har vi haft mycket svenska fastighetsaktier de sista åren (länge trodde jag vi missat de tåget, men det fanns ytterligare liv i denna sektor) men allteftersom värderingarna har kommit upp i Sverige/Norden har vi letat efter mer aptitligt värderade bolag i Europa.


Europeiska aktier har verkligen kommit tillbaka i år. Vi har hittat flera värdecase under de sensate åren i både Tyskland, Frankrike och UK. Tålamod kommer nog att krävas i vissa av dessa.



Vår norska del av portföljen har gått riktigt bra. Två av dessa innehav är Bonheur och Tomra. Vad gäller den senare har jag varit nära säljknappen då värderingsmultipeln är långt ifrån vad jag köpte aktien till - och egentligen är bekväm med. Dessa båda innehav har seglat upp till några av de största innehaven i portföljen efter sina fina kursresor. Båda är fina långsiktiga hållbarhetscase och trots Tomra's multipel har jag valt att behålla.




Men det är väl när är ens "dogs" går bra som man skall vara extra ödmjuk. Tesco (imponerande turnaround av Dave Lewis), Ratos (imponerande arbete av Wiström) och H&M (imponerande arbete under hårt mediatryck av familjen Persson) har varit sorgebarn i portföljen under flera av de tidigare åren. Men i år fick de en comeback alla tre.







De korta portföljen (inte i betydelsen shorts, men en mer opportunistiskt portfölj) där vi gör mer transaktioner och har mindre bolag, t o m har mikrobolag, har haft ett ännu bättre år. I denna portfölj har vi uteslutande svenska bolag. Denna har ca 15 - 20% av kapitalet vi har i den långa portföljen men här blir det väldigt svårt att säga exakt avkastning. Försökte förra året och misslyckades (den storbank vi har för denna portfölj har inte en så sofistikerad tjänst som t ex Avanza erbjuder för aktiesparare). Detta eftersom vi använder portföljen till att finansiera de löpande kostnaderna för vårt svenska fritidshus (både utdelningar och mindre försäljningar av aktier under året) . Dessutom säljer jag ibland av för att göra renoveringar, nu senast ett nytt uppvärmningssystem i vårt gamla klassiska svenska trähus. Så jag försöker inte ens ge en siffra i år, men kan bara konstatera att avkastningen varit till stor belåtenhet.

Vi gick in i 2019 med ca 30 - 35% av den korta portföljen i fastighetsbolag som SBB, Hemfosa (som ynglade av sig i Nyfosa), Catena, Platzer, Stendörren (minskade för tidigt där 2018 i samband med bud) och Trianon. Under senare delen av året har vi minskat ganska kraftigt i denna sektor. Men utvecklingen har ju varit sanslös, flera av våra innehav har i stort sett dubblats (en del mer än så) på ett år. Utmärkta FBIndex sammanfattningen av 2019 kan ni se nedan. Man har närmast kunnat kasta pil på den svenska fastighetssektorn och ändå lyckats under 2019.


Storytel (som jag köpte som Massolit Media) och Fenix Outdoor är största innehav i denna portfölj. Exempel på bolag som gått riktigt bra i år är Nederman, Addnode(sålt) och Medcap. Alla dessa tre bolag är mindre innehav i investmentbolag jag känner till (Latour, Creades och Bure). Att investera i mindre bolag från dessa portföljer har varit en lyckad strategi. Mindre lyckad avkastning har det relativt nya innehavet Hoist, samt nischbankerna Collector och Resurs givit. Men dessa bolag går bra, har bra historik, intressanta ägare - så Mr Market kan komma att ändra sig i framtiden. Den som lever får se.

Om framtiden vet jag lite. Men sådan här avkastning årligen är ytterst osannolik. Har man suttit med en portfölj genom en kris som den 2008-09 tar man ingenting för givet.

Eder Riskminimerare,

Centraleuropa

fredag 3 mars 2017

Om att äga aktier långsiktigt - eller t o m för alltid?

Hittade mina gamla föreläsningsanteckningar från när jag läste nationalekonomi i början av 1990-talet. Bland materialet låg en tabell över Svenska storföretag 1990 (Källa: Sveriges största företag 1991/1992). Till vänster i tabellen nedan bolagens namn, i mitten deras årsomsättning 1990 i Miljarder svenska kronor och till höger andelen anställda utanför Sverige (i procent). Listan innehåller en del överraskningar för mig. Minnet är kort.



Bolag
Oms mdr kr
% utlandsanstallda
Volvo
83
30
Electrolux
82
82
Stora Kopparberg
62
68
Kooperativa forbundet
58
-
ABB (Sv)
48
30
Ericsson
46
60
ICA
41
-
Skanska
37
13
Procordia
32
35
Axel Johnson AB
32
-
SAS
32
73
Televerket
31
-
SCA
31
65
SAAB-Scania
31
30



Veckans Affärer har föredömligt sammanställt Sveriges 500 största företag (också baserat på omsättning) 2016 i denna artikel. Jag har tagit mig friheten att göra ett screenshot på de största 10 bolagen från den listan för att kunna jämföra med listan ovan för 1990.


Som ni ser är det ganska stor skillnad på dessa tabeller. Världen förändras. Men inte i allt. Volvo har kvar sin position i toppen; detta till trots att Volvo Cars var en del av "Stor Volvo" fram till 1999 när Ford köpte ut dem. Volvo Cars är nu femma på listan på egna meriter. SCA och Skanska finns på liknade plats i tabellerna. Men notera hur mycket omsättningen har ökat i nominella tal (alltså inte inflationsjusterat): SCA från 31 miljarder 1990 till 115 Mdr 2016. Volvo från 83 Mdr till 317 Mdr. Ett bolag med problem idag som Ericsson, har faktiskt ökat sin omsättning från knappt 50 Mdr till ca 250 Mdr. De har alltså femdubblat sin omsättning på drygt 25 år. Ganska imponerande. Tyvärr har vinsterna inte hängt med ibland...som just nu...

Det är också intressant att se ovan hur relativt få av bolagen som var fullt ut internationaliserade på listan från 1990. Men det är ett annat inlägg.

Men vad har nu detta att göra med långsiktigt aktieägande? Det är ingen direkt hemlighet att jag är en stor fan av Warren Buffett och Charlie Munger. De har alltmer koncentrerat sig på wonderful companies inköpta till fair prices. Att hitta bolag som de kan äga forever. Exempel är t ex Heinz och Coca-Cola. Och om man ser Berkshires utveckling så är det tydligt att det är bra att vara långsiktig. Men forever?  Ibland sker paradigmskiften, teknikskiften och nya duktiga konkurrenter kommer till med nya affärsmodeller i branscher man äger bolag i. Ibland kanske också i branscher som man inte ens tänkte skulle bli påverkade i så stor utsträckning av t ex digitaliseringen. Även om B&M har för alltid som sitt ideal i sin längd på sina investeringar i stora kvalitetsbolag - så har de faktiskt lämnat branscher och bolag som är utsatta för dessa omfattande förändringar. De gjorde en av sina största investeringar utanför Nordamerika i brittiska Tesco. Men lämnade dem helt några år senare. De gick in i Walmart stort 2005. Men lämnade dem nu drygt 10 år senare. Retail har blivit en tuffare bransch. De gamla oligopolisterna som Tesco och Wal-Mart, dessutom marknadsledare inom dessa oligopol, är nu utsatta för ny konkurrens från bolag som e-handelstjärnan Amazon. Men också privatägda bolag, med delvis nya affärsmodeller, som konkurrerar med pris som Aldi och Lidl i Tescos fall.

Slutsatsen av detta. Om inte ens långriktighetens banerförare som Berkshire Hathaway hittar bolag att äga för alltid. Är det en bra premiss för investeringar? 

Om vi tittar på Berkshire Hathaways brev till sina aktieägare för 1990 och ser vilka som var deras största innehav så var det dessa:


Geico är nu helägt. Men Freddie Mac och Capital Cities/ABC finns inte i Berkshires börsnoterade portfölj idag. Washington Post (då Graham Holdings eftersom Jeff Bezos köpte tidningen Washington Post 2013) såldes 2014 efter att ha funnits i över 40 år Berkshires portfölj, det är inte forever - men det är långsiktigt! Coca-Cola och banken Wells Fargo ligger dock kvar som stora centrala innehav idag.

Jag tror att man skall vara långsiktig. Om man hittar bra bolag skall man ligga kvar. Men ibland förändras spelplanen. Och kan man behöva tänka över en långsiktig investering. Freddie Mac hade inte varit kul att sitta med i finanskrisen när den amerikanska bostadsmarknaden föll på nationell basis. Om man säger så. Och Capital Cites/ABC är nu en del av Disney. Men de delar som är ABC TV-bolag i detta mediebolag har nog det tufft nu i dessa Netflix and You Tube-tider.   

Ibland kan också värderingar skena iväg så att ett innehav inte kan rationellt motiveras givet värdet på bolaget i förhållande aktiekursen. Coca-Cola hade ett P/e tal på 48 under 1998 och kring 50 under 1999. Om ni tittar på grafen nedan så ser ni att det tog flera år för Coca-Cola att växa in i den värderingen. Mer än 10 år. Det var faktiskt en usel investering under flera år om inköpt vid millenieskiftet. Berkshire köpte dock aktierna på 1980-talet till en mycket bättre kurs innan bolaget fullt ut internationaliserats. Totalt har de varit en fantastisk investering för dem.




Skulle Berkshire ha sålt Coco-Cola vid millenieskiftet? Antagligen. Även om det är svårt att sälja 10% av ett jättebolag. Och sedan köpa tillbaka. Men vi småsparare har inte dessa problem.

Men hur mycket övervärderade skall ett bolag vara på börsen för att man skall sälja? Det är svårt att säga. Men ett moget stort bolag som Coca-Cola till P/e 50 är nog ett bra exempel. Ericsson värderades till än högre P/e tal i Stockholm vid ungefär samma tid. Ibland blir bra bolag lite för hypade på börsen. 

Detta var en del funderingar kring långsiktigt ägande. Jag tror verkligen på att var långsiktig. Men världen förändras. Bolag köps upp, slås samman eller hamnar i en mycket mer utmanande kontext. Ibland måste man vara redo att lämna sina långsiktiga investeringar.

Vad tycker ni? Hur länge skall man behålla? När skall man sälja? Skall man sälja allt av ett innehav? Eller bara delar? Och när skall man köpa tillbaka? 



lördag 31 januari 2015

Långsiktiga innehav på lång sikt

Nu har vi haft en lång uppgångsperiod på börsen. Sedan Mars 2009. Eller de sista tre åren om vi tar en  kortare stabil uppgång. Många artiklar och forumsvar på affärstidningar, blogginlägg och kommentarer i bloggosfären pratar om att aktien X kan man köpa in nu som ett långsiktigt innehav. Investor är ett exempel, Svenska Handelsbanken och SCA kan vara ett annat.

Tyvärr tror jag att många småsparare kan bli brända av dessa råd. De är försiktiga med sina besparingar och köper in sig i kvalitativa bolag för att vara försiktiga. Men de köper in sig på höga värderingar, tyvärr går kurser ner även i bra bolag när börsen går ner. Och de kanske då kommer att tappa tron på aktieinvesteringar och t om sälja med 25% förlust p g a oro.

Men jag har aldrig förstått varför man just skall köpa in sig i bra stabila bolag på lång sikt just när börsen har haft en lång ihållig uppgång bakom sig och värderingar i många fall är väldigt höga. Naturligtvis kan börsen fortsätta upp från dessa nivåer, jag har inte bättre orakelförmåga än andra,  men redan för ett år sedan var många bolag ganska optimistiskt värderade: Kinnevik på över 300kr och SCA nosade på dagens 200kr +.

Den klokaste strategin är att regelbundet över lång tid köpa in sig i bra bolag till vettigt pris; detta eftersom man inte kan pricka toppar och bottnar perfekt. För mig är det dock svårt att göra så eftersom jag har oregelbundet överskott att investera. Men jag försöker oftast i vart fall sprida ut mina investeringar till några olika investeringstillfällen till vad jag tycker attraktiva värderingar.

Jag tycker att Svenska Handelsbanken och nuvarande Investor (tack Ekholm) är fantastiska bolag. De är båda långsiktiga innehav för mig. Och på 10 års sikt kan man säkert köpa in sig i dessa bolag på nuvarande nivåer. Men varför skall man köpa just nu? SHB har Pe 17, handlas till 2.2 ggr boken tangible trots att räntabiliteten inte är mer än 13.4. Visst banken växer och är oerhört välskött och välkapitaliserad. Men måste man verkligen köpa den precis nu? Den kommer att finnas kvar att investera i imorgon. Och om 2 år också. Att vänta och invänta ett bättre tillfälle är också ett investeringsbeslut. Vi vet att aktiemarknader går upp och ner och värderingarna med dem. Bara för att man gör långsiktiga investeringsbeslut i bra bolag skall man väl inte ignorera värderingen?

torsdag 17 april 2014

Mungers och Buffetts parametrar för en långsiktigt bra aktieinvestering

Som jag har skrivit tidigare har min fru och jag en lång aktieportfölj där vi/jag gör så få transaktioner som möjligt. I vissa fall har vi köpt  - för att bara behålla. Dessa bolag måste vara mycket hög-kvalitativa. Ibland kan dock en aktie finnas med under några år i denna portfölj för att sedan säljas. I våran korta portfölj, som är väldigt begränsad in sin omfattning i dessa dagar, letar jag (min fru är inte delaktig alls i denna portfölj) mer värden på kort sikt. Det kan vara ett tillfälligt problem i ett företag jag känner till, en vinstvarning, eller allmän misstro mot ett företag. Här säljer vi generellt även om ett bolag som New Wave inköpt i finanskrisen visar på att bolag som utvecklas väl kan ligga kvar ett bra tag - i detta fall ca fem år - i den korta portföljen. Andra bolag kanske visar sitt värde efter ett halvår och åker ut redan då. Den korta portföljen brukar se väldigt annorlunda ut efter några år. 

I detta inlägg tänkte jag dock försöka sammanfatta allt jag lärt mig om hur man hittar de där kvalitativa företagen som skall vara basen i den långa portföljen - "Buy and hold companies". De tankar jag sammanfattar här kommer från vad Buffett och Munger har skrivit under åren i brev och essäer. Men också från diverse litteratur om speciellt Warren Buffett. Ursäkta lite swenglish...

Ett sådant här bolag som man köper in sig och äger på lång sikt måste först ha:

En "durable competitive advantage". 
Här måste finnas en "moat" - en kontinuerlig vallgrav som håller konkurrenter på en armslängds avstånd, dessa kan vara av tre typer:

1) De säljer en unik produkt, t ex Coca-Cola

2) De säljer en unik service, t ex Moody's

3) De är extrema lågkostnads köpare och säljare av en produkt eller service, t ex Walmart (Man har economies of scale)

Och de verkar i monopol- eller oligopolmarknader

Dessa företag måste ha en en uthållig konkurrensfördel som de klarar att behålla över tid. 

a) Höga bruttomarginaler, Coca Cola har ca 60%, vilket visar att man har uthålliga vallgravar. 

b) Låga kostnader för forskning & utveckling, t ex Wrigleys. Det är därför lite anmärkningsvärt att Berskhire har investerat i läkemedelsbolag som Sanofi Aventis de sista 10 åren då dessa har höga sådana kostnader. Visar på deras pragmatism?

c) Höga försäljnings-, maknadsförings- och reklamkostnader är ok, t ex Proctor & Gamble, antagligen för att man skapar vallgravar genom branding med dessa. Men som jag förstått skall dessa dock vara kontinuerliga från år till år och öka stabilt. Inga ryckigheter.  

d) Buffet och Munger hatar användningen av EBITDA. Depricieringar av t ex maskiner kan inte negligeras. Dessa kräver reparationer och slutligen måsta dessa bytas ut till en stor kostnad. Kvalitetsbolag som Coca-Cola har låga deprecieringar. 

e) Bra kvalitetsbolag skall inte behöva ha några skulder att tala om och skall därför inte behöva göra stora räntebetalningar. IBM är här dock intressant som investering för Buffet & Munger eftersom de använder hög skuldsättning för att få hävstång och högre räntabilitet. Kraft Foods är också skuldsatt högt. Bankers affärsmodell innebär att detta räntekostnaden är en ganska stor kostnad för dem.

f) Munger och Buffett använder ofta vinst innan skatt (Pre-tax earnings) som ett mått på ett bolags lönsamhet. Antagligen för att kunna göra lättare jämförelser? 

g) Nettovinst efter skatt skall ha en trend uppåt över tid och de skall vara kontinuerliga. Dessutom höga i förhållande till intäkter i denna typer av kvalitetsbolag med durable competitive advantage.

h) Vinst per aktie skall öka i en jämn takt. Inte svänga som Volvos vinster, där det ibland blir förlust.

i) Bolagen av denna typ skall inte ha stora investeringar i anläggningstillgångar på balansräkningen som fabriker, utrustning och dyra maskiner. Sådana bolag har höga kostnader att uppgradera, underhålla och ersätta dessa. Och de behöver ofta finansiera dessa investeringar med långa skulder. Rottneros eller Stora Enso skulle nog Buffett/Munger springa så långt de kunde från....

j) Varumärken som bolag har utvecklat själva syns inte som värde i balansräkningen. Dessa immateriella värden syns alltså inte på ett bolag som Wal Mart's balansräkning. Det kan delvis motivera att man betalar långt över eget kapital för t ex Coca Cola.

k) Låga skulder både korta och långa är att föredra. Riktigt bra företag med stora kontinuerliga vallgravar skall inte behöva ha några långa skulder alls. Men ibland har denna typer av kvalitetsbolag använt skulder som hävstång för att få större avkastning på eget kapital. 

l) Jag tror att Warren och Charlie inte gillar när de totala skulderna är högre än eget kapital. Men om bolag köper tillbaka mycket aktier kan de göra undantag, Moody's har t ex så vitt jag förstår ofta haft negativt eget kapital. Precis som jag tror Swedish Match har om jag inte missminner mig? 

m) Ökande balanserade vinstmedel; medel efter aktieåterköp och utdelningar. Berkshire Hathaway delar normalt inte ut och har bara nyligen återköpt aktier så denna pool av vinstmedel är väldigt stor för dem. Dessa investerade Munger och Buffett sedan i bolag som tjänade ännu mer pengar. 

n) Bolag med många återköpta aktier på balansräkningen är ofta framgångsrika. Om man har medel till återköp har man ofta en lönsam stabil affär.

o) Bolag med uthållig vallgrav skall ha hög räntabilitet på eget kapital. IBM har t ex med skuldhävstång 80 - 90%... Coca-Cola har kring 30%.

p) När de gäller kassaflöden så skall bolagen ha låga kapitalkostnader för fabriker, maskiner och utrustning. 

q) Denna typer av kvalitetsbolag genererar starka och stabila kassaflöden

r) De har en stigande utdelning och köper tillbaka mer och mer aktier över tid. 

Vilket svenskt bolag uppfyller dessa kriterier:

H&M, nästan alla. Dock inte att de återköper aktier. Istället delar bolaget ut mycket till aktieägarna. Buffet och Munger gillar nog återköp mer.

Vilka andra bolag än H&M  känner ni till i Norden som uppfyller dessa kriterier (eller de flesta av dem)?