En filosofisk betraktelse om aktieinvesteringar

Så här när vi börjar närma oss juletid kan det vara lägligt med en liten filosofisk betraktelse gällande aktieinvesteringar. Om vi börjar en icke oviktig faktor - det är roligt. Warren Buffet är 84 år och fortfarande "feel like tap dancing to work every day". De flesta av oss bloggare och bloggläsare har jobb utanför finansmarknaden och aktieinvesteringar är ett av våra fritidsintressen. Det är helt enkelt roligt att lära sig om företag och hur oerhört raffinerat den osynliga handen har lett till en stor variation av verksamheter över hela vårt klot, värderingar av dessa - och att t ex se om man som amatör kan lyckas hitta värden i bolag till kurser givet av marknaden som diverse experter förbisett. Att vara långsiktig delägare i bolag som Kinnevik, SCA eller Fenix Outdoor och följa hur de utvecklas över tid är spännande  och intressant. Man har kul när man bygger upp och följer sin portfölj - ibland blir det nästan för spännande som tidigt 2009 då mina aktier i snitt var ner ca 40% sedan sommaren 2007.

Sedan har vi nyttan. Bankoligopolet tar ut höga avgifter för sina råd till och placeringar för kunderna - oss. Att bygga upp en egen portfölj är förutom att vara roligt också ekonomiskt fördelaktigt. Istället för dyra fonder har man i en portfölj med låg omsättningshastighet låga kostnader. Man kan styra sig egen risk vilket inte är fallet om t ex köper en indexfond. I Januari 2000 var en indexfond en högriskfond givet värderingen i de dominerande bolagen. Lundbergs har enligt min mening lägre risk än Stockholmsbörsens index. Vidare har vi långsiktiga aktieägare mycket större chans att få en ålderdom där vi kan unna oss saker. Personligen vill jag dock inte överbetona detta, det är viktigt att leva ett bra liv här och nu, i morgon och när vi blir gamla. Men ett kontinuerligt sparande i aktier är det möjligt att kombinera med fokus på nu och sen. 

Vi fortsätter med det rätta. När bygger upp en egen portfölj kan man sätta upp egna etiska kriterier för vilka bolag som kan ingå - så är inte fallet i breda aktiefonder eller indexfonder. Mitt allra första blogginlägg behandlade problematiken med Vad är egentligen en etisk aktie? . Det är ganska intressant att läsa om denna, kanske speciellt vad gäller TeliaSonera. Själv köper jag inte aktier direkt i spelbolag, miltärindustribolag och tobaksbolag. Tyvärr har jag sett de negativa effekterna av spelberoende, krig och rökning under mitt liv och har därför valt att inte investera i dessa. När det gäller alkoholhaltiga drycker har jag direktägt ölbolget Carlsberg tidigare och skulle nog kunna göra det igen men är osäker på om jag skulle köpa Diageo. Några av mina investmentbolag har dock investeringar i bolag som jag antagligen inte skulle direktinvestera i: Svolder i SAAB, Ratos i sprit och investor i SAAB.

Om vi tittar på våra möjligheter att göra bra investeringar så får vi betänka följande filosofiska frågeställningar: Kan vi lita på våra sinnen? Vi filtrerar våra sinnesintryck enligt olika paradigm - hur kan vi sålla fram vad som är viktigt och vad som är irrelevant? Är ett företagsbesök bra innan en investering?

Kan logik allena leda oss till goda investeringar - vilken typ av logik skall vi använda oss av? Skall vi deducera oss fram till den goda investeringen - bolag med hög räntabilitet är bra att äga,  Oriflame har hög räntabilitet och är därför bra att äga? Eller skall vi använda induktion - studera lönsamheten för alla klädföretag i Norden, studera vilka faktorer som är viktigast för lönsamhet, och finna att storleken på bolagen har störst betydelse för lönsamheten; stora bolag har skalfördelar med lägre kostnader(H&M är störst i Norden, har störst skalfördelar och därför lönsammast)? Hur kan vi undvika logiska felslut av typen: Odin fonder och Riskminimeraren har köpt Oriflame, därför bör jag också köpa Oriflame.

Men samtidigt kan vi verkligen fatta goda investeringar baserat på känslor? Kan en erfaren investerare som Mats Qviberg lita på sin "gutfeeling" - sin intuition? Är intuition av typen som Mats Qviberg antagligen har verkligen bara känslor är inte det mer erfarenhet, minne, visdom, att hitta mönster - baserat på erfarenhet från ett helt liv i finansbranschen?

I vilken utsträckning kan vi lita på att vi inte går bort oss i språkets förförande effekter i rapporter? I vilken utsträckning kan vi lita på siffrorna i en kvartalsrapport? I vilken utsträckning skall vi ha tillit till stora investerare som Buffet?

Är åsikter och påståenden på en blogg eller i ett kommentarsfält värdefulla om de inte är uppbackade av belägg - om det inte finns stöd för dessa eller motiveringar?

Frågor, frågor alltid dessa frågor...

God jul på er!

Eder Riskminimerare

På jobbet talar ingen längre om aktier,så...

Jag har haft förmånen att jobba i utomlands på fyra platser, i tre olika länder och två världsdelar under nästan ett decennium. Mina kollegor är väldigt sällan svenskar. I början på detta århundrade pratade alla aktier. De hade nästan blivit rika på IT-boomen, funderat på att sälja, men till slut satt de 2002 med svarte petter. Många förlorade större delen av sina besparingar. Och svor på att aldrig köpa aktier igen.

Istället har de pratat hus och fastigheter sedan dess. De köper praktiska små lägenheter i bra lägen och hyr ut i städer de känner till - ofta i hemlandet t ex UK, eller gamla rustico olivkvarnar i Italien eller gamla förfallna stenladugårdar i Frankrike. Lägenheterna verkar att bli ok affärer. Rusta upp dem lite. Och hyra ut. Bra kassafflöden, de låga räntorna har hjälpt till att göra detta till en bra affär under denna tid. Husköpen är också tänkta som investerigar men verkar för de mesta att sluka pengar. Om du inte kan italienska, franska, spanska, portugisiska är det inte lätt att klara av bygglov, konversera och informera hantverkare, bestämmelser om avlopp, eller vad som är k-märkt och inte får ändras. Det finns mycket drömmar i dessa köp. Och känslor. Därför blir det mest utgifter. Några har dock blivit fina till slut. Men då är ägarna dränerade på känslor och lust till dessa hus, så de nästan undviker att vara där. Och hyra ut vill de inte heller för att de har lagt ner så mycket pengar på antika möbler och att inredning så de är rädda att något skall gå sönder eller slitet.

Men aktier är nästan ingen intresserad av. Det fanns ett visst intresse 2006 -07. Då gick många in igen after att ha varit ur marknaden sedan 2001 eller 2002. Tyvärr var nog Lehman-krashen dödsstöten. Och var det inte tar PIIGS krisen musten ur de sista förhoppningarna. Det enda jag har hört det sista året är: "Jag tänkte egentligen köpa Apple typ 2003, men tyckte de var dyra. Oj, vad jag ångrar mig.Höh, Höh"

Dock har en del talat om guld på sistonde. Och för ett par år sedan råvaror.

Jag tror vi börjar komma in i intressanta tider för aktiesparare. Det kan vi se på att utdelningarna sedan 2000 har stigit ganska kontinuerligt - om i en hackig kurva. Detta beroende på att vinsterna värderas lägre i snitt. Och visst finns det mycket skit att vänta i vårat ekonomiska system de kommande åren. Men det finns också mycket skit i många av kurserna. Jag har faktiskt börjat köpa aktier med vad jag tycker har fina värden i förhållande till kursen så smått den sista tiden - för första gången sedan våren 2009. Inget vet om det är för tidigt eller för sent. Men den kommande tiden tror jag kommer att skapa möjligheter. Men det är viktigt att komma ihåg att många aktier är faktiskt inte är speciellt billiga ens nu.

Men jag talar aldrig om aktier med mina kollegor. Framförallt pratar de aldrig om aktier. Och det ser jag som ett tecken på att det börjar se intressant ut.