Att värdera aktier enligt Szombatfalvy - en kritisk granskning

Laszlo Szombatfalvy, dryga de 80, är en aktieteoretiker och investerare som givits en alldeles egen plats i det svenska investeringslandskapet. Han ansågs ligga bakom Affärsvärldenmodellen för att analysera aktier på fundamentalt vis. Men framförallt att minimera risker. Han sägs ha varit läromästare åt kända finansmän som t ex Christer Gardell, Thomas Fischer och Patrik Brummer. På 70-talet jobbade han på Alfred Berg bl a tillsammans med ovan nämnda Brummer. Szombatfalvy skrev 1971 en uppmärksamnmad artikel i Ekonomisk Revy, No 10,  om aktievärdering: Värdering av börsnoterade aktier. I detta inlägg skall jag försöka att sammanfatta och kritiskt granska dessa tankegångar. Jag beaktar inte de delar av texten som handlar om skatter då kapitalbeskattning var väldigt annorlunda 1971 än vad den är idag. Vidare har jag tagit mig friheten att inkludera egna exempel. Tack till Guld2lax09 som sände mig denna artikel. Tills sist hoppas jag att jag har uttolkat Szombatfalvys text någorlunda riktigt, alla fel är dock mina egna.

Hur mycket vikt lägger ni vid P/e-tal när ni köper aktier? Ett lättförståeligt nyckeltal. Alla kan förstå priset på en aktie delat med vinsterna. Beräkna en uthållig vinstnivå över en hel konjunkturcykel - sätt sedan ett rimligt P/e-tal på vinsten. Enkelt. Men vad är en uthållig vinstnivå? Hur lång är en normal konjunkturcykel? Hur många årsvinster måste vi betala för en vissa aktie vid ett visst tillfälle? Hur gör man om vinsterna oftast är ovanligt höga eller ovanligt låga. Vad är normalt? Om bolagets vinster växer väldigt kraftigt  - hur mycket högre P/e tal skall vi acceptera. Eller hur lågt P/e tal är rimligt om vinsterna växer långsamt eller sjunker? Stabila vinster bör premieras - men hur mycket högre P/e tal?
 
Lazlo Szombatfalvy ifrågasätter med rätta detta enkla och trubbiga sätt att värdera aktier och anser istället att utdelningen är det viktigaste instrumentet för att analysera en aktie. Här kommer det första problemt med hans metod, han menar inte dagens utdelning utan de kommande årens utdelning. Att prognosisera hur mycket vinst ett företag kommer att göra i framtiden är svårt, men det är inte helt lätt att prognosisera utdelningar heller.

Ett intressant bolag för Laszlo måste således kunna tjäna tillräckligt mycket pengar i dag och i morgon för att kunna ge utdelningar. Benjamin Graham i "The Intelligent Investor" betonar lång, stigande och framförallt stabil utdelningshistorik. Szombatfalvy betonar också tidigare utdelningar för att göra en prognos på framtida dito. I en del av Berkshire Hathaways årsredovisningar framgår det, som jag förstår det, att Buffet och Munger jobbar på ett liknande sätt när de räknar fram om ett bolag är undervärderat - framtida kassaflöden, investerinsgbehov och utdelningar, t ex nämnde Buffet detta i samband med intåget i Kraft Foods.
 
Redan på 70-talet blev Laszlo känd för sin värderingsmodell som i stort bygger på att kursutvecklingen i en aktie på lång sikt följer utdelningarna i bolaget. Detta tror jag har inspirerats av Gordons modell, J.M. Gordon skapade denna på 1930-talet, är det utdelningstillväxten som styr kursutvecklingen. För att kurserna ska stiga med 5 procent måste utdelningen växa lika mycket. Med en hög soliditet bör bolagen kunna bibehålla sina utdelningar även under dåliga tider. Men frågan är om de kan öka utdelningarna i tillräckligt snabb takt, vissa av bolagen kan ta av vad de samlat i ladorna under en period. Men på lång sikt måste bolaget tjäna ihop mer pengar för att kunna öka utdelningen


Konsekvensen är att en aktie är köpvärd om summan av direktavkastningen, utdelning i förhållande till börskursen plus utdelningstillväxt, är högre än den avkastning placeraren kräver för att placera i aktier - t ex kan det vara den riskfria räntan. Stabila företag som klarar av att växa lönsamt ger en bra utdelningsökning. Men få placerare nöjer sig med ca 2.5  - 5 procent i avkastning, som kanske kan vara ett rimligt spann för den riskfria räntan de kommade åren. Med kompensation för den högre risken med aktier blir det således 7.5 -10 procent som gäller. För att få ihop ekvationen måste därför även aktiekurserna stiga med 5 procent.

Det måste finnas en riskpremie för aktier i förhållande till andra tillgångsslag obligationer, banksparande etc. Det finns risker med avikelser från prognoser, kursfallsriks för nedjusterad tillväxt, om ett företag inte har starka kapitalresurser kan ett avbräck i rörelsens utveckling få stora konsekvenser. Om ett bolag har stort eget kapital i förhållnade till skuldsättning kan det mycket bättre klara av ett förlustår, och omstruktureringar utan att utdelning och tillväxttakten reduceras.

Szombatfalvy skriver i Ekonomisk Revy att motiverad kurs är den riskfria placeringens förväntade avkastning plus riskpremien. Vidare menar han att om ett bolag har hög årlig utdelning så behöver årlig kursvinst inte var så hög. Och tvärtom om den årliga kursvinsten är hög kan utdelningen vara lägre. Totalavkastning är årlig kursvinst plus årlig utdelning. Marknaden bestämmer kursnivån - kursen i förhållande till utdelningsnivån, vilket ger direktavkastningen. Utdelningen kan vara allt från någon procent upp mot tvåsiffrig procentuell utdelning. Tillväxtaktier ger låg utdelning eller ingen alls, WESC växer snabbt och har ingen ordinarie utdelning. Något som Szombatfalvy kallar avkastningsaktier ger hög utdelning, t ex Axfood och AstraZeneca idag.

Vinster återinvesteras delvis i rörelsen. Detta kan skapa tillväxt. Men tillväxten kan också vara lånefinansierad. Om ett företag delar ut lite kan snabb tillväxt vara möjlig. Detta kan då leda till höga kursvinster, vilket gör hög totalavkastning även om direktavkastningen är låg. Om ett företag inte delar ut något alls kan det ha en väldigt snabb tillväxtutveckling, se WESC igen. Ett företags utdelningskapacitet är ju som bekant den del av bolagets vinst som inte behövs kvarhållas i rörelsen för expansion. Men företag kan under en kortare period finansiera expansion med lånade pengar och dela ut mer. Till sist sätter dock den försämrade soliditeten stopp för detta. Då finns tre alternativ: 1) Lägre utdelning, 2) Bromsa upp tillväxten eller 3) Förstärkning av det egna kapitalet genom nyemission.

Alla ovan faktorer måste beaktas när man försöker göra utdelningsprognoser. Ju längre tid man prognostiserar, ju mer osäkerhet. Om viktiga faktorer ändras, t ex högre lånefinasierad tillväxt, måste prognoser ändras.

Enligt tidningen Affärsvärldens värderingsmodell är principen att substans har ett högt värde om den också ger en hög avkastning. Ett bolag med hög långsiktig räntabilitet måste man vara beredd att betala mer för det egna kapitalet för. Avkastar ett företag 15 procent på det egna kapitalet och placerarnas krav på avkastning är 10 procent bör det egna kapitalet värderas till 150 procent. Bolag som har en avkastning på 10 procent ska värderas till det egna kaptalet. SCA är här intressant för det handlas kring eget kapital och avkastar strax under 10% de senaste åren. László Szombatfalvys antyder liknande ideer i Ekonomisk Revy, han skriver:"substansvärdet i förhållande till kursen brukar vara lägre för mera lönsamma företag...".
 
En kritik mot Szombatfalvys artikel är att han inte beaktar substansvärdering av det egna kapitalet. I tillägg till lång utdelningshistorik förespråkar Graham detta. Det innebär att man analyserar balansräkningen och försöker att hitta övervärden där. Grahams analys handlar inte om att prognostisera den osäkra framtiden, istället innebär det att beakta vilka värden som finns i bolaget här och nu; kassa, anläggninsgtillgångar, varulager etc. En kritik mot denna värdeanalys är att allt fler företag inom servicesektorn, Uniflex t ex, verkar idag kunna driva sin verksamhet med lite eget kapital. Denna typ av värdering är antagligen inte relevant för denna typ av servicebolag i samma utsträckning som för verkstad, skog och stål. För de sist nämda är Grahams värderingsmetoder riktigt intressanta; till vilket värde tar SCA egentligen upp sina 2.6 miljoner hektar skog? Vad är marknadsvärdet på denna skog? Hur mycket övervärden finns dolda i SCA's balansräkning?

Som avslutning - hur värderar man då de framtida utdelningarna från år ett? Olika tillväxt, olika avkastningskrav. Prognoser om högre tillväxt, innebär högre värdering och innebär risk för kursfall och regel lägre substansvärde i förhållnade till kurs, detta innebär högre risk och man bör få en riskpremie för detta. Värdering av börsnoterade aktier skall enligt  Szombatfalvy baseras på utdelningens förväntade uteckling på lång sikt. Totalavkastningen efter skatt skall vara högre än den riskfria räntan/riskfria placeringar. Värderingen skall vara högre för aktier med lägre direktavkastning  och större prognososäkerhet. Man bör också dela upp bolag av konglemeratkaraktär så att varje dels utdelningskapacitet och tillväxt renodlas. För tex SCA innebär detta att hygien får egen analys, där har bolaget hög räntabilitet och tillväxt, och så får de enorma skogsegendomarna en annan, sorgebarnet förpackningar en tredje - sedan slår man samman dessa delar till en helhetsbedömning om utdelningens förväntade utveckling på sikt.

Själv är jag väldigt förtjust i Graham, håller på att läsa Securtity Analysis av Graham & Dodd från 1940 för tillfället, men fann värde även i denna värderingsmodell, som har vissa beröringspunkter med Graham t ex lång stabil utdelningshistorik. Vad tror ni, verkar detta vara en aktievärderingsmetod för er?

Clas Ohlson - medioker avkastning sedan hösten 2002. Varför?

Clas Ohlson är ett fantastiskt bolag. Bra vinstmarginal, sansad och klok tillväxt, mycket hög räntabilitet på totalt kapital och eget kapital, hög soliditet, bra ledning, stigande direktavkasning, bra och stabila privata storägare. På hösten 2002 kostade en aktie dryga 100-lappen. P/e talet var över 30, upp mot 35. P/s långt över 3. Sedan har aktien handlats kring 150 kr som högst. I krisen hösten 2008 kunde man fiska upp den för ca 60 kr. I dagarna handlas den till ca 113 kr.

Jag är inte aktieägare och har aldrig varit ägare i Clas Ohlson.

Om man har ägt ett fint bolag som Clas Ohlson sedan hösten 2002 förvantar man sig att ha fått bra avkastning. Men man har bara fått utdelningarna i princip. Total 25.60 kr om jag räknat rätt. Det är ju inte sa dåligt egentligen. Men Totalavkastningen för aktien blir inget vidare eftersom varje aktie ungefärligen värdeas till samma värde idag som för ett knappt decennium sedan. Om jag hade varit aktieägare hade jag varit besviken, men samtidigt vet jag att högavkastande bra bolag på rikt lång sikt blir bra investeringar. Men närmare ett decennium har inte varit en tillräcklig lång tid för att Clas Ohlson skall kunna avkasta och växa ikapp den höga värdering som bolag har haft och har.

Men varför har aktien i princip stått still? Detta bolag är kvalitet rakt igenom. Och aktien har nästan alltid varit dyr. Mutliplar som 5-6ggr eget kapital, 30 ggr vinsten och flera ggr försäljningen är inte ovanligt för detta bolag. De har idag ca 100 butiker. Främst i tre nordiska länder (Sverige, Norge, Danmark) och så några i Storbrittanien. Ett liknande bolag som Biltema har dock ca 60 butiker i ovan nämda tre nordiska länder. Jula har dryga 30 butiker i Sverige ochg Norge. Har marknaden överskattat Clas Ohlsons tillväxt och lönsamhet? I mutiplarna har nog funnits en hel del och finns nog en hel del förväntningar om tillväxt i andra länder som ännu bara delvis har skett. Eller som har skett i modestare takt än vad man trott. Försäljningstillväxten har varit 15%, 21%, 15%, 14% och 6% de sista 5 åren enligt årsredovisningen. 15% - 20% om året är en klok och bra tillväxttakt. Men rörelsemarginalen har gradvis sjunkit från dryga 14% till knappt 10% de sista 5 åren. Kanske är en ungerfärlig omsättningstillväxt på 14% per år och en årlig vinsttillväxt på ca 10 % de senaste fem åren inte kunnat svara upp mot aktiemarknadens höga förväntningar.

Clas Ohlson är för mig ett bolag som har fått en hög tillväxtvärdering, och därför har mycket att leva upp till. Innan 2002 gick aktien väldigt bra. Men så kom de enorma förväntningarna. Och även om bolaget är helt fantastiskt så har aktien kunnat leva upp till förväntningarna. Som värdeinvesterare har jag aldrig köpt Clas Ohlson. Men under hösten 2008 var P/e knappa 10, P/s 1, under 3ggr egna kapitalet. Då fanns det värde i aktien. Men det fanns det i så många aktier då att jag inte ens övervägde att köpa in mig i bolaget, vilket kanske var korkat?

Är aktien rimlig värderad i dag? 17 - 18 gånger vinsten, ca 5 ggr det egna kapitalet, P/S ca 1.5. Det är en hög värdering, men ganska rimlig om man kan komma tillbaka tilla 15 - 20 % försäljningstillväxt och förbättra marginalerna.  Fortsätter bolaget att vara så högavkastande kommer utdelningen att fortsätta att öka. Detta kan bli en fin kassko i en portfölj framöver. Balansräkningen ser stark ut, även om de långsiktiga skulderna ökat något de sista åren. Aktien finns dock inte på min inköpslista. I vart fall inte ännu. Som värdeinvesterare har jag inget emot att investera i bolag som ser vinster och försäljning växa under hög lönsamhet, men det måste komma till ett bra pris. Det måste finnas en margain of safety. Jag ser inte den med Clas Ohlsons värdering.