Cristina Stenbecks omvandling av Kinnevik

Jag har ägt Kinnevik i ett decennium ungefär. Det började med att jag läste Per Anderssons "Stenbeck - ett reportage om det virtuella bruket" (2000). Det är den bästa bok om svenskt näringsliv jag har läst. Länken ovan är en av mina första texter här på bloggen. Jag tror att jag har läst Anderssons bok fyra gånger. En fascinerande huvudperson (med både konstruktiva och destruktiva drag), välresearchad ekonomisk historia av en lysande skribent. Boken finns i nyutgivning, vilket visar att kvalitet varar. 

Boken hade en bidragande orsak till att jag blev ägare i detta investmentbolag. Under denna bloggs första år skrev jag fem inlägg om Kinnevik, baserat på Anderssons bok och Kinneviks rapporter - och faktiskt lite iakttagelser från egna resor.

http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/05/kinnevik-introduktion.html (här vävde jag in en resa i norra Tanzania och en i Vietnam för att förklara innehaven)

http://riskminimeraren.blogspot.sg/2009/05/kinnevik-korsnas-och-bakgrunden.html (ekonomisk historia, Kinneviks företagshistoria)

http://riskminimeraren.blogspot.sg/2009/05/kinnevik-noterade-karninnehav.html (om de noterade bolagen 2009)

http://riskminimeraren.blogspot.sg/2009/05/kinnevik-nya-investeringar.html (dessa nya investeringar 2009 har i flera fall enbart en perifier roll i dagens Kinnevik, med några undantag)

http://riskminimeraren.blogspot.sg/2009/06/kinnevik-summa-summarum.html  (mina slutsatser 2009)

Mina första aktier 2005 kostade kring 60 kr. Och inte långt efter delades Invik ut till aktieägarna. Det har varit väldigt bra att vara ägare till Investment AB Kinnevik som idag är ett betydande innehav för mig. Om ni läser den utmärkta årsredovisningen för 2014 så är det anmärkningsvärt hur Cristina, med hjälp av Mia och Lorenzo har stöpt om detta bolag. Kolla in bolagen de äger och i flera har skapat - många alldeles nyligen - här nedan (Screen shot från ovan årsredovisning):

Sent 2013 sålde jag en tredjedel av mitt innehav i Kinnevik för drygt 300 kr aktien. Och detta beror inte på att jag var kritisk till vad Cristina har gjort med Kinnevik. Det kändes bara som att marknaden då hade lite för stora förhoppningar på Kinneviks e-business, som då i flera fall gjorde förluster men växte omsättningen kraftigt. Jag var helt enkelt osäker på substansen i bolaget och tyckte värderingen var hög. Nu ett och halvt år senare har flera av dessa innehav börjat göra vinst, vilket ger mycket bättre stabilitet. Dessutom är de tyska bolagen börsnoterade. Dock finns fortfarande osäkerhet kring värdering av vissa av dessa bolag. 

Det som är riktigt spännande är det verkar som att Cristina har haft samma fingertoppskänsla som sin far i att identifiera ny teknik/nya lösningar som kan utmana etablerade affärsmodeller, traditionella starka marknadsaktörer och verka på nya marknader. Bayport nämnde jag som ett nytt innehav som jag trodde på i mitt inlägg 2009, och de finns fortfarande med i bilden. Men det mesta spännande har kommit till efter 2009. 

Jag gillar också att ledning och styrelse avspeglar bolagets globala närvaro bättre än många stora svenska internationella företag.

Kassakon i Jans bygge var Korsnäs. Detta gjorde att man kunde pumpa in pengar i t ex Millicom (som nästan kursade 2002). Nu är kanske Tele 2 det nya Korsnäs som ger höga utdelningar - och där man sålde den ryska verksamheten i tid! Och nu senast sålde man en den norska businessen till TeliaSonera.

I årsredovisningen skriver VD'n:

Med ett starkt team, tillgångar inom mobilkommunikation och e-handel/marknadsplatser samt med en digital och livsstilsfokuserad investeringsstrategi är Kinnevik välpositionerat för att fortsätta leverera ett långsiktigt värde för aktieägarna.

Jag är böjd att hålla med. Men det finns fortfarande betydande risker i bolaget och många innehav är i en uppstartsfas, samt verkar i utvecklingsekonomier. Men som en del av portfölj med mera substansrika bolag passar Kinnevik utmärkt. Istället för att köpa t ex en Afrikafond kan man ju köpa Kinnevik. Vad tycker ni?

Kinnevik - noterade kärninnehav

Millicom, Tele2, MTG, Transcom och Metro hittar vi i gruppen noterade kärninnehav. Black Earth Farming som vi finner i Nya Investeringar (behandlas i nästa inlägg på denna blogg) har ett större börsväre än både Transcom och Metro, så dessa noterade kärninnehav är nödvändigtvis inte de bolagen som har störst börsvärde. Helägda Korsnäs som behandlades i förgående inlägg har betydligt större substansvärde än Transcom och Metro.

Det är ganska fantastiskt. Om man tittar på svenska Large Cap bolag så har många varit med några decennier, en del sedan slutet på 1800-talet. Millicom, Tele2 och MTG tillhör de fåtal bolag som har slagit sig in på den listan under en kortare tidsperiod. Det är en enastående prestation att lyckas att skapa ett nytt Large Cap bolag. Jan H Stenbeck lyckades att skapa tre, dessutom växer MTG och Millicom fortfarande kraftigt, och Tele2 har efter att de har lagt om strategin fin tillväxt i fr a Ryssland och Baltikum. Dessa bolag kan med andra ord bli både bli ännu större och mer betydande.

Vad gör då dessa bolag?

• Millicom; billiga och förbetalda mobiltelefonitjänster i 16 utvecklingsländer (eventuellt ett par till idag). Detta har varit och är ett fantastiskt tillväxtbolag. 2,6 miljarder USD i intäkter 2007, 3.4 miljarder USD 2008; från 23 miljoner abonnenter 2007 till 32 miljoner 2008. Det finns på dessa 16 marknader 291 miljoner potentiella kunder. Bolaget är lönsamt och har en mycket bra räntabilitet. Men de har också gjort stora årliga investeringar vilket gjort att kassaflödet inte har varit positivt förrän i dessa tider; under 2008 investerades hela 1.4 miljarder USD. Tigo heter varumärket på huvuddelen av dessa marknader.


• Tele2; mobiltelefoni, mobilt internet, fast bredband, fast telefoni och till viss del datanät och kabel-Tv. Norden, Baltikum, Ryssland och Kroatien är kärnmarknaderna. Men bolaget har viss verksamhet i andra europeiska länder, t ex Frankrike och Österrike. Tele2 har verksamhet i 11 länder och drygt 24 miljoner kunder, de har på senare tid de haft ca 40 Miljarder Kr i intäkter årligen.


• Modern Times Group (MTG) är ett internationellt mediabolag, med tonvikt på radio, fri-TV och betal-TV. Dessutom har bolaget vissa verksamhet inom onlineverksamhet via t ex CDON och Gymgrossisten (de sistnämnda är ett av de får microcap bolaget jag har haft i min portfölj, men det blev uppköpt av CDON) och inom Modern Studios som distribuerar och producerar TV-innehåll; Strix TV heter produktionsbolaget. Det största varumärket inom TV är Viasat Broadcasting. MTG's TV kanaler når över 100 miljoner människor i 29 länder. MTG på senare tid haft intäkter på väl över 10 miljarder SEK årligen, och växer bra.


• Transcom; detta är ett lite rörigt och märkligt bolag som tidigare har fungerat framförallt som servicebolag till Tele2, men på senare tid till stor fått klara sig utan denna köpare av sina tjänster (när de har skalat ner i Europa). Här finner vi många outsourcingtjänster; call center, telemarketing, inkasso, tolkservice, administrativa tjänster, webtjänster, kredithantering mm. Det här är faktiskt ett bolag som har ca 20000 anställda, i 70 - 80 service-center i närmare 30 länder. Transcom har dock blygsamma 600 miljoner i intäkter, och ännu blygsammare röresleresultat. Konkurrensen är stenhård för de flesta av deras tjänster, vilket ger lövtunna marginaler. Inkasso växer dock snabbt och är mycket mera lönsamt än bolagets anda verksamheter, bolaget har därför spännande framtidsutsikter och är väldigt lågt värderat (framförallt var det väldigt lågt värderat för några månader sedan).

• Metro; Stenbeck trodde stenhårt på denna internationella dagstidning. Och det var bråttom att bli störst i världen. Visst, bolaget har i runda slängar 20 miljoner läsare dagligen, och finns i 100 större städer i 20 länder runt om i världen. Men de visar oftast negativt rörelseresultat, på de ca 300 miljoner bolaget har i intäkter. Konjunkturklänsligheten är stor, då annonsförsäljning är sättet de i sin affärsmodell tjänar pengar på.

Som vi såg i ett tidigare inlägg fanns huvudelen av skulderna inom Kinnevik mot Korsnäs. Mot dessa knippe noterade bolag finner vi närmare 3 miljarder i belåning. Det är inte så besvärande för en portfölj som i dagsläget i runda slängar är värd ca 25 miljarder.
De två största noterade innehaven, och tillika operatörer, har båda en mycket låg skuldsättning i sin branch. Tele2 har lägst skuldsättning av de två. Finanserna i de två största innehavsbolagen måste betecknas som mycket goda. (MTG hade väldigt starka finanser innan man förvärvade ett Bulgariskt Tv-bolag) Tele2 och Millicom investerar ordentligt i kapacitet för sina verksamheter, men båda kommer trots detta att visa fina kassaflöden i år. Tele2 försökte ett tag att operera utan egna nät, men har ändrat denna strategi. Likaså har Tele2 under senare år sålt verksamhet på flera mogna marknader i Europa där konkurrensen var för hård för en liten oberoende aktör. Detta tror jag var ett mycket klokt beslut då skalfördelar globalt eller över en större region antagligen inte är så viktiga i operatörsbranchen. Däremot är det viktigt att vara stor på de marknader där man verkar, gärna marknadsledare.

Tele2 har påverkats kraftigt av rubelns fall, men visar ändå mycket fina siffror i senare rapporter. Millicom kommer antagligen för första gången visa positivt kassaflöde i år efter flera år av mycket stora investeringar (ca 10 miljarder SEK förra året). Kinneviks noterade kärninnehav, under Christina Stenbeck och Mia Brudin Livfors, verkar att ha gått in i en lugnare period. Detta kommer innebära att tillväxten mattas av, men lönsamheten har stora möjligheter att öka - likaså utdelningar till Kinnevik Investment AB, vilka kan användas för de nya investeringarna. Tele2 har under ett par år jobbat med att få upp lönsamheten, och lade helt om strategi för några år sedan. Dessutom växer de kraftigt i öst. Millicom visar extremt god lönsamhet på några marknader, och det finns tecken på att marginalerna i Afrika är på väg att öka. Asien-delen, Sri Lanka, Kambodja, Laos, är under strategisk översyn. Det kan innebära en försäljning, orsaken är antagligen att konkurrensen är så hård i den regionen, och att Millicom är en liten aktör (det kunde varit annorlunda om man hade fått behålla licensen i Vietnam, där man var rätt ute - så tidigt).

MTG var mycket lågt värderad i början av året, men värderingen har mer än dubblats sedan lägstanivån. Det var Östeuropa- och Rysslandsskräck som låg bakom. Men MTG:s Q1 var långt över förväntan. Omsättningen ökade med 10 procent till drygt 3,3 miljarder kronor. Bolaget delar ut 5 kr per aktie under 09.

MTG:s rörelsemarginal uppgick till 7 procent under första kvartalet, eller 21 procent exklusive det ryska intressebolaget CTC:s nedskrivning (ett bolag som åkte ner i källaren när Moskvabörsen kraschade). En överraskning var den starka rapporten från Fri-tv Skandinavien, en delvis reklamfinansierad verksamhet (bl a Kanal 3, 6 och 8 i Sverige), med ökande marknadsandelar, vilket visar på potential när annonskonjunkturen blir bättre.

40 procent av MTG:s totala intäkter kommer från Betal-tv. Det är Skandinavien (Viasat-kanalerna främst) och tillväxtmarknader i öst. Trots lågkonjunktur växte de lite i Skandinavien och starkt i öst. MTG står på två ben vilket visat sig mycket bra i dessa tider. Det dyra - och feltajmade - förvärvet av Bulgariska Nova kan dock leda till goodwillnedskrivningar i framtiden. MTG äger cirka 40 procent av CTC, som är noterat på Nasdaq. De driver Rysslands största oberoende TV-nätverk, och verkar gå bättre än marknaden befarat, vilket resulterat i trefaldigad aktiekurs på sistonde.

MTG:s p/e-tal ligger kring 15 för 2009. Men MTG har en relativt stor nettoskuld på 3,9 miljarder, till stor del beronde på det bulgariska förvärvet. Detta skall ställas i relation till att man kommer att ha intäkter kring 14 miljarder för 2009. MTG har dock en stor långsiktig potential och en stark marknadsposition på flera marknader. Personligen tycker jag att satsningen i Ghana verkar riktigt intressant. Det kan vara början på att växa på en marknad där Kinnevik via Millicom, Bayport och Gateway-TV har skaffat sig en intressant position och stora kunskaper.

Sammanfattningsvis kan vi säga att Millicom och MTG ser ut vara två synnerligen intressanta bolag att äga de kommade åren. Tele2 ser faktiskt ganska billigt ut, givet att bolagets finaser är sunda och man faktiskt kan växa ganska kraftigt i öst. För Transcom får vi följa bolaget och se om inkassodelen kan fortsätta att växa till goda marginaler, i så fall är aktien mycket billig och intressant. Metro verkar närmast vara en lottsedel idag. Kinnevik har pumpat in mycket pengar i bolaget. Senast tog Metro in 550 Mkr genom förlagslån och teckningsoptioner. Emissionen garanterades av Kinnevik. Det kan vara så att Metro var undantaget för mannen, Jan Hugo, med gröna fingrar. En ide som inte höll. Mycket talar för det. Men glöm inte att Millicom var nära att gå under innan det vände. Men i Metros fall är jag ganska skeptisk, affären är för dålig.

Kinnevik - Korsnäs och bakgrunden

December 1936. Upptakten till andra världskriget. Då grundas Investment AB Kinnevik av Robert von Horn, Wilhelm Klingspor, och adovokat Hugo Stenbeck (advokatfirman Lagerlöf). I början var verksamherten skog och skogsrelaterade produkter via köp av Korsnäs; de ökade denna position i Korsnäs allteftersom. De köpte också skog i närheten av Korsnäs verksamhetsorter av Handelsbanken (som banken hade försökt bli av med länge) och de gjorde bra affärer i sockerbruk. Slutligen kom de att äga två konfektyrfabriker vid denna. Kinnevik börsnoterdaes 1954.

Kreuger & Toll verkade för ca 80 år sedan för att skapa en storskalig cellulosatrust genom att köpa norrlänska skogsbruk. Som advokat fick Hugo i uppdrag att åka runt i Norrland och förhandla med sågverksfamiljerna och skapa konfidentiella avtal om aktieposterna. Samtidigt hade han ett likande uppdrag för Handelsbankes räkning. Det slutade med att Kreuger och Handelsbanken samarbetatade om att skapa Svenska Cellulosa Aktiebolaget: SCA. Det blev en jätte som stod för 20% av Sveriges pappersmassa- och timmerproduktion. Enligt historikern Jan Glete kan Hugo Stenbeck ha varit ensam om att ha kunskapen om vad de egentligen - tillsammans - höll på med i de norrlänska skogarna.

Hugo var advokat och representerande Lagerlöf under efterspelet till Kreugerkraschen. Det finns mycket strunt skrivit om denna svenskt näringslivs mest dramtiska händelse, men Lars Erik Thunholms bok om Ivar Kreuger är baserat på senare tids historiska forskning och mycket läsvärd. Och han avfärdar myten att Hugo Stenbeck skulle ha roffat sig i efterspelet av Kreugerföretages fall; däremot kom ju Wallenbergarna över en mängd bolag som Ericsson (tillsammans med Handelsbanken, som än idag utgör grunden för att Investor och Indutsrivärden är största ägare i telekombolaget), Stora Kopparberg, SKF, Svenska Tändsticksaktiebolaget etc. Detta kunde de göra eftersom att Enskilda banken inte hade tagit höga risker i samband med Kreugerkoncernen våldsamma expansion. Det var mycket mera konservativt agerat än SEB i våra tider.

Under andra världskriget hjälpte Stenbeck att skydda industriföretagets Bosch industrintrsssen, mot ersättning efter kriget. Robert Bosch var en hederlig karl som hade byggt upp fantastisk internationellt verkstadsbolag och var en socialt intresserad kapitalist som skapade något av ett mönsterföretag för sina arbetare. Han hade vissa socialistsympatier och hade ett djupt förrakt för Adolf Hitler. De var inte lätt för en sådan herre att behålla sitt företagsbygge i dessa svåra tider, men eftersom Kinnevik var återfösäljare av deras produkter i Sverige före kriget kunde de hjälpa till.

Hugo Stenbeck verkar att varit en affärsorienterad advokat; han var konsult, gjorde omvärldsanalyser och tillförde kunskap, förvaltade och var väldigt duktig på förhandling och förvärv för olika klienters räkning. Han hade också hela tiden mycket gott samarbete med Handelsbanken; med Browaldhs, Wallander etc. Detta samarbete med Handelsbanken har många gånger räddat och stärkt Kinnevik, de hjälpte också Jan flera gånger när han hade ekonomiska bekymmer. Faktum var att både köpet initialt av Korsnäs och omgivande skogar var ett framspel av Handelsbanken.

Korsnäs var Kinneviks ena ben. I mitten på 50-talet började Kinnevik att bygga upp positioner i Sandvikens Järnverks AB som kom att bli det andra benet. Det är bolaget som blev Sandvik i början på 70-talet. 1951 hade man lagt den nya spännande koromanttillverkningen i Gimo i Uppland. Wilhelm Haglund var mannen som tog Sandviken in i framtiden och ut i världen - och skapade skärbladen som användes i Atlas Copcos borrar och togs därmed ut på en världsmarknad. Handelsbanken hade goda relationer med Sandviken, en SHB person fanns alltid styrelsen. Hugo förklarade för banken att Kinnevik var intresserade av att bygga upp en position och aktivt delta i Sandvikens förändring. Koromantborrar var hightech på 50-talet - det påminner säkert om mobiltelefoni på 80-talet som sonen Jan identifierade och var med om att skapa en kommersiellt applikation av. Men Sandviken stod inför stora utmaningar; låg lönsamhet i vissa delar av verksamheten och möjligheter med Koromant etc i andra. Hugo ville bygga upp en position på 25% och vara med och stötta denna omvanling av Sandviken. Via en kris i Sandviken 1958 och påföljande nyemission blev detta möjligt. Kinnevik köpte 12.5% av bolaget och äkade sedan denna position, 1962 hade de 15% och på 70-talet var de uppe i 30%. Enligt källor var Hugo Stenbeck en mycket aktiv ägare och bidrog till att bygga upp vad som idag är ett av de finaste engineeringbolagen i världen.

I slutet på 70-talet stod Kosrnäs och Sandvik för ca 4/5 av Kinneviks subtansvärde. Det liknar rollen för Millicom och Tele2 idag, även om MTG och helägda Korsnäs också bidrar relativt mycket till substansvärdet.

Hugo den äldre skolade in äldste sone Hugo jr i advokatfirman Lagerlöfs såväl som i Kinnevik. Meningen var att han skulle ta över. Janne tog också en Jur.Kand i Uppsala, som sin far och storebror men han for till USA och sökte lyckan där. Där tog Jan en MBA vid Harvard och fick jobb på Morgan Stanley i New York. Jan hade alltid varit bland de främsta i sin klass, vid Harvard var konkurrensen stor, men han lyckades ändå så pass bra att fick ett jobb pa anrika Morgan Stanley. Åren på den investmentbanken var verkligen viktiga för honom. I New York startade också Janne tillsammans med några arbetskamrater ett bolag som var pionjärer inom mobiltelefoni; där mötte han också sin fru och fick sedermera 4 barn med henne.

Så avled äldre brodern och pappa Hugo nästan samtidigt i slutet av 70-talet. Margareta af Ugglas (Jans storasyster och utrikesminister i regeringen Bildt) ville säkert ta över Kinnevik och hon var smart och begåvad som Jan, desstutom var hennes man högt uppsatt inom Wallenbergsfären. Men Jans mamma backade upp honom istället, som den som skulle ta över. När Margareta och Jans andra syster sålde sina aktier över börsen - när det blivit klart att Jan skulle ta över Kinnevik - skapade detta slagläge för attacker mot Kinnevik. Jan och hans mor hade inte tillräckligt med aktier för att kunna försvara intressebolagen och sfären. Jan lyckades att behålla Korsnäs och Kinnevik, detta via att låta Fagersta, som var ett nytt bolag i portföljen, göra en reverse takeover mot Kinnevik. Kinnevik kom sedan att avregistreras från börsen till början av 90-talet, detta p g a av de legala komplikationerna av denna manöver där som Jan var arkitektekten. När SEB hjälpte Skånska Cement (ett sorts konglomerat på denna tid) med en plan för att komma över Kinneviks aktier i Sandvik gick detta inte att stoppa - gräddan av Sveriges näringsliv trodde inte Jan var förmögen att utveckla Sandvik. Jan sålde sedan resterande aktier i Sandvik, då både Walls Beijerinvest och Skåningarna som hade byggt upp positioner i verkstadskoncernen. Jag tror att han tog förlusten av Sandvik väldigt hårt, och det skapade en drivkraft om att få Sveriges näringslivsetablissemang att tänka om i framtiden. Vilket de också kom att göra.

Under sina första år vid makten investerade Jan som en contrairian, han köpte sånt som ingen ville ha. Det var energikris och stålkris så därför investerade han i Fagersta stål, i Svenska Motor som sålde Toyota i Sverige, i Atlantic ett sjöförsäkringsbolag, och i nya lokaler i Gamla stan. Han fick bra priser när han köpte dessa tillgångar.

1992 lade Jan grunden till att kunna investera i nya branscher och teknologier. Då köpte Kinnevik de resterande aktierna i Korsnäs och bolaget blev därför helägt av gruppen. Fram till sin död 2002 plöjde sedan Jan ner kassaflödet från Korsnäs in nya verksamheter; Comviq, Millicom, Metro, Satellit-TV-satsningar, MTG, Netcom, Tele2 etc. Kinnevik anväder fortfarande kassaflödet från Korsnäs till sina nya investeringar. Korsnäs har två dotterbolag Korsnäs Industri som är tydligt störst och Korsnäs Skog. Korsnäs största produkt är vätskekartong, det utgör närmare 70% av Korsnäs Industris försäljning. Deras största - men inte enda - kund är Tetra Pack, där de har långa och ganska säkra kontrakt sedan de två bolagen samarbetat över lång tid och har ett ömsesidigt beroende.

Därför har Kinnevik kunnat öka hävstången i Korsnäs genom att belåna bolaget kraftigt. De anser att bolaget tål detta. Det mesta av Kinneviks skulder är därför skulder mot Korsnäs, vilket skall beaktas när man tittar på Kinneviksgruppens totala skulder. De agerar ungefär som ett Private Equity bolag som genom hävstång vill få större avkastning på kapitalet - och hittills har nog Korsnäs varit stabilt nog för detta. Den totala räntebärande nettoskulden för koncernen är närmare 9 miljarder. Nästan 6 miljarder av dessa är mot Korsnäs. Detta mot ett bolag som har omsatt drygt 6.5 miljarder om året de senaste två åren, och haft 470 och 750 miljoner i rörelseresultat under samma tid.

Mellan 2002 och 2004 såldes det mesta av Korsnäs skogsmark, och bolaget blev mer fokuserat på kartong - och vissa typer av pappersprodukter. Men via 5% ägande av Bergvik skog har man dock vissa skogstillgångar kvar, och får därmed till viss del försörjning av skogsråvara. Stora Enso och Korsnäs, var med och skapade Bergvik. De satte 1,8 miljoner hektar skogsmark i eget bolag, med ett värde på ca 18 miljarder kronor. Av detta är ca sju miljarder kronor eget kapital och elva miljarder kronor är lån.

Vidare sålde Korsnäs packaging verksamheten 2006 och köpte istället Frövi kartong som passar fint in i den nya strukturen. Via numera helägda Karskär energi är ca 40% av energiförsörjning till den el man behöver vid de stora anläggningarna i Frövi och Gävle. Förutom vätskekartong, finns Korsnäs kvar inom produkterna WTL, Cartonboard, och Säck- och kraftpapper - vilket tillsammans står för de resterande ca 30 % av färsäljningen för Korsnäs Industri. För dessa produkter är konkurrensen hårdare och de är antagligen mer känsliga för konjunkturen.

Korsnäs Skog hade över 2 miljarder i intäkter 2008, internförsäljningen var över 1.4 miljarder till Korsnäs Industri, och ett rörelseresultat på 28Mkr. Korsnäs Skog ansvarar för inköp av virke och fiber till Korsnäs massa och pappersbruk, samt utför tjänster mot Bergvik skog. I mars i år köpte Korsnäs Rockhammars bruk av Rottneros för 145 miljoner. Bruket är beläget 15 km från Frövis kartongbruk. Köpet kommer att göa Korsnäs självförsörjande av massa till hela bolagets pappers- och kartongproduktion.

Målet för Korsnäs att komma tillbaka till rörelsemarginaler på 10%, något som man hoppas att göra via ett resultarförbättringsprogram och nya investeringar vid massabruket i Gävle vilket sägs kommer att minska energiförbrukningen. Men denna typer av åtgärder ser vi ofta i skogsbolag, vilka måste investera mycket av sina kassaflöden för att klara konkurrensen och uppgradera sina anläggningar. Det är därför tveksamt om Kinnevik kommer att komma upp i en rörelsemarginal över 10% igen, men om de kan komma upp närheten är det bra gjort.

Men Korsnäs är nog ett av de skogsrelaterade bolag som har bäst förutsättningar i Sverige. Detta tillsammans med SCA. Båda dessa bolag har delvis nischat till sig - olika - specifika produktområden med högre marginaler och långsiktigt stabil utveckling. Klokt skötta Holmen ser också realtivt bra ut. Tyvärr var det kanske ett misstag av Korsnäs att sälja så mycket av sina skogstillgångar till Bergvik, även om försäljningen frigjorde kapital. SCA och Holmen har långsiktiga stora värden i sina enorma skogstillgångar. Men via Black Earth Farming (BEF) och Rolnyvik har Kinnevik dock istället andelar i stora jordbruksegendomar i Polen och Ryssland. Och det är möjligt att osäkerheten och de rättsliga riskerna med tillgångar i Ryssland till trots - denna bördiga jordbruksmark kommer att bli fantastiska realtillgångar över tid. BEF kontrollerar faktiskt hela 317000 hektar av bra jordbruksmark i Ryssland.

Von Horn och Klingspor är två familjer som fortfarande sitter i Kinneviks styrelse och fortfarande är betydande ägare. Dock har deras inflytande alltsedan 1936 minskat i relation till Stenbecks. Men satsningarna på jordbruk, pellets etc i Ryssland, Baltikum och Polen kanske är lite inspirerade av dessa familjers kompetens och inriktning. De är ofta - om man tittar tillbaka i gamla årsredivisningar - agronomer, skogsmästare och jägmästare, vilka tillfört och tillför denna typ av kunskap till Kinnevik.

Källor:

1) http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/01/stenbeck-ett-reportage-om-det-virtuella.html

2) Inspelning om Kinnevik Q1 2009 ,upplagd av Strinberg Ö

http://www.redeye.se/aktiebloggen/4850/brummer-och-partners-kinnevik-och-hasses-horna-inspelning


3) Årrsredovisning 2008

Stenbeck - ett reportage om det virtuella bruket

Om du skall läsa en biografi om en svensk näringslivsperson skall du läsa denna bok. Det är också en brilliant samtidsskildring av svenskt 1980- och 1990-tal, likväl som det är ett alldeles enastäende porträtt av en färgstark, begåvad men också skrämmande personlighet.

Per Andersson ar en lysande stilist, som med gedigen reserach har skapat ett mästerverk i genren. Det är nyanserat, aldrig svart eller vitt, och hela tiden läsvart. Det är insiktsfullt om vad som hände med Sverige i slutet av förra seklet i allmänhet, och Kinneviks och Jan Hugo Stenbecks roll i denna omvandling i synnerhet. Allra bäst är kanske bokens historiska tillbakablick och analys av Kreugerkraschen och pappa Hugo Stenbecks roll i denna dramatiska tid. Likaså hur Hugo - mycket begåvat - utvecklade Kinnevik fram till slutet på 1970-talet. Då tog den fräsige killen Jan över och omvandlade både Kinnevik och det svenska media och -kommunikationssamhället i vid mening.

Många hade uppfattningen att Jan var en playboy och Kinnevik utsattes för attacker när Jan flyttade tillbaka till Sverige och tog över det anrika investmentbolaget. Kinnevik var i slutet på 70-talet största ägare i Sandvik. Detta bolag var många intresserade av. Enligt uppgift lade Mats Qviberg, då på SEB, upp attacken från Skånska Cement (nuvarande Skanska). Under denna så kallade "Midnattsräd" kom denna grupp över Sandvik-aktier i sådan mängd att Kinnevik nu förlorade kontrollen (historien är än mer komplicerad då det också fanns en familje/syskonfejd, där bl a f d utrikesminister Margareta af Ugglas, Jans syster, var inblandad). För att försvara övriga delar av Kinnevik fick Jan Hugo Stenbeck använda alla de kunskaper han skaffat sig som partner på Morgan Stanley i New York; det var nämligen en kille med examen från Harvard Business School och flera år på Wall Street som de som vid denna tid attackerade bolaget hade att göra med. Och inte bara en playboy. För att försvara Kinnevik lät Jan bland annat Fagersta göra en reverse take over. Detta hade svensk ekonomisk affärslivshistoria aldrig sett förut. Mer om detta finns att läsa i denna fantastiska bok.