Nyckeltalen för en del svenska verkstadsbolag enligt, nyckeltal längs bak i en några veckor gammal Affärsvärlden, och di.se, ser inte speciellt attraktiva ut. Efter budet på mina Munters, jag har sålt något över budet från Alfa Laval, äger jag inga verkstadsbolag direkt, men jag är däremot mycket exponerad indirekt via Investor, Industrivärden, Svolder, Latour etc.
Det större verkstadbolagen handlas till mellan 3 och 6 ggr det egna kapitalet. Det tycker i många fall inte jag är billigt givet deras snitt-räntabilitet. Atlas och Seco Tools har högst värdering, men de är ocksa synnerligen högavkastade bolag.
Vi kan ta exemplet Volvo. Ett bolag som Volvo handlas inte långt ifrån 3ggr det egna kapitalet. De senaste åren har de haft 5 bra år, då de avkastat mellan 11 och 20 ggr på det egna kapitalet. Men de har också haft två år med negativ avkastning och två men marginellt positiv avakstning. Att betala 2.7 eller 2,8 det egna kapitalet för ett sådant bolag verkar dyrt. Under 10 år är ett år med räntabilitet på 19% toppnoteringen. Jag skulle vilja ha närmast årlig räntabilitet på närmare 20 % för att köpa ett sådant bolag till den värderingen. Dessutom har Volvo haft en låg soliditet, mellan ca 20 och 30%, så dessa räntabilitetstal är närmast dopade. Jag skulle vara intresserad av Volvo under 1.5 ggr det egna kapitalet givet deras avkastning.
Assa Abloy har på sistonde avkastat 1 gång just över 0, 2 ggr ca 10%, 3 ggr ca 13, 2ggr ca 20 och en gång 23% på det egna kapiatlet. Soliditet har varit mellan 35% och 45% så dessa tal är inte dopade. Man får betala något mer än Volvo för det egna kapitalet ca 2.9 ggr. Detta är också ganska dyrt. Här vore jag intresserad om jag betala kring 2 ggr det egna kapitalet.
Som tredje exempel väljer jag Sandvik. Två gånger har de avkastat mer än 30% detta millenium, tre gånger mellan 20 - 25%, tre gånger mellan 12 och 16% och så förra året - 8%. Soliditeten har sjunkit från 50% ner mot 30% mot slutet. För tillfället får vi betlala 3.7ggr Sandviks egna kapital. Det är en värdering som kräver kontinuerligt ca 25% i räntabilitet för att vara något sånär rimlig. Sandvik är dock högavkastande i rimlig och god konjunktur så jag skulle kunna sträcka mig till att betala 2.5 ggr till närmare 3 ggr deras egna kapital. Men inte närmare 4.
Som kontrast, och närmast enda undantaget, verkar SSAB attraktivt värderat givet att de kommer tillbaka i god form på specialstålsmarknaden. Du betalar bara kring deras egna kapital. De hade några år i början av 2000 där de avkastade 5 - 7 %, för att sedan bli ett högavkastande bolag under en 5-årsperiod. Tre år kring 30% i räntabilitet och två år kring 20%. Sedan var 2009 negativt med ca 4%. Detta bolag har en intressant värdering för tillfället. Jag tycker allt att man kan tänka sig att betala närmare 1.5 ggr för deras egna kapital. Visst, det är konjunkturkänsligt, men det är minsann Volvo med, och det finns eventuellt ett överutbud pa världmarknaden för stal. Men detta är ett högteknologiskt nischbolag i denna bransch.
Vad tycker ni, har värderingarna sprungit ifran verkligheten i manga verkstadsbolag? Har marknaden prisat in för mycket i vissa fall?
Om du vill läsa om ekonomiska frågor i allmänhet och aktieinvesteringar i synnerhet. "It is better to be roughly right than precisely wrong" J M Keynes
lördag 25 september 2010
måndag 6 september 2010
Ett bud pa mina Munters att beakta
Jag har haft som investeringsstrategi sedan manga ar ligga tung i investmentbolag. Dessa ar langsiktiga investeringar. Men när nagot portföljbolag i dessa verkar undervärderat fundamentalt sett kompletterar jag med kortare affärer i detta. Munters för ca 30 kr i finanskrisen verkade fundamentalt billigt sa da köpte jag lite sadana aktier. Bade Industrivärden och Latour, tva bolag jag äger langsiktigt, äger aktier i detta intressanta och över tid högavkastande bolag. Nu kanske det är dax att sälja till hyffsad exitvinst.
söndag 5 september 2010
Överaskande bra deal för Öresund
Carnegie köpte HQ Fonder för drygt 850 miljoner kronor, vilket är ett överpris, direkt från Öresund. Och löste samtidigt personalen på HQ:s konvertibellån på runt 250 miljoner kronor. Totalt alltså 1,1 miljarder kronor. HQ bank kostade ingenting. Men egentligen betalade man några hundra miljoner för HQ bank, då 850 miljoner i dagsläget naturligtvis är alldeles för mycket för HQ fonder. Men det var den summan som Öresund köpte fonderna från HQ bank så att de skulle slippa en hastig nyemission.
Vad fick då Öresund ut av detta?
Öresund erhåller konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i det sammanslagna Carnegie och HQ Bank i betalning för HQ Fonder. Konvertibla preferensaktier i Carnegie med rätt till konvertering till stamaktier motsvarande 9,9 procent av aktierna i Carnegie. Konvertibla skuldebrev som kan konverteras till motsvarande 7,6 procent av aktierna i Carnegie. I mitt ganska nyskriva inlägg om Bure finnar jag att hela Carnegie kanske i runda slängar är värt 5 -6 Miljarder. http://riskminimeraren.blogspot.com/2010/08/finns-det-varden-i-bure.html
Om vi lägger till en miljard för HQ fonder och bank i sin nuvarande form hamnar vi, lågt räknat, på drygt 6 miljarder för hela bolaget. 17,5% av 6 miljarder är drygt en 1 miljard. Öresunds marknadsvärde på Avanza är 1.2 Miljarder och det är överlägset det största innehavet vid senaste substansrapporten (för några dagar sedan). Ägardelen i det nya Carnegie skulle således bli det näst största innehavet. Bilia med ca 670 miljoner skulle vara tredje innehavet i storlek.
Samtidigt innebar affären att Öresund fick ta en förlust på 353 miljoner kronor på preferensaktier och förlagslån utställda till HQ Bank. Ren kapitalförstöring, som Hagströmer utryckte sig...
Men det nya Carnegie är inte noterat så vi vet inte vilket värde marknaden skulle ge bolaget. Jag har räknat lågt i min värdering av Carnegie i mitt inlägg om Bure. Det verkar som att Altor och Bure har varit ganska schyssta mot sina finansmatadorvänner givet den värdering det gett sitt bolag när HQfonder etc omvandlades till konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i dert nya CarnegieHQ. Jag tror att marknaden skulle värdera Carnegie mycket högre om det skulle varit börsnoterat än vad som framkommit i denna deal. Samtidigt är HQ, i normalt slag utan amoklöpande tradingavdelning, och Carnegie en perfekt match. Innan HQs kris hade det varit en klockren win-win och Carnegie hade mycket riktigt räknat pa HQbank.
Och om 5 ar när finanskrisen har lagt sig tror jag att denna deal, givet den prekära situationen Hagströmer & Qviberg befann sig i, kommer att framsta som riktigt bra. Det nya CarnegieHQ kan da vara börsnoterat och att äga 17.5% av det bolaget kan framsta som mycket bra för öresund.
Rättelse: Cristoffer Stockman har pekat ut ett viktigt fel i detta inlägg. Öresund får konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i Carnegie Investment Bank (CIB). Dett innebär att Carneige Asset Managment (CAM) är lämnat utanför affären (liksom Max Mattheissen). Därför blir situationen inte riktigt lika gynnsam för Öresund.
Jag beräknar värdet på CIB till 3.5 miljarder i min Bureanalys, detta plus ca miljard för HQ bank och fonder blir ca 4.5 miljarder. 17.5 % av 4.5 miljarder blir ca 790 miljoner kr. Detta skulle fortfarande göra CIBHQ till Öresunds näst största innehav. Det skall bli intressant hur länge CAM kan bli lämnat utanför detta bolag. Altor och Bure kanske säljer Max Matthiessen vidare och låter Öresund köpa in sig i CAM så att det kan komma med i det gemensamma bolaget. Om Öresund då måste betala lika dyrt som Carnegie fick för HQfonder så blir det dyrt för Öresund. Fortfarande gäller dock oklarheter hur mycket CIBHQbankfonder är värt då det inte är marknadsnoterat.
Som avslutning delägarskapet på 17,5 procent av Carnegie värderar Öresund till 850 miljoner kronor. Det värderar Carnegie Investment bank + HQbankfonder till till cirka 4,9 miljarder kronor. Nästan en halv miljard mer än min höftade värdering. Det är denna värdering vi kommer att se i öresunds delarsrapport inom en nära framtid.
Vad fick då Öresund ut av detta?
Öresund erhåller konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i det sammanslagna Carnegie och HQ Bank i betalning för HQ Fonder. Konvertibla preferensaktier i Carnegie med rätt till konvertering till stamaktier motsvarande 9,9 procent av aktierna i Carnegie. Konvertibla skuldebrev som kan konverteras till motsvarande 7,6 procent av aktierna i Carnegie. I mitt ganska nyskriva inlägg om Bure finnar jag att hela Carnegie kanske i runda slängar är värt 5 -6 Miljarder. http://riskminimeraren.blogspot.com/2010/08/finns-det-varden-i-bure.html
Om vi lägger till en miljard för HQ fonder och bank i sin nuvarande form hamnar vi, lågt räknat, på drygt 6 miljarder för hela bolaget. 17,5% av 6 miljarder är drygt en 1 miljard. Öresunds marknadsvärde på Avanza är 1.2 Miljarder och det är överlägset det största innehavet vid senaste substansrapporten (för några dagar sedan). Ägardelen i det nya Carnegie skulle således bli det näst största innehavet. Bilia med ca 670 miljoner skulle vara tredje innehavet i storlek.
Samtidigt innebar affären att Öresund fick ta en förlust på 353 miljoner kronor på preferensaktier och förlagslån utställda till HQ Bank. Ren kapitalförstöring, som Hagströmer utryckte sig...
Men det nya Carnegie är inte noterat så vi vet inte vilket värde marknaden skulle ge bolaget. Jag har räknat lågt i min värdering av Carnegie i mitt inlägg om Bure. Det verkar som att Altor och Bure har varit ganska schyssta mot sina finansmatadorvänner givet den värdering det gett sitt bolag när HQfonder etc omvandlades till konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i dert nya CarnegieHQ. Jag tror att marknaden skulle värdera Carnegie mycket högre om det skulle varit börsnoterat än vad som framkommit i denna deal. Samtidigt är HQ, i normalt slag utan amoklöpande tradingavdelning, och Carnegie en perfekt match. Innan HQs kris hade det varit en klockren win-win och Carnegie hade mycket riktigt räknat pa HQbank.
Och om 5 ar när finanskrisen har lagt sig tror jag att denna deal, givet den prekära situationen Hagströmer & Qviberg befann sig i, kommer att framsta som riktigt bra. Det nya CarnegieHQ kan da vara börsnoterat och att äga 17.5% av det bolaget kan framsta som mycket bra för öresund.
Rättelse: Cristoffer Stockman har pekat ut ett viktigt fel i detta inlägg. Öresund får konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i Carnegie Investment Bank (CIB). Dett innebär att Carneige Asset Managment (CAM) är lämnat utanför affären (liksom Max Mattheissen). Därför blir situationen inte riktigt lika gynnsam för Öresund.
Jag beräknar värdet på CIB till 3.5 miljarder i min Bureanalys, detta plus ca miljard för HQ bank och fonder blir ca 4.5 miljarder. 17.5 % av 4.5 miljarder blir ca 790 miljoner kr. Detta skulle fortfarande göra CIBHQ till Öresunds näst största innehav. Det skall bli intressant hur länge CAM kan bli lämnat utanför detta bolag. Altor och Bure kanske säljer Max Matthiessen vidare och låter Öresund köpa in sig i CAM så att det kan komma med i det gemensamma bolaget. Om Öresund då måste betala lika dyrt som Carnegie fick för HQfonder så blir det dyrt för Öresund. Fortfarande gäller dock oklarheter hur mycket CIBHQbankfonder är värt då det inte är marknadsnoterat.
Som avslutning delägarskapet på 17,5 procent av Carnegie värderar Öresund till 850 miljoner kronor. Det värderar Carnegie Investment bank + HQbankfonder till till cirka 4,9 miljarder kronor. Nästan en halv miljard mer än min höftade värdering. Det är denna värdering vi kommer att se i öresunds delarsrapport inom en nära framtid.
Etiketter:
Bure,
Carnegie,
Hagströmer,
Qviberg,
Öresund
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)