tisdag 7 december 2010

Riskminimerarens värdeportfölj 3-årsutvärdering

Denna portfölj presenterade jag den 6e december 2007 pa Aktiespararnas hemsida. Sedan presenterade jag samma portfölj på det nya PoP (där jag tidigare var aktiv). Portföljen skapades vid en tid då vi bara var i början av ett hejdlöst fall på världens aktiemarknader.
Slutgiltig utvärdering blir Dec 6 2012 - 5 års tidshorisont.

De värdeaktier jag identifierade vid den tidpunkten kan ses nedan. Flera av dessa aktier föll kraftigt under 2008, dock mindre än många andra aktier large Cap-listan. Så här i efterhand hade man således kunnat få dessa aktier till ett mycket billigare pris hösten 2008 och under början av 2009. Men börjar man en portfölj i slutet av en högkonjunktur så gör man. Det jag tycker är intressant är hur snabbt kurserna dök, och hur raskt de har hämtat sig. Mr Market är som bekant nyckfull. TeliaSonera för 60 kr var var mitt femte val av värdeaktie och jag tvekade länge på den. Priset var egentligen lite för högt. Den placeringen verkar att bli ok ändå över en 5års period; det finns dolda tillgångar i bolaget, juridiska implikationer i öst som kan falla ut till bolagets fördel; den höga utdelningen hjälper totalavkastningen och den låga risken gör aktien närmast obligationslik.

I detta inägg kommer jag att ibland jämföra utvecklingen med index. Detta är kanske egentligen lite missvisande. Och kanske inte ens intressant? Jag skulle vilja påstå att risken för de fem bolag jag har valt ut är mycket mindre än för Large Cap listan i genomsnitt. Dessa bolag är stabila och riskminimerande till sin natur. Jag förstår vad SHB, Securitas, SCA och TeliaSonera gör och de har tydliga affärsmodeller. Investor har jag fäljt sedan 2003 då jag köpte mina första aktier i bolaget. De har dock via EQT och Growth capital små andelar i en uppsjö bolag, jag kan inte påstå att jag begriper mig på alla dessa gör. Dock har jag ganska bra på koll på de stora börsnoterade innehaven. Man skulle kunna säga att med utdelning ger dessa bolag fin riskjusterad avkastning över tid.

Startkurser: Idag: Resultat kursutveckling (utan att beakta utdelningar)

Svenska Handelsbanken A 203 Kr idag 213.90 Kr + 5.4%

Securitas B 88,50 Kr idag 76.60 kr - 13.5 % + Loomis (+ 8.5% medräknat utdelningen av Loomis)

Investor B 150,50 Kr idag 141.70 kr - 5.9%

SCA B 116 Kr idag 104.50 kr - 10 %

TeliaSonera 60,25 Kr idag 54.20 Kr - 10 %

Portfölj - 6.8 % + Loomis

Om vi räknar med värdet på Loomis: Loomis handlas i dagarna till 97.25 kr aktien. Vi fick 1 Loomis per 5 Securitas. För varje Securitas aktie skulle vi kunna lägga på en femtedel av Loomis värde. Detta är 19.45 kr. Då blir Securitas kurs 76.60 + 19.45 vilket ger 96.05 . Då har Securitas aktiekurs gått upp ca 8.5 % sedan mitt inköp. Detta innebär att min portfölj totalt är ner - 2.4 % utan att beakta utdelningar.

Totalt är således Riskminimerarens portfölj ner - 2.4 % i kursutveckling givit ovanstånde resonemang för värdet på utdelade Loomis aktier.

Låt oss titta på index. OMX Stockholm 30 är kanske det mest lämpliga jämförelseindexet. Detta var i intervallet 1120 - 1130, i början av December 2007 och är idag ca 1140 . OMX Stockholm 30 har således sett under denna treårsperiod (räknat på OMX 1125) gått upp + 1.3%.

Min portfölj har således tappat 3.7% mot index, utan att beakta utdelningar. Vilket för mina typer av bolag naturligtvis är missvisande. Låt oss titta på utdelningarna:


Utdelning per aktie (inkl extra utdelning) under 2008, 2009 fäljt av 2010:

SHB A 13.50kr + 7kr + 8.00 kr = 28.50 kr/aktie

Securitas 3.10kr/aktie + 2.90 kr plus 3.00 kr + aktier i utdelade Loomis (1 aktie per 5 Securitas)
9.00 kr/aktie över tre år (2,25 + 2.65 kr i utdelning per Loomis aktie)

Investor B 4.75kr/aktie + 4.00 kr plus 4.00 kr = 12.75 kr /aktie

SCA B 4.40kr/aktie + 3.50kr plus 3.70 kr= 11.60 kr/aktie

TeliaSonera 4.00kr/aktie + 1.80 plus 2.25 kr = 8.05 kr /aktie

Dessa utdelningar är med största sannoliket över snittet för utdelningar från Stockholmsbörsens bolag under denna tid. Jag vet dock inte i vilken utsträckning utdelningarna har varit generösare än index, t ex för Large Cap Stockholm, men de är alla stabila utdelningsaktier. Utdelningarna räknas här som kontantutbetalningar utan återinvesteringar. De generar såldes ingen ränta (eller ränta på ränta effekt). Vi antar att utdelningarna används för att förgylla vardagen.

Utdelning i procent på inköpspriset av aktien efter tre år(tre utdelningar erhållna):

SHB A ca 14 % total utdelning i relation till inköpskurs

Securitas B ca 10% + Loomis (vilken har gett 4.90 per aktie extra i utdelningar)

Investor ca 8.5 %

SCA ca 10 %

TeliaSonera ca 13.5%

Genomsnittlig utdelning över 3 år per aktie (räknat på inköpskurs) är alltså 11.2 % (ej inkluderat värdet på Loomis). Givet räntenivån vi har haft de senaste åren får det sägas vara mycket bra. Strax över 3.7 % avkastning vad gäller utdelningar per år (utan att räkna Loomis). Mycket bättre än den så kallade riskfria räntan (som för vissa länder knappast är riskfri.

Min portfölj har således hittills inte riktigt följt index, men med den skillnaden att jag har fått Loomis på köpet och rikliga utdelningar.

Portföljen är alltså ned - 2.4 %, och samtidigt har 11.2 % utdelningar, utan Loomis utdelning, erhållits på dessa aktier som inköptes dec 6 2007. Detta innebär en positiv totalavkastning under denna treårsperiod. Vi hamnar kring på 11.5% total utdelning per aktie inräknar utdelningen från Looms också.

Totalavkastning på mitt sätt där utdelning inte är återinvesterat blir således ca 9.1% postiv avkastning. De ger drygt 3% avkastning per år, vilket ät lågt men inte så dåligt givet ränteläget och den enorma krisen vi har varit igenom.SIX Return Index har haft en totalavkastnig på 11.5% under samma period, vilket ger 3.8% avkastning per år. Det skall också sägas att totalavkastning i detta fall inkluderar återinvestering av utdelningar i portföljaktierna. Det har jag inte gjort i detta exempel. Jag vill att utdelningarna skall synas för sig själv. Väldigt få aktiesparare återinvesterar sin utdelning i de aktier de redan har i sin portfölj. Själv använder jag utdelningar för att finansiera mina sommar-semestrar i Sverige. Någon gång har jag ökat i en fond.

Lite om portföljen införde sista två åren av mätperioden
Det finns fortfarande potential i portföljen:
  • Jag tycker att SHB är ganska rimligt värderat, men de har samtidigt stärkt sina position på nordisk bankmarknaden under dessa tre år.Uppsidan är dock inte så stor i en nära framtid, men det finns möjligheter till fina utdelningar framöver om kapitaltäckningskraven blir rimliga från våra europeiska statsmakter.
  • Investor är ganska lågt värderat, har hög substansrabatt och betydande potential i några av de större innehaven i deras portfölj. Investor är kanske en av de få köpvärda Large cap aktierna på Stockholmsbörsen för tillfället. SEB, Electrolux och Astra tror jag på de närmaste åren. Men det är framförallt de onoterade delarna som antagligen är undervärderade.
  • Securitas kan stå inför något av en omvärdering de kommande åren. De håller på att färbättra sin lönsamhet i USA, och gör kontinuerligt mindre köp av bolag på tillväxtmarknaden. Riktigt fin marknadsposition på en ganska fragmenterad världsmarknad.
  • Loomis är en defensiv aktie som jag tror har en ganska rimlig värdering för tillfället, men med fina kassaflöden och vissa tillväxtmöjligheter är den intressant.Loomis är ett fint litet stabilt bolag som är en möjlig uppköpskandidat de kommande två åren.
  • I SCA skulle en strukturaffär i förpackningar vara mumma för aktien, något jag inte slutat hoppas på. De andra delarna är då högintressanta. Att sitta på drygt 2 miljoner hektar skog känns tryggt. Och hygienprodukterna går bra över tid.

tisdag 30 november 2010

Sveriges Radio är fantastisk!

Som utlandssvensk i snart 10 år är det helt fantastiskt att numera ha tillgång sveriges radio via webradion. Min fru och jag laddar ner program som podcast eller i våra bärbara datorer och lyssnar när tillfälle ges - oich ibland lyssnar vi live. Som småbarnsfamilj är tid en knapp resurs. Om dessutom båda jobbar heltid, desto mer så.

Vilka program lyssnar vi på?

En vanlig vardag ser ut så här. Vi äter frukost till P1 morgon. Jag lyssnar på dagens eko kvart i fem eller oftast sex varje dag när jag gör i ordning middagen. Vi lyssnar ofta på ena timmen av Studio 1 någon gång under kvällen.

På helgerna är ekonomiekot lördag, lunchekot, på minuten och spanarna giva inslag när tillfälle ges. Men den riktiga höjdpunkten är Gormorgon världen på söndagarna. Det måste vara det bästa programmet alla kategorier som finns i vårt public service-utbud.

Alla ovan program ger mig en kontakt med det Sverige som jag oftast bara ser på somrarna och någon enstaka jul. I kombination med att läsa DN och våra affärstidningar på nätet känner jag mig uppdaterad om vad som händer i mitt moderland.

När jag kommer hem känner mig inte förfrämlingad. Jag har en ganska bra uppfattning om vad som sker i vårat avlånga land.

Till detta läser jag The Economist varje vecka och helgupplagan av Financial Times. Och tidskriften Filter när jag kommer åt.

Att konsumera ovan media ger mig väldigt mycket. Och om man har ett investeringsperspektiv så tror jag det är oerhört viktigt att vara uppdaterad på Nord-Sydkorea konflikten, synen på vinstdrivande skolor bland de politiska partierna i Sverige eller franska fackförbunds perspektiv på pensionsreformer. (Warren Buffet har i olika dokumentärer och sammanhang berättat att han är en stor kosnument av tidningar, han läser tydligen fem eller sex dagstidningar varje dag.)

Vilken journalist sticker ut i alla dessa medier? Sveriges Radios unga Kina korrespondent Hanna Sahlberg. Eftersom jag har bott i Kina har jag höga krav på en Kina korresopondent. Hon överträffar alla dessa krav. Hennes reportage är oerhört initierade i Ekot, Gormorgon Världen, Studio 1 eller vart hon än dyker upp.

onsdag 17 november 2010

Mina tre aktier i Top of the Pops - en motivering

Detta var förutsättningarna för 'tävlingen' som strartade igår (min fetstil):

Top of the Pops är en högst ovetenskaplig tävling. Det kostar inget att delta och man vinner inget annat än ära och berömmelse men den ger lite extra spänning på forumet.
Reglerna är som följer (väldigt enkelt, bli inte förskräkta över antalet punkter i listan..!):

- Varje deltagare måste välja tre aktier på OMXS Large Cap listan.


- Endast en portfölj per signatur.


- Viktningen är 1/3 per placering och det är den totala procentuella avkastningen som räknas.


- Man kan både gå lång eller kort (blanka).


- Utdelningen läggs till för långa placeringar. Vi bortser dock från kostnaden för blankningar då den ofta varierar per aktie och kan vara individuell.


- Under tävlingens gång får ett av dina innehav placeras om en gång.


- Vid uppköp av en aktie eller en konkurs räknas den senast noterade kursen.


- Om ett bolag byter till mid-cap listan räknas den ändå.


- Om ett bolag delar ut en aktie, säljs den utdelade aktien omgående och återinvesteras i det utdelande bolaget.


- Tidshorisont 16 november 2010 – 15 november 2011 (vi tar slutkursen den 15 nov 2010 som start och slutkursen den 15 nov 2011 som stängningskurs)


- Pris för segraren: Oöverträffad ära och berömmelse samt att vinnaren under nästföljande år måste tilltalas med egen utvald titel


Jag skev under flera år under denna bloggs namn på gamla och nya PoP. Sedan ett par år skriver jag inte där längre av tidsbrist. Men jag tittar till sidan ibland. Förra året i oktober lanserades en tävling som var ungefär som beskrivs ovan. Vinnare blev signaturen Örnen (Kinnevik, Tele2, SAAB), som är en av de intressantare och insiktsfulla skribenterna på forumet pratompengar.

I år har jag faktiskt anmält ett litet förslag. Under de senaste två veckorna har jag lite lätt tittat på olika Large Cap bolag på Stockholmsbörsen. Dels för tävlingen, dels för att jag är ägare till många bolag på den listan och det är bra att ta en titt på värderingarna. De är generellt ganska höga och många aktier har återhämtat otroliga ras sedanfinanskrisen. Min första tanke var att blanka ett verkstadsbolag och köpa två stabila hyffsat lågt värderade utdelare.

Lång Astra Zeneca, Securitas och kort Sandvik, var det tänkt. Detta byggde på att börsen skulle sätta sig under 2010 och ganske t o m backa fram till November 2011. En dyster prognos. Men högst rimlig. Jag tycker att Sandvik på kort sikt är övervärderad (fantastiskt bolag på lång sikt). Och Astra Zeneca har varit undervärderad i ett par år.

Men jag blankar aldrig aktier annars. Varför skulle jag då göra det i sådan här tävling? Och varför skulle vi egentligen få en större sättning. Vi håller på att hämta oss tillbaka. Så sakterliga. Visst makroekonomisk instabilitet oc skuldkris i många länder i Europa, Japan och USA - där finns risk. Men jag tror inte på en dubbeldipp. Det gör uppgången istället lite mera sansad, om vi har tur.

Dessutom varför skall jag låta makroekonomiska antaganden styra mina aktieköp. Det gör jag ju inte annars när jag köper aktier till min portfölj. Det är ohyggligt svårt att förutsäga räntor, valutakurser, inflation, arbetslöshet, tillväxt etc på ett års tid. Det finns så många variabler som kan ändras.

Hur brukar jag köpa aktier? Genom fundamental analys. Så jag gjorde det i denna tävling också.

De första två aktiera som såg billiga ut var SSAB och SAAB.

SSAB värderas under eget kapital, har varit väldigt lönsamt innan krisen. Har inte kommit tillbaka som verkstadsbolagen i efterfrågan, lönsamhet och kursutveckling. Men någonting säger mig att det kommer att ta tid för detta bolag. Skuldsättningen är hög. Utdelningen blir låg. Och hur är det med konkurrensen för vissa segment? Överutbud av vissa ståltyper? Det kan vara ett misstag att inte gå lång på SSAB på ett års sikt. Men jag valde bort SSAB.

SAAB ser ut att vara väldigt lågt värderad. Värderas kring eget kapital. Vinsterna värderas kring 15 ggr. Det finns värden i bolaget. Men jag köper inte aktier i krigsmaterielbolag av princip (Jag är inkonsekvent i mitt ägande av Investor jag vet), ej heller t ex tobaksbolag. Dock är jag kluven till Swedish Match. De har ju en realistisk lösning på rökproblemet, som komparativt är bättre. Dock är deras balasräkning lite väl utmanade för mig. SAAB skulle jag av principiella skäl inte köpa till min egen portfölj. Så den går bort även om låg fundamental värdering.

Vilka aktier valde en riskminimerare?

1) SEB A
Stabil ägare i Investor. Värderas till ca 1.2 ggr boken. Fortfarande i turnaroundläge. En bank som SEB borde värdears till åtmistonde 1.5 ggr eget kapital, ändå upp mot 2 ggr är egentligen normalt i bättre tider. De har gjort stora nedskrivningar i Baltikum. De är kaske närmast överkapitaliserade. Om inte finansinspektion och regering hade tryckt på hade det kanske blivit en ordentlig extrautdelning i vår. Istället hoppas jag på att de kommer att dela ut fastigheter som de har fått i knäet under krisen i Baltikum ett bolag. Det vore schysst mot oss akteägare. Och det skulle vara fint i tävlingen om den informationen kommer ut innan hösten. Jag tror att SEB kan ge en ganska bra totalavkastning fram till nästa November. Om konjunkturen förbättras ytterligare är storföretagsbanken SEB vinnaren. Dessutom vill Investor säkert få en så stor utdelning som möjligt, nu när andra investeringsmöjligheter finns igen. Aktien har gjort det bra på ett och ett halvt år. Men det finns mer och ge på sikt, och förhoppningsvis på ett år.

2) Millicom
Stabil ägare i Kinnevik. Visst, aktien har kommit tillbaka kraftigt från finanskrisen. Men värderingen på detta högavkastande och nuförtiden högutdelande bolag är inte så utmanande. Kassaflödet ser bra ut. Det är kanske inte det tillväxtbolag som vi har sett förut om åren. Men kanske är ändå tillväxtmöjligheterna underskattade till dagens kurs. Kinnevik vill säkert få en stor utdelning och den kan bli ett högt ensiffrigt tal uttryckt i %. Delar av eller hela Millicom är dessutom en uppköpskandidat av stora internationella operatörer. De kan bli strukturaffärer.

3) Electrolux B
Stark ägare i Investor. Ett kanske konstant undervärderat bolag som faktiskt slår index över tid. Du får betala ca 12 ggr för vinsten, inte jättebilligt men ej heller dyrt. Bra räntabilitet på egna kapitalet (dock låg soliditet). Bolaget har stärkt sina marginaler på sistonde men värderas bara till ca 40 Öre per försäljningskrona. Så kan man öka marginaen med en halv % så spelar det roll. Bolget omsätter konstant över 100 Miljarder SEK, då förstår ni att spelar marginalförändringa stor roll. Om stålpriser inte ökar, en av anledningarna att inte köpa SSAB, samtidigt som försäljning tar lite fart, kan detta bli bra. Elux är överkapitaliserat så det kan bli extrutdelning eller inlösen i vår. Investor vill säkert ha pengar för nya investeringar.

Dessa tre aktier kanske kan ge en totalavakstning på ca 15 % på ett år även om resan kan bli slagig. Jag har inte tänkt att utnyttja bytet av en aktie, men utesluter det inte.

Det är inte dåligt i lågränte och låginflationstider.Med det kommer jag i så fall att klara mig hyffsat i tävlingen. Glöm ej att snittet på Stockholmsbörsen är kring 7% realt per år under det senaste seklet. Om det räcker till tätplats får vi se. Men detta är en ganska riskminimerande portfölj, där utdelningar har chans att ge bra bit av totalavkastningen. Framförallt så förstår jag vad dessa bolag gör och alla har bra marknadspositioner. Skulle jag köpa dem nu i verkligheten? Eftersom jag har stora poster i Investor, Kinnevik och SEB sedan tidigare tror jag inte det. Jag skulle nog kunna tänka mig att öka i Investor i så fall istället. Men jag amorterar nog, och bygger upp ett sparande på ett bra sparkonto för tillfället.







måndag 1 november 2010

Att hantera kriser - kan man i realiteten köpa tillgångar riktigt billigt?

Jag gick in i vår senaste kris med investeringar i främst aktier och aktiefonder gjorda 2003 - 2007. Under sommaren och hösten 2007 var min portfölj ungefärligen fördelad på fäljande tillgångsslag:

Svenska aktier 30 %
Utländska aktier 10 %
Globala (största delen) och tematiska aktiefonder, samt lite blandfonder obligation/aktier 30%
Hedgefond Helios Brummer 15% inköpt 2005
15 % Cash och kort räntefonder

En ganska offensiv portfölj att gå in i en kris med. Större andelen av cash gick åt till att köpa aktier under våren 2008. För tidigt. Alldeles för tidigt. De investeringarna är nu helt ok, jag visste då inte att börsen skulle sjunka ännu djupare och krisen skulle färvärras i världsekonomin. Men jag fann fundamentala värden i dessa aktier under våren, så det var egentligen inte fel att köpa. Det skulle dock bli ännu billigare och ännu mera värden att finna på Stockholmsbörsen..

Under hösten sålde jag min hedgefond (och de korta räntefonderna), börsen sjönk så kraftigt under hösten 08 och början på 09 att den hedgefond tillgången utgjorde knappt 25% av mina totala tilgångar under den djupaste krisen. Jag hade fått ca 10% avkastning per år hos Brummer, en hedgefond med sedvanliga höga avgifter men som faktiskt hållit vad den lovat och gett stabil avkastning.

För de nya frigjorda medlen köpte jag aktier Nov 08 till Mars 09 för allt jag orkade. Många av mina andra aktieinevesteringar hade rasat kraftigt i värde, även om de som var köpta under 2003/2004 i några enstaka fall fortfarande var på plus. Det tog emot känslomässigt att köpa nya aktier. Men jag räknade noga igenom fundamenta och aldrig har jag tummat mer i Graham, Lynch och läst Buffets brev till sina aktieägare än under denna period. Det var faktiskt lägre risk att köpa aktier vid denna tid. Värderingarna var så låga att från ett rationellt perspektiv tog man en mindre risk. Man köpte aktier med i manga fall stor margain of safety, för att tala med Graham.

Men känslorna sade annat. Det gjorde ont att köpa aktier da. Vissa aktier man ägde innan krisen kanske hade förlorat 50 - 60% i värde när börsen var som billigast. Och mycket mer än halva min portfölj var investerad i aktier eller aktiefonder innan krisen - och de sjönk som stenar i vattnet. Under krisen hösten 08 och de första måndaderna av 09 sjönk allt. Oavsett nästan vilken aktie du hade.

När jag t ex dubblade i Kinnevik, Industrivärden, eller t ex köpte SEB, Swedbank, Kabe och New Wave tog det emot ordentligt. I flera fall sjönk aktierna ytterligare efter mina investeringar. Men jag visste att jag hade köpt dem fundamentalt billigt. I New Waves fall räknade jag med stor risk för konkurs, sa också delvis i Swedbank och Industrivärden.

Nu i efterhand var försäljningen av mitt lilla innehav i korta räntefonder och relativt stora hedgefondinnehav och allokeringen av dessa medel in i aktier det bästa jag gjort som investerare hittills. Vad kan vi lära oss av detta?

1) Det är bra att ha flera tillgångslag och fr a en hyffsad del likvida medel som investerare utifall Mr Market löper amok och ger fina investeringsmöjligheter.

2) Man måste kanske investera mot sina känslor för att köpa tillgangar riktigt billigt, man kan t o m vara illamående av att köpa aktier vid dessa lägen. Vissa aktier jag ägde in i krisen kanske var ner 50 - 60%. Men om fundamenta visar att de är billiga kan man öka.

3) I tider som dessa, när börsen stigit närmast oavbrutit i 1 1/2 år kanske man inte skall göra sina största investeringar, man skall nog snarare amortera av pa sitt hus och andra eventuella lån och försöka bygga upp sin position av cash. Denna cash del får man dock ingen vidare avkastning på. Men det får man ta.

4) Man måste ha talamod, aktier som man gillar idag kan bli mycket billigare imorgon eller om några år.

5) Köper man bra bolag, till bra pris kan man behålla dem forever. Men alla aktier jag köpte i krisen kommer jag inte att behålla forever, de är inte tillräckligt bra företag för detta. De kommer jag tids nog att sälja. De fanns dock mycket värden i dem då.

6) Jag kommer att gå in nästa lågkonjuntur med huvuddelen av mina tillgångar i aktier eller aktiefonder. De kommer att sjunka kraftigt under de nedgångar som då kommer. Många av mina aktier kommer att halveras i värde på kort sikt.

7) Jag har ingen aning om när nästa nedgång kommer. Ingen aning. Jag har heller ingen aning när vi har en topp på aktiemarknaden.

8) Men jag vet när aktier är fundamentalt billiga genom att tittat pa nyckeltal, rapporter, balansräkningar. Och då kommer jag förhoppningsvis att addera till min portfölj. Men jag kommer inte heller nästa gång att pricka botten med större delen av mina likvida medel.

torsdag 28 oktober 2010

Positiva nyheter om min värdesmåbolagsportfölj

Mitt förslag till småbolagsaktieportfölj har fått en bra start.
  • Fenix och Kabe kom med mycket bra q3 rapporter som togs emot positivt av aktiemarknaden. Fenix steg t ex 8 - 9% idag.
  • I Midway ser man att det håller på att vända i Teknik och Handelsbolagen. Q2 och Q3 har givit vinst och Midway är på väg ut ur svackan.
  • Svolder har kommit med årsredovisning. 79 kr i substansvärde, 71.50 får man betala för aktien. Rabatten brukar vara liten innan utdelningen på senhösten och är nu typiskt ca 10%.
  • Traction redovisade ett eget kapital på 91 kr idag. Aktien kostar 74 kr, vilket ger en rabatt på 18 - 19%. Traction har ca 25% av portföljen i cash och ränteplaceringar, riskminimerande.
  • Säki visade en substans på hela 84 kr i senaste rapporten. Det ger en rabatt på 24% på tillgångarna, kurs 64 kr,  vilket är ganska högt för Säki historsikt.
  • Slutligen visade Carnegie Holding ett bra resultat i dagarna, vilket är finimang för en av ägarna Bure.
Bolagen ovan utgör 80% av innehaven i mitt förslag till värdebolagsportfölj. Det skall verkligen bli intressant att följa dessa bolag under 5 år och se vad de kan ha åstadkommit när vi är i hösttider 2015.

måndag 11 oktober 2010

Riskminimerarens förslag till värde-småbolagsportfölj 10 Okt 2010

I december 2007 lanserade jag på Aktiespararens hemsida och gamla PoP (jag var aktiv skribent där då) en värdeportfölj. Den har vid de utvärderingar av totalavkastning (utdelningen återinvesteras inte så det är egentligen inte fullt ut totalavkastning) jag gjort hittills slagit index, dock knappt, för Stockholmsbörsen. Den innhåller 5 bolag; SHB, Investor, SCA, Securitas och TeliaSonera. 1/5 del vardera. Deesutom har Loomis delats ut från Securitas. Den 6e december kommer jag att komma med en treårsutvärdering. Gemensamt för bolagen är att de är stabila och delar ut ganska så väl och därmed har utdelningen haft en positiv påverkan för totalavkastningen. Portföljen är tänkt på 5 år. Så slutgiltig utvärdering sker december 2012.

Nu i Oktober 2010 tänkta jag lansera en värdeportfölj för de mindre bolagen. Utvärdering skall ske årligen, men portföljen är tänkt över 5 år. Börsvärdet bör vara under 2 miljarder SEK för enskida bolag. För investmentbolag har börsvärdets tak satts till ca 3 miljarder SEK. Några av de valda mindre investmentbolagen har dessutom investeringar i bolag som har högre börsvärde, men det har jag valt att negligera. Det blir annars närmast inga investmentbolag kvar att inkludera i portföljen. Och det vore ju synd. Korta motiveringar följer efter varje aktie och kurs, andelar av portfölj anges också i procent. Jag har mer bolag i denna portfölj eftersom riskerna i varje bolag är generellt större för mindre bolag. De riktigt små bolagen utgör inte mer än 3% av portföljen. Jag har grundat med mindre Investmentbolag som jag känner väl.

Jag kommer att jämföra portföljens utveckling med småbolagindexet CSRX, även om det kanske inte år något vidare bra index.http://www.e24.se/pengar24/aktier-och-fonder/smabolagen-nobbas-av-smabolagsfonder_1567079.e24

10 Okt 2010

Svolder B, 70.25kr, 20 % av portfölj Investmentbolag, handlas med viss rabatt. Delar ut väl. Innehåller lågt värderade fina bolag. Beijer Alma är största innehavet, ett av de finare verkstadsbolagen på börsen. Relativt låg risk i portföljen även om koncentrerad portfölj. Kommer att bli lite billigare när utdelningen avkskiljs senare i höst, kursen sjunker då ofta mer än utdelningen. Se gärna tidigare djupare analys på denna blogg. http://riskminimeraren.blogspot.com/2010/01/svolder-ett-investmentbolag-i.html

Traction B, 70.00 kr, 15% av portfölj. Investmentbolag, handlas med viss rabatt. Sköttes vädigt väl innnan och under krisen. Gick in i krisen med stor kassa. Har köpt bolag billigt. Far och son Stillström är bra huvudägare. En del bolag som de äger andelar i är av turnaroundkaraktär.

Midway B, 30.90kr, 15 % av portfölj. Bygg, handel och industri-konglomerat. Mycket stark balansräkning. Delar ut väl över tid. Dock starkt negativt påverkad av krisen, många innehavsbolag hade och har det kämpigt. Sten K var varit aktieägarvänlig över tid. Se tidigare djupare analys i fyra delar på denna blogg.http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/04/midway-holding-ett-undervarderat-bolag.html

Bure Equity, 31.20kr, 10% av portfölj. Andelar i Carnegies alla delar är undervärderade i bolagets balansräkning, speciellt nu efter HQ-köpet. Innehåller en del ointressanta bolag. Men också några trevliga som Vitrolife. När de olika Carnegiebolagen börsvärderas eller säljs kommer värden att komma fram. Stora utdelningar kan komma i framtiden då kassa redan finns. Se analys gjord innan HQ-historien på denna blogg.http://riskminimeraren.blogspot.com/2010/08/finns-det-varden-i-bure.html

Säki B 61.50Kr, 10 % av portfölj, Innehåller stabila stora bolag som Assa och Securitas. Men också Fagerhult, Nobia, Loomis, onoterade Academic Works mm. Delvis byggorienterat. Handlas med viss rabatt. Delar ut väl. Bra ägare. Låg omsättning, underliga kursrörelser. Se djup analys från förra året på denna blogg.http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/04/saki-det-bortglomda-farvaltningsbolaget.html

Vostok Nafta, 27.00kr, 5% av portfölj. Mest riskfyllda bolaget. Stor rabatt. Många råvaruorienterade bolag. Större än så här skall denna andelen inte vara. Som en korg råvaror med rabatt. Ryssland dock ingen vidare marknad vad gäller rättssäkerhet och respekt för äganderrätt och gällande avtal.

Kabe B, 87.00kr,  5% av portfölj Stark balansräkning. Familjeägt. Bra marknadsposition. Hygglig värdering, ett av mina favoritbolag. Delar ut ok.

Fenix Outdoor, 142.00 kr, 5% av portfölj Stark balansräkning. Bra ägare, familjeägt. Bra marknadsposition. Hygglig värdering, ett av mina favoritbolag. Delar ut ok.

2E Group, 17.00 kr,  3% av portfölj Ganska låg värdering efter köpet av Wallmans. Tar dock tid att få ut synergierna. Stark position på Skandinavisk nöjesmarknad. Balansräkning dock något försvagad efter köpet, men fortfarande bra. Litet bolag, viss risk. First North.

Cloetta, 39.00kr, 3% av portfölj. Kämpar på som fristående bolag efter delningen med Fazer. Dock långt kvar till rimliga vinster. Stark balansräkning. Lågt värderad substans. Om de kan få ner kostnaderna efter separationen kan vinster kanske överraska från dagens lövtunna marginal.

Insplanet, 14.05 Kr, 3% av portfölj Stark balansräkning. Delar ut väl. Vinsterna värderas inte säskilt högt, men osäkra vinster då sista rapporterna inte har övertygat som tidigare. För pessimistisk syn av marknaden på detta bolag i försäkringsbranschen? Låg omsättning av aktien och väldigt litet bolag ger högre risk.

Transcom B, 20.00 Kr, 3% av portfölj. Svajigt bolag med låg värdering. Bra ägare. Ingen vidare balansräkning men mycket lågt värderat kassaflöde. Marknaden prisar in dystert scenario - för dystert?

Nischaya Group, 10.90 Kr, 3% av portfölj. Svajigt bolag med låg värdering. Bra ägare. Ingen vidare stark balansräkning men ganska stor potential. Marknaden prisar in dystert scenario - för dystert?

Vad tror ni om denna portfölj?

lördag 25 september 2010

Höga värderingar för en del svenska verkstadsbolag

Nyckeltalen för en del svenska verkstadsbolag enligt, nyckeltal längs bak i en några veckor gammal Affärsvärlden, och di.se, ser inte speciellt attraktiva ut. Efter budet på mina Munters, jag har sålt något över budet från Alfa Laval, äger jag inga verkstadsbolag direkt, men jag är däremot mycket exponerad indirekt via Investor, Industrivärden, Svolder, Latour etc.

Det större verkstadbolagen handlas till mellan 3 och 6 ggr det egna kapitalet. Det tycker i många fall inte jag är billigt givet deras snitt-räntabilitet. Atlas och Seco Tools har högst värdering, men de är ocksa synnerligen högavkastade bolag.

Vi kan ta exemplet Volvo. Ett bolag som Volvo handlas inte långt ifrån 3ggr det egna kapitalet. De senaste åren har de haft 5 bra år, då de avkastat mellan 11 och 20 ggr på det egna kapitalet. Men de har också haft två år med negativ avkastning och två men marginellt positiv avakstning. Att betala 2.7 eller 2,8 det egna kapitalet för ett sådant bolag verkar dyrt. Under 10 år är ett år med räntabilitet på 19% toppnoteringen. Jag skulle vilja ha närmast årlig räntabilitet på närmare 20 %  för att köpa ett sådant bolag till den värderingen. Dessutom har Volvo haft en låg soliditet, mellan ca 20 och 30%,  så dessa räntabilitetstal är närmast dopade. Jag skulle vara intresserad av Volvo under 1.5 ggr det egna kapitalet givet deras avkastning.

Assa Abloy har på sistonde avkastat 1 gång just över 0, 2 ggr ca 10%, 3 ggr ca 13, 2ggr ca 20 och en gång 23% på det egna kapiatlet. Soliditet har varit mellan 35% och 45% så dessa tal är inte dopade. Man får betala något mer än Volvo för det egna kapitalet ca 2.9 ggr. Detta är också ganska dyrt. Här vore jag intresserad om jag betala kring 2 ggr det egna kapitalet.

Som tredje exempel väljer jag Sandvik. Två gånger har de avkastat mer än 30% detta millenium, tre gånger mellan 20 - 25%,  tre gånger mellan 12 och 16% och så förra året - 8%. Soliditeten har sjunkit från 50% ner mot 30% mot slutet. För tillfället får vi betlala 3.7ggr Sandviks egna kapital. Det är en värdering som kräver kontinuerligt ca 25% i räntabilitet för att vara något sånär rimlig.  Sandvik är dock högavkastande i rimlig och god konjunktur så jag skulle kunna sträcka mig till att betala 2.5 ggr till närmare 3 ggr deras egna kapital. Men inte närmare 4.

Som kontrast, och närmast enda undantaget, verkar SSAB attraktivt värderat givet att de kommer tillbaka i god form på specialstålsmarknaden. Du betalar bara kring deras egna kapital. De hade några år i början av 2000 där de avkastade 5 - 7 %, för att sedan bli ett högavkastande bolag under en 5-årsperiod. Tre år kring 30% i räntabilitet och två år kring 20%. Sedan var 2009 negativt med ca 4%. Detta bolag har en intressant värdering för tillfället. Jag tycker allt att man kan tänka sig att betala närmare 1.5 ggr för deras egna kapital. Visst, det är konjunkturkänsligt, men det är minsann Volvo med, och det finns eventuellt ett överutbud pa världmarknaden för stal. Men detta är ett högteknologiskt nischbolag i denna bransch.

Vad tycker ni, har värderingarna sprungit ifran verkligheten i manga verkstadsbolag? Har marknaden prisat in för mycket i vissa fall?

måndag 6 september 2010

Ett bud pa mina Munters att beakta

Jag har haft som investeringsstrategi sedan manga ar ligga tung i investmentbolag. Dessa ar langsiktiga investeringar. Men när nagot portföljbolag i dessa verkar undervärderat fundamentalt sett kompletterar jag med kortare affärer i detta. Munters för ca 30 kr i finanskrisen verkade fundamentalt billigt sa da köpte jag lite sadana aktier. Bade Industrivärden och Latour, tva bolag jag äger langsiktigt, äger aktier i detta intressanta och över tid högavkastande bolag. Nu kanske det är dax att sälja till hyffsad exitvinst.

söndag 5 september 2010

Överaskande bra deal för Öresund

Carnegie köpte HQ Fonder för drygt 850 miljoner kronor, vilket är ett överpris, direkt från Öresund. Och löste samtidigt personalen på HQ:s konvertibellån på runt 250 miljoner kronor. Totalt alltså 1,1 miljarder kronor. HQ bank kostade ingenting. Men egentligen betalade man några hundra miljoner för HQ bank, då 850 miljoner i dagsläget naturligtvis är alldeles för mycket för HQ fonder. Men det var den summan som Öresund köpte fonderna från HQ bank så att de skulle slippa en hastig nyemission.

Vad fick då Öresund ut av detta?

Öresund erhåller konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i det sammanslagna Carnegie och HQ Bank i betalning för HQ Fonder. Konvertibla preferensaktier i Carnegie med rätt till konvertering till stamaktier motsvarande 9,9 procent av aktierna i Carnegie. Konvertibla skuldebrev som kan konverteras till motsvarande 7,6 procent av aktierna i Carnegie. I mitt ganska nyskriva inlägg om Bure finnar jag att hela Carnegie kanske i runda slängar är värt 5 -6 Miljarder. http://riskminimeraren.blogspot.com/2010/08/finns-det-varden-i-bure.html

Om vi lägger till en miljard för HQ fonder och bank i sin nuvarande form hamnar vi, lågt räknat, på drygt 6 miljarder för hela bolaget. 17,5% av 6 miljarder är drygt en 1 miljard. Öresunds marknadsvärde på Avanza är 1.2 Miljarder och det är överlägset det största innehavet vid senaste substansrapporten (för några dagar sedan). Ägardelen i det nya Carnegie skulle således bli det näst största innehavet. Bilia med ca 670 miljoner skulle vara tredje innehavet i storlek.

Samtidigt innebar affären att Öresund fick ta en förlust på 353 miljoner kronor på preferensaktier och förlagslån utställda till HQ Bank. Ren kapitalförstöring, som Hagströmer utryckte sig...

Men det nya Carnegie är inte noterat så vi vet inte vilket värde marknaden skulle ge bolaget. Jag har räknat lågt i min värdering av Carnegie i mitt inlägg om Bure. Det verkar som att Altor och Bure har varit ganska schyssta mot sina finansmatadorvänner givet den värdering det gett sitt bolag när HQfonder etc omvandlades till konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i dert nya CarnegieHQ. Jag tror att marknaden skulle värdera Carnegie mycket högre om det skulle varit börsnoterat än vad som framkommit i denna deal. Samtidigt är HQ, i normalt slag utan amoklöpande tradingavdelning, och Carnegie en perfekt match. Innan HQs kris hade det varit en klockren win-win och Carnegie hade mycket riktigt räknat pa HQbank.

Och om 5 ar när finanskrisen har lagt sig tror jag att denna deal, givet den prekära situationen Hagströmer & Qviberg befann sig i, kommer att framsta som riktigt bra. Det nya CarnegieHQ kan da vara börsnoterat och att äga 17.5% av det bolaget kan framsta som mycket bra för öresund.


Rättelse: Cristoffer Stockman har pekat ut ett viktigt fel i detta inlägg. Öresund får konvertibla preferensaktier och konvertibla skuldebrev i Carnegie Investment Bank (CIB).  Dett innebär att Carneige Asset Managment (CAM) är lämnat utanför affären (liksom Max Mattheissen). Därför blir situationen inte riktigt lika gynnsam för Öresund. 

Jag beräknar värdet på CIB till 3.5 miljarder i min Bureanalys, detta plus ca miljard för HQ bank och fonder blir ca 4.5 miljarder. 17.5 % av 4.5 miljarder blir ca 790 miljoner kr. Detta skulle fortfarande göra CIBHQ till Öresunds näst största innehav. Det skall bli intressant hur länge CAM kan bli lämnat utanför detta bolag. Altor och Bure kanske säljer Max Matthiessen vidare och låter Öresund köpa in sig i CAM så att det kan komma med i det gemensamma bolaget. Om Öresund då måste betala lika dyrt som Carnegie fick för HQfonder så blir det dyrt för Öresund. Fortfarande gäller dock oklarheter hur mycket CIBHQbankfonder är värt då det inte är marknadsnoterat.  

Som avslutning delägarskapet på 17,5 procent av Carnegie värderar Öresund till 850 miljoner kronor. Det värderar Carnegie Investment bank + HQbankfonder till till cirka 4,9 miljarder kronor. Nästan en halv miljard mer än min höftade värdering. Det är denna värdering vi kommer att se i öresunds delarsrapport inom en nära framtid.








måndag 30 augusti 2010

HQ och Öresund - i ett större perspektiv har herrarna H&Q gjort det bra

Jag har aldrig ägt aktier direkt i HQ, men Öresund är ett av mina större innhav. Öresund utgjorde ca 10% av min portfölj innan HQ soppan och är ett av mina allra största innehav. För varje 100kkr som jag har investerat är således 10kkr i Öresund. I samband med Finansinspektionens ingripande och likvidationsförfarandet i HQ är nu mitt Öresund innehav kanske värt ca 8 kkr. Min portfölj har alltså gått ner ca 2% p g a denna historia. Under krisen slutet 08 och början 09 ökade jag kraftig i Öresund till ca 68 kr i snitt. I dag efter raset är kursen 96 kr och substansen kring 110kr. Vad HQ fonder kan vara värt och om det blir något kvar efter likvidationen gör det svårt att säga något säkert.

Jag har fortfarande mycket stort förtroende för herrararna H&Q. Det har varit fantastiska börsmatadorer och samtidigt sanna entrepenörer i och med HQ och Avanza. När man bygger upp rörelser som HQ bank innebär det ett risktagande. Dessutom är man som entrepenör underdog. Statsmakterna försvara gärna de stora spelarna i bankoligopolet Swedbank, Nordea, SEB och SHB (det behövs aldrig i det fallet) när det är finanskris. Men i det här fallet tolkade man lagen på ett så hårt sätt som möjligt och därmed är HQ bank under likvidation, dock ej HQ AB. HQ bank är en liten spelare som inte betyder mycket för det finansiella systemets fungerande eller inte - därför kan finansinspektionen agera så här.

Om det skulle bli så att Öresund kommer att vara kvar som helägare till HQ fonder om något år så är man tillbaka där man var för em 5 - 6 år sedan innan HQ blev en bank, men Avanza har under den tiden tagit sparmarknaden med storm. Med ett skadskjutit HQ-fonder och ett frisk Avanza har Öresund fortfarande två fina egenhändigt skapade finansinvesteringar. Det var klokt av Avanza att avstå från att försöka ta över HQ bank.

För er som inte håller med mig råder jag er att läsa Öresunds årsredovisninagr från 1995 till 2005. Vad H&Q gjorde under dessa år saknar motstycke i svensk fiananshistoria. Ur hatten från ett sovande Custos trollades det fram kanin efter kanin. Sedan in i bl a fastigheter under IT-bubblans slut vilket var lysande under en bra bit av 00-talet. Allt med relativt låg risk.

Hela soppan visar igen vikten av en diversifierad portfölj.

torsdag 26 augusti 2010

Finns det värden i Bure?

Det är en fråga jag ställt mig på sistonde.

Daniel Svensson och placera.nu (Avanza) gjorde dagen efter jag skrivit en draft för detta inlägg en analys av Bure. Jag kontrasterar min analys mot deras. De uppgifter som de givit finns i denna blå färgen.

Boförda värden i bolaget är 1616 Mkr 30/6/10. Om man tittar på rapporten från igår så ser man helt okomplicerat att de tre noterade bolagen är upptagna till den andel av kapital Bure har i dessa bolag och markadskurs vid rapporttillfället. Ett av de bolag som jag inte gillar, Micronic Mydata, har störst bokfört värde för Bure med 456Mkr. Det är hightech, jag förstår inte vad de gör, bolaget gör förluster, nyemissioner, och snart kommer den där stora ordern från en av värdens teknikgiganter. Långt ifrån ett bolag i min smak. Som kanske blir en lyckad investering, om...Vidare Partnertech står för 156 Mkr. Bolaget gör förluster, verkar i lågmargininal och konkurrentutsatt branch. Jag skulle inte köpt aktier i bolaget. Vitrolife står för 192Mkr av bokfört värde, detta bolaget gillar jag bättre och det verkar göra stabila vinster sedan många år tillbaka och växer i fin takt. Inte jättelönsamt men helt ok i intressant nisch.

Daniel Svensson:

Tillgång Värde Mkr



Vitrolife 185 Dagskurs
Partnertech 133 som ovan
Micronic Mydata 387 som ovan

Således har innehaven i MicronicMydata och Partnertech minskat i värde på grund av ändrad värdering av marknaden sedan rapportillfälle. Vitrolife är värt lite mer, men bara lite. Självklart räknas dagskurs när vi bedömmer värdet.
Academia tillhörde den noterade delen men är just såld vilket stärkte Bures kassa med 311Mkr. Kassan är vid redovisning 450 MSEK.

Sedan finns 12 onoterade bolag.

Och här finns några riktigt intressant bolag Vi börjar med Carnegietillgångarna. Carnegie Investment Bank (ABCIB), Carnegie Asset management(CAM), Max Matthiesen.  All köpta tillsammans med Altor. Den sammanlagda vinsten för dessa bolag i år kan bli kring 1.4Mdr, enligt SVD. Nu äger ju Bure bara delar av dessa bolag.  Enligt mina beräkningar skulle Bures andel av dessa tre bolag kunna vara värda ca 1.5 miljarder. Se nedan. Bokfört värde i Bures rapport 314 MSEK. Således en avsevärd skillnad.

Daniel Svensson på placera.nu (Avanza) håller inte med mig. Han skriver dagen efter min utkastanalys:




Gör man ett svep över de noterade investmentbankerna i världen syns att värderingarna inte är så höga. Jättarna i USA, Goldman Sachs och Morgan Stanley, handlas till 8-10 gånger årets vinster och till knappt 8 gånger 2011 års vinster. Norska ABG har p/e 10,8 för i år och 9,3 för nästa år, enligt databasen Factset. När vi lägger oss något under dessa siffror för att jämföra med Carnegie landar vi i ett värde kring 400 Mkr för Bures del avseende Carnegie Investment Bank. Kapitalförvaltningen betingar ungefär lika mycket i våra ögon.


Ihop med resten av tillgångarna ger det en substans på 29,50 kronor per aktie. Bures redovisade siffra är 24,86 kronor per sista juni men den siffran underskattar en del av innehaven. Enligt vår värdering handlas Bure med en rabatt på 7-8 procent vilket är något lägre än vi tidigare uppskattat.
1) CAM omsatte nästan 300 MKr första halvåret och hade 120 Mdr kr under management. Det bokförda värdet är 95 miljoner. Bure äger 35% av bolaget. Om bolaget kommer att ha en nettomsättning på närmare 600 MSEK för 2010 verkar detta väldigt snålt tilltagit, och det finns finns antagligen betydane övervärden. Öresund köpte HQ fonder för 850 Mkr, men CAM förvaltar 3ggr så mycket pengar som HQ, så det kanske kunde vara värt cirkus 2.4 Mdr. Men det är att ta i. I vart fall 1.5Mdr - om vi förutsätter att Öresund betalade ett överpris för HQ fonder för att tillföra kapital till HQ bank.Om vi räknar lågt med 1.5Mdr, då skulle Bures del vara värd 525 MSEK. Det är mer än 5ggr det bokförda värdet.

Mattias Svensson uppskattar CAM till 400 MSEK för Bures del - 10x rör-res, som HQ Fonder. Således lite mindre än min uppskattning.


2) ABCIB har ett bokfört värde på 215 Mkr. Omsättningen var drygt 800 MSEk för första halvåret och bör kunna bli kring 17 - 1800 för helåret. Bure äger drygt 1/4 av bolaget. Hela bolaget värderas till ca 850 MSEk enligt Bures sätt att värdera bolaget. Investmentbanker brukar ha bra vinstmarginaler och 2 ggr omsättningen är under normala omständigheter (tider utan finanskriser) antagligen inte i överkant för en investmentbank. Om vi räknar på 2 ggr omsättningen skulle Carnegie vara värt kring ca 3,5 miljarder. 26.25%, Bures andel, av 3.5 miljarder är dryga 900 miljoner. Det är mer än fyra ggr högre än bokfört värde.
Svensson beräknar Bures andel av ABCIB till 400 MSEK, vilket är 8x rör-resultatet. Detta motsvarar 30% rabatt mot ABG.

Detta är antagligen i underkant för ABCIB. Enligt mina höftade beräkningar är Bures andel värt ungefär det dubbla. Resultatet som han baserar sina beräkningar på är långt ifrån ett toppresultat. Varför han beräknar värdet på bolaget som 30% lägre än ABG förstår jag inte.

3) Max Matthissen gjorde en vinst 2009 på 125 MSEK. Bure äger 17%. Det tas upp till 4MSEk i bokfört värde. 17% på 125 MSEK är 21 Miljoner. Bures del av fjolårets vinst är 5 ggr högre än bokfört värde.Daniels Svensson siffror är att Bures andel för Max Mathissen är värt  83 Miljoner, vilket motsvarar 8 X rörelsereltatet. Här måste vi olika siffror. Om årets vinst är liknande som förra årets är Bures andel 168 MSEK.


För EnergoRetea Beräknar Sensson 143 MSEK, vilket innebär  8x rör-res, något under ÅF, Sweco. Detta tycker jag verkar rimligt.  


Mercuri International tas upp till 225 MSEk i rapporten men Svensson värderar Mercuri till 170 MSEK baserat på vad han tror är en "normalvinst". Helt OK för mig. Bolaget har antagligen ett för högt värde i rapporten givit negativt resultat för helåret 09.

Övriga bolag 210 Mestadels bokförda värden, enligt Svensson. Detta tror jag är något i underkant, ett bolag som Theducation är värt mer än 16 MSEK tex. 250 MSEK är säkert mera rimligt, även det i underkant.

Moderbolaget 534 Kassa på 450 Mkr och lån till döttrar, helt ok.


Substansen för Svensson från Placera.nu blir 2 645 MSEK Detta blir per aktie 29,50. Detta ger en rabatt på 8 procent på dagskurs 27 kr.

Enligt mina beräkningar finns det värden på nästan 3.4 Miljarder i bolaget.  Detta är knappt 30% mer än vad placera.nu kommer fram till. Det ger ett värde per aktie på nästan 38 Kr. Den stora skiljelinjen i våra värderingar är Bures andel av Carnegie Investment bank och delvis värdet på Max Matthissen. Jag tror att tidsfaktorn är viktig. En investmentbank som Carnegie Investment bank kan inte rimligtvis värderas till endast omsättningen vid mer normala tider. Vinstmarginalerna är för stora för en så låg värdering.

Men jag kanske har fel? Det kanske bara finns blygsamma övervärden i Bure. Dessutom många investmentbolag handlas för övrigt med ca 30% rabatt. Så varför skall man just köpa Bure? Investor, Kinnevik, Lundbergs, Industrivärden är i stort rabatterade på liknande sätt. Desutom få av dessa andra investmentbolag har stora innehav i bolag av typen högkonkurrensutsatta Partnertech och chansartade högteknologikanskesuccebolag av typen Micronic Mydata.

Vad tror ni?

Författaren har via köp av Skanditek, till närmast vrakpris, under våran för inte så länge sedan genomlevda finans och världsekonomikris lite aktier i Bure. De ämnar han han behålla långsiktigt.    

lördag 14 augusti 2010

Reflektioner om god information för en investerare

Vet inte hur ni haft det, men jag har haft en fantastisk sommar på västkusten i Sverige. Bra väder. Dryga 5 veckor i vårat enkla sommarhus. Bad nästan varje dag. Grillat mycket fisk. Barnen har hoppat studsmatta, spelat fotboll och fiskat krabbor. Ett fotbolls VM som vanns av mina favoriter Spanien inledde denna fina sommar.

Min fru och jag hade bestämt oss. Ingen internet och ingen TV för oss eller barnen i sommarhuset (men man får naturligtvis sköta t ex bankärenden när man är hos vänner eller familj som har bredband).
De media som jag fick mig till livs var en gåvosommarprenumeration på GP och radions P1. Tidningen lästes snabbt till frukost, tyvärr har GP blivit en tunn produkt i många avseenden. (När jag gick på gymnasiet stod det mycket mer i en GP. Även på sommaren. Som jag minns det.) Näringslivs- och Sportbilagan har börssidor, ofta okommenterade. De behandlar endast företagsnyheter som har med Göteborg och Västsverige att göra; t ex Ericsson, Volvo, SKF, Astra. Jag försökte att lyssna på P1-morgon när jag vaknat, och diska till lunchekot eller kvart i fem-ekot. De minuter av ekonomiekot som finns här och där kopplat till ekots sändningar var i stort sett den enda finansiella information jag tog del av i sommar. Förutom att snabbt ögna igenom GPs börssidor till frukost. Rapprterna för q2 verkar generellt ha varit bra enligt dessa informationskanaler. Företagens besparingar och neddragningar de sensate krisåren skapade starka vinster under q2 nu när efterfrågan är påväg tillbaka från låga nivåer. Detta öven fast omsättningen i många fall fortfarande har långt till toppnivåer.

Jag läste böcker men ingen hade investeringsanknytning. Denna sommar läste jag inte heller årsredovisningar i pappersform för några av mina största innehav som jag tidigare gjort. Nu när de ger så bra länkar till olika publikationer på nätet behövs kanske inte detta. Och om man har läst SHBs och Lundbergs årsredovisningar på papper för 06, 07, 08 blir marginalnyttan av att läsa 09 antagligen liten. Har man huvuddelen av sina investerinag i gnetande bolag som gör långsamma förändringar behöver man kanske inte läsa varje årsredovisning, i vart fall inte varje kvartalsrapport. Naturligtvis gjorde jag inga portföljförändringar när jag hade så bristfällig information eller ens fokus på investeringar.

Men hade jag för lite information när jag bara hade tillgång till radion och en av Sveriges största morgontidningar? Om man vill göra kloka investeringar - definitivt. De flesta svenska fondägare tar dock antagligen inte ens till sig vad jag hade i informationsväg i sommar. De är helt i händerna på deras lokala bank - som oftast är filialer till några av de stora jättarna i  bankoligopolet. De flesta fondköp i Sverige är antagligen gjora på mycket vag grund, i vart fall vad gäller självstudier. Och tyvärr ofta med avgiftsinkomster för banken i fokus.

Men hur är det med de individer som äger enskilda aktier? De har väl oftas mer sofistikierad information för sina investeringar? Ibland kanske. Men jag har vid ett födelsedagskalas, en kortare konversation vid en badstrand och på en grillfest pratat lite om aktier i sommar. Ingen av de personer jag talade med vet om att jag har denna blogg och de var allt från 30 till 70 i ålder. De hade alla en mindre portfölj av aktier som kompletteringar till fonder. Nån hade köpt Ericsson för 10 år sedan, någon annan TeliaSonera vid samma hypade telekomtid - inga vidare affärer. Två hade köpt Clas Ohlson de senaste åren för att de hade hört och sett tillväxtstoryn. Jag fick bilden, baserat på dessa tre korta samtal, att ingen av dessa personer läste Aktiespararen, Affärsvärlden eller liknande tidningar regelbundet. Ej heller bolagens rapporter.Varken på papper eller nätet. Men en av dem ögnade igenom DI på jobbet ibland. De bästa aktieäaffärerna som dessa personer redogjorde för var aktier som de hade fått respektive ärvt av äldre familjemedlemmar i bolag som dessa personer jobbat i. Ett byggbolag och ett fastighetsbolag där släktingarna jobbat tidigare hade under några decennier givit mycket fin totalavksatning. En av dessa tre personer nämnde att något eller några av deras innehav gav god direktavkastning. För de andra två var direktavkastning inget de fäste någon vikt vid. Goda aktieaffärer görs genom kursvinst. Vidare verkade de vanligare nyckeltalen vara främmande.

Men frågan är om somliga av oss investerare är överinformerade. Jag läser ibland DI, Affärsvärlden och Aktiespararen i pappersformat. Oftast läser jag pappersversionen av The Economist och ibland Financial Times. På nätet är jag ofta på Avanzas hemsida (smart att köpa Börsveckan så vi dras till denna site), DI, VA, Affärsvärlden, Aktiespararen mm. En och annan bok om investerigar blir det av t ex P Lynch. Dessutom läser jag en del bra bloggar ganska regelbundet, t ex Cristoffer Stockmans. Via företagens informationsavdelningar för investerare finns nu nya och gamla rapporter, presentationer, video etc på dessa boalgs hemsidor. Om man har en diversifierad portfölj på t ex 20 bolag, varav 5 är investmentbolag, med lång presentationer om underliggande bolag, då har man mängder av information att processa. Det blir lätt dåliga investeringsbeslut om man inte kann prioritera fram den viktigaste informationen.

I slutändan handlar det om balans. Att ta till sig information. Men inte all. Sålla. Strunta i oviktig information. Man ändå hålla ett getöga på marknaden. Då och då kan något hända i ett bolag man äger som verkar underligt och motstridigt mot uppfattningen man tidigare har haft om bolaget. Intressanta bolag kan råka ut för ett tillfälliga bakslag som kan göra den av marknaden satta värderingen intressant för en nyinvestering eller ökning. Men har man en portfölj av bolag där man begriper deras verksamhet och de är välskötta - då kan man ta semester ibland. Men nästa sommar kommer jag nog att läsa några årsredovisningar på papper igen, kanske t ex Industrivärden och SCA. För årsredovisningar är den enskilda informationskälla som är viktigast för oss investerare. Rätt läst d v s kritiskt, speciellt andra halvan, på papper eller på nätet.

torsdag 1 juli 2010

Graham & Dodd om att investera v.s. att spekulera del 1

Jag har den senaste tiden läst en del. Det blir så på sommaren. Bland annat har jag läst delar av Ben Grahams och David Dodds Security analysis - principles and technique. Den utkom först mitt i den stora depressionen 1934, men den upplagan jag läst är den andra upplagan från 1940. Det är ganska märkligt att läsa en bok som första upplagan skrevs samtida med Keynes mästerverk, "General Theory...",verket som i stort sett skapade Makroekonomin som vi känner till den, eller andra upplagan, som jag har läst, som skrevs samma år som Slaget om Storbrittanien i Andra Världskriget.

Dodd & Graham såg vad bullmarknaden gjorde med männsikor som köpte aktier och andra värdepapper på 20-talet fram till Wall Street krashen 1929. De såg spekulanter. De såg speciellt de som köpte värdepapper för lånade pengar 1927, 1928 och bärjan av 1929. När första upplagan skrevs, 1934, har dessa spekulanter gått igenom ett stålbad och många har fått se sina privata förmögenheter, sparpengar, fastigheter falla så drastiskt i värde - eller gå upp i rök - att hösten 2008 skulle kännas som en västanvind.

De skriver följande i kapitel 4 (jag har tagit mig friheten att inkludera nutida exempel, min översättning är efter bästa färmåga).

Förenklat har en försiktig investerare köpt:
1) obligationer
2) att göra hela inköpet med ackumelarade kontanta medel, inga delar an värdepappersköpet är lånefinansierat
3) för långsiktigt ägande
4) för att generera inkomster genom kupong på obligation (eller möjligtvis utdelning på aktie)
5) säkra värdeppaper.

En spekulant enligt en liknande förenklade syn har
1) spekulerat i aktier
2) köpt på marginalen, ofta med lånefinansiering som stor del
3) kortsiktiga snabba affärer som mål
4) kursvinster istället föt utdelningsinkomster är fokus
5) köpt riskfyllda värdepapper i hopp om större vinst - letat potentiella raketer.

De kritiserar denna simpla uppdelning med bl a följande punkter:

1) Obligationer kan också vara riskfyllda t ex Greklands statsobligationer idag eller Lehman Brothers företagsobligationer för några år sedan.
2) Vissa aktier är inte mer riskfyllda för att de ger god chans till kursvinst (de kan helt enkelt vara fundamentalt undervärderade t ex SCA för 60% av de egna kapitalet för inte så länge sedan)
3) Spekulanter som köper aktier blir ofta långsiktiga aktieägare. Detta i aktier som fallit och/eller faller kraftigt. Många småsparare i Sverige sitter kvar med Morphic i vår närtid, eller t ex Brio och Pricer. Detta i hopp om att allt skall vända någon gång.
4) Att inte bara fokusera på kupong eller utdelning utan på att framtida vinster kommer att stiga givet att företaget har en stor earnings power behöver inte vara spekulativt, det kan vara baserat på grundläggande analys.

De skriver mycket klokt:

An investment operation is one which, upon thorough analysis, promises safety of principal and a satisfactory return. Operations not meeting these requirements are speculative.

De förespråkar diversifiering för att minska risken. Likaså att likt hedgefonder göra arbitrage eller sälja t ex en aktie i en branch som inte är den mest fördelaktiga och köpa det bästa bolaget till de bästa multiplarna i samma bransch (Lång/kort). Med thorough analysis menas att investeringsbeslutet är basert på kalla fakta och med en säkerhetsmarginal vad gäller värde. Likaså menas med säkerhet att investeringen skall ge skydd från förluster under normala eller situationer som liknar normala. Priset, kvaliteten och det underliggande värdet på värdepappret skall beaktas, detta betonar Graham senare i sitt mästerverk The Intelligent investor. De skriver också att vad som är en satisfactory return är subjektivt.

De lägger därför till:

An investment operation is one that can be justified on both qualitative and quantitative grounds.

De använder exemplet General Electric från slutet av 1920-talet som värderades till ca 40 ggr deras högsta vinster någonsin, detta p g a de fina framtidsutsikterna för bolaget. Graham & Dodd kunde också se potentialen i företaget. Det fanns således stor kvalitet i själva bolaget, men värderingen var skyhög vilket innebär att kvantitativt kunde ett köp inte fattas på fundamentala grunder. Ett köp var således ingen investering.

Själv strävar jag efter att vara en investerare, men måste erkänna att det bor en spekulant i mig också. Men med åren har jag lärt mig att åtmistonde tygla min spekulativa sida något, och bli mer och mer av en investerare.  Är ni spekulanter eller investerare? Den enkla kategoriseringen av spekulant ovan känns igen om man läser inlägg på olika aktieforum..?

fredag 25 juni 2010

Swedbanks Robur tjänar storkovan - på spararnas bekostnad?

Enligt Dagens Nyheter i dagarna gör Robur, som ägs av universalbanken Swedbank, en vinst på nästan 1,5 miljarder kronor för 2009. Robur har enligt samma tidning hela 27 procent av den svenska fondmarknaden. Hur tjänade då Robur denna vinst och hur fick man denna position på marknaden?

1) Du som sparare eller andra sparare hos Robur betalar förvaltningsavgifter. Dessa ökade till när 2 miljarder för 2009, från dryga 1 miljard 2008. Många av Roburs fonder är i princip indexfonder, eller i vart fall inte långt ifrån, men du betalar ca 1.5% i förvaltningsavgift för standardfonder. Visst, de viktar ibland upp eller ner vissa sektorer och bolag i förhållande till index, men det är ytterst marginellt och många femårsgrafer följer index med ganska stor korrelation.

2) Stark börs och nya sparpengar lyfte resultatet. Efter den största krisen sedan andra världskriget kom mycket pengar tillbaka under de tre senare kvartalen av 2009. Bolagen delade ut mer, kurserna steg och svenskarna vågade investera igen efter en enorm nedgång. Detta följdes av en enorm uppgång.

3) Avkastningen på eget kapital steg till dryga 40 procent 2009, att jämföras med knappa 20 procent 2008. Detta visar att sparprodukter är en mycket lönsam business om man har ett stort kundunderlag att smeta ut kostnaderna på och lojala kunder i ett storbanksoligopol. Att ha en räntabilitet under krisåret 2008 på 20 procent är anmärkningsvärt bra. Och 40% under förra året är H&M klass.

4) Många gamla kunder till dåvarande Föreingssparbanken, Sparbanken, små fristående sparbanker började med Roburs allemansfonder. Robur fonder har funnits sedan sent 1960-tal.Sedan bildades Föreningssparbanken, vilket följdes av rådgivare på nybildade Swedbank som propsade på Roburs fonder till det nya PPM kring milleniumskiftet (ofta rekommenderas Roburs Contura och Medica vid denna tid, vilket var helt vansinning givit värderingrna i de underliggande bolagen för dessa fonder). Välskötta små sparbanker i Sverige har inget eget fondutbud utan använder och lanserar Swedbank Roburs fonder. Alla dessa småsparare skapar en stor efterfrågan. En landsortbo som tidigare hade konto hos Föreningsbanken har under livet kanske månadssparat  tex Allemansfonder och längre farm kanske i en Robur pensionsfond som Transfer 50, använt dessa fonder i PPM t ex Östeuropafond och sparat till barn och barnbarn i Roburs fonder t ex i Kapitalinvest (svenska och amerikanska aktier, indexföljande). Vi människor är ofta konservativa i vårt bankval. Vi vill ha trygghet och stabilitet. Om vi år ut och år in har använt samma bank har vi också använt deras fonder år ut och år in. Eftersom dessa fonder ungefär följer index har vi också över tid -- t ex ett par decennier -  fått bra avkastning. Det skall vi inte sticka under stol med, indexfonder är helt ok över tid - men avgifterna skall dock för en indexfond bara vara några tiondelar av en procent. Det är oftast bättre över några decennium att ha pengar i fonder än i annat sparande som t ex ett bankkonto. På detta sätt har Robur bidragit positivt till att göra svenskarna till ett passivt aktieägande folk via fonder.

5) Många svenska medvetna fondsparare är säkert opplysta om att Odin, Skagen, HQ, Didner & Gerge etc har framgångsrika fonder. Och de kanske har en mindre del av sitt sparande i dessa. Men Robur har varit kvicka att haka på trender under de senstae två decennierna som t ex Rysslandsfonder, Balkanfonder, Pacific, Medica, Contura, Östeuropa, BRIC fonder, Afrikafonder mm. Vissa av dessa temafonder eller regionfonder har givit svenska småsparare exponering mot intressanta marknader. Men för Roburs BRICT är den årliga avgiften hela ca 2.4%, samma höga avgift gäller för Rysslandsfonden. En  indexliknande Sverigefond till 1.4 % ör också dyrt givet att det finns indexfonder och ETFer idag.

Robur har några egna indexfonder som tar 0.4% i årlig förvaltningsavgift. Dessa var de de 10 största innehaven i Sverigevarianten av denna 100531:


Värdepapper % av fond: Hennes & Mauritz AB 9,4 , Ericsson 9,3, Nordea Bank AB 6,0 , Volvo AB 5,1 , Atlas Copco AB 4,4 , TeliaSonera AB 4,1 , Svenska Handelsbanken AB 4,1, Sandvik AB 3,8, AstraZeneca PLC 3,4 , Investor AB 3,0.

En av deras Sverigefonder MEGA till 1.4% avgift hade 10 största innehav 100531


Nordea Bank AB 6,9 , Ericsson 6,8 , Hennes & Mauritz AB 6,1 , TeliaSonera AB 5,6 , Volvo AB 4,8 , Sandvik AB 4,0 , Atlas Copco AB 3,3 , Svenska Handelsbanken AB 3,2 , Skandinaviska Enskilda Banken 3,0, Swedbank AB 2,7

Som ni ser är bolagen på listan i stort sett desamma. Viktningen är dock något annorlunda. Astra och Investor är inte med på till förmån för historiskt lågvärderade och pressade banker som SEB och Swedbank, som under mer normala banktider utgör större del av index. Ingemar Syrehn som förvaltar fonden är dock besvisligen duktig på att göra dessa små sjusteringar. Vissa av de fonder han har förvaltat har faktiskt fått en del priser genom åren (det gäller dock några andra specialfonder som t ex Exportfonden). Men Sverige Mega är i grunden en indexliknande fond med små justeringar. Inget medelstort bolag finns med på 10 i topp, även om fonden skall placera i stora och medelstora svenska bolag enligt sina föreskrifter. Något av de medelstora bolagen borde väl vara så intressant som investeringsalternativ att det skall vara på topp tio. Men då följer man inte index eller? Dessa förvaltares ersättning kan ibland vara kopplat till index med kortsiktig horisont. Vågar man plocka ut de aktier man verkligen tror på kan man förlora rejält mot index några kvartal, den risken tar inte dessa förvaltare för de har inga incitament att göra detta då ersättningen inte är kopplat till absolut avkastning över tid.

6) Robur har varit skickliga på att knyta upp organisationer, stiftelser, människor som vill ge en hjälpande hand via sitt sparande till deras fonder och skapat specialfonder som Gåvofond, Hockeyfond, Vasaloppsfond, Etik- och Miljöfonder under namnet Ethica, Kulturfonden, tidigare Svenska kyrkans miljöfond etc.

7) Räntefonderna har relativt höga avgifter hos Robur. Dessa ger stabila inkomster. Du har i Roburs Lividitetsfond har fått totalt 10.2% avkastning på 10 år. Men förvaltningsavgiften är 0.5% per år, det blir inte mycket kvar efter avgifter och beaktar man inflationen har man fått negativ reell avkastning. Detta tillsammans med nya för kunden ibland dåliga men alltid dyra produkter som SPAX genererar mycket pengar. Fond-i-fond lösningar som Roburs Access är ocksa dyra undermåliga produkter som är bra för Swedbanks aktieägare, men dåligt för en långsiktig sparare. Access emerging markets som köper utländska stora fondförvaltares och egna Robur fonder med exponering mot utvecklingsländer tar hela 2.4% i förvaltningsavgift. Att Robur har introducerat Hedgefonder de senaste åren är inte konstigt, marginalerna är kanske ännu högre där. Robur är naturligtvis inga Brummer vad gäller kvalitetshedgefondförvaltning ännu heller. Dryga procenten i förvaltningsavgifter och så de klassiska 20 procent över ett visst index visar på att här kan det tjänas det pengar.Men vi skall ocksa komma ihag att internationellt tar fondförvaltare ofta flera procent i en inköpsavgift. Detta gör inte Robur Fonder. Det är ett otyg svenska fondspare slipper.

Vad tycker ni om Roburs produkter? Anser ni som jag att man får ta det onda med det goda ibland, det är bättre att svenska folket har en exponering mot världens aktiemarknader via Robur än inte alls? Tycker ni också att våra storbankerna i det nordiska bankoligopolet av universalbanker tar för höga avgifter för sina fonder givet vad de gör? Slutligen tror ni att ETFer och indexfonder kommer att konkurrera ut Roburs, Nordeas, SEBs etc standardfonder?

Skribenten är själv aktieägare i Swedbank sedan krisen i början på 09. Detta är en medelång investering på några år tills banken verkar under mer normala förhållanden och värderas på detta sätt.

Nej, som utlandssvensk glämmer jag inte av traditioner. Detta är inte hopknotat på självaste midsommarafton. Men jag publicerar detta idag. Trevlig midsommar!

lördag 12 juni 2010

Att värdera aktier enligt Szombatfalvy - en kritisk granskning

Laszlo Szombatfalvy, dryga de 80, är en aktieteoretiker och investerare som givits en alldeles egen plats i det svenska investeringslandskapet. Han ansågs ligga bakom Affärsvärldenmodellen för att analysera aktier på fundamentalt vis. Men framförallt att minimera risker. Han sägs ha varit läromästare åt kända finansmän som t ex Christer Gardell, Thomas Fischer och Patrik Brummer. På 70-talet jobbade han på Alfred Berg bl a tillsammans med ovan nämnda Brummer. Szombatfalvy skrev 1971 en uppmärksamnmad artikel i Ekonomisk Revy, No 10,  om aktievärdering: Värdering av börsnoterade aktier. I detta inlägg skall jag försöka att sammanfatta och kritiskt granska dessa tankegångar. Jag beaktar inte de delar av texten som handlar om skatter då kapitalbeskattning var väldigt annorlunda 1971 än vad den är idag. Vidare har jag tagit mig friheten att inkludera egna exempel. Tack till Guld2lax09 som sände mig denna artikel. Tills sist hoppas jag att jag har uttolkat Szombatfalvys text någorlunda riktigt, alla fel är dock mina egna.

Hur mycket vikt lägger ni vid P/e-tal när ni köper aktier? Ett lättförståeligt nyckeltal. Alla kan förstå priset på en aktie delat med vinsterna. Beräkna en uthållig vinstnivå över en hel konjunkturcykel - sätt sedan ett rimligt P/e-tal på vinsten. Enkelt. Men vad är en uthållig vinstnivå? Hur lång är en normal konjunkturcykel? Hur många årsvinster måste vi betala för en vissa aktie vid ett visst tillfälle? Hur gör man om vinsterna oftast är ovanligt höga eller ovanligt låga. Vad är normalt? Om bolagets vinster växer väldigt kraftigt  - hur mycket högre P/e tal skall vi acceptera. Eller hur lågt P/e tal är rimligt om vinsterna växer långsamt eller sjunker? Stabila vinster bör premieras - men hur mycket högre P/e tal?
 
Lazlo Szombatfalvy ifrågasätter med rätta detta enkla och trubbiga sätt att värdera aktier och anser istället att utdelningen är det viktigaste instrumentet för att analysera en aktie. Här kommer det första problemt med hans metod, han menar inte dagens utdelning utan de kommande årens utdelning. Att prognosisera hur mycket vinst ett företag kommer att göra i framtiden är svårt, men det är inte helt lätt att prognosisera utdelningar heller.

Ett intressant bolag för Laszlo måste således kunna tjäna tillräckligt mycket pengar i dag och i morgon för att kunna ge utdelningar. Benjamin Graham i "The Intelligent Investor" betonar lång, stigande och framförallt stabil utdelningshistorik. Szombatfalvy betonar också tidigare utdelningar för att göra en prognos på framtida dito. I en del av Berkshire Hathaways årsredovisningar framgår det, som jag förstår det, att Buffet och Munger jobbar på ett liknande sätt när de räknar fram om ett bolag är undervärderat - framtida kassaflöden, investerinsgbehov och utdelningar, t ex nämnde Buffet detta i samband med intåget i Kraft Foods.
 
Redan på 70-talet blev Laszlo känd för sin värderingsmodell som i stort bygger på att kursutvecklingen i en aktie på lång sikt följer utdelningarna i bolaget. Detta tror jag har inspirerats av Gordons modell, J.M. Gordon skapade denna på 1930-talet, är det utdelningstillväxten som styr kursutvecklingen. För att kurserna ska stiga med 5 procent måste utdelningen växa lika mycket. Med en hög soliditet bör bolagen kunna bibehålla sina utdelningar även under dåliga tider. Men frågan är om de kan öka utdelningarna i tillräckligt snabb takt, vissa av bolagen kan ta av vad de samlat i ladorna under en period. Men på lång sikt måste bolaget tjäna ihop mer pengar för att kunna öka utdelningen


Konsekvensen är att en aktie är köpvärd om summan av direktavkastningen, utdelning i förhållande till börskursen plus utdelningstillväxt, är högre än den avkastning placeraren kräver för att placera i aktier - t ex kan det vara den riskfria räntan. Stabila företag som klarar av att växa lönsamt ger en bra utdelningsökning. Men få placerare nöjer sig med ca 2.5  - 5 procent i avkastning, som kanske kan vara ett rimligt spann för den riskfria räntan de kommade åren. Med kompensation för den högre risken med aktier blir det således 7.5 -10 procent som gäller. För att få ihop ekvationen måste därför även aktiekurserna stiga med 5 procent.

Det måste finnas en riskpremie för aktier i förhållande till andra tillgångsslag obligationer, banksparande etc. Det finns risker med avikelser från prognoser, kursfallsriks för nedjusterad tillväxt, om ett företag inte har starka kapitalresurser kan ett avbräck i rörelsens utveckling få stora konsekvenser. Om ett bolag har stort eget kapital i förhållnade till skuldsättning kan det mycket bättre klara av ett förlustår, och omstruktureringar utan att utdelning och tillväxttakten reduceras.

Szombatfalvy skriver i Ekonomisk Revy att motiverad kurs är den riskfria placeringens förväntade avkastning plus riskpremien. Vidare menar han att om ett bolag har hög årlig utdelning så behöver årlig kursvinst inte var så hög. Och tvärtom om den årliga kursvinsten är hög kan utdelningen vara lägre. Totalavkastning är årlig kursvinst plus årlig utdelning. Marknaden bestämmer kursnivån - kursen i förhållande till utdelningsnivån, vilket ger direktavkastningen. Utdelningen kan vara allt från någon procent upp mot tvåsiffrig procentuell utdelning. Tillväxtaktier ger låg utdelning eller ingen alls, WESC växer snabbt och har ingen ordinarie utdelning. Något som Szombatfalvy kallar avkastningsaktier ger hög utdelning, t ex Axfood och AstraZeneca idag.

Vinster återinvesteras delvis i rörelsen. Detta kan skapa tillväxt. Men tillväxten kan också vara lånefinansierad. Om ett företag delar ut lite kan snabb tillväxt vara möjlig. Detta kan då leda till höga kursvinster, vilket gör hög totalavkastning även om direktavkastningen är låg. Om ett företag inte delar ut något alls kan det ha en väldigt snabb tillväxtutveckling, se WESC igen. Ett företags utdelningskapacitet är ju som bekant den del av bolagets vinst som inte behövs kvarhållas i rörelsen för expansion. Men företag kan under en kortare period finansiera expansion med lånade pengar och dela ut mer. Till sist sätter dock den försämrade soliditeten stopp för detta. Då finns tre alternativ: 1) Lägre utdelning, 2) Bromsa upp tillväxten eller 3) Förstärkning av det egna kapitalet genom nyemission.

Alla ovan faktorer måste beaktas när man försöker göra utdelningsprognoser. Ju längre tid man prognostiserar, ju mer osäkerhet. Om viktiga faktorer ändras, t ex högre lånefinasierad tillväxt, måste prognoser ändras.

Enligt tidningen Affärsvärldens värderingsmodell är principen att substans har ett högt värde om den också ger en hög avkastning. Ett bolag med hög långsiktig räntabilitet måste man vara beredd att betala mer för det egna kapitalet för. Avkastar ett företag 15 procent på det egna kapitalet och placerarnas krav på avkastning är 10 procent bör det egna kapitalet värderas till 150 procent. Bolag som har en avkastning på 10 procent ska värderas till det egna kaptalet. SCA är här intressant för det handlas kring eget kapital och avkastar strax under 10% de senaste åren. László Szombatfalvys antyder liknande ideer i Ekonomisk Revy, han skriver:"substansvärdet i förhållande till kursen brukar vara lägre för mera lönsamma företag...".
 
En kritik mot Szombatfalvys artikel är att han inte beaktar substansvärdering av det egna kapitalet. I tillägg till lång utdelningshistorik förespråkar Graham detta. Det innebär att man analyserar balansräkningen och försöker att hitta övervärden där. Grahams analys handlar inte om att prognostisera den osäkra framtiden, istället innebär det att beakta vilka värden som finns i bolaget här och nu; kassa, anläggninsgtillgångar, varulager etc. En kritik mot denna värdeanalys är att allt fler företag inom servicesektorn, Uniflex t ex, verkar idag kunna driva sin verksamhet med lite eget kapital. Denna typ av värdering är antagligen inte relevant för denna typ av servicebolag i samma utsträckning som för verkstad, skog och stål. För de sist nämda är Grahams värderingsmetoder riktigt intressanta; till vilket värde tar SCA egentligen upp sina 2.6 miljoner hektar skog? Vad är marknadsvärdet på denna skog? Hur mycket övervärden finns dolda i SCA's balansräkning?

Som avslutning - hur värderar man då de framtida utdelningarna från år ett? Olika tillväxt, olika avkastningskrav. Prognoser om högre tillväxt, innebär högre värdering och innebär risk för kursfall och regel lägre substansvärde i förhållnade till kurs, detta innebär högre risk och man bör få en riskpremie för detta. Värdering av börsnoterade aktier skall enligt  Szombatfalvy baseras på utdelningens förväntade uteckling på lång sikt. Totalavkastningen efter skatt skall vara högre än den riskfria räntan/riskfria placeringar. Värderingen skall vara högre för aktier med lägre direktavkastning  och större prognososäkerhet. Man bör också dela upp bolag av konglemeratkaraktär så att varje dels utdelningskapacitet och tillväxt renodlas. För tex SCA innebär detta att hygien får egen analys, där har bolaget hög räntabilitet och tillväxt, och så får de enorma skogsegendomarna en annan, sorgebarnet förpackningar en tredje - sedan slår man samman dessa delar till en helhetsbedömning om utdelningens förväntade utveckling på sikt.

Själv är jag väldigt förtjust i Graham, håller på att läsa Securtity Analysis av Graham & Dodd från 1940 för tillfället, men fann värde även i denna värderingsmodell, som har vissa beröringspunkter med Graham t ex lång stabil utdelningshistorik. Vad tror ni, verkar detta vara en aktievärderingsmetod för er?

fredag 21 maj 2010

Clas Ohlson - medioker avkastning sedan hösten 2002. Varför?

Clas Ohlson är ett fantastiskt bolag. Bra vinstmarginal, sansad och klok tillväxt, mycket hög räntabilitet på totalt kapital och eget kapital, hög soliditet, bra ledning, stigande direktavkasning, bra och stabila privata storägare. På hösten 2002 kostade en aktie dryga 100-lappen. P/e talet var över 30, upp mot 35. P/s långt över 3. Sedan har aktien handlats kring 150 kr som högst. I krisen hösten 2008 kunde man fiska upp den för ca 60 kr. I dagarna handlas den till ca 113 kr.

Jag är inte aktieägare och har aldrig varit ägare i Clas Ohlson.

Om man har ägt ett fint bolag som Clas Ohlson sedan hösten 2002 förvantar man sig att ha fått bra avkastning. Men man har bara fått utdelningarna i princip. Total 25.60 kr om jag räknat rätt. Det är ju inte sa dåligt egentligen. Men Totalavkastningen för aktien blir inget vidare eftersom varje aktie ungefärligen värdeas till samma värde idag som för ett knappt decennium sedan. Om jag hade varit aktieägare hade jag varit besviken, men samtidigt vet jag att högavkastande bra bolag på rikt lång sikt blir bra investeringar. Men närmare ett decennium har inte varit en tillräcklig lång tid för att Clas Ohlson skall kunna avkasta och växa ikapp den höga värdering som bolag har haft och har.

Men varför har aktien i princip stått still? Detta bolag är kvalitet rakt igenom. Och aktien har nästan alltid varit dyr. Mutliplar som 5-6ggr eget kapital, 30 ggr vinsten och flera ggr försäljningen är inte ovanligt för detta bolag. De har idag ca 100 butiker. Främst i tre nordiska länder (Sverige, Norge, Danmark) och så några i Storbrittanien. Ett liknande bolag som Biltema har dock ca 60 butiker i ovan nämda tre nordiska länder. Jula har dryga 30 butiker i Sverige ochg Norge. Har marknaden överskattat Clas Ohlsons tillväxt och lönsamhet? I mutiplarna har nog funnits en hel del och finns nog en hel del förväntningar om tillväxt i andra länder som ännu bara delvis har skett. Eller som har skett i modestare takt än vad man trott. Försäljningstillväxten har varit 15%, 21%, 15%, 14% och 6% de sista 5 åren enligt årsredovisningen. 15% - 20% om året är en klok och bra tillväxttakt. Men rörelsemarginalen har gradvis sjunkit från dryga 14% till knappt 10% de sista 5 åren. Kanske är en ungerfärlig omsättningstillväxt på 14% per år och en årlig vinsttillväxt på ca 10 % de senaste fem åren inte kunnat svara upp mot aktiemarknadens höga förväntningar.

Clas Ohlson är för mig ett bolag som har fått en hög tillväxtvärdering, och därför har mycket att leva upp till. Innan 2002 gick aktien väldigt bra. Men så kom de enorma förväntningarna. Och även om bolaget är helt fantastiskt så har aktien kunnat leva upp till förväntningarna. Som värdeinvesterare har jag aldrig köpt Clas Ohlson. Men under hösten 2008 var P/e knappa 10, P/s 1, under 3ggr egna kapitalet. Då fanns det värde i aktien. Men det fanns det i så många aktier då att jag inte ens övervägde att köpa in mig i bolaget, vilket kanske var korkat?

Är aktien rimlig värderad i dag? 17 - 18 gånger vinsten, ca 5 ggr det egna kapitalet, P/S ca 1.5. Det är en hög värdering, men ganska rimlig om man kan komma tillbaka tilla 15 - 20 % försäljningstillväxt och förbättra marginalerna.  Fortsätter bolaget att vara så högavkastande kommer utdelningen att fortsätta att öka. Detta kan bli en fin kassko i en portfölj framöver. Balansräkningen ser stark ut, även om de långsiktiga skulderna ökat något de sista åren. Aktien finns dock inte på min inköpslista. I vart fall inte ännu. Som värdeinvesterare har jag inget emot att investera i bolag som ser vinster och försäljning växa under hög lönsamhet, men det måste komma till ett bra pris. Det måste finnas en margain of safety. Jag ser inte den med Clas Ohlsons värdering.

söndag 9 maj 2010

Neuro nästa? Skall vi småsparare bry oss?

Men den sista tiden ser saker och ting allt mer ljust ut i ekonomin och då stiger tillgångspriser. Det innebär att intresset för mig att investera avtar. Men man måste ändå läsa hela tiden. Någon gång i framtiden kommer denna kunskap att vara viktig.

Så skrev jag i ett inlägg för inte så länge sedan, början av april i år, innan den senaste statskulds/eurokrisen. Det är kanske värt att ta en titt på vissa bolag igen, värderingarna har kommit ner en liten bit. Greklands, och euroområdet kris, har orsakat nedgångar för många tillgångsslag.

Men samtidigt är makrobilden otydlig. Två motstridiga trender. En positiv, där den amerikanska ekonomin nu har vänt, två kvartal i rad med postiv tillväxt, och mycket indikatorer i världen är positiva. Våra verkstadsbolag visar bättre rapporter. Mot detta står att flera länder i världen inför stora skuldsaneringar de närmaste åren; USA, Japan och flera EU länder har samtidigt mycket stora budgetunderskott och i flera fall är dessa ökande. Det innebär i de flesta fall skatteökningar i kombination med mindre statliga utgifter. Kombinationen av dessa fiscal policies kommer att leda till att den aggregerade efterfrågan sjunker i flera av världens största ekonomier. Vilket troligtvis leder till lägre tillväxt i världsekonomin. Detta kommer anatgligen att verka inflationshämmande, så räntorna kommer troligen att vara fortsatt blygsamma i många länder. Motbilden är att dessa enorma upplåningar för att täcka budgetunderskotten antagligen kommer att skapa stor efterfrågan på pengar. Räntan är priset på pengar. Om eftefrågan ökar mer än utbudet, höjs alltså räntan. Det kommer eventuellt att tränga undan företagsinvesteringar. Stora företag har å andra sidan mycket bättre finanser än många av dessa regeringar.

I förhållande till BNP har flera av dessa länder enorma underskott det är inte bara Greklands budgetunderskott som är i trakterna av 100% av BNP, detta är också sant för t ex Japan, USA, Italien. Andra länder har ett snabbt ökande budgetunderskott som Irland, Storbrittanien, Portugal, Spanien. Som motbild har många av de stora utvecklingsländerna bra statsfinaser, hög tillväxt och inflationstryck. Kommer t ex utvecklingen i Brasilien, Indien, Indonesien, Kina, Ryssland att kunna väga upp den svaga efterfrågan som budgetsaneringarna i USA, Japan och delar av Europa kommer att skapa?

Den europeiska monetära unionen var ett politiskt projekt. Ekonomiskt var det lika mycket som talade för som emot projektet. Mer handel och lägre transaktionskostnader och ena sidan, olika strukturer på euroländernas ekonomier och förlorad penningpolitik för individuella länder på andra sidan för att nämna några faktorer. Nu får vi se om man lyckas hålla ihop den monetära unionen. Kanske får några länder lämna, t ex Grekland. De behöver desperat devalvera. Men penningpolitiken sköts i Frankfurt, räntor och moneysupply  - Grekland har mycket liten makt över detta makroinstrument själva. Och euron kommer inte sjunka så lågt som dessa länderna behöver, bl a p g a Tysklands och Frankrikes starkare ekonomi och bättre statsfinanser. Och även om euron sjunker hjälper inte detta Grekland mycket då deras handel fr a är med andra euroländer. Kanske är vi på väg mot två olika euros. En för PIIGS länderna, och en Neuro för i huvudsak norra Europa. Kanske Sverige, Danmark och Storbrittanien skulle vara intressearde att delta i en sådan valutaunion. Ekonomiskt skulle den vara mycket mer rationell, liknande struktur i dessa ekonomier och mycket handel mellan dessa länder. En valuta skulle leda till lägre transaktionskostnader.

Skall vi småaktiesparare fästa någon större vikt vid makroekonomiska faktorer och kriser? Jag väljer inte bolag efter makroekonomiska svängningar eller makroprognoser. Jag håller inte på med sektorrotation och annat (som banker har hittat på för att tjäna pengar på transaktioner?). Men i och men att jag tittat på småbolag den senaste tiden har en del av de intressanta bolagen i denna kategori kommit ner lite i pris. Så det kan vara läge att öka eller göra någon nyinvestering. Men jag köper aktier på sikt, som skall klara av hela konjunkturcykeln. Flera gånger. Väldigt få svenska bolag har Grekland, Portugal, Spanien som huvudmarknader. Våra banker har en blygsam exponering mot PIIGS-länderna.  Men en hel del svenska bolag har stora faktureringar i euro, så de kommer att i SEK förlora om euron fårsvagas kraftigt.

Min huvudtes är att fokusera på att hitta bra bolag. Till rimliga priser. Bra bolag skall klara de flesta typer av makroekonomiska situationer. Även i en krympande marknad kan någon ta marknadsandelar, vara lite bättre. Erbjuda en bättre och billigare tjänst eller vara. Eller mer service och kundnöjdhet.

Bryr ni er om makroekonomi när ni gör era investeringar? (Eller försäljningar).

måndag 3 maj 2010

Ruggiga rapporter - men mer rysliga bolag på småbolagslistorna än raketer?

Oj, oj vilka rökare till rapporter vi har fått in från de stora industribolagen och bankerna. Konjunkturen har vänt, det måste vi nog säga. Allt som har med transportmedel på land har verkligen börjat tagit fart. Men bolag mot fastighetsmarknaden JM, Midway, Nobia etc har gått sämre. Där har konjunkturen kanske ännu inte vänt. Konsumtion och konfektion har gått ok.

Under den senare tiden har jag tittat lite närmare på de mindre bolagen på Stockbörsens småbolagslistor. Microcap.Och efter att ha granskat NGM, Firsth North, Aktetorget, OMX Small Cap etc efter intressanta småbolag har jag inte hittat mycket. Som värdeinvesterare är det många bolag som går bort. Väldigt många.

Skyhöga värderingar av eget kapital och/eller vinster, bolag som nästan aldrig har gjort vinst, bolag med stora, eller enorma,  räntebärade skulder och lite reella tillgångar. Många bolag har dåliga affärsmodeller. Många bolag har jag ingen aning om vad de gör. Eller hur de sin tjänar pengar. Eller kommer att tjäna sina pengar. En del bolag har klena balansräkningar och finns i marknader med stora resursstarka elefanter.  En del har börsvärden bara på några miljoner. De flesta betalar ingen utdelning, och har aldrig gjort detta. Ofta är de ojämna bolag; bra räntabilitet på eget kapital ett år, följa av tre år med minus. Ibland gör de förvärv av bolag med högre omsättning än de själva, får ruggigt stor del goodwill av tillgångarna och stora räntebärande skulder o s v.

Men så finns det bolag som är Sveriges framtid. Så är det naturligtvis. WESC till exempel. Jag köpte en liten post nära jag bode i Östasien för några år sedan. Bolaget hade varit lönsamt men sedan satsade man stort i USA och visade kortsiktigt röda siffror. Då köpte jag. Det är ett mycket bra bolag. och framtiden ser ganska ljus ut. Värderingen är dock högre nu.  Jag köpte också Gymgrossisten vid denna tid. Ett fint bolag. Men det blev uppköpt av CDON, som är ett dotterbolag till MTG. Synd.

Kvalitetsbolagen på dessa listor är ofta dyra. Ta t ex operatören Bahnhof på Aktietorget. Det verkar välskött vid en hastig betraktelse. Men p/e 32, eller 14 för nästa år, och man får betala hela 22ggr det egna kapitalet - är inte direkt billigt. 0.8% utdelning är dock i vart fall utdelning.

En del småbolag har varit 10-taggare de senaste 5 åren. Dvs ca 1000 % i totalavkastning eller mer: Impact Coatings, Björn Borg, Micro Systemation AB.

5 taggare (eller nästan, eller mer) på 5 år är Betsson, Thethys Oil, Fenix Outdoor (som jag sedan några år tillbaka äger en andel i) och Sagax.

Men 10-taggare och 5-taggare av i morgon kanske är en helt annan grupp bolag än ovan. Något eller några av dessa hittills framgångsrika bolag kanske också blir morgondagens vinnare.

Många småbolag finns i råvarusektorn, t ex gruvsektorn, som Lovisagruvan med ett börsvärde på 85 miljoner. Och som faktiskt, hör och häpna, ger en utdelning på 1%.  Eller Dannemora mineral som gått upp 500% på ett och ett halvt år och har ett börsvärde på närmare 400 miljoner SEK. Det finns ett stort inslag av lotteri i dessa bolag. Jag avstår. Jag vill kunna beräkna vad ett bolag är värt. Inte vad det kanske eventuellt är värt om si och så sker. Dessa bolag kan naturligtvis ibland bli väldigt bra. Att jag missar dessa får jag ta.

Vilka är då guldkornen i denna samlig av högt och lågt?

Ett står klart. För att kunna besvara frågan, måste man kunna läsa rapporter. Det finns få analytiker som räknar på dessa bolag. Om alls några. Och en del av de som gör dessa analyser har tvivelaktiga syften. Jag har hittat en handfull intressanta bolag som jag kommer att bevaka. Om dessa kommer jag att komma tillbaka.

Vad tycker ni? Finns det många guldkorn på de mindre listorna? Har ni hittat ett nytt IKEA, H&M, eller mer realstiskt Björn Borg, Tele2, eller Nordnet? Skall vi småinvesterare ens bry oss om dessa listor, eller låta investmentbolag som Ratos, Traction, Kinnevik, Svolder etc hitta dessa guldkorn? Eller är det bättre att hålla sig till stora och medelstora bolag som Sandvik, SEB, Sweco och Peab?

onsdag 7 april 2010

Att tänka och läsa mycket och göra lite - om tålamod, sittfläsk, inaktivitet II

Sedan början av 2009 har jag varit passiv - ett år av passivitet. Mycket lite har hänt i mina portföljer. Inget har heller hänt på denna blogg den senaste tiden. Men jag har ändå läst och tänkt en hel del. Samtidigt har priset på mina värdepapperstillgångar stigit, men så har naturligtvis de flestas. Efter sommaren 2009 skrev jag ett inlägg som hette Tid, stress, långsiktighet och krabbfiske - detta inlägg är i samma anda.

Jag tror på så lite trading så möjligt. Men att vara är påläst. Och då menar jag att man läser bolagens rapporter - inte bara de man är ägare i, speciellt årsredovisningrana, men också läser om vad som händer i världen i allmänhet och i dess ekonomier i synnerhet. Det kan vara Dagens Industris nätupplaga, DN, Affärsvärlden såväl om Financial Times och The Economist. Men också böcker om industrifamiljer, om värdeinvesteringar etc.

Men den sista tiden ser saker och ting allt mer ljust ut i ekonomin och då stiger tillgångspriser. Det innebär att intresset för mig att investera avtar. Men man måste ändå läsa hela tiden. Någon gång i framtiden kommer denna kunskap att vara viktig.

Det var tydligt i denna kris att om man kunde sina bolag, visste deras normala intjäningskapaicitet, hade koll på ägarnas agerande över tid, förstod makroekonomi etc. Då var det mycket lättare att våga investera när det såg mörkt ut. Det är lättare att vara en riskminimerare om man läser mycket och tänker en hel del.

Det framstår i dessa dagar som otroligt att man kunde köpa Kabe för under 30 spänn, Kinnevik för dryga 60 kr, SHB för ca 90 kr  och Säki för dryga 30 kr. Men det kunde man för inte så länge sedan. Mina investeringar i dessa bolag följde ganska omfattande bevakning under en lång tid innan krisen. Kinnevik var jag ägare i innan krisen, så där ökade jag - de hade jag följt sedan början av detta millennium. Se gärna tidigare inlägg på denna blogg om Säki och Kinnevik, skrivit inte så lång tid efter att den värsta krisen var över.

http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/04/saki-det-bortglomda-farvaltningsbolaget.html

http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/05/kinnevik-introduktion.html

Min sista investering innan krisen var SHB. Jag tyckte att börsen i slutet av 2006 var dyr när man tittade på nyckeltal. Förutom möjligtvis kvalitetsbanken SHB, som jag tyckte var underskattad i sina defensiva kvaliteter vid denna tid och jag tyckte att expansionen i Storbrittanien var intressant. Naturligtvis kunde jag ha fiskat upp SHB för halva det priset jag betalade under krisen, men jag visste inte att en sådan djup kris var i vardande. Ingen visste. Men denna investering gjord nästan på toppen av konjunkturen är faktiskt helt ok. Den har gett riskfria räntan och 3 - 4% - och lite till.  Den fina utdelning har hjälpt till. Letar man kvalitet och värde, och har hyffsat lång investeringshorisont kan man hitta värde mest hela tiden.

Men det är mycket svårarare att hitta värde i goda tider, med god tillgång på kapital, höga vinster etc. Men SHB investeringen visar att man kan på några års sikt få en ok investering även om man köpt i goda tider. Nu har jag naturligtvis inte gjort SHB investeringen på några års sikt, den är mycket längre än så. Varför ökade jag inte i SHB till under 100 kr? Ja, det kan man fråga sig. Men jag ökade kraftigt i Industrivärden istället och därmed indirekt i SHB.

Hur kunde marknaden handla ner Kabe till höga 20 kr? Balansräkningen var stark. Skuldsättningen låg. Stabila, kunniga och långsiktiga ägare fanns. Kabe agerade tidigt i krisen och minskade sin kapacitet. Jag hade följt detta bolag i en 4 - 5 år. Men tyckt att aktien var lite dyr innan krisen. Men nu, i krisen, kunde man få ett fint bolag som Kabe med stark balansräkning till under det egna kapitalet. En Graham-investering.

Naturligtvis blir efterfrågan för denna dyra sällanköpskonsumentprodukt lägre under en kris. Köpen av husbilar, husvagnar är ibland/oftast? lånefinasierade. Men de säljer också släpkärror och tillbehör till husvagnar, dessa produkter kanske inte är lika konjunkturkänsliga. När jag köpte Kabe tänkte jag så här. Vem äger husvagn? Jag tror att ägaren är mer trolig på lansbygd och små städer än i våra större städer. Var har männsikor tagit stora lån för att fiansiera sitt boende? Generellt sett storstäderna. Villken grupp har just pensionerat sig och kan tänka sig att njuta av livet som pensionärer i husbil eller vagn? 40-talisterna, som är en stor grupp. Var är männskor mindre benägna att använda kreditkort, mer benägna att leva i hus där skulderna är avtbetalda? På landsbygd. Om tiderna var blir sämre, vad är bland de första man drar in på som hushåll? Resor till andra kontinenter.Var semestrar man istället? I Sverige och Norden. Dessutom har många yngre växt upp med husvagnssemestrar och därför finns lite av en revival när de bildar familj. Campingliv är idealiskt för barnfamiljer.  Min slutsats i krisen var att Kabes köpare kommer att påvverkas av krisen - men endast i viss utsträckning. Dessutom är husvgansparken åldrad och det mesta talar för efterfrågan för nya produkter kommer att komma tillbaka på sikt. Det finns en ny trend med husbilar. Många av de potentiella köparna av husvagn/husbil har en ekonomi och en relation till sin lokala bank som gör att de faktiskt har råd att köpa en ny husvagn/husbil om de vill. Framförallt kommer efterfrågan att komma tillbaka, och Kabes ekonomi är stark nog att vänta in dessa tider.

Skulle jag köpa SHB, Säki, Kinnevik, och Kabe till dagens kurser? Detta är alla mycket bra bolag. Men de känns kanske inte jättebilliga idag. Men de är kanske inte dyra heller. SHB är t ex rimligt värderad och går en spännande framtid till mötes, parerade krisen utmärkt, och långsiktigt blir det säkert bra. Detsamma kan sägas om Kabe. Kinnevik har fortfarande ganska hög substansrabbat. Säki har en reklativt stor byggexponering; Assa, Nobia, Fagerhult - där finns det utrymme för förbättringar. Jag avstår dock i dagsläget och ökar kanske när situationen kortsiktigt ser mindre gynnsamma ut för något av dessa bolag, och nyckeltalen är mer attraktiva. Jag kommer dock att - ceteris paribus - behålla dessa aktier så länge som dessa färetag är välskötta och fortsätter att utvecklas. Långsiktigt ägande. Inkassera utdelningar. Låga transaktionskostnader. Mycket sittfläsk och inaktivitet. Men resolut handlande när tillfälligheter till bra affärer ges. Tycker ni som jag att det kanske är bättre att amortera av lån på t ex hus i dessa dagar istället för att göra nya aktieinvesteringar?