Jag har följt Midway Holding under många år, åtminstone sedan 2005-06. Jag har gjort först korta affärer, men sedan finanskrisen har jag börjat bygga upp en långsiktig position (vid några tillfallen sedan tidigt 2009 fram till idag, snitt något över dagens kurs). Det är roligt och stimulerande att vara delägare i ett konglomerat där jag verkligen begriper vad de underliggande bolagen gör, här har vi bolag i myllan där ibland namnen på bolagen avslöjar tydligt vad de gör: Midtrailer, Sävjso hus, Gustaf E Bil, Byggnads AB Lennart Eriksson. Själv kommer jag från flera generationer av småforetagare (microföretagare) på min pappas sida och att följa ett nishat bolag som FAS Converting Machinery i Hjärup är kul. Min portfölj består annars mest av stora bumlingar till bolag Tesco, SHB, SCA, Sampo, H&M och stora investmentbolag som t ex Berkshire, Investor och Lundbergs. Men bolagen i Midways portfölj är Micro Cap på riktigt, men eftersom man är delägare i mer än ett dussin av dessa och de finns i flera olika branscher sjunker risken. Bra för en riskminimerare.
En av anledningarna till att jag blev intresserad av bolaget var huvudägaren, den nyligen bortgångne Sten K Johnson. Detta är man som jag håller mycket högt. Precis som Bengt Stillström i Traction hade han ett stort litteraturintresse och dessutom var han mycket musikintresserad (han spelade bl a horn i orkester). Jag tror att investerare gynnas av att vara belästa på många områden och att vara bevandrade i t ex kultur; Charlie Munger är mycket beläst på en mängd områden; Buffet läser ofantliga mängder, konstant - om än mycket mer avgränsat.
Sten K Jonson framstår som en väldigt rakryggad och hederlig affärsman som också stod upp för små aktiespare vid ett flertal tillfällen på stämmor. Hans arbete för Aktiespararna var mycket viktigt och understryker hans patos. I Tibia Konsult och Midway Holding har Sten K bygget upp en valdigt intressant portfölj av Sydvenska bolag. Sten K var både entrepenör och investerare och han verkade att ha ett värdebaserat upplagg på sina koncentrerade större aktieinnehav for Midways räkning (SCA, TeliaSonera, Swedbank, Trelleborg, Electrolux var exempel, men redovisningen var alltid knapp vad gäller kapitalförvaltningens placeringar).
Tibia Konslut är ett onoterat bolag ägt av Sten K med familj som i sin tur är storägare i det noterade bolaget Midway Holding (som i sin tur äger ett stort knippe mindre onoterade bolag). Sten K är inspirerad av Buffets ideer om att vara långsiktig ägare; att köpa in sig i en verksamhet inte i en aktie. Egentligen skulle Midway kunna drivas som ett mini-Ratos med exits. Men det är inte alls deras melodi. Istallet vill Midway vara attraktiv för små familjeföretag ute i landet som har problem vid t ex generationsskiften. Detta är något Berkshire ocksa har gjort i sin helagda rörelse. Jag läste nagonstans att Sten K sagt att exits i bolag är närmast en förolampning mot de anställda i dessa f d familjeföretag. Däremot har Midway Holding delat ut bolag som Sensys Traffic och Skåne-Möllan till aktieägarna.
Jag gjorde en ganska omfattande beskrivning och analys av Midway Holding 2009 i fyra delar i samband med min första delinvestering (mycket är sig likt sedan dess men några nya innehav har tillkommit):
Analys Midway I 09 April
Analys Midway II 09 April
Analys Midway III 09 April
Analys Midway IV 09 April
Midways boklsut for 12' var svagt och de kommer nu att avveckla det tredje benet kapitalförvaltningen. Midway har under åren när Sten K var fullt engagerad tjänat ganska mycket pengar på denna förvaltning till rimlig risk. På sistonde har det dock inte gått bra så nedläggningen var logisk. Nu slopas utdelningen ocksa i detta konjunkturkänsliga konglomerat, förra året blev det en 50-öring. De dryga 100 MSek som frigörs efter att man lägger ner kapitalförvaltningen kommer att användas till att stotta innehavsbolag. Nagot som kan behovas da skuldsattningen kommit upp lite for Midway Holding pa koncernnivå och många innhavsbolag kämpar med sämtre tider och efterfrågan.
Det är stor skillnad mot 2005 och 2006 (och delvis 2007) som var glansdagarna for Midway eller vad sägs om följande:
2005 räntabilitet 17%, resultat 92MKr, Nettokassaflöde 150 MKr, utdelning 2.50 Kr och EK 562MKr
2006 rantabilitet 41%, resultat 273Mkr, Nettokassaflöde 304 Mkr, utdelning 5.00 Kr och EK 760Mkr.
Det intressanta att innehavsbolagen egentligen är de samma, men utvecklingen idag är otroligt mycket sämre. Resultatet fran 2006 är inte mycket lagre än börsvardet på bolaget idag.
Resultat 06' 273 MKr, börsvärade idag 350 MKr!
Några av bolagen med den största delen av omsättningen går mycket sämre sedan den stora finanskrisen:
Tre bolag svarar for ca 850 MSEK av omsättningen på drygt 2 Miljarder:
Gustaf E bil som finns i några svenska städer (Västergötland): deras största märke var SAAB. Nu forsöker man lansera Peugeot. Men omställningen kommer att ta tid. Opel, Subaru, Mitshubishi, Chevrolet är deandra märkena OK. Omsätter ca 350 MSEK men gjorde stor förlust 2011. Kassalikviditet drygt 100%, Soliditet 15 - 20% på sistonde. Bra att man har Meca och reservdelar som ger viss stabil intjäning.
Haki som gör riktigt fina men dyra ställningar, väderskydd och fallskydd. Oerhört välkapitaliserat bolag. En bit över 300 Mkr i omsättning, 65-70% soliditet och närmare 200% i kassalikviditet. Bolaget ar AAA kreditvärdighet och har stor potential. Jag ser detta lite som guldkornet i portföljen. Med en bättre konjunktur kan detta bolag vara riktigt lönsamt.
Normann Olsen. Går helt ok på norska marknaden. Säljer makiner, och mätutrustning till vägrabeten etc. Omsatter ca 150 MNOK Har haft kring 7 - 14 % årlig räntabilitet de sensate 3 åren, Soliditet knappt 30%, de långa skulderna är mycket låga och kan betalas med kassan.
Källa: allabolag.se, purehelp.no
Många av de andra bolagen har omsättning kring 100MSEK:
Handelsbolagen Cbiz har fin vinstmarginal och stark balansrakning, Sporrong hyffsad stark balansrakning och har gjort en turnaround.
Teknikbolagen ar konjunkturkansliga: Alab har gatt fran tvasiffriga vinstmarginaler till laga ensiffriga, Sigarth liksa. Manga av dessa bolag har laga marginaler som Onrox, Sävsjö Trähus, fas , Eribel production (AAA Ratat) men ofta låga eller inga långa skulder.
Några nyckeltal för idag:
P/S 0.17, mycket lågt, men bolaget har visat förlust några kvartal under de senaste åren.
Pris EK 0.66, borträknat goodwill 0.88. Så bolaget handlas väl under eget kapital.
Långa skulder mot eget kapital 73.7%. Lite högt!
Omsättningstillgångar (cash etc)/korta skulder 2.27 vilket ät helt OK.
Många bolag är underleverantörer till industrin eller har en bygginriktning. Detta gör Midway väldigt konjunkturkänsligt. Och det kan man se om man fäljer bolaget tillbaka 10 år. Det har funnits svackor, dock har man inte slopat utdelningen som nu så långt jag kan se tillbaka. Svängningarna är i långa rörelser. Det känns bra att ett bolag som t ex Lennart Eriksson Byggnads AB i Kramfors är AAA kreditratat. Så är dock långt ifrån fallet i andra bolag. De 100 + MSEK som kommer loss från att man lägger ner kapitalförvaltningen kan komma väl till pass i vissa bolag. Börsvärdet idag är endast ca 350 MSEK, det skall bli intressant att se vad detta är 2019 eller när nu dessa bolag har gynnsam konjunktur igen. Om man skall investera i Midway/dessa bolag skall man vara mycket långsiktig. Bolagen är beroende av svensk konjunktur men idag är nästan 40% av försäljningen utanför Sverige. Sigarth säljer element och upphängningar till dessa till Turkiet, Haki finns i många länder.
Kommer de goda tiderna tillbaka till Midway Holding? Hur hanterar man situationen utan grundaren Sten K? Kommer Sten K's son Anders Bergstrand, som sitter i styrelsen, bli mer involverad? Bolaget har andra investerare i sin bok, hur kommer de att agera? Jag tycker att flera innehav verkar fina och ganska stabila. Med tiden blir nog denna investering bra.
Om du vill läsa om ekonomiska frågor i allmänhet och aktieinvesteringar i synnerhet. "It is better to be roughly right than precisely wrong" J M Keynes
torsdag 31 januari 2013
tisdag 22 januari 2013
10 lärdomar av Neuraths Den stora bankhärvan
Många pennor har på ett utmärkt sätt recenserat denna bok. Och jag håller med de flesta skribenter att Carolina Neurath har gjort det bra. Det är inte mycket jag kan tillägga. Lundaluppen har t ex på sin blogg skrivit bra för inte så länge sedan.Vissa effekter av HQ-kraschen ser vi i dagarna nu när Creades och Pan Capital har kommit överens om Creades och det blir en ny inlosen.
Men jag tänkte istället försöka mig på tio lärdomar eller reflektioner av denna bok:
1) Människor är komplexa, motsägelsefulla och ibland nyckfulla så också finansmän, företagsledare och investerare. Mats Qviberg är den som i Öresund ville ta minst risk, han var nog varit lite en ordningsman i bolaget på vissa sätt, slutförd examen på Handelshögskolan från ganska enkla förhållanden, svensk medelklass. Sven Hagströmers egna fondkommision var i väldigt dåligt skick när Qviberg och några andra kom in i bolaget. Han har varit slarvig med fakturor i sin privatekonomi ibland, slutförde inte sina studier på Stockholms Univesitet innan han började hos Wallenbergarna, han är adlig. Ändå är det Qviberg som ser genom fingrarna och tar all risker i tradingen på HQ bank. Hagströmer som är ansvarig för Avanza blir chockad när han får se insidan av HQ-bank i samband med krisen. Kanske var det Qvibergs bakgrund som stjärnmäklare på SEB och Carnegie som gjort honom van vid kortsiktig tradingverksamhet baserad på bonusar. Det var problem i flera år i tradingen innan FI drog in bankrättigheterna. Qviberg visste, stoppade huvudet i sanden som en struts och förhindrade negativ information till andra ägare i HQ-bank. Var det Qvibergs tävlingsinstinkt att HQ skulle slå Avanaza som gjorde honom att acceptera trading över egen bok till summor långt över vad som var rimligt givit det egna kapitalet? Och köpet av Glitnir i det läge som HQ befann sig i var också en märklig risktagning av Qviberg. Det var som han tog rikser med HQ-bank som han inte var i närheten av vid andra investeringar i Öresund.
2) Medias bild av ett företag utifrån är ofta väldigt annorlunda hur det ser ut på insidan. H&Q var älskade av affärsmedia, onelinerleverantörer av rang och väldigt framgångsrika. Neurtah ger en skildring av HQ-bank, det är naturlivis hennes bild baserat på intervjuer, besök, årstämmor och redovisningar, som inte är smickrande. Speciellt inte för Qviberg. Det har varit tufft att jobba på HQ-bank. Personalen har kunnat tjäna pengar via bonusar etc men det har också i många fall varit rädda för Mats, som utan att vara VD har lagt sig i verksamheten. Utåt har Mats charmat om hur det är på banken, innåt har han ofta varit en annan och arbetsmiljön för vissa direkt otrevlig. Men Qviberg har också gett stora möjligheter och stort fötroende till några individer och byggt en privatbank som var väldigt lönsam. Inget är svart och vitt.
3) Investmentbolag är tryggare än enskilda aktier eftersom de ger riskspridning. Det var inte roligt för de som hade stora investeringar i HQ-bank. Det förlorade i stort sett allt. För oss som inte ägde HQ-bank direkt utan istället via Öresund; vi klarade oss ganska bra till slut. HQ var bara en del av det bolagets tillgångar. Hur Creades och Öresund utvecklas får vi se men våra andra tillgångar är kvar, om Carnegie lyckas har vi kanske inte ens blivit skadade. H&Q brukade skriva i de gamla Öresunds årsredovisningar att aktier i bolaget var för änkor och faderslösa. Detta gällde dock inte vissa enskilda innehav som H&Q var storägare i.
4) De stora elefanterna klarar sig; Qviberg och Hagströmer sitter i massa styrelser och är storägare i bolagen kopplade till Öresund och Creades. König, Dahlbo och Craaford har så vitt jag vet inte haft den möjligen. Speciellt Dahlbo framstår, enligt Neuraths version, som ganska illa behandlad i denna soppa. Han var lojal, kompromissvillig och jobbade hårt för att HQ-bank skulle överleva. Qviberg blev enligt Neurtah ganska passiv och okonstruktiv vid krisen, flera andra personer var mer konstruktiva. Några av dessa fick sparken t ex Dahlbo.
5) H&Q hade avdelningar som få kunde första vad de gjorde, hur de tjänade sina pengar och vilka risker de tog. Deras tradingavdelning var närmast mystisk och Craaford et al hade ganska fria tyglar. Om riskerna ej clearades av riskansvarig, direktsamtal till Mats och klappat och klart - han var ibland inne och detaljstyrde och körde över ansvariga personer. Vinsterna från denna del av banken var naturligtvi kul ur ägarsynpunkt när de tickade in. Men vinster som man inte förstår vad de kommer ifrån skall man vara skeptisk mot också. Buffet har kallat derivat för financial weapons of mass destruction. I HQs fall skulle de verkligen stämma. Crafoord (och Qviberg) måste bl a ha ångrat positionen i tyska Dax indexet som skulle folja OMX i uppgången efter krisen men inte gjorde det inom en kortare tidsram. Det kostade en massa pengar att komma ur denna position.
6) SEB's roll för att HQ föll. Det svenska bankoligoplet är starkt. Jag måste erkänna att jag vid tiden för HQ-kraschen misstänkta att någon av storbankerna skulle kunna ha givit information till Finansinspektionen. (Från en tjänsteman som bytt över från HQ till någon av storbankerna t ex.) Det klart att de fyra stora är som hökar när de bevakar en uppstickare som HQ. Ett sätt att hantera bra uppstickare är att köpa upp dem och integrera dem i verksamheten och Swedbank köper enligt Neurath nästan banken vid ett tillfälle. SEB kanske skulle kunna ha hjälp HQ mot slutet. De hade juridiskt varit ett sorts garant för HQ bank. Det fanns enligt Neurath tillfällen på slutet när SEB förstod hur illa det stod och där de krävde högre räntor för lån och faktiskt ocksa tvinagde fram en stängning av tradingen. Detta när de kanske skulle kunnat givit en hjälpande hand genom att göra denna till en mer utdragen process och inte sa förlustbringande, men samtidogt kunde SEB förlora pengar på en HQkrasch. Men om man kommenterar och kritiserar t ex Investor som Mats Qviberg gjorde kan man nog inte vänta sig en hjälpande hand.
7) Näringslivsjournalister och deras förhallande till företagsledare och affärsman. De är tydligt hur Carolina Neurath känner av hur olika aktörer i denna härva forsöker att använda näringslivsjournalister för sina syften i medgang och motgang. Om man är för kritisk får man inga intervjuer. Detta spel är en av många behallningar med boken. Qviberg ar den som får mest stryk, Hagströmer skildras ganska positivt generellt. Neurath får nog inte många intervjuer med Qviberg i framtiden. Samtidigt kan man undra om Sven skulle ha satt sig in mer i HQs verksamhet tidigare, han var ju trots allt största ägare i Öresund och HQ var ett betydande innehav. Detta belyser inte Neurath så mycket, hon kan nog få en intervju med Hagströmer?
8) H&Q sade ofta att alla deras innehav var till salu till ratt pris. De förhandlade med Swedbank, sedan med Robetson Stephens investmentbank och slutligen fusionsplan med Carnegie, nagot som visade sig vara valdigt viktigt. Qviberg var allstå redo att sälja banken tva gånger och fusionera den med Carnegie en gång. Det sist nämnda skedde ju nastan till sist och att man försökt tidigare gjorde att Carnegie kunde HQ-bank och vise versa. (Att Harlad Mix på Altor hade sommarstuga nära Mats hjälpte också till. Likaså att Hagströmer kände Tigerschiöldarna på Bure. Annars skulle Cranegies köp av HQs tillgångar antagligen aldrig kommit till).
9) En fungerande finansbransch måste ha starka och väldigt kunniga revisionsbyråer och en stark finansinspektion. Om inte revisorer fullt förstar komplicerade finansiella instrument kan de inte göra sitt jobb. KPMG hade kunskapen i detta fall (utomlands) men HQ bytte revisor inom organisationen för att klara sig ur en riktigt kritisk och jobbig granskning. En stark fristaende finansinspektion är ocksa oerhort viktig, denna del av marknaden med stora egon och mycket girighet kan inte självreglera (vad de en säger). Och jag tycket att finansinspektionen gjorde rätt som drog HQs tillstand, men de skulle varit mycket hårdare långt tidigare. Den riskfyllda tradingen pågick länge och finansinspektionen anade ugglor i mossen länge. Anledningen till att den nya HQ ledningen bara forväntade sig höga böter var att innan hade FI inte tagit i med krafttag. Jag tycker också det var ett korrekt beslut att staten (riskgälden) gick in och raddade Carnegie. Sammanhanget då var annorlunda och under den krisen kunde man inte låta Carnegie gå i konkurs givet vad som hänt i Lehman och att banker inte litade på varandra och därfor inte lånade ut pengar till varandra.
10) Slutligen något lättsammare. Mats Qviberg är sedan en lång tid ordförande i Svenska Bridgeforbundet och är en passionerad bridgespealre. Warren Buffet är ocksa en passionerad spelare av detta kortspel (spelar bl a med Bill Gates online). Det handlar om att anlysera sin hand. Tillsammans med en medspelare göra det bästa av denna hand och göra det svårt for de två motståndarna att göra det bästa av sin hand. Att investera i aktier är som detta. Qviberg har försakt att spela varje hand rätt. Olika tidpunkter ger olika möjligheter i olika bolag - man har olika kort på hand. Begränsingarna är där, Stockholmsbörsen, det bästa man kan göra ar att spela varje hand sa bra som möjligt. Sedan blir det en ny giv, världen förandras, och då far man spela den handen på bästa möjliga satt. Mats Qvibergs dåliga sidor kommer fram tyligt i Neuraths bok. Men han har också varit en fantastiskt framgångsrik investerare. Läs gärna denna lilla intervju (innan HQ-krashen) från Aktiespararen (Unga aktiesparana) 2007:
Stjärninvesteraren och Trädgardsmasteren Marts Qviberg
Men jag tänkte istället försöka mig på tio lärdomar eller reflektioner av denna bok:
1) Människor är komplexa, motsägelsefulla och ibland nyckfulla så också finansmän, företagsledare och investerare. Mats Qviberg är den som i Öresund ville ta minst risk, han var nog varit lite en ordningsman i bolaget på vissa sätt, slutförd examen på Handelshögskolan från ganska enkla förhållanden, svensk medelklass. Sven Hagströmers egna fondkommision var i väldigt dåligt skick när Qviberg och några andra kom in i bolaget. Han har varit slarvig med fakturor i sin privatekonomi ibland, slutförde inte sina studier på Stockholms Univesitet innan han började hos Wallenbergarna, han är adlig. Ändå är det Qviberg som ser genom fingrarna och tar all risker i tradingen på HQ bank. Hagströmer som är ansvarig för Avanza blir chockad när han får se insidan av HQ-bank i samband med krisen. Kanske var det Qvibergs bakgrund som stjärnmäklare på SEB och Carnegie som gjort honom van vid kortsiktig tradingverksamhet baserad på bonusar. Det var problem i flera år i tradingen innan FI drog in bankrättigheterna. Qviberg visste, stoppade huvudet i sanden som en struts och förhindrade negativ information till andra ägare i HQ-bank. Var det Qvibergs tävlingsinstinkt att HQ skulle slå Avanaza som gjorde honom att acceptera trading över egen bok till summor långt över vad som var rimligt givit det egna kapitalet? Och köpet av Glitnir i det läge som HQ befann sig i var också en märklig risktagning av Qviberg. Det var som han tog rikser med HQ-bank som han inte var i närheten av vid andra investeringar i Öresund.
2) Medias bild av ett företag utifrån är ofta väldigt annorlunda hur det ser ut på insidan. H&Q var älskade av affärsmedia, onelinerleverantörer av rang och väldigt framgångsrika. Neurtah ger en skildring av HQ-bank, det är naturlivis hennes bild baserat på intervjuer, besök, årstämmor och redovisningar, som inte är smickrande. Speciellt inte för Qviberg. Det har varit tufft att jobba på HQ-bank. Personalen har kunnat tjäna pengar via bonusar etc men det har också i många fall varit rädda för Mats, som utan att vara VD har lagt sig i verksamheten. Utåt har Mats charmat om hur det är på banken, innåt har han ofta varit en annan och arbetsmiljön för vissa direkt otrevlig. Men Qviberg har också gett stora möjligheter och stort fötroende till några individer och byggt en privatbank som var väldigt lönsam. Inget är svart och vitt.
3) Investmentbolag är tryggare än enskilda aktier eftersom de ger riskspridning. Det var inte roligt för de som hade stora investeringar i HQ-bank. Det förlorade i stort sett allt. För oss som inte ägde HQ-bank direkt utan istället via Öresund; vi klarade oss ganska bra till slut. HQ var bara en del av det bolagets tillgångar. Hur Creades och Öresund utvecklas får vi se men våra andra tillgångar är kvar, om Carnegie lyckas har vi kanske inte ens blivit skadade. H&Q brukade skriva i de gamla Öresunds årsredovisningar att aktier i bolaget var för änkor och faderslösa. Detta gällde dock inte vissa enskilda innehav som H&Q var storägare i.
4) De stora elefanterna klarar sig; Qviberg och Hagströmer sitter i massa styrelser och är storägare i bolagen kopplade till Öresund och Creades. König, Dahlbo och Craaford har så vitt jag vet inte haft den möjligen. Speciellt Dahlbo framstår, enligt Neuraths version, som ganska illa behandlad i denna soppa. Han var lojal, kompromissvillig och jobbade hårt för att HQ-bank skulle överleva. Qviberg blev enligt Neurtah ganska passiv och okonstruktiv vid krisen, flera andra personer var mer konstruktiva. Några av dessa fick sparken t ex Dahlbo.
5) H&Q hade avdelningar som få kunde första vad de gjorde, hur de tjänade sina pengar och vilka risker de tog. Deras tradingavdelning var närmast mystisk och Craaford et al hade ganska fria tyglar. Om riskerna ej clearades av riskansvarig, direktsamtal till Mats och klappat och klart - han var ibland inne och detaljstyrde och körde över ansvariga personer. Vinsterna från denna del av banken var naturligtvi kul ur ägarsynpunkt när de tickade in. Men vinster som man inte förstår vad de kommer ifrån skall man vara skeptisk mot också. Buffet har kallat derivat för financial weapons of mass destruction. I HQs fall skulle de verkligen stämma. Crafoord (och Qviberg) måste bl a ha ångrat positionen i tyska Dax indexet som skulle folja OMX i uppgången efter krisen men inte gjorde det inom en kortare tidsram. Det kostade en massa pengar att komma ur denna position.
6) SEB's roll för att HQ föll. Det svenska bankoligoplet är starkt. Jag måste erkänna att jag vid tiden för HQ-kraschen misstänkta att någon av storbankerna skulle kunna ha givit information till Finansinspektionen. (Från en tjänsteman som bytt över från HQ till någon av storbankerna t ex.) Det klart att de fyra stora är som hökar när de bevakar en uppstickare som HQ. Ett sätt att hantera bra uppstickare är att köpa upp dem och integrera dem i verksamheten och Swedbank köper enligt Neurath nästan banken vid ett tillfälle. SEB kanske skulle kunna ha hjälp HQ mot slutet. De hade juridiskt varit ett sorts garant för HQ bank. Det fanns enligt Neurath tillfällen på slutet när SEB förstod hur illa det stod och där de krävde högre räntor för lån och faktiskt ocksa tvinagde fram en stängning av tradingen. Detta när de kanske skulle kunnat givit en hjälpande hand genom att göra denna till en mer utdragen process och inte sa förlustbringande, men samtidogt kunde SEB förlora pengar på en HQkrasch. Men om man kommenterar och kritiserar t ex Investor som Mats Qviberg gjorde kan man nog inte vänta sig en hjälpande hand.
7) Näringslivsjournalister och deras förhallande till företagsledare och affärsman. De är tydligt hur Carolina Neurath känner av hur olika aktörer i denna härva forsöker att använda näringslivsjournalister för sina syften i medgang och motgang. Om man är för kritisk får man inga intervjuer. Detta spel är en av många behallningar med boken. Qviberg ar den som får mest stryk, Hagströmer skildras ganska positivt generellt. Neurath får nog inte många intervjuer med Qviberg i framtiden. Samtidigt kan man undra om Sven skulle ha satt sig in mer i HQs verksamhet tidigare, han var ju trots allt största ägare i Öresund och HQ var ett betydande innehav. Detta belyser inte Neurath så mycket, hon kan nog få en intervju med Hagströmer?
8) H&Q sade ofta att alla deras innehav var till salu till ratt pris. De förhandlade med Swedbank, sedan med Robetson Stephens investmentbank och slutligen fusionsplan med Carnegie, nagot som visade sig vara valdigt viktigt. Qviberg var allstå redo att sälja banken tva gånger och fusionera den med Carnegie en gång. Det sist nämnda skedde ju nastan till sist och att man försökt tidigare gjorde att Carnegie kunde HQ-bank och vise versa. (Att Harlad Mix på Altor hade sommarstuga nära Mats hjälpte också till. Likaså att Hagströmer kände Tigerschiöldarna på Bure. Annars skulle Cranegies köp av HQs tillgångar antagligen aldrig kommit till).
9) En fungerande finansbransch måste ha starka och väldigt kunniga revisionsbyråer och en stark finansinspektion. Om inte revisorer fullt förstar komplicerade finansiella instrument kan de inte göra sitt jobb. KPMG hade kunskapen i detta fall (utomlands) men HQ bytte revisor inom organisationen för att klara sig ur en riktigt kritisk och jobbig granskning. En stark fristaende finansinspektion är ocksa oerhort viktig, denna del av marknaden med stora egon och mycket girighet kan inte självreglera (vad de en säger). Och jag tycket att finansinspektionen gjorde rätt som drog HQs tillstand, men de skulle varit mycket hårdare långt tidigare. Den riskfyllda tradingen pågick länge och finansinspektionen anade ugglor i mossen länge. Anledningen till att den nya HQ ledningen bara forväntade sig höga böter var att innan hade FI inte tagit i med krafttag. Jag tycker också det var ett korrekt beslut att staten (riskgälden) gick in och raddade Carnegie. Sammanhanget då var annorlunda och under den krisen kunde man inte låta Carnegie gå i konkurs givet vad som hänt i Lehman och att banker inte litade på varandra och därfor inte lånade ut pengar till varandra.
10) Slutligen något lättsammare. Mats Qviberg är sedan en lång tid ordförande i Svenska Bridgeforbundet och är en passionerad bridgespealre. Warren Buffet är ocksa en passionerad spelare av detta kortspel (spelar bl a med Bill Gates online). Det handlar om att anlysera sin hand. Tillsammans med en medspelare göra det bästa av denna hand och göra det svårt for de två motståndarna att göra det bästa av sin hand. Att investera i aktier är som detta. Qviberg har försakt att spela varje hand rätt. Olika tidpunkter ger olika möjligheter i olika bolag - man har olika kort på hand. Begränsingarna är där, Stockholmsbörsen, det bästa man kan göra ar att spela varje hand sa bra som möjligt. Sedan blir det en ny giv, världen förandras, och då far man spela den handen på bästa möjliga satt. Mats Qvibergs dåliga sidor kommer fram tyligt i Neuraths bok. Men han har också varit en fantastiskt framgångsrik investerare. Läs gärna denna lilla intervju (innan HQ-krashen) från Aktiespararen (Unga aktiesparana) 2007:
Stjärninvesteraren och Trädgardsmasteren Marts Qviberg
Etiketter:
Hagströmer,
HQ,
Neurath,
Qviberg,
Öresund
torsdag 17 januari 2013
Att äga SCA
När man har följt SCA under en knapp tioårsperiod tror man knappt sina ögon när man ser något som jag läste idag:
Veckans Affärer pekar ut två köpvärda aktier i veckans nummer.
SCA har förvandlats till en konsumentjätte det senaste året, men det finns gott om potential kvar i lönsamhetsförbättringar och tillväxt på hygiensidan. Veckans Affärer fortsätter att rekommendera köp och sätter riktkursen till 175 kronor.
Cristoffer Stockman fick mig intressarad av SCA en gång i tiden och det mesta jag kan om det bolaget har jag lärt på hans blogg eller kanske fr a via Stockmans inlägg på gamla pratompengar (vilket fick mig att börja läsa SCAs årsredovisningar etc).
När jag för ca 7 - 8 år sedan började att läsa Graham, Buffet mm framstod SCA också som väldigt intressant. Det har ibland gått att få aktien till under eget kapital dock medräknat goodwill (under sent 2008 och tidigt 2009 betalade man bara ca 65% av eget kapital), P/e kring 10 ggr och dessutom har den långa serien av utdelningar (ökande sådana fram till finanskrisen) gjort aktien till en värdeinvesterarfavorit. Lägger du till långt över 2 miljoner hektar skog som har varit konstant lågt värderad i balansräkningen har du ett riktigt case.
Idag får du betala ca 148 kr för B-aktien vilket innebär att många av de värden som varit dolda under många år börjar att bli synliga. P/e är över 15.
Jag har ägt SCA på många sätt: indirekt via Öresund, Industrivärden, Traction, Lundbergs, Midway Holding. Direkt gick jag in 2008 vid två olika tillfällen; alldeles kring och strax under eget kapital, för tidigt skulle det visa sig men ändå väl under dagens kursnivåer. Idag betalar du nästan 1.8 ggr eget kapital.
När Hagströmer och Qviberg på 90-talet kom över Custos som var storägare i SCA, försökte de driva på en utveckling att stycka de gamla bolaget i tre delar (eller i vart fall i två). Skog, förpackning (där man ville ha strukturaffärer) och hygien. De ville att bolaget skulle sluta göra stora dyra investeringar i traditionella skogsföretagsnicher och rikta in sig på investeringar i det mer lönsamma hygienområdet. De stångade sina huvuden blodiga mot en mycket envis Sverker Martin Löf et al.
Nu i efterhand kan man se att herrarna H&Q var helt rätt ute. Men deras förslag var lite före sin tid. Nu är bolaget dock kvar som helhet men har gjort strukturaffärer i förpackningar och satsat pengar från försäljning i det mycket mer högavkastande och växande hygien. Man har också uppvärderat skogen.
Industrivärden har ju ägt SCA ett bra tag (om man säger så) och bolaget är ju insnärjt ordentligt i Handelsbanksfärens korsägande. SCA har t ex en ganska stor post Industrivärden på sin balansräkning. Jag såg att SCA nu utgör ca 14% av Indudstrivärdens substans.
Traction har gjort fina affärer de senaste åren, bl a i SCA. De tycker jag affärspressen har missat. De ägde bolgat redan för fem år sedan och lyckades öka kraftigt på kurser på 60 kr i krisen. Under 2009 hade man 1 Milijon SCA aktier, vilket var mycket för ett litet investmentbolag som hade marknadsvärde på cirkus dryga miljarden.Nu har man så sakterliga börjat sälja av sitt innehav till väldigt fin riskljusterad avkastning. Även lilla Midway Holding har ägt SCA från tid till annan.
Men jag kommer att ligga kvar i SCA. Bolaget har en hög värdering och vi får säkert en dipp snart, det tar tid att växa i den nya konsumentvaruvärderingskostymen. Vi är på ATH nu. Men hygiendelen växer fr a i Sydamerika, Östeuropa och Asien. Världsledande Tena inkontinensskydd i en värld med en allt större åldrande befolkning är t ex riktigt bra. Skogen finns där vilket ger stor trygghet och framtida användningsområden är många, bl a i gemensamma vindkraftparker på markerna. Bolaget är dessutom en stabil utdelare.
Men jag tycker det är anmärkningsvärt att VA rekommenderar köp på dessa nivåer. Att betala nästan dubbla egna kapitalet för ett bolag som avkastar väl under 10 % på eget kapital är saftigt. Men om hygiendelen fortsätter att växa ökar naturligtvis räntabiliteten, men skogen och de kapitalintensiva anläggningarna kommer att hålla tillbaka avkastningen en bra tid framöver. På riktigt lång sikt ser det dock bra ut och jag behåller.
Cristoffer Stockman fick mig intressarad av SCA en gång i tiden och det mesta jag kan om det bolaget har jag lärt på hans blogg eller kanske fr a via Stockmans inlägg på gamla pratompengar (vilket fick mig att börja läsa SCAs årsredovisningar etc).
När jag för ca 7 - 8 år sedan började att läsa Graham, Buffet mm framstod SCA också som väldigt intressant. Det har ibland gått att få aktien till under eget kapital dock medräknat goodwill (under sent 2008 och tidigt 2009 betalade man bara ca 65% av eget kapital), P/e kring 10 ggr och dessutom har den långa serien av utdelningar (ökande sådana fram till finanskrisen) gjort aktien till en värdeinvesterarfavorit. Lägger du till långt över 2 miljoner hektar skog som har varit konstant lågt värderad i balansräkningen har du ett riktigt case.
Idag får du betala ca 148 kr för B-aktien vilket innebär att många av de värden som varit dolda under många år börjar att bli synliga. P/e är över 15.
Jag har ägt SCA på många sätt: indirekt via Öresund, Industrivärden, Traction, Lundbergs, Midway Holding. Direkt gick jag in 2008 vid två olika tillfällen; alldeles kring och strax under eget kapital, för tidigt skulle det visa sig men ändå väl under dagens kursnivåer. Idag betalar du nästan 1.8 ggr eget kapital.
När Hagströmer och Qviberg på 90-talet kom över Custos som var storägare i SCA, försökte de driva på en utveckling att stycka de gamla bolaget i tre delar (eller i vart fall i två). Skog, förpackning (där man ville ha strukturaffärer) och hygien. De ville att bolaget skulle sluta göra stora dyra investeringar i traditionella skogsföretagsnicher och rikta in sig på investeringar i det mer lönsamma hygienområdet. De stångade sina huvuden blodiga mot en mycket envis Sverker Martin Löf et al.
Nu i efterhand kan man se att herrarna H&Q var helt rätt ute. Men deras förslag var lite före sin tid. Nu är bolaget dock kvar som helhet men har gjort strukturaffärer i förpackningar och satsat pengar från försäljning i det mycket mer högavkastande och växande hygien. Man har också uppvärderat skogen.
Industrivärden har ju ägt SCA ett bra tag (om man säger så) och bolaget är ju insnärjt ordentligt i Handelsbanksfärens korsägande. SCA har t ex en ganska stor post Industrivärden på sin balansräkning. Jag såg att SCA nu utgör ca 14% av Indudstrivärdens substans.
Traction har gjort fina affärer de senaste åren, bl a i SCA. De tycker jag affärspressen har missat. De ägde bolgat redan för fem år sedan och lyckades öka kraftigt på kurser på 60 kr i krisen. Under 2009 hade man 1 Milijon SCA aktier, vilket var mycket för ett litet investmentbolag som hade marknadsvärde på cirkus dryga miljarden.Nu har man så sakterliga börjat sälja av sitt innehav till väldigt fin riskljusterad avkastning. Även lilla Midway Holding har ägt SCA från tid till annan.
Men jag kommer att ligga kvar i SCA. Bolaget har en hög värdering och vi får säkert en dipp snart, det tar tid att växa i den nya konsumentvaruvärderingskostymen. Vi är på ATH nu. Men hygiendelen växer fr a i Sydamerika, Östeuropa och Asien. Världsledande Tena inkontinensskydd i en värld med en allt större åldrande befolkning är t ex riktigt bra. Skogen finns där vilket ger stor trygghet och framtida användningsområden är många, bl a i gemensamma vindkraftparker på markerna. Bolaget är dessutom en stabil utdelare.
Men jag tycker det är anmärkningsvärt att VA rekommenderar köp på dessa nivåer. Att betala nästan dubbla egna kapitalet för ett bolag som avkastar väl under 10 % på eget kapital är saftigt. Men om hygiendelen fortsätter att växa ökar naturligtvis räntabiliteten, men skogen och de kapitalintensiva anläggningarna kommer att hålla tillbaka avkastningen en bra tid framöver. På riktigt lång sikt ser det dock bra ut och jag behåller.
Etiketter:
Hagströmer,
Industrivärden,
Qviberg,
SCA,
Traction,
värdeaktier,
Öresund
fredag 11 januari 2013
Esprit - ett kraschat HM?
Som ett nyårslofte skrev jag att jag skulle använda mig mer av den asiatiska kontext jag befinner mig i sedan min familj flyttade tillbaka hit i somras. Jag tänkte med detta inlägg börja följa detta löfte.
Esprit Holdings handlas i Hong Kong (0330), har huvudkontor i Tyskland och Hong Kong. Det var ursprungligen ett amerikanskt retailbolag, startade i San Fransisco 1968. Bolaget växte sedan och expandearde utanför USA. Redan 1971 bildades deras Far East Group, 1978 bildades ett partnership med Tyskland och Hong Kong, 1986 öppnade den första tyska butiken, 1993 listades den asiatiska distributionsdelen i HK (Esprit Holdings). 1996 fanns man i hela 44 länder och var det 28e mest kända varumärket i USA. Först 2002 samlades Esprit International och den amerikanska delen under Hong Kong bolagets paraply för första gången och alla delar blev enade. Försäljningen är idag ca 30 Miljarder HKD (var 37 för fem år sedan). Man har nyligen berslutat sig för att lämna Nordamerika. Esprit genomförde en liten nyemission i slutet på förra året i November för att fiansiera expansion i Kina (ca 5 Miljarder HKD).
När jag bodde i Asien förra gången 2002 till 2007 var Esprit ett mycket framgångsrikt bolag med fin tillväxt, bra vinstmarginal och mycket hög räntabilitet (40 -50%). Jag vet att jag analyserade bolaget på hosten 2006 och då vet jag att det mycket påminde om H&M; den höga räntabiliteten, försaljning till Europa (där Tyskland var största marknaden), man sålde fashion till billiga priser; kläder för kvinnor, män och barn, kosmetika (Esprit skor) etc och båda bolagen hade nettokassa. Men tillvaxten för Esprit var inte lika hög hos som hos H&M. Värderingen var ganska hög i Esprit för boken, dock ej som H&M, men P/e var lägre för Esprit p g a lagre tillvaxt. Jag var nära att köpa vid denna tid.
Men några saker gjorde att jag inte gjorde någon investering, Esprit hade inga tydliga ägare, jag gillar att Persons kontollerar H&M; Esprit hade mest institutioner som ägare. Vidare hade Esprits aktie värderats upp enormt under 2000-talet, delvis multipelexpansion - och det gillar man inte som värdeinvesterare. Vidare var Esprits koncept inte lika imponerande, Inditex och H&M hade mer utav en tydlig profil, och Esprit var tvåa eller tre på den Europesika marknaden. GAP hade fortsatt huvudfokus på Nordamerika, och Esprit var små där. Men något som förundrade mig var hur små Esprit var i Östasien givet att de var listade i Hong Kong. Visst hade de butiker i Singapore och Hong Kong, men penetrationen var låg i andra betydande sydostasiatiska städer.
Vid denna tid kostade en aktie en bit under 100 HKD, idag betalar du dryga 10an. Varfor denna krasch? Vad har hänt?
Många svenska shoppingcenters har en Espritbutik, och när jag har besökt Sverige på sistonde är det ofta reor i Esprits butiker. Nedan har jag sammanstallt Esprits nyckeltal från senaste årsredovisningen. Som vi ser ar det Eet, earnings som har kraschat.
Källa: Årsredovisnng, Riskminimerarens sammanställning.
Enligt en tysk undersökning är Esprit tyskarnas tredje mest popuära varumärke, efter Adidas och Audi men före BMW! (Brandmeyer,Mars, 2012)
Man växer lite i Sydostasien och Kina. Man har lagt ner 26 olönsamma butiker i Tyskland, 13 i Australien, 12 i Frankrike., 6 UK och 6 Danmark. Satsningen är nu fr a på Kina och man har utvecklat ett speciellt nyskaparcenter där.
Du betalar 1ggr eget kapital idag (2.71 tangiable), 18ggr den lilla vinsten, 0.7 ggr försäljningen, utdelning är ca 3.4%, och RO är ca 5 - 6 ggr.
Vad tror ni om Esprit? Kan de klara en turnaround? De har många duktiga konkurrenter, på sin stora marknad i Europa kan vi namnen på dem, men KIna där man försöker växa har många regionala/nationella konkurrenter - mördande konkurrens skulle jag vilja säga. Esprit har en ganska hög modegrad, så man måste hamna rätt modemässogt annars kan det gå fortsatt utför.
Esprit Holdings handlas i Hong Kong (0330), har huvudkontor i Tyskland och Hong Kong. Det var ursprungligen ett amerikanskt retailbolag, startade i San Fransisco 1968. Bolaget växte sedan och expandearde utanför USA. Redan 1971 bildades deras Far East Group, 1978 bildades ett partnership med Tyskland och Hong Kong, 1986 öppnade den första tyska butiken, 1993 listades den asiatiska distributionsdelen i HK (Esprit Holdings). 1996 fanns man i hela 44 länder och var det 28e mest kända varumärket i USA. Först 2002 samlades Esprit International och den amerikanska delen under Hong Kong bolagets paraply för första gången och alla delar blev enade. Försäljningen är idag ca 30 Miljarder HKD (var 37 för fem år sedan). Man har nyligen berslutat sig för att lämna Nordamerika. Esprit genomförde en liten nyemission i slutet på förra året i November för att fiansiera expansion i Kina (ca 5 Miljarder HKD).
När jag bodde i Asien förra gången 2002 till 2007 var Esprit ett mycket framgångsrikt bolag med fin tillväxt, bra vinstmarginal och mycket hög räntabilitet (40 -50%). Jag vet att jag analyserade bolaget på hosten 2006 och då vet jag att det mycket påminde om H&M; den höga räntabiliteten, försaljning till Europa (där Tyskland var största marknaden), man sålde fashion till billiga priser; kläder för kvinnor, män och barn, kosmetika (Esprit skor) etc och båda bolagen hade nettokassa. Men tillvaxten för Esprit var inte lika hög hos som hos H&M. Värderingen var ganska hög i Esprit för boken, dock ej som H&M, men P/e var lägre för Esprit p g a lagre tillvaxt. Jag var nära att köpa vid denna tid.
Men några saker gjorde att jag inte gjorde någon investering, Esprit hade inga tydliga ägare, jag gillar att Persons kontollerar H&M; Esprit hade mest institutioner som ägare. Vidare hade Esprits aktie värderats upp enormt under 2000-talet, delvis multipelexpansion - och det gillar man inte som värdeinvesterare. Vidare var Esprits koncept inte lika imponerande, Inditex och H&M hade mer utav en tydlig profil, och Esprit var tvåa eller tre på den Europesika marknaden. GAP hade fortsatt huvudfokus på Nordamerika, och Esprit var små där. Men något som förundrade mig var hur små Esprit var i Östasien givet att de var listade i Hong Kong. Visst hade de butiker i Singapore och Hong Kong, men penetrationen var låg i andra betydande sydostasiatiska städer.
Vid denna tid kostade en aktie en bit under 100 HKD, idag betalar du dryga 10an. Varfor denna krasch? Vad har hänt?
Många svenska shoppingcenters har en Espritbutik, och när jag har besökt Sverige på sistonde är det ofta reor i Esprits butiker. Nedan har jag sammanstallt Esprits nyckeltal från senaste årsredovisningen. Som vi ser ar det Eet, earnings som har kraschat.
2008
|
2009
|
2010
|
2011
|
2012
|
|
Vinst/aktie
|
5.21
|
3.72
|
3.35
|
0.06
|
0.68
|
Utdelning/aktie
|
2,10
|
2.85 (Xtra)
|
1.41
|
1
|
0.41
|
Kassa
|
6520
|
4840
|
6748
|
4794
|
3171
|
Egna butiker
|
700
|
804
|
1128
|
1146
|
1069
|
Försaljning
|
6,4%
|
3,5%
|
- 2.4%
|
-1.1%
|
-4.1%
|
Netto vinst
|
17.3%
|
13.8%
|
12.5%
|
0.2%
|
2.9%
|
ROE
|
46.0%
|
31.3%
|
27.7%
|
0.5%
|
5.5%
|
Frågan är om Esprit är på väg till en turnaround? Idag har man nästan 80% försäljning till Europa, ca 8% till Kina (där man köpt loss rättigheter till sitt namn), 18% i resten av Asia Pacific. USA har stått för 3 -4 % av försälningen på sistonde, men är under avveckling.
Bolaget har idag ca 1.5 Miljarder HKD i nettokassa. Sa det finns viss krockkudde.
Bolaget har idag ca 1.5 Miljarder HKD i nettokassa. Sa det finns viss krockkudde.
Enligt en tysk undersökning är Esprit tyskarnas tredje mest popuära varumärke, efter Adidas och Audi men före BMW! (Brandmeyer,Mars, 2012)
Man växer lite i Sydostasien och Kina. Man har lagt ner 26 olönsamma butiker i Tyskland, 13 i Australien, 12 i Frankrike., 6 UK och 6 Danmark. Satsningen är nu fr a på Kina och man har utvecklat ett speciellt nyskaparcenter där.
Du betalar 1ggr eget kapital idag (2.71 tangiable), 18ggr den lilla vinsten, 0.7 ggr försäljningen, utdelning är ca 3.4%, och RO är ca 5 - 6 ggr.
Vad tror ni om Esprit? Kan de klara en turnaround? De har många duktiga konkurrenter, på sin stora marknad i Europa kan vi namnen på dem, men KIna där man försöker växa har många regionala/nationella konkurrenter - mördande konkurrens skulle jag vilja säga. Esprit har en ganska hög modegrad, så man måste hamna rätt modemässogt annars kan det gå fortsatt utför.
måndag 7 januari 2013
Berkshire H vs. S&P 500
Enligt CNBC's Warren Buffet Watch har aktiekursen för Berkshire Hathaway haft (utan utdelningar) ett bra sista år jamfort med S&P 500 (inkluderat utdelningar). Buffet gör aldrig dessa jämförelser på detta sätt i sina letter to shareholders (Munger gillar det inte heller). De jämför istallet S&P 500 (med utdelningar) med Berkshire's (Corporate Performance) utveckling av substansvärdet per aktie(per-Share book value). Därför var det kul att se denna sammanställning.
Jag har agt aktien sedan 2006 och mitt alternativ har till dessa aktier varit en S&P 500 indexfond. Hittills har det varit ett bra val.
fredag 4 januari 2013
Att satsa på barn och unga - bättre än aktieinvesteringar?
Jag är väldigt intresserad av nutida, kreativ och spännande nationalekonomisk forskning. Dessutom har många nationalekonomer skrivt väldigt intressanta populärvetenskapliga böcker på sistonde som delvis introducerar dessa ideer; titlar som Freakonomics, Superfreakonomics, Naked Economics och The Undercover Economist är alla exempel på sådana verk.
Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog är två ytterst intressanta och okoventionella svenska nationalekonomer som har använt nationalekonomi på ett delvis nytt men oerhört viktigt sätt. De har under några decennier forskat om vad utanförskap och marginalisering kostar ett samhälle. Deras tankar och resultat är väl värda att reflektera över. Nedan finns några av de länkar som jag fann mest givande:
Ingvar Nilsson You Tube föreläsning i tre delar (bra)
Är du lönsam lilla vän? En socioekonomisk analys av unga, skolmisslyckanden och arbetsmarknaden.
Introduktion till rapport för Skolverket (och länk)
Sammanfattning Ideer för livet
Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog är två ytterst intressanta och okoventionella svenska nationalekonomer som har använt nationalekonomi på ett delvis nytt men oerhört viktigt sätt. De har under några decennier forskat om vad utanförskap och marginalisering kostar ett samhälle. Deras tankar och resultat är väl värda att reflektera över. Nedan finns några av de länkar som jag fann mest givande:
Ingvar Nilsson You Tube föreläsning i tre delar (bra)
Är du lönsam lilla vän? En socioekonomisk analys av unga, skolmisslyckanden och arbetsmarknaden.
Introduktion till rapport för Skolverket (och länk)
Sammanfattning Ideer för livet
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)