The Snowball - Warren Buffet and the business of life Alice Schroeder

Tillhör ni de som har läst alltför många böcker om Buffet? Känner ni er närmast lite trötta pa att höra samma historia om och om igen; Cigar Butts, Bedford, Coca-Cola, Gillette, Washington Post, Munger, och Omaha, Nebraska. Dessutom är en del av böckerna om Buffet av ganska låg skriftställar-kvalitet, men det finns dock en del bra undantag också.

I denna auktoriserade biografi The Snowball - Warren Buffet and the business of life av Alice Schroeder, Bloomsbury Books, 2008 blir perspektiven bredare. Warrens liv träder fram. Det han har försakat för att bli världens främste investerare blir tydligt.

På många plan är Warren begränsad som människa. På andra områden har han exceptionella begåvningar.

Familjen tog hans färsta fru hand om. Likaså skötte hon det sociala livet för familjen Buffet. Vidare var det nog så att närmast alla vardagsuppgifter sköttes av Susie. Buffet var frånvarande även om han var hemma hela tiden, på andra våningen i Nebraska, Omaha - i huset som han fortfarande bor i. Och där läste han rapporter, Moody's Manual, Value Line, företagsanalyser, speciella tidskrifter om t ex banking. Och så läste han dagstidningar. Det är ingen slump att Warren har intresserat sig för tidningar som Washington Post som investeringar. Han läser flera om dagen; New York Times, Financial Times etc. (Att läsa och tänka är något som han delar med sin vapendragare Munger, mer om honom senare.)

Som investerare har Warren förändrats ganska mycket under sitt liv. I början av sin karriär spelar han ibland ett ganska högt spel kan tyckas, och nyttjar inte den riskspridning hans lärare Graham förespråkar. Han är då värdeinvesterare i klassisk mening - och tar naturligtvis inte stor risk ur sitt eget perspektiv, han verkar bombsäker på att ha rätt! Han kunde på 50- och 60-talet ha huvuddelen av pengarna från sitt partnersskap i ett fåtal investeringar. Ofta bolag med olika former av dolda tillgångar, negligerad stor kassa, eller ej genomlysta eller av aktiemarknaden uppskattade värdepappersinnehav. Inte så sällan fick han med sig sina värdeinvesterarvänner i New York i dessa tunga investerinagr i enskilda bolag; Ruane, Schloss mfl.

Buffet var inspirerad av sin lärare vid Columbia universitet. Ben Graham. Denna man som har skrivt de legendariska böckerna Security Analysis, med D Dodd, och The Intelligent Investor. Värdeinvesteringens två heliga skrifter. Graham framstår som en helt annorlunda man i denna biografi än vad man tror när man läser den senare av de två böckermna ovan. Han var egentligen inte alls intresserad av att tjäna pengar på investeringar och aktier etc. Han synes att ha varit en kvinnokarl och kulturell snobb; intresserad av klassisk bildning; grekiska och latinska verk på orginalspråk. Aktier var bara ett annat sätt för Graham att använda sin analytiska förmåga. Han verkar att ha varit lite av en elitist. Väldigt långt från Warrens folklighet och citat av Country&Western sånger i Berkshires årsredovisningar. Även om många som skriver om Warren missar en viktiga aspekt, han har avlagt en magisterexamen i nationalekonomi vid det mycket prestigefyllda Columbia University, New York. Dessutom som en elev som Ben Graham fann synnerligen intellektuellt begåvad - bäst i klassen.

Under 70-talet börjar Warren att ändra inriktning på sina investeringar (köpet av American Express på 60-talet då bolaget var i tillfällig kris ger föraningar) och Berkshire Hathaway som bolag börjar att ta form . Istället för asset plays blir han intresserad av de bästa bolagen med stora vallgravar av skydd runt sig. Kvalitetsbolag som verkar i marknader med olika former av svag konkurrens; p g a lokalt monopol som en dagstidning i Buffalo, eller lokala och nationella Tv-Stationer innan internetrevolutionen, via enormt starka varumärken som Gillette, Coca-Cola eller See's Candy . Det är hans vän och kumpan, Los Angeles advokaten och CalTech ingenjoren Charlie Munger som får Buffet att ändra inriktning. Munger vars breda akademiska bakgrund, kunskapsaptit och beläsenhet - och arrogans - gör honom till en en väldigt speciell man. En av Warrens söner tycker att Munger är som en bror till Warren, och den enda personen som han har träffat som är intelligentare än sin far. Munger har ett kontor i LA och Warren ett i Omaha. De talar därför mycket telefon med varandra. Och de investerar bara om investeringen sker inom ett område som är inom deras circle of competence.

Nu gäller det att hitta de bästa bolagen och äga dessa tills man dör. Det är mycket media pa 70-talet, under slutet av 80-talet kommer konsumentprodukter som Gillette och Coca-Cola in i bilden. Via investeringar av floaten från försäkringsbolag som Wesco m f l ser dessa herrar ett intressant sätt att bedriva ett investmentbolag. Kvalitet gäller nu, bäst exemplifierat av investeringen i Coca-Cola som görs till 5 - 6 ggr det egna kapitalet. Wells Fargo är en kvalitetsbank, men i tillfällig kris, då köper de denna. Sedan köper man det bästa återförsäkringsbolaget General Re, och det bli mer float att investera - och försäkring och återförsäkring blir nu huvudspåret (även om det visade sig att Gen Re inte var så fantasiskt som sitt rykte). Genom långvägaren GEICO hade Warren skapat sig stora kunskaper om försäkring. Nu breddar Berkshire ändå mer sin verksamhet med utilities (en ofta negligerad del av Berkshire Hathaway), cash, andra valutor, obligationer ( t ex i RJR Nabisco), mer aktier i stora starka kvalitetsbolag - och så börjar man köpa hela bolag. Ofta familjebolag. Detta har varit en specialite de sista decennierna. Det kan vara ett golvbolag, tegelstenstillverkare, flyttbara hem, industriella konglomerat, Fruit of the Loom bomullsprodukter - T-shirts och underkäder, eller en glasstillverkare.

Berkshire Hathaway har aldrig splittat sin aktie. Ej heller delat ut någon utdelning. Buffet säger flera gånger till biografen Alice Schroeder. - Jag är född till att allokera kapital. (Och därmed är det ju dumt att dela ut pengar, dels blir det källskatt och dels är vi andra inte så bra på att allokera kapital) Precis som sin vän Bill Gates tror Buffet att han är lycklig att vara född i våra tider när deras förtjänster som människor har varit ändamålsenliga. I en annan tid hade de blivit uppätna och dött, evolutionens offer istället för deras kungar. Det är ganska anmärkningsvärt att en blyg, taffat nörd från Nebraska kunde bli världens rikaste man. Men Warren har utvecklats enormt under sitt liv. Han är numera en bra talare, skribent, ukulelespelare, har en massa vänner - men jag undrar om han har lärt sig att koka ett ägg.

Jag tror faktiskt att hans barn saknade sin pappa under uppväxten; även om de nu verkar ha en bättre relation; en son, Howard, är bonde (Warren köpte gården men Howard måste betala av den) och National Geographic fotograf, son nummer två, Peter, är new age inspirerad framgångsrik musiker (han gjorde bl a filmmusiken till Dansar med Vargar) och dottern (yrke och utbildning okänd) är gift med en man som är advokat och som är ansvarig för en av välgörenhetsstiftelserna kopplad till Berkshire Hathaway. De har fått väldigt lite pengar direkt av Warren. Men på sistonde har Warren dock varit lite mer generös. Men jag tror faktiskt att Warren inte är speciellt intresserad av pengar. Däremot gillade han den intellektuella utmaningen av att investera kapital på ett så rationellt sätt som möjligt. Jag tror att nöjet är liknande som på det sätt Warren är intresserad och närmast besatt av att spela bridge. Att göra så mycket av en hand som är möjligt. Sedan efter en ny giv göra det bästa av den handen. Schroeders bok ger denna typ av vida insikter i mysteriet Warren Buffet.