fredagen den 6:e december 2013
"Why we make bad decisions", Dan Gilbert om odds och värde vid beslutsfattande
Om ni är ni undrar om varför ni ibland fattar dåliga beslut t ex när det gäller investeringar. Eller om ni vill fördjupa era kunskaper lite om odds och värde. Ta drygt 20 minuter av ditt liv (23 - 24 minuter av videon räcker) och lyssna på Psykologi professorn Dan Gilbert. Länken finner ni här: Dan Gilbert om Odds and Value - decision making
Om du vill läsa mer om Dan Gilbert: Om Dan Gilbert, Harvard, Department of Psychology
lördagen den 19:e oktober 2013
Riskminimerarens trio i banker - del tre
Danske Bank och Santander. Detta var mina första val. Och inte så komplicerat egentligen efter att ha läst på, bl a vad ni kunniga medbloggare skriver. Men jag ville ha en tysk bank och Deutsche Bank (DB) var mitt första val att studera för den tredje banken i min lilla korg av banker.
Men jag blev inte helt imponerad när jag läste på om banken. Högt K/I tal och precis som Barclays i UK beroende av investmentbanking. Vidare kommer köpet av tyska Postbank med ca 20 000 anställda ta sin tid att integrera - eftersom helt olika kultur. Dessutom tror jag att det finns en överetablering av bankkontor i Tyskland; något som SEB surt fick erfara innan man sålde sin tyska "retail bank business" till Santander för ca 5 miljarder kronor 2010. Visst Deutsche Bank ser hyfsat finansiellt stark ut efter de tre miljarder Euro de tog in i nyemissionen i våras. Men man skall komma ihåg att DB också tog in ca 10 Miljarder Euro för fullfölja köpet av Postbanken 2010 (man hade köpt de första 30% för ca 25 Miljarder kronor efter Lehman kraschen 2008).
Det finns många ganska riskfyllda aspekter i deras intjänande; investment banking är under hård - bl a teknisk - press och man kan inte tälja guld med med kniv längre, DB håller också på med trading och derivat (denna del förstår jag lite av). Visst har man diversifierat sig mer mot tyska traditionella bankkunder sedan krisens början, via bl a köpet av Postbanken från Deutsche Post - men också Berliner Bank 2007. Men man har betalt en hel del pengar för denna ändring av strategi och kulturen i den internationella delen är helt annorlunda än i de nationella traditionella delarna och detta kommer att ta tid att få att fungera. Varumärken är ytterligare ett problem - Deutsche Bank är den fina banken, elitbanken - Postbanken motsatsen, typ tanten med sparkonto. Här finns också en potentiell konflikt med facken för de tidigare postanställda när man kommer att lägga ner olönsamma kontor och säga upp personal. DB har närmare 2000 bankkontor i Tyskland.
Dessutom om man tittar hur DB har utvecklats under 20 år är det undermåligt, trots att banken är marknadsetta i Europas starkaste och viktigaste ekonomi. DB har ungefär samma aktiekurs idag som 1997. Inget vidare.
Istället fastnade jag för den mycket mer problemtyngda och billigare banken och tysklandstvåan Commerzbank (CB). Tysklands näst största bank värderad av marknaden till ca 90 Miljarder kronor - det verkar billigt för en bank med drygt 50000 anställda. Denna bank har till viss del kommit lite längre i att hantera sina problem än DB. Men problemen har varit djupare och banken har gjort mycket större och mer återkommande förluster. Tyska staten äger dock fortfarande 17% av aktierna efter den fjärde!!! nyemissionen i somras. Jag vet, detta är mycket svagt och dåligt planerat. Vidare har man betalt tillbaka ett krislån till Allianz efter den emissionen. Man avvecklar sin non-core business; man har sålt en 5 miljarder Euro fastighetsportfölj till Wells Fargo och Lone Star. Bolaget heter Euro Hypo och var mycket aktivt och lönsamt innan finanskrisen, men fick stora problem i krisen och orsakade banken mycket, mycket stora förluster.
Vidare köpte Commerzbank en av Tysklands största banker Dresdner bank sommaren 2008. Priset blev 5.5 miljarder Euro och man betalade huvudsakligen med aktier. Ett katastrofköp med facit. Detta hände innan krisen slog till fullt ut. Tyska staten fick gå in med 18 miljarder Euro för att rädda CB - bara ett halvt år senare! - och fick därefter en 25% ägarandel i banken. Via Dresdner fick man enormt många bankkontor i Tyskland, de kommande åren kommer man därför att minska personalen med ca 4 - 6000 (till 2016). Men detta har man faktiskt påbörjat och förankrat.
Den stora minan i räkenskaperna nu när fastigheterna är avyttrade är portföljen av lån i shipping på 12 miljarder Euro som övertog via köpet av Dresdner Bank. Man gör ännu ganska stora förluster på denna, stora nedskrivningar, men man har väntat ut ett bättre lägga att sälja denna del och det ser kanske lite bättre ut nu, men:
"The problem with Commerzbank is that it is overexposed to the Tanker/Bulk/Container (T/B/C) sector which is the most problematic segment in shipping. This segment forms up to 83% of all Commerzbank's exposure."
Man har en av de största exponeringarna mot denna sektor i Europa tillsammans med bl a DNB Nor, Nordea och RBS. När denna är avyttrad/minskad - man hyvlar ner hela tiden - har man skalat ner investment banking, fastigheter, shipping etc och har tydligt identifierade verksamhetsmål mot mer traditionell banking. Men avyttringen här kan faktiskt bli ganska lönsam om marknaden återhämtar sig något för shipping de kommande åren, man hyvlar bort de sämsta lånen.
Commerzbank är traditionellt stora mot mittelstand, tyska framgångsrika medelstora - ofta internationella och privatägda bolag. Men också mot mindre lokala och regionala tyska bolag. Detta måste vara några av de bästa kunderna man kan ha på lång sikt. I dagsläget har dock dessa bolag starka balansräkningen p g a att de byggt upp reserver under krisen, och är inte beroende av bankkrediter, men på lång sikt är dessa relationer ovärderliga. Dock har franska banker nyligen gjort ett intåg på den tyska marknaden i detta segment.
CB har haft bedrövlig utveckling de sista 5 - 6 åren och är historiskt en ganska misskött bank. Hur kan Tyskland ha två så dåliga banker? Men ett uppköp av banken är inte otroligt givet hur billig banken är fundamentalt; BNP Paribas , UNI Credit, UBS och t o m Santander har diskuterats, tyska staten vill definitivt sälja sina 17 % med tiden.
Trots viss europeisk närvaro (London, Luxenburg, Spanien, Schweiz, Polen) är Commerzbank fokuserade på Tyskland där man har ca 1200 bank kontor spridda över hela landet. Vidare stöder man tyska bolag internationellt, precis som DB.
Ibland är eder riskminimerare pragmatisk - och kanske inte så riskminimerande? Jag deltog i den fjärde nyemissionen, jag trodde faktiskt inte mina ögon när man kunde köpa Tyskland näst största bank för ca 30 - 35% av det egna kapitalet. Men det var ett väl genomtänkt beslut. Jag såg att man jobbade hårt på att bli av med förlustbringande non-core assets - och försäljningen av Euro Hypo blev ett lyft för aktien.
När jag köpte Commerzbank hade jag inte läst en enda svensk affärstidningsanalys eller blogganalys av Commerzbank - ej heller faktiskt om Deutsche Bank. Detta trots att de är systemviktiga banker i Europas friskaste, starkaste och viktigaste ekonomi som värderades väldigt lågt. Kan de fortsätta att gå så här dåligt med en frisk underliggande tysk ekonomi?
Men nu har jag fått ett angenämt problem: i och med nyemissonen blev Commerzbank innehavet lite större än mina andra två innehav. Dessutom har jag på mindre än ett halvår fått ca ca 40 % avkastning på Commerzbank, vilket är betydligt mer än för Santander och Danske. Men banken värderas bara i linje med varje försäljningskrona. Väldigt lågt för en bank.
Jag har egentligen satt upp ett exitvärde på när Commerzbank värderas ungefär till eget kapital. Men min trio av banker har nu en slagsida mot den svagaste och mest riskfyllda banken. Börskursen för CB är också mycket volatil. Skall jag sälja halva innehavet i Commerzbank och köpa den mer kvalitativa Deutsche Bank istället (trots argumenten tidigare)? Eller kanske en fjärde annan bank för halva summan? Vilken? Jag kommer inte att sälja mer än halva CB innehavet, där gäller exit vid värdering till eget kapital.
Men jag blev inte helt imponerad när jag läste på om banken. Högt K/I tal och precis som Barclays i UK beroende av investmentbanking. Vidare kommer köpet av tyska Postbank med ca 20 000 anställda ta sin tid att integrera - eftersom helt olika kultur. Dessutom tror jag att det finns en överetablering av bankkontor i Tyskland; något som SEB surt fick erfara innan man sålde sin tyska "retail bank business" till Santander för ca 5 miljarder kronor 2010. Visst Deutsche Bank ser hyfsat finansiellt stark ut efter de tre miljarder Euro de tog in i nyemissionen i våras. Men man skall komma ihåg att DB också tog in ca 10 Miljarder Euro för fullfölja köpet av Postbanken 2010 (man hade köpt de första 30% för ca 25 Miljarder kronor efter Lehman kraschen 2008).
Det finns många ganska riskfyllda aspekter i deras intjänande; investment banking är under hård - bl a teknisk - press och man kan inte tälja guld med med kniv längre, DB håller också på med trading och derivat (denna del förstår jag lite av). Visst har man diversifierat sig mer mot tyska traditionella bankkunder sedan krisens början, via bl a köpet av Postbanken från Deutsche Post - men också Berliner Bank 2007. Men man har betalt en hel del pengar för denna ändring av strategi och kulturen i den internationella delen är helt annorlunda än i de nationella traditionella delarna och detta kommer att ta tid att få att fungera. Varumärken är ytterligare ett problem - Deutsche Bank är den fina banken, elitbanken - Postbanken motsatsen, typ tanten med sparkonto. Här finns också en potentiell konflikt med facken för de tidigare postanställda när man kommer att lägga ner olönsamma kontor och säga upp personal. DB har närmare 2000 bankkontor i Tyskland.
Dessutom om man tittar hur DB har utvecklats under 20 år är det undermåligt, trots att banken är marknadsetta i Europas starkaste och viktigaste ekonomi. DB har ungefär samma aktiekurs idag som 1997. Inget vidare.
Istället fastnade jag för den mycket mer problemtyngda och billigare banken och tysklandstvåan Commerzbank (CB). Tysklands näst största bank värderad av marknaden till ca 90 Miljarder kronor - det verkar billigt för en bank med drygt 50000 anställda. Denna bank har till viss del kommit lite längre i att hantera sina problem än DB. Men problemen har varit djupare och banken har gjort mycket större och mer återkommande förluster. Tyska staten äger dock fortfarande 17% av aktierna efter den fjärde!!! nyemissionen i somras. Jag vet, detta är mycket svagt och dåligt planerat. Vidare har man betalt tillbaka ett krislån till Allianz efter den emissionen. Man avvecklar sin non-core business; man har sålt en 5 miljarder Euro fastighetsportfölj till Wells Fargo och Lone Star. Bolaget heter Euro Hypo och var mycket aktivt och lönsamt innan finanskrisen, men fick stora problem i krisen och orsakade banken mycket, mycket stora förluster.
Vidare köpte Commerzbank en av Tysklands största banker Dresdner bank sommaren 2008. Priset blev 5.5 miljarder Euro och man betalade huvudsakligen med aktier. Ett katastrofköp med facit. Detta hände innan krisen slog till fullt ut. Tyska staten fick gå in med 18 miljarder Euro för att rädda CB - bara ett halvt år senare! - och fick därefter en 25% ägarandel i banken. Via Dresdner fick man enormt många bankkontor i Tyskland, de kommande åren kommer man därför att minska personalen med ca 4 - 6000 (till 2016). Men detta har man faktiskt påbörjat och förankrat.
Den stora minan i räkenskaperna nu när fastigheterna är avyttrade är portföljen av lån i shipping på 12 miljarder Euro som övertog via köpet av Dresdner Bank. Man gör ännu ganska stora förluster på denna, stora nedskrivningar, men man har väntat ut ett bättre lägga att sälja denna del och det ser kanske lite bättre ut nu, men:
"The problem with Commerzbank is that it is overexposed to the Tanker/Bulk/Container (T/B/C) sector which is the most problematic segment in shipping. This segment forms up to 83% of all Commerzbank's exposure."
Man har en av de största exponeringarna mot denna sektor i Europa tillsammans med bl a DNB Nor, Nordea och RBS. När denna är avyttrad/minskad - man hyvlar ner hela tiden - har man skalat ner investment banking, fastigheter, shipping etc och har tydligt identifierade verksamhetsmål mot mer traditionell banking. Men avyttringen här kan faktiskt bli ganska lönsam om marknaden återhämtar sig något för shipping de kommande åren, man hyvlar bort de sämsta lånen.
Commerzbank är traditionellt stora mot mittelstand, tyska framgångsrika medelstora - ofta internationella och privatägda bolag. Men också mot mindre lokala och regionala tyska bolag. Detta måste vara några av de bästa kunderna man kan ha på lång sikt. I dagsläget har dock dessa bolag starka balansräkningen p g a att de byggt upp reserver under krisen, och är inte beroende av bankkrediter, men på lång sikt är dessa relationer ovärderliga. Dock har franska banker nyligen gjort ett intåg på den tyska marknaden i detta segment.
CB har haft bedrövlig utveckling de sista 5 - 6 åren och är historiskt en ganska misskött bank. Hur kan Tyskland ha två så dåliga banker? Men ett uppköp av banken är inte otroligt givet hur billig banken är fundamentalt; BNP Paribas , UNI Credit, UBS och t o m Santander har diskuterats, tyska staten vill definitivt sälja sina 17 % med tiden.
Trots viss europeisk närvaro (London, Luxenburg, Spanien, Schweiz, Polen) är Commerzbank fokuserade på Tyskland där man har ca 1200 bank kontor spridda över hela landet. Vidare stöder man tyska bolag internationellt, precis som DB.
Ibland är eder riskminimerare pragmatisk - och kanske inte så riskminimerande? Jag deltog i den fjärde nyemissionen, jag trodde faktiskt inte mina ögon när man kunde köpa Tyskland näst största bank för ca 30 - 35% av det egna kapitalet. Men det var ett väl genomtänkt beslut. Jag såg att man jobbade hårt på att bli av med förlustbringande non-core assets - och försäljningen av Euro Hypo blev ett lyft för aktien.
När jag köpte Commerzbank hade jag inte läst en enda svensk affärstidningsanalys eller blogganalys av Commerzbank - ej heller faktiskt om Deutsche Bank. Detta trots att de är systemviktiga banker i Europas friskaste, starkaste och viktigaste ekonomi som värderades väldigt lågt. Kan de fortsätta att gå så här dåligt med en frisk underliggande tysk ekonomi?
Men nu har jag fått ett angenämt problem: i och med nyemissonen blev Commerzbank innehavet lite större än mina andra två innehav. Dessutom har jag på mindre än ett halvår fått ca ca 40 % avkastning på Commerzbank, vilket är betydligt mer än för Santander och Danske. Men banken värderas bara i linje med varje försäljningskrona. Väldigt lågt för en bank.
Jag har egentligen satt upp ett exitvärde på när Commerzbank värderas ungefär till eget kapital. Men min trio av banker har nu en slagsida mot den svagaste och mest riskfyllda banken. Börskursen för CB är också mycket volatil. Skall jag sälja halva innehavet i Commerzbank och köpa den mer kvalitativa Deutsche Bank istället (trots argumenten tidigare)? Eller kanske en fjärde annan bank för halva summan? Vilken? Jag kommer inte att sälja mer än halva CB innehavet, där gäller exit vid värdering till eget kapital.
onsdagen den 16:e oktober 2013
Riskminimerarens trio i banker - del två
Som jag skrev i del ett gick huvuddelen från försäljningar SEB och Swedbank in i tre nya banker. Inköpen har gjorts det senaste halvåret. I del ett diskuterade jag Danske Bank som blev mitt första val där jag satt upp samma exit-kriterier som för SEB och Swedbank.
För min andra bank så letade jag vidare efter banker med krisvärdering, men utan allt för stora risker. Det skall gärna finnas lite hängslen även om naturligtvis en krisvärdering innebär en viss risk. Min tanke var lite att försöka hitta en bank i södra Europa/Europa som var kvalitet men som för tillfället var tyngd av krisen. Jag var inne på t ex Franska banker. Spanien, Grekland, Portugal, Irland (det senare där har man viss exponering via Danske) kändes för osäkert. Men när jag började läsa lite mer så framstod ganska klart hur exceptionell kvalitet den spanska banken Santander innehar. Trots enorma kreditförluster och nedskrivningar på iberiska halvön gör banken vinster i resten av världen och fungerar ganska normalt. Jag blev imponerad. Inledningsvis fick jag idéer från andra bloggare igen: ägamintid och Kenny Granath's Aktiefokus. Man tackar och bockar.
Att banken är systemviktig för det finansiella systemet på den europeiska marknaden (speciellt på den iberiska halvön) som Danske Bank är i Norden ger enligt mig hängslen.
Det finns faktiskt vissa likheter med Santander och min långsiktiga bank - Svenska Handelsbanken. Santander är en mycket effektiv bank och har mycket konkurrenskraftigt K/I tal (relationer intäkter och kostnader) precis som SHB. Detta är imponerande. Santander fick dock göra en nyemission i början krisen, SHB har inte gjort detta, aktien stod då kring 8 Euro och nyemissionskursen var 4.50 - detta för att öka kärnkapitalrelationen. När detta skrivs är kursen 6.69 Euro, man har idag enligt Reuters en ROE TTM kring 6 - 7 och P/e kring 16. Men vinster utan dessa enorma nedskrivningar ger ett mycket lägre ensiffrigt P/e tal. P/s hamnar kring 1.8, vilket är ca 5 för SHB. Kika in Santander sammanfattning : Key Figures 2010, 2011 och 2012
Santander saknar dock en stor ägare av kött och blod som SHB har i Industrivärden. Men både VD och Styrelseordförande äger aktier för betydande belopp: och då menar jag inte Boman-nivå i SHB.
Utvecklingen sedan mitt inköp ar bra, men precis som i fallet Danske räknar jag med en slagig resa. Att ha utvecklingslandet Brasilien som viktigaste marknad är både ett hot och möjlighet - slagigt kommer det att bli. Likaså kommer Santander säkert komma ur krisen i Spanien och Portugal som en ännu starkare bank. Men det är långt kvar innan den krisen är över med Spaniens skyhöga ungdomsarbetslöshet och drygt 25 % arbetslöshet av de som har arbetsför ålder, som är tillgängliga för arbetsmarknaden men kan inte få något jobb - även om de aktivt söker (Portugal är inte mycket bättre.) Som sagt, slagigt kommer det att bli.
Santander är en stor bank, en av Europas största (efter brittiska HSBC och jämnstor med franska BNP Paribas) och den 17e största globalt (baserat på marknadsvärde). Man har verksamhet i bl a Polen, GB, USA, Tyskland, Mexico, Chile, Brasilien - och Spanien och Portugal. Vinsterna är lägre nu än innan krisen men att finnas på många marknader sprider riskerna och att ha en stark marknadsposition i så väl Polen som Mexico ger ett speciellt utgångsläge. Brasilien är det viktigaste enskilda marknaden i dagsläget men iberiska halvön är nog ändå hjärtat i denna globala bank - ett hjärta som för tillfället är krossat. Europa, Sydamerika och Nordamerika där finns Santander. Man har närmare 200000 anställda i dessa tre delar av världen.
Under krisen har banken delat ut scrip dividend, man kan som aktieägare välja utdelning eller aktier. De flesta väljer aktier så banken har inte behövt dela ut så mycket, istället späds aktien ut lite. Utdelningen är dock oroväckande hög för mig. Men aktier föredras av en riskminimerare.
Jag har faktiskt inte satt upp något exitkriterium för Santander. Detta kan bli ett riktigt långsiktigt innehav för mig. Ett decennium - det tänker jag ge Santander.
För min andra bank så letade jag vidare efter banker med krisvärdering, men utan allt för stora risker. Det skall gärna finnas lite hängslen även om naturligtvis en krisvärdering innebär en viss risk. Min tanke var lite att försöka hitta en bank i södra Europa/Europa som var kvalitet men som för tillfället var tyngd av krisen. Jag var inne på t ex Franska banker. Spanien, Grekland, Portugal, Irland (det senare där har man viss exponering via Danske) kändes för osäkert. Men när jag började läsa lite mer så framstod ganska klart hur exceptionell kvalitet den spanska banken Santander innehar. Trots enorma kreditförluster och nedskrivningar på iberiska halvön gör banken vinster i resten av världen och fungerar ganska normalt. Jag blev imponerad. Inledningsvis fick jag idéer från andra bloggare igen: ägamintid och Kenny Granath's Aktiefokus. Man tackar och bockar.
Att banken är systemviktig för det finansiella systemet på den europeiska marknaden (speciellt på den iberiska halvön) som Danske Bank är i Norden ger enligt mig hängslen.
Det finns faktiskt vissa likheter med Santander och min långsiktiga bank - Svenska Handelsbanken. Santander är en mycket effektiv bank och har mycket konkurrenskraftigt K/I tal (relationer intäkter och kostnader) precis som SHB. Detta är imponerande. Santander fick dock göra en nyemission i början krisen, SHB har inte gjort detta, aktien stod då kring 8 Euro och nyemissionskursen var 4.50 - detta för att öka kärnkapitalrelationen. När detta skrivs är kursen 6.69 Euro, man har idag enligt Reuters en ROE TTM kring 6 - 7 och P/e kring 16. Men vinster utan dessa enorma nedskrivningar ger ett mycket lägre ensiffrigt P/e tal. P/s hamnar kring 1.8, vilket är ca 5 för SHB. Kika in Santander sammanfattning : Key Figures 2010, 2011 och 2012
Santander saknar dock en stor ägare av kött och blod som SHB har i Industrivärden. Men både VD och Styrelseordförande äger aktier för betydande belopp: och då menar jag inte Boman-nivå i SHB.
Utvecklingen sedan mitt inköp ar bra, men precis som i fallet Danske räknar jag med en slagig resa. Att ha utvecklingslandet Brasilien som viktigaste marknad är både ett hot och möjlighet - slagigt kommer det att bli. Likaså kommer Santander säkert komma ur krisen i Spanien och Portugal som en ännu starkare bank. Men det är långt kvar innan den krisen är över med Spaniens skyhöga ungdomsarbetslöshet och drygt 25 % arbetslöshet av de som har arbetsför ålder, som är tillgängliga för arbetsmarknaden men kan inte få något jobb - även om de aktivt söker (Portugal är inte mycket bättre.) Som sagt, slagigt kommer det att bli.
Santander är en stor bank, en av Europas största (efter brittiska HSBC och jämnstor med franska BNP Paribas) och den 17e största globalt (baserat på marknadsvärde). Man har verksamhet i bl a Polen, GB, USA, Tyskland, Mexico, Chile, Brasilien - och Spanien och Portugal. Vinsterna är lägre nu än innan krisen men att finnas på många marknader sprider riskerna och att ha en stark marknadsposition i så väl Polen som Mexico ger ett speciellt utgångsläge. Brasilien är det viktigaste enskilda marknaden i dagsläget men iberiska halvön är nog ändå hjärtat i denna globala bank - ett hjärta som för tillfället är krossat. Europa, Sydamerika och Nordamerika där finns Santander. Man har närmare 200000 anställda i dessa tre delar av världen.
Under krisen har banken delat ut scrip dividend, man kan som aktieägare välja utdelning eller aktier. De flesta väljer aktier så banken har inte behövt dela ut så mycket, istället späds aktien ut lite. Utdelningen är dock oroväckande hög för mig. Men aktier föredras av en riskminimerare.
Jag har faktiskt inte satt upp något exitkriterium för Santander. Detta kan bli ett riktigt långsiktigt innehav för mig. Ett decennium - det tänker jag ge Santander.
fredagen den 4:e oktober 2013
Riskminimerarens trio av banker
Ni som följt min blogg vet att jag beundrar Svenska Handelsbanken mycket och det är ett av mina största innehav och en bank jag äger långsiktigt både direkt och via Industrivärden och Lundbergs. Under finanskrisen köpte jag också Swedbank och SEB, och var med vid nyemissioner, men jag hade satt upp som exitvärde att när deras egna kapital värderades till 1,5 ggr skulle jag avyttra. Detta skedde tidigare i år och blev några av mina bättre aktieinvesteringar i bolag som jag avyttrat. Orsaken till att jag hade ett bestämt exitvärde var att under krisen i början av 90-talet som universitetsstudent köpte SEB - men sålde alldeles för tidigt. Så jag hade beslutat mig för att sätta upp en rimlig riktvärdering, och 1.5 ggr boken blev det mått jag använde. En annan anledning till att jag inte behöll är att Swedbank och SEB har klarat sig dåligt i de två kriser vi har haft de sista decennierna. Och vi kan snart ha en ny fastighetskrasch på bostadsmarknaden i Sverige. Som riskminimerare vill jag äga något långsiktigt med hängslen som gått stärkt ut kriser - SHB.
Men vad gjorde jag då med pengarna från dessa exits:
Min portfölj är väldigt Svenskorienterad eftersom jag kan relativt sett mycket om svenska bolag och förstår deras redovisning (även om jag varit utlandssvensk i 10 år och kan en del om fr a Europeiska och Asiatiska bolag). Men långsiktigt har jag som sagt positionerat mig i SHB. Vad göra? Jag var intresserad av bank och insåg att jag skulle behöva gå utomlands för att hitta intressanta krisvärderingar. Hitta värden.
För att korrigera risker av bristande kunskap, redovisningsreglers snårigheter etc bestämde jag mig för att köpa en korg av banker som fortfarande helt eller delvis hade kurser påverkade av oro. Det skulle därför vara stora banker som hade livremmar i både skydd av stat och tillgångar.
Wells Fargo är fin men den äger jag via mitt största innehav Berkshire, dessutom var inte den längre nedtryckt av externa faktorer som banker i andra länder. Många bloggare blev inspirerade av Skagen fonders innehav i Citigroup och köpte den. Den har säkert varit en bra investering, men jag tyckte att det fanns delar i den banken som jag inte riktigt begrep mig på och där jag inte var övertygad av frånvaron av ganska stora risker.
Istället blev min första investering i den nya trion av banker de senaste halvåret en annan bloggfavorit: Danske Bank. Aktieinvests (sic: skall vara Aktiefokus) föredömliga analyser av dansk bankmarknad har varit mycket givande att följa och ge inblick i denna marknad. Hittills har jag fin utveckling i Danske, men jag förväntar mig en skakig resa; jag har satt upp samma mål som för SEB och Swedbank; när det egna kapitalet värderas till 1.5 ggr säljer jag. Det kommer kanske att ta längre tid denna gång än i de två svenska fallen. Orsaken till att jag redan bestämt exit är att Danske inte har de kvaliteter jag söker för en riktigt långsiktig investering. Men på några år kan den bli bra och riskerna är rimliga givet möjligheterna. Danske är en av Nordens största banker. Bolaget har en fin marknadsposition i Danmark, bra fondrörerelse och växer bl a i Sverige där man faktiskt är femma bakom de fyra jättarna. Både Danmark och Irland har gått igenom ett fastighetsstålbad och där finns förhoppningsvis en något ljusare framtid med mindre kreditförluster framöver. Det känns bra med Möller-Maersk som resursstark huvudägare till ca 20% av aktierna. Och Cevian, med 10% av aktierna, utgjorde ett positivt inflytande på Swedbank så varför skulle de inte kunna göra det här också? Danske går med orentlig vinst - även om lägre än under normala förhållanden - och skall börja betala utdelning framöver. Om några år kan läget vara ett annat, Danmark och Irland är då kanske ur sin fastighetskris och Norge och Sverige kan vara på väg in i en med full kraft. Vem vet? Men Danske känns som en relativt trygg aktie i en liten korg av krispåverkade banker. Den är systemviktig i Danmark så staten finns där i bakgrunden. Men det kommer antagligen dröja ett bra tag innan den uppnår mitt riktvärde. Men jag har tid att vänta.
Men vad gjorde jag då med pengarna från dessa exits:
Min portfölj är väldigt Svenskorienterad eftersom jag kan relativt sett mycket om svenska bolag och förstår deras redovisning (även om jag varit utlandssvensk i 10 år och kan en del om fr a Europeiska och Asiatiska bolag). Men långsiktigt har jag som sagt positionerat mig i SHB. Vad göra? Jag var intresserad av bank och insåg att jag skulle behöva gå utomlands för att hitta intressanta krisvärderingar. Hitta värden.
För att korrigera risker av bristande kunskap, redovisningsreglers snårigheter etc bestämde jag mig för att köpa en korg av banker som fortfarande helt eller delvis hade kurser påverkade av oro. Det skulle därför vara stora banker som hade livremmar i både skydd av stat och tillgångar.
Wells Fargo är fin men den äger jag via mitt största innehav Berkshire, dessutom var inte den längre nedtryckt av externa faktorer som banker i andra länder. Många bloggare blev inspirerade av Skagen fonders innehav i Citigroup och köpte den. Den har säkert varit en bra investering, men jag tyckte att det fanns delar i den banken som jag inte riktigt begrep mig på och där jag inte var övertygad av frånvaron av ganska stora risker.
Istället blev min första investering i den nya trion av banker de senaste halvåret en annan bloggfavorit: Danske Bank. Aktieinvests (sic: skall vara Aktiefokus) föredömliga analyser av dansk bankmarknad har varit mycket givande att följa och ge inblick i denna marknad. Hittills har jag fin utveckling i Danske, men jag förväntar mig en skakig resa; jag har satt upp samma mål som för SEB och Swedbank; när det egna kapitalet värderas till 1.5 ggr säljer jag. Det kommer kanske att ta längre tid denna gång än i de två svenska fallen. Orsaken till att jag redan bestämt exit är att Danske inte har de kvaliteter jag söker för en riktigt långsiktig investering. Men på några år kan den bli bra och riskerna är rimliga givet möjligheterna. Danske är en av Nordens största banker. Bolaget har en fin marknadsposition i Danmark, bra fondrörerelse och växer bl a i Sverige där man faktiskt är femma bakom de fyra jättarna. Både Danmark och Irland har gått igenom ett fastighetsstålbad och där finns förhoppningsvis en något ljusare framtid med mindre kreditförluster framöver. Det känns bra med Möller-Maersk som resursstark huvudägare till ca 20% av aktierna. Och Cevian, med 10% av aktierna, utgjorde ett positivt inflytande på Swedbank så varför skulle de inte kunna göra det här också? Danske går med orentlig vinst - även om lägre än under normala förhållanden - och skall börja betala utdelning framöver. Om några år kan läget vara ett annat, Danmark och Irland är då kanske ur sin fastighetskris och Norge och Sverige kan vara på väg in i en med full kraft. Vem vet? Men Danske känns som en relativt trygg aktie i en liten korg av krispåverkade banker. Den är systemviktig i Danmark så staten finns där i bakgrunden. Men det kommer antagligen dröja ett bra tag innan den uppnår mitt riktvärde. Men jag har tid att vänta.
lördagen den 21:e september 2013
Bolag som står och stampar sedan krisen 2009
Många av er kanske blev lite förvånade när jag ökade i Oriflame. Det är inte ett jättestort innehav för mig, men ändå. Orsaken är att bolagen på Stockholmsbörsen har gått starkt sedan början av 2009. Men några bolag står och stampar och har fortfarande krisvärderingar av olika skäl. I detta inlägg följer jag upp inlägget från tidigare idag om att börsen har återhämtat sig sedan krisen.
De stampande större bolagen är:
SSAB: Faxanders eskapader, överutbud på världsmarknaden för stål och stor goodwillpost och skuldsättning gör mig ointresserad. Men om ni tror annorlunda har bolaget krisvärdering.
Holmen: Här har jag köpt en post sista halvåret för ca 180, vilket var kursen i början på 2009. Bolaget är lite högre värderat nu. Lundberg som ägare gör att bolaget har låg skuldsättning och realtillgångar i skog och kraft kvar. Dock är tryckpapper ett sorgebarn. Hyffsad utdelning. Som en obligation, men strukturaffärer i förpackning och tryckpapper skulle ge uppsida, likaså bättre konjunktur för sågade trävaror. Äger via Luundbergs också.
Oriflame: Se tidigare inlägg.
Astra Zeneca: Big Pharma har haft problem i ett decennium. Kanske håller AZ på att hitta en modell för framtiden. Äger via Investor. Bra kassaflöden, vinstmarginal och räntabilitet - och hittills utdelning.
Ratos: Arnehysterin värderade ett tag Ratos galet högt. Även under krisen 2009 var kursen 50% högre än idag. Om Europakonjunkturen kommer tillbaka ser detta bolag intressant ut. Men hur mycket mer än eget kapital skall det värderas till?
Skistar: inte mycket högre värdering än under krisen. Stark marknadsposition, men skulder.
De stampande större bolagen är:
SSAB: Faxanders eskapader, överutbud på världsmarknaden för stål och stor goodwillpost och skuldsättning gör mig ointresserad. Men om ni tror annorlunda har bolaget krisvärdering.
Holmen: Här har jag köpt en post sista halvåret för ca 180, vilket var kursen i början på 2009. Bolaget är lite högre värderat nu. Lundberg som ägare gör att bolaget har låg skuldsättning och realtillgångar i skog och kraft kvar. Dock är tryckpapper ett sorgebarn. Hyffsad utdelning. Som en obligation, men strukturaffärer i förpackning och tryckpapper skulle ge uppsida, likaså bättre konjunktur för sågade trävaror. Äger via Luundbergs också.
Oriflame: Se tidigare inlägg.
Astra Zeneca: Big Pharma har haft problem i ett decennium. Kanske håller AZ på att hitta en modell för framtiden. Äger via Investor. Bra kassaflöden, vinstmarginal och räntabilitet - och hittills utdelning.
Ratos: Arnehysterin värderade ett tag Ratos galet högt. Även under krisen 2009 var kursen 50% högre än idag. Om Europakonjunkturen kommer tillbaka ser detta bolag intressant ut. Men hur mycket mer än eget kapital skall det värderas till?
Skistar: inte mycket högre värdering än under krisen. Stark marknadsposition, men skulder.
Börsen har återhämtat sig sedan krisen
För oss som hade huvuddelen av våra besparingar i aktier när vi gick in i den stora finanskrisen 2007 är det närmast häpnadsväckande hur våra portföljer värderas just nu. Detta till trots att börserna värderas ganska normalt nu - i vart fall inte huvudlöst. Om jag tittar på utskrifter från min långa portfölj i början av 2009 och jämför med hur de bolagen värderas idag får man nästan nypa sig i armen. Industrivärden drygt 40 kr, Investor kring 100-lappen, SCA ca 60 kr, Kinnevik kring 60 kr, Latour 60 kr, SHB under 100-lappen och Getinge likaså.
Det har varit oerhört lärorikt att äga en lång aktieportfölj genom en sådan här kris. Man vet att dagens värdering kan vara en annan imorgon. En helt annan. Visst ökade man en del under krisen men man har bara tillgång till visst kapital. Det som var oerhört viktigt var att man kunde sina bolag ordentligt, det gav god nattsömn. Dessutom var det bra att kunna en del om andra bolag som man inte ägde när möjligheter öppnade sig som Fenix för 50kr eller Kabe för 30 kr där produkterna var goda, balansräkningarna var starka och familjer var huvudägare.
Men det är svårt att hitta lockande köplägen på börsen nu. Men jag vill inte sälja något i min långa portfölj heller för vi har inga vansinniga värderingar. Många av mina medbloggare har sökt sig utanför Sveriges gränser det sista året. Danska banker, Europeiska storbolag eller försäkringsbolag som fortfarande är skadeskjutna. Det tror jag har varit rationellt, Sverige återhämtade sig lite snabbare likt USA; den amerikanska börsen som nu t ex enligt Buffet är rimligt värderad igen.
Men jag sitter lugn i båten, som det lite löjligt heter i aktiesammanhang...
Det har varit oerhört lärorikt att äga en lång aktieportfölj genom en sådan här kris. Man vet att dagens värdering kan vara en annan imorgon. En helt annan. Visst ökade man en del under krisen men man har bara tillgång till visst kapital. Det som var oerhört viktigt var att man kunde sina bolag ordentligt, det gav god nattsömn. Dessutom var det bra att kunna en del om andra bolag som man inte ägde när möjligheter öppnade sig som Fenix för 50kr eller Kabe för 30 kr där produkterna var goda, balansräkningarna var starka och familjer var huvudägare.
Men det är svårt att hitta lockande köplägen på börsen nu. Men jag vill inte sälja något i min långa portfölj heller för vi har inga vansinniga värderingar. Många av mina medbloggare har sökt sig utanför Sveriges gränser det sista året. Danska banker, Europeiska storbolag eller försäkringsbolag som fortfarande är skadeskjutna. Det tror jag har varit rationellt, Sverige återhämtade sig lite snabbare likt USA; den amerikanska börsen som nu t ex enligt Buffet är rimligt värderad igen.
Men jag sitter lugn i båten, som det lite löjligt heter i aktiesammanhang...
onsdagen den 11:e september 2013
Cool och skrämmande - US Debtclock
Hoppas att jag inte förstör nattsömnen för er aktieinvesterare. Men klicka på länken nedan och man undrar om inte aktiemarknaderna tagit ut segern för tidigt i USA och annorstädes. Mycket information att beakta på ett ställe - och det blir gradvis värre. Coolt och skämmande eller hur?
http://www.usdebtclock.org/
http://www.usdebtclock.org/
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)