En annan mer kompetent riskminimerare - Laszlo Szombatfalvy

Laszlo Szombatfalvy, 82 år, är en aktieteoretiker och investerare som närmast har mytisk kraft. Han ansågs ligga bakom Affärsvärldenmodellen för att analysera aktier på fundamentalt vis. Det handlar om att hitta undervärderade aktier. Men framförallt att minimera risker. Han har varit läromästare åt kända finansmän som t ex Christer Gardell, Thomas Fisher och Patrik Brummer. På 70-talet jobbade han på Alfred Berg bl a tillsammans med ovan nämnda Brummer. Som jag förstår lär Laszlo ha skrivit en artikel 1967 i Ekonomisk Tidsskrift om fundamental aktievärdering (har försökt få tag på denna, ej lyckats ännu) inspirerad av Graham & Dodd, värdeinvesteringarnas fäder.

Innan börskraschen 1987 sålde tydligen Laszlo alla sina aktier och höll sig helt borta från aktiemarknaden fram till hösten 1999. Han köpte då aktier för cirka 50 miljoner kronor i investmentbolaget Lundbergs. Efter att ha ökat något sålde han sedan hela innehavet hösten 2001, med en vinst på runt 40 miljoner kronor enligt uppskattningar från våra affärstidningar.

Istället köpte han en miljon aktier (4 miljoner omräknat för split) i  Castellum. Aktien stod då i strax över 25 kronor. Fastighetsaktier klarade dotcom kraschen mycket fint, något som också t ex Öresunds aktieägare fick uppleva frukterna av. Laszlo är fortfarande en av Castellums största ägare. Bara i utdelningar har affären varit lysande.


Nu är Laszlo aktuell med en bok där han vill anväda sina modeller för att minimera risk på fyra globala hot: klimat, miljöförstöring, fattigdom och organiserat politiskt våld. Se länk till artikel i di.se nedan:




http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009\11\20\362793§ionid=BorsMarknad

Själv kommer jag att beställa och läsa denna bok under julhelgen.

SHB uppgraderad - är riktkurser meningsfulla?

Idag pa förmiddagen avancerade SHB A 0,9 procent till 199 kronor. Detta för att Morgan Stanley har höjt rekommendationen för Handelsbanken till övervikt från tidigare jämvikt. Riktkursen höjs till 224 kronor från tidigare 131 kronor.

Hur kan en investmentbank som Morgan Stanley höja sin riktkurs för en aktie fran 131 till 224 kr utan att nagot speciellt nytt har hänt med SHB's rörelse? Kontexten har förändrats i och med att det finasiella systemet är i bättre ordning. Men skall inte en bank som Morgan Stanley kunna skilja agnarna fran vetet?

Buffet angående köpet av BNSF

Källa: http://www.cnbc.com/id/33992661

Från Charlie Rose intervju med W Buffet angående Burlington (BNSF)

WARREN BUFFETT: Well, I felt it was an opportunity to buy a business that is going to be around for 100 or 200 years, that’s interwoven with the American economy in a way that if the American economy prospers, the business will prosper. It is the most efficient way of moving goods in the country. It is the most environmentally friendly way of moving goods, and both those things are going to be very important.

But the biggest thing is the United States is going to do well. I mean, we can’t move the railroad to China or India. They haven’t figured out how to do that. So you know, it’s sort of like if you remember that song about New York— we have to make it here or we can’t make it anywhere.

CHARLIE ROSE: Now, when you called Charlie Munger and said I’m thinking about this, did he say right on, Warren? Or did he say, how about this?

WARREN BUFFETT: Well, if Charlie said “right on, Warren,” I would figure I had the wrong number. No, that would be a wrong number.

CHARLIE ROSE: That’s not the likely reply.

WARREN BUFFETT: That might be my wife or my, you know — but Charlie gave kind of a low-level grumble, and that is a real endorsement from Charlie.

CHARLIE ROSE: But I mean, he also pointed out, it is said, that, you know, there was— this was a regulated industry.

WARREN BUFFETT: Sure.

CHARLIE ROSE: This was an industry that was capital-intensive.

WARREN BUFFETT: Very capital-intensive.

CHARLIE ROSE: This was an industry. . .

WARREN BUFFETT: You spend money. . .

CHARLIE ROSE: That was unionized.

WARREN BUFFETT: It was unionized. You spend money in this business regularly every day. You’re spending a lot of money to repair track, add rolling stock, whatever it may be. So it’s capital-intensive, and it is regulated, and it will continue to be regulated, and it will continue to be capital-intensive.

I think that what the service provided by railroads is so important in many ways. I mean, it’s the right way to move goods around the country to the extent that you can do it. And it’s far, far more attractive in terms of global warming than using trucks, for example. So it will be here, and if we get a reasonable return on the added capital investment— because it will take added capital investment— we’ll do OK.

CHARLIE ROSE: Reasonable return is good enough?

WARREN BUFFETT: Reasonable return is good enough, Charlie. I mean, 50 years ago, I was looking for spectacular returns, but I can’t— I can’t get them. We have— we have eight or $10 billion to invest every year. And we’re in the utility business, and it’s the same thing there. When we build electric generation or something of the sort, we shouldn’t expect a spectacular return. We’re building things that are essential to society, and people need our services. They really don’t have any choice in the case of the electric utilities, for example, and sometimes in case of rail. And we should get a decent return on that. Enough to encourage us to keep putting money into the business, but we’re not entitled to spectacular returns.

CHARLIE ROSE: You carry coal?

WARREN BUFFETT: Well, that’s a big one in terms of tonnage, yes.

CHARLIE ROSE: And if, in fact, we wean ourselves off coal, is that a big problem?

WARREN BUFFETT: Well, we will wean ourselves off coal over time. We can’t change 40 percent of electric generation that goes— that comes from coal. We can’t change that next week or next month or next year, but we will reduce it over times, and we should reduce it over time.

CHARLIE ROSE: And you can add other things to carry and changes will be. . .

WARREN BUFFETT: There will be more grain to move, and there will be more all kinds — chemicals— or whatever it may be. There will be more things moving around this country 10 or 20 or 30 years from now.

CHARLIE ROSE: Knowing your idea about moats, is it a pleasing idea that no one is likely to get into the railroad business?

WARREN BUFFETT: If they wanted to reproduce the Burlington Northern Santa Fe, it might take $100 billion or so.


CHARLIE ROSE: And 100 billion years.

WARREN BUFFETT: They’d have to be a real sport.

(LAUGHTER)

CHARLIE ROSE: And they are also modernized today, are they not?

WARREN BUFFETT: Enormously. Enormously. The railroads— take a railroad like BNSF. They’re moving far more ton miles of product with less in the way of people, less in the way of fuel. Railroads have become far more efficient over the years. There were a million and a half people employed in the rail industry after World War II. Now there are about— less than 200,000 in the United States, and they’re moving far more goods. So it’s really become efficient. You watch those 130-unit trains double stacked. . .

CHARLIE ROSE: You had other railroad companies in your portfolio.

WARREN BUFFETT: Right.

CHARLIE ROSE: You’re selling them?

WARREN BUFFETT: I’ve already sold them. Yes. I’ve done that just to facilitate the transaction. I think they’re good investments, but I would have held them if this hadn’t happened.

***

CHARLIE ROSE: So if you look at Burlington Northern, is that— that was a big—that was a big sum.

WARREN BUFFETT: Yeah. And you don’t get bargains on things like that. It’s not cheap.

CHARLIE ROSE: But that was a bargain?

WARREN BUFFETT: No, it’s not a bargain.

CHARLIE ROSE: I didn’t think so. That’s what I’m asking you.

WARREN BUFFETT: No, but it’s a good asset to own for Berkshire over the next century.

CHARLIE ROSE: But does it restrict how many — suppose tomorrow a great thing came along that you didn’t know. Would you say, “oh, my God. . .”

WARREN BUFFETT: Well, it could happen. I mean, if the Union Pacific came along at half the price—you know, but I don’t worry about that sort of thing at all, Charlie.

Långt kvar till toppen, skriver Dagens Industri

http://di.se/Avdelningar/Artikel.aspx?ArticleID=2009\11\16\362075§ionid=BorsMarknad

I vår svenska affärspress finner vi artiklar av ömsom vin, ömsom vatten. Denna artikel på di.se finner jag ytterst relevant för den långsiktige aktieägaren (något modifierad). Tack Carl Björk för denna översikt. Publicerad 2009-11-16 17:05

Ni finner nedan siffror för åtta intressanta bolag på Stockholmsbörsen:
Bolag, högstanotering (i fetstil), datum för denna högstanotering, aktuell kurs måndag 16 nov 2009, förändring sedan årsskiftet och slutligen så mycket måste aktien stiga för ny högstanotering

Ericsson 832,34 06-mar-00 72,55 23% 1047%
Telia Sonera 92,23 13-jun-00 50,05 28% 84%
Swedbank 226,69 15-feb-07 52 76% 336%
SEB 129,23 20-apr-07 46,73 49% 177%
Volvo 153 13-jun-07 72,4 68% 111%
Hennes & Mauritz 450 27-apr-07 417,5 36% 8%
Investor 189,5 13-jul-07 129,6 11% 46%
Sandvik 150,5 17-jul-07 73 77% 106%

Direkt äger jag aktier i dessa av ovan bolag; lite TeliaSonera, lite Swedbank, en större del SEB, H&M och Investor. Via Industrivärden, ett av mina största innehav; Volvo, Ericsson (här finns Investor med också) och Sandvik.

Det är anmärkningsvärt att bankerna har så långt kvar till högstanotering, likaså Sandvik och Volvo. De har trots allt gått mycket starkt hittills i år (mellan 49 - 77% upp).

Ericssons all time high är dopad från IT-boomen och känns närmast overklig. TeliaSoneras all time high är också dopad, men av Rosengrens introduktionskurs till galna multiplar. De kurserna hade inget med rimlig marknadsvärdering att göra.

Riskminmerarens värdeportfölj 29 aug 2009 - uppföljning

29 Augusti 2009 var situation följande:

Svenska Handelsbanken A 203 Kr Idag 186 kr. - 8,4%
Securitas B 88,50 Kr Idag 69,70 kr. - 21.2% (- ca 6.2 om Loomis räknas med till dagens kurs)
Loomis inköp 0 kr Idag 67 kr För varje 5 Securitas aktie har vi fatt 1 Loomis. (Detta skulle kunna innebära att vi skulle kunna lägga pa 13. 40 pa varje Securitas aktie i värde.)
Investor 150, 50 Kr Idag 134,25. - 10.5%
SCA B 116 Kr Idag 95,30 kr. - 17.8%
TeliaSonera 60,25 Kr Idag 47kr. - 22%

Large Cap Index är ner ca 18 %% sedan 6 Dec 2007. Min portfölj är ner ca 16 % om man antar att den var viktad 20% i var och en av dessa aktier. Kursutvecklingen är saledes 2% bättre än index + värdet av Loomis-aktierna.

Men mina ungefärliga värden pa Loomis i tilägg till Securitas: - 13% vilket är 5% bättre utveckling än index i reella tal (ca 28% bättre utvecling än index i relativa tal). Detta är utan utdelningar.

Men aktierna i värdeportföljen har också delat ut fin utdelning per aktie (inkl extra utdelning). SHB A 13.50 2008 och 7 kr 2009, totalt 20.50/aktie, Securitas 3.10 + 2.90, 6kr/aktie, Investor B 4.75 + 4kr, 8.75/aktie, SCA B 4.40 + 3.50 kr, 7.90 kr/aktie och TeliaSonera 4 + 1.80 kr, 5.80kr/aktie. Utdelningen är en bit över snittutdelningen för Stockholmsbörsens storbolag.

Utdelning i procent av inköpspris pa aktien (tva utdelningar erhallna):
SHB A ca 10% utdelning
Securitas 6.7% + Loomis
Investor 5.8%
SCA 6.8%
TeliaSonera 9.6%

Totalavkastningen är saledes hittils till belatenhet i relation till index. Men även inräknat tva utdelningar är den absoluta avkastningen negativ. Nästa gang jag avrapporterar har vi förhoppningsvis natt positiv absolut avkastning. Men att ligga bättre till än index är till att börja med inte sa pjakigt.

Riskminimerarens värdeportfölj - 6 dec 2007

Denna portfölj presenterade jag den 6e december 2007 pa Aktiespararnas hemsida. Vid en tid då vi bara var i början av ett hejdlöst fall på världens aktiemarknader. Sedan presenterade jag samma portfölj på det nya PoP.

Avstämmning är till att börja med 6 Dec 2009. Slutgiltig utvärdering Dec 6 2012 - 5 års tidshorisont. Dessa aktier var de värdeaktier jag identifierade vid den tidpunkten.

Flera av dessa aktier föll kraftigt under 2008, men har nu återhämtat sig. Så här i efterhand hade man således kunnat få dessa aktier till ett mycket billigare pris hösten 2008 och under februari och mars 2009. Det jag tycker är intressant är hur snabbt kurserna dök, och hur raskt de har hämtat sig. Mr Market är nyckfull. TeliaSonera för 60 kr var i backspegeln inte prisvärt, men jag tror att den placeringen kommer att bli ok ändå; det finns stora dolda tillgångar i bolaget.
Startkurser:

Svenska Handelsbanken A 203 Kr
Securitas B 88,50 Kr
Investor 150, 50 Kr
SCA B 116 Kr
TeliaSonera 60,25 Kr

De delade ut fin utdelning per aktie (inkl extra utdelning) under 2008. SHB A 13.50 kr, Securitas 3.10 kr, Investor B 4.75 kr, SCA B 4.40 kr och TeliaSonera 4.00 kr. Utdelningen är över snittutdelningen för Stockholmsbörsens storbolag. Det är SHB och TeliaSonera som drar upp utdelningen i portföljen. Men SCA, Securitas och Investor delar ut väl också.

Totalavkastningen slår därmed tot.avk. index hittills. Men låt oss vänta till 6 dec 2012 innan vi ropar hej.

Buffets agerande under krisen

by Alice Schroeder

Detta är ett utdrag från 31 nyskrivna sidor i pocketupplagan av hennes bok om Buffet som har diskuterats i ett annat inlägg på denna blogg. http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/01/snowball-warren-buffet-and-business-of.html

Treasury yields soon reached zero, but the flood of money failed to open the channels of business lending; credit remained virtually nonexistent. Buffett, who was at the time acting as the economy’s greatest cheerleader, lent at interest rates that in some instances bordered on usurious—$150 million of twelve percent notes in Sealed Air; $300 million of Harley-Davidson debt for a fifteen percent interest rate; $300 million of ten-percent contingent convertible senior notes from USG; $250 million of Tiffany bonds at ten percent; and a $2.7 billion, twelve-percent perpetual convertible stake in Swiss Re that would give Berkshire a thirty-percent ownership in the insurance giant.

This latter move baffled insurance industry insiders, including Swiss Re employees. Swiss Re was General Re’s biggest competitor; observers concluded that, on any terms, the investment to prop up Swiss Re made no sense because of its negative long-term strategic consequences to Berkshire—unless Buffett ultimately meant to take over Swiss Re and merge it with General Re. In the past, however, Buffett had made opportunistic insurance investments that worked against Berkshire’s long-term interests. Challenged on this, he would respond, “If we don’t do it, somebody else will.” Thus it was equally likely that there was no strategy whatsoever behind the deal besides extracting some fast cash from the pockets of the Swiss.

The actions he had taken with deals struck in 2008 and 2009, in accordance with his saying “Cash combined with courage in a crisis is priceless,” would enrich Berkshire shareholders for many years to come. At the same time, the crisis—which admittedly had so many episodes of heart-stopping disintegration into near economic collapse that in some ways it eclipsed the events leading to the Great Depression—left Berkshire a weaker company financially. It undercut Buffett’s reputation as a nearly infallible manager, and cost the company its top financial rating.