fredag 9 december 2016

Till näringslivs- och ekonomijournalistikens försvar

"Jag ogillar vad du säger, men jag är beredd att gå i döden för din rättighet att säga det."     Voltaire/E B Hall

Aktieinvesteringar, framgångsrika sådana, är helt beroende av yttrandefrihet och tryckfrihet. Om vi inte har tillgång till kvalitetsinformation kan vi inte fatta bra investeringsbeslut. Om vi inte får tillgång till fakta kan vi inte göra analyser. Om vi inte får olika perspektiv på ekonomi- och näringslivsfrågor kan vi inte göra fruktbara synteser. Och därför är kloka slutsatser - t ex vad gäller investeringar - beroende av ett öppet samhälle. 

På sociala medier tycker jag mig se en allt njuggare hållning mot professionell journalistik i vid mening, och eftersom denna blogg behandlar ekonomiska frågor - ekonomijournalistik i synnerhet. Jag tycker att vi har en professionell ekonomijournalistik av hög standard i Sverige. Visst är Financial Times och The Economist kanske mer högkvalitativa i många avseenden men de har en global marknad på språket engelska. Vi är bara ca 10 miljoner som kan svenska vilket ger en begränsad marknad för kvalificerad och djupgående ekonomijournalistik  Givet detta är t ex SVD Näringsliv, Dagens Industri, Affärsvärlden och efn.se riktigt bra; SVD Näringslivs granskning av Handelsbank-sfären var t ex lysande. Den kritiska granskningen gjorde också mina innehav i den sfären som t ex SCA och Industrivärden till bättre bolag och därmed - för mig - bättre långsiktiga investeringar. 

Dessutom finns många duktiga och initierade skribenter på sociala medier, kanske fr a på bloggar - men intressanta samtal kan föras på twitter också. Ofta i kombination. Men ibland saknas perspektiv och kritisk granskning i social medier. Investerare och spekulanter blir upprörda på skribenter och analytiker av annan uppfattning än dem själva. 

Jag skulle vilja hävda att man kanske skall lyssna extra noga till de som kritiskt granskar eller t o m sågar ett investeringscase man har. Tänk om man har missat något viktigt. Tänk om det finns perspektiv på en verksamhet man inte förstår - eller har ignorerat. Om inte annat kan det vara bra för att vässa det egna argumenten om varför ett visst bolag/aktie ser bra ut på lång sikt.   

Men jag tycker mig också se att professionella journalister inte riktigt får den respekt i sociala medier som de förtjänar. Kritisk granskning är svårt. Och lagstiftningen kring vissa ekonomifrågor är snårig. HQ affären är t ex mycket, mycket snårig. Här kan delar av näringslivsjournalistiken ha gjort Mats Qviberg till syndabock lite för tidigt. Och kanske har istället Finansinspektionen tagit en uppstickarbank mot bankoligopolet från spelplanen - och de skall istället nagelfaras? Alternativt tog man för stora risker i tradingavdelningen på HQ när man handlade i egen bok. Men frågan är om att dra banktillståndet var rätta metoden? Swedbank som är mer systemviktig tog nog t ex mer risker in i finanskrisen?

Slutligen kan det vara intressant att diskutera aktieanalyser som ekonomimedia gör. Här har de kanske inte riktigt samma edge mot t ex duktiga bloggare. Kvaliteten på Värdepappret, startat av några av våra duktigaste ekonomibloggare är minst lika bra soma analyser i aktiepress - oftast t o m bättre. Men man kan se via utmärkta SVD Börsplus att mer traditionell media kan skapa väldigt bra analysprodukter också. Via bolag som Nordnet och Avanza får man också ta del av mer och mer initierade analysprodukter av aktier. 

Slutsatsen är enkel. Pluralism är bra är för oss hobbyinvesterare.  

  • Vi behöver bra bloggar som Lundaluppens. 
  • Vi behöver Börsdata, Aktiespararen, Johan & Johan på börspodden, EFN börslunch. 
  • Men vi behöver också en klassisk journalistisk granskning av bolag och företeelser i näringslivet i t ex SVT, SR, DN, SVD eller DI. 
Kort sagt: vi behöver ett öppet samhälle där vi lyssnar och sakligt bemöter varandras argument. Eller?