torsdag 28 maj 2015

Lite perspektiv på börsutvecklingen i Kina

Många verkar att vara väldigt oroliga över utvecklingen för Kinas ekonomi - och dess börser. Det har jag varit sedan jag bodde i Kina i början av detta millenium - alltså i drygt 10 år. Redan då oroades jag av spekulationen i fastighetsmarknaden och alla de tomma fastigheterna (kineser har haft begränsade möjligheter att investera sin förmögenhet och så är fortfarande fallet även om vissa förändringar). Korruption i toppen såväl som regionalt och lokalt - även om Peking slår ner hårt på detta just nu. Statens stora inblandning i ekonomin bl a via i många fall ineffektiva halv/helstatliga företag. Hur regeringen stryper tillgång till information och globala sociala medier för befolkningen. Hur alla städer i hela Kina har toppmoderna flygplatser och annan tip-top infrastruktur - finansierat via lån från den handfull av nationella halvstatliga banker som Kina har. Dessutom en rasande snabb tillväxt utan tanke på miljökonsekvenser (vilket eventuellt har ändrats lite nu). 

Om vi tittar på den kortsiktiga utvecklingen - senaste året - av Kinas inhemska största börs (Shanghai), som helt säkert skrämt många, så ser den ut som följer:



Detta ser ju mycket oroväckande ut. Men om ni tittar på följande graf nedan och betänker en ekonomi som i stort sett växt 10% om året i två decennier fram till dagens ca 7%, vilket fortfarande är världsklass, så kanske den sista tidens kraftiga uppvärdering är rimlig? Kanske var Kinesiska aktier länge undervärderade? I Maj 2013 Skrev CNBC News:"The Shanghai Composite is trading at a price-to-earnings (PE) ratio of about 10.8, roughly the same as Hong Kong's Hang Seng index but well below the Nikkei, which is trading at about 23 and Australia's stock market which has a price-to-earnings ratio of 18."



Om vi jämför med Stockholmsbörsen så reflekterar den en underliggande ekonomi som växer mycket långsammare än Kinas. Men vi skall dock betänka att flera svenska börsföretag är kraftigt exponerade mot snabbväxande marknader: en börs kursutveckling och ett lands tillväxt är olika saker. Kika på detta OMX diagram nedan i jämförelse. Sedan 2009 har OMX gått mycket, mycket starkt. Shanghai Composite Index, i ovan graf, har inte hängt med under samma tiudsperiod. 


Om vi tittar på nyckeltal så värderas OMX till ca P/e 17 på 2015 estimat och drygt 20 baserat på 2014 års vinster. Det är högt men mycket lägre än i början av 2000 då P/e var helt galna ca 35 (lite beroende på hur man räknar). Men värderingen är högre än det "normala" någonstans kring14 - 15 ggr vinsten. 

Men om vi tittar till värderingen för Shanghai så värderas A aktierna till ca 23 och B aktierna till nästan 30 ggr vinsten, vilket är högre än Stockholm. För Kinas andra börs, Shenzen,  är B aktierna på ca 17.5 och A aktierna hela 65 ggr vinsten (vet ej varför så stor spread mellan A och B). Hong Kong till 12 - 13 ggr vinsten verkar vara billigt i jämförelse med såväl Kina och Sverige, men bolagen i HK domineras av sektorer med traditionellt lägre P/e tal. Kvaliteten på bolagen i HK är dock generellt hög och fastlandsbolag som är listade där måste vara mycket mer transparenta än om bara listade i Kina. 


Några slutsater: 
  • På Kinas börser har vinsterna värderats upp kraftigt på kort tid efter att aktierna generellt antagligen var undervärderade under en längre tid. 
  • Stockholm har - trots denna Kinesiska uppvärdering - på 5 -  6 år gått bättre än Shanghai index, vilket ger lite perspektiv. 
  • Hong Kong framstår som en attraktivt värderad börs, men den innehåller mycket bank, fastighet och utilities, vilka traditionellt har lägre P/e tal. Så det kan se lite billigare ut än vad det egentligen är. 
  • Om en riskminimerare skulle investera skulle han välja Hong Kong alla dagar i veckan över Shenzhen eller Shanghai. 
  • Men jag köper bara - hillills - enskilda bolag i Nordamerika och Europa. 
  • Ett exempel på ett svenskt bolag exponerat mot Kina är SCA som bl a  äger en stor del av det lokala bolaget Vinda. Jag sitter nöjd med den typen av exponering.  





söndag 24 maj 2015

Om Fairfax Financials och Prem Watsa

Fairfax Financials (FF) är en riktigt bra story. Prem Watsa är den föräldralösa indiska pojken från Hyderabad, Indien. Han visade stor begåvning i skolan och blev kemingenjör vid Indian Institute of Technology, Madras. Han kommer sedan till Kanada för att göra en MBA (Richard Ivey School of Business). Detta leder till att han startar att bygga upp ett bolag, året är 1985,  som har många likheter med Berkshire Hathaway: Fairfax Financials. Buffet är en stor inspiration för Watsa, men han är nog en än mer typisk Ben Graham investerare än vad Warren är nuförtiden.

Watsa har varit bra på att se när stora krascher är på väg och agera på detta (ibland för tidigt, men han brukar få rätt till sist): 1987 kraschen, Japans krasch på 1990-talet och bostadsmarknad/finanskris 2007. Han är nu mycket orolig för ekonomier på anabola via 0-räntor och obligationsköp av centralbanker, med mycket stor skuldsättning för hushåll och stater. Och tycker sig se en IT hysteri igen via värdering på Twitter etc. Därför är i stort sett hela aktieinvesterings-portföljen hedgad sedan ett par år tillbaka. Detta har kostat mycket pengar på kort sikt. Aktieinvesteringarna har dock varit lyckade över tid, men intressant nog har obligationsportföljen över tid också haft ett starkt resultat. Se nedan 15-årsresultat (2014):

Hamblin Watsa Investment Counsel (HWIC) har haft följande 15 års-avkastning (2014)
# 1 HWIC Common stocks (with equity hedging): 11.6% per år, i jämförelse med S&P 500 med 4.2% per år.
# 2 HWIC Taxable bonds: 11.5% per år, i jämförelse med Merrill Lynch U.S corporate (1-10 year) bond index med 6.1% per år.


Jag har en ganska stor del försäkringsbolag i portföljen i Berkshire Hathaway, Sampo och Fairfax Financials. I detta inlägg skrev jag lite om varför försäkringsbolag - och specifikt dessa tre - för drygt ett år sedan.  FF har jag således bara ägt i drygt 2 år och det är nykomlingen av de tre. Utvecklingen hittills har varit mycket bra och innan en liten sättning hade aktien dubblats i värde. Kenny på aktiefokus skrev en bra kritisk kommentar till ovan inlägg. Han tyckte att kvaliteten på försäkringsrörelsen var dålig för FF i jämförelse med t ex Berkshire. Där tror jag han har en viktig poäng. Men jag tycker att försäkringsrörelsen för FF har förbättrats bara under den korta tid jag har ägt och följt bolaget. Combined ratio har kommit ner en bit i flera av försäkringsrörelserna. Och FF har köpt bättre kvalitet försäkringsbolag på senare tid.  Dessutom i intressanta ekonomier i t ex Asien. Detta tycker jag är något som är intressantare med FF än Berkshire, Watsa kan Indien och har tidigt investerat där men också köpt försäkringsbolag i Östeuropa, Ostasien och Latinamerika. Det gör att försäkringsrörelsen inte är så Nordamerika-beroende som för Berkshire. Eller så Norden-beroende som för Sampo. Dessutom finns en ganska stor cash-del på ca 23% i FF's investeringsportfölj, vilket inga tidningar skriver om...

Watsas aktieinvesteringar (kom ihåg nästan helt hedgad portfölj, och utgör bara en del av investeringsportfölj, kring 25% har jag för mig) är minst sagt spektakulära och mycket koncentrerade: I den Nordamerikanska portföljen har han 35% i skogsbolaget Resolute Forest products. Och nästan 30% i Blackberry. Ett nytt innehav är IBM med 15% av portföljvärdet (inspirerat av Berkshire?). SandRidge Energy ca 7% och Overstock.com ca 6%. Sedan finns en mängd pyttesmå innehav. I övrigt har vi aktieägare fått glädjas åt en enastående investering i Bank of Ireland i efterdyningarna av finanskrisen (2011). I Mars i år såldes en del av dessa aktier som tredubblats i värde, här har Fairfax tjänat ca 2.4 Miljarder SEK hittills. Watsa har också tillsammans med några andra investerare investerat ganska mycket i Greklands tredje största bank Eurobank. Jag vet ej hur den investeringen har gått - och vilken utsträckning Grexit-oron påverkar. Watsa har fått mycket kritik för Blackberry-investeringen, där alla ser Blackberrys konsumentprodukter - mobilerna - som en stor loser. Och det är de nog. De förlorade mot iPhone och andra smartphones. Men som jag förstår är Watsa mest intresserat av t ex företagstelefonidelen, patent och krypteringen. De dolda värdena. Lite som kartorna i Nokia.

Watsas brev till aktieägarna är mycket läsvärda och i "Buffet style", dock utan de många roliga oneliners som Warren presenterar. Men jag är långsiktig här. Bolaget ger en kanadensisk exponering, har en allt bättre försäkringsrörelse, samtidigt som vi får exponering mot flera utvecklings-ekonomier. Ett exempel är Indien, där FF har ökat sina investeringar på sistone. Sedan tror jag Watsa et al kommer att fortsätta investera "floaten" på ett bra sätt för oss aktieägare. Kan Fairfax Financials vara något för dig?



fredag 15 maj 2015

Cristina Stenbecks omvandling av Kinnevik


Jag har ägt Kinnevik i ett decennium ungefär. Det började med att jag läste Per Anderssons "Stenbeck - ett reportage om det virtuella bruket" (2000). Det är den bästa bok om svenskt näringsliv jag har läst. Länken ovan är en av mina första texter här på bloggen. Jag tror att jag har läst Anderssons bok fyra gånger. En fascinerande huvudperson (med både konstruktiva och destruktiva drag), välresearchad ekonomisk historia av en lysande skribent. Boken finns i nyutgivning, vilket visar att kvalitet varar. 

Boken hade en bidragande orsak till att jag blev ägare i detta investmentbolag. Under denna bloggs första år skrev jag fem inlägg om Kinnevik, baserat på Anderssons bok och Kinneviks rapporter - och faktiskt lite iakttagelser från egna resor.

http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/05/kinnevik-introduktion.html (här vävde jag in en resa i norra Tanzania och en i Vietnam för att förklara innehaven)


http://riskminimeraren.blogspot.sg/2009/05/kinnevik-korsnas-och-bakgrunden.html (ekonomisk historia, Kinneviks företagshistoria)

http://riskminimeraren.blogspot.sg/2009/05/kinnevik-noterade-karninnehav.html (om de noterade bolagen 2009)

http://riskminimeraren.blogspot.sg/2009/05/kinnevik-nya-investeringar.html (dessa nya investeringar 2009 har i flera fall enbart en perifier roll i dagens Kinnevik, med några undantag)

http://riskminimeraren.blogspot.sg/2009/06/kinnevik-summa-summarum.html  (mina slutsatser 2009)

Mina första aktier 2005 kostade kring 60 kr. Och inte långt efter delades Invik ut till aktieägarna. Det har varit väldigt bra att vara ägare till Investment AB Kinnevik som idag är ett betydande innehav för mig. Om ni läser den utmärkta årsredovisningen för 2014 så är det anmärkningsvärt hur Cristina, med hjälp av Mia och Lorenzo har stöpt om detta bolag. Kolla in bolagen de äger och i flera har skapat - många alldeles nyligen - här nedan (Screen shot från ovan årsredovisning):



Sent 2013 sålde jag en tredjedel av mitt innehav i Kinnevik för drygt 300 kr aktien. Och detta beror inte på att jag var kritisk till vad Cristina har gjort med Kinnevik. Det kändes bara som att marknaden då hade lite för stora förhoppningar på Kinneviks e-business, som då i flera fall gjorde förluster men växte omsättningen kraftigt. Jag var helt enkelt osäker på substansen i bolaget och tyckte värderingen var hög. Nu ett och halvt år senare har flera av dessa innehav börjat göra vinst, vilket ger mycket bättre stabilitet. Dessutom är de tyska bolagen börsnoterade. Dock finns fortfarande osäkerhet kring värdering av vissa av dessa bolag. 

Det som är riktigt spännande är det verkar som att Cristina har haft samma fingertoppskänsla som sin far i att identifiera ny teknik/nya lösningar som kan utmana etablerade affärsmodeller, traditionella starka marknadsaktörer och verka på nya marknader. Bayport nämnde jag som ett nytt innehav som jag trodde på i mitt inlägg 2009, och de finns fortfarande med i bilden. Men det mesta spännande har kommit till efter 2009. 

Jag gillar också att ledning och styrelse avspeglar bolagets globala närvaro bättre än många stora svenska internationella företag.

Kassakon i Jans bygge var Korsnäs. Detta gjorde att man kunde pumpa in pengar i t ex Millicom (som nästan kursade 2002). Nu är kanske Tele 2 det nya Korsnäs som ger höga utdelningar - och där man sålde den ryska verksamheten i tid! Och nu senast sålde man en den norska businessen till TeliaSonera.

I årsredovisningen skriver VD'n:

Med ett starkt team, tillgångar inom mobilkommunikation och e-handel/marknadsplatser samt med en digital och livsstilsfokuserad investeringsstrategi är Kinnevik välpositionerat för att fortsätta leverera ett långsiktigt värde för aktieägarna.

Jag är böjd att hålla med. Men det finns fortfarande betydande risker i bolaget och många innehav är i en uppstartsfas, samt verkar i utvecklingsekonomier. Men som en del av portfölj med mera substansrika bolag passar Kinnevik utmärkt. Istället för att köpa t ex en Afrikafond kan man ju köpa Kinnevik. Vad tycker ni?


lördag 9 maj 2015

Intressanta insikter i rysk ekonomi från Bo Andersson, VD AvtoVaz, intervju Lennart Ekdahl

Jag har inga direkta aktieinvesteringar i eller fonder mot den ryska marknaden. Dock är den ryska ekonomin en mycket viktig marknad för flera av mina innehav: 

  • För Oriflame har det varit och är en mycket viktig marknad och man har även produktionsanläggningar där (ca 1/3 av omsättning kom från Ryssland innan Krim/Ukraina-krisen)
  • SCA har ca 3% av omsättning från Ryssland (marknadsledande på mjukpapper, stark position på personliga hygienprodukter, och produktionsanläggningar för mjukpapper, hygienprodukter och papper)
  • För Creades näst största innehav Lindab är Ryssland viktigt (ca 7% av omsättning),  
  • Portföljbolag till Investor och Industrivärden som Atlas Copco, Sandvik och ABB: denna marknad utgör 2 - 5 % av omsättning för dem (viktigast för Atlas) 

Jag vet inte om ni tittar på Svenska Handelsbankens mediasatsning efn.se (Ekonomi och Finansnyheterna). Det finns många olika typer av program. Jag antar att "Börslunch" är det mest kända. Mitt favoritprogram från deras utbud är dock Veckomagasinet med den duktiga journalisten Lennart Ekdahl. Han är en av de få svenska TV journalister som kan intervjua människor från näringslivet och ekonomimakthavare på ett självständigt och kritiskt men ändå respektfullt sätt. 

Intervjun med Bo Andersson VD på Rysslands största biltillverkare Avtovaz tycker jag är mycket intressant (den är från december 2014). Den ger ganska djupa insikter om rysk ekonomi, statens/Moskvas inblandning i ekonomin, hur stora ryska företag opererar. Dessutom tror jag Bo Andersson är ganska okänd i Sverige. Håll tillgodo, intressant eller hur?