Cristina Stenbecks omvandling av Kinnevik

Jag har ägt Kinnevik i ett decennium ungefär. Det började med att jag läste Per Anderssons "Stenbeck - ett reportage om det virtuella bruket" (2000). Det är den bästa bok om svenskt näringsliv jag har läst. Länken ovan är en av mina första texter här på bloggen. Jag tror att jag har läst Anderssons bok fyra gånger. En fascinerande huvudperson (med både konstruktiva och destruktiva drag), välresearchad ekonomisk historia av en lysande skribent. Boken finns i nyutgivning, vilket visar att kvalitet varar. 

Boken hade en bidragande orsak till att jag blev ägare i detta investmentbolag. Under denna bloggs första år skrev jag fem inlägg om Kinnevik, baserat på Anderssons bok och Kinneviks rapporter - och faktiskt lite iakttagelser från egna resor.

http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/05/kinnevik-introduktion.html (här vävde jag in en resa i norra Tanzania och en i Vietnam för att förklara innehaven)

http://riskminimeraren.blogspot.sg/2009/05/kinnevik-korsnas-och-bakgrunden.html (ekonomisk historia, Kinneviks företagshistoria)

http://riskminimeraren.blogspot.sg/2009/05/kinnevik-noterade-karninnehav.html (om de noterade bolagen 2009)

http://riskminimeraren.blogspot.sg/2009/05/kinnevik-nya-investeringar.html (dessa nya investeringar 2009 har i flera fall enbart en perifier roll i dagens Kinnevik, med några undantag)

http://riskminimeraren.blogspot.sg/2009/06/kinnevik-summa-summarum.html  (mina slutsatser 2009)

Mina första aktier 2005 kostade kring 60 kr. Och inte långt efter delades Invik ut till aktieägarna. Det har varit väldigt bra att vara ägare till Investment AB Kinnevik som idag är ett betydande innehav för mig. Om ni läser den utmärkta årsredovisningen för 2014 så är det anmärkningsvärt hur Cristina, med hjälp av Mia och Lorenzo har stöpt om detta bolag. Kolla in bolagen de äger och i flera har skapat - många alldeles nyligen - här nedan (Screen shot från ovan årsredovisning):

Sent 2013 sålde jag en tredjedel av mitt innehav i Kinnevik för drygt 300 kr aktien. Och detta beror inte på att jag var kritisk till vad Cristina har gjort med Kinnevik. Det kändes bara som att marknaden då hade lite för stora förhoppningar på Kinneviks e-business, som då i flera fall gjorde förluster men växte omsättningen kraftigt. Jag var helt enkelt osäker på substansen i bolaget och tyckte värderingen var hög. Nu ett och halvt år senare har flera av dessa innehav börjat göra vinst, vilket ger mycket bättre stabilitet. Dessutom är de tyska bolagen börsnoterade. Dock finns fortfarande osäkerhet kring värdering av vissa av dessa bolag. 

Det som är riktigt spännande är det verkar som att Cristina har haft samma fingertoppskänsla som sin far i att identifiera ny teknik/nya lösningar som kan utmana etablerade affärsmodeller, traditionella starka marknadsaktörer och verka på nya marknader. Bayport nämnde jag som ett nytt innehav som jag trodde på i mitt inlägg 2009, och de finns fortfarande med i bilden. Men det mesta spännande har kommit till efter 2009. 

Jag gillar också att ledning och styrelse avspeglar bolagets globala närvaro bättre än många stora svenska internationella företag.

Kassakon i Jans bygge var Korsnäs. Detta gjorde att man kunde pumpa in pengar i t ex Millicom (som nästan kursade 2002). Nu är kanske Tele 2 det nya Korsnäs som ger höga utdelningar - och där man sålde den ryska verksamheten i tid! Och nu senast sålde man en den norska businessen till TeliaSonera.

I årsredovisningen skriver VD'n:

Med ett starkt team, tillgångar inom mobilkommunikation och e-handel/marknadsplatser samt med en digital och livsstilsfokuserad investeringsstrategi är Kinnevik välpositionerat för att fortsätta leverera ett långsiktigt värde för aktieägarna.

Jag är böjd att hålla med. Men det finns fortfarande betydande risker i bolaget och många innehav är i en uppstartsfas, samt verkar i utvecklingsekonomier. Men som en del av portfölj med mera substansrika bolag passar Kinnevik utmärkt. Istället för att köpa t ex en Afrikafond kan man ju köpa Kinnevik. Vad tycker ni?