fredag 31 januari 2014

Utvärdering riskminimerarens värdeportföljer

Först kommer jag att summera A) min stabila storbolagsportfölj, därefter B) småbolagsportföljen. Slutligen blir det 10 slutsatser och reflektioner av dessa modellportföljer.

A) Riskminimerarens storbolags värdeportfölj presenterade jag den 6e december 2007 på Aktiespararnas hemsida. Sedan presenterade jag samma portfölj på forumet Pratompengar (där jag tidigare var aktiv). Detta var innan enskilda bloggar hade tagit fart och forum var huvudkällan till analys och diskussion om placeringar för amatörinvesterare. Portföljen, fem aktier, skapades vid en tid då vi bara var i början av ett hejdlöst fall på världens aktiemarknader. Många bolag hade höga värderingar i slutet på 2007, en del påstod fortfarande att vi var i en supercykel. Tidsperioden jag valde var 5 år - för många aktiesparare en ganska lång tid. Men om man är fundamental värdeinvestere kan denna tid vara för kort. Det tar tid för värden att komma fram. Om vi tittar på slutvärdering från slutet av 2012 så har tre aktier värderats upp ordentligt sedan dess: värden har kommit fram i SHB, Investor och SCA. Notera också de fina utdelningarna. Det är ganska anmärkningsvärt att trots att dessa tre aktier inhandlades i närheten av förra toppen innan krisen har de ändå varit fina affärer till idag. 

Svenska Handelsbanken A 203 Kr och till slut 227,90 Kr.
Kursutvecklingen var positiv med + 12.7%
Idag handlas SHB A i 311.60 kr. Kursutveckling + 53.5%
Total udelning/aktie: SHB A sex år  58kr/aktie

Investor B 150,50 Kr till slut 159.10 kr.

Positiv kursutveckling + 5.6 %
Idag handlas Investor B till 212.20 kr. Kursutveckling + 41% 
Total utdelning/aktie: Investor B sex år 30.75kr/aktie

SCA B 116 Kr och till slut 137.30 kr.

Positiv kursutveckling med + 18.1 %
Idag handlas SCA B till 186,50 kr. Kursutveckling + 61%
Total utdelning/aktie: SCA B sex år 24.30kr/aktie

Portföljen innehöll ytterligare två aktier där värden också kanske kommer fram med lite tålamod och tid. I Securitas har detta delvis redan skett genom att Loomis delades ut. För TeliaSoneras del har nog värden inte riktigt kommit fram - dessutom sker ett paradigmskifte tekniskt sett i deras bransch vilket ritar om kartan.

Securitas B 88.50
kr 2007, efter fem år 53.20 kr + 1 loomis för varje fem aktie (Loomis har utvecklats väl och delat ut väl), idag står Securitas i 68.10 kr. Utdelningarna har dessutom varit goda 18 kr/ aktie.


TeliaSonera inköptes för dyra 60,25 Kr till slut 44.90 Kr. Negativ kursutveckling - 25.5 %. Idag 48.60. Utdelningen har varit god 14 kr/aktie.

B) Riskminimerarens värdesmåbolagsportfölj lanserades i Oktober 2010. Det har en hänt en del komplexa transaktioner i några av dessa aktier så utvecklingen är endast ungefärligt uppskattad: Säki nu en del av Latour som har gått väldigt bra, Vostok Nafta har splittats/inlösen och avvecklat innehav och utvecklats otroligt, Nischaya Group blev uppköpt till bra pris, Transcom har haft split och utvecklats katastrofalt, dock bättre nyligen,  Cloetta har fusionerat med Leaf. Som jag skrev när jag lanserade portföljen är det större risk i små- och medelstora bolag. Men jag försökte att riskminimera genom att bygga portföljen kring stabila små investmentbolag samt diversifiera portföljen. Max börsvärde: enskilda bolag fick ha upp till 2 Miljarder i börsvärde och investmentbolag max 3 miljarder i börsvärde.

För motivering och kort introduktion av aktierna i portföljen:
Riskminimerarens småbolagsvärdeportfölj

INVESTMENTBOLAG (70% av portfölj initialt)

Svolder B, 70.25kr, 20 % av portfölj
Senast 82 kr, total utdelning per aktie 10.60 kr.

Traction B, 70.00 kr, 15% av portfölj.
Senast 91.75 kr , total utdelning per aktie 5.30kr.

Midway B, 30.90kr, 15 % av portfölj.
Senast 18.50 kr, total utdelning per aktie 2.50 kr. 

Bure Equity, 31.20kr, 10% av portfölj.
Senast 26.70, total utdelning per aktie 3.10kr (inklusive inlösen 2011).

Säki B 61.50Kr, 10 % av portfölj.
Utdelning 3kr. 0.57 aktier i Latour per aktie. 
Totalavkastning Latour är ca 80% sedan Säki gick upp i Latour, viss uppgång i Säki innan.

Vostok Nafta, 27.00kr, 5% av portfölj.
Utdelning 0 kr men splitten/inlösen var 1:2. Så 46 kr X 2 = 92 kr är dagens kurs i relation till inköpskurs i denna portfölj. Ca 340% avkastning.

STABILA SMÅBOLAG (10% portfölj initialt)

Kabe B, 87.00kr, 5% av portfölj
Senast 126.00, total utdelning per aktie 14 kr.

Fenix Outdoor, 142.00 kr, 5% av portfölj
Senast 272 kr,  total utdelning per aktie 10 kr.

TURNAROUND SMÅBOLAG RISK (15 % initialt)

2E Group, 17.00 kr, 3% av portfölj

Senast 13.75 , utdelning 1.58 kr. Dålig utveckling ungefär
Cloetta, 39.00kr, 3% av portfölj.
Väldigt komplicerat efter fusion med Leaf, men bra utveckling. 
Insplanet, 14.05 Kr, 3% av portfölj.
Senast 6.05, utdelning 1.65 kr
Transcom B, 20.00 Kr, 3% av portfölj.
Komplicerat efter splitt, katastrofal utveckling först men ok efter detta.
Nischaya Group, 10.90 Kr, 3% av portfölj.
BUD PÅ 18 KR, från Stanley. 

Svolder och Traction har varit stabila som största innehav, men det är Säki (som när det blev Latour är ett storbolag) och fr a Vostok Nafta av investmentbolagen som gått riktigt bra. De stabila småbolagen Kabe och Fenix Outdoor har också haft fin utveckling, speciellt Fenix. Budet på Niscahya gjorde att det blev en bra affär. Besvikelser är Midway och Bure, och flertalet av turnaroundsmåbolagen med Transcom och Insplanet i spetsen.

Slutsatser och reflektioner:

1) När man ser alla händelser och komplicerade transaktioner i småbolagen så visar det på risken med småbolag även om portföljen är diversifierad. 
2) Stora stabila bolag bör utgöra grunden i alla riskminimerande portföljer. 
3) Stabila välskötta mindre kvalitetsbolag hör också hemma i en riskminimerande portfölj. Familjeägda och finansiellt starka bolag av denna typen är verkligen något för den riskminimerande investeraren, som t ex Traction, Fenix och Kabe (även om Fenix är dyrt för tillfället).
4) Stabila små investmentbolag som Traction och Svolder kan ingå i en diversifierad riskminimerande portfölj. Dessutom ger de bred exponering mot mindre bolag. Traction dock att fördedra p g a ägare av kött och blod.
5) En riskminimerande portfölj skall vara möjlig att följa. Om man inte hinner läsa bolagens rapporter - fr a årsredovisningar - har man för många aktier. Bolag som Traction och Svolder är därför intressanta eftersom de ger exponering mot flera mindre bolag. 
6) Turnaround småbolag har inte varit lyckat och även om bara 15% av portföljen ett riktigt sänke i portföljen. En riskminimerare skall inte ägna sig åt sådant, vilket han heller inte gör. Detta var ett experiment i en fiktiv portfölj.
7) Utdelningar är inte att förakta, t ex har SHB har delat ut 58 kr under dessa år. 
8) Bra bolag inköpta på relativt höga nivåer, kan bli en bra investering ändå på 5 - 6 års tid som t ex SHB och Investor.
9) Bolag som verkar i en tekniskt omvälvande sektor kan synas billiga men teknikskiften kan utsätta dem för prövningar som t ex i fallet TeliaSonera. Glöm inte att France Telecom lade faktiskt ett bud på bolaget på 63 kr/aktie sommaren 2008. Inte ens en konkurrent kan identifiera värden och förutse teknikskiften i en bransch som Telecom.
10) Det tar tid för en aktie att hitta sitt värde. Man måste ha tålamod och gott sittfläsk som värdeinvesterare. SCA är typexemplet här har värden varit synliga under en lång, lång tid - men först nu kommit fram. 

fredag 24 januari 2014

Uppföljning Danske Bank, Santander och Commerzbank

Under 2013 sålde jag våra Swedbank och SEB. Detta eftersom de uppnått en värdering av ca 1.5 ggr boken. Istället köpte vi in oss i tre europeiska banker med krisvärderingar. Hittills har utvecklingen varit bäst för Commerzbank med ca 90 % avkastning, följt av Danske drygt 40% och Santander drygt 20 %.

Värderingarna är fortfarande långt ifrån mina riktkurser. För Danske tycker jag att eget kapital kring 1.5 är rimligt och den värderas kring eget kapital. Men räntabiliteten är under fem så det är inte billigt i dagsläget, jag skulle inte öka just nu. Banken har uppvärderats på förväntningar om förbättringar. Men på sikt borde Danske kunna uppnå tvåsiffrig räntabilitet och lite till och då är dagens värdering inte utmanande. Vad gäller Santander är banken så effektiv och kvalitativ att den kanske blir ett nytt riktigt långsiktigt innehav. Medräknat goodwill värderas den dock till 1.5 ggr boken, men räntabilitet är kring 6 - 7 ggr. Här finns också stor potential på sikt även om banken inte är billig just nu. Vad gäller Commerzbank så har den trots nästan kursdubbling en ganska låg värdering. Vi betalar ca 0.6 -0.7 för boken medräknat goodwill. Men banken är fortfarande en turnaround-kandidat i rött. Här har jag satt upp exit vid när banken värderas till boken. Vi får se hur dessa banker kommer att klara stresstester.

Vidare har jag Deutsche Bank under bevakning. Den har inte alls värderats upp som Commerzbank, men hade inte en lika låg värdering från start. Vinstvarningen i dagarna tyder på att det kommer ta tid för Tysklands största bank att få fokus och lönsamhet i banken. Jag är nöjd att jag valde Commerzbank istället för DB och jag skulle faktiskt även  till dagens kurser köpa Commerzbank före DB, även om denna värderats upp kraftigt och det ligger en del förväntningar även i denna kurs. En annan bank jag följer är Raiffeisen International. Här finns en intressant exponering mot Östeuropa och en stabil ägare i Österrikiska Raifeissen Central Bank som ägs av många självständiga mindre banker. Aktien har värderats upp en del sedan jag börjat följa den. Men meddelade att man skall ta in pengar i en nyemission för att öka kapitalet så man kan klara stresstesterna. Eventuellt kommer jag köpa in mig i nyemissionen då Raiffeisen inte värderas högre än Commerzbank även om banken gör vinst. Det finns stor uppsida i deras verksamheter i Östeuropa även om Slovenien, Ungern och Ukraina är problembarn för tillfället.

lördag 11 januari 2014

Svårigheter med investeringar, cykler, kriser och värdeinvesteringens kärna

När jag skrev mitt sista inlägg om att jag faktiskt sålt lite svenska aktier i min långa portfölj så att jag har ca 15% kassa i denna så fick jag en del kommenterar som fick mig att fundera. Dessutom skrev Lundaluppen klokt - som alltid - om problematiken med att köpa aktier med lånta pengar - något som jag konsekvent har undvikit. I detta inlägg tänkte jag utreda en del snårigheter och svårigheter med värdeinvestering och marknadens cykliska karaktär. Värdeinvesterings principer är enkla i teorin, men ack så svåra att genomföra i praktiken.

Jag har en känsla av att många duktiga svenska ekonomibloggare inte riktigt har samma erfarenhet - djup omskakande - som mig 2007 - 2009. Min fru och jag hade några goda ekonomiska år 2002 - 2006 då vi kunde spara. Vi hade aldrig haft pengar tidigare att spara på detta sätt. Så vi ville inte förlora dem. Under denna tid kom jag i kontakt med Grahams och Buffets ideer. Dessutom fanns kunniga skribenter med värdeinriktning på forum som pratompengar och så fanns t ex Simon Blecher på Affärsvärlden.

Innan jag kom i kontakt med värdeinvestering hade jag varit en spekulant. Korta affärer med risk - i hopp om stor snabb avkastning. Värdeinvestering är närmast motsatsen, det handlar om att inte förlora pengar och den är långsam till sin karaktär. Det tar tid för en aktie att hitta sitt rätta värde, ibland får man vänta länge; Mats Qviberg brukar säga att man måste ha gott sittfläsk som aktieinvesterare.

När vi nu för första gången hade pengar; investerade vi i stabila bolag som hade värdeinriktining. Investmentbolag som Investor och Industrivärden med stor substansrabatt, eller enskilda bolag som SCA som värderades lågt till EK, P/E och hade dolda värden i skogen. Min fru insisterade på H&M, vilket var vårt största innehav ett tag. Jag hade problem med att acceptera priset, multiplarna, för H&M - med The Intelligent Investor som måttenhet. Jag var mer av en dogmatisk "grahamit" då. Men H&M innehavet har lärt mig att bli mycket mer flexibel och inse att värden kan synas på många sätt i ett bolag. Ett råvarubolag och ett retail-bolag har olika struktur och förutsättningar. Man måste vara öppen för detta.

Nåväl, när vår väl uttänkta värdeportfölj - med vårt livs första besparingar - sjönk med ca 50% när krisen var som värst fick man en tankeställare. När världens kanske mest konservativa bank - svårt att mäta, jag vet - Svenska Handelsbanken sjönk från ca 200 kr till 90 kr blev jag paff (står i ca 300kr nu). De gjorde vinst, de hade finansiering som ingen annan bank, stabila ägare - men de handlades ändå väl under eget kapital i början av 2009.

Många skribenter på ekonomibloggar skriver att värdeinvestering är enkelt: köp billigt och sälj dyrt. Marknader följer regelbundna makrocykler som kan förutse i stort sett. Men hur mycket aktier köptes av småsparare på hösten 2008 och början av 2009? Det var nattsvart. Jag hade vissa investeringar i obligationsfonder a la Graham, detta eftersom man kunde se att börsen var fundamentalt ganska högt värderad 2006/07.  Dessa obligationsfonder sålde jag och köpte aktier för under första delen av 2008. Fundamentalt billiga aktier tyckte jag, men de skulle bli mycket, mycket billigare. Jag var alldeles för ivrig.

Jag köpte för tidigt, aktierna var fundamentalt billiga - men hur skall man som värdeinvesterare veta hur billigt ett bolag kan bli?  Billiga bolag kan bli billigare, dyra bolag kan bli ännu dyrare. Att sälja billigt och sälja dyrt är mycket svårt. 

När hösten kom 2008 var jag fullinvesterad i aktier. Vi hade inga besparingar annars och mitt kassaflöde var obefintligt, alla inkomster gick till utgifter. När man tittade på nyckeltalen på aktierna trodde man inte sina ögon, SCA gick t ex att köpa strax över halva det egna kapitalet. Buffet har beskrivit att om man har pengar att investera i en sådan kris känner man sig som en "oversexed guy in a harem". Men vi hade bara de ynkliga utdelningarna att köpa för (många bolag drog ner på dessa i krisen).

Problemet var att jag såg hur fruktansvärt billiga aktierna var fundamentalt. Men jag hade inga medel att investera. Och jag kommer aldrig låna pengar till aktier, då är man ingen riskminimerare. Men det fanns en lösning. En av de första investeringarna min fru och jag gjorde 2003 eller 2004, kommer inte ihåg exakt, var att investera i Brummer Helios Hedgefond. Den hade givit oss nästan 10% om året - dyr, men de är skickliga -  och var tänkt att vara en del av vår portfölj för alltid. Den hade varit ca 10% av portfölj innan krisen. Men nu var den en mycket större del av våra tillgångar när aktierna rasat. Man kunde bara sälja denna vid fyra tillfällen om året om jag kommer ihåg rätt. Vi sålde på hösten 2008, hedgefonder är till för att skydda pengar, men nu när vi var så djupt ner behövde vi inte det skyddet mer - tänkte vi.  På hösten, sent, kom pengarna in på kontot.

De pengarna gjorde att vi kunna köpa lite aktier på botten av krisen. Men det gjorde nästan fysiskt ont att köpa mer i bolag som vi ägde och som var ner 50%. Skulle de gå ner ännu mer? Skulle världens finansmarknad krascha? Vi gick också in i nya bolag. Det fanns så många billiga bolag så man visste inte vad man skulle köpa - jag studerade nyckeltal väldigt noga. Skulle de bli ännu billigare? Det kan man aldrig veta?  Men jag litade på Graham och Buffet, och detta blev våra bästa investeringar hittills.

Det är i ljuset av detta som vi har sålt lite i vår långa portfölj. För att kunna investera om det blir en nedgång längre fram. Annars har jag bara utdelningarna att investera. Samtidigt: har vi sålt av för tidigt? Kommer Kinnevik att bli ännu dyrare? SCA? Kan man värdera Avanza, stort är innehav i Creades, ännu högre? Är det möjligt att värdera Assa Abloy och därmed delvis Latour ännu högre? De vet man aldrig. Och skall man någonsin minska lite i ett bolag som H&M? Historien säger nej, men det multiplar som H&M har nu kräver en våldsam expansion med bibehållen lönsamhet för att vara befogade. Men vi har behållit 2/3 av aktierna så vi har inte lämnat dessa bolag, bara minskat.

Vi sålde av huvuddelen av våra korta portföljer under 2013. Var det för tidigt? Fanns det ännu mer värden som skulle kunna komma fram. Vi behövde huvuddelen av dessa pengar till husrenoveringar så vi hade inget val. Man vill ju undvika lån som riskminimerare. Dessutom har vi en liten kassa om möjligheter skall dyka upp.

Men att sälja av aktier skapar transaktionskostnader. Avgifter till banker och det kan leda till kapitalskatt beroende på sparform. Att köpa aktier igen ger också transaktionskostnader.

Vad år då värdeinvesterings kärna? Om man köper en aktie som är fundamentalt billig och säljer den när den nått närmast fullvärdering har man gjort det bra. Men en billig aktie kan alltid bli billigare, och en dyr aktie kan alltid bli dyrare. En lågkonjunktur kan vara kort eller lång, en högkonjunktur kan vara kort eller lång. Man kommer aldrig att kunna köpa när det är billigt, och sälja när det blir dyrt. Men värdeinvestering är den bästa metod jag känner till för att ens komma i närheten. 




tisdag 7 januari 2014

Riskminimeraren summerar 2013 och agerar inför 2014

Gott nytt på eder alla!

Första tänkte jag sammanfatta 2013:

1) Trots inaktivitet senaste månaden (jobbet och familj har krävt all min uppmärksamhet) har jag faktiskt lyckats skriva 45 inlägg under 2013. Det är mitt näst högsta antal under den 5-årstid jag bloggat som riskminimeraren. Detta är mycket mindre än många andra duktiga och produktiva ekonomibloggare, men rimligt givet min livssituation.
2) Antalet sidvisningar är nu inte långt ifrån 300 000 sedan start.
3) Jag skrev de tre inlägg som haft mest sidvisningar på bloggen sedan start under 2013. Nummer ett heter Faran med utdelningsaktier från Maj. Vidare skrevs också nummer två i popularitet Stockholmsbörsen fem bästa bolag i Mars och nummer tre Lundbergs - en riktig riskminimerare sent i Maj 2013. Utdelningsaktieinlägget skrevs lite som ett balanserade inlägg - ett counter claim - mot en konsensus om utdelningsaktiers förträfflighet bland de ekonomibloggar jag följer. Erftersom jag har en hel del av denna typen av aktier i min portfölj var det också för kritiskt granska mitt eget investeringssätt. Jag vet inte om jag lyckades men många verkar intresserade.
4) Några av aktierna i min långa portfölj har haft en fantastisk utveckling under 2013 t ex SCA och Kinnevik.  Några har haft en beigare utveckling t ex Tesco och Ratos.

Hur jag agerar inför 2014:

Min fru och jag har en lång portfölj. Den initierades 2003 och vi tillförde pengar då vi båda hade bra jobb fram till 2007. Här finns huvuddelen av vårt sparande. Efter det har vi inte satt in något nytt och inte tagit ut något heller (familj och fritidshus...) Portföljen är som ett slutet kärl. Vissa aktier har funnits med sedan starten i stort sett t ex Kinnevik, Investor och Industrivärden. Nyinvesteringar kan finansieras på två sätt: a) utdelningar och b) försäljningar. I år såldes t ex Swedbank och SEB och istället köptes Danske, Santander och Commerzbank. Vi har haft ca två tredjedelar i svenska aktier i den långa portföljen. Vissa aktier här är forever t ex Lundbergs och Handelsbanken.

Vidare har vi varsin kort portfölj. Dessa portföljer innehåller för tillfället få aktier till modesta summor. I dessa portföljer är ingen aktie helig. Under senaste året har dessa portföljer sålts av för att skapa resurser till husrenoveringar och att bygga upp en kassa för investeringar vid nästa stora korrigering. Som ni vet kan varken ni eller jag förutse framtiden, men värderingen på många bolag på Stockholmsbörsen verkar bli lite ansträngd givet den ekonomiska situationen i vår omvärld.

I dagarna gjorde jag också något överraskande med min långa portfölj. Jag sålde 1/3 av mitt innehav i Kinnevik, SCA, Creades, Investor, H&M och Latour. Något sådant har jag inte gjort förut men jag behöll alltså 2/3 aktier i vart och ett av dessa. Så nu har min portfölj endast ca 50 % svenska aktier. Och jag har en kassa på 15%. Jag tror på alla dessa bolag på lång sikt men värderingen är ganska ansträngd för dessa eller deras underliggande bolag som t ex Assa i Latour. Jag sålde inte i aktier som hade rimliga värderingar som t ex Industrivärden och Svenska Handelsbanken (inte heller Lundbergs, dock kanske alltid lite dyrt)

Varför har jag gjort detta? 

Jag tror det är ett riskminimerande beslut baserat på vad som hände från sommaren 2007 till början på 2009. Som investerare blir jag nog aldrig mig lik efter att ha haft en lång portfölj genom den krisen. Fritidshus och familj äter det mesta av mitt kassaflöde så jag kommer inte att kunna öka kraftigt om vi får en korrigering. Och dessutom är ju den långa portföljen som ett kärl, medel måste finnas om möjligheter skulle uppstå. Kanske är jag inspirerad av Konfucius medelväg sedan jag bor i östasien igen?  Och jag får leva med om börsen kommer att gå konstant uppåt de kommande åren. Mina utdelningar kommer att vara lite mindre och kurstegringar likaså, men kassan finns kvar. Det kan bli bra hävstång på den om vi får en stor korrigering. Om...