Svårigheter med investeringar, cykler, kriser och värdeinvesteringens kärna

När jag skrev mitt sista inlägg om att jag faktiskt sålt lite svenska aktier i min långa portfölj så att jag har ca 15% kassa i denna så fick jag en del kommenterar som fick mig att fundera. Dessutom skrev Lundaluppen klokt - som alltid - om problematiken med att köpa aktier med lånta pengar - något som jag konsekvent har undvikit. I detta inlägg tänkte jag utreda en del snårigheter och svårigheter med värdeinvestering och marknadens cykliska karaktär. Värdeinvesterings principer är enkla i teorin, men ack så svåra att genomföra i praktiken.

Jag har en känsla av att många duktiga svenska ekonomibloggare inte riktigt har samma erfarenhet - djup omskakande - som mig 2007 - 2009. Min fru och jag hade några goda ekonomiska år 2002 - 2006 då vi kunde spara. Vi hade aldrig haft pengar tidigare att spara på detta sätt. Så vi ville inte förlora dem. Under denna tid kom jag i kontakt med Grahams och Buffets ideer. Dessutom fanns kunniga skribenter med värdeinriktning på forum som pratompengar och så fanns t ex Simon Blecher på Affärsvärlden.

Innan jag kom i kontakt med värdeinvestering hade jag varit en spekulant. Korta affärer med risk - i hopp om stor snabb avkastning. Värdeinvestering är närmast motsatsen, det handlar om att inte förlora pengar och den är långsam till sin karaktär. Det tar tid för en aktie att hitta sitt rätta värde, ibland får man vänta länge; Mats Qviberg brukar säga att man måste ha gott sittfläsk som aktieinvesterare.

När vi nu för första gången hade pengar; investerade vi i stabila bolag som hade värdeinriktining. Investmentbolag som Investor och Industrivärden med stor substansrabatt, eller enskilda bolag som SCA som värderades lågt till EK, P/E och hade dolda värden i skogen. Min fru insisterade på H&M, vilket var vårt största innehav ett tag. Jag hade problem med att acceptera priset, multiplarna, för H&M - med The Intelligent Investor som måttenhet. Jag var mer av en dogmatisk "grahamit" då. Men H&M innehavet har lärt mig att bli mycket mer flexibel och inse att värden kan synas på många sätt i ett bolag. Ett råvarubolag och ett retail-bolag har olika struktur och förutsättningar. Man måste vara öppen för detta.

Nåväl, när vår väl uttänkta värdeportfölj - med vårt livs första besparingar - sjönk med ca 50% när krisen var som värst fick man en tankeställare. När världens kanske mest konservativa bank - svårt att mäta, jag vet - Svenska Handelsbanken sjönk från ca 200 kr till 90 kr blev jag paff (står i ca 300kr nu). De gjorde vinst, de hade finansiering som ingen annan bank, stabila ägare - men de handlades ändå väl under eget kapital i början av 2009.

Många skribenter på ekonomibloggar skriver att värdeinvestering är enkelt: köp billigt och sälj dyrt. Marknader följer regelbundna makrocykler som kan förutse i stort sett. Men hur mycket aktier köptes av småsparare på hösten 2008 och början av 2009? Det var nattsvart. Jag hade vissa investeringar i obligationsfonder a la Graham, detta eftersom man kunde se att börsen var fundamentalt ganska högt värderad 2006/07.  Dessa obligationsfonder sålde jag och köpte aktier för under första delen av 2008. Fundamentalt billiga aktier tyckte jag, men de skulle bli mycket, mycket billigare. Jag var alldeles för ivrig.

Jag köpte för tidigt, aktierna var fundamentalt billiga - men hur skall man som värdeinvesterare veta hur billigt ett bolag kan bli?  Billiga bolag kan bli billigare, dyra bolag kan bli ännu dyrare. Att sälja billigt och sälja dyrt är mycket svårt. 

När hösten kom 2008 var jag fullinvesterad i aktier. Vi hade inga besparingar annars och mitt kassaflöde var obefintligt, alla inkomster gick till utgifter. När man tittade på nyckeltalen på aktierna trodde man inte sina ögon, SCA gick t ex att köpa strax över halva det egna kapitalet. Buffet har beskrivit att om man har pengar att investera i en sådan kris känner man sig som en "oversexed guy in a harem". Men vi hade bara de ynkliga utdelningarna att köpa för (många bolag drog ner på dessa i krisen).

Problemet var att jag såg hur fruktansvärt billiga aktierna var fundamentalt. Men jag hade inga medel att investera. Och jag kommer aldrig låna pengar till aktier, då är man ingen riskminimerare. Men det fanns en lösning. En av de första investeringarna min fru och jag gjorde 2003 eller 2004, kommer inte ihåg exakt, var att investera i Brummer Helios Hedgefond. Den hade givit oss nästan 10% om året - dyr, men de är skickliga -  och var tänkt att vara en del av vår portfölj för alltid. Den hade varit ca 10% av portfölj innan krisen. Men nu var den en mycket större del av våra tillgångar när aktierna rasat. Man kunde bara sälja denna vid fyra tillfällen om året om jag kommer ihåg rätt. Vi sålde på hösten 2008, hedgefonder är till för att skydda pengar, men nu när vi var så djupt ner behövde vi inte det skyddet mer - tänkte vi.  På hösten, sent, kom pengarna in på kontot.

De pengarna gjorde att vi kunna köpa lite aktier på botten av krisen. Men det gjorde nästan fysiskt ont att köpa mer i bolag som vi ägde och som var ner 50%. Skulle de gå ner ännu mer? Skulle världens finansmarknad krascha? Vi gick också in i nya bolag. Det fanns så många billiga bolag så man visste inte vad man skulle köpa - jag studerade nyckeltal väldigt noga. Skulle de bli ännu billigare? Det kan man aldrig veta?  Men jag litade på Graham och Buffet, och detta blev våra bästa investeringar hittills.

Det är i ljuset av detta som vi har sålt lite i vår långa portfölj. För att kunna investera om det blir en nedgång längre fram. Annars har jag bara utdelningarna att investera. Samtidigt: har vi sålt av för tidigt? Kommer Kinnevik att bli ännu dyrare? SCA? Kan man värdera Avanza, stort är innehav i Creades, ännu högre? Är det möjligt att värdera Assa Abloy och därmed delvis Latour ännu högre? De vet man aldrig. Och skall man någonsin minska lite i ett bolag som H&M? Historien säger nej, men det multiplar som H&M har nu kräver en våldsam expansion med bibehållen lönsamhet för att vara befogade. Men vi har behållit 2/3 av aktierna så vi har inte lämnat dessa bolag, bara minskat.

Vi sålde av huvuddelen av våra korta portföljer under 2013. Var det för tidigt? Fanns det ännu mer värden som skulle kunna komma fram. Vi behövde huvuddelen av dessa pengar till husrenoveringar så vi hade inget val. Man vill ju undvika lån som riskminimerare. Dessutom har vi en liten kassa om möjligheter skall dyka upp.

Men att sälja av aktier skapar transaktionskostnader. Avgifter till banker och det kan leda till kapitalskatt beroende på sparform. Att köpa aktier igen ger också transaktionskostnader.

Vad år då värdeinvesterings kärna? Om man köper en aktie som är fundamentalt billig och säljer den när den nått närmast fullvärdering har man gjort det bra. Men en billig aktie kan alltid bli billigare, och en dyr aktie kan alltid bli dyrare. En lågkonjunktur kan vara kort eller lång, en högkonjunktur kan vara kort eller lång. Man kommer aldrig att kunna köpa när det är billigt, och sälja när det blir dyrt. Men värdeinvestering är den bästa metod jag känner till för att ens komma i närheten.