måndag 27 april 2015

Vansinniga verkstadsvärderingar?


Ibland måste man stanna upp och reflektera som aktieägare. Jag äger inget av verkstadsbolagen nedan direkt. Men dock indirekt via Latour, Industrivärden och Investor. Nu har jag följt den svenska börsen noga sedan 2003 då jag köpte mina första Investoraktier. Så som jag kommer ihåg har värderingarna aldrig varit så här höga på några av de vanligaste nyckeltalen för våra stora verkstadsbolag. Visst, några av bolagen nedan har stor förbättringspotential där Volvo kanske är det bästa exemplet. Men frågan är om de andra fyra bolagen kan avkasta så mycket mer på eget kapital under ett normalår?


Uppgifterna till denna tabell har jag tagit från Reuters idag Måndag 27 April 2015. Min enda slutsats - och jag kanske inte har förstått något som ni andra förstår - är att dessa bolag värderas oerhört högt just nu. Assa Abloy och Atlas Copco värderas i linje med - eller t o m lite högre än H&M. Hennes har under den tiden som jag följt och ägt bolaget handlats till mellan 20 - 30 ggr vinsten och ca 7 - 10 ggr eget kapital. Men deras ROE är ca 40 och kontinuerligt bättre än dessa verkstadsbolags. Ett simpelt tummått som jag har fått från Affärsvärden-modellen är att för ett bolag som avkastar 15% på eget kapital skall du betala ca 1.5ggr eget kapital. Då blir det svårt att räkna hem bolagen ovan - om man säger så. Nu har vissa av dessa bolag väldigt starka globala marknadspositioner och växer stabilt så man kan tänka sig viss premium-värdering, men detta?

Vad tycker ni - överdriver jag eller är dessa värderingar av svenska verkstadsbolag närmast vansinniga?

lördag 25 april 2015

Om att Johan Sverdrup tål en halvering av oljepriset

Enligt denna artikel i norska Dagens Naeringsliv räknar Statoil med att oljeutvinningen i detta fält kommer att vara lönsamt ner mot 30 dollar fatet - men balanspriset för hela projektet är ca 36 dollar fatet. Första delen av investeringen är drygt 100 Miljarder NOK men det kommer totalt att landa på det dubbla. Detta projekt är bra för Ratosägda Aibel som redan har fått uppdrag i detta enorma industriprojekt. Det kommer att kunna vara bra för Bonheur, eller rättare sagt Fred Olsen Energy som förhoppningsvis kan hyra ut riggar/borrskepp. Dessutom kommer det skrivas mycket i media om projektet, i t ex ovan norska Dagens Naeringsliv, som ägs av NHST Media group - som ägs till 54% av Bonheur/Ganger Rolf. Att det skrivs mycket i media om detta stora oljeprojekt kan leda till ytterligare en viktig miljödebatt om sustainability/växthuseffekt, vilket kanske leder till nya vidkraftparker till havs i nordsjön. Detta kommer i sin tur kanske att leda till nya order för Fred Olsen Windcarrier (och deras dotterbolag) som ägs av Bonheur/Ganger Rolf.  

lördag 18 april 2015

BBC Warren Buffett dokumentär - värd att se

Jag vet inte om ni är lika nördiga som eder riskminimerare. Men jag har nog läst ett dussin Warren Buffett biografier/investeringsböcker - och har läst alla Warrens brev till aktieägarna för Berkshire Hathaway minst en gång. På nätet finns många intervjuer och föreläsningar av Buffett (den äldre på ett Universitet i Florida är bäst). Alice Schroeders auktoriserade biografi "Snowball" är för övrigt den bästa biografien, men Robert G Hagstroms "The Warren Buffet way" är nog den bästa investeringsboken. Men den bästa dokumentären är nog denna: BBC Warren Buffett documentary. Om ni inte har tid att "nörda ner er" som jag har gjort, ger den en ganska bra överblick.

fredag 10 april 2015

Mr Market gillar Tescoaktien igen - vad har orsakat drygt 50% uppgång på några månader?

De som förespråkar den effektiva marknadshypotesen borde göra en case study på prissättningen av Tesco det sista året.  I december kunde du köpa Tesco för ca 160 pence/aktie. Idag kostar den kring 250 pence. Det är över 50% uppång på några månader. Hur förklaras sådana här sväningar i sådana här stora bolag? Bolaget är nu marknadsvärderat till ca 260 Miljarder kronor (ca 20 Miljarder Pund). Men innan jul var det värderat till 160 - 170 Miljarder SEK. Bolaget är alltså i mitten av April värt ca 100 Miljarder SEK mer än bara några månader innan. Det är naturligtvis roligt för oss aktieägare att kursen går upp, jag startade att köpa Tesco lite i början av 2012 för drygt 300 pence aktien och har köpt vid några tillfällen - en fallande kniv - ner till mitt lägstra inköp på 172 pence innan jul. Men jag är medveten att vi kan snart vara nere i 200 pence aktien igen...bumpy road ahead!

Vilken fakta finns för uppgången på 50 - 55% på några månader?

Till viss del finns ny fakta: Kantar Worldpanel visar att Tescos omsättning för UK ökar pyttelite igen för de första månaderna av 2015 (man tar marknadsdelar). Julförsäljningen ökade också lite enligt Tesco som gjorde en trading statement 8 January. Den nya VD'n "Drastic Dave" lägger ner 43 olönsamma butiker i UK, man har sålt Blink Box, ändrat överdrivet förmånliga pensionsavtal och omstrukturerat fastigheterna i UK lite ihop med British Land. Vidare värderars Dunnhumby till ca 2 miljarder pund och här tror jag Tesco kommer att sälja 60 - 70 % för att förbättra balansräkningen. Dessutom finns intresse från en Thailändsk affärsman, Dhanin Chearavanont, för TESCO Lotus i trakterna kring 10 Miljarder dollar. Tror inte Tesco kommer sälja men värden har  blivit tydliga. Kanske skulle man kunna markandsnotera Asienbusinessen och låta 30% flyta?  Men samägt bolag i Kina och uppstart i Indien tyder på att Asien är prioriterat och långsiktigt stället att vara på.  Den underpreseterande Östeuropeiska businessen är nog mer troligt att man säljer, om man säljer något. Vilket jag är skeptisk till att man gör (kanske Turkiet?). Dave kommer nog att försöka hitta andra lösningar. Markandsnotera  delar av Tesco bank?

Dessutom finns viss risk för kostsamma stämningar från aktieägare för att man överskattade försäljningen förra året. Svårt att uppskatta risken för detta och eventuella kostnader för bolaget.

Men den nya faktan ovan kan väl inte förklara denna kraftfulla uppgång i ett av Storbrittaniens största bolag?

Det är nästan skrämmande att detta är ett väl genomlyst bolag som följs av av en mängd mycket kunniga analytiker över hela världen. Jag tror att MR Market var helt fel ute när bolaget åkte ner långt under 200 pence. Även om man överskattat försäljningen och vinsterna sjönk kraftigt fanns det värden i bolaget. Tesco handlades innan jul som ett bolag som gör förluster och har jättestora skulder och inga realiserbara tillgångar att sälja. Men man gjorde faktiskt vinst, även om mycket mindre än för några år sedan. Men media var nattsvart om Tesco. Det fanns inget positivt om bolaget. Allt var skit. Trots att man t ex fortsatte hade drygt 28% av den brittiska marknaden och var marknadsledare där. Trots alla tillgångarna, t ex fastigheter, runt om i världen.

Nu tror jag Mr Market har blivit överdrivet positiv på kort sikt. 250 pence aktien givet alla problem bolaget står inför under 2015 är inte direkt billigt. De låga vinsterna ger P/e på drygt 20 och priset på eget kapital rensat för goodwill blir ca 2 ggr. Men netto-vinstmarginalen är å andra sidan endast 30 - 40% av 5-årssnittet - så visst finns en långsiktig uppsida.

Några personliga slutsatser. Om jag inte hade gjort min omfattande analys i 10 delar om Tesco hade det varit jobbigt när bolaget värderades som de behövdde göra nyemission innan jul. Men om man kan sina bolag som man äger väl, då kan man öka efter förmåga och sedan behöver man bara gott sittfläsk i väntan på att Mr Market ändrar sig!

söndag 5 april 2015

Om Riskminimerarens "okända" korta portfölj

På denna blogg skriver jag sällan om mitt agerande och/eller om innehav i min korta portfölj (och nästan aldrig att jag tagit en position, aldrig i bolag med små börsvärden), istället får ni ofta läsa om t ex Lundbergs, SHB, Berkshire, Ratos, Bonheur, H&M och Tesco i min långa portfölj. En av anledningarna är vad Jonas Elofsson på Affärsvärlden skrev i en artikel om hur bloggar, Twitter och poddar eventuellt förändrar marknaden - i riktigt små bolag kan även en obetydlig bloggare som jag själv eventuellt ha viss påverkan (Jag har skrivit en del inlägg om det medelstora bolaget Bonheur. Dessa har varit mycket lästa för att vara min blogg. Men ingen hade nog brytt sig om mina försök till analyser om inte Lundaluppen hade introducerat detta bolag till svenska amatörsparare. Och vi har tillsammans haft försumbar effekt på detta bolags värdering med några miljarder i börsvärde). 

En annan orsak att jag inte skriver om bolag i min korta portfölj är att jag ibland tar lite högre risk än vad som passar en riskminimerare; det kan ofta vara små bra bolag med tillfälliga problem, stora/medelstora bolag med problem, net-nets, deep value eller utbombade bolag - som har en/flera trigger(s). Dessutom tar jag i mina korta portfölj ofta små positioner i många bolag, diversifiering i denna typer av portfölj är alltså riskminimerande. Hela min korta portfölj är oftast mindre än 10% av mitt totala portföljvärde (undantaget var i början av 2009 då den stor för ca 20%, men jag har sålt av allt eftersom fram till 2014) . Om jag skulle skriva om dessa mindre innehav skulle det ta väldigt lång tid, och bli lite obalanserat i förhållande till större investeringar. Ibland äger jag ett bolag i bara några månader, ibland i några år; SEB köptes i finanskrisen till den korta portföljen och såldes i början av 2014, det blev ungefär fem år i det fallet. Omsättningshastigheten i den korta portföljen är ganska omfattande, ibland tar jag hem snabba vinster men jag tar också förluster om jag har haft fel. Den långa portföljen har liten omsättningshastighet. Vissa år har jag inte gjort några ändringar alls.

När jag tittar tillbaka på bolag - sedan jag startade bloggen April 2009 - som jag har skrivit lite om någon gång och som som funnits i den korta portföljen (och aldrig varit i den långa större portföljen) hittar vi bolag som: Cloetta, Rottneros, Hakon Invest (Innan det blev ICA), Kabe, Vostok Nafta, New Wave Group, Skanditek (en del av Bure idag), Munters (blev uppköpt), Kungsleden, och så underliggande bolag till Investor som jag varit inne i vid olika mindre och större kriser de sista 10 - 12 åren:  Electrolux, SEB, Gambro och Astra Zeneca. Det är faktiskt bara i fallet Rottneros som jag har gjort en ordentlig analys på bloggen, men i den skriver jag inte att jag tagit en position. Men det flesta bolag i min korta portfölj förblir okända. 

Dock gav jag efter finanskrisen ett förslag på en riskminimerande småbolagsportfölj här på bloggen 10 Oktober 2010. Denna innehöll dels bolag från min långa portfölj, men också några i den korta - och en del som jag aldrig ägt. 

Ni kommer i fortsättningen inte heller komma att få reda på vilka bolag som jag har i min korta portfölj. De riskerna och de besluten tar jag helst helt själv - som en begränsad del av min portfölj. Men jag har heller aldrig redovisat hur omfattande, vilka exakta innehav eller vilken viktning min långa portfölj har. I kommentarsfälten har ibland frågor kommit kring detta. Men att jag gillar investmentbolag är tydligt. 

Men varfōr skriver jag då ganska omfattande, som i fallet Tesco t ex, om bolag i min långa portfölj? Det är helt enkelt för att hålla pli på mig själv. Och tänka och analysera noga innan investeringsbeslut - ett nyköp, ökning etc. Bloggen hjälper mig att bli mer rationell. Jag är stolt att jag köpte Berkshire tidigt sommaren 2006 och att den fortfarande är ankaret i min portfölj. Jag har inte ens varit nära att sälja. Att skriva om mina större investeringar på bloggen är ett sätt att tukta gamblern i mig. Min korta portfölj är ett perfekt utlopp för denna sidan av mig sjãlv. Och den utgör bara en begränsad del av mina investeringar. Dessutom håller jag hela tiden uppsikt på om några mindre bolag i den korta portföljen faktiskt har kvaliteter som gör att de kan bli intressanta för den längre portföljen. 

För mig har uppdelningen lång och kort portfölj fungerat bra hittills. Vilka upplägg kör ni andra?