fredag 21 maj 2010

Clas Ohlson - medioker avkastning sedan hösten 2002. Varför?

Clas Ohlson är ett fantastiskt bolag. Bra vinstmarginal, sansad och klok tillväxt, mycket hög räntabilitet på totalt kapital och eget kapital, hög soliditet, bra ledning, stigande direktavkasning, bra och stabila privata storägare. På hösten 2002 kostade en aktie dryga 100-lappen. P/e talet var över 30, upp mot 35. P/s långt över 3. Sedan har aktien handlats kring 150 kr som högst. I krisen hösten 2008 kunde man fiska upp den för ca 60 kr. I dagarna handlas den till ca 113 kr.

Jag är inte aktieägare och har aldrig varit ägare i Clas Ohlson.

Om man har ägt ett fint bolag som Clas Ohlson sedan hösten 2002 förvantar man sig att ha fått bra avkastning. Men man har bara fått utdelningarna i princip. Total 25.60 kr om jag räknat rätt. Det är ju inte sa dåligt egentligen. Men Totalavkastningen för aktien blir inget vidare eftersom varje aktie ungefärligen värdeas till samma värde idag som för ett knappt decennium sedan. Om jag hade varit aktieägare hade jag varit besviken, men samtidigt vet jag att högavkastande bra bolag på rikt lång sikt blir bra investeringar. Men närmare ett decennium har inte varit en tillräcklig lång tid för att Clas Ohlson skall kunna avkasta och växa ikapp den höga värdering som bolag har haft och har.

Men varför har aktien i princip stått still? Detta bolag är kvalitet rakt igenom. Och aktien har nästan alltid varit dyr. Mutliplar som 5-6ggr eget kapital, 30 ggr vinsten och flera ggr försäljningen är inte ovanligt för detta bolag. De har idag ca 100 butiker. Främst i tre nordiska länder (Sverige, Norge, Danmark) och så några i Storbrittanien. Ett liknande bolag som Biltema har dock ca 60 butiker i ovan nämda tre nordiska länder. Jula har dryga 30 butiker i Sverige ochg Norge. Har marknaden överskattat Clas Ohlsons tillväxt och lönsamhet? I mutiplarna har nog funnits en hel del och finns nog en hel del förväntningar om tillväxt i andra länder som ännu bara delvis har skett. Eller som har skett i modestare takt än vad man trott. Försäljningstillväxten har varit 15%, 21%, 15%, 14% och 6% de sista 5 åren enligt årsredovisningen. 15% - 20% om året är en klok och bra tillväxttakt. Men rörelsemarginalen har gradvis sjunkit från dryga 14% till knappt 10% de sista 5 åren. Kanske är en ungerfärlig omsättningstillväxt på 14% per år och en årlig vinsttillväxt på ca 10 % de senaste fem åren inte kunnat svara upp mot aktiemarknadens höga förväntningar.

Clas Ohlson är för mig ett bolag som har fått en hög tillväxtvärdering, och därför har mycket att leva upp till. Innan 2002 gick aktien väldigt bra. Men så kom de enorma förväntningarna. Och även om bolaget är helt fantastiskt så har aktien kunnat leva upp till förväntningarna. Som värdeinvesterare har jag aldrig köpt Clas Ohlson. Men under hösten 2008 var P/e knappa 10, P/s 1, under 3ggr egna kapitalet. Då fanns det värde i aktien. Men det fanns det i så många aktier då att jag inte ens övervägde att köpa in mig i bolaget, vilket kanske var korkat?

Är aktien rimlig värderad i dag? 17 - 18 gånger vinsten, ca 5 ggr det egna kapitalet, P/S ca 1.5. Det är en hög värdering, men ganska rimlig om man kan komma tillbaka tilla 15 - 20 % försäljningstillväxt och förbättra marginalerna.  Fortsätter bolaget att vara så högavkastande kommer utdelningen att fortsätta att öka. Detta kan bli en fin kassko i en portfölj framöver. Balansräkningen ser stark ut, även om de långsiktiga skulderna ökat något de sista åren. Aktien finns dock inte på min inköpslista. I vart fall inte ännu. Som värdeinvesterare har jag inget emot att investera i bolag som ser vinster och försäljning växa under hög lönsamhet, men det måste komma till ett bra pris. Det måste finnas en margain of safety. Jag ser inte den med Clas Ohlsons värdering.

söndag 9 maj 2010

Neuro nästa? Skall vi småsparare bry oss?

Men den sista tiden ser saker och ting allt mer ljust ut i ekonomin och då stiger tillgångspriser. Det innebär att intresset för mig att investera avtar. Men man måste ändå läsa hela tiden. Någon gång i framtiden kommer denna kunskap att vara viktig.

Så skrev jag i ett inlägg för inte så länge sedan, början av april i år, innan den senaste statskulds/eurokrisen. Det är kanske värt att ta en titt på vissa bolag igen, värderingarna har kommit ner en liten bit. Greklands, och euroområdet kris, har orsakat nedgångar för många tillgångsslag.

Men samtidigt är makrobilden otydlig. Två motstridiga trender. En positiv, där den amerikanska ekonomin nu har vänt, två kvartal i rad med postiv tillväxt, och mycket indikatorer i världen är positiva. Våra verkstadsbolag visar bättre rapporter. Mot detta står att flera länder i världen inför stora skuldsaneringar de närmaste åren; USA, Japan och flera EU länder har samtidigt mycket stora budgetunderskott och i flera fall är dessa ökande. Det innebär i de flesta fall skatteökningar i kombination med mindre statliga utgifter. Kombinationen av dessa fiscal policies kommer att leda till att den aggregerade efterfrågan sjunker i flera av världens största ekonomier. Vilket troligtvis leder till lägre tillväxt i världsekonomin. Detta kommer anatgligen att verka inflationshämmande, så räntorna kommer troligen att vara fortsatt blygsamma i många länder. Motbilden är att dessa enorma upplåningar för att täcka budgetunderskotten antagligen kommer att skapa stor efterfrågan på pengar. Räntan är priset på pengar. Om eftefrågan ökar mer än utbudet, höjs alltså räntan. Det kommer eventuellt att tränga undan företagsinvesteringar. Stora företag har å andra sidan mycket bättre finanser än många av dessa regeringar.

I förhållande till BNP har flera av dessa länder enorma underskott det är inte bara Greklands budgetunderskott som är i trakterna av 100% av BNP, detta är också sant för t ex Japan, USA, Italien. Andra länder har ett snabbt ökande budgetunderskott som Irland, Storbrittanien, Portugal, Spanien. Som motbild har många av de stora utvecklingsländerna bra statsfinaser, hög tillväxt och inflationstryck. Kommer t ex utvecklingen i Brasilien, Indien, Indonesien, Kina, Ryssland att kunna väga upp den svaga efterfrågan som budgetsaneringarna i USA, Japan och delar av Europa kommer att skapa?

Den europeiska monetära unionen var ett politiskt projekt. Ekonomiskt var det lika mycket som talade för som emot projektet. Mer handel och lägre transaktionskostnader och ena sidan, olika strukturer på euroländernas ekonomier och förlorad penningpolitik för individuella länder på andra sidan för att nämna några faktorer. Nu får vi se om man lyckas hålla ihop den monetära unionen. Kanske får några länder lämna, t ex Grekland. De behöver desperat devalvera. Men penningpolitiken sköts i Frankfurt, räntor och moneysupply  - Grekland har mycket liten makt över detta makroinstrument själva. Och euron kommer inte sjunka så lågt som dessa länderna behöver, bl a p g a Tysklands och Frankrikes starkare ekonomi och bättre statsfinanser. Och även om euron sjunker hjälper inte detta Grekland mycket då deras handel fr a är med andra euroländer. Kanske är vi på väg mot två olika euros. En för PIIGS länderna, och en Neuro för i huvudsak norra Europa. Kanske Sverige, Danmark och Storbrittanien skulle vara intressearde att delta i en sådan valutaunion. Ekonomiskt skulle den vara mycket mer rationell, liknande struktur i dessa ekonomier och mycket handel mellan dessa länder. En valuta skulle leda till lägre transaktionskostnader.

Skall vi småaktiesparare fästa någon större vikt vid makroekonomiska faktorer och kriser? Jag väljer inte bolag efter makroekonomiska svängningar eller makroprognoser. Jag håller inte på med sektorrotation och annat (som banker har hittat på för att tjäna pengar på transaktioner?). Men i och men att jag tittat på småbolag den senaste tiden har en del av de intressanta bolagen i denna kategori kommit ner lite i pris. Så det kan vara läge att öka eller göra någon nyinvestering. Men jag köper aktier på sikt, som skall klara av hela konjunkturcykeln. Flera gånger. Väldigt få svenska bolag har Grekland, Portugal, Spanien som huvudmarknader. Våra banker har en blygsam exponering mot PIIGS-länderna.  Men en hel del svenska bolag har stora faktureringar i euro, så de kommer att i SEK förlora om euron fårsvagas kraftigt.

Min huvudtes är att fokusera på att hitta bra bolag. Till rimliga priser. Bra bolag skall klara de flesta typer av makroekonomiska situationer. Även i en krympande marknad kan någon ta marknadsandelar, vara lite bättre. Erbjuda en bättre och billigare tjänst eller vara. Eller mer service och kundnöjdhet.

Bryr ni er om makroekonomi när ni gör era investeringar? (Eller försäljningar).

måndag 3 maj 2010

Ruggiga rapporter - men mer rysliga bolag på småbolagslistorna än raketer?

Oj, oj vilka rökare till rapporter vi har fått in från de stora industribolagen och bankerna. Konjunkturen har vänt, det måste vi nog säga. Allt som har med transportmedel på land har verkligen börjat tagit fart. Men bolag mot fastighetsmarknaden JM, Midway, Nobia etc har gått sämre. Där har konjunkturen kanske ännu inte vänt. Konsumtion och konfektion har gått ok.

Under den senare tiden har jag tittat lite närmare på de mindre bolagen på Stockbörsens småbolagslistor. Microcap.Och efter att ha granskat NGM, Firsth North, Aktetorget, OMX Small Cap etc efter intressanta småbolag har jag inte hittat mycket. Som värdeinvesterare är det många bolag som går bort. Väldigt många.

Skyhöga värderingar av eget kapital och/eller vinster, bolag som nästan aldrig har gjort vinst, bolag med stora, eller enorma,  räntebärade skulder och lite reella tillgångar. Många bolag har dåliga affärsmodeller. Många bolag har jag ingen aning om vad de gör. Eller hur de sin tjänar pengar. Eller kommer att tjäna sina pengar. En del bolag har klena balansräkningar och finns i marknader med stora resursstarka elefanter.  En del har börsvärden bara på några miljoner. De flesta betalar ingen utdelning, och har aldrig gjort detta. Ofta är de ojämna bolag; bra räntabilitet på eget kapital ett år, följa av tre år med minus. Ibland gör de förvärv av bolag med högre omsättning än de själva, får ruggigt stor del goodwill av tillgångarna och stora räntebärande skulder o s v.

Men så finns det bolag som är Sveriges framtid. Så är det naturligtvis. WESC till exempel. Jag köpte en liten post nära jag bode i Östasien för några år sedan. Bolaget hade varit lönsamt men sedan satsade man stort i USA och visade kortsiktigt röda siffror. Då köpte jag. Det är ett mycket bra bolag. och framtiden ser ganska ljus ut. Värderingen är dock högre nu.  Jag köpte också Gymgrossisten vid denna tid. Ett fint bolag. Men det blev uppköpt av CDON, som är ett dotterbolag till MTG. Synd.

Kvalitetsbolagen på dessa listor är ofta dyra. Ta t ex operatören Bahnhof på Aktietorget. Det verkar välskött vid en hastig betraktelse. Men p/e 32, eller 14 för nästa år, och man får betala hela 22ggr det egna kapitalet - är inte direkt billigt. 0.8% utdelning är dock i vart fall utdelning.

En del småbolag har varit 10-taggare de senaste 5 åren. Dvs ca 1000 % i totalavkastning eller mer: Impact Coatings, Björn Borg, Micro Systemation AB.

5 taggare (eller nästan, eller mer) på 5 år är Betsson, Thethys Oil, Fenix Outdoor (som jag sedan några år tillbaka äger en andel i) och Sagax.

Men 10-taggare och 5-taggare av i morgon kanske är en helt annan grupp bolag än ovan. Något eller några av dessa hittills framgångsrika bolag kanske också blir morgondagens vinnare.

Många småbolag finns i råvarusektorn, t ex gruvsektorn, som Lovisagruvan med ett börsvärde på 85 miljoner. Och som faktiskt, hör och häpna, ger en utdelning på 1%.  Eller Dannemora mineral som gått upp 500% på ett och ett halvt år och har ett börsvärde på närmare 400 miljoner SEK. Det finns ett stort inslag av lotteri i dessa bolag. Jag avstår. Jag vill kunna beräkna vad ett bolag är värt. Inte vad det kanske eventuellt är värt om si och så sker. Dessa bolag kan naturligtvis ibland bli väldigt bra. Att jag missar dessa får jag ta.

Vilka är då guldkornen i denna samlig av högt och lågt?

Ett står klart. För att kunna besvara frågan, måste man kunna läsa rapporter. Det finns få analytiker som räknar på dessa bolag. Om alls några. Och en del av de som gör dessa analyser har tvivelaktiga syften. Jag har hittat en handfull intressanta bolag som jag kommer att bevaka. Om dessa kommer jag att komma tillbaka.

Vad tycker ni? Finns det många guldkorn på de mindre listorna? Har ni hittat ett nytt IKEA, H&M, eller mer realstiskt Björn Borg, Tele2, eller Nordnet? Skall vi småinvesterare ens bry oss om dessa listor, eller låta investmentbolag som Ratos, Traction, Kinnevik, Svolder etc hitta dessa guldkorn? Eller är det bättre att hålla sig till stora och medelstora bolag som Sandvik, SEB, Sweco och Peab?