Om tid är en knapp resurs blir twitter mer intressant. Tyvärr lär man sig inte lika mycket på att skriva twitterinlägg som man gör av att skriva blogginlägg. Om vi tar ett exempel. Kinnevik är ett av min långa portföljs allra största innehav. Även om jag inte på något sätt är en expert på Zalando och GFG så har jag skrivit mycket om det Kinnevik som fanns fram till för 3 - 4 år sedan. Jag kan historien om Jan Stenbecks omvandling av det gamla Kinnevik ganska väl. Och kan se att Christina bygger vidare på detta. Tele2 (Millicom också på väg att bli?) är nu kassakon istället för Korsnäs osv. Men jag skulle naturligtvis lära mig mer om dagens Kinnevik om jag skrev en serie inlägg igen. Men tyvärr har det inte blivit av.
Däremot hinner jag läsa en del bloggar, men tyvärr har många - likt mig - flyttat fokus mot twitter. Men det finns en del bloggare som jag tycker fortfarande skriver av stort värde - hatten av för er! Och ibland kan twitter ge nya uppslag och insikter. Likaså finns i finansmedia och bland poddar en del guldkorn. Ett nytt intressant inslag är förvaltarintervjuer och VD intervjuer som läggs ut på youtube eller via andra kanaler. EFN har t ex gjort det bra i detta segment.
Det jag nästan alltid dock tar mig tid till är att läsa är rapporter från bolag jag är intresserad av. Och jag förundras ibland över hur olika bolagen ser ut om man regelbundet läser dess rapporter och hur de skildras i media, i poddar, twitter och bloggar. Ibland är diskrepansen korrekt, bolagen skyler över problem i rapporter och överdriver utvecklingar av det positiva slaget. Men oftast missar mediabevakning/sociala medier intressanta aspekter av ett bolags verksamhet och utveckling. Det finns ofta bara ett visst perspektiv eller t o m paradigm som ett bolag eller ibland en hel bransch kan skildras i. Ibland blir det inte så nyanserat i media.
På twitter har jag ibland försökt återkoppla till bolags kvartalsrapporter, med ibland ett försök att lyfta fram ett delvis nytt perspektiv på ett bolag, men mycket på twitter blir ända ofta ganska ytligt - om än ofta roande och kul. Jag har bara twittrat i två år drygt som Riskminimeraren och har lyckats få iväg nästan 800 tweets som ni ser nedan.
En annan anledning till att jag skrivit färre blogginlägg är att samtidigt som allt fler bloggare är helt öppna med sina portföljer (screenshots från t ex Avanzakonton med vilka aktier och hur mycket av varje och totalsumman är vanliga - och speciellt med hur mycket man slagit index...). Då har jag istället blivit mer och mer sluten. Jag har i stort aldrig skrivit om mindre bolag i den kortare portföljen, med några få undantag. Men tidigare var jag ganska öppen med vilka som var de största innehaven i den större långa portföljen (oftast investmentbolag med Berkshire som största innehav), även om jag aldrig lämnat ut hela portföljen från största till minsta innehav i detalj.Varför har det blivit så?
Här kommer några försök till förklaringar.
B) En annan förklaring kan vara, trots att portföljerna som helhet generellt har slagit index så långt tillbaka jag har siffror, är att jag ägnat mycket tid, utrymme och kraft åt några riktiga förlorare på bloggen. Våra turanrounds har jag antagligen givit oförtjänt mycket uppmärksamhet här på bloggen. Och trots att jag tycker att alla måste i slutändan vara ansvariga för sina egna investeringsbeslut. Vissa bolag som jag ägnat tid till här på bloggen har under perioder varit riktiga förlorare. Oftast har det ordnat upp sig och de värden jag såg har kommit fram - i vissa fall med råge. Men ibland har det inte skett. Och ibland har det tagit något eller några år för ett bolag att vända. Ibland har kanske denna blogg varit en del i investeringsbeslut som ledde till dålig affärer för läsare. Det känns lite tråkigt.
C) Kanske är jag också allt mer vis av erfarenhet (eller bara högre ålder ...) inte lika säker på att jag hittat något undervärderat bolag? Ibland har man ju fel. Och då kan det kännas förmätet att sticka ut hakan och presentera sina nya köp eller bolag man har ökat i.
D) Eftersom jag generellt köper värdeaktier och då ofta bolag som har någon form av tillfällig kris har de ofta en fallande trend. Inte så sällan sjunker kursen efter mina första inköp. Ibland sjunker aktien som en sten efter att jag har gått in - kanske finns korrelation (-: Personligen kan jag köpa mer i aktier som t ex har halverats. Men jag får också ont i magen då och måste se triggers och underliggande värden. När jag ökar i bolag i fallande trend, ofta med väldigt negativ media, känns det tveksamt att dela detta med andra. Oftast har dessa nersnittningar som jag gjort lett till bra avkastning över lång tid. Men kortsiktigt är det naturligtvis motigt. Men billigt kan alltid bli ännu billigare. Jag kan ibland närmast maniskt kolla att de underliggande värden jag har identifierat i ett bolag - faktiskt fortfarande finns där. Är det så köper jag mer. Men det drabbar bara mig/oss om det går galet om jag inte basunerar ut mina köp i sociala medier...
Min långa portföljs absoluta förlorare är dock få (I den korta där jag provat många olika typer av investeringsstilar - alla med värdeinriktning - har jag gått på några ordentliga minor, men de har aldrig varit offentliga och har oftast varit blygsamma monetärt). I dagsläget är jag på minus i Tesco, Ratos och H&M. I H&M gjorde vi dock en för oss stor investering redan 2005 och har minskat ganska mycket två gånger när marknaden har värderat bolaget till väldigt rosiga framtidsutsikter och även för HM ovanligt höga multiplar. Så med utdelningar har HM varit en bra investering för oss. Har dock "velat lite" i aktien; ökade nyligen kring 215 kr - men sålde tillbaka för ungefär samma kurs. Har idag kvar vad som är kvar av ursprungspositionen. Men något som är viktigt är att dessa tre förlorare idag utgör mindre än 10% av min långa portfölj tillsammans.
Här följer bolag som jag skrivit om som haft en skakig resa - ibland väldigt skakig:
Oriflame fick jag en del ris för att skrev positivt om, där gick jag dock in för tidigt i deras turnaround, men den har blivit en riktigt fin investering och endast vinstmedel ligger nu kvar i min långa portfölj. Numera har Oriflame hög ROE, bra tillväxt, mycket starka kassaflöden, låg skuldsättning, men inte låg värdering...
Weight Watchers Intl skrev jag endast lite om men det var en del kritiska kommentatorer där med, men den föll handlöst innan vändningen. Och jag dubblade på halva kursen med magont - även om aktien fallit enormt innan jag initialt köpte. WWI har mångdubblats i år och endast vinstmedel ligger kvar i min långa portfölj, bolagets turnaround är i full blom.
Bonheur ASA har också blivit ganska bra. Jag läste Lundaluppens och sedan Aktiestolpens utmärkta analyser. Förstod initialt väldigt lite om branschen och bolaget - finns riktigt pinsamma inslag i mina försök till analyser i början. Strax under 80 kr gjorde jag mitt första mindre inköp. Snittade ner mig ett par ggr sista gången till 47 - 48 kr. Men BON blev då lite stort i andel av portföljen. I början av 2017 stack den upp till 83 spänn och då sålde jag hälften. FOE är ganska obetydligt i BON numera men likväl att likna vid en lott. Andra delar av BON går bra, om FOE börjar hyra ut riggar... FOE har för övrigt dubblats på några månader. Men värdena ligger fr a i renewable energy i detta bolag, och det är därför jag äger det familjekontrollerade bolaget.
Tesco PLC var ett fantastiskt dagligvaruhandelsbolag fram till 2012 - både hög marginal och tillväxt. Men precis som H&M så kan man underskatta förändringar i en marknad och kanske hade de en liknande hybris efter många år av dominans? En riktigt dålig investering - och det bolag jag skrivit allra flest inlägg om. Tyvärr ganska naivt i sina stycken. Har inte delat ut de sista åren, men har börjat igen i liten skala. Tesco har dock fortfarande ca 28% av dagligvaruhandelmarknaden i UK, massa värden i fastigheter, en hyfsad verksamhet i Östeuropa och en bra verksamhet i Malaysia/Thailand. Här ligger jag på minus. Men kanske nu är på gång (-: Tyvärr inte så billigt, men om lönsamheten bara närmar sig fornstora dagar...Aktien upp senaste halvåret.
Ratos en riktigt dålig investering det också. Här ligger jag också på minus men Ratos delar i vart fall ut bra. Långt ifrån den turnaround jag trodde. Har gått in för tidigt. Men Jonas Wiström är nog en av de bästa personerna som finns i Sverige för att klara av att vända skutan. Gjorde ett grymt jobb på ÅF. Söderbergs långsiktiga ägare.
Raiffeisen Bank International här var jag ner 50% ett tag när Putin ockuperade Krim och gick in i Ukraina. Men dubblade nästan på botten då jag tyckte bolaget var missförstått och hade många fina verksamheter i Central- och Östeuropa (Ukraina minimal del). Sedan botten är aktien upp 170 - 180% och den stabila Österrikiska Sparbanken som var huvudägare har nu fusionerats med RBI. Banken är idag mer stabil, men kan fortfarande ta del av Östeuropas tillväxt, lönsam med ROE på ca 10.5%, Pris/EK 0.9, utdelningarna kommer tillbaka och nästa år blir det nog runt 4% (drygt).
Commerzbank har varit en riktig berg och dalbana. Gick in i Tysklands näst största bank i deras fjärde nyemission till Pris/Bok 0.3/0.4. Sedan dubblades aktien ganska snabbt och jag sålde hälften - tyvärr gick den på kort upp ytterligare. Sedan sjönk aktien sakta som en sten till ordentligt under kursen för nyemissionen. Sedan har den gått upp kraftigt, Dubblats bara i år. Uppköpsrykten.
Många hävdar att ovan är riskfyllda aktier. Jag tror nja. Det beror på. Visst är det svajigt. Men hög volatilitet - det är inte risk i min bok. Men skall man skriva om dessa typer av bolag under tid man är mitt inne i processen? Och eventuellt kanske locka någon att köpa som inte delar min övertygelse om något slags underliggande värde. Kanske skall vi bara ta den rollercoaster-resan själv?
I Buffetts tidiga partnership fick andelsägarna reda på hur portföljen hade presterat årligen. Men de fick aldrig reda på vilka innehav som fanns i portföljen. Detta eftersom de ofta vara impopulära 'Graham-värdeaktier' som skulle göra andelsägarna oroliga givet hur de betraktades generellt.
Länge har jag haft väldigt stor andel investmentbolag i den långa portföljen. Oftast långt över hälften av portföljen. Och det har under de flesta av mina 13 - 14 år med någon form av seriös investering varit rationellt. Premissen har varit att Qviberg, Lundberg, Watsa och Douglas är riktiga proffs och de är bättre än mig som amatörinvesterare. Och kan man få sådana bolag med substansrabatt ändå bättre. En del av t ex våra Kinnevik-aktier är köpta till ca 40% substansratt.
Men andelen av investmentbolag har minskat i portföljen de sista två/tre åren - speciellt i år. Substansrabatten har försvunnit i flera fall och ibland ersatts av premie. Ibland ordentligt. Lundbergs till upp mot 700 kr och ordentlig premie var nog i dyraste laget och vi minskade. De underliggande bolagen har under denna tid också letat sig upp till i vissa fall höga värderingar. Men vi har dock inte sålt allt i något av de svenska investmentbolagen. Bure har nog varit bäst sista femårsperioden men värderingen av Vitrolife och osäkerheten i Mycronic gjorde att vi minskade där med.
Istället har vi ökat kassan. Den skall vara mellan 0 - 20% i den långa portföljen och är nu faktiskt kring de högsta värdet i spannet. Antagligen har detta skett för tidigt. Under stora delar av 2017 har den långa portföljens avkastning blivit lite lägre på grund av detta. I skrivande stund har totalavkastningen varit drygt 13% i den långa portföljen 2017. OMX 30 är upp ca 5.5% men de inkluderar inte utdelningar. Det gör däremot SIX return index som är upp 9.3%.
Vår portfölj har en ganska stor del nordiska och europeiska aktier, mer än någonsin faktiskt. Euro Stoxx 50 har gått upp ca 12% i år. Och OMX Nordic 40 ca 7%. I Nordamerika har vi några investmentbolag baserat på en försäkringsrörelser och lite WWI. Men där är värderingarna ofta riktigt höga.
Den bransch som jag är mest besviken på mig själv för att jag inte långt tidigare förstod och letade bolag i är fastighetsbranschen. Det är tyvärr sent i Sverige. Branschen lever här i den bästa av världar sedan en tid tillbaka. Jag har provat ett par bolag de sista åren men sektorn har ju gått makalöst under hela detta millennium. Jag har läst jättemycket under 2016 och 2017 om denna bransch. Och har hittat en del intressanta bolag. Men också ändrat mig ganska kraftigt om vad som är intressant. Gottodix (Jakob Henriksson) har bl a skrivit bra i Värdepappret om denna sektor.
Det har blivit att jag delvis letat mig utanför Sverige för att hitta värden. Två bolag har jag sålt i år. Finska Sponda blev inte långlivad i portföljen innan det kom ett bud. Tyvärr ett relativt lågt bud, men inget att göra. Både ordentlig rabbat på EK och EPRA NAV med fastigheter i centrala Helsingfors gjorde aktien till ett fynd. Mitt andra innehav var i portföljen lite längre, men i samband med osäkerheten kring Kataloniens självständighet valde vi att lämna Axiare Patrimonio i Spanien. Det blev ca 45% avkastning på lite drygt ett år i detta bolag som har köpt på sig centrala kvalitets-kontorsfastigheter i fantastiska lägen i Barcelona och Madrid. Spanien är kanske mest intressant av de sydeuropeiska länderna, arbetslöshet på väg ner och ekonomin på bättringsvägen. Tyvärr nu politisk oro som stoppar upp den positiva utvecklingen. Eftersom en stor del av de fina kontoren var i Barcelona blev risken för hög.
Så har vi kommit till slutet på det första inlägget på en lång tid. Hoppas på högre frekvens nästa år...
Riskminimeraren önskar er alla en God Jul och ett Gott Nytt År!
