söndag 20 augusti 2017

Om att vara en småsparare

Det finns klart negativa konnotationer för hur ordet småsparare används i svensk affärspress. Kanske med rätta? Det finns många som satsar större delen av sina besparingar i ett fåtal (ibland endast ett) riskfyllda bolag i branscher som ändras snabbt - ofta med stort teknikinnehåll och förhoppning om stora vinster i framtiden. Men ibland verkar man glömma bort att det finns många väldigt kunniga och duktiga investerare i denna grupp av småsparare. På ekonomibloggar och också på dito twitter kan man se kloka, initierade tankar och reflektioner - och ofta väl byggda publika portföljer - av vad som ofta kallas småsparare. En hel del av dessa har faktiskt lyckats slå index över hyffsat långa tidsperioder. Men kanske med något undantag är de få som redovisat detta över tidsperioder längre än 10 år (det är under längre tidsperioder som det blir extra svårt att slå index). Denna blogg kom till 2009 och då fanns det inte så många bloggar om aktier, investeringar och ekonomi som drevs av småsparare. Men dessa har växt upp som svampar, speciellt de sista åren. Vissa är numera bland de bästa och mest initierade man kan läsa i svensk ekonomimedia som helhet, som t ex Molekylär Ekonomi (Jacob Henriksson) och Lundaluppen. 



Hur mycket förvaltat kapital måste man ha för att inte längre vara småsparare: 2 Miljoner SEK, 10 Miljoner eller 100 Miljoner?  Eller handlar de inte som summor utom om man är en hobbyinvesterare som försöker förbättra sin privatekonomi - ett proffs är helt enkelt någon som är verksam i investeringsbranschen på heltid; antingen som egen eller som anställd på en finansinstitution? Eller handlar det om skillnaden mellan en investerare och en spekulant? Begreppet småsparare är ganska vagt...

Men vi vet också att många proffs - de flesta - inte lyckas slå index över tid. Speciellt inte över lång tid. Ändå är rubriker som "så placerar proffsen" vanligt förekommande i affärsmedia. Ungefär med budskapet: gör som dem så kommer allt att gå bra! Under den tid som jag har intresserat mig djupare för aktiesparande (ca 15 år) har inte många fondförvaltare slagit index; men proffs i ordets rätta bemärkelse som t ex Didner & Gerge, Odin, Skagen och Carnegie Fonder har gjort det med flera av sina fonder. Under samma tid har också proffsen på några av de svenska investmentbolagen gjort det mycket bra hos t ex Investor, Kinnevik och Latour. Hatten av för dessa!

Jag antar att fru och herr Riskminimeraren är småsparare i många aspekter av ordets definition. Men på andra sätt avviker vi nog ganska kraftigt: vi sparar generellt långsiktigt i stabila lite större bolag med starka balansräkningar, bra historik, tydliga affärsmodeller och bra marknadspositioner. Helst familjägda begripliga bolag och gärna investmentbolag som ger bra riskspridning. Vi köper helst dessa bolag när de har en tillfällig svacka, när något kortsiktigt har gått fel. I stora sättningar på börsen går allt ner - även Investor, Kinnevik, Industrivärden och Latour. 

Men likt tysk grammatik tillåter vi oss undantag som bekräftar regeln. I vår långa portfölj av generellt större bolag i Europa och Nordamerika kan vi ha upp till 15 - 20% i bolag som har lite djupare svackor och som därför kvantitativt har blivit billiga. Dessa bolag är av typen turnaroundbolag, ofta av värdekaraktär. Och de kan också vara lite mindre. Vi har oftast tid och tålamod att vänta, för det är bolag som vi i grunden tror har en sund och frisk grundverksamhet - men de behöver tid att få ordning på denna. Exempel på sådana bolag i vår långa portfölj som har utvecklats väl är Danske Bank, Oriflame och Wilh Wilhelmsen Holding. I Ratos och Tesco väntar vi dock fortfarande på bättre dagar...för Ratos ser jag hopp, men Tesco...hmm...de får en viss tid till. Annars...

Men Weight Watchers International (WTW) har nog varit det mest framgångsrika exemplet på sistone av den senare typen i den långa portföljen. Via då utmärkta bloggen Värdebyrån kom jag i kontakt med den amerikanska värdebloggaren Geoff Gannon. För tre - fyra år skrev han en monsteranalys på - om jag kommer ihåg rätt - upp mot 100 sidor om WTW. Oerhört initierat.  

Övervikt och fetma är ett av den utvecklade världens största hälsoproblem och WTW har -  dokumenterat - ett av få sätt att delvis få bukt med detta. Men fria appar etc med delvis nya metoder satte deras traditionella affärsmodell under stor press. Bolaget har som Oriflame en kapitalsnål affärsmodell med hög räntabilitet. Båda bolagen har också varit riskkapitalägda där ägarna hade ökat hävstången med stor belåning eftersom kassaflödena tillåter detta - dessutom har båda bolagen köpt tillbaka mycket aktier (WTW hade t o m negativt eget kapital). Jag köpte dock inte WTW då eftersom de långa skulderna var för stora i förhållande till bolagets tillgångar och med minskad försäljning och vinst var detta en för farlig cocktail. Gannon köpte dock och såg värden till en bra bit över 30 dollar (aktien hade då redan fallit kraftigt). 

Men WTW sjönk som en sten. Jag har för mig att Gannon skrev på bloggen "Huang & Gannon" att de ökade på låga 20 dollar. Men när kursen var nere i 13 dollar såg jag en annan värdeanalys av WTW. Och det verkade som världens mest kända viktminskningsprogram då närmast hade en konkursvärdering. Jag studerade de senaste kvartalsrapporterna noggrant. Och tyckte mig se lite av en förbättring. Dessutom förföll huvuddelen av de långa skulderna först 2020 och mycket kunde hända innan dess. Vi köpte på 13 dollar. Långt under Gannon & Huangs GAV. 

Men WTW fortsatte ner. Eftersom kassaflödena fortfarande var starka i bolaget vågade jag dock dubbla vid 5 - 6 dollar. Den investeringen gjorde dock mycket ont i magen, jag tror de t o m föll till 4.50 USD innan det vände, det blev en hyfsat stor investering för oss. Men det intressanta med värdeinvesteringar är att om man köper värden - i detta fall varumärken, licenser, marknadsposition, affärsmodell till billigt pris - så kan mycket hända. Och det gjorde det. 

Alldeles efter detta gick Oprah Winfry in som näst största ägare i bolaget och tog en styrelseplats. Hon började att använda sitt TV-bolag att "endorsa" bolaget. Oprah har haft problem med sin vikt under hela sitt liv och anser att WTW har en av de få metoder som faktiskt fungerat för henne. Aktiekursen löpte amok. Kursen gick på mycket kort tid upp till 25 - 26 dollar och jag har sålde halva mitt innehav. 

Aktien föll sedan tillbaka. 

Men i år har aktien fullständigt stigit till stratosfären (se grafen nedan). En ny VD är på plats och bolagets turnaround är nu i full blom. Vinst och försäljning ökar igen. I dagarna halverade jag igen, men nu på ca 49 USD aktien. 




Jag har ofta funderat på vilken edge vi småsparare kan ha mot proffsen. Jag tror att ytterst få proffs hade mandat att agera som jag/vi gjort i WTW. Det finns dock ett stort inslag av slump - eller kanske t o m tur - som gjorde att detta har blivit en bra investering för oss. Men som någon idrottsman ungefärligen har sagt "ju mer jag tränar, desto mer tur verkar jag få". Gannons stora analys och att jag läste deras rapporter gav mig insikter och en grundförståelse för bolaget och dess marknad som gjorde att jag vågade snitta ner mig när WTW föll handlöst.

En annan fördel vi småsparare har är att vi kan hitta mindre, ibland mycket små, kvalitetsbolag på mindre listor som fonder inte får lov att köpa - eller endast i begränsad utsträckning får göra detta. (Vissa Micro Cap fonder har dock mandat till detta). Vi har därför byggt upp en portfölj som bland annat innehåller positioner i sådana. Men denna portfölj är vi inte transparenta med. 

Men i denna - som jag kallar korta - portfölj är också tanken att vi även skall kunna ta just kortare positioner. Med detta menar vi inte trading. Men vi kan vara lite mer kortsiktiga och gå in i deep value case där något bolag verkar kortsiktigt gravt undervärderat, men kanske inte är ett långsiktigt case för oss. Rottneros för 2 kr och långt under eget kapital och låga skulder var ett exempel för ett par år sen (det har jag skrivit om här på bloggen som ett undantag av små bolag). 

Ett annat exempel: Bloggaren Cornucopia gav ut sina böcker på Massolit förlag så jag var bekant med detta förlag. I slutet av 2013 köpte Massolit Media förlaget Forma books av ICA (Jag ägde Hakon Invest som var ägare av ICA och hade därför vissa insikter i värdet av detta bokförlag). Forma ägde bl a B Wahlström, Damm förlag och ICA förlag. Forma höll på att göra en turnaround; de hade då en omsättning på ca 110 Miljoner SEK. Men Massolit betalade endast 19 Miljoner SEK för bolaget. ICA ville nog bara bli av med denna icke kärnverksamhet. De närmast gav bort bolaget. Massolit fick bl a ta över ett lager på ett par miljoner böcker som de kunde rea ut. Bara det till ett värde antagligen över 19 MSEK. Forma var faktiskt Sveriges 3e största förlag vid köpet. Redovisningen för Massolit efter köpet var dock snårig, men hur jag än räknade så var Massolit efter köpet mycket lågt värderat. Om jag inte missminer mig så var Massolit bara värderat till totalt 15 MSEK över börsen när jag köpte mina aktier. Och så väntade jag. 

Sommaren 2015 köpte Storytel Massolit. Dessa Storytel aktier har som ni vet gått mycket bra sedan dess och de har bl a också köpt Nordstedts. Vi är nu långa i Storytel, som användare av deras tjänst i familjen är det lätt att förstå potentialen. Och bolaget har nu 500 000 betalande kunder och växer bra under lönsamhet. Storytel har blivit ett kvalitetsinnehav i vår portfölj av lite mindre bolag. Det hade nu varit alldeles för dyrt för oss. Jag tror inga av fondbolagen var inne i Massolit och jag tror inte de mindre investmentbolagen var inne där heller. Marknadsvärdet var alldeles för lågt. Här hade man edge som insatt småsparare. 

Men precis som WTW fallet, om man köper riktigt lågt värderade tillgångar kan allt hända. I båda fallen fanns ett inslag av slump - och tur om man så vill. Man om man läser böcker av av värdeinvesterare så händer detta ofta. Allt kan hända med bolag som man köper som har tillgångar som är lågt värderade. 

Men det är viktigt att komma ihåg att vår långa portfölj vilar på solid grund med bolag som: Berkshire H, Lundbergs, Investor, SHB och H&M. Även vår korta portfölj med lite mindre bolag har stabila och riskminimerade bolag (här vill vi generellt ha riktigt starka balansräkningar, Massolit var ett riktigt undantag) av denna kategori som grund, och här tänker vi kanske än mer på riskspridning. Den korta portföljen utgör också bara ca 15 - 20% av vår totala portfölj. 

Slutsatsen är kanske att man skall investera som tysk grammatik. Efter tydliga transparenta regler. Men man kan kanske unna sig att då och då bryta dessa. Likt undantagen i tysk grammatik. Med detta menar jag inte chansposter i "förhoppningsbolag". Utan kalkylerade risker i bolag som har undervärderade tillgångar av något slag. WTW och Massolit var närmast extremer. Detta eftersom de båda hade ganska svaga balansräkningar. Skulder undviker jag generellt. Men WTW hade mycket starka kassaflöden (likt Oriflame) och ett unikt varumärke. Och Massolit fick via Forma helt enkelt tillgångar som kunde realiseras alldeles för billigt och det fick ett fördelaktigt låneavtal för köpet. Det var peanuts för ICA koncernen; de ville bara bli av med skiten. Men bolaget var egentligen alldeles för litet även för oss. Men som jag skrev kände jag till Hakon Invests mindre portföljinvesteringar ganska väl. Det kom till nytta här. 

Men i dessa båda fall kanske jag/vi hade edge som småsparare, eller? 

fredag 9 juni 2017

Riskminimeraren flyttar från Öst till Väst

Denna vår och försommar har jag varit ganska inaktiv på bloggen. Men jag har kvittrat lite mer, som en ganska pigg fågel på Twitter. Och hunnit med några få affärer på börsen (svårt att hitta billiga bolag, men inte omöjligt); de flesta tänkta som långsiktiga investeringar som vanligt. Men bloggen har varit lite trött.




I sommar flyttar vi tillbaka till Centraleuropa. Totalt har herr och fru riskminimeraren tillbringat ett decennium i Östasien. Denna gång blev det en femårsperiod, men nu fick alla våra barn uppleva Asien. Vi har haft en fantastisk tid här, men ser fram emot Europa igen. Innan denna runda i Asien levde vi fem år i just Centraleuropa. Men vi kommer inte tillbaka till samma plats. Men det känns ändå som att komma hem - och närmre till släkt och vänner i Sverige.

Att flytta en familj med fem medlemmar är ett stort projekt. För barnen: bryta upp från bostad, vänner, internationell skola, idrottslag och aktviteter. Osäkerheten om den nya skolan för dem, kommer de att hitta nya vänner, kommer de att kunna utöva sina sporter och hitta aktiviteter de gillar? För oss vuxna är det liknande men vi har mer information och driver projektet så vi är mycket mer i kontroll. Känslomässigt är det också svårt att säga adjö till alla människor vi har kommit att gilla - i många fall kommer vi aldrig att träffas igen. 

Min ambition under denna femårsperiod var att erbjuda er läsare lite insikter och kunskaper om Östasien (om jag nu har några av värde...). Men förutom ett par uppskattade inlägg om Kina - och Australien om vi kan räkna dem in i denna region - har det inte blivit mycket mer. Känns lite tråkigt. Men jag vet varför det blev så här.

Både min frus och mitt jobb är helt i ett globalt sammanhang. Den västerländska kontexten vi är i här är USA, Kanada, UK, Australien och Nya Zeeland (lite Tyskland/Frankrike också). Vi har inga skandinaviska kollegor och pratar bara svenska hemma inom familjen, på Skype med vänner och släktingar och i Sverige och när vi åker dit på semester. 

Men vi tillbringar dagarna i en väldigt asiatisk kontext. Denna femårsperiod har jag varit mycket i kontakt med människor från Indien (och Sydasien generellt), Kina, den kinesiska diasporan i Sydostasien (ca 50 miljoner människor som flytt Kina under olika delar av dess historia som nu till stor driver näringsliven i Indonesien, Malaysian, Thailand, Filippinerna etc). Eftersom jag tillbringat mitt yrkesliv i sådana global miljö, och specifikt asiatisk, har jag liksom ingen lust till att skriva blogginlägg om detta också. Då lockar istället att läsa SVD och DN, se på SVT play och lyssna på SR. Eller att läsa alla dessa allt bättre svenska finansbloggar, twitterkonton affärstidskrifter på nätet - att följa svenskt samhälle och näringsliv på nära håll. Det har blivit ett sätt att hålla kontakt med det svenska. 

Det mest missförstådda asiatiska landet i Sverige är nog Indien. Många svenskar tänker på gurus, meditation, mystik, currys, och starka färger. De indier jag kommer i kontakt med via jobbet är oerhört drivna och välutbildade, många vid något av IIT universiteten (Indian Institute of Technology) i Indien. Många har dessutom pluggat en MBA i USA eller UK. Indisk affärskultur är jättestark. 2050 kommer Indiens befolkning vara långt större än Kinas. I Indien föds ca 2.5 barn per kvinna. Kina är dock på väg att få samma problem som Japan. Jag tror att framtiden kan lika gärna vara Indiens som Kinas. Om Indien fortsätter att liberalisera sin ekonomi tror jag stenhårt på att de kommer att bli en ekonomisk stormakt att räkna med. I Silicon Valley dominerar Indierna fullständigt - och USAs tillväxt och innovationskraft är ganska starkt beroende av alla duktiga indier som kommer för att studera vid amerikanska lärosäten. 

I samband med flytten hittade jag ett utdrag från Mars 31, 2009 från vår långa - och i vårt perspektiv - stora aktieportfölj. De tiderna var ett lågvattensmärke för världens börser. Sen bar det norröver - så kanske inte en helt rättvisande startpunk för att kolla av portföljutveckling. Men jag är ändå stolt över att vår portfölj stigit med ca 360% sedan dess (totalavkastning). Kom ihåg att detta är en som helhet riskminimerande portfölj. Vi har tänkt lika mycket på nedsidan som uppsidan. Investmentbolag som Berkshire, Fairfax (dock ej sista åren), Investor, Industrivärden, Lundbergs, Kinnevik, Öresund och Latour har bidragit mycket. Men mindre investmentbolag som Bure, Traction, Svolder har också bidragit via stark utveckling. En del av de enskilda nordiska och fr a europeiska innehaven har jag inte skrivit om på bloggen (kanske kommer att göra senare?). Men vi har också fått bidrag bolag som t ex Sampo, Danske Bank, Wilhelm Wilhelmsen Holding (en riktigt lyckad deep value värdeinvestering) - och jag har faktiskt lyckats att tjäna pengar på Bonheur ASA (kvar mindre innehav). De sista åren har bara Ratos, H&M och Tesco varit negativa inslag i parföljen. De två första har dock delat ut helt ok. 




Summa summarum innebär detta att herr och fru riskminimeraren har fått en årlig avkastning under 8.25 år på fina 16.8%. Men vi måste komma ihåg den smickrande startpunkten. Men vi är nöjda eftersom vi har lärt oss mycket under tiden. Själv vet jag så oerhört mycket mer nu än för 10 år sedan - t o m lärt mig mycket nytt de sista 3 - 4 åren. Det är närmast lite pinsamt att läsa vissa äldre blogginlägg. Men bloggen (och på senare tid Twitter) har blivit en investeringsutbildningsresa; via bloggen/bloggar/twitter har kommit jag kommit i kontakt med nya sätt att tänka, böcker, bra information/analyskällor, analysverktyg, investeringsideer etc. 

Tack alla ni som generöst bidragit till vår (min) kunskap om investeringar i allmänhet och aktier i synnerhet!

Riskminimeraren önskar er alla en underbar sommar! Nästa blogginlägg blir från någonstans i Centraleuropa. 

söndag 7 maj 2017

Om vikten av att läsa för en investerare (och för livet i allmänhet)

Jag gillar verkligen sociala medier och all information vi kan få via internet är makalöst. Bara ett knapptryck bort finns otroliga mängder kvalitetsfakta/analyser/essäer etc - men också mycket skit och fake news. Men samtidigt är jag glad att jag fanns till i en värld innan detta. Jag fick tillgång till internet 1995/96. I princip hela min universitetsperiod på 6 - 7 år var utan internet. Och utan sociala medier. Detta gjorde att jag mellan gymnasiet och mina sena 20 år läste mängder av böcker, tidskrifter och papperstidningar (DN och SvD på 1990-talet var t ex mycket bra). Jag kommer från en icke-akademisk familj (småföretagare i ordets rätta betydelse sedan generationer tillbaka på pappas sida, arbetarklass på mammas sida), men är mycket nyfiken och trivdes för det mesta i skolan.

Under 1990-talet läste jag nog upp mot 100 böcker om året; biografier, kurslitteratur, romaner och populärvetenskap. Som person är jag inte speciellt rebelliskt lagd men när det kommer till att tänka, läsa och studera vill jag inte lyda order. Detta gjorde min universitetstid lite komplicerad. När jag skulle läsa företagsekonomi och juridik läste jag istället filosofi och historia. Och när jag läste nationalekonomi blev jag intresserad av psykologi och klassisk litteratur. När jag läste statsvetenskap blev jag intresserad av populärlitteratur om astronomi och fysik. Ni förstår. Att hålla sig till ett område var liksom mot min natur.

När det gäller investeringslitteratur började jag läsa denna genre senare. Innan 2002/2003 hade jag inte läst något och läste ej heller affärspress. Men 2002 flyttade vi utomlands, fick bättre jobb (och viktigt: båda fick relevanta jobb) och kunde börja spara. Och därmed uppstod ett behov av att investera detta överskott. Grundplåten till Herr och Fru Riskminimerarens långa portfölj intjänades 2002 - 2007; vi har faktiskt inte tillfört medel till denna portfölj efter 2007. Efter det har vi som trebarnsfamilj med en förhållandevis dyr "expatlivstil" (bland annat flyga hem familjen till Sverige ganska regelbundet) endast kunnat spara en mindre del av våra inkomster; dessa har ägnats renovering och underhåll av ett enklare fritidshus samt till vår korta aktieportfölj (som mer och mer har blivit en lång portfölj av mindre kvalitetsbolag).

I takt med att jag började investera för drygt ett decennium sedan blev t ex Aktiespararen, Affärsvärlden och Privata Affärer en källa till kunskap. Jag började också att läsa Dagens Industri på nätet. På engelska finns the Economist (mitt husorgan, den läste jag dock också under studietiden), FT, WSJ, men också the Atlantic och New Yorker. Investeringsböcker (eller närliggande) som jag läste var allt jag hittade om Buffet (och lite Munger), Lynch, Graham, Fisher, Lefevre, Soros, och senare Marks, Greenwald, Shiller, Taleb (bredare fokus), Hagstrom, Pabra, Spier etc; en del är otroligt bra och tankeväckande, andra mindre välskrivna och innehåller inte så mycket nytt i tankeväg heller.


Det finns en hel del litteratur som är nyttig för investerare som inte direkt har detta fokus t ex biografier om Keynes och texter av Keynes (han förlorade närmast allt han hade på marknaden flera gånger), Poppers texter on naturvetenskaplig metod och om det öppna samhället och dess fiender,  Schumpeters "Capitalism, Socialism and Democracy" och texter om och av Kahneman och Tversky.



Charlie Munger pratar ofta om vikten av "Worldy Wisdom" och Buffet läser tidningar och specialtidskrifter flera timmar om dagen (dessutom naturligtvis mängder av rapporter och årsredovisningar). För att bli en lyckad investerare över lång tid måste du nog läsa, läsa och tänka och tänka - innan du gör dina investeringar. Det är bra att kunna bl a lite historia, speciellt ekonomisk historia (ett av mina favoritämnen på universitetet), redovisning, statistik, psykologi, mikroekonomi och vetenskapsteori. Bengt Stillström som grundat investmentbolaget Traction har skrivit och talat om vikten av att läsa skönlitteratur. Och det tror jag också är givande. Många bloggare är mycket duktigare än mig på redovisning (har t o m detta som yrke) och flera är civilingenjörer med stora matematiska färdigheter (även om jag gick teknisk linje på gymnasiet så har jag inga djupare kunskaper där). Om jag har någon edge mot många i marknaden så är det humaniora, beteende/samhällsvetenskap och historia i vid mening. Mycket skönlitteratur behandlar förmögna familjers uppgång och fall, spekulanter och avhandlar människans bristande rationalitet - ja till och med destruktivitet. Filosofi tror jag också kan var mycket fruktbart, världens kanske mest kända aktivistinvesterare Carl Ichan fick t ex pris för sin filosofiuppsats vid Princeton universitetet om empirikerns observationer, erfarenheter och tänkande som källa till sann kunskap.

Jag skulle också vilja uppmuntra till att läsa god kriminallitteratur/spionromaner för investerare. De behandlar ibland vår psykologi på djupet som Patricia Highsmith, John le Carre, Graham Greene, James Ellroy, och George Simenon. I Norden finns flera duktiga författare i genren, även om denna typ av litteratur har blivit en guldgruva för mindre begåvade pennor; exempel på bra texter enligt mig är Arnaldur Indriðason som skriver djuplodande, Leif Davidsens rika trilogi om Rysslands omvandling under 1990-talet och Håkan Nessers första romaner on Van Veeteren är skarpsinniga. Far och dotter Persson har skrivit varsin riktigt bra bok, Malin Person Giloitos "Störst av allt" är ruggigt bra likaså pappa GW Perssons "Mellan sommarens längtan och vinterns köld". Men min favorit i genren i Sverige är nog Jens Lapidus. Snabba Cash och efterföljarna är nydanande och insiktsfulla om människor i dagens Sverige. Han har ett kreativt språk som fångar läsaren. Den bästa företagarbiografin på svenska som jag läst är Per Anderssons fullständigt lysande "Stenbeck - det virtuella bruket". Vad gäller populärvetenskap är Max Tegmarks "Vårt matematiska universum" grymt bra.

Slutligen skulle jag vilja slå ett slag för årsredovisningen. I vår har jag säkert laddat ner 50 - 60 stycken i min bärbara dator. En del läser jag noga (mina större innehav), men de flesta har jag bara ögnat igenom. Visst måste man ta på sig sina kritiska glasögon när man läser dessa; de är partsinlagor med allt mer av färgglada bilder av glada människor . Men om du vill ha kunskap om t ex svensk fastighetsmarknad och inte har läst Castellums utmärkta årsredovisning för 2016 då har du missat något.





Vad tror ni - är läsande övervärderat för investeraren? Klarar man sig bra med mer tekniska kunskaper om redovisning eller t ex vissa typer av nationalekonomi? Eller är omfattande bred läsning, som jag hävdar, fruktbart?


fredag 14 april 2017

Övervärderad börs? Vad göra?

Först är det inte ens klart att börsen är övervärderad. Om räntorna förblir ganska låga under de kommande åren verkar många sektorer rimligt prissatta: fastigheter och bank (då bör de inte få större kreditförluster) till exempel. Castellum (största fastighetsbolaget i Sverige) handlas till under 10 ggr driftnettot och kring substans, Nordea (största banken) handlas till P/e 11 och 1.3ggr eget kapital. Dessutom handlas Hennes & Mauritz relativt  lågt (se tabell nedan) men har också nya utmaningar för sin affärsmodell. 




Men det finns också många tecken tecken på övervärderad börs (Alla siffror från Reuters). Flera investmentbolag handlas med premier på substans (se tidigare inlägg i år men både Creades och Öresund handlas till ca 20% premie); många verkstadsbolag har stora förväntningar på vinsttillväxt (se några nedan i tabell); flera mindre fina kvalitetsbolag har höga värderingar som t ex Cellavision P/e ca 60, Vitrolife P/e 54;  eller bolag som Lagercrantz och Indutrade till till P/e 23 - 24 och slutligen handlas Holmen till 1.4ggr boken och P/e 21 och SCA till 4.7 ggr tangible bok och P/e 35 och (trots att båda skogsbolagen har en ROE en bra bit under 10, men potentiella strukturaffärer har drivit upp priset på båda - speciellt SCA).Dessutom är det ett stort intresse för börsen just nu i sociala medier och i media i allmänhet, detta bruka komma efter en lång uppgång. 

Men man kanske inte skall äga dyra Alfa Laval, men däremot kanske det finns attraktivt prissatta bolag även efter 7 - 8 års börsuppgång (med några mindre hickups). Man kanske fortfarande kan hitta intressanta bolag i Sverige (eller i Europa)?

Ett bolag som H&M är antagligen köpvärt även om ny svårare konkurrenssituation. Jag/vi har ökat i H&M i dagarna - första gången inköp/ökning sedan den större (för oss) initialinvesteringen på fru Riskminimerarens inrådan 2005 (har dock minskat en gång för några år sedan när värderingen var lite ansträngd på uppsidan). Tabellen nedan gör att jag inte blir sugen på verkstad, men H&M verkar mycket mer intressant. Man ökar försäljningen, men till sjunkande marginaler. Kan man stabilisera marginalen på dessa nivåer och fortsätta öka försäljningen ser det intressant ut. (Kan man förbättra marginalerna något också finns ytterligare hävstång). Aktieanalytikern Mattias Eriksson har skrivit intressant på sin blogg om H&M. 

Bolag
P/E
P/S
Vinst tillväxt TTM
ROE
P/Cash Flow TTM
Utdelning
Atlas Copco
28.3
3.7
17%
27%
21
2%
Alfa
Laval
32.1
2.1
-40.4%
11.9
18.3
2.4%
Assa Abloy
31.3
2.8
-13.89%
14.9
24
1.6%
Hennes & Mauritz
19.6
1.65
-6.4%
30.2
12
4.45%

                                                                             Källa: Reuters 14 April 2017

Många förespråkar sektorrotation (speciellt de som tjänar på courtage) till trygga hamnar som medicinteknik, läkemedel och utilities i tider av högt värderad börs. Men t ex Fortum känns inte så trygg (Ryssland och kärnkraft) även om stor kassa, Getinge har stora skulder och stor goodwill, Elekta verkar alltid högt värderat i förhållande till vinster och vem kan egentligen på riktigt förstå ett läkemedelbolag som Astra Zeneca - och avgöra om det är undervärderat eller inte?

Andra börjar att försöka korta vissa bolag eller hela börsen med instrument som t ex  XACT Bear. Men det är mycket svårt att tajma rätt. Jag har tidigare skrivit lite om det här. 

Ett dyrt sätt att skydda sina tillgångar är hedgefonder. De tar först en årlig avgift och sedan vanligtvis 20% av överavkastningen på ett av dem valt index. Över tid blir det väldigt ofta inte så bra. Och dyrt. Men vi ägde Brummer Helios från 2004 till hösten 2008. Och den fonden avkastade faktiskt nästan ca 10% om året - något som väldigt få av hedgefonderna gör. Och det var genom att lösa in den som vi fick loss kapital att köpa aktier närmast i botten av finanskrisen (kassan vi hade innan förbrukades alldeles för tidigt när priserna på aktier började falla; via försäljningen av Helios dubblade vi t ex i Industrivärden till ca 42 kr i början av 2009.) Men nu äger vi inga hedgefonder. Om man tittar hur de har utvecklats under större sättningar klarar få detta, i vart fall inte inte om de samtidigt har en rimlig avkastning under uppgångar. Vi avstår.

Med negativ ränta från Riskbanken blir korta räntefonder inte så intressanta. Men om de korta räntorna börjar stiga kan fonder som Robur Penningmarknad (ingen avgift), och Lannebo räntefond Sverige (0.1% avgift) vara något. Långa obligationer verkar inte vara attraktivt och är därför inget alternativ idag. Någon som har en annan uppfattning? 

Slutligen har vi att eventuellt öka på kassan. Det har jag/vi gjort. I den långa portföljen har vi haft mellan 0 - 20% kassa under det dryga decennium vi haft den portföljen. Idag är kassaandelen närmre 20 % än 0 %. 

I våran korta portfölj har vi alltid en större kassa men den har också ökats upp något på sistone.  Dessutom har denna portfölj ändrat inriktning under åren. Den var mer av en sorts "investeringsexperimentverkstad" förut; deep value, net-nets, special situations etc. Här görs generellt mer affärer (och de redovisas generellt inte här på bloggen). Men det har kommit att bli allt mer av rimligt eller lågt prissatta mindre kvalitetsbolag istället (ofta familjekontrollerade). Och ofta behålls dessa om de utvecklas väl. En lång portfölj för mindre bra bolag uppblandat med några av ovan nämnda andra typer av investeringar. Men vid en större sättning i marknaden kan dock andelen deep value t ex komma att öka. Vi är pragmatiska. 

Detta är skrivit på Långfredagen - och jag/vi är huvudsakligen långsiktiga. Detta innebär att vår Långa portfölj, som handlas kring ATH i påsktider, kommer att åka med börsen ner om vi får en större börsnedgång de kommande åren. Det kan t ex bli 25-30% ner från dessa nivåer. Jag vet inte när. Vet inte heller omfattningen. Och jag/vi vet inget bra sätt att skydda sig heller. Det minst dåliga är ha lite kassa och öka i bra bolag när priserna har kommit ner (och återinvestera utdelningar till lägre värderingar). Ibland kommer portföljvärdet att minska rejält om man har långsiktiga aktieportföljer. That's life. 

Men om man inte har en större exponering mot marknaden över tid missar man många kraftiga uppgångar också.

Glad Påsk!

fredag 3 mars 2017

Om att äga aktier långsiktigt - eller t o m för alltid?

Hittade mina gamla föreläsningsanteckningar från när jag läste nationalekonomi i början av 1990-talet. Bland materialet låg en tabell över Svenska storföretag 1990 (Källa: Sveriges största företag 1991/1992). Till vänster i tabellen nedan bolagens namn, i mitten deras årsomsättning 1990 i Miljarder svenska kronor och till höger andelen anställda utanför Sverige (i procent). Listan innehåller en del överraskningar för mig. Minnet är kort.



Bolag
Oms mdr kr
% utlandsanstallda
Volvo
83
30
Electrolux
82
82
Stora Kopparberg
62
68
Kooperativa forbundet
58
-
ABB (Sv)
48
30
Ericsson
46
60
ICA
41
-
Skanska
37
13
Procordia
32
35
Axel Johnson AB
32
-
SAS
32
73
Televerket
31
-
SCA
31
65
SAAB-Scania
31
30



Veckans Affärer har föredömligt sammanställt Sveriges 500 största företag (också baserat på omsättning) 2016 i denna artikel. Jag har tagit mig friheten att göra ett screenshot på de största 10 bolagen från den listan för att kunna jämföra med listan ovan för 1990.


Som ni ser är det ganska stor skillnad på dessa tabeller. Världen förändras. Men inte i allt. Volvo har kvar sin position i toppen; detta till trots att Volvo Cars var en del av "Stor Volvo" fram till 1999 när Ford köpte ut dem. Volvo Cars är nu femma på listan på egna meriter. SCA och Skanska finns på liknade plats i tabellerna. Men notera hur mycket omsättningen har ökat i nominella tal (alltså inte inflationsjusterat): SCA från 31 miljarder 1990 till 115 Mdr 2016. Volvo från 83 Mdr till 317 Mdr. Ett bolag med problem idag som Ericsson, har faktiskt ökat sin omsättning från knappt 50 Mdr till ca 250 Mdr. De har alltså femdubblat sin omsättning på drygt 25 år. Ganska imponerande. Tyvärr har vinsterna inte hängt med ibland...som just nu...

Det är också intressant att se ovan hur relativt få av bolagen som var fullt ut internationaliserade på listan från 1990. Men det är ett annat inlägg.

Men vad har nu detta att göra med långsiktigt aktieägande? Det är ingen direkt hemlighet att jag är en stor fan av Warren Buffett och Charlie Munger. De har alltmer koncentrerat sig på wonderful companies inköpta till fair prices. Att hitta bolag som de kan äga forever. Exempel är t ex Heinz och Coca-Cola. Och om man ser Berkshires utveckling så är det tydligt att det är bra att vara långsiktig. Men forever?  Ibland sker paradigmskiften, teknikskiften och nya duktiga konkurrenter kommer till med nya affärsmodeller i branscher man äger bolag i. Ibland kanske också i branscher som man inte ens tänkte skulle bli påverkade i så stor utsträckning av t ex digitaliseringen. Även om B&M har för alltid som sitt ideal i sin längd på sina investeringar i stora kvalitetsbolag - så har de faktiskt lämnat branscher och bolag som är utsatta för dessa omfattande förändringar. De gjorde en av sina största investeringar utanför Nordamerika i brittiska Tesco. Men lämnade dem helt några år senare. De gick in i Walmart stort 2005. Men lämnade dem nu drygt 10 år senare. Retail har blivit en tuffare bransch. De gamla oligopolisterna som Tesco och Wal-Mart, dessutom marknadsledare inom dessa oligopol, är nu utsatta för ny konkurrens från bolag som e-handelstjärnan Amazon. Men också privatägda bolag, med delvis nya affärsmodeller, som konkurrerar med pris som Aldi och Lidl i Tescos fall.

Slutsatsen av detta. Om inte ens långriktighetens banerförare som Berkshire Hathaway hittar bolag att äga för alltid. Är det en bra premiss för investeringar? 

Om vi tittar på Berkshire Hathaways brev till sina aktieägare för 1990 och ser vilka som var deras största innehav så var det dessa:


Geico är nu helägt. Men Freddie Mac och Capital Cities/ABC finns inte i Berkshires börsnoterade portfölj idag. Washington Post (då Graham Holdings eftersom Jeff Bezos köpte tidningen Washington Post 2013) såldes 2014 efter att ha funnits i över 40 år Berkshires portfölj, det är inte forever - men det är långsiktigt! Coca-Cola och banken Wells Fargo ligger dock kvar som stora centrala innehav idag.

Jag tror att man skall vara långsiktig. Om man hittar bra bolag skall man ligga kvar. Men ibland förändras spelplanen. Och kan man behöva tänka över en långsiktig investering. Freddie Mac hade inte varit kul att sitta med i finanskrisen när den amerikanska bostadsmarknaden föll på nationell basis. Om man säger så. Och Capital Cites/ABC är nu en del av Disney. Men de delar som är ABC TV-bolag i detta mediebolag har nog det tufft nu i dessa Netflix and You Tube-tider.   

Ibland kan också värderingar skena iväg så att ett innehav inte kan rationellt motiveras givet värdet på bolaget i förhållande aktiekursen. Coca-Cola hade ett P/e tal på 48 under 1998 och kring 50 under 1999. Om ni tittar på grafen nedan så ser ni att det tog flera år för Coca-Cola att växa in i den värderingen. Mer än 10 år. Det var faktiskt en usel investering under flera år om inköpt vid millenieskiftet. Berkshire köpte dock aktierna på 1980-talet till en mycket bättre kurs innan bolaget fullt ut internationaliserats. Totalt har de varit en fantastisk investering för dem.




Skulle Berkshire ha sålt Coco-Cola vid millenieskiftet? Antagligen. Även om det är svårt att sälja 10% av ett jättebolag. Och sedan köpa tillbaka. Men vi småsparare har inte dessa problem.

Men hur mycket övervärderade skall ett bolag vara på börsen för att man skall sälja? Det är svårt att säga. Men ett moget stort bolag som Coca-Cola till P/e 50 är nog ett bra exempel. Ericsson värderades till än högre P/e tal i Stockholm vid ungefär samma tid. Ibland blir bra bolag lite för hypade på börsen. 

Detta var en del funderingar kring långsiktigt ägande. Jag tror verkligen på att var långsiktig. Men världen förändras. Bolag köps upp, slås samman eller hamnar i en mycket mer utmanande kontext. Ibland måste man vara redo att lämna sina långsiktiga investeringar.

Vad tycker ni? Hur länge skall man behålla? När skall man sälja? Skall man sälja allt av ett innehav? Eller bara delar? Och när skall man köpa tillbaka?