Aktieinvesteringar, framgångsrika sådana, är helt beroende av yttrandefrihet och tryckfrihet. Om vi inte har tillgång till kvalitetsinformation kan vi inte fatta bra investeringsbeslut. Om vi inte får tillgång till fakta kan vi inte göra analyser. Om vi inte får olika perspektiv på ekonomi- och näringslivsfrågor kan vi inte göra fruktbara synteser. Och därför är kloka slutsatser - t ex vad gäller investeringar - beroende av ett öppet samhälle.
På sociala medier tycker jag mig se en allt njuggare hållning mot professionell journalistik i vid mening, och eftersom denna blogg behandlar ekonomiska frågor - ekonomijournalistik i synnerhet. Jag tycker att vi har en professionell ekonomijournalistik av hög standard i Sverige. Visst är Financial Times och The Economist kanske mer högkvalitativa i många avseenden men de har en global marknad på språket engelska. Vi är bara ca 10 miljoner som kan svenska vilket ger en begränsad marknad för kvalificerad och djupgående ekonomijournalistik Givet detta är t ex SVD Näringsliv, Dagens Industri, Affärsvärlden och efn.se riktigt bra; SVD Näringslivs granskning av Handelsbank-sfären var t ex lysande. Den kritiska granskningen gjorde också mina innehav i den sfären som t ex SCA och Industrivärden till bättre bolag och därmed - för mig - bättre långsiktiga investeringar.
Dessutom finns många duktiga och initierade skribenter på sociala medier, kanske fr a på bloggar - men intressanta samtal kan föras på twitter också. Ofta i kombination. Men ibland saknas perspektiv och kritisk granskning i social medier. Investerare och spekulanter blir upprörda på skribenter och analytiker av annan uppfattning än dem själva.
Jag skulle vilja hävda att man kanske skall lyssna extra noga till de som kritiskt granskar eller t o m sågar ett investeringscase man har. Tänk om man har missat något viktigt. Tänk om det finns perspektiv på en verksamhet man inte förstår - eller har ignorerat. Om inte annat kan det vara bra för att vässa det egna argumenten om varför ett visst bolag/aktie ser bra ut på lång sikt.
Men jag tycker mig också se att professionella journalister inte riktigt får den respekt i sociala medier som de förtjänar. Kritisk granskning är svårt. Och lagstiftningen kring vissa ekonomifrågor är snårig. HQ affären är t ex mycket, mycket snårig. Här kan delar av näringslivsjournalistiken ha gjort Mats Qviberg till syndabock lite för tidigt. Och kanske har istället Finansinspektionen tagit en uppstickarbank mot bankoligopolet från spelplanen - och de skall istället nagelfaras? Alternativt tog man för stora risker i tradingavdelningen på HQ när man handlade i egen bok. Men frågan är om att dra banktillståndet var rätta metoden? Swedbank som är mer systemviktig tog nog t ex mer risker in i finanskrisen?
Slutligen kan det vara intressant att diskutera aktieanalyser som ekonomimedia gör. Här har de kanske inte riktigt samma edge mot t ex duktiga bloggare. Kvaliteten på Värdepappret, startat av några av våra duktigaste ekonomibloggare är minst lika bra soma analyser i aktiepress - oftast t o m bättre. Men man kan se via utmärkta SVD Börsplus att mer traditionell media kan skapa väldigt bra analysprodukter också. Via bolag som Nordnet och Avanza får man också ta del av mer och mer initierade analysprodukter av aktier.
Slutsatsen är enkel. Pluralism är bra är för oss hobbyinvesterare.
- Vi behöver bra bloggar som Lundaluppens.
- Vi behöver Börsdata, Aktiespararen, Johan & Johan på börspodden, EFN börslunch.
- Men vi behöver också en klassisk journalistisk granskning av bolag och företeelser i näringslivet i t ex SVT, SR, DN, SVD eller DI.
Kort sagt: vi behöver ett öppet samhälle där vi lyssnar och sakligt bemöter varandras argument. Eller?
Ekonomijournalister är nog den nisch jag har högst förtroende för inom journalistiken. Bankernas analytiker är jag skeptisk till men jag gillar både de renodlade ekonomijournalisterna och de aktieanalytiker som jobbar för mer specialiserade tidningar.
SvaraRaderaMed det vill jag säga att de förtjänar lite positiva tillrop precis som du skriver.
RaderaSå vi har liknande - positiv - syn på ekonomijournalistik i vid mening. Själv tycker som kund i en svensk storbank att de ger ett bra och värdefull data/råmaterial och grund för aktieanalys för de bolag de följer (som är många av fr a medelstora/stora bolag på börsen). Men jag tolkar ofta detta material olika än dem och kommer därför till olika slutsatser. Men det datamaterialet har jag ibland inte tillgång till förutom från dem. Dessutom tycker jag svensk allmänjournalistik håller hög nivå, varför har du inte förtroende för denna?
RaderaAv flera skäl.
Radera1) Fokus på emotionella händelser snarare än att få en korrekt överblick. Utan hjälp av utländska medier skulle jag aldrig kunnat skapa mig en överblick över händelserna i t.ex. Ukraina och Syrien. Svensk media fokuserar väldigt mycket på tragedier snarare än att bygga en förståelse för skeenden.
2) Usel uppföljning. Det skrivs mycket om händelser eller "dåliga" domar i tingsrätten men det är med undantag för vissa mkt grova brott svårt att veta hur det går.
3) Dålig förmåga till seriös granskning. Bloggare som Merit Wagner, Martins polisblogg, Rebecka Uvell, Skipper, Wiseman och Cornucopia gör ett långt mycket bättre jobb på att granska myndigheters verksamhet än journalister. När media väl gör sina granskningar syftar de antingen till att stödja en egen uppfattning (t.ex. Reva-granskningen eller om Romer) eller siktar in sig på rent ut sagt triviala frågor (t.ex. nuvarande granskningen om representation).
4) Horribel bias. Det märks att journalister bor i vissa områden och i stor utsträckning delar värdegrund. Det här innebär att man får allt ifrån rent missvisande rapportering (t.ex. asylkrisen som fortfarande pågår) till svårigheter till att förstå varför världen ser ut som den gör (t.ex. varför röstar folk Trump?). Svt och SRs förmåga att alltid hitta personer som antingen jobbar i facket när de gör reportage om arbetsfrågor eller råkar vara Ulf Bjereld när det handlar om problem i Socialdemokraterna är även bra exempel på detta.
5) Flockmentalitet och låg kunskapsnivå. Journalister verkar är enormt ängsliga i svåra frågor. Det tog t.ex. enormt lång tid innan man på nyhetsplats vågade tala klarspråk i fråga om Rysslands invasion av Ukraina och det beror tror jag på att man helt enkelt inte klarar av att göra en självständig faktagranskning där man konstaterar att ammunitionsmängder och vapentyper bevisade Rysslands invasion. Den här typen av bristande faktakunskaper visar sig även särskilt tydligt i diverse inrikespolitiska drev. När resebyråerna dumpade sina passagerare i Thailand efter Tsunamin gick drevet mot UD trots att de saknar vare sig ansvar eller mandat för att få hem passagerarna medan Lottie Knutsson på Fritidsresor blev helgonförklarad eftersom hon lämnade mediavänlig information samtidigt som deras kunder satt fast i Thailand,
Tack för ditt utförliga resonemang, Aktieingenjören! 1) Generellt problem på en stenhård marknad för journalistik (och inga riktigt bra lösningar att få betalt för sin service) - tyvärr värre i många andra länder än Sverige, 2) Eftersom nyheter är en färskvara blir det nog ofta så - generellt, 3) Ja, duktiga och kunniga bloggare kan bidra med mycket, vad jag vet har det t ex bara funnits en riktigt duktig rikstäckande heltidsjournalist i försvarsfrågor i Mikael Holmström nu DN och tidigare SVD (kanske ändrats?). I dessa frågor verkar det finnas många kunniga och initierade bloggare - men de kanske ofta för fram ett visst perspektiv? 4) Kanske, det finns en del studier om dessa frågor t ex ("Journalistkårens partisympatier", av Kent Asp i Göteborg och https://jesperstromback.org/2016/01/31/om-mediernas-vanster-och-hogervridning/ 5) Detta beror nog inte på journalisters okunnighet utan mer att våra dagstidningar har tvingats skära ner våldsamt på utrikesbevakning p g a problem med sin affärsmodell beroende på digital utveckling. Tyvärr är utrikesbevakning dyrt och får man inte in annonsintäkter blir detta inte prioriterat.
RaderaNär någonting intresserar mig så blir jag väldigt systematisk, kul att du gillar det. Att analysera saker är i princip en hobby och jag har försökt diskutera frågan med journalister och bl.a. haft turen att mingla med Hanna Stjärne som numera är VD på Svt (jag träffade henne på Upsala Nya Tidning).
RaderaMitt intryck är att det finns två grundläggande problem:
1) Journalister utbildas utefter principer som är starkt influerade av postmodernism och 70-talsteorier.
2) Urvalet till journalistkåren är väldigt snett med höga antagningspoäng och dåliga karriärutsikter på journalistutbildningar. Det här innebär att en väldigt begränsad grupp söker sig till ämnet.
Det första problemet är grunden tror jag. Journalister framhåller gärna behovet och värdet av "kritisk granskning" men har även en väldigt subjektivistisk syn på sanning där varje subjekt har sin egen sanning. Istället för att skapa förståelse används det här även som ett rättfärdigande för att driva egna teser och fokus på reportage som skapar en reaktion hos läsaren snarare än fördjupad förståelse.
Det här kan ses som en reaktion på "klickjakten" men jag tyckte att problemet fanns redan innan dess och rent affärsmässigt är det också dumt. Precis som Lego gjorde på 00-talet tror jag att tidningar gör bort sig när man försöker förenkla sin produkt. Istället är det bättre (att som Lego) differentiera sig genom att erbjuda någonting där kunden känner att den uppnått någonting genom att köpa och använda produkten.
Det andra problemet känner jag igen från andra utbildningar där intagningskraven är höga men karriärutsikterna är ganska dåliga. Studenterna är extremt arbetsvilliga och har en passion för sitt ämne, men de riktiga entreprenörerna och revolutionärerna sållas bort då de sällan har bra betyg i alla ämnen. Resultatet blir att gruppen domineras av väldigt ängsliga konformister med likartade intressen och vad jag lite syrligt kallat för "lägervaktsmentalitet". Det här tycker jag stämmer in ganska väl på bristen på innovation och den obehagliga reaktion som stora delar av journalistkåren visade när t.ex. Alice Teodorescu blev chefredaktör.
Återigen behövs ett förtydligande. Hanna Stjärne delar nog inte mina åsikter. Åsikterna är min slutsats efter att ha diskuterat journalistik med journalister och bla henne.
RaderaJag har nog en lite annan syn än dig här, Aktieingenjören. De med med inflytande på redaktioner idag är nog 60- och 70-talister (barnen till den vänsterorienterade generationen) . Under 1990-talet var det väldigt svårt att komma in på journalisthögskolan - lika svårt som läkarlinjen många år. Denna generation journalister är både mycket begåvade och har en mindre tydlig politisk förankring jmfr med 40-talisterna. Problemen för svensk journalistik är mer en resursfråga - givet problem med affärsmodellen i dagens digitala värld. Dagspress skulle kunna ha initierad bevakning på all områden, t ex ekonomibevakning. Men affärsmodellen för journalistik har varit under stark press i detta millennium. Därför kan bara vissa specialpublikationer och t ex Dagens Eko hålla sig med experter på ett fackområde som ekonomi. Det finns massa kunniga skribenter och journalister i Sverige. Men knäckfrågan hur skall man tjäna pengar på god journalistik i tider av FB/Google/Insta/ etc?
Radera40-talisterna har precis gått i pension och kulturen finns kvar. Gällande betygsintagningen är det en av sakerna jag specifikt pekar ut som problematisk i den sista paragrafen.
RaderaFör att tjäna pengar i en tid då tempot går allt fortare håller jag stenhårt på "lego-principen". Vi kan få korta snabba upplevelser gratis, företag som säljer kostsamma produkter kan inte konkurrera i det segmentet. Istället bör man analysera kunderna för att erbjuda en fördjupad upplevelse som skapar tillfredsställelse. Fram till 2003 försökte Lego diversifiera och skapa snabba kickar men därefter har de gått motsatt väg och ökad komplexiteten istället (https://www.fastcompany.com/3040223/when-it-clicks-it-clicks).
Jag tycker SVD näringsliv håller hög klass men DI och Affärsvärlden imponerar inte. Norge har intressant nog två riktigt bra dagliga finanstidningar (Finansavisen/Dagens Näringsliv) medan Sverige med dubbla befolkningen inte har något jämförbart.
SvaraRaderaJag tycker att DI är duktiga - kanske speciellt nu sedan de har mer betalmaterial? De har en mycket stark ställning i hur jag följer svenskt näringsliv. Affärsvärlden har en fantastisk och lång historia men är nog ganska konkurrensutsatt sedan vi läser mer och mer online under detta millennium. Men Afv's Calle Froste skriver nog t ex bäst om läkemedelsindustrin i svensk press.
RaderaHar faktiskt tänkt på detta att lilla Norge har två konkurrerade affärsdagstidningar eftersom mitt innehav Bonheur äger Dagens Näringsliv. Men visst är DI som helhet (inkluderat DI Weekend, Digital etc) bättre än någon av dessa enskilt? Men i o m ett starkt växande EFN har nog DI fått en duktig konkurrent som gör att de vingas till att skärpa till sig ytterligare.
när jag tänker efter har jag inte läst DI på ca fem år så mina erfarenheter är lite gamla. Tiden flyr! Jag har bara läst pappersversionen av alla nämnda tidningar.
RaderaVäl resonerat. Bland annat gillar jag Peter Bensons välskrivna, ärliga och ibland sågande analyser och uttalanden. Tyvärr ser jag ofta Twittertroll som hoppar på honom för dessa grävande analyser, vilket är synd. Det behövs fler som honom (och färre FING-fanatiker) / Max
SvaraRaderaTackar! Ja, Peter Benson är mycket skarp och duktig! Har har en vass penna - har för mig att han fick Stora Journalistpriset redan 2001 när han var på DI? Tidningen Journalisten skriver detta om honom: "Han {Peter Benson} har en bakgrund som drivande entreprenör bakom flera nischföretag inom ekonomijournalistik som Börsveckan, Placera.nu och FinWire. Han har tidigare analyserat börsbolag och trender i bland annat Dagens Industri, Aktiespararen och även Svenska Dagbladet." Jag tycker SVD Börsplus (som naturligtvis är mer än honom) är ett mycket bra tillägg till fundamental aktieanalys i Sverige.
RaderaTack för det trevliga omnämnandet! Visst behövs en flora av informationskällor och olika avsändare.
SvaraRaderaDu är välkommen!
RaderaTror att eftersom jag har spenderat en stor del av mitt liv i auktoritära stater här i Asien (med grader av begränsad yttrande/tryckfrihet) har jag kanske blivit ödmjuk för hur väl Sverige fungerar i detta avseende. Och att vi kanske inte skall ta detta för givet. Ett gott och öppet samtalsklimat är mycket viktigt för bl a investeringar.
Well, det stora problemet med svensk ekonomijournalistik är att den är så ojämn.
SvaraRaderaDet finns många lysande ekonomijornalister, några nämda ovan, men det finns ännu fler mediokra (mest upprepning av press releaser) eller riktiga bottennapp (vet ingenting, mycket snack och svamlar runt).
Tyvärr har den svenska ekonomi journalistiken fått ett högt anseende, men verkligheten är att det bara är några få som verkligen gör ett bra jobb.
När det gäller media är det samma sak. Några har generellt en hög nivå (Afv o DI t.ex) men i dagspressen är det bara enstaka artiklar o journalister som verkligen gör något bra.
Problemet för dagspressen är att det måste produceras många artiklar varje dag och då blir det mesta skräp eller utfyllnad, typ press releaser rakt av.
Besser
Tyvärr är detta nog en resursfråga. Dagspress skulle kunna ha initierad ekonomibevakning. Men affärsmodellen för journalistik har varit under stark press i detta millennium. Därför kan bara vissa specialpublikationer och t ex Dagens Eko hålla sig med experter på ett fackområde som ekonomi. Det finns massa kunniga skribenter och journalister i Sverige. Men hur skall man tjäna pengar på god journalistik i tider av FB/Google/Insta/ etc?
RaderaVet inte om jag håller med..
RaderaSjälvklart är det delvis en resursfråga, men det är också en kvalitetsfråga.
Som jag ser det så finns det bra några få "kunniga skribenter och journalister". De flesta journalisterna, även ekonomijournalister, tillhör inte "de vassaste knivarna i lådan"
Men det är naturligtvis en subjektiv bedömning.
Besser