One upon Wall Street är en klassiker. Peter Lynch och John Rothchild skrev denna bok som har inspirerarat mangen amatöraktiesparare, sa ocksa mig. En bok säkert färre har läst är "Beating the Street", av samma författarpar. Under rubriken My travels abroad s 122 - 125 finns en fantastisk berättelse om hur Lynch, da förvaltare för den otroligt framgangsrika fonden Fidelity Magellen aker till Sverige och nagra andra länder pa företagsbesök.
Först, hur framgangsrik var Lynch som förvaltare? 1000 USD 1977 insatta i Fidelity Magellan under Lynch förvaltarskap var hela 28000 USD när han slutade 1990. Och mycket intressant, Volvo var under en lang tid det största eller bland de det största innehavet i Magellen fonden.
Vad upptäckte Lynch pa sin resa? Han reste till nagra länder i Europa, till nagra länder i östasien och hittade en del intressanta bolag till fonden. I Sverige besökte Lynch bl a Aga, Esselte, Volvo, Ericsson, Skandia, Alfa Laval, Electrolux. När han kontaktade Volvo och sade att han skulle vilja besöka bolaget, fragade de i princip: Vem vill du träffa? De var mycket fa amerikanska analytiker, eller svenska för den delen som gjorde företagsbesök pa 1980-talet, även pa ett bolag av Volvos dignitet.
Volvo 1985 var ett konglomerat i transportbranschen som nu, men dessutom med personbilar som väsentlig del. Dessutom hade Gyllenhammar diversifierat till mat, läkemedel, energi o s v. En Volvo aktie kostade 34USD. Lynch fann att de var den summan som Volvo hade i cash per aktie. Man fick alltsa allting annat gratis; anläggningar, dotterbolag, patent, varumärken, fastigheter mm. Lynch trodde knappt sina ögon. Hur hade analytikerna missat detta i ett sa stort bolag som Volvo. Han köpte även aktier i AGA, Esselte, Electrolux och Skandia till sin fond. Ca 20% av Magellan bestod av internationella aktier. Och Volvo var hans "top pick".
Volvo 2010 da? Det har länge saknats en stark ägare av kött och blod i Volvo. Det gjorde det även pa 1980-talet. Leif Johansson är säkert en bra VD i många avseenden. Jag tror inte på många byten utan anser istället att det är bra med stabilitet i ledningen. Djup kunskap om en bransch och ett bolag ackumelars med tiden. Östling i Scania hyllas med rätta, Johansson är säkert nästan lika bra, han också. Men Scania har haft en långsiktig ägare i Wallenbergsfären i nästan ett sekel innan det kärninnehavet avyttrades häromåret. Volvo har istället haft svaga institutionella ägare. (Dock finns det en indisk man och en kinesisk kvinna i styrelsen, vilket är poitivt givet bolagets globala verksamhet) Renault äger 20% av rösterna men verkat inte så engagerade. Det var detta Cevian och Gardell såg. Detta är ett bolag som inte är helt välskött. Industrivärden såg det också - eller de sag i vart fall den langsiktiga potentialen, de tänker alltid i decennier...
Vad är Volvo AB idag? Lastbilar, anläggningsmaskiner, bussar, penta, aero etc. Men lastbilar står för långt över hälften av omsättningen. Det här är bra produkter, bra motorer etc. Man äger också fina varumärken i Nordamerika, Asien, och Europa; Renault trucks, Mack, UD trucks(Nissan Diesel, Dongfeng), Prevost och Nova buss och så Volvo i olika branscher, dock ej personbilar. Dessutom dotterbolagen Volvo IT som säljer sina tjänster till Volvo och många andra företag,Volvo Financial Service där Volvos kunder kan låna pengar till t ex en lastbil, Volvo Logistic som säljer servicelösningar extern och internt, samt lite fastigheter och framtidsteknikinvesteringar.
Låt oss titta närmare på bokslutet: (31 dec 2009). Vi är otroligt langt fran balansräkningen 1985 när Lynch investerade. Det finns ingen jättekassa (som motsvarar bolagets aktiekurs). Langt ifran. Detta är ett ganska hart skuldsatt bolag. Ett konjunkturkänsligt verkstadsbolag som har en soliditet på ca 20%. Inte sa stabilt, om man säger sa. Volvo under Gyllenhammar pa 1980-talet var som vi tidigare nämnt diversifierat i mat, läkemedel etc. För de som tycker att Volvo är ett spretigt konglomerat idag, det var mycket mer sa da - men det var ocksa mindre konjunkturkänsligt. Volvo 1985 var nästan ett investmentbolag.
Volvo har enligt bokslutet följande Långsiktiga skulder: Obligationslån på nästan 50 miljarder (det har ökar med nästan 14 miljarder på ett år),övriga lån drygt 56 miljarder (detta har ökat med nästan 9 miljarder på ett år),övriga skulder 9.5 miljarder (minskat med 1,5 miljard på ett år) Detta innebär långa skulder på ca 115 miljarder. (Dock har Volvo långsiktiga kundfodringar på nästan 40 miljarder.) Volvos egna kapital är idag ca 66 miljarder, efter en ganska kraftig minskning genom den stora förlusten 2009.
Volvo har 38 miljarder i korta placeringar och likvida medel. Immateriella anläggningstillgångar värderas till 41.6 miljarder, det här är goodwill från t ex uppköp, varumärken etc. Naturligtvis finns värden, är dessa dryga 40 miljarder, vem vet? Lagret har minskats kraftigt under senaste aret. Men nettoskulden är 41.5 miljarder SEK, varav industriverksamheten star för 35.5 miljarder.
Jag tycker inte detta är en stark balansräkning för ett bolag i en sa konjunkturkänslig bransch. Och Lynch skulle nog knappast köpa aktien till dagens nyckeltal och med dagens balansräkning. Men jag för förstar vad Industrivärden ser. Gardell ser andra möjligheter, men kommer antagligen att fa det svart i den kampen om Volvo. Industrivärden är myckert mindre av ett hot för Volvo. De har manga värderingar gemensamt. Likt t ex SCA har Volvo manga dolda värden.
tisdag 23 februari 2010
torsdag 11 februari 2010
Koncentrerad eller diversifierad portfölj - det är frågan?
Din lokala banktjänstemann säger säkert att du skall diversifiera dina investeringar; olika tillgångsslag; obligationer, fastigheter, råvaror, aktier etc, varierande fonder i olika marknader, olika aktier, i mogna ekonomier och i tillväxtländer o s v. Du kan vara ganska passiv när du har en sådan diversifierad portfölj.
Sedan finns det de som hävdar precis tvärt om. Du skall ha en koncentrerad portfölj. Några få väl utvalda investeringar där du har läst på grundligt, följer noggrant och där du har investerat betydande belopp. Det leder till lägre risk - om än ibland kanske mer volatilitet. Charlie Munger inspirerade Warren Buffet att tänka i dessa banor - även om Berkshie H. idag är sa stort att det verkligen är fraga om ett diversifierat investmentbolag med manga olika tillgangsslag. Det leder alltsa till lägre risk eftersom du verkligen är oerhört insatt i t ex en handfull aktier. Men här kan man nog inte vara passiv. Förändringar av ägande i bolag kan ske och nya inriktningar av bolag komma till - som du inte alls gillar. Det kan bli fusioner och annan galenskap. Fördelen med denna modell är säkert att du ser dig verkligen som delägare i dessa bolag och lever med dem som om de vore dina egna nästan. Investeringar är mest intelligenta när de är businesslike, skriver Benjamin Graham i kapitel 20 i The intelligent investor.
I samma klassiska investeringsbok, samma kapitel, (fritt översatt av mig själv) finns följande passus om diversifiering. Det finns ett samband mellan margain of safety (säkerhetsmarginal) och principen om diversifiering. Även om man köper en aktie eller obliagtion med god säkerhetsmarginal, billigt i förhållande till underliggande värde, så kan t ex en enskild aktie utvecklas väldigt ogynnsamt. Säkerhetsmarginalen leder till större chans till gynnsam utveckling men inte till att förlust är uteslutet. Men om man käper en mängd sådana aktier och obligationer då är det mer säkert att den totala vinsten överskrider den totala förlusten. (Försäkringsbolag jobbar efter en liknande princip)
Huvuddelen av min portfölj är koncentrerad till stora fina bolag eller klassiska investmentbolag; SHB, Industrivärden, Kinnevik, Öresund, H&M, SCA, Berkshire Hathaway är några av dessa huvudbolag. Jag följer dem så noga jag kann, den mån tid ges och efter förmåga (det kan vara snarigt att hänga med i svängarna i investmentbolag ibland). Under tiden jag var aktiv på prat om pengar lärde jag mig mycket om dessa bolag, både genom att undersöka och skriva själv men också genom att läsa andras tankar, reflektioner och analyser. Det skrivs naturligtvis ocksa en del bra i Aktiespararen, Affärsvärlden och Dagens Industri med mera. Slutligen är det rapportena från dessa bolag och då speciellt årsredovisningarna som verkligen ger kunskap om ett bolag och hur det utvecklas.
Under vår senaste kris tänkte jag i banor likt utdraget om diversifiering från Benjamin Grahams klassiker. Min portfölj hade en slagsida mot stora bolag, även om jag redan innan krisen hade en del mindre investeringar i mindre bolag. Men nu fanns en chans att köpa in sig i en mängd mindre och medelstora bolag som p g a krisen hade fatt värderingar som var mycket intressanta. Som de flesta andra hade jag huvuddelen av mina pengar i aktier och fonder redan innan krisen, men jag lyckades frigöra en del medel. Huvuddelen av dessa pengar gick till att utöka investeringarna i den koncentrerade delen av portföjen som nämndes ovan.
Men en betydande del gick till nya mindre investeringar. När jag letade värde var det i bolag som jag kunde nagot om innan och hade varit intresserad av länge, men där värderingarna hade varit alldeles för höga. Det var ocksa bolag som jag kanske inte i normala falla skulle köpa men som jag av en eller annan anledning fann ordentligt undervärderade. Det fanns enligt min mening en margain of safety. Vissa av dessa bolag var dock i sadan kris att diversifîering var nödvändigt. Jag räknade faktiskt med att nagra bolag skulle kunna ga i konkurs, jag utgick t o m närmast fran det. Men sa länge vinsterna överskrider förlusterna...
Det skulle finnas en trigger, för att tala med Weintraub. Jag köpte bara bolag där nagot eller nagra av exempelvis följande faktorer; ledning, ägare, produkt, balansräkning, marknadsposition gjorde att jag trodde att det skulle reda ut sig. Jag köpte bolag som under normala affärsklimat har ganska stabila vinster, ger utdelning, har intressant utvecklingspotential o s v; New Wave, Swedbank (när jag käpte var börsvärdet relativt litet), Transcom, Munters, Oriflame, Kabe och Midway Holding för att nämna nagra. I vissa fall deltog jag i nyemissioner.
Slutsaten är att jag idag har en bredare portfölj dominerat av stora klassiska bolag och större investmentbolag. Men jag har ocksa ett ganska stort antal mindre bolag som hittills i flera fall har haft en väldigt fin utveckling. Har jag tillräckligt med tid att följa dessa bolag noggrant? Nej. Men i de fall där investeringen var lite större följer jag mer noggrannt. Nagra bolag har ocksa haft en sa gynnsam utveckling att de blivit betydande innehav. Kommer jag att äga dessa bolag forever. Varför inte? Men jag kanske ocksa säljer vissa aktier när de har väl tilltagna värderingar i framtiden. Vem vet. Skulle jag köpa dessa bolag till dagens värderingar - i flera fall inte. I andra fall skulle jag nog det.
Sa skall vi ha koncentrerade eller diversifierade portföljer? Jag har en fokuserad huvuddel, och sedan har jag del med en mängd mindre innehav som är diversifierad. Man kanske kan säga att min portfölj är diversifierad i sitt upplägg...
Hur är din portfölj sammansatt?
Sedan finns det de som hävdar precis tvärt om. Du skall ha en koncentrerad portfölj. Några få väl utvalda investeringar där du har läst på grundligt, följer noggrant och där du har investerat betydande belopp. Det leder till lägre risk - om än ibland kanske mer volatilitet. Charlie Munger inspirerade Warren Buffet att tänka i dessa banor - även om Berkshie H. idag är sa stort att det verkligen är fraga om ett diversifierat investmentbolag med manga olika tillgangsslag. Det leder alltsa till lägre risk eftersom du verkligen är oerhört insatt i t ex en handfull aktier. Men här kan man nog inte vara passiv. Förändringar av ägande i bolag kan ske och nya inriktningar av bolag komma till - som du inte alls gillar. Det kan bli fusioner och annan galenskap. Fördelen med denna modell är säkert att du ser dig verkligen som delägare i dessa bolag och lever med dem som om de vore dina egna nästan. Investeringar är mest intelligenta när de är businesslike, skriver Benjamin Graham i kapitel 20 i The intelligent investor.
I samma klassiska investeringsbok, samma kapitel, (fritt översatt av mig själv) finns följande passus om diversifiering. Det finns ett samband mellan margain of safety (säkerhetsmarginal) och principen om diversifiering. Även om man köper en aktie eller obliagtion med god säkerhetsmarginal, billigt i förhållande till underliggande värde, så kan t ex en enskild aktie utvecklas väldigt ogynnsamt. Säkerhetsmarginalen leder till större chans till gynnsam utveckling men inte till att förlust är uteslutet. Men om man käper en mängd sådana aktier och obligationer då är det mer säkert att den totala vinsten överskrider den totala förlusten. (Försäkringsbolag jobbar efter en liknande princip)
Huvuddelen av min portfölj är koncentrerad till stora fina bolag eller klassiska investmentbolag; SHB, Industrivärden, Kinnevik, Öresund, H&M, SCA, Berkshire Hathaway är några av dessa huvudbolag. Jag följer dem så noga jag kann, den mån tid ges och efter förmåga (det kan vara snarigt att hänga med i svängarna i investmentbolag ibland). Under tiden jag var aktiv på prat om pengar lärde jag mig mycket om dessa bolag, både genom att undersöka och skriva själv men också genom att läsa andras tankar, reflektioner och analyser. Det skrivs naturligtvis ocksa en del bra i Aktiespararen, Affärsvärlden och Dagens Industri med mera. Slutligen är det rapportena från dessa bolag och då speciellt årsredovisningarna som verkligen ger kunskap om ett bolag och hur det utvecklas.
Under vår senaste kris tänkte jag i banor likt utdraget om diversifiering från Benjamin Grahams klassiker. Min portfölj hade en slagsida mot stora bolag, även om jag redan innan krisen hade en del mindre investeringar i mindre bolag. Men nu fanns en chans att köpa in sig i en mängd mindre och medelstora bolag som p g a krisen hade fatt värderingar som var mycket intressanta. Som de flesta andra hade jag huvuddelen av mina pengar i aktier och fonder redan innan krisen, men jag lyckades frigöra en del medel. Huvuddelen av dessa pengar gick till att utöka investeringarna i den koncentrerade delen av portföjen som nämndes ovan.
Men en betydande del gick till nya mindre investeringar. När jag letade värde var det i bolag som jag kunde nagot om innan och hade varit intresserad av länge, men där värderingarna hade varit alldeles för höga. Det var ocksa bolag som jag kanske inte i normala falla skulle köpa men som jag av en eller annan anledning fann ordentligt undervärderade. Det fanns enligt min mening en margain of safety. Vissa av dessa bolag var dock i sadan kris att diversifîering var nödvändigt. Jag räknade faktiskt med att nagra bolag skulle kunna ga i konkurs, jag utgick t o m närmast fran det. Men sa länge vinsterna överskrider förlusterna...
Det skulle finnas en trigger, för att tala med Weintraub. Jag köpte bara bolag där nagot eller nagra av exempelvis följande faktorer; ledning, ägare, produkt, balansräkning, marknadsposition gjorde att jag trodde att det skulle reda ut sig. Jag köpte bolag som under normala affärsklimat har ganska stabila vinster, ger utdelning, har intressant utvecklingspotential o s v; New Wave, Swedbank (när jag käpte var börsvärdet relativt litet), Transcom, Munters, Oriflame, Kabe och Midway Holding för att nämna nagra. I vissa fall deltog jag i nyemissioner.
Slutsaten är att jag idag har en bredare portfölj dominerat av stora klassiska bolag och större investmentbolag. Men jag har ocksa ett ganska stort antal mindre bolag som hittills i flera fall har haft en väldigt fin utveckling. Har jag tillräckligt med tid att följa dessa bolag noggrant? Nej. Men i de fall där investeringen var lite större följer jag mer noggrannt. Nagra bolag har ocksa haft en sa gynnsam utveckling att de blivit betydande innehav. Kommer jag att äga dessa bolag forever. Varför inte? Men jag kanske ocksa säljer vissa aktier när de har väl tilltagna värderingar i framtiden. Vem vet. Skulle jag köpa dessa bolag till dagens värderingar - i flera fall inte. I andra fall skulle jag nog det.
Sa skall vi ha koncentrerade eller diversifierade portföljer? Jag har en fokuserad huvuddel, och sedan har jag del med en mängd mindre innehav som är diversifierad. Man kanske kan säga att min portfölj är diversifierad i sitt upplägg...
Hur är din portfölj sammansatt?
lördag 6 februari 2010
H&Ms balansräkning lika stark som Aleksandr Karelin
Kommer ni ihåg lyftkranen från Sibirien. Obesegrad brottare 1987 - 2000 i tungviktsklassen. 9 VM guld och tre OS guld. Han var ohyggligt stark. Och överlägsen. Så är också H&Ms balansräkning.
HMs helårsrapport möttes med jubelrop bland analytiker. Om man läste de hastiga analyserna på nätet dagarna efter rapporten så hyllas HMs resultat. Bruttomarginal. Kvartalsvinst. Fokus är på resultaträkningen.
Här skall jag kortfattat uppmärksamma läsaren på varför jag huvudsakligen är aktieägare i HM. Balansräkningen.
1) Varumärket H&M värderas i rapporten till knappt 400 miljoner SEK. Interbrand värderar HMs varumärke till 11 Miljarder Euro. Något mer än HMs egen värdering, om man säger så. HM är enligt denna varumärkeskonsult europas mest värdefulla varumärke. Det finns också en goodwill post på 400 Milijoner SEK, även om denn tas med blir summan 800 miljoner vs 100 000 miljoner. En viss skillnad.
2) HM värderar värdet på deras hyresrätter till 744 miljoner SEK. De har ju de bästa lägena í jordens mest betydelsefulla städer. Alla kedjor vill ha de lägen som HM hyr. Värdet måste vara mycket mer på dessa hyreskontrakt.
3) Likaså tas inventarierna för ca 2000 butiker upp till ett värde av 14 miljarder. Det måste vara i underkant. Av H&Ms 18.3 Miljarder i anläggningstillgångar står dessa inventarier för dryga 80% av värdet. Det finns nästan ingen luft alls i deras anläggningstillgångar. Mycket ovanligt för ett Large Cap-bolag på Stockholmsbörsen.
4) Varulagret, och nu är vi i omsättningstillgångarna, tas upp till endast dryga 10 miljarder. Skulle det behövas skulle HM säkert kunna få hyffsat betalt för sitt varulager, även om modet svänger i hastigt för HMs målgrupper. Kanske skulle de kunna få i närheten av denna summa med en storrea. Nu behövs inte detta...
5) Det finns drygt 22 miljarder i cash och kortfristiga placeringar.
6) Soliditeten är nästan 75%. (Eget kapital 40.6 Miljarder och summan eget kapital och skulder 54.4 Miljarder)
7) De långa räntebärande lånen är endast på 254 miljoner SEK. Och det är för avsättningar till pensioner. Jämför det med cash och kortfristiga placeringar på 22 000 miljoner SEK. Totalt är de långa skulderna endast 2.7 Miljarder.
8) De kortsiktiga skulderna är på drygt 11 miljarder, och icke räntebärande, de kortsiktiga fodringarna på 3.8 miljarder. Skillnaden däremellan täcks lätt av kassan som är beskriven innan.
HMs börsvärde har svängt mellan i runda slängar 320 och 375 miljarder den sista tiden. Med ett eget kapital på ca 40.6 miljarder får man betala högt över substansvärdet. 8.6ggr vid ett börsvärde på 350 miljarder. Dessutom får man ofta betala över 20ggr vinsten när man köper aktier i bolaget. Det gör att många värdeinvesterare går ut genom dörren. Det skall de nog inte göra. Inte direkt iallafall.
Balansräkningen är väldigt konservativt beräknad som vi såg ovan. Och HM har en räntabilitet över 40% de senaste åren, väl över 30% vid en längre tidshorisont, en vinstmarginal på dryga 20%, utdelning kring trakten på 4% på sistonde - och den växer för varje år i kronor och ören. Stabil utdelningstillväxt äver lång tid. HM kan dela ut mycket av vinsten, eftersom de inte måste hålla på med en massa R&D och bygga och underhålla komplicerade och dyra produktionsanläggningar för att tillverka sina produkter. Dessutom planerar HM för att öka antalet butiker med 10 - 15 % de närmaste åren. Så tillväxt blir det. Endast ett fåtal marknader är mättade ännu t ex kanske Tyskland och antagligen Sverige.
HM-aktien är dyr. Men kanske inte så dyr som en del tror när man hastigt tittat på nyckeltalen. Kvalitet kostar.
HMs helårsrapport möttes med jubelrop bland analytiker. Om man läste de hastiga analyserna på nätet dagarna efter rapporten så hyllas HMs resultat. Bruttomarginal. Kvartalsvinst. Fokus är på resultaträkningen.
Här skall jag kortfattat uppmärksamma läsaren på varför jag huvudsakligen är aktieägare i HM. Balansräkningen.
1) Varumärket H&M värderas i rapporten till knappt 400 miljoner SEK. Interbrand värderar HMs varumärke till 11 Miljarder Euro. Något mer än HMs egen värdering, om man säger så. HM är enligt denna varumärkeskonsult europas mest värdefulla varumärke. Det finns också en goodwill post på 400 Milijoner SEK, även om denn tas med blir summan 800 miljoner vs 100 000 miljoner. En viss skillnad.
2) HM värderar värdet på deras hyresrätter till 744 miljoner SEK. De har ju de bästa lägena í jordens mest betydelsefulla städer. Alla kedjor vill ha de lägen som HM hyr. Värdet måste vara mycket mer på dessa hyreskontrakt.
3) Likaså tas inventarierna för ca 2000 butiker upp till ett värde av 14 miljarder. Det måste vara i underkant. Av H&Ms 18.3 Miljarder i anläggningstillgångar står dessa inventarier för dryga 80% av värdet. Det finns nästan ingen luft alls i deras anläggningstillgångar. Mycket ovanligt för ett Large Cap-bolag på Stockholmsbörsen.
4) Varulagret, och nu är vi i omsättningstillgångarna, tas upp till endast dryga 10 miljarder. Skulle det behövas skulle HM säkert kunna få hyffsat betalt för sitt varulager, även om modet svänger i hastigt för HMs målgrupper. Kanske skulle de kunna få i närheten av denna summa med en storrea. Nu behövs inte detta...
5) Det finns drygt 22 miljarder i cash och kortfristiga placeringar.
6) Soliditeten är nästan 75%. (Eget kapital 40.6 Miljarder och summan eget kapital och skulder 54.4 Miljarder)
7) De långa räntebärande lånen är endast på 254 miljoner SEK. Och det är för avsättningar till pensioner. Jämför det med cash och kortfristiga placeringar på 22 000 miljoner SEK. Totalt är de långa skulderna endast 2.7 Miljarder.
8) De kortsiktiga skulderna är på drygt 11 miljarder, och icke räntebärande, de kortsiktiga fodringarna på 3.8 miljarder. Skillnaden däremellan täcks lätt av kassan som är beskriven innan.
HMs börsvärde har svängt mellan i runda slängar 320 och 375 miljarder den sista tiden. Med ett eget kapital på ca 40.6 miljarder får man betala högt över substansvärdet. 8.6ggr vid ett börsvärde på 350 miljarder. Dessutom får man ofta betala över 20ggr vinsten när man köper aktier i bolaget. Det gör att många värdeinvesterare går ut genom dörren. Det skall de nog inte göra. Inte direkt iallafall.
Balansräkningen är väldigt konservativt beräknad som vi såg ovan. Och HM har en räntabilitet över 40% de senaste åren, väl över 30% vid en längre tidshorisont, en vinstmarginal på dryga 20%, utdelning kring trakten på 4% på sistonde - och den växer för varje år i kronor och ören. Stabil utdelningstillväxt äver lång tid. HM kan dela ut mycket av vinsten, eftersom de inte måste hålla på med en massa R&D och bygga och underhålla komplicerade och dyra produktionsanläggningar för att tillverka sina produkter. Dessutom planerar HM för att öka antalet butiker med 10 - 15 % de närmaste åren. Så tillväxt blir det. Endast ett fåtal marknader är mättade ännu t ex kanske Tyskland och antagligen Sverige.
HM-aktien är dyr. Men kanske inte så dyr som en del tror när man hastigt tittat på nyckeltalen. Kvalitet kostar.
torsdag 28 januari 2010
Rapporter från några av mina större portföljbolag
En del av mina större aktieinnehav har lämnat rapport den senaste tiden, lite skissartat om rapporterna.
Investor - kom med en ganska bra rapport förra veckan. Jag tycker det ser spännande ut för Investor. Deras kärninnehav ser ut vara relativt lågt värderade och att utvecklas i huvudsak i rätt riktning, och har starka balansräkningar. De helägda bolagen är däremot hårt skuldsatta, men har utvecklas väl vad gäller försäljning och vinster. Likaså värderas Private Equity upp i denna rapport. EQT har varit ganska aktiva senaste halvåret, speciellt i Tyskland, det håller antagligen på att ljusna lite i deras verksamhet.
Getinge - Det här är en udda fågel och relativt nytt bolag i min portfölj. Balansräkningen är inte stark. Immateriella tillgångar (goodwill och liknande), vilket har kommit till genom all förvärv, står för hela 55% av tillgångarna i balansräkningen. De långa skulderna är drygt 50% större än det egna kapitalet. Men däremot tror jag att VDn Johan Malmquist är bland de duktigaste på Stockholmsbörsen och frågan är om man kan ha en bättre huvudägare och styrelseordförade än Carl Bennet. Dessutom växer bolaget organiskt och via kloka förvärv, och är mycket lönsamt i en väldigt intressant bransch för framtiden. Jag tror att Ekholm i Investor närmast dräglar över Getinge. Det passar klockrent i hans nya inriktning på Investor. Rapporten är mycket bra, som väntat, både försäljning och vinst ökar kring 20% (vinst t o m något mer), kassaflödet är starkt och utdelningen ökades också.
Midway Holding - en svagare rapport än väntat. Årets result blev - 5 MKr, det är stor skillnad det mot + 273 miljoner för 2006. Men för Q4 blev det en liten vinst. Dock knapphändig information igen, speciellt om kapitalförvaltningen, det tredje benet. Utdelningen 1 kr/aktie är naturlitvis lågt och en besvikelse, men helt riktigt givit det svaga årsresultatet. 2006 och 2007 delade Midway ut 5 kr/aktie, 2009 2 kr/aktie och nu en krona - men högre än 2002, då blev det bara 75 öre/aktie. Men samtidigt har industriverksamheten börjat vända efter ett tufft år, enligt rapporten, och handelsbolagen gjorde ok ifrån sig även om minskad omsättning. Bra första kvartal för 09 av kapitalförvaltningen i tuff miljö. Två förvärv av nya bolag mitt i krisen. Bra. Sista kvartalet visar tecken på ljusning i speciellt industridelen. Fortfarande oerhört stark balansräkning. Låg goodwill/immatriella anläggningstillgångar och konservativa värden på tillgångar. Stora möjligheter till förvärv.
H&M - Kanonrapport. Vilka siffror. Nästan 8 miljarder SEK i vinst för ett kvartal (innan skatt). Över 66% i bruttomarginal och 28% i rörelsemarginal. Utdelningshöjningen dock lägre än väntat, från 15.50 till 16 kr. Jag trodde den skulle höjas mer. Men vilket bolag detta är.
Astra Zeneca - Försäljningen ökade och kom in något högre än förvänatat. Rörelseresultatet blev dock ganska mycket lägre än förväntat, men ändå drygt 2.16 milarder USD före skatt vilket är väsentligt högre än vad t ex HM klarar med på ett kvartal. Tydligen är det högre kostnader för bl a marknadsföring i utvecklinsgländer som Kina som ligger bakom de svaga siffrorna, men det kan långsiktigt vara en klok investering. AZ planerar återigen att börja återköpa aktier under 2010 för ca 1 miljard dollar. Utdelningen för helåret blir ca 2.30 USD, vilket är ökning med 12%. Höjd utdelning och återköp positivt för aktieägare trots allt. Samtidigt sparprogram med en ordentlig minskning av tjänster under en femårsperiod, vilket säkert klingar falskt för anställda med återköp och höjd utdelning. Astra, likt Ericsson, skär i kostnader.
SCA - inkom med en stark Q 4 rapport, med ett resultat före skatt på 2.3 miljarder exklusive engångsposter. Men från de skall dras 632 miljoner i omstruktureringskostnader. Resultat per aktie blev 1.72 kr/aktie och utdelningen höjdes med 20 åre till 3.70kr. Rörelsemarginalen för personliga hygienpodukter blev goda 14.1% och för mjukpapper blev den nästan 10%. Skogsindustriprodukter visar också fina marginaler, medan förpackningar dock fortfarande är ett sorgebarn som drar ner företagets lönsamhet - och dessutom kostar i investeringar och omstruktureringskostnader. Ser fram emot årsredovisningen. SCA passar sig inte riktigt för att läsa kvartalsrapporter, även om naturligt viss information finns om helåret i början av bokslutsrapporten.
Öresund - Substansvärdet ökade 2009 med hela 80.6% per aktie, vilket innebär 73 kr/aktie! Utdelningen sänks dock från 8 kr till 6 kr, kassaflödet påverkas av minskade utdelningar i en del portföljbolag. Största köp under året Intrum Justitia, största försäljning Electrolux. Husbankerna HQ och Avanza står nu för 25% av substansvärdet tillsammans. Fastighetsbolagen Fabege och Klövern för 14 - 15 %. Det innebär att bank och fastigheter står för ca 40% av portföljen. Och till det Skistar som delvis är ett fastighetsbolag. Kommer att komma tillbaka till Öresund då årsredovisningen kommer. Inga större förändringar i portföljen under Q4.
Desstom kommer uppgifter att Renault är redo att lämna Volvo. Man kommer att tänka på ett visst konvertibellån hos Industrivärden...
Investor - kom med en ganska bra rapport förra veckan. Jag tycker det ser spännande ut för Investor. Deras kärninnehav ser ut vara relativt lågt värderade och att utvecklas i huvudsak i rätt riktning, och har starka balansräkningar. De helägda bolagen är däremot hårt skuldsatta, men har utvecklas väl vad gäller försäljning och vinster. Likaså värderas Private Equity upp i denna rapport. EQT har varit ganska aktiva senaste halvåret, speciellt i Tyskland, det håller antagligen på att ljusna lite i deras verksamhet.
Getinge - Det här är en udda fågel och relativt nytt bolag i min portfölj. Balansräkningen är inte stark. Immateriella tillgångar (goodwill och liknande), vilket har kommit till genom all förvärv, står för hela 55% av tillgångarna i balansräkningen. De långa skulderna är drygt 50% större än det egna kapitalet. Men däremot tror jag att VDn Johan Malmquist är bland de duktigaste på Stockholmsbörsen och frågan är om man kan ha en bättre huvudägare och styrelseordförade än Carl Bennet. Dessutom växer bolaget organiskt och via kloka förvärv, och är mycket lönsamt i en väldigt intressant bransch för framtiden. Jag tror att Ekholm i Investor närmast dräglar över Getinge. Det passar klockrent i hans nya inriktning på Investor. Rapporten är mycket bra, som väntat, både försäljning och vinst ökar kring 20% (vinst t o m något mer), kassaflödet är starkt och utdelningen ökades också.
Midway Holding - en svagare rapport än väntat. Årets result blev - 5 MKr, det är stor skillnad det mot + 273 miljoner för 2006. Men för Q4 blev det en liten vinst. Dock knapphändig information igen, speciellt om kapitalförvaltningen, det tredje benet. Utdelningen 1 kr/aktie är naturlitvis lågt och en besvikelse, men helt riktigt givit det svaga årsresultatet. 2006 och 2007 delade Midway ut 5 kr/aktie, 2009 2 kr/aktie och nu en krona - men högre än 2002, då blev det bara 75 öre/aktie. Men samtidigt har industriverksamheten börjat vända efter ett tufft år, enligt rapporten, och handelsbolagen gjorde ok ifrån sig även om minskad omsättning. Bra första kvartal för 09 av kapitalförvaltningen i tuff miljö. Två förvärv av nya bolag mitt i krisen. Bra. Sista kvartalet visar tecken på ljusning i speciellt industridelen. Fortfarande oerhört stark balansräkning. Låg goodwill/immatriella anläggningstillgångar och konservativa värden på tillgångar. Stora möjligheter till förvärv.
H&M - Kanonrapport. Vilka siffror. Nästan 8 miljarder SEK i vinst för ett kvartal (innan skatt). Över 66% i bruttomarginal och 28% i rörelsemarginal. Utdelningshöjningen dock lägre än väntat, från 15.50 till 16 kr. Jag trodde den skulle höjas mer. Men vilket bolag detta är.
Astra Zeneca - Försäljningen ökade och kom in något högre än förvänatat. Rörelseresultatet blev dock ganska mycket lägre än förväntat, men ändå drygt 2.16 milarder USD före skatt vilket är väsentligt högre än vad t ex HM klarar med på ett kvartal. Tydligen är det högre kostnader för bl a marknadsföring i utvecklinsgländer som Kina som ligger bakom de svaga siffrorna, men det kan långsiktigt vara en klok investering. AZ planerar återigen att börja återköpa aktier under 2010 för ca 1 miljard dollar. Utdelningen för helåret blir ca 2.30 USD, vilket är ökning med 12%. Höjd utdelning och återköp positivt för aktieägare trots allt. Samtidigt sparprogram med en ordentlig minskning av tjänster under en femårsperiod, vilket säkert klingar falskt för anställda med återköp och höjd utdelning. Astra, likt Ericsson, skär i kostnader.
SCA - inkom med en stark Q 4 rapport, med ett resultat före skatt på 2.3 miljarder exklusive engångsposter. Men från de skall dras 632 miljoner i omstruktureringskostnader. Resultat per aktie blev 1.72 kr/aktie och utdelningen höjdes med 20 åre till 3.70kr. Rörelsemarginalen för personliga hygienpodukter blev goda 14.1% och för mjukpapper blev den nästan 10%. Skogsindustriprodukter visar också fina marginaler, medan förpackningar dock fortfarande är ett sorgebarn som drar ner företagets lönsamhet - och dessutom kostar i investeringar och omstruktureringskostnader. Ser fram emot årsredovisningen. SCA passar sig inte riktigt för att läsa kvartalsrapporter, även om naturligt viss information finns om helåret i början av bokslutsrapporten.
Öresund - Substansvärdet ökade 2009 med hela 80.6% per aktie, vilket innebär 73 kr/aktie! Utdelningen sänks dock från 8 kr till 6 kr, kassaflödet påverkas av minskade utdelningar i en del portföljbolag. Största köp under året Intrum Justitia, största försäljning Electrolux. Husbankerna HQ och Avanza står nu för 25% av substansvärdet tillsammans. Fastighetsbolagen Fabege och Klövern för 14 - 15 %. Det innebär att bank och fastigheter står för ca 40% av portföljen. Och till det Skistar som delvis är ett fastighetsbolag. Kommer att komma tillbaka till Öresund då årsredovisningen kommer. Inga större förändringar i portföljen under Q4.
Desstom kommer uppgifter att Renault är redo att lämna Volvo. Man kommer att tänka på ett visst konvertibellån hos Industrivärden...
söndag 24 januari 2010
Lundbergs investeringar i SHB-sfärens bolag
Fredrik Lundberg har som privatperson, eller via andra medlemmar i familjen, eller i störst utsträckning via Lundbergs köpt in sig i Industrivärden (IndV) eller direkt i dess portföljbolag sedan 2001 - 2002. Det här inlägget kommer att behandla detta. Cristoffer Stockman har utmärkt på sin blogg http://cristofferstockman.blogspot.com/ behandlat Lundbergs i vid mening i en ganska omfattande analys i flera delar. Han har kanske i sina inlägg speciellt fokuserat på den företagsekonomiska historien, fastigheterna, byggbolag och skogen. Men ocksa i viss man behandlat Lundbergs intåg i Industrivärden.
Den här versionen är en förbättrad version, tack Cristoffer Stockman och Gustav för era kloka rättelser och synpunkter. Jag har ändrat, hoppas jag, de värsta felaktigheterna.
Lundbergs IndV-aktier ger för den som köper Lundbergs rabatt på rabatt, då båda bolag har ganska betydande substansrabatt. Risken med den höga belåningen som Industrivärden haft de senaste åren har man kunnat undvika genom att köpa bolaget genom stabila Lundbergs. Där finns dock en helägd fastighetsrörelse och huvudägarskap i fastighetsbolaget Hufvudstaden som står för drygt hälften av substansvärdet, så man har bara fått en del SHB-sfärbolag genom att köpa Lundbergs portfölj. Fastigheterna i Lundbergs är mycket lågt belånade. Lundbergs har, enligt årsredovisningar, ett konservativt mål om att skulder inte skall utgöra mer än halva fastighetsinnehavet och aktieportföljen skall vara obelånad. Det klarar man galant.
Industrivärden har en enkel förvaltningside: börsnoterade aktier i nordiska börsbolag. I praktiken är detta stora svenska industriföretag. Investmentbolaget har en transparent portfölj, eftersom det inte finns några onoterade bolag i portföljen. Tidigare nämnda Cristoffer Stockman har också påvisat hur skattereglerna för Industrivärden gör det ganska enkelt att förstå och beräknna utdelningar år för år.
Industrivärden är ett maktbolag i SHB-sfären. Man tar ett långsiktigt ansvar i några svenska klassiska bolag som man kommit över, av en rad olika skäl, vid olika tillfällen i den ekonomiska historien. Vissa tillkom så tidigt som i spåren efter Kreugerkraschen. Industrivärden ändrar inte mycket på kort sikt. Den senaste större förändringen är de stora investeringarna till högt pris i Volvo 2007, som ökades under 2008 till något bättre priser, men som lånefinasierades i ett läge där finanserna inte egentligen tillät detta. Men där hade styrelseordföranden Tom Hedelius tydligen haft viljan att köpa in sig sedan slutet an 1990-talet, så det var ingen direkt förhastad investering i sig. Men Cevian och Gardell hade helt andra planer för Volvo än vad Industrivärden hade, så man fick ge sig in i strid med dem och köpa aktier dyrt så Cevian inte blev största ägare efter Renault. Man har också under flera år förhandlat med Renault som äger 20% A-aktier i Volvo. Renault blev ägare till dessa aktier när Volvo köpte Renault trucks. Eftersom Volovo säljer lastbilar under varumärket Renault är det ju heller inte konstigt att Renault vill ha inflytande över sitt varumärke, och dessutom har man fortfarande ett ben i lastvagnsmarknaden via ägandet i Volvo. Sandvik, som är det största innehavet tillsammans med SHB i portföljen idag, kom till i slutet av 1990-talet och är kanske den stora förändringen innan man köpte in sig i Volvo. En annan förändring är nu noterade industrihandelsbolaget Indutrade, noterades 2005. Detta var tidigare helägt och onoterat tillsammans med ett par andra bolag. Den onoterade delen av IndV har avvecklats (de andra bolagen Isaberg Rapid och Össur såldes) och alla bolag är nu publika bolag som Industrivärden äger andelar i.
De stora kärninnehaven bestämmer i mångt och mycket avkastningen. Substansvärdet har ökat kraftigt under 2009 (men föll kraftigt från sommaren 2007 och fram till mars 2009) beroende på att den stora andelen cykliska industribolagen i portföljen har värderats upp, vilket gör att skuldsättningen blir mindre i förhållade till detta substansvärde. Men skuldsättningen gjorde att IndV inte på något nämnvärt sätt har kunnat utnyttja de låga priserna på tillgångar i denna kris. Industrivärden får i stället vårda sitt eget kassaflöde. Sandvik, SSAB och Volvo kommer inte att dela ut mycket under 2010 - några av dessa bolag kanske inget alls - istället kan det bli fråga om att stötta en nyemission i något eller några av dessa fall för IndV. Därav eventuellt konvertibellånet på 5 miljarder härförleden.
Vad äger då Lundbergs i SHB-sfären?
Lundbergs köpte in sig tungt i IndV 2002. Det var kris i Ericsson och dotcom-boomen hade kraschat. Lågkonjunktur. Man kunde då komma över IndV-aktier mycket billigt. Från sommaren fram till flaggninsgmeddelandet i oktober köpte Lundbergs upp 5% av de röststarka A-aktierna i Industrivärden. Han köpte aktier för långt över 1 miljard kr. Troligtvis kommunicerade han sina intentioner till Hedelius, han sitter i vart fall i Lundbergs styrelse så hans intåg kan inte ha skapat allt för mycket förtret. Det slog dock ändå ner som en bomb i finanssverige. Under 2003 köpte Lundbergs 651 miljoner mer IndV aktier och under 2004 ökade han ytterligare med aktier för 701 miljoner. Under Februari 2009 investerades ännu 79 Mkr i IndV. Idag har Lundbers 11.2% av kapitalet och 15.5% av rösterna i Industrivärden. Hittills har Lundbergs köpt aktier för nästan 2.6 miljarder i IndV och de är värda kring 3.9 Miljarder i senaste delårsrapporten. (Mer idag, som alla värden när jag refererar till senaste delårsrapport.)
I sitt vd-ord i årsredovisningen för 2002 - på våren året efter - beskrev Fredrik Lundberg bakgrunden till det första köpet i Industrivärden."Lundbergs är sedan många år koncentrerade till fastighetsbranschen och skogsindustrin. Genom investeringen i Industrivärden får vi en viss riskspridning utanför dessa områden. Vi bedömer också att det, efter den långa börsnedgången, nu är rätt tid att öka exponeringen mot aktiemarknaden."
Dessutom äger privatpersonen Fredrik Lundberg 4.5 Miljoner aktier (värde närmare 400 miljoner kr) i IndV. Hans två döttrar, som är storägare i Lundbergs, äger ocksa mycket aktier i Industrivärden privat. Räknar man samman de innehav som finns inom familjen, bedömmer Cristoffer Stockman ägarandelen av Industrivärden till ca. 20%.
Lundbergs har, enligt senaste rapport, ca 2.3 Mdr (inköpt för 1.9 Mdr) innehav i Svenska Handelsbanken. SHB har klarat krisen galant och den mest konservativt skötta banken av storbankerna i Norden. SHB har kunnat vara lite offensiva, försiktigt på sitt sätt, när konkurrenterna såväl i Sverige som internationellt har fått vara defensiva och to m krympa sin verksamhet på vissa håll. Organisk tillväxt i Norden och Storbrittanien är en sund strategi tycker jag. Med ett och annat mindre förvärv, som i Danmark 2008 till bra pris, som integreras i den decentraliserade bankrörelsen. Svenska Handelsbanken investearde Lundbergs lite i redan i början av detta millennium. Men 2005 - 2007 investerade Lundbergs ca 1.1 miljard, 500 miljoner respektive 520 miljoner. Lundbergs är några hundra miljoner plus hittills på denna bankinvestering, högre än senaste rapportens värde, och så har man fått stabila höga utdelningar vilket bättrat på Lundbergs kassaflöde ytterligare. Men man har inget större inflytande äver bolaget direkt med knappt 2% av rösterna. Men styrelsplats finns där. SHB är viktigt i Industrivärden så Lundbergs har mycket mer inflytande den vägen. Fredrik Lundberg har även privat köpt aktier i banken.
Sedan finns verkstadsbolaget Sandvik med ett innehav på 1.2 miljarder (inköpt för ca 1.08 Mdr) enligt sensate rapport. Sandvik är av många ansett som pärlan bland verksstadsbolagen på Stockholmsbörsen. Skuldsättningen var dock hög in i krisen. Ledningen i bolaget trodde på en superkonjunktur - vad styrelseledamoten Fedrik Lundberg trodde vet vi inte. Men Sandvik har höga marginaler i många av sina nischer och kan därför tjäna pengar även om eftefrågan minskar i några divisioner. Men i denna nedgang blev det dock röda siffror. Sandviks har sedan försökt spara sig ur denna kris för att stärka kassaflödet så man slipper nyemission. Industrivärden är antagligen inte sugen på en nyemission. Hittills är nog Lundbergs 3-400 miljoner plus på denna investering, och till det några bra utdelningar innan krisen. Man äger drygt 1% av Sandvik, kanske uppåt 1.3% idag. Fredrik Lundberg har även investerat privat i Sandvik.
Slutligen investerade Lundbergs 288 miljoner i Indutrade år 2005. Det gör att Lundbergs är tredje största ägare efter IndV och Afa Försäkring i detta grossistföretag i industriella komponenter och system, men också till viss del tjänster. Den investeringen har varit lyckosam. Aktiekursen har dubblats sedan denna investering.
Lundbergs har köpt in sig i SHB-sfären genom att använda en del av kassaflödet fran Lundbergs. Efter investeringar i fastighetsrörelsen, utdelning till aktieägarna, omkostnader, skatt, finansiella poster blir det årligen ett investeringskapital kvar till aktieförvaltning. 2005 investerades 1.6 miljarder där huvuddelen gick till en investering i Svenska Handelsbanken (dryga miljarden), av ett kassaflöde pa 2.7 miljarder. 2007 investerades hela 2.7 miljarder i huvudsak i Husqvarna (Investorbolag), men ocksa i Sandvik och SHB, av ett kassaflöde pa ungefär samma summa. 2008 investerades dock bara 218 miljoner av ca 1.6 miljarder, istället minskades nettoskulden. Cristoffer Stockman uppskattar att Lundbergs genererar i snitt ca 1 - 1,2 miljarder att nyinvestera varje år. Fantastiskt.
Makten i Handelsbankssfären är uppbyggd på ett intrikat cirkelägande. De stora ägarna i Industrivärden är SHB stiftelser, Oktogonen (om banken är mer lönsam än konkurrenterna skjuts pengar till) och SHB:s pensionskassa. Tillsammans har de tillsammans ca 20% av sfärens totalt 35 % röster i IndV. Räknar man med SCA's ägande i IndV ökar ägandet av andelen röststaka aktier då SCA (huvudsakligen deras pensionsstiftelse, men ca 5.7% ägs av SCA direkt) äger en rejäl post Industrivärden A-aktier. Sfären har kanske har upp mot 50% av rösterna vid detta sätt att räkna. SCA's huvudägare är naturligtvis Industrivärden. Industrivärden är, häng med nu, även huvudägare i Handelsbanken och utser också styrelsen där. Styrelsen i banken utser sedan styrelserna i pensionsstiftelsen och pensionskassan. Som...
Fredrik Lundberg har kommit in i sfären via Industrivärden och delvis SHB. Han har ännu inte direktinvesterat i SCA. Lundbergs dotterföretag Holmens äger ca 1 miljon hektar skog. SCA är Europas största skogsägare med 2 miljoner hektar. Fredrik Lundberg skulle kunna bli skogens konung om han gav sig in i SCA också, via Industrivärden har han ju dock redan visst inflytande över SCA. SSAB, Munters, Höganäs,Volvo, Ericsson och Skanska har han heller inte direktinvesterat i. Men via NCC äger han redan ett konkurrerande byggbolag till Skanska och SCA och Holmen överlappar varandra också. Strukturaffär har det spekulerats om i flera år mellan Holmen och SCA.
Om Lundbergs kassflöden skall fortsätta att slussas in i Industrivärdenbolag är nog Sandvik och SHB ingen dum gissning. Där finns gott om utrymme att öka på ägandet utan att trampa på ömma tår. Lundberg sitter redan i styrelserna och de är centrala i Industrivärden. Men om det blir sa, det får framtiden utvisa.
lördag 23 januari 2010
Om Buffets långsiktighet
Under de senaste åren har jag samlat på mig många arsredovisningar för Buffetorienterade bolag. Graham & Newmans från 1950-talet, Buffets partnerskap, och slutligen Berkshire Hathway. Ibland läser jag ostrukturerat dessa årsredovisningar för att snappa upp något nytt. I helgen har jag funnit två intressanta exempel på hur långsiktigt Buffet tänker, och hur han använder kunskap långt tillbaka i historien - om bolag och branscher - för att göra nya investeringar. Så det är fråga om långsiktighet i avseendet använda kunskap ackumulerad under ett helt långt liv för att göra nya investeringar. Buffet är annars känd för att köpa andelar i bolag han gillar med tidsperspektivet hold forever. Det är en annan typ av långsiktighet och en annan tråd.
Det första är en årsredovisning fran 1953 fran Graham-Newman corporation. Detta var tiden precis efter att Buffet hade studerat under Graham pa Columbia University i New York. (Buffet tog examen i Nationalekonomi fran 1951). Och det året innan han börja att jobba för Graham & Newman 1954. Han är hemma i Omaha under denna tid.
I årsredovisningen finns mängder av investeringar i amerikanska järnvägsbolag. Aktier, obligationer, preferensaktier, utilities etc i: western pacific railroad company, chicago city railroad company, georgia railroad, market street railway company, cleveland & pittsburg railroad, delaware railroad, mahoning coal railroad, northern central & pacific railroad, southwestern & west jersey railroad och boston elevated railroad.
Buffet var naturligtvis oerhört insatt i de fundamentala ekonomiska faktorerna i dessa investeringarna. Han blev anställd året efter av Graham och beundrade honom oerhört. Han har sedan under sitt liv följt denna bransch som under ett sekelperspektiv gick från att vara en tillväxtbransh till en bransch med dålig lönsamhet som kräver stora investeringar. Och som de senaste decennierna i tyshet sakterliga har förbättrat sin produktivitet, samtidigt som olje och andra energipriser har stigit. Nu står vi inför utmaningen av växthuseffekten, vilket ifrågasätter langa transporter via lastbil.
50 år senare utnyttjar Buffet således dessa tidiga kunskaper och köper in sig flera järnvägstransportbolag. Slutligen köper Berkshire ut det bolaget från börsen med bäst förutsättningar och management, BSNF,och säljer de andra.
Det andra exemplet är den stora investeringen i Kraft Foods härförleden (I Berkshireperspektiv). I årsredovisningen för 1980 finns ett större innahav av aktier i General Foods. 1985 köper Philip Morris ut detta bolag. De köper senare också Kraft Foods och slår samman dessa bolag. Sedan kommer denna tobakskoncern på, för nagra år sedan, att de skall hålla sig till sin kärnverksamhet. Vem är där inte långt efter Kraft är placerat börsen igen och köper en större post, ca 10% av bolaget? Jo, Munger och Buffet som lärde känna delar av detta bolag under slutet av 70-talet och halva 80-talet. De vet hur de fundamentala ekonomiska faktorerna ser ut för detta bolag. Och gillar dessa. Dock gillar de inte det höga budet på Cadbury. Men det är en annan historia.
Det första är en årsredovisning fran 1953 fran Graham-Newman corporation. Detta var tiden precis efter att Buffet hade studerat under Graham pa Columbia University i New York. (Buffet tog examen i Nationalekonomi fran 1951). Och det året innan han börja att jobba för Graham & Newman 1954. Han är hemma i Omaha under denna tid.
I årsredovisningen finns mängder av investeringar i amerikanska järnvägsbolag. Aktier, obligationer, preferensaktier, utilities etc i: western pacific railroad company, chicago city railroad company, georgia railroad, market street railway company, cleveland & pittsburg railroad, delaware railroad, mahoning coal railroad, northern central & pacific railroad, southwestern & west jersey railroad och boston elevated railroad.
Buffet var naturligtvis oerhört insatt i de fundamentala ekonomiska faktorerna i dessa investeringarna. Han blev anställd året efter av Graham och beundrade honom oerhört. Han har sedan under sitt liv följt denna bransch som under ett sekelperspektiv gick från att vara en tillväxtbransh till en bransch med dålig lönsamhet som kräver stora investeringar. Och som de senaste decennierna i tyshet sakterliga har förbättrat sin produktivitet, samtidigt som olje och andra energipriser har stigit. Nu står vi inför utmaningen av växthuseffekten, vilket ifrågasätter langa transporter via lastbil.
50 år senare utnyttjar Buffet således dessa tidiga kunskaper och köper in sig flera järnvägstransportbolag. Slutligen köper Berkshire ut det bolaget från börsen med bäst förutsättningar och management, BSNF,och säljer de andra.
Det andra exemplet är den stora investeringen i Kraft Foods härförleden (I Berkshireperspektiv). I årsredovisningen för 1980 finns ett större innahav av aktier i General Foods. 1985 köper Philip Morris ut detta bolag. De köper senare också Kraft Foods och slår samman dessa bolag. Sedan kommer denna tobakskoncern på, för nagra år sedan, att de skall hålla sig till sin kärnverksamhet. Vem är där inte långt efter Kraft är placerat börsen igen och köper en större post, ca 10% av bolaget? Jo, Munger och Buffet som lärde känna delar av detta bolag under slutet av 70-talet och halva 80-talet. De vet hur de fundamentala ekonomiska faktorerna ser ut för detta bolag. Och gillar dessa. Dock gillar de inte det höga budet på Cadbury. Men det är en annan historia.
torsdag 21 januari 2010
Berkshire Hathaway - istället för USA Index fond
Hej alla andra småsparare. Har ni funderat på att köpa en amerikansk indexfond för att genom låga avgifter komma åt en på sikt vändande amerikansk ekonomi? (Och dessutom troligen under de kommande åren allt starkare dollar i förhållande till kronan.)
Idag har en ny möjlighet öppnats upp för er. Ni kan köpa de nya bebis B-aktierna i Berkshire Hathaway. De kostar idag drygt 70 dollar, innan split 1/50, hela 3475 USD. Jag har ägt de vuxna B-aktierna några år - ganska medioker investering hittills plus 10 - 15% och ingen utdelning. Men jag tror inte värderingen på Berskhire är speciellt ansträngd för tillfället.
Men tro inte att ni kommer att få 20% avkastning om året i dagens Berkshire. Det har nämligen varit den årliga ökningen av substansvärdet i snitt under dryga 40 år. Idag har Berkshire ett marknadsvärde på drygt 150 miljarder dollar. Det är inte lätt att få ett bolag som är värt mer än 1000 miljarder SEK att avkasta 20% per år. Men jag tror faktiskt att Warren et al kommer att klara av att slå S&P 500 index, som är grunden för de vanligaste amerikanska indexfonderna. Berskhire kommer för övrigt att med stor sannolikhet bli en del av S&P 500 efter denna split. Något som gynnar aktien - något - kortsiktigt, eftersom indexfonder då måste köpa denna, likaså indexliknande fonder av typen Robur Amerika.
Om ni undrar över förvaltningskostnaderna. Berskire H styrs av Buffet och knappa 20 medarbetare på ett våningsplan i ett kontorskomplex i Omaha, Nebraska. Se bilden nedan. Mer kostnadseffektivt blir det inte. Ni kommer inte få någon utdelning de närmaste åren. Men kanske om några år? Det finns dock stor osäkerhet om vad som händer med bolaget efter eran Buffet och Munger (de är 79 och dryga 80 år gamla).
Vad är då Berkshire? Ett jättelikt försäkrings och återförsäkringsbolag, en utilityjätte, portföljförvaltare av högavkastande kvalitetbolag på främst amerikanska börsen samt ägare av helägda rörelser, också främst i USA. Dessutom finns finansiella instrument av klok karaktär, obligationer, konvertibler, cash och anledningen till splitten - ett nytt helägt järnvägstransportbolag.
Anledningen till att Berskhire inte har splittat innan är att Buffet tror på långsiktiga aktieinvesteringar. Man köper bra bolag för att äga på sikt. Dyra aktier leder helt enkelt till mindre trading och det leder till mindre spekulation. Men nu blev som det blev i och med köpet av BNSF. Jag tror att detta är bra för Berkshire, och speciellt dess B-aktie. Som alltså kan vara ett alternativ till en S&P 500 indexfond. Men mycket mer avkastning än något bättre än detta index skall man nog inte förvänta sig. Detta är ingen aktie för klippare. Här pratar vi minst 5 - 10 års sikt för investeringen.
Idag har en ny möjlighet öppnats upp för er. Ni kan köpa de nya bebis B-aktierna i Berkshire Hathaway. De kostar idag drygt 70 dollar, innan split 1/50, hela 3475 USD. Jag har ägt de vuxna B-aktierna några år - ganska medioker investering hittills plus 10 - 15% och ingen utdelning. Men jag tror inte värderingen på Berskhire är speciellt ansträngd för tillfället.
Men tro inte att ni kommer att få 20% avkastning om året i dagens Berkshire. Det har nämligen varit den årliga ökningen av substansvärdet i snitt under dryga 40 år. Idag har Berkshire ett marknadsvärde på drygt 150 miljarder dollar. Det är inte lätt att få ett bolag som är värt mer än 1000 miljarder SEK att avkasta 20% per år. Men jag tror faktiskt att Warren et al kommer att klara av att slå S&P 500 index, som är grunden för de vanligaste amerikanska indexfonderna. Berskhire kommer för övrigt att med stor sannolikhet bli en del av S&P 500 efter denna split. Något som gynnar aktien - något - kortsiktigt, eftersom indexfonder då måste köpa denna, likaså indexliknande fonder av typen Robur Amerika.
Om ni undrar över förvaltningskostnaderna. Berskire H styrs av Buffet och knappa 20 medarbetare på ett våningsplan i ett kontorskomplex i Omaha, Nebraska. Se bilden nedan. Mer kostnadseffektivt blir det inte. Ni kommer inte få någon utdelning de närmaste åren. Men kanske om några år? Det finns dock stor osäkerhet om vad som händer med bolaget efter eran Buffet och Munger (de är 79 och dryga 80 år gamla).
Vad är då Berkshire? Ett jättelikt försäkrings och återförsäkringsbolag, en utilityjätte, portföljförvaltare av högavkastande kvalitetbolag på främst amerikanska börsen samt ägare av helägda rörelser, också främst i USA. Dessutom finns finansiella instrument av klok karaktär, obligationer, konvertibler, cash och anledningen till splitten - ett nytt helägt järnvägstransportbolag.
Anledningen till att Berskhire inte har splittat innan är att Buffet tror på långsiktiga aktieinvesteringar. Man köper bra bolag för att äga på sikt. Dyra aktier leder helt enkelt till mindre trading och det leder till mindre spekulation. Men nu blev som det blev i och med köpet av BNSF. Jag tror att detta är bra för Berkshire, och speciellt dess B-aktie. Som alltså kan vara ett alternativ till en S&P 500 indexfond. Men mycket mer avkastning än något bättre än detta index skall man nog inte förvänta sig. Detta är ingen aktie för klippare. Här pratar vi minst 5 - 10 års sikt för investeringen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)