Tack för alla intressanta kommentarer och alla ni som skriver väldigt initierade ekonomibloggar själva.
Jag brukar komma igång igen under sensommaren eller tidigt höst!
Ha en riktigt trevlig sommar!
Eder riskminimerare
söndag 22 juni 2014
Riskminimeraren önskar trevlig sommar!
Nu är det dags för det årliga sommaruppehållet på bloggen; det har egentligen redan startat de sista veckorna...
tisdag 10 juni 2014
Spelmissbruk och aktieinvesteringar
Under tidigare år när jag har bott i Asien har jag bland annat bott i Kina. När jag åkte taxi var man tvungen att prata väldigt basal kinesiska för att komma dit man ville. Då frågade ofta taxichauffören vilket man land man kom från, mitt svar blev: "Reidien" (Sverige) . Mer än hälften av gångerna kontrade taxicahuffören: "Ahhh, WALDENÄÄR!
För drygt 10 år sedan trädde en av Sveriges bästa idrottsmän genom tiderna fram om sitt spelmissbruk. I denna expressen intervju berättar bordtennisens mästare, en gång i tiden nästan lika känd som Bill Clinton i Kina, om sina stora förluster på spel. I artikeln säger han att han spelat bort mints 5 miljoner SEK på trav, Black Jack, Svenska Spel; Oddset, Lången etc. I senare intervju i DI 2005 sade han: ”Det kanske var några miljoner till. Men du ska tänka på att det var skattade pengar. För att kunna nettospela för 7–8 Mkr behöver du dra in 20 Mkr”, säger J-O.
I Expressen intervjun säger han också: "Men har man en massa pengar och inte bryr sig om pengar blir det lätt så här. Men jag har absolut inte gjort något brottsligt. Men det är ju fult, detta med spel. Hade jag förlorat lika mycket på aktier hade ingen brytt sig. Jag förstår inte skillnaden, egentligen."
Jag har tidigare i mitt liv spelat en del på trav, stryktips, lången mm. I början förhöll jag mig till börsen som till denna typer av spel. Man var ute efter kortsiktiga klipp. "Snabba cash", för att parafrasera Sveriges bästa samtida kriminalförfattare.
Det intressanta är sedan jag köpte en för mig stor post av Investor sommaren 2003 (51 kr/aktie om jag minns rätt) - med avsikt som en långsiktig investering - har jag helt tappat intresset för alla former av spel. Jag köper aldrig en lott. Jag spelar inte ens vinnare inför ett fotbolls-VM.
När man fysiskt förstår vad ackumulerad ränta innebär blir alla andra spel ointressanta. I vart fall för mig. Tid och bra företag är en kraftfull cocktail - för oss aktieägare. Det är roligt att sköta en portfölj och se hur den växer över tid. Men ibland går den ner. Då gäller det att ta vara på möjligheter som bjuds. Men investerande i aktier liknar att köpa in sig i ett företag på riktigt - och man tillför riskkapital.
Men många - speciellt män gissar jag - spelat på aktier likt oddset, roulett eller Dagens Dubbel. Kortsiktiga vinster. Daytrading. Spekulation. Derivat. Drömmen för Avanza och storbanker - mycket courtage blir det.
Men jag har faktiskt inte sett någon seriös debatt om spelmissbruk över börsen. Har ni sett någon sådan? Vad tycker ni om relationen spel av typen trav och oddset och aktieinvesteringar som spekulation. Finns den tydliga gränsen mellan spekulation och investering som t ex Graham hävdar?
För drygt 10 år sedan trädde en av Sveriges bästa idrottsmän genom tiderna fram om sitt spelmissbruk. I denna expressen intervju berättar bordtennisens mästare, en gång i tiden nästan lika känd som Bill Clinton i Kina, om sina stora förluster på spel. I artikeln säger han att han spelat bort mints 5 miljoner SEK på trav, Black Jack, Svenska Spel; Oddset, Lången etc. I senare intervju i DI 2005 sade han: ”Det kanske var några miljoner till. Men du ska tänka på att det var skattade pengar. För att kunna nettospela för 7–8 Mkr behöver du dra in 20 Mkr”, säger J-O.
I Expressen intervjun säger han också: "Men har man en massa pengar och inte bryr sig om pengar blir det lätt så här. Men jag har absolut inte gjort något brottsligt. Men det är ju fult, detta med spel. Hade jag förlorat lika mycket på aktier hade ingen brytt sig. Jag förstår inte skillnaden, egentligen."
Jag har tidigare i mitt liv spelat en del på trav, stryktips, lången mm. I början förhöll jag mig till börsen som till denna typer av spel. Man var ute efter kortsiktiga klipp. "Snabba cash", för att parafrasera Sveriges bästa samtida kriminalförfattare.
Det intressanta är sedan jag köpte en för mig stor post av Investor sommaren 2003 (51 kr/aktie om jag minns rätt) - med avsikt som en långsiktig investering - har jag helt tappat intresset för alla former av spel. Jag köper aldrig en lott. Jag spelar inte ens vinnare inför ett fotbolls-VM.
När man fysiskt förstår vad ackumulerad ränta innebär blir alla andra spel ointressanta. I vart fall för mig. Tid och bra företag är en kraftfull cocktail - för oss aktieägare. Det är roligt att sköta en portfölj och se hur den växer över tid. Men ibland går den ner. Då gäller det att ta vara på möjligheter som bjuds. Men investerande i aktier liknar att köpa in sig i ett företag på riktigt - och man tillför riskkapital.
Men många - speciellt män gissar jag - spelat på aktier likt oddset, roulett eller Dagens Dubbel. Kortsiktiga vinster. Daytrading. Spekulation. Derivat. Drömmen för Avanza och storbanker - mycket courtage blir det.
Men jag har faktiskt inte sett någon seriös debatt om spelmissbruk över börsen. Har ni sett någon sådan? Vad tycker ni om relationen spel av typen trav och oddset och aktieinvesteringar som spekulation. Finns den tydliga gränsen mellan spekulation och investering som t ex Graham hävdar?
måndag 9 juni 2014
Oriflame - innehav hos Skagen fonder, Odin fonder och Didner&Gerge
Jag har inte ökat i Oriflame under Ukraina-krisen. Jag har inget nytt om bolaget. Samma problem och möjligheter som senast.
Men nu har tre av fyra av de fonder jag respekterar tagit in Oriflame som innehav; Skagen Vekst har köpt in aktien under Ukraina- krisen enligt senaste statusuppdatering, Odin Sverige ägde sedan en tid tillbaka och i senaste årsberättelsen fanns Oriflame i D&G's småbolags-portfölj.
Det är ett litet innehav för alla tre, så också för mig.
Detta gör dock aktien inte mera köpvärd för dig eller mig. Men jag tycker det är intressant att dessa förvaltare har tagit in aktien.
Simon Blecher, som förvaltar Carnegie Sverige, skulle dock inte ta i Oriflame med tång...
Vad tycker ni; hur skall vi förhålla oss till dessa aktieauktoriteter? Vi måste förstås alltid göra en egen analys. Man man kan kanske få uppslag och ideer av t ex Skagens rapporter. Ibland kan man få stöd för sina investeringsbeslut. Att köpa billiga bolag är oftast att köpa bolag som marknaden dissar och som har tillfälliga problem. Då kan det vara skönt att se hur andra tänker - och de kanske t o m delar de slutsatser man har kommit fram till. Skagen har sålt alla sina Tesco enligt Majrapporterna, så där har vi olika syn och drar olika slutsatser...
Men nu har tre av fyra av de fonder jag respekterar tagit in Oriflame som innehav; Skagen Vekst har köpt in aktien under Ukraina- krisen enligt senaste statusuppdatering, Odin Sverige ägde sedan en tid tillbaka och i senaste årsberättelsen fanns Oriflame i D&G's småbolags-portfölj.
Det är ett litet innehav för alla tre, så också för mig.
Detta gör dock aktien inte mera köpvärd för dig eller mig. Men jag tycker det är intressant att dessa förvaltare har tagit in aktien.
Simon Blecher, som förvaltar Carnegie Sverige, skulle dock inte ta i Oriflame med tång...
Vad tycker ni; hur skall vi förhålla oss till dessa aktieauktoriteter? Vi måste förstås alltid göra en egen analys. Man man kan kanske få uppslag och ideer av t ex Skagens rapporter. Ibland kan man få stöd för sina investeringsbeslut. Att köpa billiga bolag är oftast att köpa bolag som marknaden dissar och som har tillfälliga problem. Då kan det vara skönt att se hur andra tänker - och de kanske t o m delar de slutsatser man har kommit fram till. Skagen har sålt alla sina Tesco enligt Majrapporterna, så där har vi olika syn och drar olika slutsatser...
lördag 7 juni 2014
Riskminimerarens korg av europeiska krisbanker - uppföljning nummer två
Sent vintern/tidigt våren 2013 sålde jag allt i Swedbank och SEB. Dessa var inköpta i finanskrisen och hade som exitkriteria att värderas till 1.5 ggr boken. Värderingsmässigt hade vid denna tid Swedbank uppnått ca 1.5ggr eget kapital och SEB var nästan där. Jag sålde i omgångar. I Februari 2013 användes en del av pengarna till att öka i Sampo, men under senvåren köpte jag också in mig en korg europeiska krisbanker:
1) Danske Bank - turnaroundcase, exitkriteria samma som Swedbank och SEB, 1.5ggr boken
2) Santander - köptes in som ett eventuellt nytt långsiktigt innehav, kvalitetsbank med stora problem i sin hemmamarknad på den Iberiska halvön. Klarat sig bra trots enormt utmanande makrosituation aldrig riktigt billig beroende på diversifiering och kvalitet.
3) Commerzbank - riktigt lågvärderat turnaoround case, där jag deltog i fjärde nyemissionen, exitkriteria är ca 1 ggr boken. Det var ca 0.4 när jag gick in - och inte direkt kvalitet...Men Tysklands näst största bank.
Jag gjorde min första uppföljning i Januari i år av denna korg av europeiska banker. Vid denna tid hade jag Deutsche Bank och Raiffeisen International under uppsikt. Dessutom övervägde jag att minska i Commerzbank.
Nu är det dags för uppföljning nummer två:
Sampo har utvecklats riktigt bra och kursen är ca 10 Euro högre idag än vid mitt kompletterande inköp (drygt 35% högre) och mycket viktigare: bolaget utvecklas och delar ut väl. If går bra och har en combined ratio kring 90%, livbolaget Mandatum är mycket mindre och går lite knackigare. Underliggande bolag som Nordea är stabilt och inte så högt värderad och TopDanmark ser bra ut. Intressant bolag, även om Sampo idag värderas till P/e 14.5 och ca 2.1 ggr boken (tangible), vilket inte är billigt. Med en räntabilitet på i snitt 13% de senaste fem åren är det definitivt inget fynd idag och jag skulle inte köpa på dessa nivåer. Jag tror dock att vi kommer att få se någon form av strukturaffär framöver - Nalle är pragmatisk. Jag tror att alla delar är till salu till rätt pris, jag behåller och utdelningen tickar på.
Danske Bank har utvecklats riktigt bra. Utdelningen är modest men aktien är ca 65% upp sedan inköp. Bolaget har gjort stora förändringar i ledningen, avvecklar tidigare problembarnet Irland; har bl a sålt fastigheter till Deutsche Bank. Maersk, som är huvudägare med ca 20%, är nöjda med utvecklingen och förändringar enligt intervju. Fastighetsmarknaden i Danmark har nog vänt. Kreditförlusterna minskar. Vinsten för första kvartalet var 91% högre än Q1 2013. Banken har ca 1000 kontor i Danmark och verkar prioritera denna marknad. Enligt rykten vill man sälja sin svenska och norska rörelse (ca 80 kontor totalt). Danske är Sveriges femte största bank. Enligt Di är det inte heller säkert att Maersk blir kvar som huvudägare, man sålde Dansk Supermarked för inte så länge sedan. P/e 18 och priset för boken är ca 1.2 ggr( tangible). Räntabilitet ca 6%. Det finns viss uppsida så jag behåller. Strukturaffärer, vidare förbättring och normalisering är triggers.
Santander håller på att ta sig tillbaka och jag har drygt 40% kursökning i denna och så har jag fått lite mer aktier. Man tjänade drygt 1 Euro per aktie 2009. För 2012 var denna siffra ca 0.23 Euro. Under 2013 tjänade man 0,4 Euro per aktie. Man har delat ut rikligt under hela krisen, men scrip dividend så ägare kan antingen ta cash eller mer aktier. De flesta har tagit fler aktier - som jag - och vi har därför sett utspädning av aktien. Vinstprognoserna - ta alltid dessa med en nypa salt - är ökning med drygt 20% under 2014 och knappt 20% under 2015. Intressant är att när Santander tog över Abbey och Aliance & Leicester i UK blev banken känd för dålig service men nu byter, enligt artikel, kunderna konton till Santander och i en oberoende survey anses nu Santander ha den bästa servicen i UK. (Svenska Handelsbanken verkar inte ha varit med i enkäten.) Bara en av Santanders marknader, men positivt. Banken är inte billig i dagsläget, snarare dyr. Men jag behåller och får lite mer aktier.
Commerzbank har varit en mycket fin investering för mig. Vid förra uppföljningen var den upp ca 90%, alldeles efter sålde jag hälften med ca 95% avkastning och knappt ca 0.7ggr boken - som jag antydde i det inlägget. De aktier jag har kvar nu har jag alltså i princip inte betalt för - och motsvarar i stort sett min ursprungsinvestering. Banken är nu igen lågt värderad, man betalar drygt ca 50% av eget kapital, efter en nedgång på sistone. VD'n Martin Blessing, som har fått oerhört mycket kritik, verkar enligt mig vara duktig (har bl a jobbat på McKinsey innan och är en tysk med examen från University of Chicago). Han tog över 2008 när banken gjorde katastrofköpet av Dresdner Bank. Under 2009 gjorde banken rekordförluster: ca 40 Miljarder Kronor. Och 2011 gjorde man nedskrivningar på ca 20 Miljarder i grekiska statspapper. Bankens K/I tal är bedrövligt, men Blessing säger att det kommer att ta 10 - 15 år att göra banken kostnadseffektiv; 2 - 3% effektiviseringsvinster per år är målet. Under Blessing har man satsat mer på konsumentdelen och fick 245 000 nya kunder förra året (Banken sätter in 100 Euro på ett nyöppnat konto, billigare än annan marknadsföring säger banken...). Man kommer att satsa 9 Miljarder SEK i denna del framöver, även om marginalen är sämre än för företagsdelen. Första kvartalet i år visade vinst på ca 1.8 Miljarder SEK, första kvaratlet 2013 var förlust på 900 Miljoner SEK. Blessing et al jobbar hårt på att minska non-core delen men den förlorade fortfarande ca 10 Miljarder 2013: man håller bl a på att sälja fastighetslån i Spanien och har sålt fastighetslån i UK. Vidare äger tyska staten fortfarande 17% av banken sedan "bail-out", vid dagens kurs skulle staten förlora ca hälften av vad de stoppat in - så de kommer nog inte att sälja denna i nuläget. Anledningen till att kursen är så låg är att många bankanalytiker är skeptiska till att Commerzbank kommer att tjäna några större pengar även efter att man har avvecklat non-core delen. Man tappar marknadsandelar i lönsamma Mittelstand, företagsdelen, och investerar i mindre lönsamma konsumentbankdelen. Min investering som är kvar nu kommer nog att ligga kvar ett bra tag. Men denna turnaround kommer att ta tid. Mycket tid. Sittfläsk behövs.
Deutche Bank, Tysklandsettan, avstod jag från att investera i. Ju mer jag läste om banken ju mer blev jag konfunderad. Jag förstår inte derivat, men om min läsning är rätt - inspirerad av t ex denna källa som jag inte vet hur trovärdig - så har DB enorma mängder derivat på sin balansräkning. De har usel historik och verkar vara en riskfylld bank att investera i. Jag kan ha fel och banken fick just nu en nyinvestering med nytt kapital från Mellan Östern; det är en mycket komplex rörelse. Som jag avstår att köpa in mig i.
Raiffeisen International (Österrike) blev mitt val istället. En mer effektiv bank och trots att de har viss verksamhet i Ukraina - och Ryssland är största marknaden ökade de vinsten för första kvartalet 2014 jämfört med Q1 2013. Otroligt starkt. I samband med Ukrainakrisen gjorde jag inga andra andra investeringar än denna som var i relation till krisen. Men jag vågande inte investera när de såg som värst ut, man är ju riskminimerare. Jag kalkylerade 0-värde på Ryssland och Ukraina och tyckte inte att bolaget var dyrt. Idag värderas banken - efter att ha värderats upp ca 30% från botten - till P/e 16 och 0.68 tangible book. Men den här banken gör vinster och delar ut ca 4%. Man kunde dock plocka upp banken som idag handlas kring 26 Euro för 15 Euro i finanskrisen 2009. I Fredags betalade banken tillbaka 16 Miljarder till staten för ett lån under finanskrisen, detta var mycket viktigt för räntan låg som jag förstår på över 5%. (Pengarna kom från en nyemission tidigare i år.) Banken ägs till största delen av Raiffeisen Zentralbank (RZB).
Hittills är jag mycket nöjd med utvecklingen av min korg av europeiska krisbanker. Nu är de fyra. En dansk (marknadsetta i DK), en spanjor (med global närvaro och en av Europas största banker), en österrikare (med fina positioner i östeuropa och balkan) och en tysk (markandstvåa).
1) Danske Bank - turnaroundcase, exitkriteria samma som Swedbank och SEB, 1.5ggr boken
2) Santander - köptes in som ett eventuellt nytt långsiktigt innehav, kvalitetsbank med stora problem i sin hemmamarknad på den Iberiska halvön. Klarat sig bra trots enormt utmanande makrosituation aldrig riktigt billig beroende på diversifiering och kvalitet.
3) Commerzbank - riktigt lågvärderat turnaoround case, där jag deltog i fjärde nyemissionen, exitkriteria är ca 1 ggr boken. Det var ca 0.4 när jag gick in - och inte direkt kvalitet...Men Tysklands näst största bank.
Jag gjorde min första uppföljning i Januari i år av denna korg av europeiska banker. Vid denna tid hade jag Deutsche Bank och Raiffeisen International under uppsikt. Dessutom övervägde jag att minska i Commerzbank.
Nu är det dags för uppföljning nummer två:
Sampo har utvecklats riktigt bra och kursen är ca 10 Euro högre idag än vid mitt kompletterande inköp (drygt 35% högre) och mycket viktigare: bolaget utvecklas och delar ut väl. If går bra och har en combined ratio kring 90%, livbolaget Mandatum är mycket mindre och går lite knackigare. Underliggande bolag som Nordea är stabilt och inte så högt värderad och TopDanmark ser bra ut. Intressant bolag, även om Sampo idag värderas till P/e 14.5 och ca 2.1 ggr boken (tangible), vilket inte är billigt. Med en räntabilitet på i snitt 13% de senaste fem åren är det definitivt inget fynd idag och jag skulle inte köpa på dessa nivåer. Jag tror dock att vi kommer att få se någon form av strukturaffär framöver - Nalle är pragmatisk. Jag tror att alla delar är till salu till rätt pris, jag behåller och utdelningen tickar på.
Danske Bank har utvecklats riktigt bra. Utdelningen är modest men aktien är ca 65% upp sedan inköp. Bolaget har gjort stora förändringar i ledningen, avvecklar tidigare problembarnet Irland; har bl a sålt fastigheter till Deutsche Bank. Maersk, som är huvudägare med ca 20%, är nöjda med utvecklingen och förändringar enligt intervju. Fastighetsmarknaden i Danmark har nog vänt. Kreditförlusterna minskar. Vinsten för första kvartalet var 91% högre än Q1 2013. Banken har ca 1000 kontor i Danmark och verkar prioritera denna marknad. Enligt rykten vill man sälja sin svenska och norska rörelse (ca 80 kontor totalt). Danske är Sveriges femte största bank. Enligt Di är det inte heller säkert att Maersk blir kvar som huvudägare, man sålde Dansk Supermarked för inte så länge sedan. P/e 18 och priset för boken är ca 1.2 ggr( tangible). Räntabilitet ca 6%. Det finns viss uppsida så jag behåller. Strukturaffärer, vidare förbättring och normalisering är triggers.
Santander håller på att ta sig tillbaka och jag har drygt 40% kursökning i denna och så har jag fått lite mer aktier. Man tjänade drygt 1 Euro per aktie 2009. För 2012 var denna siffra ca 0.23 Euro. Under 2013 tjänade man 0,4 Euro per aktie. Man har delat ut rikligt under hela krisen, men scrip dividend så ägare kan antingen ta cash eller mer aktier. De flesta har tagit fler aktier - som jag - och vi har därför sett utspädning av aktien. Vinstprognoserna - ta alltid dessa med en nypa salt - är ökning med drygt 20% under 2014 och knappt 20% under 2015. Intressant är att när Santander tog över Abbey och Aliance & Leicester i UK blev banken känd för dålig service men nu byter, enligt artikel, kunderna konton till Santander och i en oberoende survey anses nu Santander ha den bästa servicen i UK. (Svenska Handelsbanken verkar inte ha varit med i enkäten.) Bara en av Santanders marknader, men positivt. Banken är inte billig i dagsläget, snarare dyr. Men jag behåller och får lite mer aktier.
Commerzbank har varit en mycket fin investering för mig. Vid förra uppföljningen var den upp ca 90%, alldeles efter sålde jag hälften med ca 95% avkastning och knappt ca 0.7ggr boken - som jag antydde i det inlägget. De aktier jag har kvar nu har jag alltså i princip inte betalt för - och motsvarar i stort sett min ursprungsinvestering. Banken är nu igen lågt värderad, man betalar drygt ca 50% av eget kapital, efter en nedgång på sistone. VD'n Martin Blessing, som har fått oerhört mycket kritik, verkar enligt mig vara duktig (har bl a jobbat på McKinsey innan och är en tysk med examen från University of Chicago). Han tog över 2008 när banken gjorde katastrofköpet av Dresdner Bank. Under 2009 gjorde banken rekordförluster: ca 40 Miljarder Kronor. Och 2011 gjorde man nedskrivningar på ca 20 Miljarder i grekiska statspapper. Bankens K/I tal är bedrövligt, men Blessing säger att det kommer att ta 10 - 15 år att göra banken kostnadseffektiv; 2 - 3% effektiviseringsvinster per år är målet. Under Blessing har man satsat mer på konsumentdelen och fick 245 000 nya kunder förra året (Banken sätter in 100 Euro på ett nyöppnat konto, billigare än annan marknadsföring säger banken...). Man kommer att satsa 9 Miljarder SEK i denna del framöver, även om marginalen är sämre än för företagsdelen. Första kvartalet i år visade vinst på ca 1.8 Miljarder SEK, första kvaratlet 2013 var förlust på 900 Miljoner SEK. Blessing et al jobbar hårt på att minska non-core delen men den förlorade fortfarande ca 10 Miljarder 2013: man håller bl a på att sälja fastighetslån i Spanien och har sålt fastighetslån i UK. Vidare äger tyska staten fortfarande 17% av banken sedan "bail-out", vid dagens kurs skulle staten förlora ca hälften av vad de stoppat in - så de kommer nog inte att sälja denna i nuläget. Anledningen till att kursen är så låg är att många bankanalytiker är skeptiska till att Commerzbank kommer att tjäna några större pengar även efter att man har avvecklat non-core delen. Man tappar marknadsandelar i lönsamma Mittelstand, företagsdelen, och investerar i mindre lönsamma konsumentbankdelen. Min investering som är kvar nu kommer nog att ligga kvar ett bra tag. Men denna turnaround kommer att ta tid. Mycket tid. Sittfläsk behövs.
Deutche Bank, Tysklandsettan, avstod jag från att investera i. Ju mer jag läste om banken ju mer blev jag konfunderad. Jag förstår inte derivat, men om min läsning är rätt - inspirerad av t ex denna källa som jag inte vet hur trovärdig - så har DB enorma mängder derivat på sin balansräkning. De har usel historik och verkar vara en riskfylld bank att investera i. Jag kan ha fel och banken fick just nu en nyinvestering med nytt kapital från Mellan Östern; det är en mycket komplex rörelse. Som jag avstår att köpa in mig i.
Raiffeisen International (Österrike) blev mitt val istället. En mer effektiv bank och trots att de har viss verksamhet i Ukraina - och Ryssland är största marknaden ökade de vinsten för första kvartalet 2014 jämfört med Q1 2013. Otroligt starkt. I samband med Ukrainakrisen gjorde jag inga andra andra investeringar än denna som var i relation till krisen. Men jag vågande inte investera när de såg som värst ut, man är ju riskminimerare. Jag kalkylerade 0-värde på Ryssland och Ukraina och tyckte inte att bolaget var dyrt. Idag värderas banken - efter att ha värderats upp ca 30% från botten - till P/e 16 och 0.68 tangible book. Men den här banken gör vinster och delar ut ca 4%. Man kunde dock plocka upp banken som idag handlas kring 26 Euro för 15 Euro i finanskrisen 2009. I Fredags betalade banken tillbaka 16 Miljarder till staten för ett lån under finanskrisen, detta var mycket viktigt för räntan låg som jag förstår på över 5%. (Pengarna kom från en nyemission tidigare i år.) Banken ägs till största delen av Raiffeisen Zentralbank (RZB).
Hittills är jag mycket nöjd med utvecklingen av min korg av europeiska krisbanker. Nu är de fyra. En dansk (marknadsetta i DK), en spanjor (med global närvaro och en av Europas största banker), en österrikare (med fina positioner i östeuropa och balkan) och en tysk (markandstvåa).
fredag 30 maj 2014
tisdag 20 maj 2014
Djupanalys Tesco Plc - sista delen; 10 Slutsatser
Jag har lärt mig en hel del på denna resan; det blev 9 delar till slut. För er som har läst alla delarna; hatten av! Jag hoppas att ni har fått lite nya insikter och kunskaper. I detta inlägg är min avsikt att destillera fram 10 slutsatser om denna bransch i allmänhet och Tesco synnerhet. En del är slutsatser från tidigare inlägg, en del reflektioner kommer också från en läsning av Wal-Marts senaste årsredovisning och Q1-rapport. I början är jag allmän, sedan fokuserar jag mer och mer på Tesco.
Innan vi börjar kom ihåg att Tesco Plc var ett bolag som ökade utdelningen 27 år i rad fram till de sista två åren. Det var en framgångssaga, hack i kurvan - eller är sagan slut?
1) Livsmedelshandeln (i vid mening) är just nu i den största förändringen sedan åtminstone massbilismen slog igenom. Sektorn är inne i ett paradigmskifte som skakar om hela branschen, inklusive en av giganterna i världen: Tesco. Men ni som läste första delen i denna serie, där Amazon värderades till långt över 500 ggr årsvinsten; frågan är om Tesco, Walmart och Carrefour kommer att förlora detta e-commerce-race till bolag som t ex Amazon eller kanske Ebay? Är det rimligt att Walmart, marknadsledaren, skall värderas till PE 16 när vinsterna värderas så otroligt mycket högre i rena e-handelsbolag som Amazon? Kanske är både gammelretail och nyretail svaret - i kombo. Walmart och Tesco har en hel del kunskaper om kunder som kan användas när man säljer i flera kanaler på flera sätt - bland annat över nätet. Wal-Mart är nog steget före Tesco vad gäller e-handel.
2) Jag har tidigare under 00-talet varit ägare i Axfood under några år. Jag fick bra utdelning och aktien utvecklades ok - räntabiliteten är strålande (just nu över 30%, bland de bästa jag sett i branschen). Min fru hade ett tag Hakon Invest som ett av sina större innehav. Inköpt för ca 90 kr som en utdelningsaktie, ICA Sverige är fint men konstigt upplägg med ICA-handlarna, som kan bli problematiskt på sikt. Men den aktien såldes för närmare 200 kr efter uppvärderingen när Hakon Invest förvärvade 60% av aktierna från Royal Ahold och Industrivärden köpte in sig i vad som idag är ICA gruppen. De värderingarna dessa bolag har idag skulle jag aldrig köpa in mig till. Axfood värderas till P/e 19 och nästan 14ggr boken (tangible) och ICA gruppens värdering kan ni se i inlägg del 5 i denna serie. Tesco Plc och Wal-Mart Stores framstår som både billigare och de har större tillväxtmöjligheter - relativt de två svenska bolagen. Detta skall inte ses som en köprekommendation på Tesco och Wal-Mart utan bara att de är relativt billigare och har större tillväxtmöjligheter än riktigt dyra svenska alternativ.
3) Tesco och Wal-Mart är väldigt stora bolag. Men ettan Wal-Mart är mycket större än världstrean Tesco (Carrefour, världstvåan, har jag inte analyserat). Wal-Mart har intäkter på över 3000 Miljarder SEK (kring 3100, beroende på dollarkurs). Tesco på knappt 800 Miljarder SEK. De är så mycket internationella som bolag i denna bransch kan bli i dagsläget - men är trots detta beroende av hemmamarknaderna. Huvuddelen av deras försäljning är ändå i sina moderländer; ca 2/3 av försäljningen kommer idag från UK respektive USA för dessa bolag.
4) När man analyserar Tesco i Europa framträder tre synnerligen duktiga konkurrenter med lite annan affärsmodell. Att vara billigast. De är privatägda och tyska : REWE Gruppe har försäljning på 450 - 500 miljarder SEK (REWE, Penny Market, Bilia, STANDA, MERKUR etc) . Vidare finns Schwarz Gruppe med 650 - 700 miljarder i försäljning (Lidl och Kaufland). Och slutligen ALDI med en försäljning på kring 700 Miljarder och ca 10 000 butiker (Aldi finns i Australien och USA utanför Europa). I ett Europa i kris har dessa tre bolag flyttat fram sina positioner. Men har de en lika lukrativ framtid? Med att inte vara publika och att ha starka privatägare kan dessa bolag vara mycket långsiktiga. Tillsammans är dessa tre bolag 2/3 av ett Wal-Mart i intäkter. Men jag vet inte riktigt hur e-handeln kommer att påverka dessa bolag. Men de pressar bolag av typen Tesco.
5) Både Wal-Mart och Tesco har stora värden i fastigheter på sin balansräkning. Och båda är bland världens största fastighetsbolag. Tesco har t ex ca 22 Miljarder SEK bara i investeringsfastigheter på balansräkningen. Vinsten för fastigheter är ungefär lika stor som från den uppskattade vinsten från livsmedelshandeln i de fyra länderna i Centraleuropa för Tesco. Enligt sista årsredovisning 2012/2013 värderar Tesco sina fastigheter till ca 400 Miljarder (s 28). På balansräkningen tas de upp till ca 270 - 280 Miljarder; de har skrivits ner enligt de regler för fastighetsnedskrivningar som gäller i UK. I inlägg två uppskattar jag deras helägda brittiska fastigheter till 160 - 70 Miljarder SEK och ca 150 Miljarder för de internationella. Sedan finns ca 100 Miljarder i långa skulder. Det blir ca 210 - 220 Miljarder på skuldfri basis. Hela Tesco värderades till ca 265 Miljarder SEK när inlägg två om fastigheterna skrevs.
Men en lågmarginalbusiness som t ex Tescos klarar inte av ett sale-and-lease-back system i stor utsträckning så det är svårt att få fram de värdena. Tesco har tagit ett beslut att behålla de flesta fastigheterna helägda men några enstaka specifika affärer per år.
6) Tesco har ca 1/3 av vinsten utanför traditionell livsmedelsverksamhet. Bank, kläder, fastigheter. Se del sju mer för detaljer. Dock var detta ett år med en väldigt svag vinstsiffra med ca 10 Miljarder i nedskrivningar och engångskostnader. Jag tror att 25% av vinsten från dessa verksamheter är mer normalt, men i framtiden kan detta ändras. Tesco bank är lönsam och framgångsrik och blir navet i ett mer e-handelsorienterat upplägg.
7) Tescos internationella expansion har varit framgångsrik i Europa och några länder i Asien. Men Kina, Turkiet, Japan, USA och Indien har varit motigt. I USA och Japan har man dragit sig ur - USA var ett dyrt fiasko. Även giganten Wal-Mart har haft problem i Tyskland, Sydkorea, Japan och Sydkorea. Det verkar vara svårt att expandera internationellt i livsmedelsorienterad retail. Kina, Indien och Turkiet kan bli bra för Tesco - men Kina har kostat mycket pengar. Det kan vara så att joint-ventures är vägen framåt i dessa länder. Indien har kanske mest potential eftersom Tesco har en bra partner i Tata group och ingen stor aktör har penetrerat den marknaden ännu p g a protektionism.
8) Risker och strategi. Strategiskts kulle Tesco ha satsat på t ex Sydafrika som en bas för afrikansk expansion istället för ca 20 Miljarder SEK på floppen USA. Eller som jag skrev i inlägg sju en apoteksrörelse som man hade kunnat ta internationelt. Kina var också ett land man skulle strategiskt ha angripit annorlunda, t ex ett tidigt joint-venture. Det finns många intressanta länder i Asien, men också många riktigt duktiga lokala aktörer och stora skillnader i marknaderna. Det finns också politiska risker i Thailand (undantagstillstånd i Thailand idag) och Sydkoreas grannland är allt annat än rationellt. Politiska förändringar kan stoppa den planerade expansion i Indien. I Europa har Irland gått igenom en enorm kris och länder som Ungern är ganska högt skuldsatta i relation till GDP. I UK finns risken i ökan konkurrens från lågpris som Lidl men också från premium som Marks & Spencer. Det finns ganska många risker för ett bolag som Tesco, men också möjligheter.
9) Finansiell översikt.
Nedan är en sammanställning över de sista 6 åren i tabellform. För brutet räkenskapsår 2013/14 finns ej alla nyckeltal tillgängliga. OBS dessa siffror i Pund.
Källa: Gurofocus, Tesco Plc
10) Slutsats: Det finns många värden i Tesco. Aktien är verkligen inte dyr om man skulle komma tillbaka till Vinst/aktie som 2007/08/09/10/11. Allt handlar om de sista två årens problem är av tillfällig art. Eller om Tesco är strukturellt fel ute givet morgondagens livsmedelsmarknad. Wal-Mart Stores är vid snabb genomläsning ett starkare och mer högavkastande bolag än Tesco. Men värderas också högre, dock ej lika högt som Axfood/ICA-gruppen.
Tesco har dock tagit mycket kostnader de sista två åren; Japan och USA avvecklingen, nedskriving av land och fastigheter i UK, samt fastigheter i Centraleuropa och slutligen goodwill-avskrivningar på flera marknader. Tyvärr måste man skriva ner mer värden i Kina och eventuellt Turkiet i en nära framtid. Men många kostnader är tagna här också, t ex tog man en 6 Miljarder nedskrivning av goodwill i Kina i sista rapporten.
Jag kommer att ge Tesco 3 - 5 år och jag har ökat de sista veckorna till ca 290 Pence. Men det känns inte helt övertygande. Om de vänder denna skuta och visar på sansad, strategiskt klok utveckling av verksamheten och rationell tillväxt kommer jag att bli kvar som riktigt långsiktig aktieägare. Annars byter jag till Wall-Mart Stores. Tesco är nog i dagsläget en aktie där man får ganska stora värden till en rimlig peng - och uppsidan är ganska stor om man kommer tillbaka till tidigare vinster. Det har i grunden många lönsamma och fina delar. Men bolaget och dess ledning är under stor press. Och det har många olika fighter att ta samtidigt. Vad som händer i Thailand idag är inte vad Tesco behöver.
Hack i kurvan - eller slutet på en framgångssaga? Vad tror ni?
Innan vi börjar kom ihåg att Tesco Plc var ett bolag som ökade utdelningen 27 år i rad fram till de sista två åren. Det var en framgångssaga, hack i kurvan - eller är sagan slut?
1) Livsmedelshandeln (i vid mening) är just nu i den största förändringen sedan åtminstone massbilismen slog igenom. Sektorn är inne i ett paradigmskifte som skakar om hela branschen, inklusive en av giganterna i världen: Tesco. Men ni som läste första delen i denna serie, där Amazon värderades till långt över 500 ggr årsvinsten; frågan är om Tesco, Walmart och Carrefour kommer att förlora detta e-commerce-race till bolag som t ex Amazon eller kanske Ebay? Är det rimligt att Walmart, marknadsledaren, skall värderas till PE 16 när vinsterna värderas så otroligt mycket högre i rena e-handelsbolag som Amazon? Kanske är både gammelretail och nyretail svaret - i kombo. Walmart och Tesco har en hel del kunskaper om kunder som kan användas när man säljer i flera kanaler på flera sätt - bland annat över nätet. Wal-Mart är nog steget före Tesco vad gäller e-handel.
2) Jag har tidigare under 00-talet varit ägare i Axfood under några år. Jag fick bra utdelning och aktien utvecklades ok - räntabiliteten är strålande (just nu över 30%, bland de bästa jag sett i branschen). Min fru hade ett tag Hakon Invest som ett av sina större innehav. Inköpt för ca 90 kr som en utdelningsaktie, ICA Sverige är fint men konstigt upplägg med ICA-handlarna, som kan bli problematiskt på sikt. Men den aktien såldes för närmare 200 kr efter uppvärderingen när Hakon Invest förvärvade 60% av aktierna från Royal Ahold och Industrivärden köpte in sig i vad som idag är ICA gruppen. De värderingarna dessa bolag har idag skulle jag aldrig köpa in mig till. Axfood värderas till P/e 19 och nästan 14ggr boken (tangible) och ICA gruppens värdering kan ni se i inlägg del 5 i denna serie. Tesco Plc och Wal-Mart Stores framstår som både billigare och de har större tillväxtmöjligheter - relativt de två svenska bolagen. Detta skall inte ses som en köprekommendation på Tesco och Wal-Mart utan bara att de är relativt billigare och har större tillväxtmöjligheter än riktigt dyra svenska alternativ.
3) Tesco och Wal-Mart är väldigt stora bolag. Men ettan Wal-Mart är mycket större än världstrean Tesco (Carrefour, världstvåan, har jag inte analyserat). Wal-Mart har intäkter på över 3000 Miljarder SEK (kring 3100, beroende på dollarkurs). Tesco på knappt 800 Miljarder SEK. De är så mycket internationella som bolag i denna bransch kan bli i dagsläget - men är trots detta beroende av hemmamarknaderna. Huvuddelen av deras försäljning är ändå i sina moderländer; ca 2/3 av försäljningen kommer idag från UK respektive USA för dessa bolag.
4) När man analyserar Tesco i Europa framträder tre synnerligen duktiga konkurrenter med lite annan affärsmodell. Att vara billigast. De är privatägda och tyska : REWE Gruppe har försäljning på 450 - 500 miljarder SEK (REWE, Penny Market, Bilia, STANDA, MERKUR etc) . Vidare finns Schwarz Gruppe med 650 - 700 miljarder i försäljning (Lidl och Kaufland). Och slutligen ALDI med en försäljning på kring 700 Miljarder och ca 10 000 butiker (Aldi finns i Australien och USA utanför Europa). I ett Europa i kris har dessa tre bolag flyttat fram sina positioner. Men har de en lika lukrativ framtid? Med att inte vara publika och att ha starka privatägare kan dessa bolag vara mycket långsiktiga. Tillsammans är dessa tre bolag 2/3 av ett Wal-Mart i intäkter. Men jag vet inte riktigt hur e-handeln kommer att påverka dessa bolag. Men de pressar bolag av typen Tesco.
5) Både Wal-Mart och Tesco har stora värden i fastigheter på sin balansräkning. Och båda är bland världens största fastighetsbolag. Tesco har t ex ca 22 Miljarder SEK bara i investeringsfastigheter på balansräkningen. Vinsten för fastigheter är ungefär lika stor som från den uppskattade vinsten från livsmedelshandeln i de fyra länderna i Centraleuropa för Tesco. Enligt sista årsredovisning 2012/2013 värderar Tesco sina fastigheter till ca 400 Miljarder (s 28). På balansräkningen tas de upp till ca 270 - 280 Miljarder; de har skrivits ner enligt de regler för fastighetsnedskrivningar som gäller i UK. I inlägg två uppskattar jag deras helägda brittiska fastigheter till 160 - 70 Miljarder SEK och ca 150 Miljarder för de internationella. Sedan finns ca 100 Miljarder i långa skulder. Det blir ca 210 - 220 Miljarder på skuldfri basis. Hela Tesco värderades till ca 265 Miljarder SEK när inlägg två om fastigheterna skrevs.
Men en lågmarginalbusiness som t ex Tescos klarar inte av ett sale-and-lease-back system i stor utsträckning så det är svårt att få fram de värdena. Tesco har tagit ett beslut att behålla de flesta fastigheterna helägda men några enstaka specifika affärer per år.
6) Tesco har ca 1/3 av vinsten utanför traditionell livsmedelsverksamhet. Bank, kläder, fastigheter. Se del sju mer för detaljer. Dock var detta ett år med en väldigt svag vinstsiffra med ca 10 Miljarder i nedskrivningar och engångskostnader. Jag tror att 25% av vinsten från dessa verksamheter är mer normalt, men i framtiden kan detta ändras. Tesco bank är lönsam och framgångsrik och blir navet i ett mer e-handelsorienterat upplägg.
7) Tescos internationella expansion har varit framgångsrik i Europa och några länder i Asien. Men Kina, Turkiet, Japan, USA och Indien har varit motigt. I USA och Japan har man dragit sig ur - USA var ett dyrt fiasko. Även giganten Wal-Mart har haft problem i Tyskland, Sydkorea, Japan och Sydkorea. Det verkar vara svårt att expandera internationellt i livsmedelsorienterad retail. Kina, Indien och Turkiet kan bli bra för Tesco - men Kina har kostat mycket pengar. Det kan vara så att joint-ventures är vägen framåt i dessa länder. Indien har kanske mest potential eftersom Tesco har en bra partner i Tata group och ingen stor aktör har penetrerat den marknaden ännu p g a protektionism.
8) Risker och strategi. Strategiskts kulle Tesco ha satsat på t ex Sydafrika som en bas för afrikansk expansion istället för ca 20 Miljarder SEK på floppen USA. Eller som jag skrev i inlägg sju en apoteksrörelse som man hade kunnat ta internationelt. Kina var också ett land man skulle strategiskt ha angripit annorlunda, t ex ett tidigt joint-venture. Det finns många intressanta länder i Asien, men också många riktigt duktiga lokala aktörer och stora skillnader i marknaderna. Det finns också politiska risker i Thailand (undantagstillstånd i Thailand idag) och Sydkoreas grannland är allt annat än rationellt. Politiska förändringar kan stoppa den planerade expansion i Indien. I Europa har Irland gått igenom en enorm kris och länder som Ungern är ganska högt skuldsatta i relation till GDP. I UK finns risken i ökan konkurrens från lågpris som Lidl men också från premium som Marks & Spencer. Det finns ganska många risker för ett bolag som Tesco, men också möjligheter.
9) Finansiell översikt.
Nedan är en sammanställning över de sista 6 åren i tabellform. För brutet räkenskapsår 2013/14 finns ej alla nyckeltal tillgängliga. OBS dessa siffror i Pund.
Källa: Gurofocus, Tesco Plc
Tesco Finansiella nyckeltal (avrundat) i Brittiska Pund (OBS EJ SEK, ca X 11)
2009
|
2010
|
2011
|
2012
|
2013
|
2014
| |
Group Revenue
|
54300
|
57500
|
61200
|
64500
|
65400
|
63560
|
Trading Profit
|
3090
|
3410
|
3710
|
3970
|
3450
|
3310
|
Operating Profit
|
3170
|
3460
|
3920
|
4180
|
2190
| |
Operating profit margin %
|
5.8
|
6.0
|
6.4
|
6.5
|
3.3
| |
Profit before tax
|
2920
|
3180
|
3640
|
4180
|
2190
| 2259 |
Profit after tax and discontinued operation
|
2140
|
2340
|
2670
|
2810
|
120
| |
Underlying profit before tax
|
3120
|
3400
|
3850
|
4150
|
3550
|
3054
|
Diluted earnings per share (continuing operations)
|
27p
|
29.2p
|
34.2p
|
39.2p
|
17.3p
| |
Underlying diluted earnings per share (continuing operations)
|
28.9p
|
31.7p
|
36.3p
|
40.3p
|
36.0p
|
32.05
|
Dividend per share
|
12.0p
|
13.0p
|
14.5p
|
14.8p
|
14.8p
|
14.8p
|
ROCE%
|
12.8
|
12.1
|
12.9
|
14.7
|
12.7
|
12.1
|
Net debt (Pound Million)
|
9600
|
7930
|
6790
|
6840
|
6600
|
6600
|
Free cash flow/share
|
- 24p
|
60p
|
25p
|
24p
|
- 5p
|
12p
|
Earnings per/share
|
69p
|
79p
|
96p
|
97p
|
4p
|
36p
|
ROE
|
16,5
|
15.9
|
16.0
|
15.8
|
0.72
|
6.62
|
Dividend payout ratio
|
0.38
|
0.42
|
0.38
|
0.38
|
8.85
|
1.15
|
Analysen av ovan siffror är ganska enkel. De två sista åren är usla. Innan fanns en stabilitet, många år av allt bättre nyckeltal (även om det fria kassaflödet svajade lite även innan 09 men det syns inte i denna tabell). Skulderna har minskat vilket är bra.
10) Slutsats: Det finns många värden i Tesco. Aktien är verkligen inte dyr om man skulle komma tillbaka till Vinst/aktie som 2007/08/09/10/11. Allt handlar om de sista två årens problem är av tillfällig art. Eller om Tesco är strukturellt fel ute givet morgondagens livsmedelsmarknad. Wal-Mart Stores är vid snabb genomläsning ett starkare och mer högavkastande bolag än Tesco. Men värderas också högre, dock ej lika högt som Axfood/ICA-gruppen.
Tesco har dock tagit mycket kostnader de sista två åren; Japan och USA avvecklingen, nedskriving av land och fastigheter i UK, samt fastigheter i Centraleuropa och slutligen goodwill-avskrivningar på flera marknader. Tyvärr måste man skriva ner mer värden i Kina och eventuellt Turkiet i en nära framtid. Men många kostnader är tagna här också, t ex tog man en 6 Miljarder nedskrivning av goodwill i Kina i sista rapporten.
Jag kommer att ge Tesco 3 - 5 år och jag har ökat de sista veckorna till ca 290 Pence. Men det känns inte helt övertygande. Om de vänder denna skuta och visar på sansad, strategiskt klok utveckling av verksamheten och rationell tillväxt kommer jag att bli kvar som riktigt långsiktig aktieägare. Annars byter jag till Wall-Mart Stores. Tesco är nog i dagsläget en aktie där man får ganska stora värden till en rimlig peng - och uppsidan är ganska stor om man kommer tillbaka till tidigare vinster. Det har i grunden många lönsamma och fina delar. Men bolaget och dess ledning är under stor press. Och det har många olika fighter att ta samtidigt. Vad som händer i Thailand idag är inte vad Tesco behöver.
Hack i kurvan - eller slutet på en framgångssaga? Vad tror ni?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)