Om Investor: låg substansrabatt - men ändå intressant

Jag har sedan sommaren 2003 alltid ägt Investor, ibland ett för mig stort innehav - ibland ett mindre. Men när jag läste igenom bokslutet i dagarna, och Johan Forssells VD ord, så slog det mig att bolaget ser riktigt intressant ut - ibland missar man effekten av små gradvisa förändringar. Dessutom har värderingen för flera betydande innehav kommit ner. Tyvärr är substansrabatten dock historiskt låg.

Men den utmärkta och alltid läsvärda medbloggaren Gottodix tycker Investor till 14% substansrabatt närmast är lite överskattat.  Men bloggen påpekar dock att bolaget ger riskspridning till ett lågt pris - men dock inte överavkastning. De har dock en position på Molekylär ekonomi.  

Spartacus invest är lite mer positiv efter bokslutet. Och tycker att visst har substansrabatten minskat men bolaget har över tid gått bra. På 10 år har man fått 200% totalavkastning, dubbelt så bra som Avanza Zero och bättre än bra Sverigefonder, enligt den kloke Spartacus.

Men hur ser en riskminimerare pa Investor?

SEB ser inte dyr ut, kanske P/e 10 för 2016, med drygt 6% utdelning till dagens kurs (förutsett inga nya statliga regleringar av banksektorn). Guldägget Atlas Copco har nästan halverats i kurs sedan April 2015 och Q4 rapporten var ok - givet hur världen ser ut. Det blir ca 3.5 % utdelning till dagens kurs. ABB har också kommit ner i pris och där kommer det nog att hända en hel del med struktur och affärsområden som t ex Power Grid. Och robotisering och automation är framtidsbranscher. Dessutom blir det nästan 4% utdelning.  Dessa tre bolag står för ca 40% av tillgångar (se nedan)

Jag är inget vidare när det gäller att analysera läkemedelsbolag. Men Astra har nästan dubblats i kurs på några år. Och så vitt jag begriper är detta beroende på att bolaget nu har en bra pipeline och det ser ljusare ut än på länge (Dessutom lade ju Pfizer 2014 ett bud på bolaget som är högre än dagens kurs). Detta utan att bolaget direkt verkar vara dyrt givet vad de kommer att tjäna om några år - hur säkra dessa kommande inkomster är kan jag inte avgöra -  och man får ganska bra utdelning under tiden drygt 4%. Sobi är på väg att lyckas och är antagligen lågt värderat, här saknar jag dock igen kompens att avgöra detta - får lita till andras analyser. En del tror på försäljning; jag tror istället Investor har visioner om ett nytt växande läkemedelsbolag som man denna gång inte skall fusionera sönder och tappa ett decennium av momentum med. Och helägda Mölnlycke, som ser jättebra ut och är marknadsledande i Europa, verkar närmast undervärderat som tillgång (nedan). När investor köpte 34% av bolaget 2010 av Morgan Stanley (och blev 96%-ig ägare) gjorde de det till ett värde av hela bolaget till ca 30 Miljarder. Det är betydligt mer än de 20 Miljarder som finns som tillgång i bokslutet - och bolaget har ju utvecklats sedan dess (men skuldsatt 2.3 ggr ebitda). Konkurrenter som Smith & Nephew och IVF Hartmann värdras till P/e mellan 25 - 20 och drygt 3 grr försäljningen. Mölnlycke har en omsättning på ca 12.6 Miljarder SEK 2015. Det indikerar att det skulle kunna vara värt upp mot ca 40 Miljarder. I så fall skulle det vara lika tungt som ett SEB, ett ABB eller Atlas som tillgång.

Tillsammans står dessa hälsovårdsbolag för drygt 20% av tillgångarna. Räknar vi Permobil, Aleris och BraunAbility till något sorts hälsavård/demografikluster tas dessa upp till 25% av Innestors substans. Patricia Industries har helt klart haft demografi och en åldrande befolking som tema för sina investeringar. Det är Ekholms "baby" (menat som en vits i demografi-kontexten) och jag tycker att detta ser långsiktigt mycket intressant ut.

De andelar av EQT fonderna som Investor äger är värda ca 13 - 14 Miljarder (5% av substansen). Och de verkar ha gått bra. Men jag är skeptisk till denna investeringsform på lång sikt; dyr förvaltning, höga bonsusar, mer konkurrens i branschen - och räknesnurror och Jerseyregistrering för att aktivt undvika skatt gillar jag inte. Det är närmast orättvis konkurrens också eftersom andra aktörer måste beskatta vinsten (om de inte är MNC's och kan köra med transfer pricing). Men EQT verkar faktiskt, enligt intervju Med Conni Jonsson, vara på väg att lokalisera sig i Sverige som första riskkapitalbolag och betala skatt i Sverige (bortsett från Ratos).

Den resterade noterade aktieportföljen är värd ca 22% av substansen. Ericsson, Wärtsliä, E-lux, OMX-Nasdaq, SAAB och Husqvarna. Ericsson verkar ha det svårt. Lundberg är nog inte intresserad och jag undrar hur Investor tänker? Huawei är mycket tuff konkurrent som satsar mycket mer på R&D. Skulle INdV/Investor acceptera ett bud från Cisco? Vad som tidigare var ett stort kärninnehav är nu bara 5% av Investor eftersom bolaget inte växer - varken vinster eller försäljning. Wärtsliä är ett intressant kvalitetsinnehav som man nyligen byggt upp en ganska stor position i. Ser dock ganska högt värderat ut. E-lux och Husqvarna har kvaliteter och är båda långsiktigt intressanta bolag, även om Elux likt Ericsson verkar få kinesisk konkurrens i Haier (som köpte GE's verksamhet istället för Elux) Slutligen ser SAAB bättre ut än på länge - och med stor och växande orderbok. 

Operatören 3 ger fina kassaflöden, och bland finansiella investeringar - som står för 5% av substans - sticker det asiatiska bolaget NS Focus ut med ett värde på drygt 4.3 Miljarder SEK (bara någon miljard mindre än Husqvarna i värde som tillgång).

Jag har varit mycket imponerad av Investors omvandling under Ekholm. Innan honom var det i stort sett bara ett maktbolag - och när Barnevik styrde skulle allt bli stort genom fusioner typ ABB/AstraZeneca. Johan Forssell verkar fortsätta på Ekholms kurs, vilket verkar lovande. Och det är roligt att Ekholm fortsätter att jobba med Patricia Industries. Under den turbulenta perioden i början av 2016 har jag använt delar av min kassa till att öka i några av mina långsiktiga kvalitetsinnehav. Ett av dem är Investor. Hur ser ni på Investor?

Liten Bonheur ASA update (med länkar)

I ett av Lundaluppens blogginlägg från 2012 jämförde han Seadrill med FOE (del av Bonheur analys). Mot slutet av inlägget skrev han om bolagens finansiella ställning:

"Bolagens finansiella ställning skiljer också väldigt mycket åt, FOE är relativt konservativt finansierat, vilket jag tycker är rimligt i en cyklisk bransch. Seadrills finansiering ser däremot rejält riskabel ut i mina ögon."

I en norsk motsvarighet till Dagens Industri (delägd av Bonheur) kan vi läsa att detta var en mycket viktig slutsats vad gäller FOE vs Seadrill. Det är tydligt att Seadrill är i långt större problem än FOE:
Seadrill och Fred Olsen Energys två världar (dn.no börskommentar)

Med dagens låga priser på olja har dessa båda bolag stora problem i Nordsjön. Bloggaren Cornucopia har givit en länk till denna i realtid uppdaterade - intressanta -  karta till vilka oljefält som just nu är lönsamma i Nordsjön (e24.n0)

Men jag har investerat i Bonheur beroende på att de håller på att ömsa skinn och satsa på förnyelsebar energi istället för utvinning av fossila bränslen. I Fortune magazine intervjun med gamle Fred Olsen kan man tydligt förstå att detta är en genuin strategiförändring baserad på oro om vår globala uppvärmning. Därför är de följande länkarna intressanta.

1) Information om FOR's nya brittiska vindkraftsatsning finns här.

2) Vidare finns intressant information om FOR's satsning i USA här. 

3) Lite nyheter om en av Bonheurs mindre kända investeringar Scotrenewables Tidal power finns här. I mitt tidigare inlägg om Bonheurs mindre kända tillgångar kan man hitta denna satsning under punkt 6. Den är upptagen till 25 MNOK i balansräkenskaperna. Notera också att varvet som tidvatten-turbinen byggs på ägs av Olsens. Och mer information om detta tidvatten-projekt finns här.

Slutligen är jag nyfiken på om Olsens kommer att sälja "Cruise" i dessa för bolaget goda tider. P g a de låga enegripriserna är denna skuldfria verksamhet nu vinstgivande, efter flera år av förluster. Och även om båtarna är renoverade gamla kryssningsfartyg är det mycket lättare att sälja en verksamhet som tjänar bra med pengar - än en förlustbringande verksamhet.

Intressanta tider för oss aktieägare. Men priset på aktien styrs på kort sikt på FOE's ekonomiska situation.

Är riskkapitalbolagens glansdagar över?

Det är det dags för årets sista blogginlägg. Ratos har varit ett av mina innehav som har varit en besvikelse. Jag var länge förundrad över bolagets framgångar och ganska imponerad av Arne Karlsson. Men bolaget blev bara dyrare och dyrare. Dock - efter finanskrisen har kursen kommit ner kraftigt. De sista åren har jag därför köpt in mig i bolaget. Mitt GAV är högre än dagens kurs - men inte så mycket. Och jag har tänkt att detta blir ok över tid som många andra av mina investmentbolags-investeringar. Dessutom har Ratos en ganska rejäl kassa, efter lyckade exits som t ex NCG, så utdelningarna lär bli bra. 

Men under julhelgen har jag läst Carolina Neuraths och Jan Almgrens utmärkta bok “De svenska riskkapitalisterna - En berättelse om makt, pengar och hemligheter” 

Boken är bra på många olika sätt. Den lyfter fram problematiken med att “Buyout-bolag”  som IK, Nordic Capital och EQT äger bolag inom skola, vård och omsorg - när dessa bolag har en tydlig exit strategi. Det är ju heller egentligen inga riskkapitalbolag eftersom de köper bolag med låg risk och stabila intäkter. Venture capital bolag är dock bolag som investerar i nya bolag som t ex Tobii - de är egentligen riskkapitalbolag på riktigt eftersom att de tar risk att investera i bolag som har nya affärsideer vad gäller varor och tjänster. Men det vi kallar riskkapitalbolag tar endast risk genom att belåna dessa stabila bolag riktigt hårt för att få hävstång på sin investering. Academedia, största friskolan i Sverige, har enligt Neuraths och Almgren t ex 130% belåningsgrad. Så risken är finansiell i detta fall, medan skolpengen faller stabilt ut. Dessutom är dessa bolag redo - det är en viktig del av deras affärside - att efter ca 5 - 7 år göra exits. Det kan ju knappas vara gynnsamt att ha kortsiktiga ägare i dessa samhällsverksamheter; förutom för riskkapitalbolagen.

Dessutom är de finansiella uppläggen som dessa riskkapitalister har haft med bolag registrerad på de brittiska kanalöarna för att undvika skatt och med internräntor minska vinsterna i Sverige moraliskt mycket tvivelaktiga. Att t ex Skandia pensionsfonder har investerat stort i dessa bolag kanske inte förvånar mig så mycket; aktier, obligationer, fastigheter - och riskkapitalbolag. Diversifiering. Men att statliga AP-fonderna har investerat i bolag som aktivt och systematiskt undviker att betala skatt i Sverige är minst sagt besynnerligt. Dessutom har dessa riskkapitalbolag haft en avgiftsstruktur som har berikat dessa bolags ägare och partners mer än de som investerat. De är närmast motsatsen till t ex Buffett. 

För att nyansera bilden lite, under 1990-talet och fram till finanskrisen har nog många - lite trötta -  mindre och medelstora bolag blivit bättre strukturerade och fått högre produktivitet på grund av IK, Altor, Nordic Capital och EQT. Men det som boken “De svenska riskkapitalisterna” indikerar för mig är att deras storhetstid är över. Efter finanskrisen, 2008 - 12, har de inte fått så bra avkastning. Konkurrensen är numera stenhård, de lätta pengarna är förbi. Men jag antar att de lyckade exits man har gjort på börsen de sista två åren har bättrat upp siffrorna. 

Många har kritiserat Ratos och kanske speciellt Susanna Campell för Ratos sista 5-årsperiod. Men boken visar tydligt för mig att Ratos problem är riskkapitalbranschens problem i stort. Strukturella problem. Det finns ingen lågt hängande mogen frukt längre. Ratos har dock fördelar: de har inte gjort tveksamma investeringar i välfärd (och undvikit skandaler), de använder inga räntesnurror och undviker inte skatt genom att vara registrerade på kanalöarna. Ratos är mycket mer transparent och du kan sälja och köpa aktier när du vill. Men jag tror att deras affärsmodell har problem, att köpa stabila bolag och belåna och omfinansiera dem funkade under en dryg 15-års period.  Men allt som ger övervinster lockar till sig nya aktörer och då sjunker vinsterna. Dessutom stiger priserna på förvärvsobjekten. Därför kommer jag att utvärdera mitt innehav i Ratos under de kommande året. 

Jag tror också att riskkapitalbolagens höga avgifter och bonusar (detta gäller inte Ratos på samma sätt som de privatägda) kommer att hämma dessa bolags avkastning på samma sätt som de gjort för hedgefonder. På lång sikt blir denna typ av förvaltning för dyr för oss kunder. Och jag tror inte att de över lång tid kommer att lyckas. Men liv/pensionsbolagen kanske kommer till andra slutsater än mig. Och då kanske riskkapitalbolagen överlever.

God fortsättning och Gott Nytt år från eder riskminimerare!

Potentiell uppsida i Berkshire Hathaway - handlas under "intrinsic value", analys Whitney Tilson

Whitney Tilson på Kase Capital publicerar regelbundet analyser (det är egentligen en stor analys som han uppdaterar) av Berkshire Hathaway (B.H.). Hedgefonden(erna) han driver har drygt 8% av sitt kapital i Berkshire B i nuläget. Han är en värdeinvesterare a la Dodd/Graham/Buffett/Munger. Jag har följt hans analyser under en tid och tycker att de är initierade. Många av bolagen på de amerikanska börserna, speciellt kanske på NASDAQ, verkar högt värderade efter mer än ett halvt decennium av uppgångar. Men Tilson verkar inte anse att det gäller B.H. för tillfället. (Som ni kanske vet är B.H. mitt största innehav). Vad tycker ni?

Här kan ni ladda ner den senaste analysen från November 9 2015. 

Om att fokusera mer på sina 'förloraraktier' än sina 'vinnaraktier'

Sedan finanskrisen 2008-09 har börsen gått starkt. Mycket starkt. För många av mina stora och stabila aktier har det gått väldigt bra sedan dess. Speciellt i de bolag som jag hade möjlighet att köpa eller öka under denna kris. Det är bolag som t ex Lundbergs, SCA, H&M och Sampo. De har utvecklats väl och delat ut väl (i direktavkastning) även om värderingen i t ex SCA är såpass hög att den blir liten i förhållande till dagens kurs. Men det var inte till de kurser som finns idag som jag köpte in mig i  - så det är inga rättvisa nyckeltal. 

Det intressanta är hur lite jag skrivit om t ex H&M, Sampo eller Lundbergs här på bloggen. Varför skriver jag inte om dessa bolags kontinuerliga och gradvisa framgång som avspeglar sig positivt i aktiekursen? Dessutom är dessa tre bolag riskminimerande, vilket borde borga för många inlägg på en blogg med detta namn. 

Istället har skrivit många och långa inlägg om de bolag som jag investerat i som inte gått så bra - och som innebär högre risk. En del bolag som jag skrivit om har hamnat i kriser jag inte förutsett. Ibland har det varit svarta svanar, men oftast har det bara varit dålig eller slarvig analys från min sida. 

Detta fenomen är helt klart en psykologisk - känslomässig - effekt.  Och det är inte speciellt rationellt. 

Den kursvinsten, t e x, jag har på mitt innehav i Berkshire Hathaway, inköpt i Juni 2006, är större än de samlade kursförluster jag har i ett antal andra aktier i min långa portfölj. 

Men ändå ägnar jag oproportionerligt mycket tid åt förlorarna. Och det intressanta är att när några av förloraraktierna lyckas med en turnaround - då minskat mitt fokus på dessa bolag.

Min mest omfattande analys och beskrivning av ett bolag här på bloggen är Tesco PLC. En undersökning i 10 delar. Och sedan har jag kommit tillbaka till bolaget. Och här känner jag en viss känslomässig frustration. Trots att jag ökat på närmast bottennivåer har bolaget - eller aktien för den delen - hittills inte lyckats med sin turnaround. Jag sade dock i samband med analysen att jag skulle ge bolaget fem år. Och det står jag fast vid. Jag tror nuvarande VD'n är bra och att det finns fortfarande stora värden i bolaget i t ex fastigheter och till viss del i e-handel. Dock har pensionsskulderna ökat kraftigt och man fick inte lika mycket för Homeplus-verksamheten i Sydkorea som jag hoppats. Men bolaget är fortfarande marknadsetta i UK. Det är dock tufft att gå emot Munger/Buffett som har sålt allt i Tesco...

Bonheur ASA är i liknade sits som Tesco. Det finns stora värden i bolaget men marknaden har förändrats i fr a oljeservice. Och precis som Tesco har man en hel del långa skulder i relation till eget kapital. Här tror jag också det kan se annorlunda ut om fem år.

Precis som Bonheur så har Ratos problem med en stor investering i den norska oljeservice-industrin. Bolaget har dock kassa och delar ut väl. Även om kursutvecklingen har varit skral sedan jag gick in i bolaget, tror jag att detta kan bli bra. Men jag har ägnat oproportionerligt mycket tid att begripa deras underliggande bolag och deras eventuella värde...

Ett annat intressant bolag som jag skrivit om och investerat i är Oriflame. Ett bolag med en intressant kapitalsnål affärsmodell, fr a verksamma i utvecklingsländer (jag har sett dem "in action" i Mongoliet och Sri Lanka) med starka kassaflöden. Här blev dock Rysslands kraschande ekonomi, Krim-invasion/Ukrainakris och lågt olje/gaspris med påföljande rubelras tufft för Oriflame. Speciellt som bolaget tidigare varit riskkapitalägt och därför hade en stor hävstång i skulder. Länge var min GAV kring 160 kr och när aktien gick ner till ca 100 kr var det inte så kul. Men jag ökade ytterligare kring 100 kr och faktum är att jag är lite plus till dagens kurs. Bolagets sista rapport var positiv och Latinamerika, Afrika, Kina och Asien växer fortare än t ex Ryssland och Ukraina backar. Tror att detta kan bli på några år, när skulderna är nedamorterade till lägre nivåer och bolaget böljar dela ut igen. Men jag gick in för tidigt i detta bolag. Nu när bolaget -förhoppninsgvis -  är på väg tillbaka kommer jag säkert inte ägna det lika mycket fokus... 

Ett annat bolag som jag inte tror att jag skrivit om, men jag har gjort en mindre investering i är Weight Watchers International (WWI). Jag läste lite analyser på svenska värde-bloggar och fr a Gannon & Hoangs monsteranalys på deras blogg. De gick in på vad jag tror var kring drygt 25 dollar/aktien. Bolaget påminde dock en del om Oriflame, det var riskapitalägt med hög räntabilitet, starka kassaflöden, gjorde stora återköp men hade tyvärr också stor hävstång i stora långa räntebärande skulder. Så jag avvaktade även om de verkar i en branch som tyvärr behövs mer än någonsin - och som faktiskt har en av de få metoder som faktiskt hjälper mot fetma och övervikt. Men när WWI gick ner till 13 USD kunde jag inte motstå bolaget. Det var halva priset mot Gannon & Huangs investering. Tyvärr sjönk aktien ytterligare ner till 5 - 6 USD, och jag blev förbannad på mig själv för att jag gått i en värdefälla. Men jag studerade bolaget igen och jag kom fram till slutsatsen att huvuddelen av de långa räntebärande skulderna skall betalas kring 2020. Och det är långt dit och bolaget har i och för sig minskade omsättning och vinster - men fortfarande ganska bra kassaflöden. Så jag dubblade innehavet till ca 6 USD, eftersom jag trodde att mycket kan hända till 2020. Och det gjorde det. För inte så länge sedan gick Oprah Winfry in som näst största ägare i bolaget och tog en styrelseplats. Hon kommer använda sitt TV-bolag att "endorsa" bolaget. Oprah har haft problem med sin vikt under hela sitt liv och anser som jag att WWI har en av de få metoder som faktiskt fungerar. Aktiekursen löpte amok. Kursen står idag kring 25 dollar igen och jag har sålt halva mitt innehav, d v s pengarna jag har kvar i bolaget är bara vinstmedel. Tror dock att WWI har en svajig resa till en riktigt turnaround - Oprah och ledningen kommer att få ligga i. Och kring 2020 måste bolaget ha mycket cash att betala sina skulder med...men mycket kan hända till dess. 

En annan förlorare på Ryssland och Östeuropa, förutom Oriflame, som jag äger är Raiffeisen Bank International (RBI). Banken såg riktigt billig ut, men så kom Putins eskapader i Ukraina som en svart svan. Att jag investerade i denna bank berodde dock på något positivt. Jag identifierade tre europeiska banker som skulle ta sig ur finanskrisens senare faser: Santander, Commerzbank och Danske Bank. Den sist nämnda har dubblats, Santander har stått still men jag har fått mer aktier i utdelning. Men också Commerzbank dubblades på kort tid, då sålde jag halva och köpte RBI. Hittills ett korkat beslut, som jag ibland grämer mig över. Men kanske inte om fem år, RBI är duktiga - lågt K/I tal - men har råkat ut för geopolitisk oro på sina marknader. 

Så då har jag igen skrivit om mina problembolag...Det är svårt att hålla sig ifrån detta. 

Är ni mer rationella än mig? Och undviker ni att fokusera för mycket på besvikelserna och förlorarna?  Eller man kanske lär sig något på att studera dessa?  Det finns gemensamma nämnare med casen Oriflame och WWI. Och mellan casen Bonheur, Ratos och Tesco. Dessutom visste man, vad gäller, RBI att det fanns viss politisk risk i Östeuropa. 

Småspararnas hjälte Jonas Bernholm från Aktiespararen

Jag vet inte om ni läser det utmärkta magasinet Filter (samma gäng bakom den intellektuella fotbollstidskriften Offside). Där finns ett initierat reportage om läkaren Jonas Bernholm (se gammal bild), som jag tyvärr inte kan hitta en länk till online. Så som jag minns reportaget handlar det om Bernholms stora och unika samling av amerikansk musik (jazz, soul, men speciellt R&B) på vinyl. Så vitt jag kommer ihåg sålde han denna till ett mycket högt pris till samlare i USA. Jag kan tyvärr inte hitta mitt pappersnummer - om någon läsare har detta rätta mig gärna. Minnet kan svika mig...

Detta är dock en mycket privat man (all heder åt detta) så jag har inte så mycket mer information, mer än att han driver egen investeringsverksamhet sedan många år tillbaka.

Denne Bernholm är också en mycket originell och viktig skribent i tidningen Aktiespararen. I början när jag läste denna tidskrift förstod jag inte hans storhet. Men allteftersom jag har läst den har jag slagits av hur viktiga hans texter är.  Som ni vet botaniserar jag mest bland stora bolag, gärna investmentbolag så han skriver om ett annat universum än mitt.

Han skriver om små obskyra bolag som ibland svindlar oss småsparare. Som riskminimerare blir man påmind om hur många förhoppningsbolag, bolag med vag affärside och svaga finanser det finns på de mindre listorna. Dessutom är ett tema evinnerliga nyemissioner. Han åker på stämmor som inte många besöker och jag tror att han har erfarenheter och kunskaper om de riktigt små bolagen som matchas av få. Så vitt jag förstår investerar han också i bolag på dessa listor med ibland stor framgång och ganska ofta med katastrofala resultat. På Realtid (från 2011) fann jag följande beskrivning av hans investeringsverksamhet:

Jag vill dock påpeka att det finns bolag på t ex NGM, Aktietorget och First North ( kanske också Alternativa Aktiemarknaden?) av hög kvalitet. Några av dessa bolag kommer att bli stora betydelsefulla bolag. Tyvärr finns också många, många bolag som aldrig kommer att göra uthållig vinst, aldrig kommer att få till en affärside som är långsiktigt hållbar - och ibland finns rena svindlare. Det är de senare som Bernholm ofta skriver om - och varnar oss om. Många amatörinvesterare skulle få mycket bättre avkastning om de läste Bernholms artiklar och reflektioner. De skulle undvika många minor och vara mer riskminimerande...på det sättet är han en hjälte!

Denna länk ger er möjlighet att läsa många ärliga, initierade och tänkvärda inlägg av Herr Bernholm på tidningen Aktiespararen. Intressant inte sant?

Tre läsvärda DI weekend intervjuer: Forssell, Stenbeck och Östling

Ni har säkert många läst den helt fantastiska intervjun med "Mr Scania", Leif Östling i DI Weekend. Om ni ni inte har gjort detta - gör det! Volvo har många, många år av förändringar om man ens skall komma i närheten av Scania...man får hoppas att VW förstår att förvalta denna guldklimp - och låta MAN lära.

Via den intervjun fick jag kännedom om en väldigt intressant intervju från i Maj i år med Johan Forssell, ganska ny VD på Investor. Som aktieägare var detta kul och intressant (jag delar Johans passion för fotboll). Och så är det kul när människor från min egen generation styr bolag av typen Investor.

Dessutom finns en ovanligt initierad och djupgående intervju med Cristina Stenbeck från Nov 2011. Som aktieägare i Kinnevik blir detta extra roligt. Detta eftersom vi delvis har facit på många av de visioner och planer som hon delgav i denna intervju.