Peking, Kina ett decennium senare - en kommande betraktelse

Under 2000-talet har jag spenderat ca 10 år i Östasien. Jag skriver sällan om dessa erfarenheter. Detta eftersom syftet med bloggen är att hålla mitt svenska skriftspråk levande (och gärna utveckla detta) och bättre följa vad som händer i Sverige (och Europa). I mitt jobb har jag under dessa tio år i Asien använt svenska ytterst lite (nästan inte alls). Under flertalet av dessa år har jag inte pratat svenska alls i vardagen - förutom med min familj. Men vissa år har vi haft svenska/skandinaviska vänner och bekanta på plasten där vi bor. Det är alltid roligt när man går hem från jobbet (bor man här är man alltid 6-7-8 timmar före svensk tid) att se vad som är morgonnyheterna på t ex dn.se, di.se eller i SVD Näringsliv (internet och mobiler blir snabbare och snabbare, men förstås lite beroende på vilket land man är i). 

Eftersom min blogg är anonym berättar jag inte exakt vad jag bor eller vad jag gör. Men för drygt 10 år sedan bodde vi i Peking en kortare tid. Jag har inte varit tillbaka i Peking sedan dess. Och snart skall jag resa dit. Då tänkte jag försöka beskriva och fånga de största skillnaderna mellan Peking då och nu. Jag har varit i några andra kinesiska städer efter det, men det har varit i södra Kina och faktiskt för ganska många år sedan det också. Det skall t ex bli intressant och se hur mycket blockerad man är av de kinesiska myndigheterna vad gäller sociala medier och internationell media via webben nuförtiden. Vad jag förstår är FB t ex ytterst begränsat i Kina. När vi bodde där var det mest internationella nyhetskanaler och "siter" som BBC och CNN som var blockerat. Men det var innan genombrottet för sociala medier. Och internet var ännu inte så snabbt. 

Så tanken är att det kommer en Peking top 10 förändringsbetraktelse inom om några veckor. Om det går skall jag hitta en vinkel för t ex svenska bolag. För drygt 10 år sedan, innan Peking OS, minns jag att det fanns en pingis-restaurang som var en hyllning till Jan-Ove Waldner. Det är också ett bestående minne från taxi chaufförer i Peking att när man på ytterst knagglig och dålig kinesiska sa att man var svensk, svarade de: "Ahhh, Waldenäärr". Alla visste vem han var och svenska exportbolag (och ambassaden) utnyttjade detta. Vi får se vad pekingbor säger våren 2016 om man är svensk? 

Etik, moral och aktier II

Mitt allra första blogg inlägg behandlade detta tema, våren 2009 (inga kommentarer på den tiden och mycket mindre läsare): "Vad är egentligen en etisk aktie. Det jag gjorde då var att problematisera vad Roburs etiska fond, Rober Ethica Miljö Sverige, hade för tio största innehav. Min poäng var att man kunde hitta, ganska enkelt, etiskt/moraliska problem för alla dessa bolag. Och om det var enkelt, med lite googlande, att hitta moraliskt tvivelaktiga aspekter i de största innehaven i en miljö/etisk fond; hur kan vi sparare då hitta etiska aktier att investera i? Kanske finns det helt enkelt moraliskt/etiska problem inbyggda i all företagande och affärsverksamhet? Vi får helt enkelt acceptera att många, speciellt internationella företag (t ex stora MNC's) kommer då och då - oavsett CSR rapporter och riktlinjer - att bli inblandade i t ex korruptionshärvor, miljöskandaler, eller social komplicerade situationer som gränsar till eller är exploatering av arbetskraft i utvecklingsländer.

Men hela inlägget försöker problematisera frågeställningen med etik, moral och aktier - och att det inte finns några enkla svar.  I den andra mer teoretiska delen av inlägget försöker jag ge nationalekonomins syn på några av dessa frågeställningar.

Men det mest intressanta är kanske vad jag skrev om Telia Sonera, som var den fondens största etiska innehav vid den tiden. Det har nu visat sig att dessa etiskt/moraliska problem verkligen har gjort att Telia Sonera har hamnat i blåsväder. Närmast orkan. Och också därför strategiskt har ändrat kurs och avvecklar nu verksamheten i Centralasien. Så dessa frågeställningar är viktiga. 

Innebär detta att en riskminimerare investerar i all typer av bolag? Nej, jag har satt upp mina egna riktlinjer som dock är ganska inkonsekventa.

Jag köper inte tobaksbolag och spelbolag.

Jag har bara sett på distans vad rökning kan göra med människor. Och jag förstår argumenten om fria val och den enskildes njutning och beslut att röka etc. Men reklamindustrins makt är stor. Speciellt mot unga och människor i utvecklingsländer. Och när man är beroende är det svårt att sluta. Jag avstår dessa bolag.

Spelmissbruk däremot har jag sett på närmare håll. Jag har förundrats över att det inte har funnits en debatt om detta när man pratar det svenska spelundret och Leo Vegas, Mr Green, Betsson, Unibet och allt var de heter. Dessa bolag gör spel tillgängligt för spelmissbrukare dygnet runt och i alla former. Dessutom är det många som inte är spelmissbrukare som spelar bort alldeles för mycket pengar av familjeekonomin. Vi har också sett idag i Di att dessa spelbolag annonserar på diverse obskyra siter.

Jag är också mycket tveksam till bolag som ger konsument och personlån till hög ränta. Detta känns som ett sorts exploatering.

Jag kan dock tänka mig köpa aktier i öl, vin och spritbolag. Jag köpte aktier i Carlsberg i finanskrisen, Kopparbergs och är ok med Ratos innehav i Arcusgruppen. Men jag är inte säkert att jag skulle köpa vilken typ som helst i denna typ av bolag. Och problematiken som finns med spel och tobak finns ju här också...

Bolag som producerar vapen och militärutrustning är också mycket komplicerad materia. Men jag är ok med att Investor och Svolder äger SAAB, att Thyssen Krupp gör ubåtar. Men precis som med alkohol skulle jag nog inte investera i vilket bolag som helst.

Jag finner bolag i fast food industrin tveksamma. Coca-Cola, McDonalds och Yum Brands ( tex Pizza Hut och Burger King) skulle jag inte direktinvestera i. Men mitt största innehav, Berkshire Hathaway,  har mycket aktier i Coco-Cola och Kraft Foods. Och jag är ok med detta, men inser att det är lurigt och inkonsekvent av mig.

Jag gillar dock bolag som producerar förnybar energi som Berkshire Hathaway Energy, Fortums vattenkraft och Bonheurs vindkraftssatsning. Nibe har ofta varit för dyrt men verkar vara ett skitfint bolag. Eller bolag som verkat inom hälsa och medicin som t ex Bures Vitrolife och Investors Patricia Industries.

Det är helt klart roligt att äga aktier i bolag, ofta framgångsrika, som sköter sina anställda och sina kunder lite bättre än andra som t ex Svenska Handelsbanken. Och bolag som säljer produkter och tjänster som är av bra kvalitet och som gör livet lite bättre för människor: Fenix Outdoor är ett sådant bolag.

Vad tycker ni i dessa frågor - är ni lika inkonsekventa som mig?

Svaren och dialogen i detta blogginlägg har gjort att jag har kommit fram till följande nya etiskt/moraliska riktlinjer för mina aktieinvesteringar (hög grad av subjektivitet här, det medges, och långt från en objektiv etisk maxim: 

1) Jag köper inte aktier i bolag där jag inte skulle kunna kunna arbeta utan att känna moralisk/etisk skuld 
2) Jag köper inte aktier i bolag som jag skulle skämmas av att vara huvudägare i.
3) Min familj, eller mitt samhälle, kan köpa varan eller tjänsten utan större moraliskt/etiska implikationer.  

“So far, about morals, I know only that what is moral is what you feel good after and what is immoral is what you feel bad after.”

― Ernest Hemingway, Death in the Afternoon

Verkstadsinnehav blev mer investmentbolag i veckan...

Under slutet av Januari och början av Februari gjorde jag direktinvesteringar i en handfull svenska verkstadsbolag när kurserna kom ner på vad jag tyckte attraktiva nivåer (jag tog in dem i min korta portfölj). Eftersom jag har en tyngdpunkt på investmentbolag i den långa portföljen har jag inte investerat mycket direkt i svensk verkstad. Närmast ingenting. Äger man Investor (ABB, Atlas), Industrivärden (Sandvik, Volvo) och Latour (Assa) så har jag exponering ändå. Men i veckan sålde jag av nästan all nyinköpt verkstad och köpte mer Investor och Industrivärden istället. Dessa verkstadsbolag har på denna korta tid avkastat vad man kan begära på ett år inklusive utdelningar. Se diagrammen nedan:

Volvo

SKF 

SANDVIK 

ABB

Volvo verkar fortfarande ha en attraktiv värdering, trots uppgången, och värderas bara till 13 - 14 prognostiserad vinst. Men det är just det: prognoser. Och Volvo brukar tyvärr inte följa sådana... men på lång sikt har bolaget mycket potential via bl a effektiviseringar. Balansräkning är bra efter mycket arbete, men lite oroande att de inte säljer mer lastbilar med så låga räntor? Hursomhelst, potentialen  får jag ta del av via Industrivärden. 

SKF har också en låg värdering givet prognos, kanske 12 - 13 ggr 2016 vinst. Men bolaget får allt mer konkurrens från b la Kina och har sänkt sina finansiella mål. Ingen stark balansräkning. De är duktiga, men kommer att behöva vara detta, och jag undrar om de klarar prognosen 2016? Här tappar jag min exponering. 

Sandvik kom med ett bedrövligt bokslut för 2015. Men nytt dreamteam vid spakarna. Värderas på 17 ggr 2016 vinst (som jag tror inte de kommer att klara). Ingen stark balansräkning. Ser dyrt ut just nu men på lång sikt tror jag detta blir bra, och då får jag ta del av detta via Industrivärden. 

ABB värderas på ca P/e 17 för 2016 och ser ganska dyr ut. Men här finns omstruktureringspotential och stora möjligheter. Bra balansräkning. Men Investor har ökat upp här så jag får ta del av detta via dem. 

Atlas Copco köpte jag inte men värderas nu till 18 -19 ggr 2016 vinst. Men Investor ger natuligtvis ganska stor exponering. Stjärnan i sektorn det senaste decenniet. 

Det enda bolaget jag behöll var Alfa Laval, som har en liten annorlunda inriktning. Efter Atlas (och kanske Assa) har Alfa Laval nog högst kvalité av dessa verkstadsbolag? Tycker de ser intressant ut på sikt och värderas just nu till ca 15 ggr vinst för 2016. Och jag får ingen exponering via investmentbolagen i detta bolag. 

Avslutningsvis kom jag med mina väldigt ungefärliga beräkningar fram till att substansrabatten i Industrivärden och Investor har ökat i år. Det blev därför attraktivt att sälja dessa verkstadsbolag till hyfsad vinst efter kort tid och köpa dem (och andra bolag som jag gillar) med rabatt i investmentbolagen. 

Verkar dessa resonemang rimliga? Min portfölj blir därmed ännu tråkigare. Men jag får färre bolag att följa i detalj. Och det är ju bra eftersom tid är en knapp resurs. 

Att följa flocken i sina investeringar

Charlie Munger har ganska vist sagt: “Mimicking the herd invites regression to the mean.”
Sedan några månader finns jag på twitter, @riskminimeraren, där jag har blivit allt mer aktiv både som läsare av tweets och som twittrare.  Dessutom följer jag svensk affärsmedia (DI, EFN, Placera, Affärsvärlden, SVD-N, VA och PA), internationell ekonomimedia (WSJ, FT, Economist) och många fantastiskt duktiga fr a svenska bloggare (men några från US också). Det som har slagit mig på sistone är hur vissa bolag får enorm plats i sociala media och affärspress medan andra konstant lever i skuggan. Det finns fantastiska - lönsamma - bolag (små, medelstora och stora) som sakta men säkert förbättrar sitt kunderbjudande, effektiviserar och försiktigt prövar sina vingar på nya marknader. 

Men många av bolagen som får plats i media (social och traditionell) är helt andra typer av bolag som antingen växer våldsamt, befinner sig i konstant turnaround, har fallit eller ökat i kurs kraftigt, delar ut stort i % utdelning (ofta också i förhållande till vinst), befinner sig i en bransch i depression - eller i den mest trendiga sektorn. Många twittrare, bloggare, affärspress och även analytiker analyserar samma extrema bolag i någon mening. Jag behöver säkert inte skriva namnen på dessa bolag, de poppar säkert upp när ni läste detta stycke. 

Jag tyckte det var intressant att se vilket intresse ett riskminimerande bolag som Heba skapade här på bloggen. Det är antagligen ett av de minst spännande bolagen som finns noterade i Sverige. Låg skuldsättning, försiktigt, delar ut lite, konservativt, inga våldsamma kursrörelser - men just nu förstås dock på en glödhet bostadsmarknad i Stockholm. Lundbergs rapporter skriver närmast ingen om eftersom så lite händer; ett bolag som gradvis utvecklas och förändras försiktigt. Svenska Handelsbanken skrivs det också relativt lite om av samma skäl. 

Nu tänker ni naturligtvis: "men du har ju skrivit en massa om poppisbolag bland bloggare som t ex turnaround-bolaget Bonheur". Det är riktigt. Men jag gillar familjeägda bolag så när jag läste Lundaluppens inlägg och började läsa bolagets rapporter tänkte jag att detta var ett intressant bolag som verkar i en branch som var ny för mig. Jag ligger fortfarande lite minus hittills på denna investering. Men långsiktigt tycker jag vindkraft till havs (och delvis på land) är helt rätt i norra Europa (också USA/Kanada t ex); tillsammans med vattenkraft och kärnkraft blitt detta en bra mix i globala uppvärmningstider. Visst, FOE har problem men jag tycket marknaden tar höjd för detta - en del av bolaget som kommer avvecklas? Dessutom har jag skrivit om turnaround-bolagen Oriflame (här var jag dock för tidig, både som investerare och bloggare?) och Tesco (hittills min sämsta investering, där jag nog gjort en av mina största men också antagligen sämsta analyser; i vart fall har inte de värden jag såg kommit fram ännu...).

Jag berättar bara om min långa portföljbolag på bloggen. Och där vet ni säkert att bolag som Berkshire, Lundsbergs, Investor och H&M väger tungt. Jag har i början på året ökat i H&M och Investor till vad jag tyckte vettiga kurser. I denna portfölj har jag nog skrivit om de flesta bolag men det finns faktiskt några bolag som jag köpt utanför Sverige som jag aldrig skrivit om. Det kanske kommer vid senare tillfälle, ett namn nämns senare. 

Men jag har också en portfölj för mindre och medelstora bolag på längre sikt, vissa kanske blir riktigt långsiktiga investeringar om bolagen utvecklas väl, samt för kortare positioner i större bolag (Med detta menar jag inte att jag går kort). Jag har de senaste åren ägnat en del tid åt att hitta rimligt värderade bolag bland små/medelstora bolag med kvalitet i Norden; stark balansräkning, bra marknadsposition, fin och stabil historik vad gäller vinster och försäljning, bra ägare (ofta familjekontrollerade) och ledning med bra värderingar som säljer en produkt/service som gör livet bättre för människor. Det som förvånat mig är hur många ganska anonyma riktigt fina bolag det finns där ute. Ibland finns få institutionella ägare, eller analyser från storbanker - och ibland finns inga blogginlägg alls om dessa bolag. Börsveckan, Remium, Introduce, Erik Penser (EP access) och AG equity research har ibland varit de enda som skrivit om dessa ofta lite mindre bolag. 

Men om man tittar på min långa portfölj, i värde stora portfölj, ligger den ganska tung i investmentbolag, försäkring och bank. Under de senaste två månaderna har jag börjat direkt-investera i europeiska verkstadsbolag, däribland svenska, sedan dessa har kommit ner en hel del i värdering. Förutom ett antal turnaround-case som utgör ca 15 % av portföljen; Bonheur, Tesco, Oriflame och Ratos (dessutom ett nytt bolag sedan i början av Februari år i tyska Thyssen Krupp; tre fina affärsområden, men också trista lågpresterande ståldelar och svag balansräkning - men jag har kommit in på mycket lägre nivåer än Cevian) tror jag min långa portfölj är mer diversifierad och mindre riskfylld än många aktieportföljer. Dessutom har mina turnaround-case antingen stora värden på balansräkningen, fina värdefulla delar, bra kassaflöden eller kassa - så det är antagligen mindre riskfyllda än vad många tror.  Om man skall köpa turnaroundcase måste man lägga mycket tid pa att läsa deras rapporter. Totalt är jag bekväm med risknivån. Ibland åker bolag ut ur denna långa portfölj, ett exempel är Getinge som åkte ur i december 2015 efter nästan 10 år; bolaget är ganska högt skuldsatt, växer inte, stor goodwill post i förhållande till EK, och har hög värdering. Kommer ta lång tid att fixa till, även om jag beundrar Bennet. 

Även min okända portfölj med mindre och medelstora bolag (och kortsiktiga innehav i stora bolag) tror jag avviker en del från portföljer man finner på Nordnet's och Avanza's tjänster för portfölj-delning/populära aktier för inköp. Jag blir dock inspirerad av twittter, blogg, förvaltare och affärspress - men försöker hitta mina egna vägar vad gäller de faktiska investeringarna. Ibland hittar man dock samma bolag som blogg/twitterkollegor/småbolagsförvaltare. Kanske för att man ibland har liknande kriterier?

Så till viss del följer jag flocken i portföljen för mindre och medelstora bolag. Men då fr a en ganska snävt avgränsad flock bloggare/twittrare jag delar värderingsmetoder med och eller specialiserade analytiker för de lite mindre bolagen. De har ofta bara ett begränsat inflytande på marknaden totalt, så här kan man avvika stort från ett slags index. Min omsättningshastighet är nog också lägre än snittet för mindre bolag. Men om man letar och köper stabilitet behöver man inte ändra så ofta.

I den långa portföljen försöker jag öka i bolag som jag kan sedan länge när tillfälle bjuds. Och även om Spiltan har en Investmentbolagsfond, så har jag annan sammansättning och dessutom andra bolag i min långa portfölj. Här följer jag dock flocken på ett speciellt sätt genom att jag köper in mig i investmentbolag som har investerare som jag beundrar vid rodret: Buffett/Munger, Watsa, Lundberg, Stenbeck eller Stillström. Det har hittills varit en bra strategi och jag har lärt mig mycket av att läsa deras rapporter/brev till aktieägarna och studera och följa deras (val av) innehavsbolag. Man kan kanske säga att jag förlitar mig på auktoriteter mer än flocken med detta investeringsbeteende?

Följer ni - handen på hjärtat - flocken i era investeringar?

Om Heba - lika riskminimerande som Lundbergs Hufvudstaden

Det har har varit extremt mycket på jobbet så jag har tyvärr inte haft tid att skriva så mycket på bloggen hittills i år. Men som några av er kanske har sett så är jag aktiv på twitter under namnet riskminimeraren sedan en tid tillbaka (det är ungefär vad jag har tid med:160 tecken!). Så någon längre analys av fastighetsbolaget Heba blir det inte; men hoppas ändå intressant. 

Först tre matnyttiga länkar som skapade intresse för detta bolag hos en riskminimerare: 

1) Simon Blechers analys från Januari 2006 i Affärsvärlden " En dinosaurie för pensionen"

2) Näringslivsnörden om Heba - fastighetsbolaget (27 Jan 2015)

3) Trader 3000's analys på Tradevenue (11 Juni 2015)

Det som talar för Heba:

a) Mycket riskminimerande. Heba har hög soliditet ca 54%, mycket låg skuldsättningsgrad för att vara ett fastighetsbolag, en ränteteckningsgrad kring 3.3 - 3.5  och 100% uthyrda bostadsfastigheter i Storstockholm.

b) Efterfrågan på bostäder och lägenheter i Storstockholm är enorm. Och kommer så att vara de kommande decennierna enligt vad vi vet i dag - och central mark är en knapp resurs. Om man redan äger mark och bostäder här fungerar det som en inträdesbarriär. Dessutom sitter ett bostadsfastighetsbolag som Heba på guld om marknaden skulle avregleras och marknadshyror skulle införas; Nationalekonomen Assar Lindbeck skrev i sin biografi att den svenska bostadspolitiken, som hans socialdemokrati införde gradvis under 1900-talet, är det näst mest dåliga man kan göra mot en stad efter att bomba den! Svartmarknaden i t ex Stockholm är knappast önskvärd.

c) Enligt en riktigt bra serie artiklar i SVD Näringsliv "Fem myter om de svenska bospriserna" framkommer att priserna per kvm i snitt i Storstockholm per kvm nu ser ut som följer (i jämförelse med Malmö, källa SVD Näringsliv):

Enligt senaste Heba rapport (Q315) värderas deras bostadsbestånd till drygt 27000 per kvadratmeter. Det är vad snittkvadratmetern är värd i Malmö som vi ser ovan. Men endast hälften av snittpriset per kvm i Storstockholm. Efter att ha tittat på Hebas bestånd i rapporter anser jag att det nog t o m är bättre än snittet för Storstockholm. Så här finns värden. 

d) JP Morgan hade tidigare drygt 16% av kapitalet (2014 årsred.) och var enda stor ägare förutom  grundarfamiljerna (och till vis del Länsförsäkringar). Men under 2015 har familjen Edlund genom Carlbergssjön ökat sitt innehav kraftigt och har nu över 20% av kapitalet i bolaget.  Fastighetsnytt hade tidigare visat på att de köper in sig i bolaget.  Och att de har blivit största ägare.  Bolaget har varit extremt konservativt. Nya ägare kanske vill frigöra dessa? Heba kontrollerar dock alltjämt av ättlingar till bolagets grundare, som sammanlagt kontrollerar 36,6 procent av kapitalet och, ännu viktigare, 59 procent av rösterna. Dock tror jag Carlbergssjön kan skapa en dialog hur man kan fortsätta att vara ett riskminimerarende bolag men kanske få ännu lite bättre avkastning. Heba har faktiskt skrivit upp värdet på sitt fastighetsbestånd från ca 19700kr/kvm 2011 till 27300kr/kvm 2015. Det är en ordentlig uppvärdering. Men ändå konservativt. Och man kan faktiskt börja sälja av dyra äldre fastigheter för att finansiera nya. Detta är ett exempel. 


Det som talar emot Heba: 

• Om räntorna stannar låga - blir the new normal - då är Heba alltför försiktigt och har för lite hävstång i lån. 
• Kassaflödet är lågt giver aktiens kurs
• Direktavkastningen mycket låg och utdelningsandelen likaså. 
• Driftsnettot är lågt givet aktiekursen.
• ROE är normalt mycket lågt pga låg hävstång
• Avkastningen på fastigheterna kommer inte från driften, utan från gradvis uppvärdering av dess substansvärde samt från försäljning av fastigheter. Priset för fastighetsförvaltningens vinster är därför höga - värdena ligger i de befintliga fastigheterna och dess lägen. 
• Väldigt fokuserad verksamhet mot Storstockholm och bostäder. Ingen riskspridning. 

Riskminimeraren har en position i Heba sedan i höstas. 

Vad tror ni om Heba? Är det för riskminimerande och försiktigt? Lika tråkigt som att se målarfärg torka? 

Om Investor: låg substansrabatt - men ändå intressant

Jag har sedan sommaren 2003 alltid ägt Investor, ibland ett för mig stort innehav - ibland ett mindre. Men när jag läste igenom bokslutet i dagarna, och Johan Forssells VD ord, så slog det mig att bolaget ser riktigt intressant ut - ibland missar man effekten av små gradvisa förändringar. Dessutom har värderingen för flera betydande innehav kommit ner. Tyvärr är substansrabatten dock historiskt låg.

Men den utmärkta och alltid läsvärda medbloggaren Gottodix tycker Investor till 14% substansrabatt närmast är lite överskattat.  Men bloggen påpekar dock att bolaget ger riskspridning till ett lågt pris - men dock inte överavkastning. De har dock en position på Molekylär ekonomi.  

Spartacus invest är lite mer positiv efter bokslutet. Och tycker att visst har substansrabatten minskat men bolaget har över tid gått bra. På 10 år har man fått 200% totalavkastning, dubbelt så bra som Avanza Zero och bättre än bra Sverigefonder, enligt den kloke Spartacus.

Men hur ser en riskminimerare pa Investor?

SEB ser inte dyr ut, kanske P/e 10 för 2016, med drygt 6% utdelning till dagens kurs (förutsett inga nya statliga regleringar av banksektorn). Guldägget Atlas Copco har nästan halverats i kurs sedan April 2015 och Q4 rapporten var ok - givet hur världen ser ut. Det blir ca 3.5 % utdelning till dagens kurs. ABB har också kommit ner i pris och där kommer det nog att hända en hel del med struktur och affärsområden som t ex Power Grid. Och robotisering och automation är framtidsbranscher. Dessutom blir det nästan 4% utdelning.  Dessa tre bolag står för ca 40% av tillgångar (se nedan)

Jag är inget vidare när det gäller att analysera läkemedelsbolag. Men Astra har nästan dubblats i kurs på några år. Och så vitt jag begriper är detta beroende på att bolaget nu har en bra pipeline och det ser ljusare ut än på länge (Dessutom lade ju Pfizer 2014 ett bud på bolaget som är högre än dagens kurs). Detta utan att bolaget direkt verkar vara dyrt givet vad de kommer att tjäna om några år - hur säkra dessa kommande inkomster är kan jag inte avgöra -  och man får ganska bra utdelning under tiden drygt 4%. Sobi är på väg att lyckas och är antagligen lågt värderat, här saknar jag dock igen kompens att avgöra detta - får lita till andras analyser. En del tror på försäljning; jag tror istället Investor har visioner om ett nytt växande läkemedelsbolag som man denna gång inte skall fusionera sönder och tappa ett decennium av momentum med. Och helägda Mölnlycke, som ser jättebra ut och är marknadsledande i Europa, verkar närmast undervärderat som tillgång (nedan). När investor köpte 34% av bolaget 2010 av Morgan Stanley (och blev 96%-ig ägare) gjorde de det till ett värde av hela bolaget till ca 30 Miljarder. Det är betydligt mer än de 20 Miljarder som finns som tillgång i bokslutet - och bolaget har ju utvecklats sedan dess (men skuldsatt 2.3 ggr ebitda). Konkurrenter som Smith & Nephew och IVF Hartmann värdras till P/e mellan 25 - 20 och drygt 3 grr försäljningen. Mölnlycke har en omsättning på ca 12.6 Miljarder SEK 2015. Det indikerar att det skulle kunna vara värt upp mot ca 40 Miljarder. I så fall skulle det vara lika tungt som ett SEB, ett ABB eller Atlas som tillgång.

Tillsammans står dessa hälsovårdsbolag för drygt 20% av tillgångarna. Räknar vi Permobil, Aleris och BraunAbility till något sorts hälsavård/demografikluster tas dessa upp till 25% av Innestors substans. Patricia Industries har helt klart haft demografi och en åldrande befolking som tema för sina investeringar. Det är Ekholms "baby" (menat som en vits i demografi-kontexten) och jag tycker att detta ser långsiktigt mycket intressant ut.

De andelar av EQT fonderna som Investor äger är värda ca 13 - 14 Miljarder (5% av substansen). Och de verkar ha gått bra. Men jag är skeptisk till denna investeringsform på lång sikt; dyr förvaltning, höga bonsusar, mer konkurrens i branschen - och räknesnurror och Jerseyregistrering för att aktivt undvika skatt gillar jag inte. Det är närmast orättvis konkurrens också eftersom andra aktörer måste beskatta vinsten (om de inte är MNC's och kan köra med transfer pricing). Men EQT verkar faktiskt, enligt intervju Med Conni Jonsson, vara på väg att lokalisera sig i Sverige som första riskkapitalbolag och betala skatt i Sverige (bortsett från Ratos).

Den resterade noterade aktieportföljen är värd ca 22% av substansen. Ericsson, Wärtsliä, E-lux, OMX-Nasdaq, SAAB och Husqvarna. Ericsson verkar ha det svårt. Lundberg är nog inte intresserad och jag undrar hur Investor tänker? Huawei är mycket tuff konkurrent som satsar mycket mer på R&D. Skulle INdV/Investor acceptera ett bud från Cisco? Vad som tidigare var ett stort kärninnehav är nu bara 5% av Investor eftersom bolaget inte växer - varken vinster eller försäljning. Wärtsliä är ett intressant kvalitetsinnehav som man nyligen byggt upp en ganska stor position i. Ser dock ganska högt värderat ut. E-lux och Husqvarna har kvaliteter och är båda långsiktigt intressanta bolag, även om Elux likt Ericsson verkar få kinesisk konkurrens i Haier (som köpte GE's verksamhet istället för Elux) Slutligen ser SAAB bättre ut än på länge - och med stor och växande orderbok. 

Operatören 3 ger fina kassaflöden, och bland finansiella investeringar - som står för 5% av substans - sticker det asiatiska bolaget NS Focus ut med ett värde på drygt 4.3 Miljarder SEK (bara någon miljard mindre än Husqvarna i värde som tillgång).

Jag har varit mycket imponerad av Investors omvandling under Ekholm. Innan honom var det i stort sett bara ett maktbolag - och när Barnevik styrde skulle allt bli stort genom fusioner typ ABB/AstraZeneca. Johan Forssell verkar fortsätta på Ekholms kurs, vilket verkar lovande. Och det är roligt att Ekholm fortsätter att jobba med Patricia Industries. Under den turbulenta perioden i början av 2016 har jag använt delar av min kassa till att öka i några av mina långsiktiga kvalitetsinnehav. Ett av dem är Investor. Hur ser ni på Investor?

Liten Bonheur ASA update (med länkar)

I ett av Lundaluppens blogginlägg från 2012 jämförde han Seadrill med FOE (del av Bonheur analys). Mot slutet av inlägget skrev han om bolagens finansiella ställning:

"Bolagens finansiella ställning skiljer också väldigt mycket åt, FOE är relativt konservativt finansierat, vilket jag tycker är rimligt i en cyklisk bransch. Seadrills finansiering ser däremot rejält riskabel ut i mina ögon."

I en norsk motsvarighet till Dagens Industri (delägd av Bonheur) kan vi läsa att detta var en mycket viktig slutsats vad gäller FOE vs Seadrill. Det är tydligt att Seadrill är i långt större problem än FOE:
Seadrill och Fred Olsen Energys två världar (dn.no börskommentar)

Med dagens låga priser på olja har dessa båda bolag stora problem i Nordsjön. Bloggaren Cornucopia har givit en länk till denna i realtid uppdaterade - intressanta -  karta till vilka oljefält som just nu är lönsamma i Nordsjön (e24.n0)

Men jag har investerat i Bonheur beroende på att de håller på att ömsa skinn och satsa på förnyelsebar energi istället för utvinning av fossila bränslen. I Fortune magazine intervjun med gamle Fred Olsen kan man tydligt förstå att detta är en genuin strategiförändring baserad på oro om vår globala uppvärmning. Därför är de följande länkarna intressanta.

1) Information om FOR's nya brittiska vindkraftsatsning finns här.

2) Vidare finns intressant information om FOR's satsning i USA här. 

3) Lite nyheter om en av Bonheurs mindre kända investeringar Scotrenewables Tidal power finns här. I mitt tidigare inlägg om Bonheurs mindre kända tillgångar kan man hitta denna satsning under punkt 6. Den är upptagen till 25 MNOK i balansräkenskaperna. Notera också att varvet som tidvatten-turbinen byggs på ägs av Olsens. Och mer information om detta tidvatten-projekt finns här.

Slutligen är jag nyfiken på om Olsens kommer att sälja "Cruise" i dessa för bolaget goda tider. P g a de låga enegripriserna är denna skuldfria verksamhet nu vinstgivande, efter flera år av förluster. Och även om båtarna är renoverade gamla kryssningsfartyg är det mycket lättare att sälja en verksamhet som tjänar bra med pengar - än en förlustbringande verksamhet.

Intressanta tider för oss aktieägare. Men priset på aktien styrs på kort sikt på FOE's ekonomiska situation.