tisdag 22 januari 2013

10 lärdomar av Neuraths Den stora bankhärvan

Många pennor har på ett utmärkt sätt recenserat denna bok. Och jag håller med de flesta skribenter att Carolina Neurath har gjort det bra. Det är inte mycket jag kan tillägga. Lundaluppen har t ex på sin blogg skrivit bra för inte så länge sedan.Vissa effekter av HQ-kraschen ser vi i dagarna nu när Creades och Pan Capital har kommit överens om Creades och det blir en ny inlosen.


Men jag tänkte istället försöka mig på tio lärdomar eller reflektioner av denna bok:

1) Människor är komplexa, motsägelsefulla och ibland nyckfulla så också finansmän, företagsledare och investerare. Mats Qviberg är den som i Öresund ville ta minst risk, han var nog varit lite en ordningsman i bolaget på vissa sätt, slutförd examen på Handelshögskolan från ganska enkla förhållanden, svensk medelklass. Sven Hagströmers egna fondkommision var i väldigt dåligt skick när Qviberg och några andra kom in i bolaget. Han har varit slarvig med fakturor i sin privatekonomi ibland, slutförde inte sina studier på Stockholms Univesitet innan han började hos Wallenbergarna, han är adlig. Ändå är det Qviberg som ser genom fingrarna och tar all risker i tradingen på HQ bank. Hagströmer som är ansvarig för Avanza blir chockad när han får se insidan av HQ-bank i samband med krisen. Kanske var det Qvibergs bakgrund som stjärnmäklare på SEB och Carnegie som gjort honom van vid kortsiktig tradingverksamhet baserad på bonusar. Det var problem i flera år i tradingen innan FI drog in bankrättigheterna. Qviberg visste, stoppade huvudet i sanden som en struts och förhindrade negativ information till andra ägare i HQ-bank. Var det Qvibergs tävlingsinstinkt att HQ skulle slå Avanaza som gjorde honom att acceptera trading över egen bok till summor långt över vad som var rimligt givit det egna kapitalet? Och köpet av Glitnir i det läge som HQ befann sig i var också en märklig risktagning av Qviberg. Det var som han tog rikser med HQ-bank som han inte var i närheten av vid andra investeringar i Öresund.

2) Medias bild av ett företag utifrån är ofta väldigt annorlunda hur det ser ut på insidan. H&Q var älskade av affärsmedia, onelinerleverantörer av rang och väldigt framgångsrika. Neurtah ger en skildring av HQ-bank, det är naturlivis hennes bild baserat på intervjuer, besök, årstämmor och redovisningar, som inte är smickrande. Speciellt inte för Qviberg. Det har varit tufft att jobba på HQ-bank. Personalen har kunnat tjäna pengar via bonusar etc men det har också i många fall varit rädda för Mats, som utan att vara VD har lagt sig i verksamheten. Utåt har Mats charmat om hur det är på banken, innåt har han ofta varit en annan och arbetsmiljön för vissa direkt otrevlig. Men Qviberg har också gett stora möjligheter och stort fötroende till några individer och byggt en privatbank som var väldigt lönsam. Inget är svart och vitt.

3) Investmentbolag är tryggare än enskilda aktier eftersom de ger riskspridning. Det var inte roligt för de som hade stora investeringar i HQ-bank. Det förlorade i stort sett allt. För oss som inte ägde HQ-bank direkt utan istället via Öresund; vi klarade oss ganska bra till slut. HQ var bara en del av det bolagets tillgångar. Hur Creades och Öresund utvecklas får vi se men våra andra tillgångar är kvar, om Carnegie lyckas har vi kanske inte ens blivit skadade. H&Q brukade skriva i de gamla Öresunds årsredovisningar att aktier i bolaget var för änkor och faderslösa. Detta gällde dock inte vissa enskilda innehav som H&Q var storägare i.

4) De stora elefanterna klarar sig; Qviberg och Hagströmer sitter i massa styrelser och är storägare i bolagen kopplade till Öresund och Creades. König, Dahlbo och Craaford har så vitt jag vet inte haft den möjligen. Speciellt Dahlbo framstår, enligt Neuraths version,  som ganska illa behandlad i denna soppa. Han var lojal, kompromissvillig och jobbade hårt för att HQ-bank skulle överleva. Qviberg blev enligt Neurtah ganska passiv och okonstruktiv vid krisen, flera andra personer var mer konstruktiva. Några av dessa fick sparken t ex Dahlbo.

5) H&Q hade avdelningar som få kunde första vad de gjorde, hur de tjänade sina pengar och vilka risker de tog. Deras tradingavdelning var närmast mystisk och Craaford et al hade ganska fria tyglar. Om riskerna ej clearades av riskansvarig, direktsamtal till Mats och klappat och klart - han var ibland inne och detaljstyrde och körde över ansvariga personer. Vinsterna från denna del av banken var naturligtvi kul ur ägarsynpunkt när de tickade in. Men vinster som man inte förstår vad de kommer ifrån skall man vara skeptisk mot också. Buffet har kallat derivat för financial weapons of mass destruction. I HQs fall skulle de verkligen stämma. Crafoord (och Qviberg) måste bl a  ha ångrat positionen i tyska Dax indexet som skulle folja OMX i uppgången efter krisen men inte gjorde det inom en kortare tidsram. Det kostade en massa pengar att komma ur denna position.

6) SEB's roll för att HQ föll. Det svenska bankoligoplet är starkt. Jag måste erkänna att jag vid tiden för HQ-kraschen misstänkta att någon av storbankerna skulle kunna ha givit information till Finansinspektionen. (Från en tjänsteman som bytt över från HQ till någon av storbankerna t ex.)  Det klart att de fyra stora är som hökar när de bevakar en uppstickare som HQ. Ett sätt att hantera bra uppstickare är att köpa upp dem och integrera dem i verksamheten och Swedbank köper enligt Neurath nästan banken vid ett tillfälle. SEB kanske skulle kunna ha hjälp HQ mot slutet. De hade juridiskt varit ett sorts garant för HQ bank. Det fanns enligt Neurath tillfällen på slutet när SEB förstod hur illa det stod och där de krävde högre räntor för lån och faktiskt ocksa tvinagde fram en stängning av tradingen.  Detta när de kanske skulle kunnat givit en hjälpande hand genom att göra denna till en mer utdragen process och inte sa förlustbringande, men samtidogt kunde SEB förlora pengar på en HQkrasch. Men om man kommenterar och kritiserar t ex Investor som Mats Qviberg gjorde kan man nog inte vänta sig en hjälpande hand.

7) Näringslivsjournalister och deras förhallande till företagsledare och affärsman. De är tydligt hur Carolina Neurath känner av hur olika aktörer i denna härva forsöker att använda näringslivsjournalister för sina syften i medgang och motgang. Om man är för kritisk får man inga intervjuer. Detta spel är en av många behallningar med boken. Qviberg ar den som får mest stryk, Hagströmer skildras ganska positivt generellt. Neurath får nog inte många intervjuer med Qviberg i framtiden. Samtidigt kan man undra om Sven skulle ha satt sig in mer i HQs verksamhet tidigare, han var ju trots allt största ägare i Öresund och HQ var ett betydande innehav. Detta belyser inte Neurath så mycket, hon kan nog få en intervju med Hagströmer?

8) H&Q sade ofta att alla deras innehav var till salu till ratt pris. De förhandlade med Swedbank, sedan med Robetson Stephens investmentbank och slutligen fusionsplan med Carnegie, nagot som visade sig vara valdigt viktigt. Qviberg var allstå redo att sälja banken tva gånger och fusionera den med Carnegie en gång. Det sist nämnda skedde ju nastan till sist och att man försökt tidigare gjorde att Carnegie kunde HQ-bank och vise versa. (Att Harlad Mix på Altor hade sommarstuga nära Mats hjälpte också till. Likaså att Hagströmer kände Tigerschiöldarna på Bure. Annars skulle Cranegies köp av HQs tillgångar antagligen aldrig kommit till).

9) En fungerande finansbransch måste ha starka och väldigt kunniga revisionsbyråer och en stark finansinspektion. Om inte revisorer fullt förstar komplicerade finansiella instrument kan de inte göra sitt jobb. KPMG hade kunskapen i detta fall (utomlands) men HQ bytte revisor inom organisationen för att klara sig ur en riktigt kritisk och jobbig granskning. En stark fristaende finansinspektion är ocksa oerhort viktig, denna del av marknaden med stora egon och mycket girighet kan inte självreglera (vad de en säger). Och jag tycket att finansinspektionen gjorde rätt som drog HQs tillstand, men de skulle varit mycket hårdare långt tidigare. Den riskfyllda tradingen pågick länge och finansinspektionen anade ugglor i mossen länge. Anledningen till att den nya HQ ledningen bara forväntade sig höga böter var att innan hade FI inte tagit i med krafttag. Jag tycker också det var ett korrekt beslut att staten (riskgälden) gick in och raddade Carnegie. Sammanhanget då var annorlunda och under den krisen kunde man inte låta Carnegie gå i konkurs givet vad som hänt i Lehman och att banker inte litade på varandra och därfor inte lånade ut pengar till varandra.


10) Slutligen något lättsammare. Mats Qviberg är sedan en lång tid ordförande i Svenska Bridgeforbundet och är en passionerad bridgespealre. Warren Buffet är ocksa en passionerad spelare av detta kortspel (spelar bl a med Bill Gates online). Det handlar om att anlysera sin hand. Tillsammans med en medspelare göra det bästa av denna hand och göra det  svårt for de två motståndarna att göra det bästa av sin hand. Att investera i aktier är som detta. Qviberg har försakt att spela varje hand rätt. Olika tidpunkter ger olika möjligheter i olika bolag - man har olika kort på hand. Begränsingarna är där, Stockholmsbörsen, det bästa man kan göra ar att spela varje hand sa bra som möjligt. Sedan blir det en ny giv, världen förandras, och då far man spela den handen på bästa möjliga satt. Mats Qvibergs dåliga sidor kommer fram tyligt i Neuraths bok. Men han har också varit en fantastiskt framgångsrik investerare. Läs gärna denna lilla intervju (innan HQ-krashen) från Aktiespararen (Unga aktiesparana) 2007:

Stjärninvesteraren och Trädgardsmasteren Marts Qviberg

torsdag 17 januari 2013

Att äga SCA


När man har följt SCA under en knapp tioårsperiod tror man knappt sina ögon när man ser något som jag läste idag:

Veckans Affärer pekar ut två köpvärda aktier i veckans nummer.
SCA har förvandlats till en konsumentjätte det senaste året, men det finns gott om potential kvar i lönsamhetsförbättringar och tillväxt på hygiensidan. Veckans Affärer fortsätter att rekommendera köp och sätter riktkursen till 175 kronor.

Cristoffer Stockman fick mig intressarad av SCA en gång i tiden och det mesta jag kan om det bolaget har jag lärt på hans blogg eller kanske fr a via Stockmans inlägg på gamla pratompengar (vilket fick mig att börja läsa SCAs årsredovisningar etc).

När jag för ca 7 - 8 år sedan började att läsa Graham, Buffet mm framstod SCA också som väldigt intressant. Det har ibland gått att få aktien till under eget kapital dock medräknat goodwill (under sent 2008 och tidigt 2009 betalade man bara ca 65% av eget kapital), P/e kring 10 ggr och dessutom har den långa serien av utdelningar (ökande sådana fram till finanskrisen) gjort aktien till en värdeinvesterarfavorit. Lägger du till långt över 2 miljoner hektar skog som har varit konstant lågt värderad i balansräkningen har du ett riktigt case.

Idag får du betala ca 148 kr för B-aktien vilket innebär att många av de värden som varit dolda under många år börjar att bli synliga. P/e är över 15.

Jag har ägt SCA på många sätt: indirekt via Öresund, Industrivärden, Traction, Lundbergs, Midway Holding. Direkt gick jag in 2008 vid två olika tillfällen; alldeles kring och strax under eget kapital, för tidigt skulle det visa sig men ändå väl under dagens kursnivåer. Idag betalar du nästan 1.8 ggr eget kapital.

När Hagströmer och Qviberg på 90-talet kom över Custos som var storägare i  SCA, försökte de driva på en utveckling att stycka de gamla bolaget i tre delar (eller i vart fall i två). Skog, förpackning (där man ville ha strukturaffärer) och hygien. De ville att bolaget skulle sluta göra stora dyra investeringar i traditionella skogsföretagsnicher och rikta in sig på investeringar i det mer lönsamma hygienområdet. De stångade sina huvuden blodiga mot en mycket envis Sverker Martin Löf et al.

Nu i efterhand kan man se att herrarna H&Q var helt rätt ute. Men deras förslag var lite före sin tid. Nu är bolaget dock kvar som helhet men har gjort strukturaffärer i förpackningar och satsat pengar från försäljning i det mycket mer högavkastande och växande hygien. Man har också uppvärderat skogen.

Industrivärden har ju ägt SCA ett bra tag (om man säger så) och bolaget är ju insnärjt ordentligt i Handelsbanksfärens korsägande. SCA har t ex en ganska stor post Industrivärden på sin balansräkning. Jag såg att SCA nu utgör ca 14% av Indudstrivärdens substans.

Traction har gjort fina affärer de senaste åren, bl a i SCA. De tycker jag affärspressen har missat. De ägde bolgat redan för fem år sedan och lyckades öka kraftigt på kurser på 60 kr i krisen. Under 2009 hade man 1 Milijon SCA aktier, vilket var mycket för ett litet investmentbolag som hade marknadsvärde på cirkus dryga miljarden.Nu har man så sakterliga börjat sälja av sitt innehav till väldigt fin riskljusterad avkastning. Även lilla Midway Holding har ägt SCA från tid till annan.

Men jag kommer att ligga kvar i SCA. Bolaget har en hög värdering och vi får säkert en dipp snart, det tar tid att växa i den nya konsumentvaruvärderingskostymen. Vi är på ATH nu. Men hygiendelen växer fr a i Sydamerika, Östeuropa och Asien. Världsledande Tena inkontinensskydd i en värld med en allt större åldrande befolkning är t ex riktigt bra. Skogen finns där vilket ger stor trygghet och framtida användningsområden är många, bl a i gemensamma vindkraftparker på markerna. Bolaget är dessutom en stabil utdelare.

Men jag tycker det är anmärkningsvärt att VA rekommenderar köp på dessa nivåer. Att betala nästan dubbla egna kapitalet för ett bolag som avkastar väl under 10 % på eget kapital är saftigt. Men om hygiendelen fortsätter att växa ökar naturligtvis räntabiliteten, men skogen och de kapitalintensiva anläggningarna kommer att hålla tillbaka avkastningen en bra tid framöver. På riktigt lång sikt ser det dock bra ut och jag behåller.






fredag 11 januari 2013

Esprit - ett kraschat HM?

Som ett nyårslofte skrev jag att jag skulle använda mig mer av den asiatiska kontext jag befinner mig i sedan min familj flyttade tillbaka hit i somras. Jag tänkte med detta inlägg börja följa detta löfte.

Esprit Holdings handlas i Hong Kong (0330), har huvudkontor i Tyskland och Hong Kong. Det var ursprungligen ett amerikanskt retailbolag, startade i San Fransisco 1968. Bolaget växte sedan och expandearde utanför USA. Redan 1971 bildades deras Far East Group, 1978 bildades ett partnership med Tyskland och Hong Kong, 1986 öppnade den första tyska butiken, 1993 listades den asiatiska distributionsdelen i HK (Esprit Holdings). 1996 fanns man i hela 44 länder och var det 28e mest kända varumärket i USA. Först 2002 samlades Esprit International och den amerikanska delen under Hong Kong bolagets paraply för första gången och alla delar blev enade. Försäljningen är idag ca 30 Miljarder HKD (var 37 för fem år sedan). Man har nyligen berslutat sig för att lämna Nordamerika. Esprit genomförde en liten nyemission i slutet på förra året i November för att fiansiera expansion i Kina (ca 5 Miljarder HKD).

När jag bodde i Asien förra gången 2002 till 2007 var Esprit ett mycket framgångsrikt bolag med fin tillväxt, bra vinstmarginal och mycket hög räntabilitet (40 -50%). Jag vet att jag analyserade bolaget på hosten 2006 och då vet jag att det mycket påminde om H&M; den höga räntabiliteten, försaljning till Europa (där Tyskland var största marknaden), man sålde fashion till billiga priser; kläder för kvinnor, män och barn, kosmetika (Esprit skor) etc och båda bolagen hade nettokassa. Men tillvaxten för Esprit var inte lika hög hos som hos H&M. Värderingen var ganska hög i Esprit för boken, dock ej som H&M,  men P/e var lägre för Esprit p g a lagre tillvaxt. Jag var nära att köpa vid denna tid.

Men några saker gjorde att jag inte gjorde någon investering, Esprit hade inga tydliga ägare, jag gillar att Persons kontollerar H&M; Esprit hade mest institutioner som ägare. Vidare hade Esprits aktie värderats upp enormt under 2000-talet, delvis multipelexpansion - och det gillar man inte som värdeinvesterare. Vidare var Esprits koncept inte lika imponerande, Inditex och H&M hade mer utav en tydlig profil, och Esprit var tvåa eller tre på den Europesika marknaden. GAP hade fortsatt huvudfokus på Nordamerika, och Esprit var små där. Men något som förundrade mig var hur små Esprit var i Östasien givet att de var listade i Hong Kong. Visst hade de butiker i Singapore och Hong Kong, men penetrationen var låg i andra betydande sydostasiatiska städer.

Vid denna tid kostade en aktie en bit under 100 HKD, idag betalar du dryga 10an. Varfor denna krasch? Vad har hänt?

Många svenska shoppingcenters har en Espritbutik, och när jag har besökt Sverige på sistonde är det ofta reor i Esprits butiker. Nedan har jag sammanstallt Esprits nyckeltal från senaste årsredovisningen. Som vi ser ar det Eet, earnings som har kraschat.



2008
2009
2010
2011
2012
Vinst/aktie
5.21
3.72
3.35
0.06
0.68
Utdelning/aktie
2,10
2.85 (Xtra)
1.41
1
0.41
Kassa
6520
4840
6748
4794
3171
Egna butiker
700
804
1128
1146
1069
Försaljning
6,4%
3,5%
- 2.4%
-1.1%
-4.1%
Netto vinst
17.3%
13.8%
12.5%
0.2%
2.9%
ROE
46.0%
31.3%
27.7%
0.5%
5.5%
                    Källa: Årsredovisnng, Riskminimerarens sammanställning.


Frågan är om Esprit är på väg till en turnaround? Idag har man nästan 80% försäljning till Europa, ca 8% till Kina (där man köpt loss rättigheter till sitt namn), 18% i resten av Asia Pacific. USA har stått för 3 -4 % av försälningen på sistonde, men är under avveckling.

Bolaget har idag ca 1.5 Miljarder HKD i nettokassa. Sa det finns viss krockkudde.

Enligt en tysk undersökning är Esprit tyskarnas tredje mest popuära varumärke, efter Adidas och Audi men före BMW! (Brandmeyer,Mars, 2012)

Man växer lite i Sydostasien och Kina. Man har lagt ner 26 olönsamma butiker i Tyskland, 13 i Australien, 12 i Frankrike., 6 UK och 6 Danmark. Satsningen är nu fr a på Kina och man har utvecklat ett speciellt nyskaparcenter där.

Du betalar 1ggr eget kapital idag (2.71 tangiable), 18ggr den lilla vinsten, 0.7 ggr försäljningen, utdelning är ca 3.4%, och RO är ca 5 - 6 ggr.

Vad tror ni om Esprit? Kan de klara en turnaround? De har många duktiga konkurrenter, på sin stora marknad i Europa kan vi namnen på dem, men KIna där man försöker växa har många regionala/nationella konkurrenter - mördande konkurrens skulle jag vilja säga. Esprit har en ganska hög modegrad, så man måste hamna rätt modemässogt annars kan det gå fortsatt utför.

måndag 7 januari 2013

Berkshire H vs. S&P 500


Enligt CNBC's Warren Buffet Watch har aktiekursen för Berkshire Hathaway haft (utan utdelningar)  ett bra sista år jamfort med S&P 500 (inkluderat utdelningar). Buffet gör aldrig dessa jämförelser på detta sätt i sina letter to shareholders (Munger gillar det inte heller). De jämför istallet S&P 500 (med utdelningar) med Berkshire's (Corporate Performance) utveckling av substansvärdet per aktie(per-Share book value). Därför var det kul att se denna sammanställning.
Jag har agt aktien sedan 2006 och mitt alternativ har till dessa aktier  varit en S&P 500 indexfond. Hittills har det varit ett bra val. 

fredag 4 januari 2013

Att satsa på barn och unga - bättre än aktieinvesteringar?

Jag är väldigt intresserad av nutida, kreativ och spännande nationalekonomisk forskning. Dessutom har många nationalekonomer skrivt väldigt intressanta populärvetenskapliga böcker på sistonde som delvis introducerar dessa ideer; titlar som Freakonomics, Superfreakonomics, Naked Economics och The Undercover Economist är alla exempel på sådana verk.

Ingvar Nilsson och Anders Wadeskog är två ytterst intressanta och okoventionella svenska nationalekonomer som har använt nationalekonomi på ett delvis nytt men oerhört viktigt sätt. De har under några decennier forskat om vad utanförskap och marginalisering kostar ett samhälle. Deras tankar och resultat är väl värda att reflektera över. Nedan finns några av de länkar som jag fann mest givande:

Ingvar Nilsson You Tube föreläsning i tre delar (bra)

Är du lönsam lilla vän? En socioekonomisk analys av unga, skolmisslyckanden och arbetsmarknaden.

Introduktion till rapport för Skolverket (och länk)

Sammanfattning Ideer för livet

måndag 31 december 2012

Gott Nytt 2013!

Det blev 28 inlägg under 2012. Lite för få för att jag skall vara riktigt nöjd, men i vart fall bättre än förra året. Glädjande nog har antalet sidvisningar ändå ökat ganska kraftigt, förhoppningsvis är det mer av kvalitet än kvantitet vad gäller inläggen på en riskminimerares blogg...

Flytten med familjen tillbaka till Östasien på sensommaren tog mycket på krafterna och det blev inte mycket bloggat då. Men det är fantastiskt att vara tillbaka i den delen av världen.

Mitt nyårslöfte är att mer använda mina erfarenheter, kunskaper och intryck från Östasien på min blogg under 2013.

Tack för all kloka, uppmuntrande och trevliga kommentarer 2012!

Slutligen vill jag återigen rekommendera Per Andersons brillianta Stenbeckbiografi. Nu i nyutgåva. Detta är antagligen dem bästa text skriven om Sveriges moderna ekonomiska historia utifrån en aktörs perspektiv. Stilistiskt är det ett mästerverk, och hela tiden nyanserat och balanserat! Aktuell och utmärkt läsning i samband med SVTs dokumentär om Stenbeck. (Per Andersson har gjort vissa intervjuer och research till dokumenterären men första avsnittet gav också en del ny information.)

fredag 7 december 2012

Slututvärdering Riskminimerarens 5-års värdeportfolj


Denna portfölj presenterade jag den 6e december 2007 på Aktiespararnas hemsida. Sedan presenterade jag samma portfölj på det nya Pratompengar (där jag tidigare var aktiv). Portföljen skapades vid en tid då vi bara var i början av ett hejdlöst fall på världens aktiemarknader. Många bolag hade höga värderingar i slutet på 2007, en del påstod fortfarande att vi var i en supercykel.

Nu är det dags för en slutgiltig utvärdering efter 5 år. Hur går det på 5 års sikt om man behåller stabila aktier inköpta i slutet av en högkonjunktur till ganska höga priser?

De värdeaktier jag identifierade vid den tidpunkten var SHB, Investor, SCA, Securitas och TeliaSonera. Flera av dessa aktier föll kraftigt under 2008, dock mindre än många andra aktier på  Large Cap-listan. Så här i efterhand hade man således kunnat få dessa aktier till ett mycket billigare pris hösten 2008 och under början av 2009. Men börjar man en portfölj i slutet av en högkonjunktur så gör man. Det jag tycker är intressant är hur snabbt kurserna dök, och hur raskt de i vissa fall hämtade sig. Mr Market är som bekant nyckfull.

TeliaSonera för 60 kr var var mitt femte val av värdeaktie och jag tvekade länge på den. Priset var egentligen lite för högt och den var nog fullvärderad. Men det fanns uppgifter i marknaden om ett bud från en stor operatör och det fanns dolda tillgångar i bolaget, juridiska implikationer i öst som kunde falla ut till bolagets fördel (vilket vi ser nu); den höga utdelningen hjälper totalavkastningen och den låga risken gör aktien närmast obligationslik. Aktien föll kraftigt under våren 2008 men i Juni 2008 kom budet:
Budet består till 52 procent av kontant betalning, motsvarande 63 kronor per Telia Sonera-aktie, medan 48 procent är i form av betalning i France Telecom-aktier där elva aktier i Telia Sonera ger tre nyemitterade France Telecom-aktier. Det skriver France Telecom i ett pressmeddelande. För de första 500 aktierna får aktieägarna kontant betalning.

Telia Sonera kunde således ha sålts med en vinst med 3 Kr och en utdelning ett halvt år efter portfoljen sjösattes. HelaTeliaSonera värderades enligt budet till ca 280 Miljarder SEK.

I detta inägg kommer jag att ibland jämföra utvecklingen med index. Detta är kanske egentligen lite missvisande. Och kanske inte ens intressant? Jag skulle vilja påstå att risken för de fem bolag jag valde ut är mycket mindre än for aktier i genomsnitt. Dessa bolag är stabila och riskminimerande till sin  natur. Jag förstår vad SHB, Securitas, SCA och TeliaSonera (här finns en liten brasklapp med tekniken involverad t ex 4G) gör och de har tydliga affärsmodeller. Investor har jag följt sedan 2003 då jag köpte mina första aktier i bolaget. De har dock via EQT och Growth capital små andelar i en uppsjö bolag, jag kan inte påstå att jag begriper mig på eller har koll pa vad alla dessa gör. Dock har jag ganska bra på koll på de stora börsnoterade innehaven. Man skulle kunna säga att jag ansåg att dessa bolag skulle kunna ge fin riskjusterad avkastning över tid, i detta fall 5 ar. 

Securitas har under denna 5-ars period delat ut Loomis till aktieägarna.

Startkurser 6 December 2007 och Kurs 6 December 2012

Resultat kursutveckling (utan att beakta utdelningar, vi beaktar dessa nedan - och de ar naturligtvis mycket viktiga for totalavkastningen pa denna typ av aktier)

Svenska Handelsbanken A 203 Kr och idag 227,90 Kr.
Kursutvecklingen har varit positiv med + 12.7%

Securitas B 88,50 Kr  och idag 53.20 kr, usel utveckling med negtiv -  39.8% %. Men vi har fatt 1 Loomis for varje 5 Securitas. Kursen var 51 kr vid utdelningen och ar idag 93.25. Vi har fatt 82.8% positiv utveckling.
Det innebar att den totala kursforlusten pa Securitas ar - ca 23.2%.

Investor B 150,50 Kr idag  159.10 kr.
Positiv kursutveckling + 5.6 %

SCA B 116 Kr idag 137.30 kr.
Positiv kursutveckling med +  18.1 %

TeliaSonera 60,25 Kr idag 44.90 Kr.
Negativ utveckling  -  25.5 %

Portfölj kursutveckling inkluderat utdelningen av Loomis: Negativ - 12%

Låt oss titta på index. OMX Stockholm 30 är kanske det mest lämpliga jämförelseindexet. Detta var i intervallet 1120 - 1130, i början av December 2007 och är idag 6 December 2012 ca 1098.

OMX Stockholm 30 har således sett under denna femårsperiod (räknat på OMX 1125) gått ned  med ca - 2.4%.

Min portfölj har således tappat ganska ordentligt mot index, utan att beakta utdelningar. Vilket för mina typer av bolag naturligtvis är missvisande. Låt oss titta på utdelningarna:

Utdelning per aktie (inkl extra utdelning) under 2008, 2009, 2010, 2011 och 2012:

SHB A 13.50kr + 7kr + 8.00 kr + 9.00 + 9.75 = 47.25  kr/aktie

Securitas 3.10kr + 2.90 kr + 3.00 kr + 3.00 + 3.00 = 15 Kr/aktie. Dessutom aktier i utdelade Loomis (1 aktie per 5 Securitas) kr/aktie över fem år ( 2.65 + 3.50 + 3.75 kr i utdelning per Loomis aktie)

Investor B 4.75kr + 4.00 kr + 4.00 kr + 5.00  + 6.00 =  23.75 kr /aktie

SCA B 4.40kr + 3.50kr + 3.70 kr + 4.00 + 4.20 = 19.80 kr/aktie

TeliaSonera 4.00kr + 1.80 + 2.25 kr + 2.75 (0.30) + 2.75 = 10.10 kr /aktie

Dessa utdelningar är med största sannoliket över snittet för utdelningar från Stockholmsbörsens bolag under denna tid. Jag vet dock inte i vilken utsträckning utdelningarna har varit generösare än index, t ex för Large Cap Stockholm, men de är alla stabila utdelningsaktier. Utdelningarna räknas här som kontantutbetalningar utan återinvesteringar. De generar således ingen ränta (eller ränta på ränta effekt). Vi antar att utdelningarna används för att förgylla vardagen.

Utdelning i procent på inköpspriset av aktien efter fem år (fem utdelningar erhållna):

SHB A ca 23.3 % total utdelning i relation till inköpskurs.

Securitas B ca 16.90 % + Loomis (vilken har gett ca 2 kr per Securitas aktie extra i utdelningar, Loomis har delat ut 10 kr vi fick 1 Loomis per Securitas)
Vi har fatt 19.2 % i utdelning medraknat Loomis utdelning.

Investor ca 15.7 %

SCA ca 16.8  %

TeliaSonera ca 16.8 %

Genomsnittlig procentuell avkastning pa utdelning över 5 år per aktie (räknat på inköpskurs) är alltså 18.4 %. 

Givet räntenivån vi har haft de senaste åren får det sägas vara mycket bra. 3.7 % avkastning vad gäller utdelningar per år. Mycket bättre än den så kallade riskfria räntan (som för vissa länder knappast är riskfri nuförtiden).

Min portfölj har således hittills inte följt index vad galler kursutvecklingen, men med den skillnaden att jag har fått rikliga utdelningar.

Portföljen är alltså ned - 12%, och samtidigt har vi + 18.4 % utdelningar erhållits på dessa aktier som inköptes dec 6 2007. Detta innebär en positiv totalavkastning under denna femårsperiod.

Totalavkastning på mitt sätt där utdelning inte är återinvesterat blir således ca 6.4% postiv avkastning. De ger 1.3 % avkastning per år, vilket är lågt men kanske inte så dåligt givet den enorma krisen vi har varit igenom. 

Simon Blechers HQ/Carnegie Sverigefond har givit ca 2% avkastning per år for denna period.

Skagen Global just under 0% avkastning (något negativ inte fullt ut - 1%) för denna tidsperiod.


Lite om portföljen inför framtiden och reflektioner kring innehaven under denna 5årsperiod:
  • Jag tycker att SHB är ganska rimligt värderat, en fantastisk bank, och de har samtidigt stärkt sin position på nordisk och fr a brittisk bankmarknaden under dessa år. Uppsidan är dock inte så stor i en nära framtid, men det finns möjligheter till fina utdelningar framöver nu när kapitaltäckningskraven verkar blir rimliga från våra statsmakter. SHB var stjärnan i min portfölj for denna period. Och då har vi gått igenom en enorm bank- och finans kris. Imponerande. En av Stockholmsborsens klart lysande stjärnor. 
  • Investor är fortfande ganska lågt värderat, har en substansrabatt på ca 30 % och betydande potential i några av de större innehaven i deras portfölj; SEB och ABB verkar t ex inte högt värderade, och Astra tror jag kan gå mindre dåligt än vad många tror de närmaste åren. Men det är framförallt de onoterade delarna som antagligen är undervärderade vilket visades med Gambroaffären med Baxter. Investor kan nog vara ankare i de flestas portfoljer.
  • Securitas har varit lite av en valuetrap dessa fem år, men man kan stå inför något av en omvärdering de kommande åren. De håller på att färbättra sin lönsamhet i västvärlden, och fortsätter att använda kassaflödet på kontinuerliga mindre köp av bolag på tillväxtmarknaden och fin utdelning. Riktigt fin marknadsposition på en ganska fragmenterad världsmarknad. Du betalar väldigt lite per försäljningskrona och kan de få upp marginalerna med delar av en procent kommer de att synas direkt i resultaten. Det är ganska fascinerande att Securitas har 300 000 anställda över hela varlden, lika många som schweiziska bamsen Nestle och nästan lika många amerikanska General Electric. 
  • Loomis är en defensiv aktie som jag tror har en ganska rimlig värdering för tillfället, men med fina kassaflöden och vissa tillväxtmöjligheter är den intressant. Loomis är ett fint litet stabilt bolag som är en möjlig uppköpskandidat.
  • I SCA har gjort mycket av det jag hoppades på när jag tog med den i portföljen; strukturaffär i förpackningar och fortsatt att utveckla hygien. Att sitta på drygt 2 miljoner hektar skog känns tryggt. Men SCA är ganska högt värderad för tillfället, det kommer att ta tid att växa in i denna defensiva konsumentvaruvardering. SCA som bolag går en intressant framtid tillmötes. 
  • TeliaSonera är ganska lågt värderad. Tillgangar i öst, men också en hel del politiska problem beroende på de skandaler som rullas upp nu i lander i f d Sovjetunionen. Det finns värden i bolaget men jag undrar hur finska och svenska staten ser på dessa tillgangar. Kommer de all sälja ut dessa?