Djupanalys Tesco PLC - del 4 Kina, Indien, Turkiet, USA och Japan

Tesco hade en fantastisk utveckling kring 1985 - 2012. Man växte, och kunde öka utdelningen varje år. Den lönsamma expansionen tog bolaget ut i Europa, till Asien och Nordamerika. Det gick väldigt bra för Tesco. I denna expansion fattades en mängd beslut, en del bra och en del mindre bra. Detta inlägg kommer att handla om där det varit lite - eller mycket - motigt. I en del av dessa marknader finns Tesco inte kvar. I andra jobbar man på att hitta en långsiktigt lönsam lösning.

Vi början med Japan. Sommaren 2012 teckande Tesco ett avtal med Aeon att sälja sin Japanska verksamhet. Det kostade pengar för Tesco att avveckla verksamheten ca 1/2 miljard SEK så att Aeon kunde fortsätta omstruktureringen. Tesco startade sin verksamhet 2003. Man köpte två bolag 2003 och 2004 för ca 2 Miljarder. Man fokuserade på små närbutiker och inte på stormarknader; men detta är en mycket konkurrensutsatt marknad. Under 2011 gjorde bara hälften av butikerna vinst i Tokyo. Innan avvecklingen hade man kring 120 sådana här butiker. Enligt Tesco kostade den felaktiga Japansatsningen ca 2.8 Miljarder SEK löpande  under åtta - nio år, ca 2 Miljarder i startinvestering och om vi lägger till den halva miljarden för försäljningen hamnar slutnotan på ca 5.3 Miljarder SEK för Japan. 

USA är det andra misslyckandet. Man försökte med Fresh & Easy bygga upp en verksamhet på västkusten med närbutiker. Men man startade 2007 rätt i recessionen med en i grunden intressant affärside; nyttig, fräsch mat som var lättillgänglig för kunderna. I Augusti hade man 183 närbutiker i Arizona, California och Nevada. I April 2013 satte man upp verksamheten (inklusive 4000 personal) till försäljning och sålde i September till private Equity bolaget Yucaipa Companies. Totalt uppskattar man att detta äventyr investeringar och förluster kostat Tesco drygt 20 Miljarder SEK. 

I Turkiet gick Tesco in 2003 under hamnet Tesco Kipa. Man köpte Kipa för ca 850 Miljoner SEK. För att lyckas här har man behövt bygga infrastruktur. Man jobbar med flera olika butikstyper och har nära 200 butiker och affärsyta liknande Malaysias. Man gjorde förluster på drygt 200 Miljoner SEK under 2012 och kring 600 Miljoner SEK 2013. Man har försäljning på ca 8 - 9 Miljarder SEK årligen. Man jobbar på att hitta en partner i ett joint venture här eftersom man bara har ca 2% marknadsandel. Satsningen i östra delen av landet med stormarknader är omdiskuterad. Många analytiker tycker att man borde göra en liknande deal som i Kina. Jag vet inte hur mycket denna satsning har kostat totalt. Men man har gjort löpande investeringar sedan 2003 i butiksanläggningar etc; dessa fastighetsvärden finns dock kvar i bolaget och är en del av de 150 Miljarder SEK jag värderade Tescos internationella fastighetsportfölj till i inlägg två. Men det inledande etableringskostnader och löpande förluster rör sig säkert om några miljarder SEK.

I Kina gick Tesco in 2004. Tesco köpte in sig i Hymall rörelsen till 90% för ca 3 Miljarder. Man har expanderat ca 135 butiker av olika format; en del värdefulla malls. Butiksytan är som i Polen ungefär, så man har gjort stora investeringar under en 10-årsperiod. Men man har gjort sammanlagda rörelseförluster på ca 1.5 Miljarder SEK bara under 2012 och 2013 i Kina. Kinasatsningen var i kris eftersom förlusterna ökade och 2013 - 2014 såg ca 2.3 Miljarder SEK i förluster.

Lösningen på Tescos problem blev att man investerat ca 2 Miljarder i ett joint venture med Hong Kong listade China Resources Enterprise (CRE) där Tesco får 20% av bolaget. CRE har ca 4000 livsmedelsorienterade butiker av olika slag från närbutik till mall. Dessa kommer att slås ihop med Tescos butiker. Försäljningen i det gemensamma bolaget blir kring 100 Miljarder SEK. Men vinstmarginalen är låg idag för CRE's livsmedelretail kring 1%. Men det finns mycket som är positivt med denna affär. CRE är delvis statsägt och har mycket bra kontakter, vilket är viktigt i Kina. CRE finns i många kinesiska provinser och det gemensamma bolaget kommer att vara näst störst på en fragmenterad marknad. Vidare kan CRE de kinesiska konsumenterna och landets infrastruktur, och Tesco kan bidra sin globala kedja av leverantörer och "know-how" från bl a Sydkorea om vad dagens konsumeter vill ha, bl a e-handel. På sikt borde denna verksamhet kunna växa och förbättra sin vinstmarginal. Om man kan nå 2% 2015 tjänar man kring 2 Miljarder SEK vilket ger Tesco 400 Miljoner SEK. Tesco har en option att öka från 20 till 25% i bolaget inom 5 år. Men viktigt att komma ihåg: totalt uppskattas försäljningen i Kinas livsmedelsmarknad till ca 2000 Miljarder SEK årligen. Ingen företag har mer än 5% av marknaden. Och de finns mycket regionala och lokala aktörer på marknaden. CRE är enligt min mening en riktigt intressant samarbetspartner i Kina. På lång sikt kan detta nog bli bra. Men Kinasatsningen har kostat Tesco uppemot 8 - 9 Miljarder SEK hittills; och det är bara kostnader för när man köpte in sig initialt, löpande rörelseförluster och satsningen i det nya joint venture bolaget. Vi skall också tillägga att myndigheterna beräknas godkänna CRE dealen inom de kommande veckorna.

En bra samarbetspartner har man också hittat i Indien. Tata group äger Trent Hypermarket Limited som driver Star Bazaar Supermarkets. Den indiska marknaden uppskattas till 5500 Miljarder SEK. Men är likt Kina mycket fragmenterad, regional och lokal. Tesco har slutit ett 50:50 jount venture avtal med Trent och investerat 1.5 Miljarder SEK i detta och kommer bli den första utländska aktören som opererar i Indien om avtalet godkänns. Sedan 2008 har Tesco försett Star Bazaar från sitt logistik och supplycenter i Hindustan. För tillfället har bara Star Bazaar 12 stormarknader men Indien förändras stort och detta kan bli intressant på sikt. Men det pågående valet kan omkullkasta dessa planer. Tesco har varit intresserade av Indien länge men det här har inte kostat så pengar hittills eftersom lagarna inte har gjort en satsning möjlig.

Sammanfattning: I  dessa fem satsningar finns Tesco kvar i tre. Ett bra år skulle Tesco kunna tjäna ca 35 Miljarder SEK med dagens verksamhet.  Det är ungefär vad dessa fem satsningar har kostat räknat med de kostnaderna jag visat ovan. Kostnaderna för huvuddelen av fastighetsinvesteringarna i olika typer av butiksslag i Turkiet och Kina är inte medräknat, men samtidigt äger Tesco fortfarande fastigheterna i Turkiet och har 20% av fastighetsvärdena i de nya bolaget med CRE. (Dessa värden finns medräknat i de 150 Miljarder jag värderade de internationella fastigheterna till i inlägg två). I Japan och USA har man inga värden kvar; USA satsningen kanske hade fungerat om den inte skett i finanskrisen? Så för denna höga årsvinst har man del i ett potentiellt spännande joint-venture i Indien med en möjlig enorm marknad om politiker tillåter, en förlustbringande rörelse i Turkiet med försäljning på 9 Miljarder och så har man en 20% andel i ett joint-venture med CRE med ett butiksnät med över 4000 butiker av olika slag och en försäljning på ca 100 Miljarder. Dessa tre länder har potential, men Tesco skulle nog inte ha betalt detta för dessa tillgångar (Jag vet inte hur stora summor de har investerat i fastighetsanläggningarna i Turkiet och Kina och om dessa har minskat eller ökat förlusterna i dessa länder givet de värden de har idag). Men om några decennier kanske dessa erfarenheter har visat sig guld värda och Tesco har en betydande marknadsandel i världens två största retail-marknader Indien och Kina, samt Europas största land sett till befolkningen Turkiet.