Om att skriva dumheter - en bloggares bekännelser

Ibland skriver man dumheter. Så är det bara. Ibland är det helt enkelt beroende på intellektuella begränsningar hos författaren till denna blogg. Ibland är det beroende på att man har ett krävande jobb, familj och barn. Och så känner man för att skriva något utan att ha orken eller tiden att dubbelkolla den där faktan man var osäker på. Och då blir det ett slarvigt inlägg eller en kommentar blir ogenomtänkt.

Om vi börjar med mina intellektuella begränsningar. Flera av er läsare är ingenjörer, biokemister och systemvetare och kan förstå teknik på ett mycket djupare sätt än mig. Detta var tydligt när jag härförleden frågade om bolag med stora vallgravar eller moats som skyddar dem. En del läsare föreslog då Readsoft, Vitec och Diadrom. Jag följer inte bioteknikbolag, it-konsulter, mjukvarubolag och förstår bara på ett ungefär vad de gör. Om det är det ena bolaget eller det andra som har en en edge kan jag inte avgöra. Men då är det bra att finns därute och pongterar att dessa bolag kan vara mycket högt kvalitativa bolag. Det innebär inte att jag kommer investera i dessa bolag. Men ni som har kunskaper om denna typer av bolag kan naturligtvis göra fina investeringar i denna typ av bolag. Jag vill också tillägga att vissa av våra större kända bolag inte är helt enkla att förstå sig på fullt ut vad de gör, konkurrenssitustion, teknikskiften på gång etc. Bolag som Ericsson, ABB och Sandvik har ganska svårgenomträngliga delar i dessa avseenden - dessa bolag äger jag via investmentbolag.

När jag började att skriva på forum för ca 10 år sedan, innan bloggandet hade tagit fart. Jag förstod dåligt tjusningen med fastighetsbolag, konservativa banker eller dagligvaruhandel. Med åren har jag blivit mycket mer konservativ och riskminimerande. I början underskattade jag stabiliteten i bolag som Hufvudstaden, SHB och ICA. Bank- och fastighetskrisen på 90-talet fanns färskt i mitt minne. Jag var rädd för bank och fastighetsbolag, men jag förstod inte riktigt skillnaden mellan de konservativt finansierade och de andra. Jag skrev för knappt 10 år sedan t ex dumt nog att jag var osäker på Lundbergs eftersom de hade så  mycket fastigheter som innehav. Men högt belånade fastighetsbolag och risktagande banker skall man se upp med. Vad händer om svenska fastigheter faller som i Danmark med ca 30%. Hur kommer det att påverka t ex SEB? Eller om räntorna går upp hur kommer de mer belånade fastighetsbolagen att påverkas? Hufvudstaden har lägst belåning och bäst lägen, så de kommer att klara svårigheter relativt bra - nu förstår jag nyanser som jag inte förstod då.

Ett annat område som jag skrivit mycket dumt om och också agerat dumt är att köpa bolag under eget kapital utan att riktigt förstå räkenskaperna. Det är lätt när man läser Graham för första gången att glömma bort att det handlar inte bara om låga p/e tal och eget kapital som värderas under boken. För ca 7 - 8 år sedan var jag inte fullt medveten om goodwillens, skuldsättningens och investeringsbehovens roll för värdeinvesteringar. Ett bolag som handlas till 70% av eget kapital behöver inte vara billigt. Och långsiktigt är sådana här bolag ofta inga vidare investeringar eftersom de har så låg räntabilitet. Det krävs god analys för att kunna plocka ut ett Trelleborg istället för Stora Enso som investering när sådana bolag handlas under eget kapital. Det är också skillnad på om ett bolag har riktiga underliggande värden som SCA och Holmen i sin skog när man beaktar bolag som handlas under boken. Dessutom har jag i flera fall inte beaktat bolag som handlas till premie av eget kapital som intressanta investeringar. Det är inte riktigt så enkelt, det finns orsaker till Atlas Copcos multiplar på eget kapital, därmed inte sagt att bolget inte från tid till annan kan vara ganska övervärderat.

Ett annat område där jag gick fel och skrev dumheter är i retail. Man läser Peter Lynch och så tänker man. Ok, jag kan iaktta min omgivning och hitta 10-taggare. Bara att behålla snabbt växande bolag. Jag skulle vilja säga att det är jättesvårt att se vad folk runt omkring köper och sedan göra investeringsbeslut på detta. Och hur länge skall man behålla. Under åren har jg investerat i H&M, Lindex, RMB, WESC, Fenix Outdoor, Hemtex, New Wave etc. Vissa har varit kanoninvesteringar inköpt i kris som t ex New Wave, eller långsiktiga som H&M eller Fenix. Andra har varit dåliga som RMB och Hemtex. WESC fick jag fin inlösen på och var ett tag dessutom upp 500%. Problemet med dessa bolag är vilka av dem är kvalitet och har långsiktiga bra förutsättningar. Igen är skuldsättningen oerhört viktig, HM och Fenix är konservativt finansierade familjeföretag. De har mycket lägre risk än denna typer av bolag med hög skuldsättning, mycket goodwill i balansräkningarna efter förvärv etc.

Jag visste länge för lite om redovisning trots att jag läst lite företagsekonomi på universitet. Jag vet fortfarande inte alla detaljer och jag skrivit många dumheter genom åren beroende på missförstånd i förståelsen av företagens redovisning. Detta är snårigt och huvudanledningen till att jag håller mig främst till svenska bolag. Ibland kan det vara genenant i efterhand när man inser felsteg i inlägg i detta avseende. Men ni läsare brukar på ett bra sätt poängtera sådana felaktigheter.

Avslutningsvis, jag har mycket av mina besparingar i investmentbolag. Men HQ-krashen och separationen mellan herrar H&Q har gjort mig lite mera vaken på enskilda individers betydelse på gott och ont i denna typ av bolag. Substansrabatten är lockande, men man måste följa dessa bolag noga så att inte risknivån eller skuldnivån går upp - det gäller också i betydande innehavsbolag. Jag har nog ibland varit till okritisk till framgångsrika herrar av typen H&Q i några av mina inlägg under åren.