Riskminimeraren down under - del 1

Tillbaka från OZ! Nedan ser ni den vackra fyren vid Byron Bay, Australiens östligaste fastlandspunkt. 

Sedan vi flyttade tillbaka till Östasien 2011 har jag haft privilegiet att besöka Australien ett flertal gånger. Men vi talar om en kontinent - så jag har naturligtvis bara besökt en bråkdel; egentligen har jag bara sett områden kring och i Brisbane, Sydney, Melbourne, Adelaide och Perth; dessutom turistat kuststräckan Brisbane - Sydney. Svenska företag är stora i Australien, exempel Atlas och Sandvik i gruvnäringen, SCA med Tork på vägtoaletter, Husqvarna med bl a motorsågar (känt varumärke outback), konsumentprodukter från H&M, IKEA och Kopparbergs, samt Scania och Volvo som erbjuder transportlösningar till det enorma landet – man blir ständigt påmind om svenska exportföretag när man är där. Här kommer mina iakttagelser om Australien. Som källor för dessa reflektioner finns egna observationer och ekonomidelen i tidningarna The Australian, Sydney Morning Herald och West Australian, samt Financial Review (Australiens DI, typ) som jag läst dagligen under mina vistelser i landet. Ja faktiskt, har gjort minnesanteckningar efter att ha läst papperstidningar = Old School! (Och oftast mina egna bilder som illustration.) 

Riskminimeraren äger inga aktier i Australiska börsbolag.

Min första reflektion är att om man tar de nordiska länderna tillsammans så får vi en ekonomi som i många avseenden är jämförbar med Australien. De har ca 24 miljoner invånare och Norden ca 26 miljoner så befolkningen är ungefär lika stor. Befolkningen i Norden är koncentrerad till städer vid kuster och de södra delarna i Norden. I Australien är det kustremsan i öster från Brisbane i norr ner till Adelaide i söder som står för större delen av befolkningen (knappt 2 miljoner Brisbane, 4.6 miljoner Sydney, 4.3 miljoner Melbourne och 1.7 Adelaide). Ungefär halva Australiens befolkning. Men det är också en geografiskt ganska avgränsad och perifer marknad, likt Norden.(Jag kommer inte fördjupa mig i Nya Zeeland här).

I dagsläget växer befolkningen med 1.4% årligen i Australien, och de har precis som delar av Norden haft stor invandring. Och precis som i Norden finns det politiska krafter som är kritisk till detta. Men till viss del är Australien som ett USA, ett land som i mångt och mycket bygger på invandring - ända sedan James Cook anlände i slutet av 1700-talet. Exempel på detta: I t ex Melbourne kan du på Richmond street höra Vietnamesiska i köket, på Bourke street kan du dricka kaffe på klasssika Pellegrino’s och där kan du höra italienska, på en annan gata ett stenkast därifrån från hör du grekiska i köken och så finner vi ett Chinatown.(Om du vill lära dig mer om ursprungsbefolkningen i Oz gillade jag Bruce Chatwins ”Songlines”.)

Australien är likt Kanada, Nya Zeeland och Norge några av få demokratiska länder med stort välstånd som till relativt stor del är råvarubaserade ekonomier. (Intressant nog så jämför Australiska tidningar ofta landets ekonomi med just Kanada, Norge och Nya Zeeland, alla AAA ratade, något som Australien är orolig att få behålla p g a sin allt högre skuldsättning). Nedan diagram ger en översikt över Australiens export och import för 2013.

källa: https://wordpress23526.wordpress.com/2016/03/12/mining-to-dining-the-transition-of-trade-between-china-and-australia/

Media i Australien fokuserar mycket på råvarumarknaderna. Och just nu finns mycket en diskussion om vi ser en vändning (bl a läste jag nyligen en stor artkel om Caterpillar som har haft 4 år av minskad försäljning, längst i bolagret historia, men som nu ser vissa positiva tecken, vilket är intressant för Sandvik, Atlas Copco och Volvo VCE.) Några av de bolag listade med högst marknadsvärde på den Australiska börsen finns i råvarusektorn t ex BNP Billiton, Woodside Petroleum och Rio Tinto. Men längre ner på listan av de 150 största bolagen hittar vi mängder av råvarubolag t ex South 32, Oz minerals, och Evolution Mining.

2015 hade Australien dessa topp-exportråvaror (estimerade värden i SEK):

· järnmalm hela ca 320 miljarder SEK,

· kol 180 miljarder,

· LNG/Olja ca 150 miljarder (enligt prognos kommer AUS gå om Quatar 2021 och bli den största LNG exportören i världen),

· guld ca 110 miljarder,

· biff/levande kor ca 70 miljarder SEK.

Dessa fem råvaror står för exportinkomster kring 120 - 140 Miljarder AUD per år. 

Kinas avsaktade ekonomiska tillväxt - från en hög nivå - de senaste åren har skakat om Australien ordentligt. Detta har också varit en av huvudanledningen till sjunkande råvarupriser i världen. Dock har världsmarknadspriset på t ex coking coal (används vid ståltillverkning) kommit tillbaka - och gått upp hela 180% i år. Och de andra råvarorna som Australien exporterar har också kommit tillbaka en del 2016. Uppsvinget i år för råvarupriser kan ge ett tillskott på så mycket som ca 2% Nominell BNP för 2016, enligt beräkningar. Och landet har haft en större exportökning i förhållande till Norge, Kanada och Nya Zeeland för 2016. Det finns en likhet mellan Australien och de nordiska länderna vad gäller råvaror; dansk kött produktion, norsk olja/gas/aluminium/fisk, svensk järnmalm och finsk/svensk skogsindustri. Norge liknar mest i detta avseende.

Den australiska ekonomin är känslig för världskonjunkturen. Globalt har vi nu en tillväxt på strax under 3%, den lägsta sedan 2009. Och prognosen för de kommande åren är lite drygt 3 %. Så man är i Australein beredd på backlash för råvarupriserna, de volatila priserna är något man får leva med som producent i denna sektor (både låg PED och PES på kort sikt leder till volatila priser, om ni läst Nationalekonomi). De senaste 35 åren har världstillväxten snittat på 3.5%, så vi är nu en bit under det. Och tillväxtmarknaderna växer faktiskt inte mer än 4.5% i snitt just nu vilket också oroar Australiska analytiker. Ett exempel är Rio Tinto som har kritiserats, i Australisk finanspress, för en enorm investering i en koppargruva Mongoliet på totalt 120 Miljarder SEK. De har redan plöjt in ca 50 Miljarder SEK. Analytiker är oroade över kopparpriser framöver; allt beroende av oron för en svagt växande världskonjunktur och insaktande Kina.

Australiens ekonomi är också känslig för växelkursen USD och AUD eftersom priset på råvaror sätts i dollar. Kinas saktande tillväxt har också skapat press nedåt på AUD, vilket dock är bra för export (t ex turism), men också skapat dyrare import av t ex bilar. Näst efter USA är Australien den kinesiska yuanens huvuddestination. Pengarna från Kina går in i fastighetssektorn, råvarunäringarna, infrastruktur etc. Kinesiska investeringar förekommer i vitt skilda delar av Australiens ekonomi; i flygsektorn nyligen i Virgin Australia, världens största lithiumbolag Tianqi investerar i Perth och Western Australia och flera ”outback cattle stations” har blivit köpta av kineser som då får kontroll över biff för import till Kina (detta är mycket omdebatterat i tidningar). I Australien har de länge speciellt funnits en oro när statliga/halvstatliga kinesiska bolag investerar i landet - risk för politiskt inflytande i Australien från enpartistaten Kina. På sistonde har centralbanken märkt att stora dollarsedlar har försvunnit i omlopp i Australien. Man har en del belägg att detta kan vara ett sparande, en investering, för kineser – att sitta på stora kontanta AUD sedlar. Turismen är en annan stor industri för Australien. Och precis som i andra delar av ekonomin så spelar Kina en stor roll; ungefär 25% av turismintäkterna kommer från ett i allt högre grad turistande Kina (med en allt större medelklass).

En tydlig likhet mellan Sverige/Norden och Australien är bankoligopolet. Fyra storbanker: ANZ, NAB, Commonwealth och Westpac dominerar i Australien.

 Murwillumbah är en liten stad i nordvästra New South Wales, Tweed River rinner igenom staden som är ca 13 mil söder om Brisbane. Det bor ca 8500 personer i det lilla samhället. Men där finner vi, typiskt, ett kontor vardera av alla de fyra storbankerna, bilderna nedan är tagna i detta lilla centrum.

Australien har lönsamma och stabila banker som i Norden och Kanada. Och ingen direkt större konkurrens utifrån. Intressant nog värderas de som svenska storbanker kring 12 – 14 ggr vinsten. Tillsammans tjänar dessa storbanker i Australien ca 200 Miljarder SEK om året. Return on equity är högre för de fyra Australiska bankerna än de nordiska med ett snitt på 15.5% (Kanada har mest högavkastande banker med ROE på 17.3%) Flera undersökningar i Australien bekräftar att de har ett bankoligopol och kunderna är förlorarna på bankernas övervinster, men bankerna hävdar att lönsamma stabila banker är bra för ekonomin.

Men ändå, de fyra bolagen som har störst störst marknadsvärde på den Australiska börsen är just de fyra storbankera. Commonwealth är störst och har ett börsvärde på 128 514 Miljoner AUD följt av Westpac, ANZ banking och NAB. Utdelningarna är rikliga mellan 5.6% och 7.1 %. De är också verksamma som t ex livförsäkringsbolag vilket för tillfället är omdebatterat p g a av deras höga avgifter. Typiskt för en oligopol marknad. Det finns en oro för den stora exponeringen mot den överhettade fastighetssektorn, men mer om detta i del 2.

Men fintech utmanar likt i Sverige i vissa nischer. Och precis som i Sverige/Norden har storbankerma börjat att investera i fintech och start ups; Westpac har t ex investerat i en peer-to-peer lender som heter SocietyOne och Commonwealth bank har investerat i OnDeck Australia (småföretagarlån) och en peer-to-peer lender som heter MoneyPlace. NAB har investerat i en online företagslånprodukt: QuickBizLoan. Men de fyra storbankerna verkar hittills ha ett bra grepp om marknaden. HSBC och Citibank är de enda utländska banker som har kontor i någon utsträckning, men långt, långt ifrån penetrationen av de fyra storbankerna. Du hittar de fyra storbankerna i alla städer likt exemplet i början av detta avsnitt.

Australien har en till viss del en råvarubaserad ekonomi men har också en mycket stark finansiell sektor. Det är viktigt att poängtera att serviceindustrin är den dominerande i Australien med bank, försäkring, utbildning, media etc. De australiska universiteten jobbar t ex aktivt på att locka till sig asiatiska studenter och de är mycket framgångsrika. 

Det finns som vi har sett en del likheter med Nordens och den Australiska ekonomin. I nästa inlägg kommer jag att titta till fastighetssektorn, dagligvaruhandeln och teleoperatörerna. Kommer likheterna att finnas där också? Tycker ni att Australien och Norden har de likheter jag identifierat?