Tio skäl att äga en korg svenska investmentbolag

Nu har vi kommit till den fjärde och största benet av min portfölj. En ordentlig dos med svenska investmentbolag.

I inlägg ett om ankarna i min portfölj behandlade jag Lundberg/Handelsbanksfären där ett par investmentbolag ingår. Men för mig är de investmentbolagen lite speciella då de har innehav som jag äger direkt och i sin tur har stora underliggande värden - och ibland inte fullt inprisad substans av marknaden -  exempel under den tid jag har ägt dessa bolag har varit Skanska, Volvo, SCA (mindre så idag) och Holmen. SHB var ett tag en underskattad bank av marknaden eftersom de var så försiktiga. Dessutom äger man Industrivärden med substansrabatt genom Lundbergs etc.

Men är det inte fantasilöst, tråkigt och indexliknande och lägga en stor del av sin långa portfölj i investmentbolag? Här kommer mina 10 argument för en korg svenska investmentbolag som grund i en svenska aktieportfölj.

1) Vi har många fina investmentbolag (Jag gör i detta inlägg ingen distinktion mellan investmentbolag, holdingbolag, förvaltningsbolag) att välja mellan i Sverige. Med engagerade, kunniga och hederliga ägare generellt sett. Vi är lyckligt lottade. Det roliga är att de har olika inriktning, underliggande bolag och filosofi - och kompletterar varandra därför väl. Kinnevik är väldigt olikt Svolder. Latour och Traction har inte mycket gemensamt. Och Investor och Creades inte heller.

2) För en långsiktig portfölj är bolag som Investor, Kinnevik och Latour utmärka. Man behöver som aktieägare bara köpa till rimlig kurs och bra tilltagen substansrabatt - sedan gör Wallenberg, Stenbeck och Douglas resten. Man sover gott om natten. Att köpa in sig i dessa bolag gör att man kommer åt några av de finaste nordiska bolagen - till substansrabatt.

3) Investmentbolag delar generellt ut väl. Så för er som vill ha bra utdelning är detta ingen dum grund i en portfölj. Substansrabatten gör också att utdelningen blir lite rikligare än den skulle varit utan. Substansrabatten gör det också rationellt allt köpa tillbaka aktier för dessa investmentbolag. Ibland är rabatten osedvanligt stor, för inte så länge sedan var det ca 40% substansrabatt i Kinnevik och Investor. Då kan det vara läge att öka.

4) Vikta enligt tycke och smak, bolag med stort börsvärde eller litet, så behöver du inte vara orolig för att i princip följa index. Jag har ägt Investor sedan 2003. Ibland har det varit mitt största investmentbolagsinnehav, ibland inte topp fem. Traction är idag ett av mina största innehav och Kinnevik var ett tag mitt största. Jag har som jag tidigare skrivit på bloggen kapat en handfull av dessa bolag kring nyår. Vad gäller Kinnevik var det bra tajming då jag fick ca 300 kr för de aktierna. Denna kassa kommer bl a vara en grundplåt till att öka i de investmentbolag som är billigast eller verkar ha bäst förutsättningar vid en eventuellt större sättning i marknaden.

5) Kunskaper om portföljbolag kan utnyttjas till korta affärer. Eftersom man läser dessa investmentsbolagsrapporter regelbundet - speciellt årsredovisningarna - och dessa  brukar innehålla en bra beskrivning av portföljbolagen. Om vi tar Investor som exempel; jag har varit inne i Electrolux flera gånger sedan 2003. De brukar ibland åka ner i källaren när marginalerna är låga och hyllas när dessa är höga. Astra Zeneca är ett annat bolag som jag använt nästan som en hedge i min korta portfölj, den har delat ut väl medan man väntar, och den svänger mer än man tror - nu har jag sålt igen då marknaden prisar in ett bättre framtidsscenario. Banken SEB är ett annat bolag jag gått i och ur. Men jag har också gått på en mina i Husqvarna, bolag kan ibland gå ner ännu mer...

6) Ibland uppstår möjligheter till korta affärer också i själva investmentbolagen. Om man kontinuerligt följer ett knappt dussin svenska investmentbolag kan man slå till när tillfälle bjuds. Jag hade aldrig ägt Melker Schörling innan finanskrisen. Men följt bolaget. Och eftersom Hexagon m f l Schörlingbolag växer med förvärv och ganska hög skuldsättning åkte de ner i källaren 2008-09. Jag kom in med en mindre investering i detta investmentbolag för en ca 60 kr och sålde för ca 200. Idag står aktien i ca 330 kr, men i korta affärer kommer man aldrig pricka bottnar och toppar. Det var ju en jättebra affär ändå. Detta bolag har dock inte en plats i min långa portfölj.

7) Om man köper för dyrt är det bara och vänta. I svackor för börsen kan man öka och snitta ner sig. Dessa bolag brukar komma tillbaka, och det med besked. Generellt behöver man inte oroa sig. Bolag som Investor finns kvar imorgon också - de har funnits sedan 1916. Jag har t ex köpt Ratos till i snitt någon krona högre än dagens kurs. Men jag är inte orolig. Visst handlas bolaget högre än substansen och det finns ingen rabatt som i andra bolag av denna typ. Men detta bolag har en lite annan affärside och skall om man tittar 10 år tillbaka nog handlas med premium (hur stor kan diskuteras, ett tag var den mycket stor och aktien var övervärderad) . Det är möjligt att Ratos inte blir en bra investering förrän om 5 år för mig. Då får det vara så. Den ingår i min korg och delar ut väl - i år får man 3 kronor vilket ger nästan 5 % till dagens kurs.

8) Ibland kan ett investmentbolag vara ett bra innehav utan att man skulle vilja äga något av de underliggande bolagen. Det låter konstigt men jag äger en del Bure. Jag har stort förtroende för ägarna och ledningen för detta bolag och har ägt dem under flera år. Jag skulle inte köpa aktier i Micronic Mydata, Vitrolife (bra bolag hög värdering) XVIVO Perfusion, Partnertech, Medcap eller Catella. Men de som sköter Bure gör bra affärer. De har ibland stor kassa som kan skiftas ut eller investeras i nya innehav, men de är försiktiga och gör bara sådant de kan.

9) De flesta svenska investmentbolag slår index över lång tid och ger bra riskspridning. En korg av dessa slår därmed index utan att man behöver göra mycket jobb själv. Öresund var mitt största innehav innan finanskrisen och hade slagit index med råge, men HQ-bank debaclet ledde till splittring till Creades och Öresund. Värdet åkte kortsiktigt ner i källaren. Jag behöll mina aktier och nu är dessa två helt olika men intressanta bolag. Jag är överviktad i Öresund av dessa då de är mer riskminimerande. Men att äga Öresund istället för HQ-bank visar på styrkan med investmentbolag. HQ-bank är numera borta (finns delvis i Carnegie, visst). Riskspridning som investmentbolag ger skall inte underskattas.

10) Jag kan en del om aktieinvesteringar. Men jag är en amatör. Det är bara att titta sig runt bland ekonomibloggar av idag och inse att det är mycket som jag inte kan i relation till andra medbloggare. Dessa kan mycket mer än mig om mycket. Hur mycket mer kan då inte Qviberg, Stillström, Ekholm eller Tigerschiöld än mig? Det är ganska förmätet att tro att jag kommer att slå de bästa svenska finansmännen/kvinnorna över tid. Och eftersom de oftast är storägare i dessa investmentbolag har de stora incitament att prestera bra. Ni kan ge er på att Qviberg och Hagströmer vill ha bäst avkastning av de två sedan splitten. Ni kan ge er på att Cristina Stenbeck vill visa världen att hon är lika rätt ute med e-handel, som hennes pappa var på 90-talet med media och mobiltelefoni. Investor vill vara Sveriges största investmentbolag för alltid. Och så vidare. Dessa finansmatadorer drivs vidare av makt, status, tävlingsinstinkt, girighet, plikt mot aktieägare - och de enda vi behöver göra är att köpa in oss och ta en promenad.