Clas Ohlson är ett fantastiskt bolag. Bra vinstmarginal, sansad och klok tillväxt, mycket hög räntabilitet på totalt kapital och eget kapital, hög soliditet, bra ledning, stigande direktavkasning, bra och stabila privata storägare. På hösten 2002 kostade en aktie dryga 100-lappen. P/e talet var över 30, upp mot 35. P/s långt över 3. Sedan har aktien handlats kring 150 kr som högst. I krisen hösten 2008 kunde man fiska upp den för ca 60 kr. I dagarna handlas den till ca 113 kr.
Jag är inte aktieägare och har aldrig varit ägare i Clas Ohlson.
Om man har ägt ett fint bolag som Clas Ohlson sedan hösten 2002 förvantar man sig att ha fått bra avkastning. Men man har bara fått utdelningarna i princip. Total 25.60 kr om jag räknat rätt. Det är ju inte sa dåligt egentligen. Men Totalavkastningen för aktien blir inget vidare eftersom varje aktie ungefärligen värdeas till samma värde idag som för ett knappt decennium sedan. Om jag hade varit aktieägare hade jag varit besviken, men samtidigt vet jag att högavkastande bra bolag på rikt lång sikt blir bra investeringar. Men närmare ett decennium har inte varit en tillräcklig lång tid för att Clas Ohlson skall kunna avkasta och växa ikapp den höga värdering som bolag har haft och har.
Men varför har aktien i princip stått still? Detta bolag är kvalitet rakt igenom. Och aktien har nästan alltid varit dyr. Mutliplar som 5-6ggr eget kapital, 30 ggr vinsten och flera ggr försäljningen är inte ovanligt för detta bolag. De har idag ca 100 butiker. Främst i tre nordiska länder (Sverige, Norge, Danmark) och så några i Storbrittanien. Ett liknande bolag som Biltema har dock ca 60 butiker i ovan nämda tre nordiska länder. Jula har dryga 30 butiker i Sverige ochg Norge. Har marknaden överskattat Clas Ohlsons tillväxt och lönsamhet? I mutiplarna har nog funnits en hel del och finns nog en hel del förväntningar om tillväxt i andra länder som ännu bara delvis har skett. Eller som har skett i modestare takt än vad man trott. Försäljningstillväxten har varit 15%, 21%, 15%, 14% och 6% de sista 5 åren enligt årsredovisningen. 15% - 20% om året är en klok och bra tillväxttakt. Men rörelsemarginalen har gradvis sjunkit från dryga 14% till knappt 10% de sista 5 åren. Kanske är en ungerfärlig omsättningstillväxt på 14% per år och en årlig vinsttillväxt på ca 10 % de senaste fem åren inte kunnat svara upp mot aktiemarknadens höga förväntningar.
Clas Ohlson är för mig ett bolag som har fått en hög tillväxtvärdering, och därför har mycket att leva upp till. Innan 2002 gick aktien väldigt bra. Men så kom de enorma förväntningarna. Och även om bolaget är helt fantastiskt så har aktien kunnat leva upp till förväntningarna. Som värdeinvesterare har jag aldrig köpt Clas Ohlson. Men under hösten 2008 var P/e knappa 10, P/s 1, under 3ggr egna kapitalet. Då fanns det värde i aktien. Men det fanns det i så många aktier då att jag inte ens övervägde att köpa in mig i bolaget, vilket kanske var korkat?
Är aktien rimlig värderad i dag? 17 - 18 gånger vinsten, ca 5 ggr det egna kapitalet, P/S ca 1.5. Det är en hög värdering, men ganska rimlig om man kan komma tillbaka tilla 15 - 20 % försäljningstillväxt och förbättra marginalerna. Fortsätter bolaget att vara så högavkastande kommer utdelningen att fortsätta att öka. Detta kan bli en fin kassko i en portfölj framöver. Balansräkningen ser stark ut, även om de långsiktiga skulderna ökat något de sista åren. Aktien finns dock inte på min inköpslista. I vart fall inte ännu. Som värdeinvesterare har jag inget emot att investera i bolag som ser vinster och försäljning växa under hög lönsamhet, men det måste komma till ett bra pris. Det måste finnas en margain of safety. Jag ser inte den med Clas Ohlsons värdering.
fredag 21 maj 2010
söndag 9 maj 2010
Neuro nästa? Skall vi småsparare bry oss?
Men den sista tiden ser saker och ting allt mer ljust ut i ekonomin och då stiger tillgångspriser. Det innebär att intresset för mig att investera avtar. Men man måste ändå läsa hela tiden. Någon gång i framtiden kommer denna kunskap att vara viktig.
Så skrev jag i ett inlägg för inte så länge sedan, början av april i år, innan den senaste statskulds/eurokrisen. Det är kanske värt att ta en titt på vissa bolag igen, värderingarna har kommit ner en liten bit. Greklands, och euroområdet kris, har orsakat nedgångar för många tillgångsslag.
Men samtidigt är makrobilden otydlig. Två motstridiga trender. En positiv, där den amerikanska ekonomin nu har vänt, två kvartal i rad med postiv tillväxt, och mycket indikatorer i världen är positiva. Våra verkstadsbolag visar bättre rapporter. Mot detta står att flera länder i världen inför stora skuldsaneringar de närmaste åren; USA, Japan och flera EU länder har samtidigt mycket stora budgetunderskott och i flera fall är dessa ökande. Det innebär i de flesta fall skatteökningar i kombination med mindre statliga utgifter. Kombinationen av dessa fiscal policies kommer att leda till att den aggregerade efterfrågan sjunker i flera av världens största ekonomier. Vilket troligtvis leder till lägre tillväxt i världsekonomin. Detta kommer anatgligen att verka inflationshämmande, så räntorna kommer troligen att vara fortsatt blygsamma i många länder. Motbilden är att dessa enorma upplåningar för att täcka budgetunderskotten antagligen kommer att skapa stor efterfrågan på pengar. Räntan är priset på pengar. Om eftefrågan ökar mer än utbudet, höjs alltså räntan. Det kommer eventuellt att tränga undan företagsinvesteringar. Stora företag har å andra sidan mycket bättre finanser än många av dessa regeringar.
I förhållande till BNP har flera av dessa länder enorma underskott det är inte bara Greklands budgetunderskott som är i trakterna av 100% av BNP, detta är också sant för t ex Japan, USA, Italien. Andra länder har ett snabbt ökande budgetunderskott som Irland, Storbrittanien, Portugal, Spanien. Som motbild har många av de stora utvecklingsländerna bra statsfinaser, hög tillväxt och inflationstryck. Kommer t ex utvecklingen i Brasilien, Indien, Indonesien, Kina, Ryssland att kunna väga upp den svaga efterfrågan som budgetsaneringarna i USA, Japan och delar av Europa kommer att skapa?
Den europeiska monetära unionen var ett politiskt projekt. Ekonomiskt var det lika mycket som talade för som emot projektet. Mer handel och lägre transaktionskostnader och ena sidan, olika strukturer på euroländernas ekonomier och förlorad penningpolitik för individuella länder på andra sidan för att nämna några faktorer. Nu får vi se om man lyckas hålla ihop den monetära unionen. Kanske får några länder lämna, t ex Grekland. De behöver desperat devalvera. Men penningpolitiken sköts i Frankfurt, räntor och moneysupply - Grekland har mycket liten makt över detta makroinstrument själva. Och euron kommer inte sjunka så lågt som dessa länderna behöver, bl a p g a Tysklands och Frankrikes starkare ekonomi och bättre statsfinanser. Och även om euron sjunker hjälper inte detta Grekland mycket då deras handel fr a är med andra euroländer. Kanske är vi på väg mot två olika euros. En för PIIGS länderna, och en Neuro för i huvudsak norra Europa. Kanske Sverige, Danmark och Storbrittanien skulle vara intressearde att delta i en sådan valutaunion. Ekonomiskt skulle den vara mycket mer rationell, liknande struktur i dessa ekonomier och mycket handel mellan dessa länder. En valuta skulle leda till lägre transaktionskostnader.
Skall vi småaktiesparare fästa någon större vikt vid makroekonomiska faktorer och kriser? Jag väljer inte bolag efter makroekonomiska svängningar eller makroprognoser. Jag håller inte på med sektorrotation och annat (som banker har hittat på för att tjäna pengar på transaktioner?). Men i och men att jag tittat på småbolag den senaste tiden har en del av de intressanta bolagen i denna kategori kommit ner lite i pris. Så det kan vara läge att öka eller göra någon nyinvestering. Men jag köper aktier på sikt, som skall klara av hela konjunkturcykeln. Flera gånger. Väldigt få svenska bolag har Grekland, Portugal, Spanien som huvudmarknader. Våra banker har en blygsam exponering mot PIIGS-länderna. Men en hel del svenska bolag har stora faktureringar i euro, så de kommer att i SEK förlora om euron fårsvagas kraftigt.
Min huvudtes är att fokusera på att hitta bra bolag. Till rimliga priser. Bra bolag skall klara de flesta typer av makroekonomiska situationer. Även i en krympande marknad kan någon ta marknadsandelar, vara lite bättre. Erbjuda en bättre och billigare tjänst eller vara. Eller mer service och kundnöjdhet.
Bryr ni er om makroekonomi när ni gör era investeringar? (Eller försäljningar).
Så skrev jag i ett inlägg för inte så länge sedan, början av april i år, innan den senaste statskulds/eurokrisen. Det är kanske värt att ta en titt på vissa bolag igen, värderingarna har kommit ner en liten bit. Greklands, och euroområdet kris, har orsakat nedgångar för många tillgångsslag.
Men samtidigt är makrobilden otydlig. Två motstridiga trender. En positiv, där den amerikanska ekonomin nu har vänt, två kvartal i rad med postiv tillväxt, och mycket indikatorer i världen är positiva. Våra verkstadsbolag visar bättre rapporter. Mot detta står att flera länder i världen inför stora skuldsaneringar de närmaste åren; USA, Japan och flera EU länder har samtidigt mycket stora budgetunderskott och i flera fall är dessa ökande. Det innebär i de flesta fall skatteökningar i kombination med mindre statliga utgifter. Kombinationen av dessa fiscal policies kommer att leda till att den aggregerade efterfrågan sjunker i flera av världens största ekonomier. Vilket troligtvis leder till lägre tillväxt i världsekonomin. Detta kommer anatgligen att verka inflationshämmande, så räntorna kommer troligen att vara fortsatt blygsamma i många länder. Motbilden är att dessa enorma upplåningar för att täcka budgetunderskotten antagligen kommer att skapa stor efterfrågan på pengar. Räntan är priset på pengar. Om eftefrågan ökar mer än utbudet, höjs alltså räntan. Det kommer eventuellt att tränga undan företagsinvesteringar. Stora företag har å andra sidan mycket bättre finanser än många av dessa regeringar.
I förhållande till BNP har flera av dessa länder enorma underskott det är inte bara Greklands budgetunderskott som är i trakterna av 100% av BNP, detta är också sant för t ex Japan, USA, Italien. Andra länder har ett snabbt ökande budgetunderskott som Irland, Storbrittanien, Portugal, Spanien. Som motbild har många av de stora utvecklingsländerna bra statsfinaser, hög tillväxt och inflationstryck. Kommer t ex utvecklingen i Brasilien, Indien, Indonesien, Kina, Ryssland att kunna väga upp den svaga efterfrågan som budgetsaneringarna i USA, Japan och delar av Europa kommer att skapa?
Den europeiska monetära unionen var ett politiskt projekt. Ekonomiskt var det lika mycket som talade för som emot projektet. Mer handel och lägre transaktionskostnader och ena sidan, olika strukturer på euroländernas ekonomier och förlorad penningpolitik för individuella länder på andra sidan för att nämna några faktorer. Nu får vi se om man lyckas hålla ihop den monetära unionen. Kanske får några länder lämna, t ex Grekland. De behöver desperat devalvera. Men penningpolitiken sköts i Frankfurt, räntor och moneysupply - Grekland har mycket liten makt över detta makroinstrument själva. Och euron kommer inte sjunka så lågt som dessa länderna behöver, bl a p g a Tysklands och Frankrikes starkare ekonomi och bättre statsfinanser. Och även om euron sjunker hjälper inte detta Grekland mycket då deras handel fr a är med andra euroländer. Kanske är vi på väg mot två olika euros. En för PIIGS länderna, och en Neuro för i huvudsak norra Europa. Kanske Sverige, Danmark och Storbrittanien skulle vara intressearde att delta i en sådan valutaunion. Ekonomiskt skulle den vara mycket mer rationell, liknande struktur i dessa ekonomier och mycket handel mellan dessa länder. En valuta skulle leda till lägre transaktionskostnader.
Skall vi småaktiesparare fästa någon större vikt vid makroekonomiska faktorer och kriser? Jag väljer inte bolag efter makroekonomiska svängningar eller makroprognoser. Jag håller inte på med sektorrotation och annat (som banker har hittat på för att tjäna pengar på transaktioner?). Men i och men att jag tittat på småbolag den senaste tiden har en del av de intressanta bolagen i denna kategori kommit ner lite i pris. Så det kan vara läge att öka eller göra någon nyinvestering. Men jag köper aktier på sikt, som skall klara av hela konjunkturcykeln. Flera gånger. Väldigt få svenska bolag har Grekland, Portugal, Spanien som huvudmarknader. Våra banker har en blygsam exponering mot PIIGS-länderna. Men en hel del svenska bolag har stora faktureringar i euro, så de kommer att i SEK förlora om euron fårsvagas kraftigt.
Min huvudtes är att fokusera på att hitta bra bolag. Till rimliga priser. Bra bolag skall klara de flesta typer av makroekonomiska situationer. Även i en krympande marknad kan någon ta marknadsandelar, vara lite bättre. Erbjuda en bättre och billigare tjänst eller vara. Eller mer service och kundnöjdhet.
Bryr ni er om makroekonomi när ni gör era investeringar? (Eller försäljningar).
måndag 3 maj 2010
Ruggiga rapporter - men mer rysliga bolag på småbolagslistorna än raketer?
Oj, oj vilka rökare till rapporter vi har fått in från de stora industribolagen och bankerna. Konjunkturen har vänt, det måste vi nog säga. Allt som har med transportmedel på land har verkligen börjat tagit fart. Men bolag mot fastighetsmarknaden JM, Midway, Nobia etc har gått sämre. Där har konjunkturen kanske ännu inte vänt. Konsumtion och konfektion har gått ok.
Under den senare tiden har jag tittat lite närmare på de mindre bolagen på Stockbörsens småbolagslistor. Microcap.Och efter att ha granskat NGM, Firsth North, Aktetorget, OMX Small Cap etc efter intressanta småbolag har jag inte hittat mycket. Som värdeinvesterare är det många bolag som går bort. Väldigt många.
Skyhöga värderingar av eget kapital och/eller vinster, bolag som nästan aldrig har gjort vinst, bolag med stora, eller enorma, räntebärade skulder och lite reella tillgångar. Många bolag har dåliga affärsmodeller. Många bolag har jag ingen aning om vad de gör. Eller hur de sin tjänar pengar. Eller kommer att tjäna sina pengar. En del bolag har klena balansräkningar och finns i marknader med stora resursstarka elefanter. En del har börsvärden bara på några miljoner. De flesta betalar ingen utdelning, och har aldrig gjort detta. Ofta är de ojämna bolag; bra räntabilitet på eget kapital ett år, följa av tre år med minus. Ibland gör de förvärv av bolag med högre omsättning än de själva, får ruggigt stor del goodwill av tillgångarna och stora räntebärande skulder o s v.
Men så finns det bolag som är Sveriges framtid. Så är det naturligtvis. WESC till exempel. Jag köpte en liten post nära jag bode i Östasien för några år sedan. Bolaget hade varit lönsamt men sedan satsade man stort i USA och visade kortsiktigt röda siffror. Då köpte jag. Det är ett mycket bra bolag. och framtiden ser ganska ljus ut. Värderingen är dock högre nu. Jag köpte också Gymgrossisten vid denna tid. Ett fint bolag. Men det blev uppköpt av CDON, som är ett dotterbolag till MTG. Synd.
Kvalitetsbolagen på dessa listor är ofta dyra. Ta t ex operatören Bahnhof på Aktietorget. Det verkar välskött vid en hastig betraktelse. Men p/e 32, eller 14 för nästa år, och man får betala hela 22ggr det egna kapitalet - är inte direkt billigt. 0.8% utdelning är dock i vart fall utdelning.
En del småbolag har varit 10-taggare de senaste 5 åren. Dvs ca 1000 % i totalavkastning eller mer: Impact Coatings, Björn Borg, Micro Systemation AB.
5 taggare (eller nästan, eller mer) på 5 år är Betsson, Thethys Oil, Fenix Outdoor (som jag sedan några år tillbaka äger en andel i) och Sagax.
Men 10-taggare och 5-taggare av i morgon kanske är en helt annan grupp bolag än ovan. Något eller några av dessa hittills framgångsrika bolag kanske också blir morgondagens vinnare.
Många småbolag finns i råvarusektorn, t ex gruvsektorn, som Lovisagruvan med ett börsvärde på 85 miljoner. Och som faktiskt, hör och häpna, ger en utdelning på 1%. Eller Dannemora mineral som gått upp 500% på ett och ett halvt år och har ett börsvärde på närmare 400 miljoner SEK. Det finns ett stort inslag av lotteri i dessa bolag. Jag avstår. Jag vill kunna beräkna vad ett bolag är värt. Inte vad det kanske eventuellt är värt om si och så sker. Dessa bolag kan naturligtvis ibland bli väldigt bra. Att jag missar dessa får jag ta.
Vilka är då guldkornen i denna samlig av högt och lågt?
Ett står klart. För att kunna besvara frågan, måste man kunna läsa rapporter. Det finns få analytiker som räknar på dessa bolag. Om alls några. Och en del av de som gör dessa analyser har tvivelaktiga syften. Jag har hittat en handfull intressanta bolag som jag kommer att bevaka. Om dessa kommer jag att komma tillbaka.
Vad tycker ni? Finns det många guldkorn på de mindre listorna? Har ni hittat ett nytt IKEA, H&M, eller mer realstiskt Björn Borg, Tele2, eller Nordnet? Skall vi småinvesterare ens bry oss om dessa listor, eller låta investmentbolag som Ratos, Traction, Kinnevik, Svolder etc hitta dessa guldkorn? Eller är det bättre att hålla sig till stora och medelstora bolag som Sandvik, SEB, Sweco och Peab?
Under den senare tiden har jag tittat lite närmare på de mindre bolagen på Stockbörsens småbolagslistor. Microcap.Och efter att ha granskat NGM, Firsth North, Aktetorget, OMX Small Cap etc efter intressanta småbolag har jag inte hittat mycket. Som värdeinvesterare är det många bolag som går bort. Väldigt många.
Skyhöga värderingar av eget kapital och/eller vinster, bolag som nästan aldrig har gjort vinst, bolag med stora, eller enorma, räntebärade skulder och lite reella tillgångar. Många bolag har dåliga affärsmodeller. Många bolag har jag ingen aning om vad de gör. Eller hur de sin tjänar pengar. Eller kommer att tjäna sina pengar. En del bolag har klena balansräkningar och finns i marknader med stora resursstarka elefanter. En del har börsvärden bara på några miljoner. De flesta betalar ingen utdelning, och har aldrig gjort detta. Ofta är de ojämna bolag; bra räntabilitet på eget kapital ett år, följa av tre år med minus. Ibland gör de förvärv av bolag med högre omsättning än de själva, får ruggigt stor del goodwill av tillgångarna och stora räntebärande skulder o s v.
Men så finns det bolag som är Sveriges framtid. Så är det naturligtvis. WESC till exempel. Jag köpte en liten post nära jag bode i Östasien för några år sedan. Bolaget hade varit lönsamt men sedan satsade man stort i USA och visade kortsiktigt röda siffror. Då köpte jag. Det är ett mycket bra bolag. och framtiden ser ganska ljus ut. Värderingen är dock högre nu. Jag köpte också Gymgrossisten vid denna tid. Ett fint bolag. Men det blev uppköpt av CDON, som är ett dotterbolag till MTG. Synd.
Kvalitetsbolagen på dessa listor är ofta dyra. Ta t ex operatören Bahnhof på Aktietorget. Det verkar välskött vid en hastig betraktelse. Men p/e 32, eller 14 för nästa år, och man får betala hela 22ggr det egna kapitalet - är inte direkt billigt. 0.8% utdelning är dock i vart fall utdelning.
En del småbolag har varit 10-taggare de senaste 5 åren. Dvs ca 1000 % i totalavkastning eller mer: Impact Coatings, Björn Borg, Micro Systemation AB.
5 taggare (eller nästan, eller mer) på 5 år är Betsson, Thethys Oil, Fenix Outdoor (som jag sedan några år tillbaka äger en andel i) och Sagax.
Men 10-taggare och 5-taggare av i morgon kanske är en helt annan grupp bolag än ovan. Något eller några av dessa hittills framgångsrika bolag kanske också blir morgondagens vinnare.
Många småbolag finns i råvarusektorn, t ex gruvsektorn, som Lovisagruvan med ett börsvärde på 85 miljoner. Och som faktiskt, hör och häpna, ger en utdelning på 1%. Eller Dannemora mineral som gått upp 500% på ett och ett halvt år och har ett börsvärde på närmare 400 miljoner SEK. Det finns ett stort inslag av lotteri i dessa bolag. Jag avstår. Jag vill kunna beräkna vad ett bolag är värt. Inte vad det kanske eventuellt är värt om si och så sker. Dessa bolag kan naturligtvis ibland bli väldigt bra. Att jag missar dessa får jag ta.
Vilka är då guldkornen i denna samlig av högt och lågt?
Ett står klart. För att kunna besvara frågan, måste man kunna läsa rapporter. Det finns få analytiker som räknar på dessa bolag. Om alls några. Och en del av de som gör dessa analyser har tvivelaktiga syften. Jag har hittat en handfull intressanta bolag som jag kommer att bevaka. Om dessa kommer jag att komma tillbaka.
Vad tycker ni? Finns det många guldkorn på de mindre listorna? Har ni hittat ett nytt IKEA, H&M, eller mer realstiskt Björn Borg, Tele2, eller Nordnet? Skall vi småinvesterare ens bry oss om dessa listor, eller låta investmentbolag som Ratos, Traction, Kinnevik, Svolder etc hitta dessa guldkorn? Eller är det bättre att hålla sig till stora och medelstora bolag som Sandvik, SEB, Sweco och Peab?
onsdag 7 april 2010
Att tänka och läsa mycket och göra lite - om tålamod, sittfläsk, inaktivitet II
Sedan början av 2009 har jag varit passiv - ett år av passivitet. Mycket lite har hänt i mina portföljer. Inget har heller hänt på denna blogg den senaste tiden. Men jag har ändå läst och tänkt en hel del. Samtidigt har priset på mina värdepapperstillgångar stigit, men så har naturligtvis de flestas. Efter sommaren 2009 skrev jag ett inlägg som hette Tid, stress, långsiktighet och krabbfiske - detta inlägg är i samma anda.
Jag tror på så lite trading så möjligt. Men att vara är påläst. Och då menar jag att man läser bolagens rapporter - inte bara de man är ägare i, speciellt årsredovisningrana, men också läser om vad som händer i världen i allmänhet och i dess ekonomier i synnerhet. Det kan vara Dagens Industris nätupplaga, DN, Affärsvärlden såväl om Financial Times och The Economist. Men också böcker om industrifamiljer, om värdeinvesteringar etc.
Men den sista tiden ser saker och ting allt mer ljust ut i ekonomin och då stiger tillgångspriser. Det innebär att intresset för mig att investera avtar. Men man måste ändå läsa hela tiden. Någon gång i framtiden kommer denna kunskap att vara viktig.
Det var tydligt i denna kris att om man kunde sina bolag, visste deras normala intjäningskapaicitet, hade koll på ägarnas agerande över tid, förstod makroekonomi etc. Då var det mycket lättare att våga investera när det såg mörkt ut. Det är lättare att vara en riskminimerare om man läser mycket och tänker en hel del.
Det framstår i dessa dagar som otroligt att man kunde köpa Kabe för under 30 spänn, Kinnevik för dryga 60 kr, SHB för ca 90 kr och Säki för dryga 30 kr. Men det kunde man för inte så länge sedan. Mina investeringar i dessa bolag följde ganska omfattande bevakning under en lång tid innan krisen. Kinnevik var jag ägare i innan krisen, så där ökade jag - de hade jag följt sedan början av detta millennium. Se gärna tidigare inlägg på denna blogg om Säki och Kinnevik, skrivit inte så lång tid efter att den värsta krisen var över.
http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/04/saki-det-bortglomda-farvaltningsbolaget.html
http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/05/kinnevik-introduktion.html
Min sista investering innan krisen var SHB. Jag tyckte att börsen i slutet av 2006 var dyr när man tittade på nyckeltal. Förutom möjligtvis kvalitetsbanken SHB, som jag tyckte var underskattad i sina defensiva kvaliteter vid denna tid och jag tyckte att expansionen i Storbrittanien var intressant. Naturligtvis kunde jag ha fiskat upp SHB för halva det priset jag betalade under krisen, men jag visste inte att en sådan djup kris var i vardande. Ingen visste. Men denna investering gjord nästan på toppen av konjunkturen är faktiskt helt ok. Den har gett riskfria räntan och 3 - 4% - och lite till. Den fina utdelning har hjälpt till. Letar man kvalitet och värde, och har hyffsat lång investeringshorisont kan man hitta värde mest hela tiden.
Men det är mycket svårarare att hitta värde i goda tider, med god tillgång på kapital, höga vinster etc. Men SHB investeringen visar att man kan på några års sikt få en ok investering även om man köpt i goda tider. Nu har jag naturligtvis inte gjort SHB investeringen på några års sikt, den är mycket längre än så. Varför ökade jag inte i SHB till under 100 kr? Ja, det kan man fråga sig. Men jag ökade kraftigt i Industrivärden istället och därmed indirekt i SHB.
Hur kunde marknaden handla ner Kabe till höga 20 kr? Balansräkningen var stark. Skuldsättningen låg. Stabila, kunniga och långsiktiga ägare fanns. Kabe agerade tidigt i krisen och minskade sin kapacitet. Jag hade följt detta bolag i en 4 - 5 år. Men tyckt att aktien var lite dyr innan krisen. Men nu, i krisen, kunde man få ett fint bolag som Kabe med stark balansräkning till under det egna kapitalet. En Graham-investering.
Naturligtvis blir efterfrågan för denna dyra sällanköpskonsumentprodukt lägre under en kris. Köpen av husbilar, husvagnar är ibland/oftast? lånefinasierade. Men de säljer också släpkärror och tillbehör till husvagnar, dessa produkter kanske inte är lika konjunkturkänsliga. När jag köpte Kabe tänkte jag så här. Vem äger husvagn? Jag tror att ägaren är mer trolig på lansbygd och små städer än i våra större städer. Var har männsikor tagit stora lån för att fiansiera sitt boende? Generellt sett storstäderna. Villken grupp har just pensionerat sig och kan tänka sig att njuta av livet som pensionärer i husbil eller vagn? 40-talisterna, som är en stor grupp. Var är männskor mindre benägna att använda kreditkort, mer benägna att leva i hus där skulderna är avtbetalda? På landsbygd. Om tiderna var blir sämre, vad är bland de första man drar in på som hushåll? Resor till andra kontinenter.Var semestrar man istället? I Sverige och Norden. Dessutom har många yngre växt upp med husvagnssemestrar och därför finns lite av en revival när de bildar familj. Campingliv är idealiskt för barnfamiljer. Min slutsats i krisen var att Kabes köpare kommer att påvverkas av krisen - men endast i viss utsträckning. Dessutom är husvgansparken åldrad och det mesta talar för efterfrågan för nya produkter kommer att komma tillbaka på sikt. Det finns en ny trend med husbilar. Många av de potentiella köparna av husvagn/husbil har en ekonomi och en relation till sin lokala bank som gör att de faktiskt har råd att köpa en ny husvagn/husbil om de vill. Framförallt kommer efterfrågan att komma tillbaka, och Kabes ekonomi är stark nog att vänta in dessa tider.
Skulle jag köpa SHB, Säki, Kinnevik, och Kabe till dagens kurser? Detta är alla mycket bra bolag. Men de känns kanske inte jättebilliga idag. Men de är kanske inte dyra heller. SHB är t ex rimligt värderad och går en spännande framtid till mötes, parerade krisen utmärkt, och långsiktigt blir det säkert bra. Detsamma kan sägas om Kabe. Kinnevik har fortfarande ganska hög substansrabbat. Säki har en reklativt stor byggexponering; Assa, Nobia, Fagerhult - där finns det utrymme för förbättringar. Jag avstår dock i dagsläget och ökar kanske när situationen kortsiktigt ser mindre gynnsamma ut för något av dessa bolag, och nyckeltalen är mer attraktiva. Jag kommer dock att - ceteris paribus - behålla dessa aktier så länge som dessa färetag är välskötta och fortsätter att utvecklas. Långsiktigt ägande. Inkassera utdelningar. Låga transaktionskostnader. Mycket sittfläsk och inaktivitet. Men resolut handlande när tillfälligheter till bra affärer ges. Tycker ni som jag att det kanske är bättre att amortera av lån på t ex hus i dessa dagar istället för att göra nya aktieinvesteringar?
Jag tror på så lite trading så möjligt. Men att vara är påläst. Och då menar jag att man läser bolagens rapporter - inte bara de man är ägare i, speciellt årsredovisningrana, men också läser om vad som händer i världen i allmänhet och i dess ekonomier i synnerhet. Det kan vara Dagens Industris nätupplaga, DN, Affärsvärlden såväl om Financial Times och The Economist. Men också böcker om industrifamiljer, om värdeinvesteringar etc.
Men den sista tiden ser saker och ting allt mer ljust ut i ekonomin och då stiger tillgångspriser. Det innebär att intresset för mig att investera avtar. Men man måste ändå läsa hela tiden. Någon gång i framtiden kommer denna kunskap att vara viktig.
Det var tydligt i denna kris att om man kunde sina bolag, visste deras normala intjäningskapaicitet, hade koll på ägarnas agerande över tid, förstod makroekonomi etc. Då var det mycket lättare att våga investera när det såg mörkt ut. Det är lättare att vara en riskminimerare om man läser mycket och tänker en hel del.
Det framstår i dessa dagar som otroligt att man kunde köpa Kabe för under 30 spänn, Kinnevik för dryga 60 kr, SHB för ca 90 kr och Säki för dryga 30 kr. Men det kunde man för inte så länge sedan. Mina investeringar i dessa bolag följde ganska omfattande bevakning under en lång tid innan krisen. Kinnevik var jag ägare i innan krisen, så där ökade jag - de hade jag följt sedan början av detta millennium. Se gärna tidigare inlägg på denna blogg om Säki och Kinnevik, skrivit inte så lång tid efter att den värsta krisen var över.
http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/04/saki-det-bortglomda-farvaltningsbolaget.html
http://riskminimeraren.blogspot.com/2009/05/kinnevik-introduktion.html
Min sista investering innan krisen var SHB. Jag tyckte att börsen i slutet av 2006 var dyr när man tittade på nyckeltal. Förutom möjligtvis kvalitetsbanken SHB, som jag tyckte var underskattad i sina defensiva kvaliteter vid denna tid och jag tyckte att expansionen i Storbrittanien var intressant. Naturligtvis kunde jag ha fiskat upp SHB för halva det priset jag betalade under krisen, men jag visste inte att en sådan djup kris var i vardande. Ingen visste. Men denna investering gjord nästan på toppen av konjunkturen är faktiskt helt ok. Den har gett riskfria räntan och 3 - 4% - och lite till. Den fina utdelning har hjälpt till. Letar man kvalitet och värde, och har hyffsat lång investeringshorisont kan man hitta värde mest hela tiden.
Men det är mycket svårarare att hitta värde i goda tider, med god tillgång på kapital, höga vinster etc. Men SHB investeringen visar att man kan på några års sikt få en ok investering även om man köpt i goda tider. Nu har jag naturligtvis inte gjort SHB investeringen på några års sikt, den är mycket längre än så. Varför ökade jag inte i SHB till under 100 kr? Ja, det kan man fråga sig. Men jag ökade kraftigt i Industrivärden istället och därmed indirekt i SHB.
Hur kunde marknaden handla ner Kabe till höga 20 kr? Balansräkningen var stark. Skuldsättningen låg. Stabila, kunniga och långsiktiga ägare fanns. Kabe agerade tidigt i krisen och minskade sin kapacitet. Jag hade följt detta bolag i en 4 - 5 år. Men tyckt att aktien var lite dyr innan krisen. Men nu, i krisen, kunde man få ett fint bolag som Kabe med stark balansräkning till under det egna kapitalet. En Graham-investering.
Naturligtvis blir efterfrågan för denna dyra sällanköpskonsumentprodukt lägre under en kris. Köpen av husbilar, husvagnar är ibland/oftast? lånefinasierade. Men de säljer också släpkärror och tillbehör till husvagnar, dessa produkter kanske inte är lika konjunkturkänsliga. När jag köpte Kabe tänkte jag så här. Vem äger husvagn? Jag tror att ägaren är mer trolig på lansbygd och små städer än i våra större städer. Var har männsikor tagit stora lån för att fiansiera sitt boende? Generellt sett storstäderna. Villken grupp har just pensionerat sig och kan tänka sig att njuta av livet som pensionärer i husbil eller vagn? 40-talisterna, som är en stor grupp. Var är männskor mindre benägna att använda kreditkort, mer benägna att leva i hus där skulderna är avtbetalda? På landsbygd. Om tiderna var blir sämre, vad är bland de första man drar in på som hushåll? Resor till andra kontinenter.Var semestrar man istället? I Sverige och Norden. Dessutom har många yngre växt upp med husvagnssemestrar och därför finns lite av en revival när de bildar familj. Campingliv är idealiskt för barnfamiljer. Min slutsats i krisen var att Kabes köpare kommer att påvverkas av krisen - men endast i viss utsträckning. Dessutom är husvgansparken åldrad och det mesta talar för efterfrågan för nya produkter kommer att komma tillbaka på sikt. Det finns en ny trend med husbilar. Många av de potentiella köparna av husvagn/husbil har en ekonomi och en relation till sin lokala bank som gör att de faktiskt har råd att köpa en ny husvagn/husbil om de vill. Framförallt kommer efterfrågan att komma tillbaka, och Kabes ekonomi är stark nog att vänta in dessa tider.
Skulle jag köpa SHB, Säki, Kinnevik, och Kabe till dagens kurser? Detta är alla mycket bra bolag. Men de känns kanske inte jättebilliga idag. Men de är kanske inte dyra heller. SHB är t ex rimligt värderad och går en spännande framtid till mötes, parerade krisen utmärkt, och långsiktigt blir det säkert bra. Detsamma kan sägas om Kabe. Kinnevik har fortfarande ganska hög substansrabbat. Säki har en reklativt stor byggexponering; Assa, Nobia, Fagerhult - där finns det utrymme för förbättringar. Jag avstår dock i dagsläget och ökar kanske när situationen kortsiktigt ser mindre gynnsamma ut för något av dessa bolag, och nyckeltalen är mer attraktiva. Jag kommer dock att - ceteris paribus - behålla dessa aktier så länge som dessa färetag är välskötta och fortsätter att utvecklas. Långsiktigt ägande. Inkassera utdelningar. Låga transaktionskostnader. Mycket sittfläsk och inaktivitet. Men resolut handlande när tillfälligheter till bra affärer ges. Tycker ni som jag att det kanske är bättre att amortera av lån på t ex hus i dessa dagar istället för att göra nya aktieinvesteringar?
tisdag 23 februari 2010
När Peter Lynch ägde Volvo pa 1980-talet - och Volvo idag
One upon Wall Street är en klassiker. Peter Lynch och John Rothchild skrev denna bok som har inspirerarat mangen amatöraktiesparare, sa ocksa mig. En bok säkert färre har läst är "Beating the Street", av samma författarpar. Under rubriken My travels abroad s 122 - 125 finns en fantastisk berättelse om hur Lynch, da förvaltare för den otroligt framgangsrika fonden Fidelity Magellen aker till Sverige och nagra andra länder pa företagsbesök.
Först, hur framgangsrik var Lynch som förvaltare? 1000 USD 1977 insatta i Fidelity Magellan under Lynch förvaltarskap var hela 28000 USD när han slutade 1990. Och mycket intressant, Volvo var under en lang tid det största eller bland de det största innehavet i Magellen fonden.
Vad upptäckte Lynch pa sin resa? Han reste till nagra länder i Europa, till nagra länder i östasien och hittade en del intressanta bolag till fonden. I Sverige besökte Lynch bl a Aga, Esselte, Volvo, Ericsson, Skandia, Alfa Laval, Electrolux. När han kontaktade Volvo och sade att han skulle vilja besöka bolaget, fragade de i princip: Vem vill du träffa? De var mycket fa amerikanska analytiker, eller svenska för den delen som gjorde företagsbesök pa 1980-talet, även pa ett bolag av Volvos dignitet.
Volvo 1985 var ett konglomerat i transportbranschen som nu, men dessutom med personbilar som väsentlig del. Dessutom hade Gyllenhammar diversifierat till mat, läkemedel, energi o s v. En Volvo aktie kostade 34USD. Lynch fann att de var den summan som Volvo hade i cash per aktie. Man fick alltsa allting annat gratis; anläggningar, dotterbolag, patent, varumärken, fastigheter mm. Lynch trodde knappt sina ögon. Hur hade analytikerna missat detta i ett sa stort bolag som Volvo. Han köpte även aktier i AGA, Esselte, Electrolux och Skandia till sin fond. Ca 20% av Magellan bestod av internationella aktier. Och Volvo var hans "top pick".
Volvo 2010 da? Det har länge saknats en stark ägare av kött och blod i Volvo. Det gjorde det även pa 1980-talet. Leif Johansson är säkert en bra VD i många avseenden. Jag tror inte på många byten utan anser istället att det är bra med stabilitet i ledningen. Djup kunskap om en bransch och ett bolag ackumelars med tiden. Östling i Scania hyllas med rätta, Johansson är säkert nästan lika bra, han också. Men Scania har haft en långsiktig ägare i Wallenbergsfären i nästan ett sekel innan det kärninnehavet avyttrades häromåret. Volvo har istället haft svaga institutionella ägare. (Dock finns det en indisk man och en kinesisk kvinna i styrelsen, vilket är poitivt givet bolagets globala verksamhet) Renault äger 20% av rösterna men verkat inte så engagerade. Det var detta Cevian och Gardell såg. Detta är ett bolag som inte är helt välskött. Industrivärden såg det också - eller de sag i vart fall den langsiktiga potentialen, de tänker alltid i decennier...
Vad är Volvo AB idag? Lastbilar, anläggningsmaskiner, bussar, penta, aero etc. Men lastbilar står för långt över hälften av omsättningen. Det här är bra produkter, bra motorer etc. Man äger också fina varumärken i Nordamerika, Asien, och Europa; Renault trucks, Mack, UD trucks(Nissan Diesel, Dongfeng), Prevost och Nova buss och så Volvo i olika branscher, dock ej personbilar. Dessutom dotterbolagen Volvo IT som säljer sina tjänster till Volvo och många andra företag,Volvo Financial Service där Volvos kunder kan låna pengar till t ex en lastbil, Volvo Logistic som säljer servicelösningar extern och internt, samt lite fastigheter och framtidsteknikinvesteringar.
Låt oss titta närmare på bokslutet: (31 dec 2009). Vi är otroligt langt fran balansräkningen 1985 när Lynch investerade. Det finns ingen jättekassa (som motsvarar bolagets aktiekurs). Langt ifran. Detta är ett ganska hart skuldsatt bolag. Ett konjunkturkänsligt verkstadsbolag som har en soliditet på ca 20%. Inte sa stabilt, om man säger sa. Volvo under Gyllenhammar pa 1980-talet var som vi tidigare nämnt diversifierat i mat, läkemedel etc. För de som tycker att Volvo är ett spretigt konglomerat idag, det var mycket mer sa da - men det var ocksa mindre konjunkturkänsligt. Volvo 1985 var nästan ett investmentbolag.
Volvo har enligt bokslutet följande Långsiktiga skulder: Obligationslån på nästan 50 miljarder (det har ökar med nästan 14 miljarder på ett år),övriga lån drygt 56 miljarder (detta har ökat med nästan 9 miljarder på ett år),övriga skulder 9.5 miljarder (minskat med 1,5 miljard på ett år) Detta innebär långa skulder på ca 115 miljarder. (Dock har Volvo långsiktiga kundfodringar på nästan 40 miljarder.) Volvos egna kapital är idag ca 66 miljarder, efter en ganska kraftig minskning genom den stora förlusten 2009.
Volvo har 38 miljarder i korta placeringar och likvida medel. Immateriella anläggningstillgångar värderas till 41.6 miljarder, det här är goodwill från t ex uppköp, varumärken etc. Naturligtvis finns värden, är dessa dryga 40 miljarder, vem vet? Lagret har minskats kraftigt under senaste aret. Men nettoskulden är 41.5 miljarder SEK, varav industriverksamheten star för 35.5 miljarder.
Jag tycker inte detta är en stark balansräkning för ett bolag i en sa konjunkturkänslig bransch. Och Lynch skulle nog knappast köpa aktien till dagens nyckeltal och med dagens balansräkning. Men jag för förstar vad Industrivärden ser. Gardell ser andra möjligheter, men kommer antagligen att fa det svart i den kampen om Volvo. Industrivärden är myckert mindre av ett hot för Volvo. De har manga värderingar gemensamt. Likt t ex SCA har Volvo manga dolda värden.
Först, hur framgangsrik var Lynch som förvaltare? 1000 USD 1977 insatta i Fidelity Magellan under Lynch förvaltarskap var hela 28000 USD när han slutade 1990. Och mycket intressant, Volvo var under en lang tid det största eller bland de det största innehavet i Magellen fonden.
Vad upptäckte Lynch pa sin resa? Han reste till nagra länder i Europa, till nagra länder i östasien och hittade en del intressanta bolag till fonden. I Sverige besökte Lynch bl a Aga, Esselte, Volvo, Ericsson, Skandia, Alfa Laval, Electrolux. När han kontaktade Volvo och sade att han skulle vilja besöka bolaget, fragade de i princip: Vem vill du träffa? De var mycket fa amerikanska analytiker, eller svenska för den delen som gjorde företagsbesök pa 1980-talet, även pa ett bolag av Volvos dignitet.
Volvo 1985 var ett konglomerat i transportbranschen som nu, men dessutom med personbilar som väsentlig del. Dessutom hade Gyllenhammar diversifierat till mat, läkemedel, energi o s v. En Volvo aktie kostade 34USD. Lynch fann att de var den summan som Volvo hade i cash per aktie. Man fick alltsa allting annat gratis; anläggningar, dotterbolag, patent, varumärken, fastigheter mm. Lynch trodde knappt sina ögon. Hur hade analytikerna missat detta i ett sa stort bolag som Volvo. Han köpte även aktier i AGA, Esselte, Electrolux och Skandia till sin fond. Ca 20% av Magellan bestod av internationella aktier. Och Volvo var hans "top pick".
Volvo 2010 da? Det har länge saknats en stark ägare av kött och blod i Volvo. Det gjorde det även pa 1980-talet. Leif Johansson är säkert en bra VD i många avseenden. Jag tror inte på många byten utan anser istället att det är bra med stabilitet i ledningen. Djup kunskap om en bransch och ett bolag ackumelars med tiden. Östling i Scania hyllas med rätta, Johansson är säkert nästan lika bra, han också. Men Scania har haft en långsiktig ägare i Wallenbergsfären i nästan ett sekel innan det kärninnehavet avyttrades häromåret. Volvo har istället haft svaga institutionella ägare. (Dock finns det en indisk man och en kinesisk kvinna i styrelsen, vilket är poitivt givet bolagets globala verksamhet) Renault äger 20% av rösterna men verkat inte så engagerade. Det var detta Cevian och Gardell såg. Detta är ett bolag som inte är helt välskött. Industrivärden såg det också - eller de sag i vart fall den langsiktiga potentialen, de tänker alltid i decennier...
Vad är Volvo AB idag? Lastbilar, anläggningsmaskiner, bussar, penta, aero etc. Men lastbilar står för långt över hälften av omsättningen. Det här är bra produkter, bra motorer etc. Man äger också fina varumärken i Nordamerika, Asien, och Europa; Renault trucks, Mack, UD trucks(Nissan Diesel, Dongfeng), Prevost och Nova buss och så Volvo i olika branscher, dock ej personbilar. Dessutom dotterbolagen Volvo IT som säljer sina tjänster till Volvo och många andra företag,Volvo Financial Service där Volvos kunder kan låna pengar till t ex en lastbil, Volvo Logistic som säljer servicelösningar extern och internt, samt lite fastigheter och framtidsteknikinvesteringar.
Låt oss titta närmare på bokslutet: (31 dec 2009). Vi är otroligt langt fran balansräkningen 1985 när Lynch investerade. Det finns ingen jättekassa (som motsvarar bolagets aktiekurs). Langt ifran. Detta är ett ganska hart skuldsatt bolag. Ett konjunkturkänsligt verkstadsbolag som har en soliditet på ca 20%. Inte sa stabilt, om man säger sa. Volvo under Gyllenhammar pa 1980-talet var som vi tidigare nämnt diversifierat i mat, läkemedel etc. För de som tycker att Volvo är ett spretigt konglomerat idag, det var mycket mer sa da - men det var ocksa mindre konjunkturkänsligt. Volvo 1985 var nästan ett investmentbolag.
Volvo har enligt bokslutet följande Långsiktiga skulder: Obligationslån på nästan 50 miljarder (det har ökar med nästan 14 miljarder på ett år),övriga lån drygt 56 miljarder (detta har ökat med nästan 9 miljarder på ett år),övriga skulder 9.5 miljarder (minskat med 1,5 miljard på ett år) Detta innebär långa skulder på ca 115 miljarder. (Dock har Volvo långsiktiga kundfodringar på nästan 40 miljarder.) Volvos egna kapital är idag ca 66 miljarder, efter en ganska kraftig minskning genom den stora förlusten 2009.
Volvo har 38 miljarder i korta placeringar och likvida medel. Immateriella anläggningstillgångar värderas till 41.6 miljarder, det här är goodwill från t ex uppköp, varumärken etc. Naturligtvis finns värden, är dessa dryga 40 miljarder, vem vet? Lagret har minskats kraftigt under senaste aret. Men nettoskulden är 41.5 miljarder SEK, varav industriverksamheten star för 35.5 miljarder.
Jag tycker inte detta är en stark balansräkning för ett bolag i en sa konjunkturkänslig bransch. Och Lynch skulle nog knappast köpa aktien till dagens nyckeltal och med dagens balansräkning. Men jag för förstar vad Industrivärden ser. Gardell ser andra möjligheter, men kommer antagligen att fa det svart i den kampen om Volvo. Industrivärden är myckert mindre av ett hot för Volvo. De har manga värderingar gemensamt. Likt t ex SCA har Volvo manga dolda värden.
torsdag 11 februari 2010
Koncentrerad eller diversifierad portfölj - det är frågan?
Din lokala banktjänstemann säger säkert att du skall diversifiera dina investeringar; olika tillgångsslag; obligationer, fastigheter, råvaror, aktier etc, varierande fonder i olika marknader, olika aktier, i mogna ekonomier och i tillväxtländer o s v. Du kan vara ganska passiv när du har en sådan diversifierad portfölj.
Sedan finns det de som hävdar precis tvärt om. Du skall ha en koncentrerad portfölj. Några få väl utvalda investeringar där du har läst på grundligt, följer noggrant och där du har investerat betydande belopp. Det leder till lägre risk - om än ibland kanske mer volatilitet. Charlie Munger inspirerade Warren Buffet att tänka i dessa banor - även om Berkshie H. idag är sa stort att det verkligen är fraga om ett diversifierat investmentbolag med manga olika tillgangsslag. Det leder alltsa till lägre risk eftersom du verkligen är oerhört insatt i t ex en handfull aktier. Men här kan man nog inte vara passiv. Förändringar av ägande i bolag kan ske och nya inriktningar av bolag komma till - som du inte alls gillar. Det kan bli fusioner och annan galenskap. Fördelen med denna modell är säkert att du ser dig verkligen som delägare i dessa bolag och lever med dem som om de vore dina egna nästan. Investeringar är mest intelligenta när de är businesslike, skriver Benjamin Graham i kapitel 20 i The intelligent investor.
I samma klassiska investeringsbok, samma kapitel, (fritt översatt av mig själv) finns följande passus om diversifiering. Det finns ett samband mellan margain of safety (säkerhetsmarginal) och principen om diversifiering. Även om man köper en aktie eller obliagtion med god säkerhetsmarginal, billigt i förhållande till underliggande värde, så kan t ex en enskild aktie utvecklas väldigt ogynnsamt. Säkerhetsmarginalen leder till större chans till gynnsam utveckling men inte till att förlust är uteslutet. Men om man käper en mängd sådana aktier och obligationer då är det mer säkert att den totala vinsten överskrider den totala förlusten. (Försäkringsbolag jobbar efter en liknande princip)
Huvuddelen av min portfölj är koncentrerad till stora fina bolag eller klassiska investmentbolag; SHB, Industrivärden, Kinnevik, Öresund, H&M, SCA, Berkshire Hathaway är några av dessa huvudbolag. Jag följer dem så noga jag kann, den mån tid ges och efter förmåga (det kan vara snarigt att hänga med i svängarna i investmentbolag ibland). Under tiden jag var aktiv på prat om pengar lärde jag mig mycket om dessa bolag, både genom att undersöka och skriva själv men också genom att läsa andras tankar, reflektioner och analyser. Det skrivs naturligtvis ocksa en del bra i Aktiespararen, Affärsvärlden och Dagens Industri med mera. Slutligen är det rapportena från dessa bolag och då speciellt årsredovisningarna som verkligen ger kunskap om ett bolag och hur det utvecklas.
Under vår senaste kris tänkte jag i banor likt utdraget om diversifiering från Benjamin Grahams klassiker. Min portfölj hade en slagsida mot stora bolag, även om jag redan innan krisen hade en del mindre investeringar i mindre bolag. Men nu fanns en chans att köpa in sig i en mängd mindre och medelstora bolag som p g a krisen hade fatt värderingar som var mycket intressanta. Som de flesta andra hade jag huvuddelen av mina pengar i aktier och fonder redan innan krisen, men jag lyckades frigöra en del medel. Huvuddelen av dessa pengar gick till att utöka investeringarna i den koncentrerade delen av portföjen som nämndes ovan.
Men en betydande del gick till nya mindre investeringar. När jag letade värde var det i bolag som jag kunde nagot om innan och hade varit intresserad av länge, men där värderingarna hade varit alldeles för höga. Det var ocksa bolag som jag kanske inte i normala falla skulle köpa men som jag av en eller annan anledning fann ordentligt undervärderade. Det fanns enligt min mening en margain of safety. Vissa av dessa bolag var dock i sadan kris att diversifîering var nödvändigt. Jag räknade faktiskt med att nagra bolag skulle kunna ga i konkurs, jag utgick t o m närmast fran det. Men sa länge vinsterna överskrider förlusterna...
Det skulle finnas en trigger, för att tala med Weintraub. Jag köpte bara bolag där nagot eller nagra av exempelvis följande faktorer; ledning, ägare, produkt, balansräkning, marknadsposition gjorde att jag trodde att det skulle reda ut sig. Jag köpte bolag som under normala affärsklimat har ganska stabila vinster, ger utdelning, har intressant utvecklingspotential o s v; New Wave, Swedbank (när jag käpte var börsvärdet relativt litet), Transcom, Munters, Oriflame, Kabe och Midway Holding för att nämna nagra. I vissa fall deltog jag i nyemissioner.
Slutsaten är att jag idag har en bredare portfölj dominerat av stora klassiska bolag och större investmentbolag. Men jag har ocksa ett ganska stort antal mindre bolag som hittills i flera fall har haft en väldigt fin utveckling. Har jag tillräckligt med tid att följa dessa bolag noggrant? Nej. Men i de fall där investeringen var lite större följer jag mer noggrannt. Nagra bolag har ocksa haft en sa gynnsam utveckling att de blivit betydande innehav. Kommer jag att äga dessa bolag forever. Varför inte? Men jag kanske ocksa säljer vissa aktier när de har väl tilltagna värderingar i framtiden. Vem vet. Skulle jag köpa dessa bolag till dagens värderingar - i flera fall inte. I andra fall skulle jag nog det.
Sa skall vi ha koncentrerade eller diversifierade portföljer? Jag har en fokuserad huvuddel, och sedan har jag del med en mängd mindre innehav som är diversifierad. Man kanske kan säga att min portfölj är diversifierad i sitt upplägg...
Hur är din portfölj sammansatt?
Sedan finns det de som hävdar precis tvärt om. Du skall ha en koncentrerad portfölj. Några få väl utvalda investeringar där du har läst på grundligt, följer noggrant och där du har investerat betydande belopp. Det leder till lägre risk - om än ibland kanske mer volatilitet. Charlie Munger inspirerade Warren Buffet att tänka i dessa banor - även om Berkshie H. idag är sa stort att det verkligen är fraga om ett diversifierat investmentbolag med manga olika tillgangsslag. Det leder alltsa till lägre risk eftersom du verkligen är oerhört insatt i t ex en handfull aktier. Men här kan man nog inte vara passiv. Förändringar av ägande i bolag kan ske och nya inriktningar av bolag komma till - som du inte alls gillar. Det kan bli fusioner och annan galenskap. Fördelen med denna modell är säkert att du ser dig verkligen som delägare i dessa bolag och lever med dem som om de vore dina egna nästan. Investeringar är mest intelligenta när de är businesslike, skriver Benjamin Graham i kapitel 20 i The intelligent investor.
I samma klassiska investeringsbok, samma kapitel, (fritt översatt av mig själv) finns följande passus om diversifiering. Det finns ett samband mellan margain of safety (säkerhetsmarginal) och principen om diversifiering. Även om man köper en aktie eller obliagtion med god säkerhetsmarginal, billigt i förhållande till underliggande värde, så kan t ex en enskild aktie utvecklas väldigt ogynnsamt. Säkerhetsmarginalen leder till större chans till gynnsam utveckling men inte till att förlust är uteslutet. Men om man käper en mängd sådana aktier och obligationer då är det mer säkert att den totala vinsten överskrider den totala förlusten. (Försäkringsbolag jobbar efter en liknande princip)
Huvuddelen av min portfölj är koncentrerad till stora fina bolag eller klassiska investmentbolag; SHB, Industrivärden, Kinnevik, Öresund, H&M, SCA, Berkshire Hathaway är några av dessa huvudbolag. Jag följer dem så noga jag kann, den mån tid ges och efter förmåga (det kan vara snarigt att hänga med i svängarna i investmentbolag ibland). Under tiden jag var aktiv på prat om pengar lärde jag mig mycket om dessa bolag, både genom att undersöka och skriva själv men också genom att läsa andras tankar, reflektioner och analyser. Det skrivs naturligtvis ocksa en del bra i Aktiespararen, Affärsvärlden och Dagens Industri med mera. Slutligen är det rapportena från dessa bolag och då speciellt årsredovisningarna som verkligen ger kunskap om ett bolag och hur det utvecklas.
Under vår senaste kris tänkte jag i banor likt utdraget om diversifiering från Benjamin Grahams klassiker. Min portfölj hade en slagsida mot stora bolag, även om jag redan innan krisen hade en del mindre investeringar i mindre bolag. Men nu fanns en chans att köpa in sig i en mängd mindre och medelstora bolag som p g a krisen hade fatt värderingar som var mycket intressanta. Som de flesta andra hade jag huvuddelen av mina pengar i aktier och fonder redan innan krisen, men jag lyckades frigöra en del medel. Huvuddelen av dessa pengar gick till att utöka investeringarna i den koncentrerade delen av portföjen som nämndes ovan.
Men en betydande del gick till nya mindre investeringar. När jag letade värde var det i bolag som jag kunde nagot om innan och hade varit intresserad av länge, men där värderingarna hade varit alldeles för höga. Det var ocksa bolag som jag kanske inte i normala falla skulle köpa men som jag av en eller annan anledning fann ordentligt undervärderade. Det fanns enligt min mening en margain of safety. Vissa av dessa bolag var dock i sadan kris att diversifîering var nödvändigt. Jag räknade faktiskt med att nagra bolag skulle kunna ga i konkurs, jag utgick t o m närmast fran det. Men sa länge vinsterna överskrider förlusterna...
Det skulle finnas en trigger, för att tala med Weintraub. Jag köpte bara bolag där nagot eller nagra av exempelvis följande faktorer; ledning, ägare, produkt, balansräkning, marknadsposition gjorde att jag trodde att det skulle reda ut sig. Jag köpte bolag som under normala affärsklimat har ganska stabila vinster, ger utdelning, har intressant utvecklingspotential o s v; New Wave, Swedbank (när jag käpte var börsvärdet relativt litet), Transcom, Munters, Oriflame, Kabe och Midway Holding för att nämna nagra. I vissa fall deltog jag i nyemissioner.
Slutsaten är att jag idag har en bredare portfölj dominerat av stora klassiska bolag och större investmentbolag. Men jag har ocksa ett ganska stort antal mindre bolag som hittills i flera fall har haft en väldigt fin utveckling. Har jag tillräckligt med tid att följa dessa bolag noggrant? Nej. Men i de fall där investeringen var lite större följer jag mer noggrannt. Nagra bolag har ocksa haft en sa gynnsam utveckling att de blivit betydande innehav. Kommer jag att äga dessa bolag forever. Varför inte? Men jag kanske ocksa säljer vissa aktier när de har väl tilltagna värderingar i framtiden. Vem vet. Skulle jag köpa dessa bolag till dagens värderingar - i flera fall inte. I andra fall skulle jag nog det.
Sa skall vi ha koncentrerade eller diversifierade portföljer? Jag har en fokuserad huvuddel, och sedan har jag del med en mängd mindre innehav som är diversifierad. Man kanske kan säga att min portfölj är diversifierad i sitt upplägg...
Hur är din portfölj sammansatt?
lördag 6 februari 2010
H&Ms balansräkning lika stark som Aleksandr Karelin
Kommer ni ihåg lyftkranen från Sibirien. Obesegrad brottare 1987 - 2000 i tungviktsklassen. 9 VM guld och tre OS guld. Han var ohyggligt stark. Och överlägsen. Så är också H&Ms balansräkning.
HMs helårsrapport möttes med jubelrop bland analytiker. Om man läste de hastiga analyserna på nätet dagarna efter rapporten så hyllas HMs resultat. Bruttomarginal. Kvartalsvinst. Fokus är på resultaträkningen.
Här skall jag kortfattat uppmärksamma läsaren på varför jag huvudsakligen är aktieägare i HM. Balansräkningen.
1) Varumärket H&M värderas i rapporten till knappt 400 miljoner SEK. Interbrand värderar HMs varumärke till 11 Miljarder Euro. Något mer än HMs egen värdering, om man säger så. HM är enligt denna varumärkeskonsult europas mest värdefulla varumärke. Det finns också en goodwill post på 400 Milijoner SEK, även om denn tas med blir summan 800 miljoner vs 100 000 miljoner. En viss skillnad.
2) HM värderar värdet på deras hyresrätter till 744 miljoner SEK. De har ju de bästa lägena í jordens mest betydelsefulla städer. Alla kedjor vill ha de lägen som HM hyr. Värdet måste vara mycket mer på dessa hyreskontrakt.
3) Likaså tas inventarierna för ca 2000 butiker upp till ett värde av 14 miljarder. Det måste vara i underkant. Av H&Ms 18.3 Miljarder i anläggningstillgångar står dessa inventarier för dryga 80% av värdet. Det finns nästan ingen luft alls i deras anläggningstillgångar. Mycket ovanligt för ett Large Cap-bolag på Stockholmsbörsen.
4) Varulagret, och nu är vi i omsättningstillgångarna, tas upp till endast dryga 10 miljarder. Skulle det behövas skulle HM säkert kunna få hyffsat betalt för sitt varulager, även om modet svänger i hastigt för HMs målgrupper. Kanske skulle de kunna få i närheten av denna summa med en storrea. Nu behövs inte detta...
5) Det finns drygt 22 miljarder i cash och kortfristiga placeringar.
6) Soliditeten är nästan 75%. (Eget kapital 40.6 Miljarder och summan eget kapital och skulder 54.4 Miljarder)
7) De långa räntebärande lånen är endast på 254 miljoner SEK. Och det är för avsättningar till pensioner. Jämför det med cash och kortfristiga placeringar på 22 000 miljoner SEK. Totalt är de långa skulderna endast 2.7 Miljarder.
8) De kortsiktiga skulderna är på drygt 11 miljarder, och icke räntebärande, de kortsiktiga fodringarna på 3.8 miljarder. Skillnaden däremellan täcks lätt av kassan som är beskriven innan.
HMs börsvärde har svängt mellan i runda slängar 320 och 375 miljarder den sista tiden. Med ett eget kapital på ca 40.6 miljarder får man betala högt över substansvärdet. 8.6ggr vid ett börsvärde på 350 miljarder. Dessutom får man ofta betala över 20ggr vinsten när man köper aktier i bolaget. Det gör att många värdeinvesterare går ut genom dörren. Det skall de nog inte göra. Inte direkt iallafall.
Balansräkningen är väldigt konservativt beräknad som vi såg ovan. Och HM har en räntabilitet över 40% de senaste åren, väl över 30% vid en längre tidshorisont, en vinstmarginal på dryga 20%, utdelning kring trakten på 4% på sistonde - och den växer för varje år i kronor och ören. Stabil utdelningstillväxt äver lång tid. HM kan dela ut mycket av vinsten, eftersom de inte måste hålla på med en massa R&D och bygga och underhålla komplicerade och dyra produktionsanläggningar för att tillverka sina produkter. Dessutom planerar HM för att öka antalet butiker med 10 - 15 % de närmaste åren. Så tillväxt blir det. Endast ett fåtal marknader är mättade ännu t ex kanske Tyskland och antagligen Sverige.
HM-aktien är dyr. Men kanske inte så dyr som en del tror när man hastigt tittat på nyckeltalen. Kvalitet kostar.
HMs helårsrapport möttes med jubelrop bland analytiker. Om man läste de hastiga analyserna på nätet dagarna efter rapporten så hyllas HMs resultat. Bruttomarginal. Kvartalsvinst. Fokus är på resultaträkningen.
Här skall jag kortfattat uppmärksamma läsaren på varför jag huvudsakligen är aktieägare i HM. Balansräkningen.
1) Varumärket H&M värderas i rapporten till knappt 400 miljoner SEK. Interbrand värderar HMs varumärke till 11 Miljarder Euro. Något mer än HMs egen värdering, om man säger så. HM är enligt denna varumärkeskonsult europas mest värdefulla varumärke. Det finns också en goodwill post på 400 Milijoner SEK, även om denn tas med blir summan 800 miljoner vs 100 000 miljoner. En viss skillnad.
2) HM värderar värdet på deras hyresrätter till 744 miljoner SEK. De har ju de bästa lägena í jordens mest betydelsefulla städer. Alla kedjor vill ha de lägen som HM hyr. Värdet måste vara mycket mer på dessa hyreskontrakt.
3) Likaså tas inventarierna för ca 2000 butiker upp till ett värde av 14 miljarder. Det måste vara i underkant. Av H&Ms 18.3 Miljarder i anläggningstillgångar står dessa inventarier för dryga 80% av värdet. Det finns nästan ingen luft alls i deras anläggningstillgångar. Mycket ovanligt för ett Large Cap-bolag på Stockholmsbörsen.
4) Varulagret, och nu är vi i omsättningstillgångarna, tas upp till endast dryga 10 miljarder. Skulle det behövas skulle HM säkert kunna få hyffsat betalt för sitt varulager, även om modet svänger i hastigt för HMs målgrupper. Kanske skulle de kunna få i närheten av denna summa med en storrea. Nu behövs inte detta...
5) Det finns drygt 22 miljarder i cash och kortfristiga placeringar.
6) Soliditeten är nästan 75%. (Eget kapital 40.6 Miljarder och summan eget kapital och skulder 54.4 Miljarder)
7) De långa räntebärande lånen är endast på 254 miljoner SEK. Och det är för avsättningar till pensioner. Jämför det med cash och kortfristiga placeringar på 22 000 miljoner SEK. Totalt är de långa skulderna endast 2.7 Miljarder.
8) De kortsiktiga skulderna är på drygt 11 miljarder, och icke räntebärande, de kortsiktiga fodringarna på 3.8 miljarder. Skillnaden däremellan täcks lätt av kassan som är beskriven innan.
HMs börsvärde har svängt mellan i runda slängar 320 och 375 miljarder den sista tiden. Med ett eget kapital på ca 40.6 miljarder får man betala högt över substansvärdet. 8.6ggr vid ett börsvärde på 350 miljarder. Dessutom får man ofta betala över 20ggr vinsten när man köper aktier i bolaget. Det gör att många värdeinvesterare går ut genom dörren. Det skall de nog inte göra. Inte direkt iallafall.
Balansräkningen är väldigt konservativt beräknad som vi såg ovan. Och HM har en räntabilitet över 40% de senaste åren, väl över 30% vid en längre tidshorisont, en vinstmarginal på dryga 20%, utdelning kring trakten på 4% på sistonde - och den växer för varje år i kronor och ören. Stabil utdelningstillväxt äver lång tid. HM kan dela ut mycket av vinsten, eftersom de inte måste hålla på med en massa R&D och bygga och underhålla komplicerade och dyra produktionsanläggningar för att tillverka sina produkter. Dessutom planerar HM för att öka antalet butiker med 10 - 15 % de närmaste åren. Så tillväxt blir det. Endast ett fåtal marknader är mättade ännu t ex kanske Tyskland och antagligen Sverige.
HM-aktien är dyr. Men kanske inte så dyr som en del tror när man hastigt tittat på nyckeltalen. Kvalitet kostar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)