När Peter Lynch ägde Volvo pa 1980-talet - och Volvo idag

One upon Wall Street är en klassiker. Peter Lynch och John Rothchild skrev denna bok som har inspirerarat mangen amatöraktiesparare, sa ocksa mig.  En bok säkert färre har läst är "Beating the Street", av samma författarpar. Under rubriken My travels abroad s 122 - 125 finns en fantastisk berättelse om hur Lynch, da förvaltare för den otroligt framgangsrika fonden Fidelity Magellen aker till Sverige och nagra andra länder pa företagsbesök.

Först, hur framgangsrik var Lynch som förvaltare? 1000 USD 1977 insatta i Fidelity Magellan under Lynch förvaltarskap var hela 28000 USD när han slutade 1990. Och mycket intressant, Volvo var under en lang tid det största eller bland de det största innehavet i Magellen fonden.

Vad upptäckte Lynch pa sin resa? Han reste till nagra länder i Europa, till nagra länder i östasien och hittade en del intressanta bolag till fonden. I Sverige besökte Lynch bl a Aga, Esselte, Volvo, Ericsson, Skandia, Alfa Laval, Electrolux. När han kontaktade Volvo och sade att han skulle vilja besöka bolaget, fragade de i princip: Vem vill du träffa? De var mycket fa amerikanska analytiker, eller svenska för den delen som gjorde företagsbesök pa 1980-talet, även pa ett bolag av Volvos dignitet.

Volvo 1985 var ett konglomerat i transportbranschen som nu, men dessutom med personbilar som väsentlig del. Dessutom hade Gyllenhammar diversifierat till mat, läkemedel, energi o s v. En Volvo aktie kostade 34USD. Lynch fann att de var den summan som Volvo hade i cash per aktie. Man fick alltsa allting annat gratis; anläggningar, dotterbolag, patent, varumärken, fastigheter mm. Lynch trodde knappt sina ögon. Hur hade analytikerna missat detta i ett sa stort bolag som Volvo. Han köpte även aktier i AGA, Esselte, Electrolux och Skandia till sin fond. Ca 20% av Magellan bestod av internationella aktier. Och Volvo var hans "top pick".
Volvo 2010 da? Det har länge saknats en stark ägare av kött och blod i Volvo. Det gjorde det även pa 1980-talet. Leif Johansson är säkert en bra VD i många avseenden. Jag tror inte på många byten utan anser istället att det är bra med stabilitet i ledningen. Djup kunskap om en bransch och ett bolag ackumelars med tiden. Östling i Scania hyllas med rätta, Johansson är säkert nästan lika bra, han också. Men Scania har haft en långsiktig ägare i Wallenbergsfären i nästan ett sekel innan det kärninnehavet avyttrades häromåret. Volvo har istället haft svaga institutionella ägare. (Dock finns det en indisk man och en kinesisk kvinna i styrelsen, vilket är poitivt givet bolagets globala verksamhet) Renault äger 20% av rösterna men verkat inte så engagerade. Det var detta Cevian och Gardell såg. Detta är ett bolag som inte är helt välskött. Industrivärden såg det också - eller de sag i vart fall den langsiktiga potentialen, de tänker alltid i decennier...

Vad är Volvo AB idag? Lastbilar, anläggningsmaskiner, bussar, penta, aero etc. Men lastbilar står för långt över hälften av omsättningen. Det här är bra produkter, bra motorer etc. Man äger också fina varumärken i Nordamerika, Asien, och Europa; Renault trucks, Mack, UD trucks(Nissan Diesel, Dongfeng), Prevost och Nova buss och så Volvo i olika branscher, dock ej personbilar. Dessutom dotterbolagen Volvo IT som säljer sina tjänster till Volvo och många andra företag,Volvo Financial Service där Volvos kunder kan låna pengar till t ex en lastbil, Volvo Logistic som säljer servicelösningar extern och internt, samt lite fastigheter och framtidsteknikinvesteringar.

Låt oss titta närmare på bokslutet: (31 dec 2009). Vi är otroligt langt fran balansräkningen 1985 när Lynch investerade. Det finns ingen jättekassa (som motsvarar bolagets aktiekurs). Langt ifran. Detta är ett ganska hart skuldsatt bolag. Ett konjunkturkänsligt verkstadsbolag som har en soliditet på ca 20%. Inte sa stabilt, om man säger sa. Volvo under Gyllenhammar pa 1980-talet var som vi tidigare nämnt diversifierat i mat, läkemedel etc. För de som tycker att Volvo är ett spretigt konglomerat idag, det var mycket mer sa da - men det var ocksa mindre konjunkturkänsligt. Volvo 1985 var nästan ett investmentbolag.

Volvo har enligt bokslutet följande Långsiktiga skulder: Obligationslån på nästan 50 miljarder (det har ökar med nästan 14 miljarder på ett år),övriga lån drygt 56 miljarder (detta har ökat med nästan 9 miljarder på ett år),övriga skulder 9.5 miljarder (minskat med 1,5 miljard på ett år) Detta innebär långa skulder på ca 115 miljarder. (Dock har Volvo långsiktiga kundfodringar på nästan 40 miljarder.) Volvos egna kapital är idag ca 66 miljarder, efter en ganska kraftig minskning genom den stora förlusten 2009.

Volvo har 38 miljarder i korta placeringar och likvida medel. Immateriella anläggningstillgångar värderas till 41.6 miljarder, det här är goodwill från t ex uppköp, varumärken etc. Naturligtvis finns värden, är dessa dryga 40 miljarder, vem vet? Lagret har minskats kraftigt under senaste aret. Men nettoskulden är 41.5 miljarder SEK, varav industriverksamheten star för 35.5 miljarder.

Jag tycker inte detta är en stark balansräkning för ett bolag i en sa konjunkturkänslig bransch. Och Lynch skulle nog knappast köpa aktien till dagens nyckeltal och med dagens balansräkning. Men jag för förstar vad Industrivärden ser. Gardell ser andra möjligheter, men kommer antagligen att fa det svart i den kampen om Volvo. Industrivärden är myckert mindre av ett hot för Volvo. De har manga värderingar gemensamt. Likt t ex SCA har Volvo manga dolda värden.