Om substanspremie för investmentbolag

Under drygt tio års tid har jag byggt min långa aktieportfölj på investmentbolagens grund. Berkshire Hathaway och senare Fairfax Financials har varit de udda utländska investmentbolagsliknande fåglarna (kanske skall Sampo t o m räknas some ett investmentbolag?) Detta i en portfölj full av svenska investmentbolag som bl a Investor, Kinnevik, Industrivärden, Öresund och Latour.

Mitt mest lästa inlägg (nästan 12000 sidvisningar) här på bloggen ger tio skäl till varför man skall äga en korg investmentbolag.  Förklaringen till att min långa portfölj med stor sannolikhet har slagit index (var slarvig i början med statistik och plattformarna för handel förut gjorde inte detta enklare) under detta dryga decennium är enkel. Flera av dessa investmentbolag har överpresterat. Bolag som Kinnevik, Latour, Öresund och Investor har gått mycket bra under denna tidsperiod. På lite kortare sikt, några år, har t ex Bure Equity, Svolder och Traction gått som tåget.

Under detta dryga decennium har många av dessa investmentbolag, speciellt de som också är maktbolag (bolag som t ex Industrivärden som genom röststarka A-aktier kontrollerar bl a SCA och Skanska) handlats till stor substansrabatt. Ibland har man kunnat köpa Investor och Kinnevik till 30 - 40% substansrabatt (Se graf för Kinnevik nedan) . Om man gjort så har man fått fina värden, men också fina utdelningar eftersom utdelningen blir högre på en knippe börsbolag som handlas till substansrabatt, ceteris paribus.

Men på sistone har den världen jag känner till blivit smått galen. Många av "mina" investmentbolag har de sista året enligt mina beräkningar handlats till substanspremie.

I fallet Öresund tycker jag att en viss substanspremie är befogad. Förutom Fabege (kanske bland de bäst positionerade fastighetsbolagen i västvärlden) och Bilia (otroligt välskött, på väg in i bl a Tyskland)  är Qviberg et al helt rationella och osentimentala i sin portfölj. De har en makalös timing och "känsla" - naturligtvis också baserat på logik -  för att gå in i bolag och låta dem vara där lagom länge, för att sedan minska efter fantastisk värdeutveckling - och sedan ibland helt lämna. Jag var aktieägare redan innan finanskrisen och Öresunds gamla årsredovisningar är en fröjd att läsa. Mats Qviberg är nog Sveriges bästa stockpicker -  och allltid med balans mellan olika typer av bolag och till låg/rimlig risk. Titta t ex på Öresund mot OMX den senaste treårsperioden, de har gått mycket bra:

 

Men förutom Öresund tycker jag inte att något svenska investmentbolag skall handlas till premie. Dock tycker jag att Qvibergpremien är för hög just nu.

Det är dock realistiskt att några av investmentbolagen kan handlas kring sin substans. Latour har t ex en stor fin helägd rörelse, man kan alltså inte kopiera det bolaget genom att köpa aktier via börsen, och värderingen på denna onoterade del är nog i underkant. Sätter man samman Assa, Fagerhult, Tomra etc med den onoterade rörelsen får man en attraktiv mix av högavkastande bolag. Att Latour handlas kring substans känns rimligt givet hur de bra de presterat de sista 10 - 15 - 20 åren.

De maktbolag för olika sfärer, som är gifta med en del av sina bolag, har idag fortfarande viss rabatt, men den är mindre än den varit:
Industrivärden (SHB/Sandvik/Volvo/SCA/Ericsson)
Kinnevik (Tele2/Zalando/MTG/Millicom) - de har varit mer otrogna med sina kärninnehav och nya har tillkommit
Investor (SEB/ABB/Atlas/Astra/Ericsson)

Men följande bolag handlas (förutom Öresund) idag eller har handlats nyligen med premie:
A) Melker Schörling (MSAB)
B) Traction
C) Bure Equity
D) Svolder
E) Creades
F) Lundbergs 

A) Givet att Melker dragit sig tillbaka (han har varit enastående framgångsrik) och Ola R potentiellt hamnat i klammeri med rättvisan, skall detta bolag handlas med premie? Hexagon dominerar en portfölj som faktiskt kan köpas över börsen.

B) Jag beundrar Stillströms. Men de är försiktiga och har drygt en 1/3 av tillgångar i korta placeringar/räntepapper/likvida medel. En del fina mindre innehav. Men skall de verkligen handlas med premie givet den stora kassan? Visst, vissa bolag är helägda och kanske blygsamt värderade på balansräkningen. Men...

C) Bure har gjort det fantastiskt som har varit med och tagit fram Vitrolife och Mycronic till vad de är idag. Men dessa bolag är högt värderade. T o m mycket högt?  Och de utgör en mycket stor del av portföljen. I dagsläget liten rabatt i Bure. Men en del mindre innehav inte så imponerande, i vart fall inte just nu. Kanske kan bli? Men räcker det för att göra bolaget intressant?

D) Svolder har jag ägt länge. De var länge ok och kanske inte mer, men gav exponering mot stabila små och medelstora bolag till viss rabatt. Men sedan Öresund började köpa in sig har de haft en makalös utveckling. Och de har t o m gått bättre än Öresund. Bl a Troax, Garo, SAAB och Boule D. har gått fantastiskt. Men premie på Svolder? Historiskt har jag aldrig varit med om detta.

E) Creades har en del mindre intressanta innehav. Men stora delar av portföljen ligger i ett skyhögt värderat Avanza och turnaroundorienterade Lindab. Tveksamt om det skall vara premie på detta. Även om Hagströmer är en bra entreprenör.

F) Slutligen Lundbergs. Visst, den helägda fastighetsrörelsen har kanske varit blygsamt värderad. Men har också befunnit sig i den bästa av världar. Och bolaget har många fina innehav. Men Hufvudstaden och Holmen, tillsammans ca 1/3 av portföljen, är enligt min mening skyhögt värderade. Skall det verkligen vara premie för ett bolag som Lundbergs med mestadels stora börsnoterade bolag?

Varför handlas många av dessa bolag med premie nu? Är vi i slutet av en lång positiv mångårig börs-cykel som skapat dessa värderingar? Många av dessa bolag är stabila och är i in lågräntemiljö mycket attraktiva att handla med hävstång? Spelar nya ETFer/Fonder som äger investmentbolag en roll?

Är det rimligt med premie för dessa bolag? Delar ni min åsikt att Öresund sticker ut här? Och att Latour kanske skall handlas kring sin substans?