fredag 3 mars 2017

Om att äga aktier långsiktigt - eller t o m för alltid?

Hittade mina gamla föreläsningsanteckningar från när jag läste nationalekonomi i början av 1990-talet. Bland materialet låg en tabell över Svenska storföretag 1990 (Källa: Sveriges största företag 1991/1992). Till vänster i tabellen nedan bolagens namn, i mitten deras årsomsättning 1990 i Miljarder svenska kronor och till höger andelen anställda utanför Sverige (i procent). Listan innehåller en del överraskningar för mig. Minnet är kort.



Bolag
Oms mdr kr
% utlandsanstallda
Volvo
83
30
Electrolux
82
82
Stora Kopparberg
62
68
Kooperativa forbundet
58
-
ABB (Sv)
48
30
Ericsson
46
60
ICA
41
-
Skanska
37
13
Procordia
32
35
Axel Johnson AB
32
-
SAS
32
73
Televerket
31
-
SCA
31
65
SAAB-Scania
31
30



Veckans Affärer har föredömligt sammanställt Sveriges 500 största företag (också baserat på omsättning) 2016 i denna artikel. Jag har tagit mig friheten att göra ett screenshot på de största 10 bolagen från den listan för att kunna jämföra med listan ovan för 1990.


Som ni ser är det ganska stor skillnad på dessa tabeller. Världen förändras. Men inte i allt. Volvo har kvar sin position i toppen; detta till trots att Volvo Cars var en del av "Stor Volvo" fram till 1999 när Ford köpte ut dem. Volvo Cars är nu femma på listan på egna meriter. SCA och Skanska finns på liknade plats i tabellerna. Men notera hur mycket omsättningen har ökat i nominella tal (alltså inte inflationsjusterat): SCA från 31 miljarder 1990 till 115 Mdr 2016. Volvo från 83 Mdr till 317 Mdr. Ett bolag med problem idag som Ericsson, har faktiskt ökat sin omsättning från knappt 50 Mdr till ca 250 Mdr. De har alltså femdubblat sin omsättning på drygt 25 år. Ganska imponerande. Tyvärr har vinsterna inte hängt med ibland...som just nu...

Det är också intressant att se ovan hur relativt få av bolagen som var fullt ut internationaliserade på listan från 1990. Men det är ett annat inlägg.

Men vad har nu detta att göra med långsiktigt aktieägande? Det är ingen direkt hemlighet att jag är en stor fan av Warren Buffett och Charlie Munger. De har alltmer koncentrerat sig på wonderful companies inköpta till fair prices. Att hitta bolag som de kan äga forever. Exempel är t ex Heinz och Coca-Cola. Och om man ser Berkshires utveckling så är det tydligt att det är bra att vara långsiktig. Men forever?  Ibland sker paradigmskiften, teknikskiften och nya duktiga konkurrenter kommer till med nya affärsmodeller i branscher man äger bolag i. Ibland kanske också i branscher som man inte ens tänkte skulle bli påverkade i så stor utsträckning av t ex digitaliseringen. Även om B&M har för alltid som sitt ideal i sin längd på sina investeringar i stora kvalitetsbolag - så har de faktiskt lämnat branscher och bolag som är utsatta för dessa omfattande förändringar. De gjorde en av sina största investeringar utanför Nordamerika i brittiska Tesco. Men lämnade dem helt några år senare. De gick in i Walmart stort 2005. Men lämnade dem nu drygt 10 år senare. Retail har blivit en tuffare bransch. De gamla oligopolisterna som Tesco och Wal-Mart, dessutom marknadsledare inom dessa oligopol, är nu utsatta för ny konkurrens från bolag som e-handelstjärnan Amazon. Men också privatägda bolag, med delvis nya affärsmodeller, som konkurrerar med pris som Aldi och Lidl i Tescos fall.

Slutsatsen av detta. Om inte ens långriktighetens banerförare som Berkshire Hathaway hittar bolag att äga för alltid. Är det en bra premiss för investeringar? 

Om vi tittar på Berkshire Hathaways brev till sina aktieägare för 1990 och ser vilka som var deras största innehav så var det dessa:


Geico är nu helägt. Men Freddie Mac och Capital Cities/ABC finns inte i Berkshires börsnoterade portfölj idag. Washington Post (då Graham Holdings eftersom Jeff Bezos köpte tidningen Washington Post 2013) såldes 2014 efter att ha funnits i över 40 år Berkshires portfölj, det är inte forever - men det är långsiktigt! Coca-Cola och banken Wells Fargo ligger dock kvar som stora centrala innehav idag.

Jag tror att man skall vara långsiktig. Om man hittar bra bolag skall man ligga kvar. Men ibland förändras spelplanen. Och kan man behöva tänka över en långsiktig investering. Freddie Mac hade inte varit kul att sitta med i finanskrisen när den amerikanska bostadsmarknaden föll på nationell basis. Om man säger så. Och Capital Cites/ABC är nu en del av Disney. Men de delar som är ABC TV-bolag i detta mediebolag har nog det tufft nu i dessa Netflix and You Tube-tider.   

Ibland kan också värderingar skena iväg så att ett innehav inte kan rationellt motiveras givet värdet på bolaget i förhållande aktiekursen. Coca-Cola hade ett P/e tal på 48 under 1998 och kring 50 under 1999. Om ni tittar på grafen nedan så ser ni att det tog flera år för Coca-Cola att växa in i den värderingen. Mer än 10 år. Det var faktiskt en usel investering under flera år om inköpt vid millenieskiftet. Berkshire köpte dock aktierna på 1980-talet till en mycket bättre kurs innan bolaget fullt ut internationaliserats. Totalt har de varit en fantastisk investering för dem.




Skulle Berkshire ha sålt Coco-Cola vid millenieskiftet? Antagligen. Även om det är svårt att sälja 10% av ett jättebolag. Och sedan köpa tillbaka. Men vi småsparare har inte dessa problem.

Men hur mycket övervärderade skall ett bolag vara på börsen för att man skall sälja? Det är svårt att säga. Men ett moget stort bolag som Coca-Cola till P/e 50 är nog ett bra exempel. Ericsson värderades till än högre P/e tal i Stockholm vid ungefär samma tid. Ibland blir bra bolag lite för hypade på börsen. 

Detta var en del funderingar kring långsiktigt ägande. Jag tror verkligen på att var långsiktig. Men världen förändras. Bolag köps upp, slås samman eller hamnar i en mycket mer utmanande kontext. Ibland måste man vara redo att lämna sina långsiktiga investeringar.

Vad tycker ni? Hur länge skall man behålla? När skall man sälja? Skall man sälja allt av ett innehav? Eller bara delar? Och när skall man köpa tillbaka? 



18 kommentarer:

  1. Tycker precis som du är inne på att det beror på vad man betalar för aktien. H&M är många kritiska till just nu. Men jag har köpt dem på nuvarande nivåer och även om de skulle falla nedåt 220 kronor skulle det bara innebära att jag ligger +/- 0 efter utdelningar om ett år. Då är det värt att chansa långsiktigt tycker jag. I så fall är jag som du också är inne på mer skeptisk till att köpa riktigt bra företag som är övervärderade. Många köpte Kopparbergs i höstas trots att de visste om att UK är deras största marknad. Jag vill gärna köpa men först nu börjar kursen närma sig nivåer där ett långsiktigt innehav kan övervägas. Samma med t.ex. JNJ - många köper den månadsvis och det är säkert inte fel men man tar en stor kurs- och valutarisk på nuvarande nivåer.

    Just CocaCola är ett av de innehav i min portfölj som jag är mest skeptisk till ungefär av de skäl du beskriver. Jag har en hygglig direktavkastning på över 3,5 procent men risken för nedsida är stor. Jag tänker mig dock att det är ett företag som man faktiskt kan äga för alltid och att den enda risken är att utdelningarna kan komma urholkas. Sådana aktier tycker jag är rimliga att köpa när de är billiga så länge det finns en chans att utdelningen åtminstone håller jämna steg med inflationen.

    Jag tycker inte det finns en motsättning i att sälja och köpa tillbaka. Har t.ex. gjort det i Clas Ohlson med framgång vilket gav en extra årsavkastning. Har samtidigt tajmat marknaden fel med SHB och gått miste om ytterligare kursuppgång. Ser det som att man kan minska lite men är skeptisk till att sälja av hela innehavet. I de fall jag har gjort det (Duni, ICA) beror det på att jag redan från början hade köpt aktien till ett bra men inte billigt pris samtidigt som jag dels kunde köpa aktier för pengarna som just nu gav bättre avkastning samtidigt som jag tror att jag kommer kunna köpa tillbaka bägge aktierna till ett åtminstone lika billigt pris i framtiden igen. Enfastighetsaktier har jag också gjort det i men då för att minska tid i marknaden och därmed risk samtidigt som jag har kunnat ta hem ett par kvartalsutdelningar. Courtageargumentet som många använder struntar jag i för det finns ju i kalkylen att det lönar sig att sälja och köpa tillbaka om man väljer att göra det.

    Sammanfattningsvis: att äga för alltid är en klok utgångspunkt. Minska lite om aktier blir löjligt övervärderade men sälj bara innehavet om fundamentalt förändras och andra alternativ är bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Många bra poänger i ett utförligt svar, Utdelningsinvesteraren. Om H&M lyckas vända skutan är det nog närmast på fyndnivåer nu. Men så har vi detta med om. De har just fått sin spelplan ändrad för alltid. Det skall bli intressant och se hur Coca-Cola kommer att ömsa skinn. Pepsico startade lite tidigare än dem. Finns nog ett lite av ett nytt paradigm nu för dessa traditionella softdrinks-bolag. Tack för dina andra intressanta exempel. Jag håller med din slutsats, att vara långsiktig och tänka att man skall äga bolaget för alltid är nog ingen dum utgångspunkt. Men sedan får man vara pragmatisk och flexibel.

      Radera
    2. @Utlandsutdelaren

      Att avgöra när en aktie är "löjligt övervärderad" är det ganska få människor som kan. Själv känner jag ingen.

      Fallstudie: Kopparbergs. Aktien kostade runt 4kr 2009. Kenny på Aktiefokus tyckte den var för dyr vid 10-12 kronor. Bloggaren sålde sina aktier. Själv kom jag in runt 70kr när aktien närmade sig nivåer runt 120kr fick plötsligt för mig att den var just övervärderad. Då hade jag skrivit om Kopparbergs på några bloggar. Kallat bolaget ett svenskt KO. Ett inlägg handlade om att jag gjort en fältstudie på Systemet, och inhandlat Sofiero 7,5% ett utmärkt öl. Man vill ju smaka ölet som bolaget tillverkar. Jag lovade mig själv att detta skulle jag inte låta mig gå ur händerna. Sedan gick det som det gick.

      Den som köpte 4000 aktier för 4kr, och sålde dessa för runt 300kr per aktie kan räcka upp en hand.

      Med vänlig hälsning

      Lars

      Radera
    3. Ja, Lars att avgöra när en aktie är "löjligt övervärderad" är mer konst än vetenskap. Man får själv för olika typer av bolag avgöra vad gränser går. Men jag tror att det finns en gräns när det blir mindre lyckat att behålla. Problemet är att sen bestämma när man skal gå in igen. Man vill inte mista den långsiktiga utvecklingen för bra bolag heller...

      Radera
  2. Tack för en välskriven artikel!

    För mig är detta ett av skälen till att jag svänger från att investera mest i enskilda aktier (långsiktigt) till att låta tyngdpunkten ligga i indexinvesteringar (långsiktigt).

    Det är omöjligt att förutspå vad som kommer inom t.ex. automation, ”disruption", teknikutveckling och förändrad världsekonomi och vad detta får för konsekvenser för de enskilda bolagen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för de fina orden, Sensim Steps. Indexfonder är bra på många sätt, bl a sparar de tid och kräver lite arbete. Att månadsspara i indexfonder är ingen dum ide. Ibland kan dock vissa företag få en skyhög värdering a la Ericsson runt 2000. Då fick de en stor del av index. Men generellt ett bra sätt att spara långsiktigt. Kanske speciellt i kombination med ens bästa idéer om långsiktiga enskilda aktier.

      Radera
  3. Mina största misstag har varit att jag sålt för tidigt. Men min slutsats just nu är att det nog beror minst lika mycket på konjunkturutvecklingen som på mina brister/styrkor som investerare. Därför kommer jag nog även i framtiden vara skeptisk när bolag som växer under 15% per år får P/E tal upp över 30. Det kan gå temporärt men på sikt måste bolaget värderas ned eller lönsamheten ta ett språng.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har nog alla gjort det, Aktieingenjören. Men som du säger, även om en aktie fortsätter upp kan det vara rätt att ha sålt i situationer, för att tala med Alan Greenspan, av "irrational exuberance".

      Radera
  4. Mycket trevlig artikel, för en relativt ny sparare inom aktier(bara hållit på två år) så är en sån här artikel guld värd när det gäller att resonera kring och om bolag och huruvida man ska investera eller inte. jag precis som många andra letar efter bolag där man kan säkra en bra utdelning till rimligt pris men samtidigt är det en otrolig utmaning att hitta en portfölj som gör att man kan "sova gott" om natten. Otroligt svårt. Jag har ett par regler som jag följer när jag investerar men trots det så återkommer jag alltid till samma fråga innan en investering. Känner jag till bolaget och dess marknad? Kan jag så som du beskriver göra ett "kundbesök/fältbesök". Det har hjälpt mig mycket i mina investeringar i både Ica och Kopparbergs. Kopparberg ägde jag dock inte runt 300kr utan är ett nytt trevligt bolag med som jag tagit in runt 200kr då den nu känns korrekt värderad. Och vem vet var pundet står om 10-15 år....tack för fin läsning! /Oskar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, roligt att man kanske kan bidra något till din investeringsprocess, Oskar! Att ha en portfölj som gör att man kan sova gott om natten är nog ingen dum maxim.

      Radera
  5. En anledning till att stora placerare som Buffett, Lundberg m.fl. är så långsiktiga är att de p.g.a. sin storlek inte kan kliva in (respektive ur) aktier med tillräckligt stora positioner för att det ska vara någon idé för dem att göra investeringen. Det finns helt enkelt inte tillräckligt med aktier till salu för rimliga priser, respektive det kan vara svårt att hitta köpare om man vill ur en position. De kan genom sitt ägande också vara med och påverka bolagen på ett sätt som inte småsparare inte kan.

    Jag har därför svårt att se logiken i att småsparare ska ge bort kanske den enda fördel de har gentemot stora placerare,nämligen sin flexibilitet och möjlighet att ta ansenliga positioner (relativt sin aktieportfölj) i bolag som har liten handel.

    Buy-and-hold (forever) är ett trevligt koncept, men det bygger på att ekonomin hela tiden blir bättre. Det fanns säkert en och annan romare som var buy-and-holders ända fram tills dess de kunde höra visigoternas stridsrop. Så illa ska det väl inte behöva gå den här gången, men det finns stora geopolitiska och finansiella obalanser i världen och det är långt ifrån säkert att de senaste 50 årens aktiemarknad kommer att visa sig vara en bra vägkarta för framtiden.

    Flexibilitet är en värdefull egenskap. Utnyttja den!

    Mvh Mattias

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra poäng om den fördel vad gäller flexibilitet vi småsparare har. Men vi får akta oss så vi inte handlar sönder våra portföljer heller, det kanske är ett större problem för de flesta än långsiktighet och buy-and-hold?
      Gillar skarpt; "Det fanns säkert en och annan romare som var buy-and-holders ända fram tills dess de kunde höra visigoternas stridsrop." Den fick mig att skratta gott, Mattias!

      Radera
  6. Två snabba
    1 såldes inte washingtin post nyligen?
    2 vid försäljning av cocacola kommer buffett att få skatta på vinsten. Nu får buffett även utdelning på reavinsten. Buffett är ju egentligen mästare på att utnyttja skattesystemet till sin fördel. Vi svenskat har ju inget problem att ta hem vinster i en isk eller kf konto pga att vi inte har reavinstskatter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. 1) Berkshire ägde Washington Post sedan tidigt 1970-tal. Men Marcus, du har rätt Amazons Jeff Bezos köpte tidningen Washington Post 2013. Och Buffet blev då 23.4% ägare i Graham holdings som var de andra delarna av hans tidigare innehav: utbildningsmaterial (Kaplan) TV-stationer, kabel TV etc. Men i Augusti 2014 sålde Berkshire sin del i Graham holdings för 1.1 Miljarder USD och slutade sin 40-åriga historia med bolaget. Jag skall genast ändra i texten, tack för påpekandet Mattias, detta hade jag glömt!
      2) Intressant, men detta kan jag ingenting om, men det är mycket möjligt att detta var en av faktorerna som gjorde att de behöll sin position i Coca-Cola. Men i brevet till aktieägarna 2004 skriver Warren:

      "...valuation gains have somewhat exceeded earnings growth because price/earnings ratios have increased. On a year-to-year basis, however, the business and market performances have often diverged, sometimes to an
      extraordinary degree. During The Great Bubble, market-value gains far outstripped the performance of the businesses. In the aftermath of the Bubble, the reverse was true.
      Clearly, Berkshire’s results would have been far better if I had caught this swing of the pendulum. That may seem easy to do when one looks through an always-clean, rear-view mirror. Unfortunately,however, it’s the windshield through which investors must peer, and that glass is invariably fogged. Our huge positions add to the difficulty of our nimbly dancing in and out of holdings as valuations swing. Nevertheless, I can properly be criticized for merely clucking about nose-bleed valuations during
      the Bubble rather than acting on my views. Though I said at the time that certain of the stocks we held were priced ahead of themselves, I underestimated just how severe the overvaluation was. I talked when I
      should have walked."

      Radera
  7. Hej, när du gör jämförelser av årsomsättning 1990-2016 bör du givetvis ta hänsyn till inflation (det minns du säkert från föreläsningarna ;)). Ericsson har realt ökat sin omsättning drygt tre ggr, inte fem. Det påverkar inte din poäng med inlägget men ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Helt riktig synpunkt! Tänkte inte på det...skall ändra i inlägget senare!

      Radera
  8. vill tacka för en mycket bra sida !

    SvaraRadera