lördag 14 januari 2017

Om frihet, sparande, livsfilosofi och arbete

Av en slump lyssnade jag på Nordnets Sparpodden (har bara lyssnat några gånger förut även om jag gillar Peter Benson skarpt) och blev introducerad till bloggaren Onkel Toms stuga. Podden fick mig att tänka på hur min familj lever och vi delade både ålder, utbildningsnivå och familjesituation med denne bloggare. Jag följer inte livsstilsbloggare generellt sett. Men t ex Cornucopia, som jag följer till och från, har ju bytt livsstil till ett hus på landet och bl a egen odling av grönsaker med djur. Podd-avsnittet diskuterade också preppers (som byter till en mindre konsumistisk livsstil med egen producerad mat på landet utifall att katastrofen kommer så som jag förstår det), såväl som människor som har mer av ett sustainability/miljötänk. Men poddavsnittet avhandlade också val man gör som familj vad gäller köp av varor och tjänster. Och vad dessa kostar och vad vi får ut av dessa, samt vilket sparande detta skapar utrymme till. Men kanske fr a hur man på kort tid snabbt kan bli ekonomiskt oberoende - och eventuellt bli fri genom en lågkostnadslivsstil. Det som är bra med bloggen Onkel Toms Stuga är att den också handlar om livsfilosofi i vid mening och har ett ganska mångfacetterat angreppsätt som tilltatar mig. Här kommer mina initiala reflektioner kring dessa ämnen. Eventuellt leder detta till mer djupgående inlägg senare. Vi får se. (Nedan Reslow's - Tristans livsfilosofi)



Min familj är utlandssvenskar sedan 15 år. Vi har levt i Centraleuropa 1/3 och Östasien 2/3 av denna tid. Detta påverkar naturligtvis mina perspektiv på frihet, sparande, livsfilosofi och arbete.
  • Vi har "expat-inkomster" och "expat-utgifter". Ibland när min fru och jag båda har haft bra  utlandsjobb har vi haft en hög gemensam arbetsinkomst. Men vi har då också haft mycket höga kostnader för boende, transporter, barnomsorg, skola, service till hemmet etc. Men också nöjen/resor - vi har då unnat oss. Men ibland har vi bara haft en lön, vilket ett par år har lett till att vi har gått back ekonomiskt totalt sett. Det har varit en ekonomisk berg- och dalbana men vissa år har vi kunnat spara ganska mycket; detta har givit grundplåten till våra aktieinvesteringar. Detta skedde fr a innan barn och med ett barn (2002 - 2007) då vi båda jobbade i stort sett under hela perioden. Nu har vi tre barn och det leder till mycket högre kostnader för att t ex flyga hem från Asien och hälsa på släkt och vänner på jul/nyår. Men barn är (självklart) främst en tillgång och inte en börda eller kostnad.
  • Vi har spenderat mycket tid på ställen som många barnfamiljer i Sverige drömmer om göra långresor till eller t o m flytta till t ex Thailand/Indonesien/Vietnam/Cambodia/Australien. Men oftast kortare resor, som max ett par veckor, men totalt har vi under åren spenderat mycket tid i dessa länder och ofta på stränder vid kuster eller öar (vi har också tidigare i våra liv rest som backpackers i Östasien). Med lågprisflyg kostar det inte så mycket att resa i regionen. I mitt perspektiv, och detta är verkligen ingen generell sanning, romantiserar kanske många bloggare ett liv i Sydostasien. Visst kan man då och då få fantastiska upplevelser på en paradisö och göra roliga saker som att snorkla på ett rev i klart vatten. Men dessa länder (utom Australien förstås) är utvecklingsekonomier. Och ju mer man vet och förstår om dessa länders situation, dess människor, kultur och sammanhang blir perspektiven väldigt annorlunda. Om man bor en längre tid kryper denna verklighet närmre på; många människor med de lägre inkomsterna i utvecklingsekonomier möter ibland en ganska grym, hård verklighet där t ex en storm kan förstöra det enklare hus man kämpat för att bygga. Dessutom kostar skola, sjukvård, barnomsorg etc av kvalitet väldigt mycket i Sydostasien. Så de som verkar billigt på en semester till Khao Lak blir helt annorlunda om man skall få liknande standard som i Sverige på mycket av vad en familj behöver vad gäller service - men också materiell standard (kanske viktigare för boende för längre tidsperioder än man tror). 
  • Många svenskar underskattar nog också lite vad det innebär att leva i ett land med fyra årstider, tillgång till vacker natur och ren luft (och en fungerande demokrati, men det behandlar jag inte här). I Sverige kan man göra många - ofta billiga - vardagsäventyr som är svåra att göra om man t ex lever i en asiatisk storstad - en cykeltur, några timmar i pulkabacken, en promenad, plocka svamp i skogen, lite längskidor eller skridsko om vädergudarna tillåter, cykla utan en massa trafik, en kort kayaktur, ett bad i en sjö eller grilla i naturen. Många svenskar tycker nog att att den kalla mörka vintern är för lång. Men att hela tiden leva i ett tropiskt/subtropiskt klimat blir ansträngande på ett annat sätt. Och att som vi gjorde ett tag, att bo med små barn i Pekingföroreningarna skapade ångest - men gav också perspektiv. I Sverige är luften oftast frisk. Jag tror att alla klimat har sina för och nackdelar vad gäller livsstil. Att leva i en Asiatisk storstad kan vara väldigt givande men ibland kan du vara timmar från ren luft och natur. Att leva på en paradisö i tropikerna kan vara fantastiskt i en månad som avbrott mot livet i det mörka, kalla Sverige på vintern - men att hela tiden leva så är något helt annat. Eller ens leva så en hel period från November - Mars. I nationalekonomi finns det djupsinniga begreppet avtagande marginalnytta (En Mars chokladbit är god, men den fjortonde är något helt annat och ger mycket mindre tillfredställelse)Därför tror jag att variation, oavsett var man bor är centralt. 
  • Många bloggare verkar spara i aktier för att kunna lämna ekorrhjulet och sluta att vara löneslav - att bli fri. Många drömmer då om att kunna leva på passiva inkomster som t ex aktieutdelningar. Alternativt kunna pensionera sig tidigt med en bra ekonomisk standard. Kring detta tänker jag: pratar vi om frihet från eller frihet till. Man kan inte bara ha ett frihet från perspektiv. Då vet man bara hur man inte vill leva. Man måste mycket tydligt och realistiskt veta vad man vill ha frihet till. Detta är mycket svårare (en av styrkorna med Onkels Tom Stuga är att den bloggen verkligen också behandlar "frihet till" på djupet). Gillar man verkligen sina hobbies så mycket som man tror? Att trappa ner gradvis är nog klokt. Att börja med att jobba deltid för att få mer tid till dessa intressen/livsstil. Men om man t ex flyttar till en gård på landet för att ha lite djur, odla grönsaker; då får man kanske en rimlig blandning med att t ex läsa, blogga och cykla mountainbike och en livstil som innehåller en del arbete som påminner om en bondes. Men om man har djur som får/getter/hönor då blir det svårt att lämna för en resa - ens för några dagar. Många av min frus och mina arbeten har varit i många avseenden stimulerande. Och jag tror inte vi kommer att pensionera oss i förtid även om vi ekonomiskt kanske skulle kunna detta inom en inte allt för lång tid. Därmed inte sagt att vi båda väljer att ha krävande heltidsjobb hela tiden. Men den sociala gemenskapen och strukturen som ett arbete ger kanske är mer värdefullt än man tror? Dessutom kan en större diversifierad aktieportfölj ge ett sorts trygghet - oavsett hur eller om den ens används. 
  • Om att spara. Jag tycker man skall spara så mycket man kan, så länge man har livskvalitet. Detta är mycket individuellt. Men man kan ju inte skjuta upp alla glädjeämnen till imorgon. Men vi har t ex inte ägt bil som utlandssvenskar. Vi har några år varit med i bilpool men oftast åkt tunnelbana/tåg/buss/taxi/uber/skolbuss för barnen - beroende på landet vi bor i. Detta har sparat oss mycket pengar - och besvär. Fru riskminimeraren älskar att laga mat och baka. Det ger vardagsglädje, familjen äter tillsammans, men har också sparat oss mycket pengar. Men i flera asiatiska städer som vi bott i har man kunnat äta ute både gott och billigt - om man vill. Men igen: det handlar om variation. Ibland har vi också splaschat ut på bättre restaurangbesök, men det är sällan värt pengarna vad gäller maten (med några undantag) - det är oftast mer den social aspekten som gör detta värdefullt om man är där med goda vänner. 
  • Risken med att föra en minutiös budget - men att inte göra någon form av budget är heller inte bra. Jag tror att det är jättebra att göra ungefärliga kalkyler om vad en bil, en lång resa eller ett  boende egentligen kostar. Men jag tror att man skall vara försiktig med att bli slav under en detaljerad budget av små vardagsutgifter. Visst kan det vara bra att veta hur mycket t ex pastan kostar per månad - men vad den där andrabilen kostar är antagligen mycket viktigare. Proportioner är viktigt. Min fru och jag har ofta gjort ungefärliga beräkningar av vad t ex en resa kostar. Och oftast t ex undvikit att lägga pengar på nya dyra möbler. Om man flyttar ofta (och kanske inte kan ta med allt bohag och måste sälja mycket billigt eller ge bort)  och har mindre barn kan detta vara ren kapitalförstöring. Men med detta menar jag inte att man skall bo i ett råttbo. Men på Blocket-liknande sidor kan man ibland hitta jättebra grejor som komplement till några möbler man köpt annorstädes. Eller en kompis eller kollega kanske skall flytta, ofta kan man köpa - eller få - bra grejor från dem.
  • Detta var lite initiala funderingar från mig här i Östasien. Kanske romantiserar jag Sverige lika mycket som svenskar romantiserar Sydostasien? I slutändan handlar det om att leva ett så bra liv som möjligt. Och drömmar är kanske en del av detta bra liv. De motiverar oss. 

27 kommentarer:

  1. Vad kul att du hittat Onkel Toms stuga Riskminimeraren! Jag har inte stött på begreppet "frihet till/frihet från" men förstår direkt vad du menar. Det är något som jag berört massor. Jag fokuserar ju massor på frihet till, jag vill växa in i ett annat liv inte tvärt klippa banden till det gamla!

    SvaraRadera
  2. Ja, din/er blogg var en intressant ny bekantskap! En av anledningarna till den höga kvaliteten är just detta att du tydligt diskuterar "frihet till" och inte bara "frihet från". Jag tycker också gården på landet vs att bo i Portugal/Spanien med en familj med fyra barn diskussionen var kul att följa. Ser fram emot fortsättningen och hur "det nya livet på landet blir" under friåret - som kanske blir längre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack roligt att det märks med frihet till!

      Radera
  3. Med ett barn i familjen lutar jag åt att de är både en signifikant börda och kostnad. Precis som med att byta land eller skaffa en gård är det ett stort åtagande som man inte bör idyllisera. Just nu tycker jag t.ex att det är skönare än någonsin att göra enstaka korta jobbresor. Men den största skillnaden är att jag verkligen inte vill resa i jobbet med samma frekvens och längd som tidigare.

    I valet mellan "snabbt" ekonomiskt oberoende, barn och drömliv med boende väljer jag definitivt barn (lite sent att ändra sig om jag tyckt annorlunda...). Men jag tror det kan vara en bra idé att fundera över ett livspussel där man bygger en ekonomisk plattform innan man får barn och därefter sänker ambitionerna med sparande och arbete.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, barn skapar ett nytt perspektiv på vad som är viktigt som t ex korta restider. Om man har kunnat skapa en ekonomisk plattform innan barn är det bra. Men det är aldrig försent, det handlar om val man gör varje dag - och hur man vill leva sitt liv.

      Radera
  4. Intressanta tankar. Barn, om familjelivet görs rätt, är enligt mig helt klart en investering. En investering i livskvalitet nu och sedan. Tid och pengar man lägger som ung och/eller medelålders förälder på sina barn ger inte bara omedelbar utdelning det ger i många fall även utdelning när man blir äldre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillade tankarna, Spartacus! Ja, barn är en investering i livskvalitet både nu och sedan!

      Radera
  5. Mycket av detta sparande och resande till den ekonomiska friheten påminner mycket om alla dessa filmer man sett genom åren. Hjälten vinner, stjäler eller på något annat sätt kommer över en massa pengar. Han återvänder till hemstaden och gifter sig med sin ungdomskärlek.

    Sedan tar filmen och historien slut. Hur gick det sedan? Blir lite som bloggaren Miljonär innan 30 och hans aktiviteter. Detta sparande och drömmande om den ekonomiska friheten är hans livsluft. Han gör det som han tycker är det roligaste som finns. Sätt honom med en paraplydrink på en paradisö i Thailand en månad. Mannen skulle vara som en fisk på land.

    Med vänlig hälsning

    Lars

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul liknelse med filmen, Lars! Ja, vad händer sen? Vad gör man egentligen när man uppnått frihet, pengar och tid. Som jag skriver nedan i ett annat svar, detta närmar sig existensiella frågor som: hur skapar man mening i sitt liv?

      Radera
  6. Jävligt bra inlägg, mycket intressant. Jag märker själv hur jag funderar mer och mer på "fri att göra vad...?" och jag har insett hur viktig arbetsplatsen och kollegorna är för mig. Jag vill ha möjligheten att trappa ner till 50-75% ganska tidigt och att gå i pension tidigare om jag så vill. Valmöjligheter, större valfrihet :) Jag vill även berika mitt liv med mer intressanta saker att syssla och pyssla med på fritiden, gör jag det så kanske jag omvärderar ovanstående men just nu skulle jag inte kunna fylla vardagarna :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kul att du gillade inlägget, Dividendius! Denna diskussion hamnar till slut i existensiella frågor om vad är meningen med livet. Om man inte har den struktur och det sociala sammanhang som ett arbete ger - hur skapar man egna strukturer och en egen social gemenskap som är mer givare och bättre? Om man har flera barn som Onkel Toms Stuga och vi/jag kan ju barnens skola och fritidsaktiviteter ge ett sådant socialt sammanhang och struktur. Men att gradvis trappa ner arbetet och prova sig fram tror jag kan vara en bra strategi!

      Radera
  7. Bra inlägg och viktig poäng med "fri till/fri från". Att sitta 30 år gammal och leva på matkuponger (även om det är från utdelningar) känns sådär. Det kanske är lockande om man är 22 år gammal och vantrivs på sitt jobb, men att tröstspara är en hälsosammare variant av att tröstäta eller tröstdricka. Det är bättre att angripa rotproblemet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, Lundaluppen! Ja, ett bra liv måste nog ha balans och en givande vardag. Med vidare studier kan man ofta få jobb som är både stimulerande och bra för den ekonomiska situationen. Dessutom kan man då hamna i kul och spännande sociala sammanhang.

      Radera
  8. Så roligt att nästan hälften av alla jag följer också kommenterat dessa intressanta tankar. Är inte mer originell själv utan drömmer om att kunna tillbringa vinterhalvåret på någon fin paradisö gärna inom rimligt avstånd till en större metropol med fru aktiestolpen på höstkanten av livet. Våran stora förkärlek till bad, fiske och hav och god mat gör att vi ändå gärna lägger våran tid gärna i anslutning till vatten allaredan. Barn är och förblir fantastiskt även om det givetvis inte kommer utan krav så det är värt all tid det tar och blir bara roligare år för år :-)

    Att fylla tiden och hitta mening utan utstakade dagar i arbetssammanhang kräver nog samma förmåga att gå egen väg oavsett vad andra har för åsikt om dessa val som är så värdefullt på aktiemarknaden.

    Själv kan jag känna att det finns så mycket jag skulle vilja ha tid för som jag idag inte alls hinner med så jag har egentligen inte alls tid att arbeta känner jag ofta :-).

    Är själv oerhört intresserad av målande beskrivningar om vardagslivet som svensk på andra håll i världen så läser skildringarna med stor behållning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, O.T.S verkar ha skapat många tankar och reflektioner. Här kommer en teori. Om man har en personlighetstyp som en entreprenörs kan det nog vara enklare att skapa dessa nya social sammanhang efter det anställda lönarbetet med stort sparande - och "frihet". Men då tror jag att man ofta startar någon ny verksamhet och snart finner man sig vara arbetsgivare på denna nya plats/land (med annan kultur, språk och andra lagar) med också potentiellt med ansvar och stress. Detta kan dock fortfarande vara mer stimulerade än det tidigare arbetet/livet. Men det kanske inte var det "fria" livet man tänkt sig. Men det kanske hade varit lika givande att starta eget i Sverige? Det kanske var att prova sina vingar det handlade om?

      Radera
  9. Jättebra inlägg! Skönt med lite perspektiv såhär i mitten av vintern när man gärna förbannar mörkret och kylan och önskar att man vore någon annanstans. Passade på att njuta extra av en vacker vinterpromenad i sol och frisk luft efter att ha läst ditt inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar, Graham/Finanstankar! Ja, det verkar - med risk för att svar klyschig - väldigt lätt at ta saker för givet. Och gräset verkar ofta vara grönare på andra sidan. En vinterpromenad i sol och frisk luft låter riktgt fint, kul att kunna bidra med lite vardagsperspektiv!

      Radera
  10. Det är fascinerande hur många som uppenbarligen inte gillar sina jobb tycker jag. Även fast jag vann 10 miljoner och skulle kunna leva på utdelningen så hade inte jag slutat att jobba. Det ger mig inget att strosa hemma. Lära mig kinesiska eller stå i min ateljé och måla tavlor. Det min aktieportfölj ger mig är en säkerhet. Den drygar ut min kassa och jag tycker det är roligt med investeringar som hobby. Jag vågar även ta högre risk då jag inte förväntar mig att jag ska leva på min portfölj utan den är min sidekick här i livet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kanske är att hitta/skapa ett på riktigt stimulerande jobb central i en frihetsdiskussion. Om man tjänar sitt levebröd på ett meningsfullt och givande sätt (betyder naturligtvis inte solsken varje dag) och har en så aktiv och rik fritid som möjligt - då behöver man kanske inte frihet från någonting. Frihet kanske då finns inbyggt - i små regelbundna doser - i det vanliga liv man lever?

      Radera
  11. Bra och intressant inlägg! Min utmaning/kick och dröm är mitt yrke och jag sparar för att kunna köra vidare som egen om några år. Den dagen kommer jag byta bort portföljen mot skulder och jobb för resten av mitt yrkesliv. Men jag kan knappt vänta!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tackar, Linnea! Att driva egen verksamhet kan ge frihet. När man läser biografier om entrepenörer verkar de ha en oerhörd arbetskapacitet p g a att de känner sig fria. Med denna frihetskänsla kan man, om man har en sådan personlighetsdisposition, göra otroligt mycket som man annars aldrig skulle mäkta med. Speciellt inte om andra hade ålagt/uppmanat att göra detta, för då skulle "frihetsmotorn" inte ha funnits där.

      Radera
  12. Tack för ett intressant och tänkvärt blogg-inlägg!

    SvaraRadera
  13. Bra inlägg! Att bara spara räcker inte som mål för mig (och för de flesta andra som inte är extremsparare). Jag försöker själv börja formulera mål för att se en utveckling. Boken The road to Financial freedom av Bodo Schäfer är väldigt bra då tycker jag även om man väljer att inte satsa riktigt som han rekommenderar.

    SvaraRadera
  14. Kul att du gillade det, Kaktus! Tack för boktipset!

    SvaraRadera
  15. Bra inlägg! Jag och familjen levde i asien 2011-2012 och även om jag uppskattade klimatet (framförallt Dec/Jan/Feb) så var det begränsande att leva i en asiatisk storstad med avsaknad av ren luft och natur. Från ett ekonomiskt perspektiv är också Sverige bättre tack vare dubbla inkomster och allt som är "gratis" för barnfamiljer. Bra blogg som jag fortsätter att följa. Jag bygger själv upp en utdelningsportfölj sedan några år tillbaka men har alldeles nyligen upptäckt alla bloggar kring denna investeringsfilosofi. Det enda jag kan reagera på är att "folk" försöker maxa sin sparkvot och snåla sig till rikedom vilket jag tror blir tråkigt i längden. Man lever ju endast en gång och livet är det som pågår medan man planerar för framtiden var det någon som sa! Ha det gott! /Sigge

    SvaraRadera
  16. Kul att du gillar inlägget och bloggen, Sigge! Intressant att du kände igen vissa av mina reflektioner om att hur det är att leva i en Asiatisk storstad.

    SvaraRadera