Om frihet, sparande, livsfilosofi och arbete

Av en slump lyssnade jag på Nordnets Sparpodden (har bara lyssnat några gånger förut även om jag gillar Peter Benson skarpt) och blev introducerad till bloggaren Onkel Toms stuga. Podden fick mig att tänka på hur min familj lever och vi delade både ålder, utbildningsnivå och familjesituation med denne bloggare. Jag följer inte livsstilsbloggare generellt sett. Men t ex Cornucopia, som jag följer till och från, har ju bytt livsstil till ett hus på landet och bl a egen odling av grönsaker med djur. Podd-avsnittet diskuterade också preppers (som byter till en mindre konsumistisk livsstil med egen producerad mat på landet utifall att katastrofen kommer så som jag förstår det), såväl som människor som har mer av ett sustainability/miljötänk. Men poddavsnittet avhandlade också val man gör som familj vad gäller köp av varor och tjänster. Och vad dessa kostar och vad vi får ut av dessa, samt vilket sparande detta skapar utrymme till. Men kanske fr a hur man på kort tid snabbt kan bli ekonomiskt oberoende - och eventuellt bli fri genom en lågkostnadslivsstil. Det som är bra med bloggen Onkel Toms Stuga är att den också handlar om livsfilosofi i vid mening och har ett ganska mångfacetterat angreppsätt som tilltatar mig. Här kommer mina initiala reflektioner kring dessa ämnen. Eventuellt leder detta till mer djupgående inlägg senare. Vi får se. (Nedan Reslow's - Tristans livsfilosofi)

Min familj är utlandssvenskar sedan 15 år. Vi har levt i Centraleuropa 1/3 och Östasien 2/3 av denna tid. Detta påverkar naturligtvis mina perspektiv på frihet, sparande, livsfilosofi och arbete.

• Vi har "expat-inkomster" och "expat-utgifter". Ibland när min fru och jag båda har haft bra  utlandsjobb har vi haft en hög gemensam arbetsinkomst. Men vi har då också haft mycket höga kostnader för boende, transporter, barnomsorg, skola, service till hemmet etc. Men också nöjen/resor - vi har då unnat oss. Men ibland har vi bara haft en lön, vilket ett par år har lett till att vi har gått back ekonomiskt totalt sett. Det har varit en ekonomisk berg- och dalbana men vissa år har vi kunnat spara ganska mycket; detta har givit grundplåten till våra aktieinvesteringar. Detta skedde fr a innan barn och med ett barn (2002 - 2007) då vi båda jobbade i stort sett under hela perioden. Nu har vi tre barn och det leder till mycket högre kostnader för att t ex flyga hem från Asien och hälsa på släkt och vänner på jul/nyår. Men barn är (självklart) främst en tillgång och inte en börda eller kostnad.

• Vi har spenderat mycket tid på ställen som många barnfamiljer i Sverige drömmer om göra långresor till eller t o m flytta till t ex Thailand/Indonesien/Vietnam/Cambodia/Australien. Men oftast kortare resor, som max ett par veckor, men totalt har vi under åren spenderat mycket tid i dessa länder och ofta på stränder vid kuster eller öar (vi har också tidigare i våra liv rest som backpackers i Östasien). Med lågprisflyg kostar det inte så mycket att resa i regionen. I mitt perspektiv, och detta är verkligen ingen generell sanning, romantiserar kanske många bloggare ett liv i Sydostasien. Visst kan man då och då få fantastiska upplevelser på en paradisö och göra roliga saker som att snorkla på ett rev i klart vatten. Men dessa länder (utom Australien förstås) är utvecklingsekonomier. Och ju mer man vet och förstår om dessa länders situation, dess människor, kultur och sammanhang blir perspektiven väldigt annorlunda. Om man bor en längre tid kryper denna verklighet närmre på; många människor med de lägre inkomsterna i utvecklingsekonomier möter ibland en ganska grym, hård verklighet där t ex en storm kan förstöra det enklare hus man kämpat för att bygga. Dessutom kostar skola, sjukvård, barnomsorg etc av kvalitet väldigt mycket i Sydostasien. Så de som verkar billigt på en semester till Khao Lak blir helt annorlunda om man skall få liknande standard som i Sverige på mycket av vad en familj behöver vad gäller service - men också materiell standard (kanske viktigare för boende för längre tidsperioder än man tror). 

• Många svenskar underskattar nog också lite vad det innebär att leva i ett land med fyra årstider, tillgång till vacker natur och ren luft (och en fungerande demokrati, men det behandlar jag inte här). I Sverige kan man göra många - ofta billiga - vardagsäventyr som är svåra att göra om man t ex lever i en asiatisk storstad - en cykeltur, några timmar i pulkabacken, en promenad, plocka svamp i skogen, lite längskidor eller skridsko om vädergudarna tillåter, cykla utan en massa trafik, en kort kayaktur, ett bad i en sjö eller grilla i naturen. Många svenskar tycker nog att att den kalla mörka vintern är för lång. Men att hela tiden leva i ett tropiskt/subtropiskt klimat blir ansträngande på ett annat sätt. Och att som vi gjorde ett tag, att bo med små barn i Pekingföroreningarna skapade ångest - men gav också perspektiv. I Sverige är luften oftast frisk. Jag tror att alla klimat har sina för och nackdelar vad gäller livsstil. Att leva i en Asiatisk storstad kan vara väldigt givande men ibland kan du vara timmar från ren luft och natur. Att leva på en paradisö i tropikerna kan vara fantastiskt i en månad som avbrott mot livet i det mörka, kalla Sverige på vintern - men att hela tiden leva så är något helt annat. Eller ens leva så en hel period från November - Mars. I nationalekonomi finns det djupsinniga begreppet avtagande marginalnytta (En Mars chokladbit är god, men den fjortonde är något helt annat och ger mycket mindre tillfredställelse). Därför tror jag att variation, oavsett var man bor är centralt. 

• Många bloggare verkar spara i aktier för att kunna lämna ekorrhjulet och sluta att vara löneslav - att bli fri. Många drömmer då om att kunna leva på passiva inkomster som t ex aktieutdelningar. Alternativt kunna pensionera sig tidigt med en bra ekonomisk standard. Kring detta tänker jag: pratar vi om frihet från eller frihet till. Man kan inte bara ha ett frihet från perspektiv. Då vet man bara hur man inte vill leva. Man måste mycket tydligt och realistiskt veta vad man vill ha frihet till. Detta är mycket svårare (en av styrkorna med Onkels Tom Stuga är att den bloggen verkligen också behandlar "frihet till" på djupet). Gillar man verkligen sina hobbies så mycket som man tror? Att trappa ner gradvis är nog klokt. Att börja med att jobba deltid för att få mer tid till dessa intressen/livsstil. Men om man t ex flyttar till en gård på landet för att ha lite djur, odla grönsaker; då får man kanske en rimlig blandning med att t ex läsa, blogga och cykla mountainbike och en livstil som innehåller en del arbete som påminner om en bondes. Men om man har djur som får/getter/hönor då blir det svårt att lämna för en resa - ens för några dagar. Många av min frus och mina arbeten har varit i många avseenden stimulerande. Och jag tror inte vi kommer att pensionera oss i förtid även om vi ekonomiskt kanske skulle kunna detta inom en inte allt för lång tid. Därmed inte sagt att vi båda väljer att ha krävande heltidsjobb hela tiden. Men den sociala gemenskapen och strukturen som ett arbete ger kanske är mer värdefullt än man tror? Dessutom kan en större diversifierad aktieportfölj ge ett sorts trygghet - oavsett hur eller om den ens används. 

• Om att spara. Jag tycker man skall spara så mycket man kan, så länge man har livskvalitet. Detta är mycket individuellt. Men man kan ju inte skjuta upp alla glädjeämnen till imorgon. Men vi har t ex inte ägt bil som utlandssvenskar. Vi har några år varit med i bilpool men oftast åkt tunnelbana/tåg/buss/taxi/uber/skolbuss för barnen - beroende på landet vi bor i. Detta har sparat oss mycket pengar - och besvär. Fru riskminimeraren älskar att laga mat och baka. Det ger vardagsglädje, familjen äter tillsammans, men har också sparat oss mycket pengar. Men i flera asiatiska städer som vi bott i har man kunnat äta ute både gott och billigt - om man vill. Men igen: det handlar om variation. Ibland har vi också splaschat ut på bättre restaurangbesök, men det är sällan värt pengarna vad gäller maten (med några undantag) - det är oftast mer den social aspekten som gör detta värdefullt om man är där med goda vänner. 

• Risken med att föra en minutiös budget - men att inte göra någon form av budget är heller inte bra. Jag tror att det är jättebra att göra ungefärliga kalkyler om vad en bil, en lång resa eller ett  boende egentligen kostar. Men jag tror att man skall vara försiktig med att bli slav under en detaljerad budget av små vardagsutgifter. Visst kan det vara bra att veta hur mycket t ex pastan kostar per månad - men vad den där andrabilen kostar är antagligen mycket viktigare. Proportioner är viktigt. Min fru och jag har ofta gjort ungefärliga beräkningar av vad t ex en resa kostar. Och oftast t ex undvikit att lägga pengar på nya dyra möbler. Om man flyttar ofta (och kanske inte kan ta med allt bohag och måste sälja mycket billigt eller ge bort)  och har mindre barn kan detta vara ren kapitalförstöring. Men med detta menar jag inte att man skall bo i ett råttbo. Men på Blocket-liknande sidor kan man ibland hitta jättebra grejor som komplement till några möbler man köpt annorstädes. Eller en kompis eller kollega kanske skall flytta, ofta kan man köpa - eller få - bra grejor från dem.

• Detta var lite initiala funderingar från mig här i Östasien. Kanske romantiserar jag Sverige lika mycket som svenskar romantiserar Sydostasien? I slutändan handlar det om att leva ett så bra liv som möjligt. Och drömmar är kanske en del av detta bra liv. De motiverar oss.