lördag 26 november 2016

Asiatiska reflektioner 1 - att äga aktier i denna del av världen

Nu har jag levt ungefär ett decennium i Östasien. Ibland i lite kallare klimat, ibland nära ekvatorn. Jag tänkte att jag skulle skriva några inlägg med lite reflektioner kring saker jag observerat, erfarit, förstått och missförstått. Här överblick från tysk karta: 



I detta inlägg tänkte jag ägna mig åt varför jag bara äger aktier i Europeiska (speciellt Nordiska) och Nordamerikanska bolag. Och inte några asiatiska bolags aktier direkt överhuvud taget. I PPM (blir blygsam om man bor utomlands) har jag en del Skagen Kon Tiki som äger asiatiska bolag. Det är väl mitt enda lilla ägande i så fall.  

Man skall ha stor respekt för andra kulturer i allmänhet, och deras affärskultur i synnerhet. Sydkoreanska stora bolag är ofta konglomerat: Chaebols. Dessa är familjekontrollerade och skulle få Christer Gardell att nästan svimma. Exempel är Daewoo, Samsung, Hyundai, LG etc. Dessa bolag är inblandade i mängder av branscher. Mycket spretiga. Huller om buller. Och vet inte om ni såg i samband med kursande Hanjin Shipping - där var Korean Air största ägare. (Båda bolagen del av Hanjin group).  Bolagen i dessa konglomerat stöttar varandra på ett som jag tror är ganska ovanligt i västvärlden. Jag åkte Ubertaxi med en koreansk sparkad manager från rederibranschen nyligen. Han trodde att det skulle ta 5, kanske 10 år för den branschen att komma tillbaka. Och koreanska chaebols har större problem nu än på länge, enligt honom. Flera delar går nu dåligt samtidigt, t ex för Hyundai Heavy Industries - både skeppsbyggnad och byggandet av olje/gasplattformar och riggar. 

Lagstiftning - skydd av äganderätt. Som amatörinvesterare och småsparare har man en mycket dålig maktposition generellt - även i västvärldens demokratier. Då skall man nog undvika att investera i Kina eller Thailand. Minoritetsintressen blir liksom inte bättre skyddade där, om man säger så.

Språkproblem - mycket blir lost in translation. Visst rapporterar stora bolag på engelska i Östasien. Men jag tror att mycket nyanser och kontext försvinner i detta engelska, oftast översatta, material.

"Affärspressinsikter" - om man i Sverige följer kvalitetsaktiebloggar, affärstidskrifter, dagspress, EFN etc bygger man under åren upp ett sorts intuition för vilka man kan lita på. Tillit är viktigt för investeringar. Det är oerhört svårt att bygga upp en liknande kunskap vad gäller Japan, Indonesien, Kina eller Vietnam. Språket är ett hinder. T o m Hong Kong och Singapore som har väl genomlysta marknader på engelska; de har många nyanser som man inte förstår och man kan missbedöma vilka bolag som t ex tar stor risk eller inte.  

Det tar tid att följa många marknader - stor opportunity cost. Bara att följa Sveriges börs är en grannlaga uppgift. Tid är en knapp resurs. Man kan så mycket mer om svenska bolags sammanhang/historia/kontext än man kan om något annat lands; om man har vuxit upp i Sverige och har svenska som modersmål.

Statsmakternas (nyckfulla) ingripande - I Sverige förekommer en debatt om lagförslaget vad gäller vinster i välfärden. Detta är en startpunkt på lång process med remisser etc. I andra länder kan saker ändras över en natt. Kina har ändrat spelreglerna för multinationella utländska företag många gånger. Skatter kan också snabbt ändras - och man kan införa olika utlänningsavgifter och skatter. I vissa fall finns det korporativistiska drag.

Redovisningsstilar - jag kan inte ens tillräckligt mycket om svensk redovisning. Som t ex idag vid Lundaluppens påpekande om Balders skuldsättning (större än vad den verkar vara?) efter min tweet: "Tror man behöver ta med preferensaktierna som en parameter även om det tekniskt är eget kapital." Det är snårigt (om man inte har en magisterexamen i redovisning) för de flesta av oss amatörinvesterare. Och skall man investera i kinesiska, filippinska eller malaysiska bolag blir svårighetsgraden oerhört mycket högre. 

Varför gå över ån efter vatten? Tillspetsat varför investera i Takata när du kan investera i Autoliv? Om det finns liknande bolag i ett land där du kan ta till dig information på ett bättre sätt varför krångla till det. 

Svenska/Nordiska bolag har stor marknad i Asien. Du behöver inte köpa asiatiska bolag för att komma åt tillväxten i Asien. Kone har t ex Asien som mycket stor marknad. Mycronic > 50%, Nolato har ca 40%,  Vitrolife ca 35% av sin marknad i Asien.

Äger du bolag utanför Europa och Nordamerika? Har du funderat över ovan risker?  


4 kommentarer:

  1. Jag har planer på att ta in en del asia/pacific i portföljen. Dock blir det i form av en ETF i så fall delvis av skäl du nämner här.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, ETFer eller breda asiatiska indexfonder är nog ett alternativ här!

      Radera
  2. Tycker också att det är krångligt, riskabelt och olämpligt av andra skäl.

    Framförallt blir det högt courtage och Avanza erbjuder inte onlinehandel på dessa marknader. Sneglar snarare på att ta in aktier från andra EU-länder, i första hand Finland och Tyskland, men är ganska nöjd med att bara ha svenska, norska, amerikanska och kanadensiska aktier.

    Ser att DeGiro erbjuder Singapore, Hong Kong och Tokyo men finns det några andra mäklare som man kan köpa aktier på andra marknader hos till rimliga priser?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Coutage-kostnader skall inte negligeras,tror att DeGiro är så bra det kan bli från ett svenskt perspektiv. Någon som vet något bättre? Dessutom är många kvalitetsbolag från regionen listade i just Singapore och Hong Kong. Om man skall t ex köpa kinesiska bolag skulle jag köpa dessa i Hong Kong istället för på fastlandet (Shanghai eller Shenzhen). Det finns flera tyska bolag som har stor exponering mot Asien om man vill åt en framtida asiatisk tillväxt.

      Radera