Om Investor: låg substansrabatt - men ändå intressant

Jag har sedan sommaren 2003 alltid ägt Investor, ibland ett för mig stort innehav - ibland ett mindre. Men när jag läste igenom bokslutet i dagarna, och Johan Forssells VD ord, så slog det mig att bolaget ser riktigt intressant ut - ibland missar man effekten av små gradvisa förändringar. Dessutom har värderingen för flera betydande innehav kommit ner. Tyvärr är substansrabatten dock historiskt låg.

Men den utmärkta och alltid läsvärda medbloggaren Gottodix tycker Investor till 14% substansrabatt närmast är lite överskattat.  Men bloggen påpekar dock att bolaget ger riskspridning till ett lågt pris - men dock inte överavkastning. De har dock en position på Molekylär ekonomi.  

Spartacus invest är lite mer positiv efter bokslutet. Och tycker att visst har substansrabatten minskat men bolaget har över tid gått bra. På 10 år har man fått 200% totalavkastning, dubbelt så bra som Avanza Zero och bättre än bra Sverigefonder, enligt den kloke Spartacus.

Men hur ser en riskminimerare pa Investor?

SEB ser inte dyr ut, kanske P/e 10 för 2016, med drygt 6% utdelning till dagens kurs (förutsett inga nya statliga regleringar av banksektorn). Guldägget Atlas Copco har nästan halverats i kurs sedan April 2015 och Q4 rapporten var ok - givet hur världen ser ut. Det blir ca 3.5 % utdelning till dagens kurs. ABB har också kommit ner i pris och där kommer det nog att hända en hel del med struktur och affärsområden som t ex Power Grid. Och robotisering och automation är framtidsbranscher. Dessutom blir det nästan 4% utdelning.  Dessa tre bolag står för ca 40% av tillgångar (se nedan)

Jag är inget vidare när det gäller att analysera läkemedelsbolag. Men Astra har nästan dubblats i kurs på några år. Och så vitt jag begriper är detta beroende på att bolaget nu har en bra pipeline och det ser ljusare ut än på länge (Dessutom lade ju Pfizer 2014 ett bud på bolaget som är högre än dagens kurs). Detta utan att bolaget direkt verkar vara dyrt givet vad de kommer att tjäna om några år - hur säkra dessa kommande inkomster är kan jag inte avgöra -  och man får ganska bra utdelning under tiden drygt 4%. Sobi är på väg att lyckas och är antagligen lågt värderat, här saknar jag dock igen kompens att avgöra detta - får lita till andras analyser. En del tror på försäljning; jag tror istället Investor har visioner om ett nytt växande läkemedelsbolag som man denna gång inte skall fusionera sönder och tappa ett decennium av momentum med. Och helägda Mölnlycke, som ser jättebra ut och är marknadsledande i Europa, verkar närmast undervärderat som tillgång (nedan). När investor köpte 34% av bolaget 2010 av Morgan Stanley (och blev 96%-ig ägare) gjorde de det till ett värde av hela bolaget till ca 30 Miljarder. Det är betydligt mer än de 20 Miljarder som finns som tillgång i bokslutet - och bolaget har ju utvecklats sedan dess (men skuldsatt 2.3 ggr ebitda). Konkurrenter som Smith & Nephew och IVF Hartmann värdras till P/e mellan 25 - 20 och drygt 3 grr försäljningen. Mölnlycke har en omsättning på ca 12.6 Miljarder SEK 2015. Det indikerar att det skulle kunna vara värt upp mot ca 40 Miljarder. I så fall skulle det vara lika tungt som ett SEB, ett ABB eller Atlas som tillgång.

Tillsammans står dessa hälsovårdsbolag för drygt 20% av tillgångarna. Räknar vi Permobil, Aleris och BraunAbility till något sorts hälsavård/demografikluster tas dessa upp till 25% av Innestors substans. Patricia Industries har helt klart haft demografi och en åldrande befolking som tema för sina investeringar. Det är Ekholms "baby" (menat som en vits i demografi-kontexten) och jag tycker att detta ser långsiktigt mycket intressant ut.

De andelar av EQT fonderna som Investor äger är värda ca 13 - 14 Miljarder (5% av substansen). Och de verkar ha gått bra. Men jag är skeptisk till denna investeringsform på lång sikt; dyr förvaltning, höga bonsusar, mer konkurrens i branschen - och räknesnurror och Jerseyregistrering för att aktivt undvika skatt gillar jag inte. Det är närmast orättvis konkurrens också eftersom andra aktörer måste beskatta vinsten (om de inte är MNC's och kan köra med transfer pricing). Men EQT verkar faktiskt, enligt intervju Med Conni Jonsson, vara på väg att lokalisera sig i Sverige som första riskkapitalbolag och betala skatt i Sverige (bortsett från Ratos).

Den resterade noterade aktieportföljen är värd ca 22% av substansen. Ericsson, Wärtsliä, E-lux, OMX-Nasdaq, SAAB och Husqvarna. Ericsson verkar ha det svårt. Lundberg är nog inte intresserad och jag undrar hur Investor tänker? Huawei är mycket tuff konkurrent som satsar mycket mer på R&D. Skulle INdV/Investor acceptera ett bud från Cisco? Vad som tidigare var ett stort kärninnehav är nu bara 5% av Investor eftersom bolaget inte växer - varken vinster eller försäljning. Wärtsliä är ett intressant kvalitetsinnehav som man nyligen byggt upp en ganska stor position i. Ser dock ganska högt värderat ut. E-lux och Husqvarna har kvaliteter och är båda långsiktigt intressanta bolag, även om Elux likt Ericsson verkar få kinesisk konkurrens i Haier (som köpte GE's verksamhet istället för Elux) Slutligen ser SAAB bättre ut än på länge - och med stor och växande orderbok. 

Operatören 3 ger fina kassaflöden, och bland finansiella investeringar - som står för 5% av substans - sticker det asiatiska bolaget NS Focus ut med ett värde på drygt 4.3 Miljarder SEK (bara någon miljard mindre än Husqvarna i värde som tillgång).

Jag har varit mycket imponerad av Investors omvandling under Ekholm. Innan honom var det i stort sett bara ett maktbolag - och när Barnevik styrde skulle allt bli stort genom fusioner typ ABB/AstraZeneca. Johan Forssell verkar fortsätta på Ekholms kurs, vilket verkar lovande. Och det är roligt att Ekholm fortsätter att jobba med Patricia Industries. Under den turbulenta perioden i början av 2016 har jag använt delar av min kassa till att öka i några av mina långsiktiga kvalitetsinnehav. Ett av dem är Investor. Hur ser ni på Investor?