Sedan finanskrisen 2008-09 har börsen gått starkt. Mycket starkt. För många av mina stora och stabila aktier har det gått väldigt bra sedan dess. Speciellt i de bolag som jag hade möjlighet att köpa eller öka under denna kris. Det är bolag som t ex Lundbergs, SCA, H&M och Sampo. De har utvecklats väl och delat ut väl (i direktavkastning) även om värderingen i t ex SCA är såpass hög att den blir liten i förhållande till dagens kurs. Men det var inte till de kurser som finns idag som jag köpte in mig i - så det är inga rättvisa nyckeltal.
Det intressanta är hur lite jag skrivit om t ex H&M, Sampo eller Lundbergs här på bloggen. Varför skriver jag inte om dessa bolags kontinuerliga och gradvisa framgång som avspeglar sig positivt i aktiekursen? Dessutom är dessa tre bolag riskminimerande, vilket borde borga för många inlägg på en blogg med detta namn.
Istället har skrivit många och långa inlägg om de bolag som jag investerat i som inte gått så bra - och som innebär högre risk. En del bolag som jag skrivit om har hamnat i kriser jag inte förutsett. Ibland har det varit svarta svanar, men oftast har det bara varit dålig eller slarvig analys från min sida.
Detta fenomen är helt klart en psykologisk - känslomässig - effekt. Och det är inte speciellt rationellt.
Den kursvinsten, t e x, jag har på mitt innehav i Berkshire Hathaway, inköpt i Juni 2006, är större än de samlade kursförluster jag har i ett antal andra aktier i min långa portfölj.
Men ändå ägnar jag oproportionerligt mycket tid åt förlorarna. Och det intressanta är att när några av förloraraktierna lyckas med en turnaround - då minskat mitt fokus på dessa bolag.
Min mest omfattande analys och beskrivning av ett bolag här på bloggen är Tesco PLC. En undersökning i 10 delar. Och sedan har jag kommit tillbaka till bolaget. Och här känner jag en viss känslomässig frustration. Trots att jag ökat på närmast bottennivåer har bolaget - eller aktien för den delen - hittills inte lyckats med sin turnaround. Jag sade dock i samband med analysen att jag skulle ge bolaget fem år. Och det står jag fast vid. Jag tror nuvarande VD'n är bra och att det finns fortfarande stora värden i bolaget i t ex fastigheter och till viss del i e-handel. Dock har pensionsskulderna ökat kraftigt och man fick inte lika mycket för Homeplus-verksamheten i Sydkorea som jag hoppats. Men bolaget är fortfarande marknadsetta i UK. Det är dock tufft att gå emot Munger/Buffett som har sålt allt i Tesco...
Bonheur ASA är i liknade sits som Tesco. Det finns stora värden i bolaget men marknaden har förändrats i fr a oljeservice. Och precis som Tesco har man en hel del långa skulder i relation till eget kapital. Här tror jag också det kan se annorlunda ut om fem år.
Precis som Bonheur så har Ratos problem med en stor investering i den norska oljeservice-industrin. Bolaget har dock kassa och delar ut väl. Även om kursutvecklingen har varit skral sedan jag gick in i bolaget, tror jag att detta kan bli bra. Men jag har ägnat oproportionerligt mycket tid att begripa deras underliggande bolag och deras eventuella värde...
Ett annat intressant bolag som jag skrivit om och investerat i är Oriflame. Ett bolag med en intressant kapitalsnål affärsmodell, fr a verksamma i utvecklingsländer (jag har sett dem "in action" i Mongoliet och Sri Lanka) med starka kassaflöden. Här blev dock Rysslands kraschande ekonomi, Krim-invasion/Ukrainakris och lågt olje/gaspris med påföljande rubelras tufft för Oriflame. Speciellt som bolaget tidigare varit riskkapitalägt och därför hade en stor hävstång i skulder. Länge var min GAV kring 160 kr och när aktien gick ner till ca 100 kr var det inte så kul. Men jag ökade ytterligare kring 100 kr och faktum är att jag är lite plus till dagens kurs. Bolagets sista rapport var positiv och Latinamerika, Afrika, Kina och Asien växer fortare än t ex Ryssland och Ukraina backar. Tror att detta kan bli på några år, när skulderna är nedamorterade till lägre nivåer och bolaget böljar dela ut igen. Men jag gick in för tidigt i detta bolag. Nu när bolaget -förhoppninsgvis - är på väg tillbaka kommer jag säkert inte ägna det lika mycket fokus...
Ett annat bolag som jag inte tror att jag skrivit om, men jag har gjort en mindre investering i är Weight Watchers International (WWI). Jag läste lite analyser på svenska värde-bloggar och fr a Gannon & Hoangs monsteranalys på deras blogg. De gick in på vad jag tror var kring drygt 25 dollar/aktien. Bolaget påminde dock en del om Oriflame, det var riskapitalägt med hög räntabilitet, starka kassaflöden, gjorde stora återköp men hade tyvärr också stor hävstång i stora långa räntebärande skulder. Så jag avvaktade även om de verkar i en branch som tyvärr behövs mer än någonsin - och som faktiskt har en av de få metoder som faktiskt hjälper mot fetma och övervikt. Men när WWI gick ner till 13 USD kunde jag inte motstå bolaget. Det var halva priset mot Gannon & Huangs investering. Tyvärr sjönk aktien ytterligare ner till 5 - 6 USD, och jag blev förbannad på mig själv för att jag gått i en värdefälla. Men jag studerade bolaget igen och jag kom fram till slutsatsen att huvuddelen av de långa räntebärande skulderna skall betalas kring 2020. Och det är långt dit och bolaget har i och för sig minskade omsättning och vinster - men fortfarande ganska bra kassaflöden. Så jag dubblade innehavet till ca 6 USD, eftersom jag trodde att mycket kan hända till 2020. Och det gjorde det. För inte så länge sedan gick Oprah Winfry in som näst största ägare i bolaget och tog en styrelseplats. Hon kommer använda sitt TV-bolag att "endorsa" bolaget. Oprah har haft problem med sin vikt under hela sitt liv och anser som jag att WWI har en av de få metoder som faktiskt fungerar. Aktiekursen löpte amok. Kursen står idag kring 25 dollar igen och jag har sålt halva mitt innehav, d v s pengarna jag har kvar i bolaget är bara vinstmedel. Tror dock att WWI har en svajig resa till en riktigt turnaround - Oprah och ledningen kommer att få ligga i. Och kring 2020 måste bolaget ha mycket cash att betala sina skulder med...men mycket kan hända till dess.
En annan förlorare på Ryssland och Östeuropa, förutom Oriflame, som jag äger är Raiffeisen Bank International (RBI). Banken såg riktigt billig ut, men så kom Putins eskapader i Ukraina som en svart svan. Att jag investerade i denna bank berodde dock på något positivt. Jag identifierade tre europeiska banker som skulle ta sig ur finanskrisens senare faser: Santander, Commerzbank och Danske Bank. Den sist nämnda har dubblats, Santander har stått still men jag har fått mer aktier i utdelning. Men också Commerzbank dubblades på kort tid, då sålde jag halva och köpte RBI. Hittills ett korkat beslut, som jag ibland grämer mig över. Men kanske inte om fem år, RBI är duktiga - lågt K/I tal - men har råkat ut för geopolitisk oro på sina marknader.
Så då har jag igen skrivit om mina problembolag...Det är svårt att hålla sig ifrån detta.
Är ni mer rationella än mig? Och undviker ni att fokusera för mycket på besvikelserna och förlorarna? Eller man kanske lär sig något på att studera dessa? Det finns gemensamma nämnare med casen Oriflame och WWI. Och mellan casen Bonheur, Ratos och Tesco. Dessutom visste man, vad gäller, RBI att det fanns viss politisk risk i Östeuropa.
Intressant ämne, bra inlägg.
SvaraRaderaJag känner igen mig. Jag har själv Bonheur och även Vardia...
När du skriver att du tror att Bonheur är värt mer om 5 år så känner jag också igen mig själv. Ibland tror jag att jag menar att jag VILL att den är värd mer om 5 år.
För att ställa en motfråga. Vilken aktie, som haft samma kursnedgång som bonheur, med ungefär samma förutsättning, skulle INTE vara värd mer om 5 år? Vad är den stora skillnaden mellan Bonheur och andra?
Tackar, Daniel! Vad jag menar är att summan av delarna måste vara mer värda än 55NOK/aktie. Jag skulle vilja hävda att Bonheur med ett värde 0 på FOE är värt mer än 55 NOK/aktie. Skulle oljepriset leta sig upp mot 100 USD fatet igen - eller ens 75 måste FOE ändå ha ett betydande värde. Jag ser FOE som en option på att oljepriset kommer tillbaka. Under tiden man väntar kommer man nog få 3 - 5% direkt avkastning. Vid 0-ränta är detta helt ok.
RaderaDet gemensamma nämnaren jag ser i de här aktierna är att de allihopa känns contrarian snarare än riskminimerande. En låg värdering kan så klart vara en form av riskminimering. Men gemensamt för investeringarna är att du verkar ha blivit överraskad över hur illa det kunde bli innan det börjar bli bättre. Av de bolag du nämner har jag läst en del om alla utom RBI och tycker de är intressanta.
SvaraRaderaDäremot undviker jag personligen att investera i turn around cases eftersom jag är väldigt obekväm med psykologin som omger dem. Men tillväxtbolag kan jag fokusera på ökande lönsamhet och mer eller mindre ignorera börsutvecklingen (efter att ha sålt några aktier för tidigt har detta dessutom blivit lättare). Men med turn arounds handlar väldigt mycket om den samlade börsmentaliteten och det är ett område där jag känner mig väldigt obekväm.
Så min princip har blivit att jag i allt större utsträckning undviker "contrarian investments" (motvallsinvestering?) även om jag ibland blir sugen.
Intressant strategi, tror du har hittat något som fungerar för dig, Aktieingenjören! Jag vill bara klargöra att ovanstående "problem/contrarianbolag" kanske står för drygt ca 15% av min långa portfölj. Det tror jag kan vara lagom i turnaroundcase. Men om man har bolag som Berkshire, Lundbergs, H&M, SHB och Investor som ankare blir det ändå ok ur riskhänseende.
RaderaMen är du nöjd med dina investeringar av den här typen? Jag fick intrycket av att du inte riktigt gillar dem och är nyfiken på din framtida strategi.
RaderaDet är en mycket bra fråga, Aktieingenjören. Som jag ser det som försöker vara någon form av värdeinvesterare har jag två val: 1) Att bara köpa kvalitet billigt i stora marknadsnedgångar/krascher av typen 2008-09. Vid sådana nedgångar går allt ner. Jag försöker alltid att ha viss kassa för sådana här tillfällen. Men oftast blir man då passiv under långa tidsperioder 2) Man försöker alltid att hitta värde. Oavsett var man är ekonomin och marknadscykeln. Det innebär i starka marknader att man får leta bra bolag som har problem, förhoppningsvis tillfälliga. Och då blir det bolag som Bonheur, Tesco, Oriflame och Ratos. Jag tror att min strategi är att kombinera 1) och 2). Men ibland är problemen i bolagen man hittar i 2) inte tillfälliga - och det blir ingen turnaround. Jag försöker att undvika sådana bolag. Tesco är en större investering i denna kategori, och där börja jag att tveka om det kommer att klara av detta då marknaden skrivs om på ett brutalt vis just nu.
RaderaJag tycker inte det är konstigt att man fokuserar pâ det som gâr dâligt framförallt eftersom det enda man kan göra som aktieägare i ett bolag är att sälja eller köpa mer.
SvaraRaderaTill exempel ett företag som man har en 150% vinst pâ och är uppe pâ P/E >40 köper jag inte gärna mer av men jag kommer inte heller känna att jag mâste sälja av det. Däremot ett företag med en 50% förlust och P/E <10 där mâste jag fundera mer över vad jag göra egentligen med detta innehavet... eftersom jag försöker köra contrarian sâ brukar jag köpa mer och helst vill man ju se i kvartal rapporten att man kanske ser en liten ljuspunkt i slutet av tunneln innan man trycker in den där dubblingen.
Det lâter ju faktiskt pâ din sammanställning här som om pga att du har observerat företagen nogrannare sâ har du ofta kunnat vända en förlust till en vinst genom ökat innehavet. Det kan du aldrig âstadkomma med Berkshire Hathaway men jag tror nog att du tittar tillräckligt noga pâ det för att se köplägen om det skulle inträffa nâgon gâng igen i framtiden.
Men... som Aktieingenjören säger... det ser nästan ut som om du gillar och klarar av den mentala pâfrestning som contrarian investering kan innebära. Själv vet jag inte rikgit vad den ansträgningen skulle komma ifrân men det är väl därför det passar för mig helt enkelt.
Bra poäng, Fredrik! Jag går ju inte runt och funderar om jag skall öka i H&M till P/e 26 eller i Latour där Assa Abloy väger tungt och värderas likt H&M. Istället blir det boalg som kanske har tillfälliga problem som man tittar om man skall öka i. Och du har rätt i att man om vågar öka när contrarian bolagen rasar ytterligare, efter en noggrann analys, så kan det bli riktigt bra till sist.
RaderaTror ett stort problem är att man lätt bara investerar i vinnaraktier under senaste åren. Jag tror absolut att det finns en poäng med att blanda. T.ex. Fortum och Teliasonera är 2 aktier som inte många vill ha att göra med idag men som ändå är hyfsat stabila. Annars tror jag det finns goda skäl att hålla sig till indexfonder.
SvaraRaderaVill lägga till ifall man investerar i "tråkiga" aktier bör dessa ha ganska låg volalitet, om man överhuvudtaget är ute efter låg risk.
RaderaDet är just blandningen jag försöker få till. Men denna typ av bolag skall inte ha en för stor del av portföljen. Det är intressant att Telia och Fortum traditionellt har betraktats som trygga och tråkiga aktier. Men så värderas de inte av aktiemarknaden just nu. Så sådana förhärskande synsätt kan förändras över tid.
RaderaJag fungerar på precis samma sätt - skriver minst om de mest självklara bolagen i portföljen. Jag tror det finns två orsaker. Dels en psykologisk betydelse. Man vill ventilera tankar kring de bolag som känns mest "osäkra". Dels så finns det oftast mer att skriva om kring dessa mer "osäkra" bolag. Händelseutvecklingen inbjuder till mer skriverier.
SvaraRaderaJa, Spartacus det innebär nog att bloggen blir mer autentisk. Men ventilerar tankar kring bolag som man känner viss osäkerhet kring. Kanske fr a för att klargöra sina egna tankar för sig själv. Och visst, det händer en del grejor kring t ex Tesco helt klart.
SvaraRaderaRatos Beta har gått ner nu och konsoliderat detta år. Jag tror den har en fin resa framför sig och som du säger fin kassa för förvärv. Nästa höst tror jag dom sätter spriten på börsen. Oriflame lär återuppta utdelningen senast februari 2017.
SvaraRaderaJa, Anonym, visst har Ratos en kassa efter exits som t ex Inwido och NCG. Men glöm inte att portföljbolagen i vissa fall är rätt hårt skuldsatta; Ratos är ett riskkapitalbolag. Aibel har t ex en stor skuld på sin balansräkning. Det kan hända att aktieägarna bara får ta del av en del av dessa miljarder i kassan (eller att det blir nya förvärv); kanske måste man amortera ner bl a Aibels skuld. Kanske kommer Arcus-gruppen till börsen som du säger, men jag tror man vill få upp lönsamheten först (kanske t o m strukturaffär). Jag vet inte exakt när, men Oriflame har starka kassaflöden så det tar inte en evighet att amortera ner skulden. En av de relativt nya större ägarna är Öresund och det brukar ju gilla utdelningar...
SvaraRadera