Riskminimeraren hade delvis fel om Svolder...

I mitt förra inlägg var jag ganska kritiskt mot Svolder. Med en så dyr förvaltning borde man kunnat presterat bättre under den 10-årsperiod jag följt bolaget. Jag hävdade att man var duktig på att hitta guldkorn bland små- och medelstora företag (stabila lönsamma bolag som delar ut väl), men att man inte håller fast vid guldkorn som Beijer Alma, Nolato och Axis. Inställer snittar man ner dessa så de inte blir för stora i portföljen, som en fond, och köper in nya innehav, ofta av sämre kvalitet, där man inte kan så mycket och inte har styrelseplats. Dessutom har det varit ganska stor transaktionshastighet bland de minde innehaven i Svolders portfölj. Dessutom hävdade jag att man inte slagit index under denna 10-årsperiod, men att jag inte hade exakta siffror för totalavkastning med återinvesterad utdelning. I senaste rapport 12 Juni gav man just dock detta, först en introduktion:

Om man studerar tabellen för totalavkastning (med återinvesterad utdelning i Svolderaktien) nedan så ser vi att för 10 år har man faktiskt hållit jämna steg med Carnegie Småbolagsindex (CSRX). Substansvärdet för Svolder har ökar exakt lika mycket som CSRX under en 10 årsperiod och aktiekursen har faktiskt ökat lite mer. Mitt argument i förra blogginlägget var därför fel, man har inte underpresterat mot index under det senate decenniet. Man har följt det! Dock har man som ni kan se underpresterat mot CSRX under 5, 3 och 1 år. Men beakta gärna hur mycket bättre småbolag går medräknat återinvesterad utdelning i relation till dito för de större bolagen i SIXRX.

Detta bekräftar den alltid välskrivande Hedlundh nedan:

Härmed framför eder riskminimerare en ursäkt till Hedlundh och Svolder. Ni har varit duktigare än vad jag hävdade i mitt förra inlägg på att skapa god riskjusterad avkastning under en längre tidsperiod. Med Öresunds intåg förstärker detta argumentet att behålla Svolder i portföljen.