Jag gick in i vår senaste kris med investeringar i främst aktier och aktiefonder gjorda 2003 - 2007. Under sommaren och hösten 2007 var min portfölj ungefärligen fördelad på fäljande tillgångsslag:
Svenska aktier 30 %
Utländska aktier 10 %
Globala (största delen) och tematiska aktiefonder, samt lite blandfonder obligation/aktier 30%
Hedgefond Helios Brummer 15% inköpt 2005
15 % Cash och kort räntefonder
En ganska offensiv portfölj att gå in i en kris med. Större andelen av cash gick åt till att köpa aktier under våren 2008. För tidigt. Alldeles för tidigt. De investeringarna är nu helt ok, jag visste då inte att börsen skulle sjunka ännu djupare och krisen skulle färvärras i världsekonomin. Men jag fann fundamentala värden i dessa aktier under våren, så det var egentligen inte fel att köpa. Det skulle dock bli ännu billigare och ännu mera värden att finna på Stockholmsbörsen..
Under hösten sålde jag min hedgefond (och de korta räntefonderna), börsen sjönk så kraftigt under hösten 08 och början på 09 att den hedgefond tillgången utgjorde knappt 25% av mina totala tilgångar under den djupaste krisen. Jag hade fått ca 10% avkastning per år hos Brummer, en hedgefond med sedvanliga höga avgifter men som faktiskt hållit vad den lovat och gett stabil avkastning.
För de nya frigjorda medlen köpte jag aktier Nov 08 till Mars 09 för allt jag orkade. Många av mina andra aktieinevesteringar hade rasat kraftigt i värde, även om de som var köpta under 2003/2004 i några enstaka fall fortfarande var på plus. Det tog emot känslomässigt att köpa nya aktier. Men jag räknade noga igenom fundamenta och aldrig har jag tummat mer i Graham, Lynch och läst Buffets brev till sina aktieägare än under denna period. Det var faktiskt lägre risk att köpa aktier vid denna tid. Värderingarna var så låga att från ett rationellt perspektiv tog man en mindre risk. Man köpte aktier med i manga fall stor margain of safety, för att tala med Graham.
Men känslorna sade annat. Det gjorde ont att köpa aktier da. Vissa aktier man ägde innan krisen kanske hade förlorat 50 - 60% i värde när börsen var som billigast. Och mycket mer än halva min portfölj var investerad i aktier eller aktiefonder innan krisen - och de sjönk som stenar i vattnet. Under krisen hösten 08 och de första måndaderna av 09 sjönk allt. Oavsett nästan vilken aktie du hade.
När jag t ex dubblade i Kinnevik, Industrivärden, eller t ex köpte SEB, Swedbank, Kabe och New Wave tog det emot ordentligt. I flera fall sjönk aktierna ytterligare efter mina investeringar. Men jag visste att jag hade köpt dem fundamentalt billigt. I New Waves fall räknade jag med stor risk för konkurs, sa också delvis i Swedbank och Industrivärden.
Nu i efterhand var försäljningen av mitt lilla innehav i korta räntefonder och relativt stora hedgefondinnehav och allokeringen av dessa medel in i aktier det bästa jag gjort som investerare hittills. Vad kan vi lära oss av detta?
1) Det är bra att ha flera tillgångslag och fr a en hyffsad del likvida medel som investerare utifall Mr Market löper amok och ger fina investeringsmöjligheter.
2) Man måste kanske investera mot sina känslor för att köpa tillgangar riktigt billigt, man kan t o m vara illamående av att köpa aktier vid dessa lägen. Vissa aktier jag ägde in i krisen kanske var ner 50 - 60%. Men om fundamenta visar att de är billiga kan man öka.
3) I tider som dessa, när börsen stigit närmast oavbrutit i 1 1/2 år kanske man inte skall göra sina största investeringar, man skall nog snarare amortera av pa sitt hus och andra eventuella lån och försöka bygga upp sin position av cash. Denna cash del får man dock ingen vidare avkastning på. Men det får man ta.
4) Man måste ha talamod, aktier som man gillar idag kan bli mycket billigare imorgon eller om några år.
5) Köper man bra bolag, till bra pris kan man behålla dem forever. Men alla aktier jag köpte i krisen kommer jag inte att behålla forever, de är inte tillräckligt bra företag för detta. De kommer jag tids nog att sälja. De fanns dock mycket värden i dem då.
6) Jag kommer att gå in nästa lågkonjuntur med huvuddelen av mina tillgångar i aktier eller aktiefonder. De kommer att sjunka kraftigt under de nedgångar som då kommer. Många av mina aktier kommer att halveras i värde på kort sikt.
7) Jag har ingen aning om när nästa nedgång kommer. Ingen aning. Jag har heller ingen aning när vi har en topp på aktiemarknaden.
8) Men jag vet när aktier är fundamentalt billiga genom att tittat pa nyckeltal, rapporter, balansräkningar. Och då kommer jag förhoppningsvis att addera till min portfölj. Men jag kommer inte heller nästa gång att pricka botten med större delen av mina likvida medel.
Bra inlägg! Kräver stenhård disciplin att gå in i en bearmarket när man redan ligger minus. Tycker Grahams regel om att alltid ha minst 25% räntor är rimlig. Då minskar risken att man "bränner allt krut" för tidigt i nedgången.
SvaraRaderaVisst, nackdelen är ju att 25% av portföljen i princip ligger i madrassen men jag tycker det är viktigare att "tjäna" på eventuella ytterligare nedgångar än att ha en ännu större uppsida.
Jag minskar min noja genom att jag nöjer mig med att gå in i bolag jag känner mig trygg med. Även H&M gick ner en hel del 2008. Visst, Swedbank hade ännu större potential men jag saknar modet att gå in i bolag jag inte känner mig trygg med.
Mycket klokt skrivet!
SvaraRaderaDet är många som har åsikten att man skall köpa aktier när det krisar och kraschar förstås. Fast själv förutsättningen för att överhuvudtaget kunna göra detta är att man har just cash och likvida medel, när börsen är deprimerad.
Att ha en räntefond, ett fullt bankonto, en hedgefond som inte säckat ihop osv. är mao själva förutsättningen för att överhuvudtaget kunna köpa. Ja med undantag av de där procenten i utdelning man får, som dessutom brukar försvinna när de bästa köplägen uppkommer.
Att kunna köpa vid krascher handlar mao också en del om att man också måste avstå det riktigt stora vinsterna är man så att säga all-in så finns inga andra alternativ än att just följa med marknaden i uppgång och nedgång.
Jag personligen börjar allt mer finna sympati i "gamle Grahams" råd om att aktivt allokera mellan 25-75% i aktier resp. obligationer. Det är inget dumt råd.
Defensiven, Cristoffer och 40%20ar; tack för de fina orden.
SvaraRaderaGrahams råd visar sig klokare ju längre man intresserar sig för aktier. Fösta gången jag läste The Intelligent Investor var andelen obligationer - i ett intervall - han föreslog närmast provocerande. Nu när man har varit med några resor upp - såväl som ner, ser man lite annat på detta. Att ha t ex 10% av tillgångarna i cash, i tillägg till obligationer, är heller inte så dumt.
Vad gäller hedgefonder tror jag aldrig mer att jag kommer att köpa någon mera även om Brummers Helios var relativt bra. Avgifterna är så höga att över tid är det inte effektiv allokering av kapital, för att tala med Buffet.
Mycket intressant inlägg. Första gången jag läser bloggen. Garanterat inte sista!
SvaraRaderaKul att du gillade inlägget och bloggen Christofer!
SvaraRaderaHåller med övriga kommentanter! Mycket bra inlägg!
SvaraRaderaJag gick själv in i Swedbank till mycket förmånlig kurs+några andra småposter i några andra bolag. Kändes, som du säger, i maggropen, men det kunde ju bara inte vara fel, när en så stor folklig bank faller så djupt. Bankgarantin, i baktanke.
Tyvärr var jag alltför fullinvesterad i aktier, så jag kunde inte skaka fram så mycket likvider.
Jag grämer mig ju bara över att jag inte hade ögonen lika mycket på HM då, för dom köpte jag aldrig vid den tidpunkten tyvärr , för numera är de är mitt favoritlångsiktiga bolag på svenska börsen.
Jag har varit ambivalent över hur jag ska tänka vad gäller likvida medel, men ni verkar ju vara eniga om att man ska ha en bra andel av dem.
Måste se till att spara på mig mer av den varan framöver.
Vad anser du/ni att det är bäst att ha räntebärande pengar i, på räntekonto (nu finns väl 3-månaders på 3%!?) eller i obligation eller räntefonder? Jag vill ju helst inte betala några avgifter för att få en låg ränta på mina pengar :)
Jag kommer att kraschinvestera framöver, var så säker!