Den behandlar det som inom economics kalals information asymmetry, vilket kan ske när säljaren vet mer om produkten än köparen (det kan också vara köparen som har mer information än säljaren). Akerlof, Spence och Stiglitz fick Nobelpriset i Ekonomi 2001 för deras forskning relaterat till asymmetrisk information. Akerlof's skrifter behandlar kvalitetsosäkerheten vad gäller begagnande bilar. Det finns bra begagnade bilar och dåliga begagnade bilar ("lemons"), säljaren vet vad han säljer men köparen vet inte om det är en skitbil, eftersom han är i underläge vad gäller information. Den bästa gissningen en köpare kan göra är att bilen är av medelgod standard, så det är han villig att betala. Om du därför äger en riktigt bra begagnad bil kommer du inte kunna få ut det rätta priset, för köparen måste gardera sig utifall det är en skitbil. Riktigt bra beganade bilar kommer därför antagligen inte ens ut på begagnat marknaden. Vilket gör att medelkvaliten sjunker på begagnade bilar.
Det är inte svårt att se kopplingen till aktieinvesteringar. Det kan naturligtvis vara så att de bästa bolagen inte handlas på börsen, utan de är privatägda. Medelnivån på bolag som är listade på en börs blir då lägre. Då har vi ett liknande resonemnag som ovan. IKEA är t ex inte på börsen, och den gamle Person har sagt i intervjuer att han ångrade att han satte H&M på börsen på 70-talet. H&M har aldrig behövt riskkapital utifrån, eftrsom de har växt av egna vinstmedel. Men det gjorde arvsfrågor lättare att vara börshandlad.
Om ledningen och styrelsen för ett bolag som handlas på t ex Stockholmsbörsen inte redovisar korrekt information, är en annan typ av informationsproblem. De kanske undanhåller viss information, om t ex vissa risker i företaget, förluster i korta placeringar med finansiella instrument, eller mörkar etiska, sociala och miljömässiga frågor som kan påverka bolaget och dess omgivning. Vi är lyckligt lottade i Sverige genom att få ganska bra inforamtion om företagen vi investerar i. Detta gäller i vart fall på de stora listorna och kanske även First North. Men det finns flera fall på det riktigt små listorna där detta inte har varit fallet. Detta är också en anledning till att jag av princip bara investerar direkt i bolag som är listade i länder som är fungerande demokratier och rättsstater. Men jag kan t ex tänka mig att investera direkt i Hong Kong, som inte är en demokrati, men som har transparent lagsystem och bra lagstiftning kring vad bolagen måste redovisa. Men jag skulle inte göra direkta aktieinvesteringar i Ryssland eller Kina. Jag är också tveksam till om jag skulle köpa aktier på de riktigt små listorna i Sverige. Även om jag faktiskt, för en 3 - 4 år sedan, köpte en mycket liten post i WESC när de hette We Rock och handlades via Remium. Jag fick tillräckligt med information för att i vart fall kunna räkna på bolaget, och den informationen kändes rimlig. Men jag hade inte investerat några större summor på de premisserna.
En annan aspekt av asymmetrisk information är naturligtvis att stora och långsiktiga ägare och styrelseledamoter och ledningspersoner ibland kan ha ett informationsövertag på de övriga aktörererna på marknaden. Det är därför vi har en insiderlagstiftning och det är därför Finansinspektionen förtjänstfullt redovisar alla transaktioner av insiders.
Under finanskrisen köpte t ex Stefan Persson sina första nya aktier i H&M på nästan ett decennium. Han betalde ca 250 kr aktien. De var i det närmaste bottenkursen för H&M i denna nedgång. Det klart att han vet vad bolaget ungefärligt är värt. Och vid den tidpunkten betalade man runt dryga 10 ggr årsvinsten i H&M. Det var rekordbilligt ur ett fundamentalt perspektiv för det bolag på Stockholmsbörsen med kanske den största kvaliten. Marknaden kunde naturligtvis se att det var billigt och hade mycket information - ja marknaden hade till och med förnämlig information. Men jag tror dock att få analytiker kan bolagets styrkor och svagheter lika bra som Persson - eller har helhetsperspektivt, bakåt såväl som framåt. Framförallt tror jag inte att marknaden i snitt hade den informationen fullt ut. Jag vill också tillägga att jag ine lägger någon moralisk aspekt på Stefan Persson s handlande. Genom sina köp sände han också positiva signaler till marknaden, där Mr Market hade en djup depression vid detta tillfälle.
Jag tyckler att vi små aktieinvesterare får mycket bra information från fr a årsredovisningar. Delårsrapporter och kvalificerade analyser i tidningar som t ex Affärsvärlden och Aktiespararen ger också fina insikter i bolagen. Men har vi tillgång till samma information som en person som har varit styrelseldamot eller VD i ett bolag i ett decennium?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar