Kinesisk vår - del 1

Ibland blir man överväldigad att komma tillbaka till en plats man känner. Jag tillbringade mycket tid i Peking 1999 - 2005. Och bodde där ett tag under denna tidsperiod också. Men har inte varit där sedan dess. Efter två vårveckor med förhållandevis lite luftföroreningar och fint vårväder, kommer här del 1 av mina reflektioner.

I denna första del skall jag behandla ekonomi, politik och individuella friheter i stort (ackompanjerat av mina bilder).

Det första som slår en är att man ser att Peking har medelklassifiserats. Men dagens Peking är också brutal kapitalism som vi bara delvis ser i Sverige. Kina - och Peking - har blivit ett land med många vassa armbågar, det finns en "jag först attityd". Och i många avseenden en väldigt materialistisk livsinställning, men det finns förklaringar till detta, mer om detta senare.

Om ett land ökar sin BNP med nästan 10% om året så förändras en huvudstad mycket under ett decennium. Zara, Uniqlo och H&M finns på många ställen. Det finns också många nyrika, kaxiga (ofta yngre) kineser som parkerar sin Porsche Cayenne där det behagar dem. De klär sig dyrt, har dyra restaurangvaror och konsumtionen av europeiska lyxprodukter är stor. Visst finns fortfarande fattiga frukt- och grönsaksodlare som cyklat eller kört vagnar in till stan med varor tidigt, tidigt om morgonen - speciellt under helgdagar - för att sälja till Pekingborna. Men många har fått det materiellt bättre utan att leva ett liv i lyx, men man har kanske tvingats flytta långt till utkanten av stan eftersom deras tidigare bostadsdel del har blivit riven för nya shoppingcenter och lägenhetskomplex. Dessa människor har nu moderna lägenheter med hög materiell standard men kanske har förlorat sitt tidigare sociala sammanhang. Kanske sitter man i långa köer i bilen eller bussen till jobbet (tunnelbanan har dock byggts ut på ett imponerande sätt) - och andas en luft som har varit och ofta är bedrövlig och hälsovådlig. (Enligt denna SVD artikel från 2015 uppskattas 4000 kineser om dagen dö av luftföroreningar)

Om vi snabbt tar cirkus hundra år av kinesisk historia så har vi; ett kejsarimperium som faller sönder efter ett par tusen år, västerländska herrar som visar makt innan och vid sekelskiftet (och nästan delade upp Kina mellan sig), krigsherrar/makthavare som med våld styr regioner (och jordägare som agerar mot småbönder och lantarbetare som Alfredson gör mot Skarsgård i Den enfaldiga mördaren), inbördeskrig mellan Chiang Kai Shek's nationalister mot Mao's kommunister, japansk invasion och hänsynslös aggression, andra världskriget, kommunistpartiet tar makten 1 oktober 1949, kollektivisering av jordbruk med massvält i slutet av 50-talet (20-30 miljoner svalt ihjäl av detta experiment - det stora språnget), planekonomi, en fullständigt galen kulturrevolution 65' - 75', Mao dör 76, Deng Xiao Ping kommer till makten 79', marknadsekonomi-experiment i sydöstra Kina under 80-talet, Himmelska fridens torg massakern 89', och sedan två decennium av 10% ekonomisk tillväxt - men också bedrövlig luft och förorenade floder.  Om man har levt igenom så stora dramatiska omvälvningar kan man nog inte lita på staten, borgmästaren, kommunistpartiet - man kan bara lita på sig själv och sin familj. I Kina har det alltid varit viktigt att ha guanxi (kontakter, ofta högt uppsatta som ger individen/familjen fördelar). Detta gäller nog precis lika mycket idag. För Kinas många miljardärer (Se exempel här) är nog de flesta regler förhandlingsbara så länge man inte utmanar partiets maktställning, även om CCP har slagit ner på korruption inom statsapparaten de sista åren (men stor korruption finns i toppen).

Pengar, fastigheter och guld blir viktigt som trygghet - och frihet.  (Om du vill fördjupa dig i Kinas tudelade fastighetsmarknad läs här). Kommunisttidens likriktning och svaga ekonomiska utveckling skapade också ett uppdämt behov av materiell hög standard, statusprylar, och flärd. Den som blir rik i Kina idag har lyckats.  Detta har också bidragit till den spekulation som vi kunnat se på Kinas aktiemarknader. Detta har också lett till ökande belåning bland Kinas företag, stat och hushåll (Om du vill läsa mer Kina och eventuell skuldkris)

Man kan ju tro att denna materiella och ekonomiska snabba utveckling har lett till en politisk liberalisering. Det har det inte. Peking är trots mer ekonomisk frihet och bättre lagstiftning om äganderätt t ex, på många sätt än mer statskontrollerat idag. Kommunistpartiet, staten, polisen och militären har Kina i ett järngrepp. Många personer som jag träffade, och som har bott i Peking 15 - 20 år, säger alla, att de har blivit allt hårdare kontroll vad gäller mediefrihet, yttrandefrihet etc. För att ta detta till en praktisk nivå kunde jag inte - om jag inte laddade ner en VPN från iTunes -  använda google i någon form (man kan inte googla i Peking en världsstad), inte komma åt FB, Twitter eller Insta. LinkedIn är inte så politiskt känsligt så den kan man komma åt, vidare fungerade Viber och What's Up (Pekingbor använder dock WeChat). Kineser har egna versioner av social media; istället för twitter sin egen Weibo etc. Men statsmakten vet att människor laddar ner VPN's och proxys och har kontroll på dessa också. Ibland måste man byta. Ibland går det väldigt långsamt.  Det är reglerat även om om du lever i "utlänningsbostadsområden". Många västerlänningar som jobbar för MNC's har tillgång till social media via dessa på jobbet - och struntar i att kolla detta hemma. Det är för krångligt. De kineser som är på FB via en VPN kanske har bra tillgång till denna tjänst endast i 10 - 15 minuter. Detta innebär att Kina befinner sig i en Sinobubbla. All media (TV, radio, social media) är kontrollerad av staten och inte alls samma som stora delar av resten av världen har tillgång till. Press är långt ifrån fri. (Läs gärna denna WSJ artikel om vad som händer om man kritiserar Kinas ledare)

Kina har urbaniserats i snabb takt, jordbruket effektiviserats och människor har fått industrijobb istället. Städer som Peking och Shanghai har numera också avancerad forskning och produktion inom t ex IT och bioteknik. Och serviceindustrin utvecklas snabbt. Jag tror att det är möjligt att vara ett attraktivt industriproduktionsland med en diktatur som Kinas - det har Kina visat. Men jag undrar om man kan bli ett ledande land i serviceindustrin och inom forskning och utveckling? Då måste man, tror jag, bli ett mer öppet samhälle som ger individen mer frihet. Kanske kommer vissa politiska förändringar att ske när det nya Kina går igenom sin första stora ekonomiska kris och nedgång? De som kan Kina väl, som jag träffade, är dock skeptiska till detta. CCP har en mycket stark makt i Kina.

En del av av er undrade (i frågor i ett tidigare inlägg) om man kan se att Kinas ekonomi saktar in (tillväxten kanske i realtiteten är 3 - 5 %, istället för tidigare nästan 10%)?  Nej, det kunde jag inte direkt se. Men Peking är väldigt annorlunda än resten av Kina. Jag såg dock mycket färre byggkranar än för 10 år sedan. Men det har ju varit en enorm byggnation av vägar, tunnelbana, järnväg, shoppingcenter och bostäder fram till nu under 15 - 20 år i Kina. Det finns dock en del byggnation i utkanterna av stan och i vissa delar mer centralt t ex nya tunnelbanestationer. Men Peking - och Kina till stor del - har nu en bra infrastruktur. Så det är inte mer investeringar och företag i stål och betong som behövs. Men mer om detta i del 2.