Staten är med sina ca 60 hel- eller delägda företag Sveriges största företagsägare. Tre företag är börsnoterade. Den statliga företagsportföljen värderas till ca 600 miljarder kronor. År 2010 omsatte de statligt ägda företagen 373 miljarder kronor och resultatet efter skatt uppgick till 55,6 miljarder kronor. För verksamhetsåret 2010 uppgick statens andel av utdelningarna till drygt 38 miljarder kronor. Källa följande länk, se också mer detaljer över vilka bolag (Lista över svenska staligt ägada bolag)Det innebär att staten säkert fick ca 40 Miljarder till staskassan i utdelningar 2011. Det är inga småpengar. Hela kostnaden för Rättsväsendet är ca 38 Miljarder 2012; Polisen ca 20 miljarder, Kriminalvården ca 7.7 Miljarder etc (Kostnaden rättsväsendet)
I en intervju i di.se framhäver finansmarknadsminister Peter Norman LKAB som en vinstmaskin. Markus Wallenberg är styrelseordförande där. Men i statens portfölj finns också tunga bolag som Vattenfall (producerar ca 20% av Nordens el), Sveaskog (ca 30 Miljarder i bokfört skogsvärde) och flera fastighetsbolag (Akademiska hus, Specialfastigheter - åt försvaret, fängelser etc ca 16 Miljarder i Marknadsvärde, Jernhusen - stationsområden etc), SJ och Posten. Dessutom äger man rejält med TeliaSonera och Nordea, två stabila bolag. Sorgebarnet SAS försöker man kanske sälja?
Skall staten äga så mycket bolag? I många fall är dessa naturliga monopol med väldigt höga fasta kostnader (SJ, Vattenfall, delar av posten, fasta telenät hos Telia, Botniabanan). Då kan man argumentera att det är samhällsekonomiskt lönsamt med dessa stora bumlingar att sprida ut dessa kostnader över maximal produktion (ett naturligt monopol har sjunkande marginal och 'genomsnittskostnader' ju mer man producerar). Dock kan man undra vad Vattenfall har gjort på den europeiska kontinten? Många lönsamma affärer verkar det inte vara...
I andra fall är det kanske mer tveksamt som LKAB (även om välskött), en del av fastigheterna, aktierna i Nordea och helägda SBAB - dessa bolag kan inte försvaras med att vara naturliga monopol. Skapar SBSB och Nordea prispress i en oligopolistisk banksektor? Om svaret är ja, kan detta vara ett argument. Men annars kan man undra vad staten gör i denna sektor på lång sikt.
Sen finns bolag som jag tror få skulle ifrågasätta; som Samhall och SOS alarm Sverige. Dessa har verksamheter baserat på värden som vi demokratiskt står bakom.
En del andra bolag har väl mer militärt strategiska orsaker till att staten är ägare.
Men jag undrar om en betydande del av dessa bolag hade varit mer rationellt skötta om de varit privat ägda? Om den borgliga regeringen verkligen hade velat sälja ut delar av dessa bolag skulle de varit mycket mer aktiva. Det verkar nästan finnas en konseus att behålla dessa över hela det politiska spektrumet. Och enligt The Economist, nyligen, finns det lite av en trend av mer staliga företag i världen; i Kina framförallt. Och dessa kanske ofta är välskötta. En ny typ av statskapitalism. Sverige är kanske i linje med denna utveckling?
Jag ser hellre att svenska staten äger dessa bolag än staten i t ex Quatar, Saudi-Arabien och Kina (se en mycket intressant artikel i VA om hur dessa länder köper upp strategiska tillgångar i västvärlden: http://www.va.se/nyheter/sverige-oppet-mal-for-jattefonder-304914 ).
SvaraRaderaOm de statliga företagsvinsterna från exempelvis LKAB eller Vattenfall skulle försvinna ut ur Sverige får vi väl dessutom täcka upp med höjda skatter istället.
/H
Tycker vi sålt ut för mycket. Vi har i Sverige, med låg korruption och fokus på hö effektivitet, låga totala kostnader. Apoteket och bilprovningen skulle i inte avmonopoliserats. På sikt kommer totalkostnaderna bli högre och servicen sämre. Marknaden är definitivt inte en effektiv lösning på alla plan, något som monopol kan då medborgarna har politisk makt.
SvaraRaderaHåller med föregående talare, sälj inte ut fler bolag!!
SvaraRadera"Jag ser hellre att svenska staten äger dessa bolag än staten i t ex Quatar, Saudi-Arabien och Kina (se en mycket intressant artikel i VA om hur dessa länder köper upp strategiska tillgångar i västvärlden"
SvaraRaderaAlternativet till svenska staten är primärt inte stater ovan.
"Om de statliga företagsvinsterna från exempelvis LKAB eller Vattenfall skulle försvinna ut ur Sverige får vi väl dessutom täcka upp med höjda skatter istället."
Du fattar att klumpsumman vi får för att sälja är lika med de framtida kassaflödena dvs det spelar ingen roll ur ett ekonomiskt perspektiv? Möjligen skulle man argumentera för att en privat ägare är bättre och därmed på lång sikt genererar ännu större skatteintäkter.
Nordea, SBAB och SAS har inget i en statlig portfölj att göra.
Dr Baum.
SvaraRadera1. Det finns ingen möjlighet att veta de framtida kassaflödena, vilket är en risk =
2. För den risken har staten fått en premie och köpt de här bolagen billigare en gång i tiden=
3. Vi (vi är staten) har redan tjänat pengar på dessa investeringar.
Jag tycker vi ska investera mera istället, men bara i systemviktiga saker där staten inte kan göra skada.
SAS borde säljas. Miljö- och kapitalförstöring.
Nordea är tveksamt, men om vi inte ska sluta rädda banker i kris måste något göras med banksektorn, och då är nordea kanske ett bra verktyg?
Du hade uppenbarligen viss insikt när du valde ditt nickname men sen hände något?
SvaraRaderaHade tänkt ha en intelligent diskussion istället för att håna men okej, vi lägger ner. Du kunde för exempel kommit med ett motargument så kunde vi fört samhället och politiken framåt istället för att smutskasta?
SvaraRaderaEn intressant sak som jag inte tänkte pa när jag skrev detta inlägg är hur hög direktavkastning staten far pa sin portfölj. Om de far ca 40 Miljarder SEK i utdelning 2012 och portföljen värderas till ca 600 Miljarder SEK blir direktavkastningen nära 7%. Det är faktiskt vad stockholmsbörsen har avkastat i snitt de senaste 100 aren (se annat inlägg pa denna blogg). En av anledningar till den höga utdelningen kan vara att de helägda bolagen inte är upptagna till sitt rätta värde, en annan kan vara att manga av statens bolag är mogna och av värdebolagskaraktär med lag tillväxt och hög direktavkastning.
SvaraRaderaOk
SvaraRaderaTill att börja med förstår jag inte din 1-2-3-start. Vad är din poäng? Kan du utveckla?
Varför skulle inte staten kunna göra skada i systemviktiga branscher? Vad är en systemviktig bransch?
Varför är SAS mer kapitalförstöring än Nordea eller t.ex. Lkab?
Nordeameningen förstår jag inte heller - kan du utveckla den?
Min poäng var att det till skillnad från din åsikt visst spelar roll ur ett ekonomiskt perspektiv huruvida företagen ska säljas eller behållas.
SvaraRaderaDet skulle den såklart kunna, men det jag menade var att som exempel banksektorn som idag är ohälsosamt stor i förhållande till BNP och är väldigt nära ett oligopol.
Där kunde staten vara mera aktiv för att skapa mera konkurrens och kundrörlighet.
Därför att traditonella flygbolag och i synnerhet sas aldrig har varit lönsamt utan stora skattelättnader på flygbränsle.
Ang. nordea får du läsa ovan. Vet inte om du ser svensk finanssektor som blomstrande hälsosam för kunder och samhället men något måste göras, och anders borgs kritiska uttalanden varje gång en bank delar ut pengar samtidigt som han med skattepengar ska hålla bankerna under vingarna i kris är varken förtroendeframkallande eller rätt agerat i en sund kapitalism.
Och vilket perspektiv skulle det vara? Du är indifferent mellan att fortsatt äga LKAB eller att sälja det förutsatt att marknaden inte är helt satt ur spel.
RaderaDe typiska områden som diskuteras i media gång efter annan nämligen bolån och spara/placera-affären är utsatt för rejäl konkurrens. Ett 20-tal aktörer som erbjuder bolån, internetbanker som pressar sparaffären och fonder finns det tusentals att välja mellan.
Mycket tveksam till statlig inblandning även om jag kan hålla med om att flytt mellan institut borde göras mycket enkelt. Staten ska hursom inte ha egna bolag som aktivt konkurrerar. Titta på skräckexemplet SBAB som varit en starkt bidragande orsak till en i min ögon osund kreditexpansion.
Det är lika mycket/litet skada att staten fortsätter äga Nordea eller SAS.
Svensk finanssektor är utsatt för konkurrens men det kan knappast vara storbankernas fel att kunder generellt är ignoranta.
Stora delar av våra problem har just med statlig inblandning att göra. Vi har t.ex. statlig insättningsgaranti som gynnar högriskbanken och missgynnar lågriskbanken - intressant incitamentsstruktur från staten.
Om en stat aldrig någonsin trätt in och ens underlättat det minsta lilla för en bank i kris hade vi haft ett helt annorlunda finansiellt system. Kunder (i synnerhet denna grupp), anställda och ägare hade varit betydligt försiktigare.
Sen verkar det iofs som att utfallet tenderar att bli ganska bra vid statligt övertagande och försäljning några år senare men det är ju principiellt vidrigt.
Såg att du länkade till denna på Twitter, läste och fick ett par funderingar;
SvaraRadera1) Kan SJ räknas som ett naturligt monopol efter att spåren avskildes till Banverket i slutet av 80-talet och fastigheterna till Jernhusen under tidigt 00-tal?
2) Hur mycket av de statliga bolagens försäljning sker till varandra? Jag tänker Jernhusen till SJ & Green Cargo (stationer, depåer etc), Swedavia till SAS etc.