lördag 12 november 2011

Aktieinvesteringar mer konst än vetenskap

Jag köpte mina första aktier över disk på vad som idag är Swedbank senhösten 1987: SaabScania och Ericsson. Det hade precis blivit mycket lättare att handla aktier för småsparare, och jag var precis myndig. Jag gjorde senare även korta inhopp - och exits - i marknaden, jag spekulerade. Men mer seriöst har jag nog inte följt aktiemarknaden i mer än ca 7 - 8 år.

Sakta men säkert börjar jag se ett mönster. Att bli en lyckad investerare handlar inte bara om matematik, statistik, nyckeltal och kvartalsrapporter. Även om detaljkunskaper om bolag, branscher, jämförelsetal är bra att ha i bakhuvudet när Mr Market spelar sina trix.

Det är dock bara och titta på alla de fonder, med ofta höga avgifter, som handlar med aktier, derivat, råvaror baserad på matematiska formler, enorma mängder input av statistik - en del är makrorienterade, en del kombinationer med andra inriktningar. Särskilt framgångsrika är de inte. Oftast. Speciellt inte över tid i relation till index - och i relation till dessa höga avgifter.

Liksaså alla hedgefonder som använder obegriplig matematik. Med oftast inte så imponerande resultat över tid. Här finns undantag som går bra; men de har en inriktning som jag tror mer med konst än vetenskap att göra. Om man tittar på en sådan herre som Harald Lunden och hans Eikos (som har lagts ner) eller förvaltarna bakom Lancelot så har de få positioner med låg risk och hög utdelning som gemensam nämnare, Dessutom använder de derivat för att minska risken i portföljen. Bolag som Securitas, TeliaSonera och Lundbeck har t ex funnits de sista åren hos Lunden och stora undervärderade amerikanska bolag hos Lancelot (de har också blankat svenska verkstadsbolag de senaste året).  Avkastningen sedan millenieskiftet för dessa fonder har varit riktigt bra. Till låg risk.

Vad gäller teknisk analys så är väl det mer av en pseudovetenskap. Statistik och astrologi går hand i hand typ... Och jag känner faktiskt inte till någon förvaltare som under decennier har har överavkastat med enbart teknisk analys. Om den kombineras med andra analysverktyg, t ex fundamental analys av bolag, kan det kanske funka. Man kan i vart fall inte helt utesluta detta.


Men jag tror att riktigt duktiga förvaltare måste kombinera analys av nyckeltal för bolagen/branscher, analys av balansräkning med erfarenhet, perspektiv, öppenhet, tolkning av mönster, kreativitet, själsvständighet,  ja närmast intution - som har mer med konst än vetenskap att göra. Peter Lynch har skrivit, om jag inte missminner mig, om liknande ideer på ett flertal ställen i sina böcker. Att studera humaniora kan vara en mycket bättre bakgrund än finansiell ekonomi för att bli en bra förvaltare/placerare. Och Stillström, mannen bakom Traction, har talat om vikten av att läsa skönlitteratur. Bra bolag har bra männsikor involverade. Vilka är bra människor för ett företag? Hur vet man sådant? Ja, det finns inte i statistiska modeller. Därför måste man läsa brett. Och förkovra sig inom konst och humaniora.

Bolag i kris är inte alltid billiga. SAS har t ex ibland sett ut som ett billigt värdecase. Men nyemissionerna i det bolget har närmast varit som att likt Gudrun Schyman låta elda upp pengarna. Eniro har sett riktigt billigt ut, men som jag varnade för tidigt i år Eniros balnasräkning ur balans.  Men New Wave såg väldigt riskfyllt ut i krisen för ett par ar sedan, med hög skuldsättning efter fra Cutter & Buck köpet 2007, och handlades för en dryg femma. Du har 600% avkastning sedan dess. Och ändå är aktien ganska billig.

Att köpa New Wave och inte SAS - det är det som är konst. Thorsten Jansson är en bra man för ett företag. Någon av kött och blod som bryr sig på riktigt. SAS har ingen sådan.

Att köpa ABB och Alfa Laval i deras kriser i början av 2000-talet - att se deras värden bortom kriserna. Att kunna se goda delar i sargade bolag. Och se större trender för världens utveckling.

Att första att inflationsbekämpade centralbanker kommer att ge langsiktigt laga räntor och därför köpa fastighetsbolag för drygt 10 ar sedan som manga av sveriges skickligaste investerare gjorde. Att kunna sovra information.

Aktieinvesteringar är nog en konst, ingen vetenskap.

3 kommentarer:

  1. Ja. Kanske en konst men i mycket tror jag det handlar om mentala egenskaper som diciplin, tålamod, sunt förnuft och rationellt tänkande. Tycker att det är inte många av dom framgångsrika man skulle beteckna som känslo människor.
    Ekdungen

    SvaraRadera
  2. Kul men en lite ovanligt viktad artikel.

    Big up!

    /Vat

    SvaraRadera
  3. Riskminimeraren15 november 2011 06:46

    Tack Vat!

    Ekdungen skrev "diciplin, tålamod, sunt förnuft och rationellt tänkande." Visst, men det jag skriver är inte att dessa egenskaper inte är viktiga. Dock är matematik och statistik använt pa ett ickekritiskt och närmast irrationellt sätt inbland i investeringssvängen.

    Vidare skriver Ekdungen: "Tycker att det är inte många av dom framgångsrika man skulle beteckna som känslo människor." Det är helt riktigt; rädsla och glädje är inga bra känslor att lata beslut fattas efter. Men vad skall vi kalla den intution som delvis gör att Rune Andersson, Sven Hagströmer och Bengts Stillström ofta hamnar rätt i sina investerinagr. De analyserar inte bara nyckeltal, de tittar bredare än sa.

    SvaraRadera